Original subtitles

Jag vill inte vara ansvarig för att halva landet blir en radioaktiv öken.

Det är nåt med strukturen som inte har påträffats förut.

Ingen vet vad det är. Det är ett mirakel!

-Varför är du så populär? -Jag sköt en person.

-Den har burit med sig nåt. -Vad är vi?

-Du insinuerar att jag är otrogen. -Är du rädd att mamma märker det?

-Vi måste gå, det kan lossna. -Hör du?

Jag skulle släppa ner en geigermätare men han bytte ut paketet.

-Det är äldre än berggrunden självt. -Vem fan vill spränga kärnavfall?

Om du inte hittar den, gå inte till jobbet.

Den är ihålig, och dessutom finns det nånting där inne.

Det finns vatten, men det kan inte existera i flytande form.

Det är -153 grader på polerna. Vid ekvatorn kan det bli -63 grader.

-Vad bra. -Det är inte bra.

Förlåt, älskling. Jag bara hörde inte riktigt.

Kan du inte bygga nåt i stället?

-Det har jag gjort. De vita tog slut. -Nej. Vi köpte ju nya.

Jag sa ju att de var slut.

Axel: Kan jag få mer flingor? Li: Javisst.

NEJ TACK, ATOMKRAFT! NEJ TACK, ATOMKRAFT! NEJ TACK, ATOMKRAFT!

Drönaren hade med sig en bomb. Tror jag.

En bomb? Var då?

Nånstans bland avfallskapslarna. Men jag vet inte säkert.

De kanske bara försöker lura mig.

-Vilka är "de"? -Aktivisterna.

Eller Astrid.

-Men om det är en bomb där ute... -Varför har du inte berättat?

För att hon sa att...

...de har en person som jobbar här. På insidan.

Om det finns en bomb, varför har den inte detonerat än?

De kanske väntar på att alla journalister ska vara på plats.

Så alternativen är att blåsa av hela ceremonin...

...eller så samlar vi alla...

...och genomsöker varje centimeter av förvaret innan ceremonin.

-Då får personen reda på det. -Vi kan inte vänta.

Alltså, nån hjälpte henne in på området-

-och gav våra scheman till henne.

-Okej... -Okej.

Okej. Vi kan gå igenom hela systemet-

-och se vilka som har accessat andra scheman än sina egna. Okej?

Okej, det gör vi.

Du...

Hon sa att det var hennes pappa som byggt bomben.

Va? Vem är det? Fick du ett namn?

Nej. Hon sa bara så.

Så...

Hej då. Vi ses i kväll.

-Hej då, sa jag. -Hej då.

-Hej. -Läget? Har du sovit?

-Nej. -Du ligger och tänker. På...?

-1,8 miljarder år. Och du? -Ihålig.

Det var så jävla dumt att vi började borra.

Vi visste inte att det var en kapsel ens.

Det betyder inte att det är farligt.

-Så att lägga uran bredvid är toppen? -Nej, det säger jag inte.

-Men det är det som händer i dag. -Jag vet.

Ska du ha skjuts, då? Hoppa in.

Anna och Joakim är på väg, så jag måste vänta.

Jaha, okej. Vi ses sen. Akta.

-Hej! -Välkomna.

Hej!

-Har ni haft en bra resa? -Hej, gumman.

-Hur mår du? -Bra.

-Var ska jag sova? -Jag kan visa dig.

Jaha...

-Grattis. Nu är du klar. -Inte helt.

Nej, som du ju aldrig är.

-Har du packat än, då? -Det är inte så mycket att packa.

Jag tänkte sälja möblerna till min efterträdare.

-Vem är det? -Det vet jag inte än.

De har inte hittat den rätta personen, tror jag. Än.

När ska vi äta? Jag är skithungrig.

-Ta av den här. -Sluta!

-Peta inte på mig jämt. -Vi ska äta nu.

Vad gör du? Ska du inte med på invigningen?

-Jag kommer lite senare, bara. -Okej.

Du...

Tror du på min och Christophers idé om hur gammal den är?

-Ja. Eller vad då? -Det känns inte som om Lars gör det.

-Vad då? -Du och Lars, vad håller ni på med?

-Ingenting. -Ingenting?

Bara var försiktig, okej?

-Vad gör du? -Hej!

-Nej, inget. Var är de andra? -De dricker kaffe, eller nåt.

-Jag tänkte bara kolla vad du gjorde. -Ska jag visa dig runt?

-Har inte du jobb? -Det är okej.

Vad fan?

-Var fan har du hållit hus? -Jag behövde vara själv.

Jag har letat överallt efter dig.

Vart är du på väg?

Pappa.

-Gör det inte. -Va?

Vad är det jag inte ska göra?

Detonera den.

-Jag kommer att berätta allt. -Du flög in den.

Kanske.

Men du kommer också att bli anhållen och inte kunna skada någon.

Avbryt.

-Så mycket tid som vi har lagt ner. -"Vi"? Du lurade mig.

-Vi ville ju rädda miljön. -Det gör vi.

En enda spricka i avfallscontainrarna och strålningen...

...förorenar hela området.

Ingen skulle sätta en fot där på århundraden.

Och människorna?

Det är ingen brist på människor i världen.

Hur kan du säga så?

Man ringer upp det enda sparade numret.

Enkelt men effektivt. Men...

...jag hade inte tänkt att den skulle gå av.

Jag ville bara att allt skulle vara funktionellt.

En riktig fara som de inte kan vifta bort.

-Så du kommer inte att göra det? -Jag hade aldrig tänkt göra det.

Hjälp mig med den där. Få in den.

Vid aggregatet.

Öppna dörren!

Öppna!

Nej.

Det är många som har kollat scheman. Om man laddar ner ett sparas det här.

-Och vilka är på den listan? -Typ alla.

-Har du hittat nåt mer om pappan? -Ingenting.

-Vad gör vi då? -Vi börjar söka i förvaret.

Vi letar efter nån typ av apparat, som ett research crew glömt kvar.

Om ni hittar den, rör den inte. Ring oss direkt, så tar vi det därifrån.

Vi måste bli klara innan ceremonin börjar.

Radiopratare: Det är en speciell dag.

I dag ska vi inte oroa oss för morgondagen, bara fira att vi lever.

Invigningen av Svea rikes slutförvar. Hipp, hipp, hurra.

Nu kan vi stolt brösta upp oss och spegla oss i omvärldens blickar.

Sverige, ett land i framkant.

Denna dag markerar en ny era.

I dag ska vi glömma det som varit och blicka framåt.

Betrakta vår skapelse för en sekund.

Och gud nåde den som säger nåt annat.

NEJ TACK, ATOMKRAFT! NEJ TACK, ATOMKRAFT!

-Stenmark. -Kan jag få se herrns inbjudan?

Besse?

Ursäkta. - Minns du mig? Magnus Ahlbäck. Martins son.

-Ja, såklart. Vad fint att se dig. -Detsamma. Det var ett tag sen.

Det kanske inte var nåt sånt här ni förväntade er när ni bröt malm här.

Jag ville bara hälsa. Fint att se dig.

Här.

-Hört något? -Inte än.

/EN DRÖNARE SURRAR/

Ta ner den!

Ta ner den. Inga bilder från luften innan jag säger till.

Oskar, gå till kanal 24.

-Oskar här. -Hur går det?

Inget än så länge.

De väntar på livestreamen från drönaren.

Jag håller den på marken nu, men skynda dig.

-Ni kan sitta där. Vi ses sen. -Lycka till.

-Var har du varit? -Jag var där nere.

Varför det?

Vi har hittat nånting. Rad femton.

Det är uppfattat.

Var är den?

Hej. Du kan gå nu.

Okej, allihop, vi hittade den.

Återgå till era tidigare positioner. Jag upprepar, lämna området nu.

Vad ska vi göra? Vi måste evakuera hela området.

Vi kanske hinner evakuera folket, men hur evakuerar vi avfallet?

Om den detonerar är det över.

Vi måste deaktivera den.

Vad då "vi"?

Eller...

Eller vad?

Den föll från drönaren utan att det small.

-Vi flyttar den. -Aldrig att jag rör den där.

Men vad fan?

Tjena.

Jag har fått order om att det ska vara stängt hela invigningen.

-Oskar, hur går det? -Den här idioten vägrar öppna.

-Låt mig prata med honom. -Atte.

-Ja, det är Tino här. -Tino. Öppna grinden nu.

Uppfattat, klart slut.

-Oskar? Oskar? Osk... -Atte, hör du mig? - Fan.

Jag mår inte så bra, det är hjärtat. Kan man få bli eskorterad ut?

-Magnus, har du sett Helen? -Nej.

-Ska du låtsas att allt är över nu? -Invigningen är över.

Då ryggdunkar vi varandra över en öl.

Sluta.

Jag kommer om två minuter.

Vi stänger av C6 och borrar ett litet, mikroskopiskt hål.

-Nej, det gör vi inte. -Sen vet vi.

Så slipper jag spekulera. Då kan vi rapportera.

Den påverkar oss. Märker inte du det?

Märker du inte hur den påverkar alla som har sett den?

Vad menar du med "påverkar människor"? Vad menar du?

-Magnus blev ju typ galen. -Han hade sömnbrist.

Axel är annorlunda. Han vet vad det är för nåt.

Han såg en liten del av den, och sen så byggde han en kapsel, helt vit.

-Han visste nåt. -Det finns en naturlig förklaring.

Han har varken sett dokument, ritningar, skisser...

-Det vet du inte. -Jo, det vet jag.

Om han är ett matematiskt geni räknade han ut det.

-Han är åtta år. -Vad ska vi säga till Gina, då?

-Sluta! Du lyssnar inte! -Jag lyssnar som fan.

Nej! Det gör du inte, du lyssnar inte. Vi kan inte förstöra den.

Det var för ditt eget bästa. Jag försökte skydda dig.

-Har du hjälpt dem? -Ja.

-Det gör mig besviken. -Då är vi två.

Jag försökte bara stänga gruvan för gott.

-Var det värt att riskera oskyldiga? -Ja.

Hur väl känner du de där som du hjälpte? Va?

-Har de hittat den? -Hittat vad?

-Hittat vad? -Jag kom inte för att försvara mig.

Jag kom bara för att säga vad jag redan sagt.

Åk härifrån. Nu.

I bästa fall köper det dig lite tid.

Farväl, Astrid.

Jag står i tacksamhetsskuld till dig.

Det gör vi alla.

De som ska veta vet.

Men du kan aldrig prata om vad som hände i dag. Någonsin. Förstår du?

Jag ska ta reda på vem som gjorde det.

Gör det.

-Hej. -Tjena.

-Får jag sätta mig? -Jo.

Du ser ut som om du haft en väldigt lång dag.

Jo, den har varit lite lång.

När drar den här festen i gång, då?

-Hej! -Hej.

Är det här du gömmer dig?

Ungarna verkar ha kul, faktiskt.

Vilken jävla dag.

-Är du arg på mig? -Nej.

Jag kan inte följa med till Stockholm. Inte än.

Jag visste det...

Vi har...

-Vi har hittat nåt i en av tunnlarna. -Okej.

Jag måste lösa det. Jag... Jag är ledsen.

-Du svarade inte ens, om hotellet. -Jag vet.

-Det har varit så himla mycket... -Du visste vad det betydde för mig.

Sorry.

Om du...

Om du nånsin bestämmer dig för att lämna det här...

...så är det ingen idé att du kommer till Stockholm.

Inte till oss i alla fall.

Så hur mår ni där ute? Är ni lyckorusiga? Berusade?

Man kunde inte hjälpa att man blev lite berörd av alla tal under dagen.

Att se era stolta leenden i kameran.

Man kunde riktigt se lättnaden i ansiktena. "Vi klarade det!"

En stund var jag nästan övertygad om att vi har allt under kontroll.

Det är inte så konstigt.

Jag glömde nästan vad vi gör här.

Gräver ner våra synder och firar att vi lyckats.

Bara galningar gör det vi gjort.

Och vi är alla med på det, direkt eller indirekt.

Accepterar det med vår tystnad.

Vi ser bara det vi har precis framför ögonen.

Vi firar att vi vunnit striden, även om vi förlorar kriget.

Så...

...i kväll lyfter vi våra glas för att Homo sapiens gjort det igen.

Svensktextning: Stina Hedin BTI Studios för SVT