Original subtitles

Magnus! Upp och hoppa!

Magnus!

Ska du sova hela dan? Din hjärna kommer att ruttna.

–Lägg av! –Du ska träffa vår nya hyresgäst.

–Hon ska bo på vinden. –Vinden?

–Har du hyrt ut utan att fråga mig? –Ja.

–Min modelljärnväg, då? –Den har jag packat ner. Gå upp nu!

Sen kan du passa på att söka jobb. Kanske flytta hemifrån nån gång...

Herrejävlar...!

Havet!

Har du sprungit i dag igen? Du sprang ju i går.

–Är det många unga grabbar i spåret? –Massor. I dag såg jag Brad Pitt.

–Vad hette han? –Varför är du inte på fabriken?

–Jag ville se hur du mår. –Bra.

Vi får gäster. Du har mycket att lära om du ska bli en perfekt värdinna.

Det är min kusin och hans fru som kommer.

Du ska gratinera havskräftor–

–och köpa rundstycken på Fredbergs.

Säg att han skickar en faktura. Tio procent rabatt.

De har god pizza på Lilla Hunden.

Vi ska prata affärer. Det blir jätteroligt.

Jag går till båten.

Snart är det midsommar och sjösättning. Det blir också roligt.

Det finns inget så opålitligt som sommargäster.

Lite regn så flyttar de hem till stan som skrämda råttor.

Där kommer det en.

–Så detta är Saltön? –De säger det, ja.

–Är fröken ny här? –Så semestern har börjat?

Jag letar efter krogen Lilla Hunden.

Är hon törstig? De har inte öppnat än.

–Jag ska arbeta där. –Gå längs kajen och ta till höger.

–De har en skylt med en hund på. –Tack.

Varför kan du inte gifta dig?

Med nån trevlig flicka härifrån...eller Uddevalla.

–Gift dig själv. –Kan jag väl.

–Ja, det är ju kö här utanför... –Jag är sparsmakad, ska jag säga dig.

Ful är jag i alla fall inte.

Den enda jag vill ha är gift med doktorns feta Emily.

Blomgren? Nu får du ge dig.

Hans-Jörgen, då? Han är väl Saltöns enda ungkarl.

–Hans-Jörgen? –Ja, Hans-Jörgen på biblioteket.

Jag tror att han har varit kär i mig.

Jag kanske ska börja läsa böcker igen.

–Skrapar du vindskivor, Blomgren? –Ja, vintern har gått hårt åt dem.

Och friggeboden ska målas om.

–Christina vill inte hyra ut i år. –Hon är ju från stan.

Ja, hon lär sig väl.

–Var har du Emily, då? –Hon serverar frukost på pensionatet.

Kan du begripa?

Hon brer smörgåsar i stället för att sitta hemma med mig.

Fruntimmer ska hållas kort – och hemma.

Sjösättning på midsommarafton.

Tack så mycket.

Han är högstadielärare från Kalmar. Jag kollade i datorn i receptionen.

Han är stilig. Han ska bo här till midsommar.

Hallå?

Hallå?

–Hallå? –Vi har inte öppet.

–Jag ska träffa ägaren. –Kabbe äter.

–Jag ska jobba här. Sara heter jag. –Kabbe sitter där ute. Klasse.

Hej! Det är jag som ska börja jobba här. Sara.

–Jag trodde du var äldre. –Jaså?

–Du lät äldre på rösten. –Å fan.

Du får tiderna av min fru Lotten.

Och det gäller att vara punktlig.

Du ska bo på Johannas vind... Praktiskt och nära.

–Hur vet du var jag ska bo? –På Saltön vet man allt, så passa dig

Det är mycket att göra, så man måste vara frisk och stark.

Men du är ung, så du ska väl orka. Du kan börja med att ta bort det där.

Du sa ju att jag börjar klockan tre. Hej så länge.

Du är lite sen, tror jag.

Nu ska det bli gott med kaffe – om du kan tänka dig att laga till mig med.

–Det är hallonsylt och vanilj. –Ett räcker.

–Ska jag hämta solskenskaka? –Jag är proppmätt.

Då får väl jag äta upp dem.

–De är inte goda när de kallnat. –Nej.

Jag kan cykla till pappa med några.

Annars kan du skrapa vindskivor. Och friggeboden ska göras i ordning.

Nej, cykla du till pappa.

–Hyra vinden? –Hyra vinden...? Jaha, nu fattar jag.

–Är du hyresvärden? –Det är morsan.

Jag kan bära nåt åt dig... Det är här uppe.

–Garderob... –Säng...

–Och hyran? –Fråga morsan.

Hon är på konservfabriken, eftermiddagsskiftet.

–Vad heter du? –Förlåt... Magnus.

Jag heter Sara.

Ja...det blir nog bra det här.

–Då ska jag packa upp. –Okej...

Tjena!

Hej, lilla Kristina! Har du redan börjat tröstäta?

–Ja, Karl–Erik är inte rolig... –Vi ska ha gäster. Det är till dem.

–Ska vi ta en kopp kaffe, svärmor? –Jag ska på drive in-bingo.

"Svärmor" låter inte särskilt bra.

Vänj dig inte, det är mitt råd. Han har skilt sig förr.

–Hej. –Hej!

Wienerbröd...och karlsbadergifflar som du tycker så mycket om.

Blomgren tycker inte om nåt. Muffins, bondkakor...och mjuk pepparkaka.

–Har du storbakat? –Vad ska jag annars göra?

Men kära lilla Emily. Pappas flicka ska väl inte vara ledsen.

Jag förstår inte vad det är med mig. Kan det vara klimakteriet?

Herregud, har du blivit så stor?

Jag är femtio när som helst. Det är bråttom...med allt.

Jag måste höja nivån på mitt liv.

Du har ju börjat på pensionatet och får träffa nya människor...

Just det. Man får perspektiv på sin trista tillvaro.

Varför gifte jag mig med Tomas Blomgren, till exempel?

–Ni var ju skolkamrater. –Just det. Jag kunde ju ha flyttat.

Flyttat härifrån? Nej, nu smakar vi på din mjuka pepparkaka.

Det här var verkligen gott!

Verkligen. Vad kallar du det här, Kristina?

Vad jag kallar det? Kräftor i ugnen med en massa smör.

"Armoricaine". Havskräftor "armoricaine".

Det vet i fan hur det stavas. Det är ett recept från Sofus i Göteborg.

Kan du inte ha det i delikatessortimentet?

Jag experimenterar jämt med nyheter.

Min nya fisksoppa kan bli en succé.

–Jag hörde att du fått en ny bil. –En röd.

Hon kan tanka själv. Det gillar jag.

Min andra fru visste fan inte om motorn satt fram eller bak.

–Magdalena har visst en ny Volvo. –Metallic.

Ja, herregud! Hur kan man köpa en ny bil när man fyller 85?

Andras morsor går snällt omkring med rullator, men inte min.

Hör ni... Kaffe och konjak, och så pratar vi affärer. Det blir roligt.

Hej, pappa. Det är Sara.

Jodå, jag har ju flyttat nu. Det är ny miljö och nytt jobb.

Ja, fast det hjälper inte. Jag tänker ändå på Axel hela tiden.

Va? Nej, jag gråter inte.

Det är bara trutarna som håller på.

Trutarna. Jag är vid havet.

Vad sa du? Pappa, det hörs lite dåligt.

Ja... Havrekli och fotbad, ja.

Du tror det hjälper mot sorg också?

Jag ska ta en promenad nu.

Här är rätt snyggt.

–Promenad? –Ja.

–Sällskap? –Helst inte.

–En annan gång, kanske? –Ja, kanske det.

–Det här är ju billigast. –Du ångrar dig om du tar det.

Jag har tittat på det här ihop med kommunen...

–Vad heter han som bor där? –Berggren.

–Vi köper ut honom... –Jag kan garantera dig...

Hallå! Jag går och lägger mig.

Ja, gör det, lilla gumman. Jag kommer strax.

God natt.

Bara sex år kvar, Kristina. Bara sex år.

Jävla Axel...!

Varför skulle du gå och dö?

–God morgon. –God morgon. Härlig dag.

De här är löskokta. Jag såg att ni föredrog det.

Tack.

Ursäkta, men har jag en äggfläck i ansiktet?

Nej...jag stod bara i mina tankar.

Det är trevligt när människor tänker. Ganska sällsynt numera.

–Mer kaffe? –Gärna. Jag kunde ha hämtat själv.

–Det är underbart i dag. –Det regnar väl aldrig på Saltön?

–Jodå... Jag är född här. –Jaha, en urinvånare.

–Gammal fiskarsläkt? –Nej, min far är läkare.

Ragnar.

–Ragnar Ekstedt. –Emily Schenker.

Kallt?

Nej, det var skönt.

–Vet du om här finns nån dykarklubb? –I hamnen.

–Är det öppet? –Onsdagar.

Jag brukar också dyka...ibland.

Vad duktig du var i går kväll...

...som stannade uppe så länge och lyssnade när vi pratade affärer.

–Du lär dig nog en del så småningom. –Du luktar vitlök.

Det är dina goda havskräftor. "Armoricaine".

Du lär dig vett och etikett med tiden. Rom byggdes inte på en dag.

Dit kan vi väl åka. Nu! Jag har drömt om att åka gondol.

Jag har en fabrik att sköta.

Ska vi inte ha lite roligt innan pappa ska läsa börsnoteringarna?

–"Armoricaine"... –Du luktar illa!

Jag samlar växter. Till mitt herbarium.

Herr Ekstedt...

–Säg Ragnar, för all del. –Jag sa fel namn.

Schenker är mitt flicknamn. Jag heter Blomgren.

En freudiansk felsägning.

–Hur kan jag glömma att jag är gift? –Sånt händer. Farväl.

Det var väl bra att Kabbe och jag kunde ordna jobb åt dig.

Det är svårt att få jobb på Saltön. Skjortan ska vara instoppad.

–Vad fan då för? –Därför.

–Nåt annat du undrar över? –Nej.

Jaha, då sätter jag i gång. Jag har serverat förr, bara så du vet.

–Var är menyerna? –Där.

–Jo, du vet Kabbe... –Ja?

Du vet väl att vi är gifta? Lyckligt gifta.

–Vad roligt för er. –Ja.

Även om han tittar på andra kvinnors bröst, så menar han inget med det.

–Nej, det är klart. –Just det.

–Så inbilla dig inget. Fattar du? –Ja, för fan.

–Du, makrillen är väl nyfångad? –Självklart.

Nej du, jag går inte till de finniga kandidaterna på vårdcentralen igen.

De håller bara på med kolesterol och triglycerider och annan skit.

Nej, dr Schenker ska det vara.

Hetsa inte upp dig nu. Blodtrycket är för högt.

–Och gör dig av med den där. –Dumheter.

Mindre whisky och smör – och mer motion.

Jag mår prima.

Du skulle också ha hjärtklappning–

–med en pärla som Kristina i sängen.

–Kan du inte cykla till fabriken? –Det skulle se bra ut det, va?

Folk skulle ju tro att konservfabriken var på fallrepet.

Nej du, motion det får jag hemma.

Du skulle gifta dig ungt, doktorn.

Hej, Karl-Erik.

Cyklar du varje dag? Det hjälper inte, ser jag.

Du väger lika mycket som när du gick i skolan, va?

Det var din far som tyckte att jag skulle börja med det där.

–När är lunchrusningen värst? –Vid lunch...

Bäst du vänjer dig. Vila gör vi på vintern.

Fransson ska ha dagens, ett glas mjölk och en fyra vodka.

–Ska jag inte ta nån beställning? –Det behövs inte. Stoppa in skjortan.

–Ska det vara gott, det där? –Jag får inte röka för min man.

Är du gift? Du är ju bara barnet.

Jag är 21. Fast han är 59.

Luktar vitlök gör han också.

–Är han inte svensk? –Månsson är så svensk man kan bli.

Månsson? Är det du som är gift med Månsson?

Ja. Och du, då? Är du gift?

–Eller änka kanske? –Änka? Så gammal är jag inte.

Jag jobbar hos Månsson, på fabriken.

–Varför sitter du här då? –En läcka orsakade driftstopp.

Jag är singel, som man säger i stan. Med en son. Giftasvuxen.

Driftstopp? Då är han sur i kväll.

Jag ska till motionsgården. Ska du hänga med?

–Motionsgården? –Vi kan gå om du har dålig kondition.

–Man dör väl inte. –Kul. Jag har ingen att prata med.

Månsson hatar mina kompisar på Kartongpack. Han är så svartsjuk.

–Fast du är ju mer stadgad. Eller? –Stadgad...

–Kommer du då? –Ja, ja.

Jag och några tjejer var på Stenungsbaden och dansade.

Han var där med några affärsbekanta. Vi tar den lätta slingan.

Han bjöd upp och... Jag tyckte att han var så manlig.

Ja, jag var väl lite bladig. Vi hade börjat på tåget upp.

Han förde jättebra. Sen gick vi till kajen och där låg en stor båt.

"Den tar vi", sa han. Sen tog han min hand och vi gick ombord.

Det var hans båt. Sen drack vi champagne...

...och han föll på knä och sa:

"Snart ska du bli fru Månsson." Det var som på film.

Du fattade väl att det var fel när du nyktrat till?

Inte förrän på bröllopet. Då kunde jag inte med att säga nåt.

Som man bäddar får man ligga.

–Nå? –Det är lugnt.

Hon pratade om nån som heter Pitt. Nån i motionsspåret.

–Har jag inte sett. –Nej, nej...

Fortsätt bevakningen.

Då ska vi se... Det var en strömming också.

Smaklig måltid.

Då ska vi se här...

Tre dagens. Utmärkt.

Tack så mycket.

ALLSÅNG PÅ TV

♫ Vem minns den snö ♫ som kanske föll i fjol...

♫ Vår bästa tid är nu ♫ vem vet om morgondan...

De sjunger för långsamt.

Det är ett program om etruskiska gravinskrifter på tvåan.

–Men det intresserar väl inte dig? –Nej.

Jag skulle kunna ha en tv i köket.

Varför det? Vi ser ju alltid på samma program.

–Där är han... –Undrar vad Paula gör.

Omvänder nån hedning, vad nu det ska vara bra för.

–Vad ska hon i Afrika och göra? –Hon är ju gift med en missionär.

Ser du...!

Vi skulle kunna bjuda hem nån. Nån intressant turist...

Efter en hel dag i tobaksaffären, vill man inte träffa andra hemma.

–Du kunde ju haft ett annat jobb. –Än tobaksaffären?

–Du skulle ju gå på handels. –Men pappa dog och jag tog över.

Vem skulle annars ha gjort det?

Vad är det med dig, Emily?

–Är jag för tjock? –Det har jag inte tänkt på.

Nej, för du tittar aldrig på mig.

Nu ska jag hämta mer glass.

Det var första dan, det... Det känns.

–I fötterna? –I fötterna, armarna, ryggen...

–Nu måste jag få lite frisk luft. –Du... Bra jobbat.

God kväll, farbror.

–Vilken fin trädgård. –Ja.

Först fanns du...

...och sen fanns du inte.

Och det gör ont.

Och det går ju fan inte över.

Fast just nu gör det mest ont i fötterna.

Fy fan, det säger jag bara.

Jag har haft ett helvete i dag.

Vad fan gör jag här, Axel?

Det kanske var en dum idé.

Nej...!

Magnus! Hallå?

Kom du överens med henne på vinden om när hyran ska betalas?

Du kan inte sova bort...

Men vad har han gjort?!

Det finns kaffe. Men du har väl redan druckit.

–Jag vill prata med dig. –Vad då? Prata med mig?

–Jag tänker flytta. –Flytta? Vart då?

Jag vill skiljas.

Vad i hela friden...? Klockan är ju bara halv tio.

BILDÖRR SLÅR IGEN

Vad i helvete...?!

Vad är det, brorsan? Du är så tyst.

Var med här lite nu.

Ska vi spika Krontorps Petite?

Du får spela på vilka jädra hästar du vill.

Jaha, det var nåt nytt. Har det hänt nåt?

–Emily har lämnat mig. –Har hon träffat nån annan?

–Jag är inte förvånad. –Vad sa hon?

–Hon bara packade och gav sig iväg. –Hon kommer hem när hon blir hungrig.

Magnus? Har nån sett Magnus?

Blomgren. Jag tror att han har gjort nåt förfärligt. Han är borta.

Han också? Kan det vara...?

Sängen var bäddad och fönstret öppet. Han går aldrig upp före tolv!

Johanna... Jag såg honom för 53 minuter sen.

Han var hack i häl på er nya hyresgäst, hon på Lilla Hunden.

Jaha. Då lever han i alla fall.

Ja, han såg inte ut som om han tänkte ta sig av daga.

Varje romans som får Magnus att bädda får man vara glad för.

Fast han kunde ju ha hittat nån yngre.

Ja, och från rätt sida färjelinjen.

Jaha...

Vet du varför Månsson bjöd upp mig?

Han kände igen mig från finalen i Miss Räka.

Han fattade inte varför jag deltog. Jag såg ju inte ut som nån räka.

Han hade humor på den tiden.

–Vem pratar du med? –En väninna.

–Hallå? –Hallå? Hallå!

Det är billigare från andra telefonen.

Hörde du, Johanna? Sån är han.

Kommer hem varenda lunch för att spionera på mig. Jag hatar det.

Men nu kommer det bästa. Håll i dig om du kan.

Månssons pappa dog på sin 65-årsdag.

Och det gjorde Månssons farfar också.

Och hans pappa med.

På själva födelsedan. Allihop. Är det inte fantastiskt?

–Jag räknar dagarna. –Gör du?

Herregud, det är ju sex år dit. Han är bara 59.

Jaha...

Jag såg en bil stå gömd i buskaget och tänkte undersöka saken.

Jag erkänner att jag blev förvånad när en bekant befann sig i den.

Det är min bil. Jag bor här.

Det är en ovanlig bostad, men du har väl dina skäl.

–Kan jag slå mig ned en liten stund? –Varsågod.

Jag har tyvärr inget att bjuda på.

Jag ska säga som det är...

Jag har lämnat min man, och jag tänker inte återvända.

Har ni barn?

Vi har en vuxen dotter, men hon bor i Afrika och bryr sig inte.

Vi har aldrig haft nåt gemensamt.

Min far är läkare, och min man har en tobaksaffär som han ärvt.

Nej, nu ska jag gå min egen väg.

Det är lugnt och vackert här.

Det är alltid vackert på försommaren.

–Du stannar väl till midsommar? –Ja.

Jag väntar på att mina växter ska bli färdigpressade.

Vill du fira midsommar här med mig?

Jag kan ordna sill och potatis.

Sen kan vi sitta här och titta på soluppgången.

En lockande tanke. Vi får se.

Nu ska jag leta efter en intressant sedumart som lär finnas här.

–Angenämt att råkas. –Verkligen.

–God kväll. –God kväll.

Dig har jag sett förut.

–Vacker sommarkväll. –Ja, för fan.

–Svär du alltid så mycket? –Nej, för helvete.

Jag är lågstadielärare. Fast nu är jag servitris på Lilla Hunden.

–Det är min man som svär, inte jag. –Jag känner inte din man.

Det kan du inte, för han är död.

Han svor. Jag har ärvt det efter honom.

Axel sitter inne i mitt huvud och pratar.

–Ett glas flädersaft? –Ja, för fan.

–Jag heter Sara. –Jag heter MacFie.

Visst är det fint här på Saltön, men fy fan för att bo här året runt.

Man blir väl lite insnöad. Det är ju lite trångt.

Jag är från storstan och är van vid fart och fläkt, musik och teatrar...

Alltså, jag menar inte att såra dig.

Har man alltid bott här så är det ju annorlunda.

–Vill du ha mer saft? –Nej.

Om ändå Axel hade levat...

Fy fan vad egotrippad han var.

Om han avstått från vinet och gått en kilometer om dan, så hade han levat.

–Då hade du inte suttit här. –Nej, för helvete. Det var god saft.

–Jag kokar den själv. –Vad duktigt!

Nej... Tack så mycket.

–Hej då. Vi ses. –Sånt vet man aldrig.

Har du nånsin varit utanför Saltön?

De har inte satt upp vindrapporter.

Sommargästerna ligger i marinan i tredubbla led.

Med låst motor och hoprullade segel.

Ja, det är sant. Vart är världen på väg?

–Fy, vad det blåser. –Ja, och till midsommar blir det regn

–Hittade frun Lilla Hunden? –Jo, jo. God kväll.

Bastu, dusch och en handduk.

Ta två, jag ska tvätta håret. Har du schampo?

–Och fyra Kexchoklad och två Sprite. –Du får fem för trettio spänn.

Ta fem då. Jag borde banta femton kilo till midsommar.

–Midsommar är ju på fredag. –Jag vet.

TELEFONSIGNAL

Emily!

"Grattis! Ni har sålt en lottokupong med en vinst på 2,3 miljoner."

"Grattis!"

Herregud! Ja, det är alltid nån som blir lycklig.

Programtextning: Anders Frisell (c) Sveriges Television AB 2005