Original subtitles

Subtitles by sub.Trader subscene.com

År 1837 gick en grupp familjer ur Church of Ireland

och bildade ett avskilt nybyggarsamhälle i Nordamerika

Världskrig bröt ut, vetenskapen utvecklades

men ändå höll byborna fast vid gamla traditioner

1956, efter ett fenomen kallat Förmörkelsen

spreds en farsot genom byn som förgiftade jorden

och skadade boskapen

Det enda undantaget var Agatha Earnshaws gård

en kvinna som misstänktes för kätteri och vars mark förblev bördig

Agatha födde en dotter under Förmörkelsen

vilket hon inte har berättat för byborna

I sjutton år har samhället utstått stora motgångar

men den värsta är känslan av att Gud har övergivit dem

HÖSTEN 1973

God morgon! Underbar dag, inte sant?

Hur kan jag hjälpa er?

Ni har ju inte sålt till nån på länge...

Jag säljer inget.

-Ett byte, då? Jag har lite varor... -Jag kan inget avvara.

-Är ni inte det minsta nyfiken? -Ni har inget jag behöver.

Snälla ni... Jag har familj.

De är inte mitt ansvar.

Ni har tur som bor här. Det är så rofyllt.

Det är långt till närmsta granne.

Ni borde ge er av.

Vi kanske ses igen.

Gud välsigne er.

-Vem var det? -En bov. Han stjäl flickor som du.

Han rövar bort dem från sina mödrar, så de får aldrig veta att du finns.

Se hur din hud strålar.

-Det känns skönt. -De andra kommer att bli imponerade.

Varför hjälpte du inte mannen?

Han är farlig.

Han är desperat. Han har ju familj.

I så fall måste jag ju hjälpa nästa. Inga undantag.

Jag antar det...

God natt.

Det är sannerligen svåra tider.

Att förlora ett litet barn är nåt som en förälder aldrig borde få uppleva.

Liam var mitt barnbarn, så det är en synnerligen mörk dag.

Dock finns det inte en enda människa ibland oss...

...som kan förstå den smärta som föräldrarna känner i detta nu.

Bridget...och Colm, min son...

Jag beklagar djupt er förlust.

Smärtan känns oändlig, men den kommer att försvinna. Det gör den.

Vi kommer att finnas här för er, allihop.

Vi tänker inte tillåta denna mörka tid utplåna det eviga ljus-

-vi har hos vår Herre, Jesus Kristus.

Amen.

Nej, Colm! Colm...

Stanna, stanna. - Förlåt mig...

Du måste förakta oss. Vi begravde vår son i dag.

-Jag beklagar... -Du bryr dig inte om nån!

-Rör mig inte. -Annars vadå? Vadå? Svara!

Svara!

Du visar upp ditt överflöd på min sons begravning inför allas ögon!

-Det var inte min avsikt... -Varför ger Gud dig allt?!

Gud är inte inblandad.

Alla vet vad du är, din djävul. Alla vet vad du är, ditt odjur!

Håll er borta därifrån! Bort därifrån! Bort!

-Bort! -Nu räcker det!

Ge tillbaka det till ms Earnshaw.

-Är allt väl? -Tack...

-Colm Dwyer? -Han förbannade och slog henne.

-Jag vill hjälpa till. -Få honom att ångra sig.

Det förtjänar han, men håll det hemligt.

Jag vet inte hur.

Gå till Colms hus och ta nåt från hans son.

Vi kan använda det vid sammankomsten.

Tack.

-Vad gällde det där? -Inget.

Kom nu.

-Vad är det? -Jag måste kissa.

Skynda på, annars får du hålla dig.

-Tvingar du mig in i lådan annars? -Ja.

Skulle du säga så om jag vore mannen som slog dig?

-Vad vill du? -Jag vill hjälpa till. Jag är redo.

De hotar dig, eftersom de har det svårt.

Litar du på dem eller på mig?

Ursäkta intrånget.

-Mr Buckley, inte sant? -Ja.

Här...

Varsågod. Ta den här.

Snälla herrn. Detta angår inte er.

Ni får gärna ta alltihop.

-Allt? -Ja.

Om ni glömmer allt ni sett här i dag.

Då säger vi så.

-Det här är inte som ni tror. -Vad exakt är det, då?

Ta det, är ni snäll. Lämna oss ifred.

Snälla...

-Här. -Nej, det räcker. Det räcker, sa jag.

Gud förbanne er!

-Jag har aldrig sett er. -Tack.

Tack...

Han kommer att berätta oavsett.

Ryktet kommer att spridas. Det är så de fungerar.

Audrey?

Audrey?

Audrey? Audrey?!

I: BESVÄRJELSE

Jag har dig.

Bridget?

Bridget?

God natt, då...

Vi måste tala tyst. Min fru sover där uppe.

-Er fru? -Ja, Bridget.

Bridget?

-Vad heter du? -Colm Dwyer.

-Och du? -Audrey.

Audrey...

Vad gjorde du där ute?

-Vem är Liam? -Vår son.

Hur gammal är han?

Han...

...gick bort.

-Vad hände? -Han blev sjuk.

-Han kunde inte andas. -Begravningen var säkert svår.

Vi blir ihågkomna som paret som förlorade sitt barn.

Det blir vårt arv. Det låter kanske konstigt.

-Kanske inte. Jag vet inte... -Du har åtminstone kvar Bridget.

Vad skulle jag göra utan henne?

Varför var du där ute?

Varifrån kommer du?

Nej, det är sent...

Du får sova där, om du vill.

-Colm? -Ja?

Tack för att jag fick komma in.

God natt.

Bridget.

Bridget.

Bridget.

-Hur mådde hon efteråt? -Väl inne somnade hon.

Hon har ju alltid varit lite orolig.

God morgon.

Klart jag har varit orolig. Han var vår son!

Jag går ut en stund.

Varför gjorde du det?

Du kan ju fråga Burke om min hälsa.

Jag bad honom hjälpa dig. Det var onormalt...

Bridget?

Du?

Burke! Burke!

Var har du varit? Så där gör vi inte mot varann!

-Vart gick du? Till Dwyers hus? -Nej.

Jag hörde dig tala om honom i går.

Jag sa att han slog dig som en hund.

-Hur länge har du mått så här? -Inte länge.

Är det nåt annat som inte är som vanligt?

Jag tror inte det.

Ni har haft det svårt, så jag förstår att ni inte har märkt nåt, men...

-...du är havande. -Havande?

Det var inte så här med Liam. Det kändes annorlunda.

Alla graviditeter är olika. Det är därför du har märkliga begär.

Ät vanlig mat och drick te när det händer.

Jag kommer tillbaka om nån vecka, så kan vi prata mer.

-Jag hittar ut själv. -Hej då, Burke.

Jag menar allvar. Nånting känns fel.

Det beror på chocken. Vi tar en dag i sänder.

Kom, min älskade.

Det ordnar sig. Det ordnar sig...

Den här är klar.

Vad ser du där ute?

-Det blir allt kallare. -Då får vi skynda på.

Ge mig en till.

Men, Audrey!

Jag vet att du bara har velat beskydda mig.

Jag har försökt.

Jag vet, men nu måste du lita på mig med.

Jag är redo.

Då förstår du vikten av uppoffring.

Får jag se.

Nej...!

-Vad har hänt? -Jag vet inte riktigt.

Förruttnad inifrån.

Det är illavarslande.

Lochlans hästar är likadana, men det borde inte hoppa mellan arter.

-Hur mår damen? -Jodå, hon är frisk.

Visst är du?

-Hon får vara här fram till slakten. -Ja.

-Vad är det? De är ju jättefina. -Inte alls.

Välsigna oss, Herre, med dessa Dina gåvor som vi nu ska emotta-

-ur Din rikedom genom Herren Kristus. Amen.

Amen.

Amen.

-Varifrån kommer det här? -Ät upp innan det blir kallt.

II: NEDGÅNG

Kom nu, Niamh.

-Är allt som det ska? -Vad? Nej, nej...

Vad är det?

Jag känner Bernard. Nåt är på tok.

För tio dagar sen tog han hem mjölk och bröd. Var kom det ifrån?

Vad mer?

Han har smekt sig själv. Jag kom på honom.

Det är nåt som är fel.

Han är så ledsen, och jag kan inget göra. Snälla, Seamus...

Vänta utanför.

Får jag?

Det är inte alls som hon säger.

Ta det från början. Vad orsakade det här?

Minns du när Chloe Byrne dog? Hon blev sjuk och fick mardrömmar-

-och beskyllde Agatha Earnshaw.

Hon sa att Agatha fick en dotter.

Jag frågade ut Agatha själv.

Den stackars flickan tynade bort, och inte en enda av oss trodde henne.

Men det gör jag.

Berätta inget för Deirdre, för Guds skull. Lova det.

Vad hände exakt?

Jag var på väg hem från ett jobb dagen efter Liams begravning.

Jag mötte dem på vägen och hörde nån tala med Agatha.

-Då såg jag henne. Jag såg henne. -En bekant, kanske?

Det var hennes dotter. Det insåg jag direkt.

Så fort hon såg på mig kände jag nåt som jag aldrig känt förut.

-Jag blev plötsligt helt tom. -Vad menar du?

Jag kan nog inte...fortsätta leva som jag har gjort förut.

Inte längre.

Hon var...det vackraste som jag nånsin har sett.

Det är bara vinden.

Ja...

-Vad gör du om han kommer tillbaka? -Beskyddar dig.

-Om det är Dwyer, då? -Det kvittar.

-Men på begravningen... -Det var mycket folk. Du låg i lådan.

-Vad lämnar du efter dig? -Dig, antar jag.

Är det alltid så att det är ens barn?

Nej. Ibland kanske nån har gjort nåt mycket viktigt.

-Arvet kanske är hur folk minns en. -Det är möjligt.

-Och det kan innebära uppoffring. -Kanske.

Skulle du alltså offra dig för min skull?

-Vad är det? -Vad har du gjort?

-Vad har du gjort? -Släpp!

Släpp ut mig! Du sa aldrig mer! Släpp ut mig!

Hallå?

Lochlan?

Mary?

Hallå? Hallå...?

Gud...

III: PÅFÖLJD

"Vi måste prata."

"Vi måste talas vid, Seamus."

"Vi måste ha ett samtal."

"Det är inte normalt."

"Det är inte normalt..."

En för turs skull.

-Vi blir sena! -Jag kommer!

Varsågoda och sitt.

Innan gudstjänsten börjar har jag nåt att berätta.

Colm och Bridget väntar barn.

Vi börjar med en kort vers ur Första Johannesbrevet. Kapitel 4:1.

"Vi älskar eftersom Han först älskade oss." Kort och koncist, men kanske...

Nu är det nog!

Hur...kan du fortsätta säga sånt här utan att skämmas?

"Vi älskar eftersom Gud älskade oss först"? Är det allt?

Det är inte bara lögn, utan rent skitsnack!

Nej, nu ska vi prata!

Missväxt, sjuka barn...

Hur mycket sämre måste våra liv bli?

En kalv föddes med två huvuden, och inte en enda sa ett ord!

Vi plågas av nåt onaturligt, och vad gör vi då?

-Det här är inte normalt! -Jag är medveten om tragedierna...

Tragedin är att vi blir så eftergivna. Vi bara ger efter!

Det är skillnad på eftergivenhet och tro...

Det här handlar inte om tro!

-Bernard! -Lägg ner vapnet!

Jag önskar att du förstod hur jag kände det med henne.

Det är en underlig tröst att veta hur betydelselös du i sanning är.

Vi kan talas vid.

Vi går ut.

Nej!

Vad vill ni?

Ingen får se mig. Gå in.

Hallå? Är det nån där?

Vad hände med er familj?

Vi kunde helt enkelt inte överleva längre. Jag var tvungen att göra det.

-Hur bär du dig åt? -Med vad?

Du har den enda produktiva gården här.

-Jag vet inte. -Jag har hört annat.

Vad har ni hört?

De tror att du har en pakt med Djävulen för att få allt det här.

Fånig vidskepelse, antar jag...

Hade du hjälpt mig hade de fortfarande levt-

-men du valde att skymfa mig.

-Förlåt... -Du visste att jag var desperat.

-Jag vill inte ha nåt bråk... -Var tyst.

Jag tar så mycket jag kan bära och går.

Om du skvallrar kommer jag tillbaka. Det är ett löfte. Förstår du?

Mycket bra.

Vi klarar det här.

Han tryckte upp dig mot väggen! De tycker att du är svag!

Tyst!

De kommer att leta efter honom, och tids nog hittar de honom.

Jag räddade ditt liv.

Så dumt att tro mig kunna vara modern.

Se så.

-Vad är det? -Titta.

-Vad hände? -Jag borstade tänderna.

-Får jag se. -Nej!

Jag måste berätta en sak.

-Jag kan inte föda det här barnet. -Vad...?

Man kan avsluta en graviditet med olika medel...

Nej! Vill du döda vårt barn?! Det tillåter jag inte!

Vänta!

Vänta... Vänta!

-Lyssna! Jag insåg inte... -"Insåg inte"? Rör mig inte, för fan!

Insåg du inte att jag skulle bli äcklad?!

Liams grav är färsk, men du är redan beredd att begrava en till?

-Vart ska du? -Vart som helst.

Lämna mig inte! Jag kan inte vara ensam just nu!

Colm!

Snälla!

Kom, hjärtat.

Deirdre?

Vad sa Bernard den där dagen?

-Jag kan inte... -Vad sa han?

Nej.

Vad det än var har jag rätt att veta. Hade han nån annan?

-Inte alls. -"Henne"? Han menade ju inte mig.

-Jag jobbar på det. -Det här måste utredas.

Stadsfolket kan använda vetenskap.

Bernard var din svåger, inte bara ett namn i ditt register.

Vill du veta vad Bernard sa?

Han sade sig ha sett Agatha Earnshaws dotter.

-Har du talat med Agatha? -Det krävs takt.

-Bernard tog sitt liv. -Lita på att jag ska ordna det här.

Det är bäst, det. Vi förtjänar nåt bättre än det här, även Bernard.

Hej, Agatha.

-Får jag stiga på? -Vad gäller det?

Det är viktigt. Jag ska fatta mig kort.

Vad gäller det?

Jag vet att det är konstigt att jag är här.

En man i församlingen har gått bort.

-Det var självmord. -Åh...

Det hände under gudstjänsten inför allas ögon.

Han kom till mig för en tid sen och sa...

Han hade sett dig och nån annan.

-Han trodde att det var din dotter. -Det ryktet igen...

-Du får inte göra så här igen. -Nej...

Jag frågar för hans änkas skull.

Han nämnde flickan innan han sköt.

Han var sinnessjuk. Jag tar inte på mig skulden.

-Har du blivit hotad på nytt? -Nej. Hurså?

En annan man förgiftade sin familj.

Var... Var försiktig bara.

-Mr Buckley tog sitt liv. -Han såg nåt hos dig.

Bridget?

Bridget? Bridget, hjärtat? Bridget?

Bridget!

Jösses...

Vad har du gjort?

Vad har du gjort?

Du väcker honom.

-Vad nu? -Vi ger oss av.

Jag sa ju att ryktet skulle spridas om dig, Audrey!

-Snart letar de efter kroppen. -Jag kan hantera det. Vi bor ju här!

Vi åker härifrån ett tag.

Jag åker ingenstans.

Det är inget att diskutera. Förstår du?

Du är så svag! Det äcklar mig!

Du låter dem trampa på dig innan du säger ifrån!

-Vad hände med mitt ljuva barn? -En av oss måste göra nåt.

Audrey? Sluta!

Det räcker!

Jag förstår.

Fräls mig ifrån ondo...

Bridget?

Bridget!

Bridget?

Vad har du gjort?

Bridget?

Vad har du gjort? Vad har du gjort?

-En liten stund till, så är vi klara. -Kommer hon bli bra?

Ja, men hon måste vara försiktig så länge stygnen är kvar.

-Och barnet? -Hon hade tur.

Vad är det där? Nej, det behövs inte. Det går bra, jag lovar.

Snälla Colm, jag svär att jag inte behöver det. Snälla...

-Det är för ditt eget bästa. -Colm, stå inte bara där!

Det lugnar dina nerver.

-Vart ska du? -Till de andra.

De måste få veta.

De minns i alla fall varför jag är här.

Håll henne kvar där inne i minst ett par dagar.

-Vad är det för fel med henne? -Jag vet inte. Febern...

Det beror inte på febern. Hon har blivit galen.

Hjärtat rusar! - Andas, Bridget!

Lugna ner dig!

Tänk efter! Det här är inte att sörja.

Vad ska jag säga? Hon var konstig redan innan vi hörde om barnet.

Allting förändrades efter Liam.

Det har hänt mycket hemskt sista tiden. Liam, och nu det här.

Lochlan och hans familj...

-Bernard... -Vad är det med Bernard?

-Det här säger du inte till nån. -Visst.

Han svor på att han hade sett Agatha Earnshaws dotter.

Han mötte dem på vägen dagen efter Liams begravning.

Hon var det vackraste nånsin, sa han.

Jag mötte henne också. Hon var här.

Jag hörde ett skrik och såg henne ligga i gräset.

Jag sa inget till nån. Jag var så full att jag knappt minns det.

Allt började efter den kvällen. Sjukdomen...

Hon sa att hon hette Audrey.

-Här. -Vad är det här?

-Alla plågor som har drabbat byn. -Herregud...

Allt började vid Förmörkelsen för sjutton år sen.

Vem är då fadern?

Gud hjälpe oss...

Varför gör du så här?

Vad är ditt syfte?

-Mitt syfte? -Du har fördärvat min svärdotter.

Du har drivit en man i min församling...till självmord.

Varför höll din mor dig hemlig?

Svara mig.

-Jag behöver förstå. -Det är lättare om jag visar dig.

Nej...

Jag kan inte.

Du kan.

-Hej, Agatha. -Vad du skräms.

-Vart ska du? -Jag sökte er.

-Vad gör ni här? -Vi ska träffa Audrey.

Jag flydde inte. Det gjorde jag inte.

Det kan vara svårt att släppa taget.

-Deirdre. -Varför är du här?

Klart jag är här. I kväll är det ju...

-Sammankomsten. -Precis.

-Var var du innan? -Hemma.

-Vad? Var du alltså inte där ute? -Nej.

-Jag kan ta din kappa. -Nej, tack. Det är kallt.

Snart är det över.

Jag lovar.

Vi är pilgrimer. Vår övertygelse är total.

Vi utstår hån från våra landsmän, till och med förföljelse-

-bara för att vi tror på våra förfäders rättigheter.

Men vi vet att detta är Din vilja.

Att vår måttstock är den mest rättfärdiga vägen.

Gud får solen att gå upp och ner.

Han är konstant genom generationer.

Gud får sommar och vinter att komma och gå.

Han är konstant genom generationer.

Gud låter växter växa och blommor blomma.

Han är konstant genom generationer.

Gud ger oss...

Han skänker oss...

Nej...

Gud ger...

Gud ger oss mat att äta och människor att älska.

Han är konstant genom generationer.

Gud är alltid närvarande.

Han är konstant genom generationer.

Herre vår Gud, barmhärtighetens Fader.

Vi tackar Dig för att Du frälser oss från det onda runt omkring oss.

Fräls Bridget från sin sjukdom.

Bespara denna familj ännu ett dödsfall.

Bridget. Bridget!

Se så!

Du? Gör inte så här.

Hör på. Förlåt för hur det blev efter Liam.

Jag kan bli en bättre make.

Bridget...?

Snälla, lämna mig inte du också!

Snälla, dö inte. Jag behöver dig.

Snälla...

Borde vi titta till dem?

-Han behöver vara ensam. -Bridget, då?

Nej. Vi bör förbereda oss på det värsta.

Vad har det tagit åt dig? Du kunde inte minnas bönen förut.

Vi har alla fått utstå stora påfrestningar.

-Det beror inte på det i ditt fall. -Hurså?

Jag såg dig förut. Du var med flickan Earnshaw.

Den här var Lochlans. De lade hans kropp i den jävla vedboden.

-Varför var du med henne? -Hon bara dök upp.

-Vet du vad som hände med Bernard? -Ja.

Det vet jag alltför väl.

Colm! Kom ner hit genast!

Colm!

-Vad hände? -Se på honom.

Han var med flickan Earnshaw. Jag såg dem tillsammans!

-Ge mig vapnet. -Nåt är fel!

-Familjen Earnshaw dödade Lochlan. -Ja.

Se på honom!

-Deirdre har rätt. Hon är här. -Är hon här?

Audrey.

-Bridget är borta. -Även jag måste dö.

Vi hittar Audrey och löser det här!

Gör det! Jag står inte ut en jävla...

Vad har du gjort? Vad har du gjort, din jävla toka?!

Du fick komma in och jag tog hand om dig! Vad har vi gjort dig?!

-Jag var i vagnen när du hotade mor. -Det var min sons begravning.

Vad är det här...? Vad är det här...?

Vet du hur många flickor som försökte, men dog?

Jag fullbordade graviditeten.

De kan berätta.

Det var hemskt för de andra. De var svaga.

De klarade inte av det jag gjorde.

Säg nånting.

Tack.

Nej, Audrey...!

Snälla, sluta!

Njuter du av kampen? Att svettas över fält som aldrig gror?

Gör det inte...

Vad du än vill ha, så är det ditt.

-Jag lovar. -Gör det inte!

Vem är fadern?

Det finns ingen fader.

Jag är fortfarande oskuld.

Nej! Snälla, visa mig nåd!

Gör det inte! Nej!

Nej! Nej! Nej!

Snälla! Snälla, gör det inte!

Han är konstant genom generationer...

IV: VÅR

Colm? Det kommer.

-En sista krystning. Krysta! -Kom igen.

-Vad blev det? -Pojke eller flicka?

-Vad blev det? -Gode Gud...

Är det nåt fel?

-Vad är det? -Nej!

-Vad hände? -Titta inte!

Döda det!

Snälla, Colm!

Döda det!

Subtitles by sub.Trader subscene.com

Översättning: Linda Eriksson BTI Studios