Original subtitles

-De kanske grävde efter guld? -Ett valv med guld 700 meter ner?

-Det är inte det. Ett ufo. -Det är ingen som vet vad det är.

Det är nån port.

Vad är vi?

Det är ett mirakel.

Vad vet ni?

Att vi behöver dig.

Jag är ledsen, men vi kunde inte riskera att det kom ut...

-Vad vet ni om väggen? -Den består av kol, typ.

-Vad är det för nåt? -Ben består av kalcium.

Det är kol i kalcium.

Helvetesportar, dinosaurieben... Nu måste du bestämma dig.

Då kan jag säga det när jag får dig inskriven igen.

Men seriöst, du kan inte springa runt och yra till folk. Du får skärpa dig.

-Vilka vet om det? -Du, jag, Said, Helen, Henrik.

Atte.

-Och några ryska och polska killar. -Det var ju inte så många...

-Vet cheferna om det i Stockholm? -Nej.

Tror du att du kan dra ner dit igen?

Hej.

Hej! Vet du vem som äger bilen här?

-Ursäkta, har vi träffats förut? -Nej.

-Vi har inte setts på nån dans? -Det tror jag inte.

Christopher, det här är Lars. - Lars, Christopher.

Det är alltså han som driver den här "hålan", som du säger.

-Din bil står på min plats. -Är det viktigt, eller...?

En säkerhetsfråga. Om inte vakterna vet vems bilen är blir den borttagen.

Jaha... Men då får jag väl flytta på min bil.

Det är en gästparkering bredvid mig. Det står "gäster" där. Välkommen.

Ja...

Jag arbetar ju här nu. Och det är han som bestämmer här, säger du?

-Så vad är din grej, då? -Vad då?

Nej, jag tänker på fritiden. Flugfiske, arbete...kvinnor?

Du behöver inte oroa dig. Jag är inte den som dömer folk. Jag för gammal.

-Jag har ingen "grej" med kvinnor. -Nähä, har du en grej med män, då?

Nej.

Du har väl fullt upp med dig själv.

-Du är full av förnekelse, unge man. -Jaså?

Helen säger att du är en av världens mest respekterade materialvetare.

Jaså, säger hon det? Det finns en kinesisk kille som nog är bättre.

Nämen, titta där. Fluorit.

Varför kunde du inte identifiera proverna vi skickade, då?

-Det gjorde jag ju. -Nej.

Vad fan är det du pratar om? Det gjorde jag visst.

"Okänt material", skrev jag. Jag har ju aldrig sett det förr.

Lite ironiskt är det väl ändå?

Att samtliga remissinstanser avrådde från att ge projektet grönt ljus.

Det är ju helt enkelt inte möjligt-

-att göra några riktiga prognoser över så lång tid.

Jag är inte så orolig över vare sig kopparn eller grundvattnet.

Det som oroar mig är människan.

Förr eller senare kommer nån att vilja ha det där uran...

Varsågod.

De flesta ugglor lämnar boet när de är tre veckor-

-men håller sig oftast på grenarna närmast boet den första tiden.

-Hallå? -Hallå!

-Hej. -Hej.

Måste du göra det där där?

-Vill du att jag ska gå ut i stället? -Ja, kanske.

Hur har din dag varit?

Jag har inte pluggat, om det var det du undrade.

För att...?

Jag vet inte vad jag ska plugga till och har svårt att koncentrera mig då.

Om du ska sitta här och tänka på vad som är intressant hittar du inget.

Du måste börja med nåt, prova nåt.

Det är det enda sättet att bli intresserad av nåt.

Fan, du ska hitta nåt som du kanske ska leva med resten av livet.

Då måste du vara intresserad. Även passionerad. /MOBILEN RINGER/

-Ska du inte svara? -Nej, det är okej. Fattar du?

Familjen Ruud. Vad kan jag hjälpa dig med?

Helen.

-Ja, hej. Det är Lars. -Hej...

-Det är jag. -Ja, hej.

Jag borde ha varnat dig för Christopher. Han kan vara skitjobbig.

Men jag behöver hans hjälp. Så är det.

-Det är ingen fara. -Bra.

Li kan inte ta Axel i morgon, så jag måste ta med honom.

Ja, men det är inget problem. Du fyller bara i en besöksblankett.

Varför pratar du så konstigt för?

Kan du samla ihop teamet i morgon klockan nio?

-Mm. -Så. Men...

I varje fall, klockan nio. Vi ses.

-God natt. -Vi ses. Hej.

Så där. Fattar du?

-Ja, absolut. -Ja.

-Vad är din passion, då? -Samla ihop de där när du är klar.

En stor stark, tack.

Den bjuder vi på. Sikta lite högre upp nästa gång.

-Nej, jag vill betala. -Lägg undan pengarna.

-Varför är du så populär, då? -Inte vet jag.

-Är du med i nåt boyband, eller? -Nej.

Jag sköt en person.

-Tråkigt. -Ja, alltså... Det är mitt jobb.

-Vad sa du? -Det är mitt jobb.

Jag läste nog om det i tidningen.

-Nån terrorist, eller hur? -Ja, eller snarare aktivist, kanske.

Och nu är hon på flykt.

-Hon är ju snygg, ju! -Det vete fan.

-Du vet inte? -Nej, jag vet inte.

-Nicola. -Oskar.

-Skål. -Skål.

-Jaha, var är du ifrån, då? -Stockholm.

Jaså?

Axel? Axel?

Du kan inte springa iväg så där. Du skulle vara kvar i rummet, sa jag.

-Vad är det här inne? -Stenar, bara.

-Vad då för stenar? -Gamla stenar, kan man säga.

-Vi måste gå, för det kan lossna... -Hör du?

Va?

-Vad då? -Nu är det tyst igen.

Jag är hungrig.

/LJUD FRÅN SPELET/

-Du sa att det var okej. -Ja.

-Du sa att det var lugnt. -Ja, det är lugnt.

Du beter dig bara så konstigt.

Du är så...konstig sen Nicola kom hit.

-Ska jag skicka hem henne? -Det var inte det jag sa.

Nej. Men vad vill du att jag ska göra?

Jag vet inte. Var som vanligt.

Vad fan är det som pågår? Varför förbereder de en sprängning?

Jag trodde att du skulle hjälpa mig, inte ge mig skit för mitt jobb.

Jag vill inte hjälpa honom. Företaget vill bara förstöra den här skatten.

Tror du att det är det jag gör?

Jag försöker ge dig tid att göra undersökningar.

Vi kan inte spränga och göra en undersökning samtidigt.

En seriös undersökning tar åratal.

Nästa vecka ska två ton radioaktivt avfall begravas där nere.

Och sen fem ton, nästa vecka.

Den enda anledningen till att du får stanna är att Helen bad mig om det.

Jag kan inte ens öppna lådan och ta fram instrumenten-

-därför att ni spränger hela jävla dagarna.

Ja.

Då måste vi pausa arbetet.

-Då får du vara ensam där nere. -Ja, gärna.

Du får två dagar.

Det är det enda du ska göra, inte gnälla på andra.

Jag är bara intresserad av det där nere.

Du ska fokusera på hur vi får ut det.

Om vi får ut det helt eller i tusen delar, jag skiter i det.

Fattar du? Om du hjälper oss med det så är vi glada och nöjda.

Var är du? Var är du? Var är du? Var är du?

Hans läsförmåga är mycket bättre.

Men där han verkligen har gjort framsteg är skrivandet.

Hans berättelser var 2-3 meningar, nu är han på samma nivå som de andra.

Men jag förstår knappt det han skriver ibland. Rymdteknik och Mars.

-Nej, jag fattar inte heller alltid. -Koncentrationsförmågan är bättre.

Det har inte varit en enda situation med de andra eleverna sen olyckan.

Jag trodde att det skulle vara tvärtom.

Har du märkt en skillnad hemma också?

Ja, jag har nog känt att han är lite lugnare...tror jag.

Och att man ens får ta i honom igen är nytt.

Och han vill kramas lite ibland, till och med, så att... Ja.

Men jag är orolig att det bara är nåt tillfälligt.

Att det bara är nån reaktion på att han blev så rädd.

Jag vet inte vad som hände där nere. Men med Magnus, det har varit svårt.

-Jag tror inte att det bara går över. -Nej, det...

-Kan vi gå nu? -Ja, vi ska gå.

-Eller jag kan gå själv. -Nej.

Vi kan väl prata mer en annan gång om det?

-Rör den inte. -Roboten? Den är jättefin.

Det är ingen robot, det är kartong.

Okej. Så.

-Tack. Vi hörs. -Hej.

-Vi kanske ska börja i andra änden. -Vad då?

Och ta reda på vad du inte vill göra.

Men då är det väl en toppenidé att jag kommer till ditt jobb?

Vart ska vi?

Hit.

Hej!

-Är ni här? -Ja.

-Hej! -Hej.

-Ni har träffats. Vid flygplatsen. -Ja.

-Nicola. -Det här är Axel, Helens son.

-Axel, ska du hälsa på Nicola? -Hej, Axel.

Har ni beställt nåt? - Vad vill du ha, Axel? Pannkaka?

-Det låter jättebra. -Ja.

Hur känns det att vara här? Har du fått några kul kompisar?

-Nej, det är ganska tomt. -Sylten är så himla god.

Jag måste bara ha mer!

Axel? Ska du äta din pannkaka?

Axel? Ska du ha mer sylt? För det har jag tänkt ha!

-Är han alltid så här glad hemma? -Han är ju aldrig hemma.

-Är det därför du åkte upp hit? -Jag vet inte varför jag åkte hit.

Nej. Den känslan förstår jag. Verkligen.

Hon ska plugga till högskoleprovet. - Har du glömt det?

Nej... Inte riktigt.

-Jag behöver fler. -Går det bra?

-Ja, absolut. -Jag behöver fler bitar.

Vill du ha fler? Jag kan hämta fler. Hur många vill du ha, då?

Tusen.

Bränslestavarna förvaras i de temporära behållarna-

-innan de kan begravas i tunneln.

-Tog du med ost och vin, eller? -Jo. Självklart.

Lite mer till vänster. Och Helen, stå still nu.

-Okej. -Lite till.

Bra, där! Perfekt.

-Nej, det studsar bara. -Ja, jag vet.

Först, när vi hittade den, så var jag mest nyfiken.

Men sen när vi inte hittade några kanter eller märken... Jag blev rädd.

Jag kunde inte sova och tänkte att jag måste ta reda på vad det var.

Jag höll på att bli galen.

-Förlåt. Jag vet att det låter stört. -Nej, det är ingen fara.

Lars kan gå på hårt, men han är sjyst.

Jag brukade själv vara en sån där typ en gång i tiden.

Försökte styra över andra. Men det är mycket i världen vi inte förstår.

-Som vi aldrig kommer att förstå. -Som svarta hål?

Det är bara att jobba vidare. Göra så gott man kan. Okej?

Vi gör ett nytt försök.

Mamma är trött på att driva de här kedjehotellen.

Hon vill köpa ett eget ställe där hon kan vara i fred och jobba ihjäl sig.

Pappa har alltid varit här och jobbat och jobbat. Och jobbat lite mer.

Och visat hur viktigt hans jobb är.

Jag har alltid tänkt att han ska komma hem, men det händer alltid nåt.

Men nu kan de inte acceptera att jag inte vill leva deras stressiga liv.

-Hur är det med dina, då? -Mina vad?

-Dina föräldrar. -Min farsa stack när jag var liten.

Och din mamma?

Hon är besviken på att jag inte är gift och har tre barn och eget hus.

Varför har du inte det, då?

För att jag är 21!

Jag får nog hålla med din mamma där. Du måste börja snabba dig lite nu.

Men ibland fattar jag inte varför de inte bara kan lämna en i fred lite.

Jag är glad att jag träffade dig, Oskar.

Nu känner jag nån som har skjutit nån.

Ja, och jag känner nån som kan prata om sig själv nonstop i 30 minuter.

Lägg av!

Jag är bara med dig för att jag inte gillar att vara själv.

Jag är ju med dig för att du är så charmig och artig.

En lantis som fattar ironi? Gud, vad imponerande!

-Lars! Nåt nytt? -Inte än.

Hur går det för gamlingen? Jag trodde att han var expert.

Akademiker. Det tar tid.

Gina är orolig. Du har missat vartenda möte.

Du måste ta det lugnt där nere under invigningen.

Jag trodde att allt skulle vara avklarat nu.

-Ja, det trodde jag med. -Men?

Du får inte börja tveka nu, Atte. Ingen panik. Okej?

Kan du lyssna på mig ett tag? På det här?

-Och det var allt? -Ja.

Det är väldigt kort, och tråkigt.

Jaha, tack ska du ha.

Jamen... Det är fakta. Du gillar ju när man kommer med fakta.

-Nej, det är din åsikt. -Fakta är att det är min åsikt.

Ja, det är ett fakta. Ett faktum.

-Tack för rundturen, förresten. -Vilken rundtur?

Apokalypsturen.

-Har du varit på anläggningen? -Ja.

-Eller, vi var där på höjden. -Okej.

-Oskar sa att du hade bett honom... -Oskar? Skyddsvakten?

Det tror jag inte att jag gjort.

Okej.

Han kanske behövde en ursäkt för att få dig på en dejt.

Alltså... Människor är så konstiga här.

Utifrån dina perspektiv är de kanske konstiga.

-Ja, du verkar ju tycka om dem. -Ja.

Som Helen, till exempel.

Mm.

Hon är ju snygg.

Alltså lite girl next door, men smart, liksom.

-Uppenbarligen är hon ju din typ... -Jag pratar inte så om mina kollegor.

Du behöver inte prata. Det märks ju.

-Känns det jobbigt? -Jobbigt? Med vad?

-Är du rädd att mamma ska märka det? -Det är inget att märka.

Jag gillar inte att du insinuerar att jag är otrogen.

-Det gör jag inte. -Det stämmer inte.

-"Punkt slut", eller? -Ja, punkt slut. Ja.

Det nummer du önskar nå är inte i bruk.

Det nummer du önskar nå är inte i bruk.

Förlåt att jag är sen. Det var nåt som dök upp.

Okej. Det vi först berättar om är det vi vet helt säkert. - Helen.

Baserat på berggrunden runt objektet-

-har det inte smält eller förändrats mekaniskt.

-Efter att det är byggt. -Det är äldre än berggrunden.

-Minst 1,8 miljarder år. -Det vet vi inte.

-Vi har inte sett hela än. -Det har funnits sen begynnelsen.

Då kommer det från jordens mitt.

-Det här är vad vi vet med säkerhet. -Med säkerhet?

Om objektet är runt och symmetriskt, vilket det ju ser ut att vara...

Om det är runt eller inte spelar ingen roll. Vi ska ta ut det i delar.

Det lär bli lite svårt.

Diametern är 43 meter och höjden 200-230 meter-

-beroende på formen på polerna.

Det tar en evighet. Och slutförvaret för kärnavfallet är där uppe.

Det skulle ta en evighet.

Minst tio år, och det förutsätter att vi vet vad det är först.

Radionyheter: Slutförvaret öppnas nästa månad efter flera förseningar.

Enligt Ecso Inc kommer olyckan inte att ha nån påverkan på tidsplanen.

Men motståndare till projektet har fått vatten på sin kvarn...

Hallå?

Pappa?

/DET KNACKAR PÅ DÖRREN/

-Vad är det? -Du har besök.

-Vem är det? -Det är hon. Tjejen.

-Här? -Ja.

Vilken skitplan för att rädda miljön. Och vem fan vill spränga kärnavfall?

Han är sjuk. Och nu är han borta. Han lämnar aldrig stugan.

Det där skitsnacket om bomber och folk på insidan...

-Du tror att du kan utnyttja mig. -Varför skulle jag göra det?

Hur stor del av området har du sökt av?

Va?

Vad står ni här för? Det är svinkallt. Kom in och ät.

Ja, hon ska gå.

Om du inte hittar den, dra härifrån.

Gå inte till jobbet i morgon.

-Vad menade hon med det där? -Inte vet jag.

Jag har hört att polisen söker efter henne.

/DET PIPER/

Helen?

Jag tror att Christopher vet vad han pratar om för det mesta, men...

-Ett 200 meter stort ägg? På riktigt? -Jag vet.

Men det är baserat på antagandet att den följer de linjer vi redan kan se.

Att den har en symmetrisk form.

-Hallå. -Jag tänkte väl att ni var här.

Jag... Jag är ledsen, men jag måste lämna projektet.

Varför då?

Alltså, det... Det är en sak jag måste berätta.

Och jag vill inte dra det inför alla de andra. Att skapa...

...liksom...panik, det är ingenting som jag vill bidra till.

Men det jag har kommit fram till är att den här väggen är ihålig.

Vänta, vad pratar du om? Vi har gjort massor med undersökningar...

Du och Henrik utgick från att den var solid, men det är den inte.

Så du säger att den är...en kapsel?

Och dessutom finns det nånting där inne.

Bakom fyra meter tjocka väggar.

Hur menar du att vi ska reda ut vad som finns där inuti?

Den här gången måste ni faktiskt stanna upp och tänka efter litegrann.

Behöver ni verkligen, verkligen veta?

-Måste du veta? -Ja, jag måste veta.

Men går den ens att öppna? Den kanske öppnar sig själv en vacker dag.

-Varför måste du sticka nu? -Ni har ingen användning för mig.

Det är irrelevant vad kapseln består av.

Hur kan du säga...? Det är det inte!

Jo. I jämförelse med vad som finns inuti och varför.

-Vi har inte dragit jämnt... -Jag är rädd! Fattar du inte?

Rädd för vad som kan hända. Jag har familj.

Ni får klara er utan mig.

Det ni behöver är arkeologer och antropologer.

En teolog.

Svensktextning: Stina Hedin BTI Studios för SVT