Original subtitles

Det har skett en olycka.

Det är nånting bakom där. Inte ett ord till nån om det här.

Stanna!

Hur jävla dum kan man vara? Tänk om vi pajar den.

-Den dödade tre av våra vänner. -Det vet vi inte än.

-Vi måste rapportera till ledningen. -Vad? Vi vet inte vad det är.

Om vi rapporterar in det här, kommer hela jävla byråkratihelvetet och...

...utredningar att dra i gång. Månader med förseningar.

Gruvan stängs, folk kan förlora jobbet.

-Vi vet ju inte vad de beslutar. -Vet du vem Gina är?

Hon berättade för mig i förtroende att det här är vår sista chans.

Bolaget går i konkurs annars.

-De konkar inte bolaget. -Ser du inte nyheterna?

Det har redan kostat tre gånger mer än beräknat.

Det är deras fel, som tvingar oss att jobba helger.

-Jag är allvarlig. -Du vet vad OB:n kostar.

Om bolaget konkar blir det flera år med rättsprocesser.

Och ingen tar ansvar för kärnbränslet som förr eller senare börjar läcka.

Jag vill inte vara ansvarig för att halva landet blir en radioaktiv öken.

Vi har ett okänt för... /DÖRRPLING/

-Hej, hej. -Hej.

Ett okänt föremål på platsen för en dödsolycka, långt ner i berggrunden.

-Det måste utredas grundligt. -Vi ska.

-När? -Vi håller tyst tills vi har svaren.

Om man torkar lite på den är den helt vit.

Vi måste skicka blommor till familjerna.

Lars fru: Grebbestad tar en kvart. Där kan man lägga till med båten.

Tolv-tretton personer får plats i uthusen.

Vi kommer att kunna ha nyfångad fisk på menyn.

Vänta. Kolla, det bästa av allt.

De renoverade ladan för ett år sen, så jag kan börja med typ hundra får.

Ska vi slå till, va? Vi lägger ett bud.

-Nu? -Ja, nu. Varför inte?

-Du är ju snart klar där uppe ju. -Ja...

"Jo..." Vad då?

Jag ska städa upp efter en olycka som tog livet av tre människor.

Halva världen vill kolla säkerheten på den anläggning som jag har byggt.

Vad fan, svårt att...köpa en ö just nu. Fattar du?

Men det är fint som fan.

Anläggningen som "du" byggt? "Du" kan inte köpa en ö?

Vad då? Det är trevligt att säga "vi" lite oftare, eller hur? Ja, "vi".

Det räcker. Du kan öppna ögonen i din egen takt.

-Det är bara dimmigt. -Bandage nattetid.

-Fortsätt att applicera dexametason. -Hon sa att det är dimmigt.

Ja. Hennes syn återhämtar sig inom ett par timmar.

Jag tittar till dig i morgon. Vila nu.

Skulle du behöva nåt, så är det bara att ringa på sköterskan här.

Alltså, vad fan...? Hundra spänn på att han inte är läkare.

-Han är speciell, men han är snäll. -Jaha.

Ah. Wow.

-Said har vaknat. -Har han?

Han är svag, men han är vaken.

Jaha.

-Du behöver inte vara kvar här. -Jag vet.

-Hur länge tänker du sitta här? -Ungefär tills du kan se mig.

-Det kan ta flera timmar. -Perfekt.

0,3 mikrosievert i timmen, radon 350.

Jag vet. Men magnetismen är borta.

Nu, ja. Den kan komma tillbaka. Det kan ju vara orsaken till olyckan.

-Det vet vi inte. -De skyller på Holmström.

-Men det är ju inte sant. -Vi måste hålla oss till det.

-Vi tar bort den snabbt och diskret. -Men vad är det för nåt?

Nåt som de dumpade på 80-talet när de letade efter malm.

-De grävde inte så djupt på 80-talet. -Minns du underhållstunneln?

På 960 meters djup? Ingen visste om det. Det här kan vara samma sak.

Den är sammanvuxen med bergväggen, utan luft mellan. Hur är det möjligt?

-Hur är det möjligt? -Det är meningslöst att spekulera!

Vi gräver ut skiten, sen vet vi.

Var försiktig. De kan ha grävt ner vilket jävla gift som helst.

Det är åt helvete.

-Är allt okej? -Ja, jag är okej, men...

Jag måste förstå nånting. Vad är det för skitsnack om Holmström?

-Vad menar du? -Han skulle aldrig gjort nånting fel.

-Jag kommer sen, så kan vi prata. -Nej, jag vill att du berättar nu.

Vi har undersökt, och...

Vi har undersökt, och det var han som hade detonatorn av nån anledning.

Fast det... Det stämmer inte.

-Han laddade ju. -Nej, han gjorde inte det.

-Jo, jag minns det. -Då minns du fel.

Ja, kanske det.

Men vi ses sen, okej? Okej.

-Okej. -Okej. Hej.

-Hej. -Hej. Vad hände?

Vinden tog drönaren, så jag fick följa efter.

-Och då sköt de? -Du vet hur de är.

Sorry.

-Sen, då? Släppte de dig bara så där? -Tror du? Jag måste ligga lågt.

Jag har riskerat anläggningens säkerhet igen-

-för de vet att jag flög drönaren. Har du datan?

Ingenting. Ingen position, ingen data.

-Det var inte världens bästa plan. -Den var bättre än ingen plan.

Det är ingen lek, Astrid. Vi riskerar hela finansieringen.

-Den kan lyfta upp till tio kilo. -Okej.

Jag behöver ta en titt på olycksplatsen.

-Den har redan undersökts. -Inte från ett säkerhetsperspektiv.

-Nån kan ha fört in nåt utifrån. -Med den här?

-700 meter under jorden? -Nånting har den släppt av här.

Eller till någon.

Du tror att de har nån på insidan?

-Vi kan inte utesluta det. -Det är ingen konspiration, Atte!

Den kanske bar med sig en strålmätare.

-De letar desperat efter brister. -Kanske, men vi har inte hittat nån.

Nej, exakt.

-Vi måste enas om hur vi ska göra. -Det är akut rasrisk där nere.

Jag hör av mig när du kan komma ner.

Okej?

Släppte du mätaren innan du blev skjuten?

-Ja. Ingen information från sändaren? -Ingenting.

Så jag kommer att åka dit och vi har inte fått nåt på dem.

Du måste få en mätare hit. De äldsta containrarna börjar läcka först.

Eller så hjälper vi en av dem på traven, bara lite grann.

Vad då? Vi vill väl skapa uppmärksamhet?

-Vi måste in igen. -Nej. Vi måste få den att funka.

-Men hallå, jag skämtade bara. -Ja, vi fattade. - Shit!

Vad är det här?

Det ser ut som en drönare.

-Vad hade den med sig? -Hur kan jag veta det?

Astrid vet.

Jag har inte sett henne på några dagar.

Hon är skadad, väl?

Är du säker på att du inte har en aning om var hon kan vara?

-Så hon är inte här? -Nej.

Hon flög drönaren över gruvan, och nästa kväll dog tre personer.

Ytterligare en har men för livet, en annan är nästan blind.

Jag är verkligen jätteledsen-

-men vi har ingenting med det att göra.

Okej. Tack.

Ses.

-Vad händer på Mars, då? -De borrar.

Okej.

Letar de fortfarande efter spår av vatten?

Det måste vara spännande, eller hur? Att utforska en ny planet.

Om du vill så kan vi hitta på nåt sen.

-Vad då för nåt? -Jag vet inte. Vi kan ju äta nåt.

Pannkakor?

Burgare?

Glass?

-Jag vill inte. -Okej.

-Är det blod? -Ja. Men det går över.

-När? -Vet inte. Om ett par dagar, kanske.

-Kommer du hem i övermorgon? -Ja. Bra, va?

-Kan du fortfarande dö? -Jag kommer inte att dö.

Om du skulle dö, skulle Li adoptera mig då?

-Inte han, väl? -Nej, inte han.

-Vad skrattar ni åt? -Jag kommer inte att dö.

Och du kommer inte att bli adopterad.

Inte Lars, absolut inte Lars.

/DET MULLRAR I BERGET/

/DET MULLRAR OCH BANKAR/

Hjälp! Hjälp!!

Hjälp! Hjälp! Hjä...!

Radiopratare: Begravningen börjar klockan tre i morgon.

Vi ska sänka ner dem för sin sista vila-

-bara kilometer från gruvan-

-där vi ska gräva ner 21 000 kapslar med 1,5 ton uran i varje.

Vi ska stoppa ner två giftpiller i jorden-

-varje vecka under det kommande århundradet.

Vilket sätt att säga "vila i frid, kamrater".

Vad i hel...?

Tröttnar inte folk på domedagssnacket?

Nej, hon säger väl bara vad alla tänker.

Folk borde få höra att de har ett viktigt jobb.

Det kan de se på lönespecen. Jag tycker att hon har bra musiksmak.

-Okej, vad har du fått reda på? -Jag har inte hittat nån kant än.

Inga logotyper? Inga fogar? Inget som kan säga vad det är?

Nej, ingenting.

-Vad fan gör du där nere egentligen? -Du sa åt mig att vara försiktig.

-Men jag kan spränga, om du vill. -Nej. Absolut inte.

Du skulle behöva lite mer utrymme där nere.

Vad säger du? Ni klarade ju första sprängningen.

Det var mellan två bergväggar. Du är fanimej galen, Lars.

Men jag tänkte på en sak... om mätaren.

Jag kollade loggen, och...

...den slutade skicka data två timmar innan du kom till anläggningen.

-Va? -Som om den gick sönder innan.

Var det nåt annat som hände? Tappade du den?

Nej.

Inget särskilt.

Okej.

Jag har inte kunnat ringa förrän nu. Den slutade sända innan jag flög in.

Den måste ha gått sönder när den föll.

Vi måste hinna få en mätning innan invigningen.

Med hjälp av din kontakt kanske vi kan få den att funka från insidan.

-Det är för riskfyllt. Glöm den. -Okej, jag tänkte bara...

-Skit samma. Gör vi ett nytt försök? -Nej, ligg lågt och håll dig undan.

Men... /PERSONEN LÄGGER PÅ/

/DATORN PLINGAR TILL/

Dexametasonet är vi klara med nu. Ingen bilkörning före återbesöket.

-Tveka inte att höra av dig. -Nej. Tack.

Kom, ska vi säga hej till Said? - Hej.

-Hur mår du? -Det är okej.

De skrev ut mig precis. De skriver väl ut dig snart också.

-Varför ljuger de? -Va?

Det var inte Holmström som hade detonatorn. Det var jag.

-Är du säker? -När du kom in låg den på bordet.

Jag lade den där. Minns du inte?

-Du behöver vila. -Jag kommer.

-Nu. -Ja...

Vi hörs.

Hej då.

Kom. Kom, älskling.

-Hur är läget där nere? -Jag är här.

Ja, hej. Det är Lars. /RADION SPRAKAR/

-Ja, hallå? -Jag är här, jag är här.

-Okej. När sov du senast, Magnus? -Skit i det. Hörde du vad jag sa?

Jag fick radion nu, så jag hörde inte vad du sa.

Okej. Okej.

Jag har inte hittat några kanter. Ingenting, inget.

Vad fan är det för nåt?

-Helen ska få kika på det. -Det påminner om ben.

Älgben, fast hårdare.

-Det kanske är nåt levande. -Vad?

Att det har varit levande, nån stor fossil eller nåt.

Nåt djur vi inte känner till.

-Vi måste ju få upp honom. -Ett ögonblick, Magnus.

Hur fan gör vi?

Vi kan inte ha honom där nere, har jag sagt.

-Magnus. Hör du mig? -Ja, jag är här.

Förlåt, men...

Fantasin drar i väg med en här nere. Jag behöver nog bara sova lite.

Jag sover lite och fortsätter sen, så får vi ut den här skiten.

Han har varit där nere för länge.

-Är du säker, Magnus? -Absolut. Godnatt.

Said, hej.

-Kan du prata? -Ja, de säger ju det.

Bra.

Så här, jag ska gå rakt på sak.

Innan explosionen, kommer du ihåg om nån hade med sig nåt ovanligt ner?

Som vad?

-Typ en väska. -Nej.

Var det nån som betedde sig ovanligt?

-Nån som verkade spänd eller upprörd? -Vad fan. Dra åt helvete.

Vad gjorde du själv innan du åkte ner?

Ja, vad gjorde jag? Jag...

Jag åt. Jag...

Jag gick på muggen och sket ut det jag åt. Jag ringde min farsa.

Jo, fan, det var ju en grej.

Just det, fan. Det var ju...

Alltså, innan jag åkte ner...

...så rökte jag en fet jävla spliff.

-Krya på dig. -Sug min kuk.

-Hej. -Hej.

Varför sa du inte att du var utskriven?

Jag bad dig spänna åt det här ordentligt. Gjorde jag inte det?

Okej, förlåt.

Har det hänt nåt?

-Du ljög för mig. -Vad menar du?

Said hade detonatorn. Du sa att jag kom ihåg fel.

-Varför ljög du? -Förlåt, jag var tvungen.

Vad snackar du om? Varför ljög du för mig?

Ja, jag ljög för dig. Jag är ledsen. Men det fanns en anledning.

Mörka för Ecso, eller?

-Kom med ner och se själv. -Nej, jag åker inte ner igen.

Du kommer att förstå varför när du ser det.

Jag behöver din hjälp. Lyssnar du?

Jag behöver dig.

Är det bara vi här?

Ja. Magnus har varit här dygnet runt, men han åkte precis upp.

Jag mår inget bra här nere. Jag mår...

-Jag vill åka upp. Jag mår illa. -Vi åker upp snart.

Jag ska visa dig en sak först. Okej?

-Vad är det för nånting? -Jag hoppades att du visste det.

Kablarna var inte ikopplade. Varför säger de att det var Holmström?

De vet inte vad som hände eller vill inte berätta det.

-Det är miljömupparna. -De frågade om det var jag.

Eller om jag kunde tjalla på nån. Ingen vet vad som hände där nere.

Men de försöker lägga skulden på en död man. En död kollega.

Hej. Jag beklagar sorgen.

Ursäkta. Det kanske inte är rätt tillfälle-

-men om bolaget står för kaffet står vi för resten.

-Överskottet går ju till offren... -Får jag prata med dig?

Hej.

Pastorn sa att deras själar ska få vila i frid.

-Hur vet han det? -Han vet inte, han tror.

-Det är därför han är pastor. -Tänk om han har fel?

-Lite kaffe. -Kaffe? Ja tack.

Hej. Det är bra.

Det är ingen fara. Jag kommer och sätter mig.

Jag kommer snart. Jag ska bara ta lite...

Magnus?

Det är okej. Okej?

-Kan jag få allas uppmärksamhet? -Lugna dig, Mange.

Hoppas att det smakade. Passa på, för det är kanske sista gången ni äter.

-Många undrar vad som hände där nere. -Magnus!

Min arbetsledare Lars ska få berätta det.

Eller ska jag berätta det?

-Ska du berätta det? -Ta det lugnt.

Jag tycker att alla har rätt att få veta, eller hur?

Det är bra, det är lugnt. Jag mår bättre nu.

-Hej. -Det är sömntabletter.

-Hur många brukar han ta? -En.

-Du kan väl ta en sån, kompis? -Ja.

-Nej. Magnus. -Släpp mig!

Lugna dig. Lugna dig, Magnus.

-Vi tar en sån här, okej? -Vi vill hjälpa dig.

Jag kan inte ta de där, för då sugs jag in i det.

-Ta en. -Okej, vänta. Vänta.

Magnus! Magnus, Magnus, lugna dig!

Atte! - Lugna dig! Stanna.

Nu ska du sluta, kompis.

Sova, vila lite.

Okej?

Okej.

/BATTERIET TAR SLUT/

/SKRIKER/

När hade du tänkt berätta för mig?

-Vad då? -Om det där. Väggen.

Det Magnus yrade om? Han har ju inte sovit på en vecka.

Jag var där, i tunneln.

Jag vill bara...involvera så få som möjligt tills vi vet vad det är.

-Så ni vet inte vad det är? -Inte än.

Vi jobbar på det.

Förstår du vilken sits du sätter mig i?

Vi vill alla att det ska öppna i tid.

Jag ska hålla dig informerad-

-så hittar vi en lösning som vi kan presentera tillsammans. Okej?

Vi flyttar inte en sten förrän du säger vad som orsakade olyckan.

-Annars strejkar vi. -Jag förstår att ni är upprörda.

-Men vi kan inte flytta invigningen. -Lars. Jag var där.

Jag hade detonatorn. Ljug inte mer. Vad gjorde ni för utredning?

-Vi vill se rapporten. -Den kan jag inte visa.

Det är det här jag menar! Du vill inte möta oss.

-Jag sitter ju här. -Okej, då var det ett attentat.

-Ni mörkar att det var en miljömupp. -De har inte med olyckan att göra.

Vi kan inte köra ner avfallet om de kan plantera bomber.

-De har redan fått ner en bomb. -Det var ingen bomb! Ingenstans!

-De fick ner en bomb. -Det var ingen bomb!

Svensktextning: Stina Hedin BTI Studios för SVT