All language subtitles for Inoperable-2017-NORDiC-720p-WEBRip-x264-AAC2-0-TWA

www.fmsubs.com

- Och vem har vi här?
- Amy Barrett, 30 år.

Kom in i går kväll efter en seriekrock.

Skallskador, brutna revben,
skador på lungorna.

- Responderar hon på stimuli?
- Nej.

Jag tror hon låg för länge...

Doktorn, polisen insisterar på
en omedelbar evakuering.

Vi måste sätta fart.
De övriga flyglarna har evakuerats.

- Stormen kommer att bli hård.
- Kom hon in med nån?

- Hon har id. Hon läser till sköterska.
- Larma. Vi kan behöva hjälp.

- Ja, verkligen.
- Nu lär vi inte få reda på nåt...

Hallå?

Syster?

Hallå?

Är nån här?

Fortsätt till närmaste utgång.

Patienter väntar i respektive rum.
Personal kommer strax till er hjälp.

Det här är
förinspelade meddelandet 235.

Hallå?

Hallå?

Är det nån här?

Hallå? Jag är fortfarande kvar!

Lystring. Fortsätt till närmaste utgång.

Patienter väntar i respektive rum.

Personal kommer strax och
hjälper er lämna sjukhuset.

DET HÄR ÄR INGET TEST.
VÄDERVARNING

Vi har brutit vår tablå för
att meddela er om situationen-

-efter önskemål från myndigheterna.

Olycksberedskapen är aktiverat.

Alla tv-och radiostationer
ska sända detta meddelande-

- tills order kommer från
USA: S regering.

Orkanen Sybil har nåt nivå 5 och drabbar
de indikerade områdena om en timme.

Flodvågen kan vara upp till 10 meter.

Evakueringen är full gång.
Under evakueringen-

- sänder alla kanaler nödvändig
information. Använd inga mobiler.

Linjerna måste hållas
öppna för myndigheterna.

Alla i de kritiska områden
bör evakueras direkt.

Amy, det är mamma.
Jag hörde om olyckan på ön.

Ring mig så fort du kan.
Jag älskar dig.

Alla linjer är upptagna.

Hallå?

Hallå?

PSYKIATRISK AVDELNNG

Hjälp!

- Hur sover du, Ophelia?
- Inte så bra. Jag sover bättre hemma.

- Hallå?
- Vi kan inte låta dig åka hem än.

Vi måste evakuera.
Det är en storm på gång.

Två, tre, fem.

Två, tre, fem.

- Vad betyder två, tre, fem?
- Lägg ifrån dig den där.

- Korten försöker förmedla nåt.
- Vi borde överväga operation.

Jag vill inte... Varför?

Inget fungerar.

Fader?

Hallå? Fader?

De ordinarie programmen har utgått.

Hallå? Är det meningen att
vi ska evakuera?

- Vad får Reynolds för dos?
- 20 cl.

Kan ingen höra mig?

- Patientstatus?
- Patienten sövd.

Märk ut snittet.
Skalpell till mig.

Skapa och klämma.

Det är mamma igen.
Snälla, ring mig.

På grund av belastningen
är alla linjer upptagna.

- Har de ändrat det biologiska skyddet?
- Nej, styrelsen har inte godkänt det.

Vi vill att ni går tillbaka till
rummet och vila, miss Barrett.

Kan ni se mig?

Det är ingen fara med mig.
Vad är det som händer här?

- Vi vill att ni lägger er och vilar.
- Kan jag få ringa min mamma?

Vi har redan pratat med henne.
Hon har redan besökt dig.

- Du måste gå och vila.
- Men orkanen, då.

- Snälla, låt mig ringa till mamma.
- Nej, gå och vila.

Du måste göra som vi säger.

- Blodtryck?
- 124/78.

- Hur responderar han?
- 97%.

- Men jag mår bra.
- Du måste undersökas efter olyckan.

- Okej, vad händer sen?
- Du lämna ditt vittnesmål.

- Sen kan jag köra dig dit du vill.
- Okej.

- Ryan?
- Ja.

- Jag är lite hungrig.
- Vi fixar nåt på vägen till stationen.

- Hej, vad har hänt dig?
- Vadå?

- Varför har du en såg?
- Jo...

Jag heter Amy. De här människorna...
Vad är det som händer?

Stanna där.

Nej, nej, nej.
Jag har inte gjort nåt.

Jag tror vi måste ta till
en tvingande metod.

Är det här dina låtsasvänner?
Kreativt, Amy. Mycket kreativt.

- Kom.
- Du rör dig inte.

Vad handlade det om?
Du borde jobba på polisen.

Jag kan hjälpa dig. Elchocksterapin
har varit framgångsrik länge.

- Vad gör ni här?
- Jag var på party...

- Det var en tjejkväll...
- Det kan vi inte säga, tyvärr.

- Ursäkta mig!
- Vänta! Låt dem inte se oss.

- Hurså?
- Det är saker som händer här.

- Ni måste lita på mig.
- Låt mig ta hand om det.

Ursäkta mig.

Det är nåt märkligt som händer här.
Jag får ingen signal.

Kan du höra mig?
Vad håller du på med?

Släpp vapnet!

Spring, spring, spring!

Jag ska fixa nåt att lägga på såret.

Vad sk vi göra?

- Amy...
- Känner ni mig nu?

- Vet du inte? Tidsluckorna?
- Vadå för nåt?

Det var nära ögat.
Vi kan inte åta det ske.

Jag vet inte hur många gånger du
varit här, men du får inte dö här.

- Du får inte dö här.
- Vi blir kvar här i evighet.

Det är starkaste orkanen nån har sett.
Orkanernas T-Rex.

Den passerade över regeringens
hemliga testområde.

- Fort Miller?
- Den slog sönder nånting.

- Den väckte upp de här platsen.
- Han och jag har varit här förut.

- Som att börja om?
- Ja, men inte tillsammans varje gång.

Var är jag?

- Hej, vi kan inte låta flickan dö här.
- Det är för sent för henne, inte för dig.

Kom igen, vi tar den här vägen.

Kom ihåg att inte dö!

Nej, inte en gång till.
Jag klarar det inte utan honom.

- Kom, vi måste försöka.
- Vi måste fly ihop.

- Det ska vi.
- Jag och Ryan.

Vi kom in ihop. Vi måste fly ihop.

- Vi måste härifrån.
- Jag har varit med om det här förut.

Vi har flytt ensamma,
men då hamnar vi alltid här igen.

Kom nu.

Nej, det är för sent.
Vi måste fortsätta.

Hjälp mig få bort den.

Har du den?

Kom igen!

Du, vad är det?

Jag kan inte...
Det här är bara för mycket.

Det är ingen fara. Vi ska ut. Vi
kommer spela tv-spel innan du anar.

- Tv-spel?
- Jag kommer göra det.

Jag var enda barnet,
och jag jobbar mycket.

Ryan och jag kanske kommer
förbi med öl och pizza.

- Han verkar vara en bra kille.
- Han är så stilig i sin uniform.

Du...

Du borde NyLoft-mascara.
Den rinner inte.

- Du borde vara modell.
- Tack.

- Nej!
- Amy!

- 911, vad gäller det?
- Amy Barrett. Jag är på sjukhuset.

Jag kommer inte ut. Snälla, hjälp mig,
orkanen närmar sig.

Amy, vi måste bort.

- Är det du, Jen?
- Det är Ryan.

De håller på att göra nåt med mig...

Jag klarar inte en gång till.
Han vill att vi börjar om.

- Hur gör vi det?
- Jag vet inte, men vi måste htta honom.

Åh, herregud.

Herregud.

Vad har de gjort med dig?

Jag är ledsen, älskling.

Jag är så ledsen.

Ni måste gå.

Det är för sent.

Herregud!

Vi måste få ut dig härifrån.

Hjälp mig. Snälla!

- Var tyst.
- Snälla, hjälp mig!

Nej!

- Larmcentralen.
- Amy Barrett. Jag är på sjukhuset.

- Hjälp mig, orkanen närmar sig.
- Hur mår du, Ma'am?

Nej, nej, nej!

Jen?

Ryan?

Nej, nej, nej!

Jag är inte gravid!

Jag är inte gravid!

På grund av överbelastningen
är alla linjer upptagna.

Svara, svara, svara, mamma.

Mamma, svara! Åh, nej.

- Ryan?
- Vem är du? Är du en av dem?

Det är jag, Ryan.

- Vad är det för nummer?
- Va?

Vad är det för nummer...?
Det finns ett rumsnummer.

Jag förstår inte.

- Vad gör du här?
- Jag minns bara att jag vaknade här.

- När kom du hit första gången?
- Jag minns inte. Kanske i går kväll.

När orkanen började.

Jag tror det.

- Hur kom du hit?
- Jag tog en kvinna i skyddsförvar.

Hon blev vittne till en
knarkaffär som gick fel.

Det vittnet var Jen.

En timme från stationen fastnade vi i
en seriekrock på huvudvägen från ön.

Jag satt där också, tror jag.

Man är tvungen att få de man har i
skyddsförvar undersökta i ett sånt läge.

Därför körde jag hit.

Det var fyra år sen.

- Fyra år sen?
- De höll på med nåt på Fort Miller.

Sen kom orkanen över sjukhuset
och orsakade de här tidsglappen.

Spring, spring, spring!

Lystring! Fortsätt till nästa utgång.

Patienter väntar i undersökningsrummen
tills personalen kommer.

Det här är en förinspelning.
Meddelande 235.

På grund av överbelastningen
är alla linjer upptagna.

Amy, det är mamma.
Jag hörde om olyckan på ön.

Ring mig så fort du kan.

- Jen, är du okej?
- Ryan, kom till mig.

- Var är du? Jag vet inte.
- Skrik ut så hör jag.

Ryan!

- Nej, Ryan, de hörde mig.
- Fortsätt och skrik, Jen.

Det är för sent. Jag älskar dig, Ryan.

Jag älskar dig, Ryan.

Mamma, svara, svara, svara.

Kom igen!

Hjälp mig! Kan nån hjälpa mig?

Mamma, det är jag!

Jag är fången härinne!

Mamma!

Mamma!

Fan!

- Vem är du? Är du en av dem?
- Nej, det är jag, Amy.

- Du satt också i kön?
- Ja, jag tror det.

- Hur många gånger?
- Jag vet inte. Jag minns inte olyckan.

- Du har varit här förut, va?
- Jag vet inte vad som händer.

- De har inte tagit dig än?
- Jag vaknar upp i rummet hela tiden.

Det är orkanens öga som drar in dig
hela tiden. Du har inte dött än?

- Vad är det som händer?
- Dör du kan ingen av oss fly.

- Vart ska vi?
- Jag måste få ut dig, eller hitta Jen.

Jen och jag kom hit ihop, vi
måste fly ihop. Du kan fly ensam.

Det är en konservering av energier.
Det sägs att orkanen förstörde-

- kvantlabbet på Fort Miller.
De manipulerade-

- paradoxala tidsanomalier.
Inget sker linjärt längre.

Tidsflödet kan spotta ut en
när det vill. Man kan vakna nästa år.

Du kan inte stanna här för evigt.

- Ge mig din elefant?
- Nej.

Jag behöver honom.
Jag vill ha honom.

Kom igen!

Ligg still bara.

Förlåt, den var kall.

Jösses, du har ett friskt hjärta.

Låt oss ta en titt.

Ryan.

Vänta.

Smart drag. Du borde vara polis. Hur du
siffrorna? Vi måste ut innan orkanen.

- Vilka siffror?
- Siffrorna... Jag behöver dem.

Har du sett några siffror om
och om igen?

- Mitt rumsnummer-235.
- 235, 235...

Vänta. 1-3-3, 1-3-2.

De är numren på psykavdelningen,
där de satte mig och Jen.

Vi har varit fångar här länge.
Vi måste få tag på numren för att fly.

Energin har nåt med de numren att göra.

- Hur är det?
- Jag känner mig konstig.

Det är nästan dags för dig.
Du blir återställd.

Du måste ut innan.

Du börjar om nu. Det sker innan
återställandet loopar tillbaka dig.

Du måste ut innan...

- Larmcentralen.
- Jag råkar snart ut för en olycka.

- Jag är fången med en polisassistent...
- Var befinner du dig?

- Ma'am.
- Nej, inte nu igen!

Jen... Åh, herregud!

Du är inte en av dem.

Jag behöver siffrorna.
Rumsnumret, rumsnumret...

Rumsnumret, rumsnumret...

Jag berättade allt jag vet för Ryan.

Ryan?

Har du sett min Ryan?

Hur mår han? Är han okej?

- Det var så länge sen...
- Han letar efter dig.

Kan du säga att jag älskar
honom nästa gång du träffar honom?

Säg det själv. Kom nu.
Vi ska ut härifrån.

Jag längtar efter honom. Jag vill
bara hålla om honom ett litet tag.

Vi hittar honom tillsammans.
Han kanske kommer.

Kom, vi måste fortsättta.

Jen!

Jen, jag är ledsen att jag
tog med dig hit.

Fortsätt tills vi hittar en utväg.
Ge inte upp.

Jag behöver dig.
Jag älskar dig, Jen.

- Larmcentralen.
- Jag heter Amy Barrett.

Jag är fången på sjukhuset med en
polis, Ryan, och en kvinna, Jen.

Vi kan inte ta oss ut.
Snälla, skicka nån.

Psykiatriska avdelningen.

Lugna dig, mitt barn. Du är trygg nu.
Lyssna inte på demonen.

Vi går till kapellet.
Det är säkert här.

Du kan inte lita på honom.

- Jen, jag är hemskt ledsen.
- Jag älskar dig, Ryan.

Var är du...?
Snälla, berätta var du är.

- Jag är helt ensam.
- Vilket rumsnummer ser du?

- Jag är rädd.
- Var inte rädd, älskling.

Vet du vad...?
Jag har den grymma muskelbilen.

Jag har renoverat den i mormors lada.

När vi kommer ut,
tar jag ut dig på en dejt.

Överenskommet.
Nej, nej, nej. De är tillbaka.

Jen! Jen!

- Vad är det som händer här?
- Orkanen har öppnat en portal, typ.

- Jag fattar inte.
- Det liknar helvetet.

Jag har dött över 600 gånger
och varje gång blir det värre.

- Vi måste härifrån.
- Jag har räknat ut...

Enda gången vi kunnat rymma ihop
var innan nån av oss dog.

- Som första gången i väntrummet?
- Ja, då hade vi haft chansen.

Ja, men varje gång vi hamnar där
är det som första gången.

- Så ni förstår inte att ni ska fly direkt.
- Precis. Jag hatar stället.

Jag vaknar här. Det måste
finnas nåt i det här rummet.

Jag såg att du ringt, men inte lämnat
nåt meddelande. Jag är orolig.

Jag vill inte förlora dig,
som jag förlorade din syster.

På grund av över...

Söt hund.

Du, titta på mig.
Vi ska klara oss härifrån.

- Vad märkligt.
- Vadå?

Jag minns inte att jag sett de här.

Det är från Sybil High School.
En påminnselse om att förnya medlemskap.

Super. Påminn att jag ska förnya
sjukförsäkringen om vi kommer ut.

- Är du okej? Jag tror att du återställs.
- Det är för tidigt för det.

Vi måste ta oss härifrån nu...
och hitta Jen.

- Jag mår bra.
- Jag måste få dig undersökt efter olyckan.

- Och sen?
- Sen lämnar du ditt vittnesmål.

- Sen kan jag släppa av dig var du vill.
- Tack.

- Du, Ryan... Jag är lite hungrig.
- Vi kan fixa nåt på vägen.

- Okej?
- Ja, det gillar jag. Vet du vad?

- Du är ganska cool... för att vara snut.
- Det har jag hört förut.

Ni måste härifrån nu!
Det måste ut nu!

Ryan, hör du mig? Ni måste ut.

- Miss Ardsen?
- Det är jag.

Gå inte.

- Vill du följa med mig?
- Det går snabbare utan honom.

- Låt henne inte gå, Ryan.
- Jag går inte utan dig.

- Larmcentralen.
- Jag heter Amy Barrett.

Jag är på sjukuset på Bayside Lane.
Jag är fångad där. Snälla, kom.

- Ma'am...
- Åh, nej.

9-4-5.

De är här.

Ursäkta.

Har du sett polisassistenten?
Vi kom hit tillsammans.

- Ryan.
- Känner du honom?

Det är jag, Jen. Det är Amy.

Fader, har du sett polisassistenten?

- Kom igen! Vi måste härifrån.
- Jag måste hitta Ryan.

- Amy... Vad är det som händer?
- Vet du inte?

- Nej, men jag är rädd.
- Jag med.

- Vi har träffats förut, eller hur?
- Ja.

- Hur många gånger?
- Alltför många.

Du borde prova NyLoft-mascara.
Den rinner inte.

Ja. Jag har hört det.

Här. Kom igen.

Den här vägen.
Vi måste ta reda på vad 9-4-5 är.

- Vad är det?
- Jag tror det är vår utväg.

Kom igen!

9-4-5.

9-4-5, det finns inte med här.

Åh, nej.

Kom igen.

Nej, inte nu.

- Vad händer, Amy?
- Jag ska tillbaka.

- Nej, det är för tidigt.
- Vad är det?

Amy? Nej, nej, nej.

- Larmcentralaen.
- Jag är på Bay General.

- Det är psykotisk mördare lös.
- På Bay General?

Ja, en psykotisk mördare.
Amy Barrett på Bay General.

Ni måste skicka nån direkt!

För i helvete!

Det är jag. Vi sticker.

- Det är rum 945.
- Är du säker?

- Ja, 945.
- Är du absolut säker?

Ja, 945. Du vet var det är, eller hur?

På andra sidan av psykavdelningen.
Det är infektionsavdelningen.

- Vilken väg är det?
- Den här vägen.

- Vad är det?
- Jag går inte igenom där.

Vi måste genom avdelningen.
Vi har inte mycket tid.

- Vad finns där?
- Jen är där.

Hennes själ är fången där.
Hon är i ett permanent tortyrtillstånd.

- Finns det en annan väg?
- Det är långt att ta sig runt.

Hörde du? Orkanen passerar över
oss. Vi har inte mycket tid på oss.

Hennes rum är här borta.

Det är en fälla. Det är inte 945.

Orkanen kommer. En chans till
att komma igenom loopen.

113.

113.

Det är från Sybil High School.
En påminnelse att förnya medlemskapet.

1-1-3.

Ryan?

Ryan!

Ryan?

Herregud.

Ryan?

Fly. Stick, bara. Fly!

- Vad gör du? Rädda dig själv.
- Nej, vi ska alla härifrån.

Jen, älskling.

Kan du gå?

Skynda er!

Skynda er! Lägg dig.

- Det måste finnas här nånstans.
- Var är det?

Kom, den här vägen!

Gå till ljuset! In i ljuset!

Du först.

Jag kommer efter dig.

Miss Barrett, är du redo?

- Redo för vad?
- Att skrivas ut. Om du inte vill stanna.

- Jag tror jag går.
- Det var väl det jag trodde.

När du är klar kör William ut dig.

Det är ingen fara.
Jag tror jag går.

Vi har en bil som väntar
på dig, miss Barrett.

Det värsta stormen som nånsin
drabbat USA: S kuster.

Märkligt nog avtog den snabbt i styrka
efter att den lämnat storstadsregionen.

- Hur var jobbet?
- Bra. Du, mamma...

Är det okej om jag tar en tur i sportbilen?

Du vet mycket väl att pappa gjorde
sig av med den när han drog.

Amy, du måste söka hjälp. Minnet av
din syster är nog jobbigt för dig än.

- Jag kan inte förlora dig också.
- Jag mår bra, mamma.

Allvarligt. Jag är orolig för dig.

Okej, allt är klart.

Minns du honom? Som liten gav hon
den till dig när du var ledsen.

Ophelia.

PSYKIATRISK KLINIK

Ophelia Barrett?

Du gör det enda rätta.

Få se... De fysiska proverna är normala.

Nivåerna ser bra ut.
Inga sjukdomar.

Är det bra?

Vi talar om din familj.
Lever din pappa?

Ja.

Är han i bra form?

Jag vet inte. Jag...

Jag förstår. Din mamma, då?

Mamma, hon... dog för ett tag sen.

Min styvmamma tg hand om mig
efter att pappa lämnade oss.

Jag förstår. Några syskon?

En halvsyster, som heter Amy.
Jag bor med henne och min styvmamma.

- Kommer ni överens?
- Ja, jag älskar henne väldigt mycket.

Är allt som det ska med Amy?

Hon har åkt in och ut på mental...

- Mentalsjukhus?
- Ja.

- Hur sover du?
- Jag sover bättre hemma.

- Vi kan inte låta dig gå hem än.
- Men jag kan inte sova.

- Vi får ställa in medicineringen.
- Nej...

- Jag saknar Amy.
- Vad sa du?

Jag saknar Amy.

Vi får nog överväga
ett kirurgiskt ingrepp.

- Varför då?
- Du har varit här i sex månader.

Inget verkar fungera.

- När?
- I morgon bitti.

Du är väldigt olycklig.
Ju snabbare desto bättre.

Knackeliknack. Upp och hoppa.
Det är frukost.

Jag är Tara. Jag ska vara...

Hon är blå! Kom igen!

Hämta akutvagnen.
Kolla upp andnigen!

Mamma... Mamma, du gör mig illa.

Mamma, du gör mig illa.

Vad handlade det om?
Du borde jobba som polis...

Ryan kanske kommer över
med öl och pizza.

- Du borde prova NyLoft-mascara.
- Du borde bli modell.

Tack.

MEDICINSTUDIER
DIN FRAMTID BÖRJAG I DAG

Jag är på Bay General.
Det går en psykotisk mördare lös.

www.fmsubs.com

www.fmsubs.com