Original subtitles

Subtitles by sub.Trader subscene.com

USA:S AMBASSAD BUKAREST, RUMÄNIEN

Bu! Titta vad jag hittade.

–Godis! –Artillerisergeant Gorski.

Ja, ma'm.

Min dotter kommer att uppskatta kvinnligt sällskap.

Ska vi fortsätta, mr Laughlin?

Kom, Nira. Nu sätter vi oss.

–Ta med VIP–dotter i Eagle 3. –Uppfattat.

–Vi går igenom presentationen. –Så fint det är.

Alla team. Sexan här. Kom in. Kom.

–Eagle 1. Klart slut. –Eagle 2. Klart slut.

–Eagle 3. Klart slut. –Eagle 4. Klart slut.

Eagle 9, Eagle 6 här. Kom in.

Varför är det så många bilar med idag?

–För att skydda dig och din mamma. –Okej.

Får jag lite mer godis?

–Då får jag skäll. –Ja!

–Bara en. –Tack.

Vi kan ha en situation här. Rörelser i skogen klockan tre.

Det är ingenting.

Å, helvete!

Johnson. Ta ledningen!

–Ali? –Inget kommer att hända dig, okej?

Mår Nira bra?

Backa, backa!

Okej, gumman. Sitt kvar här, och håll dig lågt ner.

Kom igen!

Mamma!

–När kom du tillbaka? –Till New York? För en vecka sen.

Har du nånstans att bo? Har du nåt jobb?

Det var inte direkt nån välkomstkommitté som tog emot mig.

Vi saknade dig på begravningen.

–De lät mig inte resa. –Inte ens för din systers skull?

Non sibi sed patriae. "Inte för en själv, utan för landet."

–Det är marinens motto, inte vårt. –Det verkade rimligt då.

Barnen skulle må bra av att ha sin moster här. Vill du träffa dem?

Jon?

Då så.

Det finns en tjänst ledig i fastigheten jag arbetar i.

Byggnaden ska renoveras. Om du får jobbet är det knappt nån där.

Det blir inte lika spännande som du är van vid.

När vi slogs i Vietnam såg vi mycket...

Efter kriget var de enda som förstod vad vi hade gått igenom–

–andra soldater. Det finns grupper där man kan prata med andra.

Oroa dig inte. Jag mår bra.

Jag kollar in jobbet.

Jag har saknat dig, farbror Pat.

–Jag är skyldig dig Mets–biljetter. –Vänta tills de har ett bättre lag.

Var hittar jag Borz Blasevic?

I omklädningsrummet. Ta hissen ner till källaren och sen vänster.

Och säg inte att vi är släkt. Så är han snällare mot dig.

Okej.

Du, farbror Pat. Tack.

–Hej. –Hej.

–Är du Gorski? –Ja, sir.

Pat sa att du skulle komma. Han är en bra kille.

Tycker du inte det? Du kan lägga dina saker...

...här. Ledsen, men det är unisex här.

Det är det jag gillar med Rachmaninov.

–Han är så oväntad. –Så känner jag om Dylan.

–Thomas? –Bob.

–Så du gillar inte klassiskt? –Inte direkt, sir.

Du kan strunta i "sir"–skiten. Vi måste smöra så det räcker ändå.

Vi behöver inte göra det för varann. Du får vänja dig i ett par dagar.

Du får ledigt under påskhelgen. Det är ändå ingen i byggnaden.

När du kommer på måndag ska du vara barnvakt åt The Carrington–

–medan hon får en ansiktslyftning. Klarar du det?

–Jag ska göra mitt bästa, sir. –Bra.

–Kom igen! –Oliver!

Hör du!

En kvinnlig portier?

Vi försöker göra The Carringtons image lite mer modern. Jag beklagar.

–Jag kan hjälpa dig. –Jag klarar det.

–Jag insisterar. –Tack.

–Flyttar ni inte under renoveringen? –Borz lät oss stanna.

Stackars Bernard fick en stroke för sju år sen.

–Gamlingar klarar inte förändringar. –Så gamla är ni väl inte.

Vad gullig du är!

Du ljuger, men du är snäll ändå.

Det var vänligt av dig, vännen.

Din syster pratade om dig hela tiden. Nu förstår jag varför.

–Hur känner du min syster? –Du är väl Ali, eller hur?

Din syster och hennes familj bodde här. Hennes man och barn bor kvar.

–Var bor han? –I 10C.

Underbar familj, men det är tragiskt vad de gått igenom.

Glad påsk.

–Varför berättade du inte det? –Jag hade tänkt göra det.

Att vara så nära familjen tänkte jag...

...kanske kunde vara...

...trevligt.

–Max! Du låser. –Jag är upptagen.

Jag kastar snart ut spelet genom fönstret.

–Vad då? –Är din pappa hemma?

–Det är till dig. –Vem är det? Jag jobbar.

Ali.

–Vad fan är det som händer? –Jobbar du här?

Ja. Och du har alltså inget med det att göra?

–Nej. –Fan ta dig, farbror Pat.

–Vill du komma in? –Nej. Jag har inte bett om det här.

Jag hade ingen aning om att du skulle hamna här.

Jasper! Jasper! Fan också.

Lily, jag säger det igen. Språket.

Vi måste hitta honom.

Jag måste ta det. Det är mitt förlag i London.

Vi har ringt om varann hela morgonen. Kan du...? Det går snabbt.

–Ska jag hjälpa dig? –Jasper kan vara var som helst nu.

–Vi behöver Max. Kom! –Okej.

Max!

Försvinn.

–Lily, vad fan? –Jasper smet ut. Hjälp oss.

Ut! Jag har inte tid att leta efter din dumma katt.

Då berättar jag för pappa att du har rökt på igen.

–Jasper! Jasper, kom nu! –63 lägenheter på tio våningar.

Alla är öppna på grund av renoveringen. Det tar en evighet.

Max hittade alla ritningar över The Carrington när han var scout.

Var Max scout? Jag ser det framför mig.

Jasper!

Jasper! Jasper! Var är du?

Vart tog din bror vägen?

Max? Max, det är inte kul!

Max, var är du? Max...

–Pucko! –Varifrån kom du?

Byggnaden har en massa dolda dörrar. Tjänarna använde dem förr.

Jasper!

–Vad heter du egentligen? –Ali.

Moster Ali? Mamma berättade allt om dig.

–Gjorde hon? –Ja, du var hennes hjälte.

–Hur hittar vi Jasper, då? –Vi kollar källaren.

Det var Jasper!

–Vad är det här för vägg? –Tunnelbanan skulle gå där.

Men pengarna tog slut på 40–talet så de satte igen den.

Jasper! Jasper!

–Jag hoppas att du mår bra. –Max, ge mig din mobil.

–Där är han. –Vad ska vi göra?

Få se...

–Vad gör hon? –Prova inte på det här hemma.

Jag trodde att Jasper var borta för alltid–

–men moster Ali gjorde en Spider–Man och räddade honom!

Gjorde hon? Hon har alltid varit full av överraskningar.

Sätt igång med mammas myntasås. Jag kommer om en stund.

Vill du komma på påskmiddag imorgon?

–Det vill jag gärna, men... –Du måste ju äta.

Så får vi en chans att... att ta igen lite.

Jag vill inte ta igen nåt.

Vi åker till England på måndag. Du kan få lägenheten själv.

Vi har bara stannat för att Lily ville göra en riktig påskmiddag.

Vi behöll ju inte kontakten. Jag visste inte vad jag skulle säga.

Kom nu, Ali.

Är du fortfarande här? Ditt skift slutade för över en timme sen.

Har inte du en påskmiddag som väntar?

Jag lovade mrs Hersch att laga hennes mikrovågsugn.

–Det var omtänksamt av dig. –Jag vill inte göra henne besviken.

Ska vi dela på en öl? För att inleda helgen?

Ja, visst.

Hör du, håll glaset snett. Har du aldrig hällt upp öl förut?

–Så här? Är det bättre? –Ja.

Är det bättre lutning? Vart ska du ikväll?

–Hem, TV, sängen. –Ingen fest?

Här har du lite öl, åtminstone.

Är du redan tillbaka? Du fick ju ledigt i helgen.

–Stanton bjöd in mig på middag. –Du är snabb.

Min personlighet är väl så intagande. De har lagat mat åt mig.

Jag hade gärna kommit med en ursäkt, men jag lovade, så...

Okej.

–Ska jag spara lite tårta åt dig? –Nej, jag bantar.

Synd för dig.

Ha så roligt.

Ska vi börja?

Störsändare klar.

Klipp den. Klipp den nu. Klipp den blå. Låt mig göra det.

Jag tar det, jag tar det. Tack.

Hallå...

Rock'n'roll!

–Vad är det här? –Jag har gjort den till dig.

Den är fantastisk. Hur gjorde du? Det liknar ju mig på pricken.

Jag använde bilden av dig och pappa.

–Var hittade du den här? –I pappas minnesbok.

–Gillar du den inte? –Jo, jag älskar den.

Tack så mycket. Jag sätter upp den här, så att alla kan se den.

Tror du att de kommer att gilla den?

Självklart.

När vi nu pratar om alla, var är din pappa?

–Han har mycket att göra. –Det har han alltid.

Din mamma berättade en historia för mig. Vet du vad en simdyna är?

Pappa satte på mig en sån när jag lärde mig att simma. Det var jobbigt!

–Tänk dig att ha en sån varje dag. –Nej, jag skulle dö.

Din pappa hade på sig en sån varenda gång han gick ut.

–Du skojar. –Nej.

Din farmor bodde vid en jättestor sjö.

Varje gång din pappa ville gå ut och leka tvingade hon på honom den.

Du skojar!

Så varje gång du blir sur på din pappa, tänk på simdynan.

Simdyna.

Förlåt mig. Jag hade en deadline.

Nu låter förlaget mig äntligen vara ifred. Okej...

Vad gör du? Hjälp din syster.

–Har jag missat nåt? –Va? Nej.

Inget alls. Vi pratar bara om grönsaker.

–Ja. –Då så...

Det måste vara Pat som ska laga mikrovågsugnen.

–Borz! Glad påsk. –Glad påsk.

–Vad kan jag göra för dig? –Du har en besökare.

–Det är en gammal vän till din make. –En av Bernards vänner?

God afton, jag heter Victor Dubois. Jag är i stan över påsk–

–och ville hälsa på. Jag hoppas att jag inte stör?

Nej, självklart inte. Kom in, kom in.

Vill du ha nåt? En kopp te? Vi har massor av mat.

Lite te skulle vara underbart.

–Min gamle vän. –Bernard pratar knappt sen stroken.

Läkaren säger att det utlöste akinetisk mutism.

Säg mig, mr Dubois. Hur känner du min man?

Vi arbetade tillsammans i Berlin för över 30 år sen.

–Min Bernard? Det kan inte stämma. –Då kallade han sig Erik Dreschler.

–Du har nog tagit fel på person. –Det tror jag inte.

Erik, du vet ju varför jag är här, eller hur?

Gör det inte svårare för dig själv. Berätta var de är.

Mr Dubois, min man kan inte franska. Han har aldrig varit i Europa.

Erik.

–Borz, vad handlar det här om? –Sitt ner. Sätt dig ner.

Det är visst mycket du inte känner till om din man, mrs Hersch.

Jag kan knappt vänta till middagen. Jag är utsvulten.

Så, hur var det där borta?

Det var...jättebra.

–Dödade du nån? –Max! Det frågar man inte.

Nej, det gör inget. Ja. Ja, det gjorde jag.

–Coolt. –Mer vin?

Ja, jag öppnar en flaska till.

Jag önskar att allt kunde bli som förr, innan mamma dog.

Hur länge ska de här stå inne?

Ungefär en kvart. De blir bra när du tar ut dem igen.

Dreschler. Jag vet allt.

Mellan 1995 och 2005 sålde du fyra tavlor.

Du skickade dem härifrån, från The Carrington. Var är resten?

–Jag har ju sagt att vi inte vet nåt. –Behöver du lite hjälp?

Inte än. –Erik. Berätta var tavlorna är.

Då lovar jag att inte skada dig eller din fru.

Nu, då?

Friska upp hans minne.

–Han är en seg gammal stöt. –Han har haft en stroke.

–Sätt dig! –Han har ingen känsel i den sidan.

Försök den andra sidan.

Det var bättre.

Dubois?

Välkommen tillbaka, herr Dreschler. Var är mina tavlor?

–I väggen. –Vilken vägg? Peka mot den.

Här.

Nej, nej, nej. Här!

Jag vet inte.

Snälla ni!

–Ni kan komma in, mina herrar. –Jag vet inte!

Uppfattat.

De finns i väggarna. Sätt igång.

–Vad påminner det här om? –Wagner.

–Duvall. –"Apocalypse Now".

"Jag älskar lukten av napalm på morgonen."

–Härlig utsikt. –Ja. Det var ett bra säljargument.

Såsen är verkligen...

–Myntasåsen. –Det gör inget. Vi klarar oss utan.

Det var mammas favoritsås. Det blir ingen påskmiddag utan den.

–Det går inte. –Det gör inget.

Max! Är du hög?

Ni blir fulla, jag blir hög. Än sen, då?

Det ena är lagligt, det andra är inte det. Gå in på ditt rum.

Hon spiller myntasås på mig och jag blir skickad till rummet?

Jag önskar att mamma var här.

Mamma är inte här, jag är här. Det får du vänja dig vid.

Nej, mamma är inte här. Tack vare dig.

Max, gå till ditt rum. Nu!

Varför kunde det inte ha varit du som dog?

Åt helvete med det här.

–Förlåt att du fick se det där. –Jag har sett värre.

Lily. Mr och mrs Hersch är hemma. De har säkert extra myntasås.

Vad säger du?

–Men deras har inte pinjenötter. –Såna kan jag säkert också hitta.

–Kan du vänta lite, Ali? –Självklart.

Älskling, hämta en svamp och en trasa i köket, så städar vi upp lite här.

Fan! Det är tomt.

–Var är de? –Vi vet inte vad ni letar efter.

Vi har bott här i sju år. Om det hade funnits nåt så hade jag vetat det.

Har ni bara bott här i sju år?

Enligt min information har ni bott på The Carrington i nästan 30 år.

Vi bodde högre upp tidigare.

När Bernard fick sin stroke flyttade vi ner till bottenvåningen.

Där har vi förklaringen. Och vilken lägenhet bodde ni i då?

10C.

10C. Tack för er samarbetsvilja, mrs Hersch.

–10C är bebodd. –Bebodd?

De flyttar först på måndag. Det är en lärare med två barn.

Du lovade att bara Hersch skulle vara kvar.

Det är så högt upp. Jag tänkte inte...

Det stämmer. Du tänkte inte.

Så nu får du fundera ut vad vi ska göra med dem.

–Vi går. –Packa ihop. Jag tar hand om de här.

Till och med den där gangstern ser att du är ett brutalt odjur.

Så nu pratar du?

Det betyder så mycket för barnen att du är här.

De visar det på väldigt speciella vis.

Då skulle du se dem en dålig dag.

Förlåt, Ali.

Jag är tacksam för mina barn och den tid jag fick med Kate.

–Men din syster var inte så enkel. –Du gifte dig med henne.

Du har rätt. Vi hade det jobbigt. Så jag vände mig till dig.

Det var fel. Jag har tänkt på det i åratal. Lyssna på mig, nu.

Du såg mig som mannen jag ville vara.

Du fick mig att känna nåt. Och så en morgon var du borta.

–Vad skulle jag tro? –Jag skulle arbeta för mitt land.

Det var det mest absurda argument jag har hört.

Jag förstår att du led.

Men jag ville inte vara den som förstörde min systers äktenskap.

Så du blev marinkårssoldat? Det är nästan en kliché.

Vad vill du mig?

Jag ville inte såra dig.

Jag bryr mig faktiskt inte längre.

Men det gör jag.

Nu hämtar jag Lilys myntasås.

Mrs Hersch? Mrs Hersch?

Herregud!

Borz!

Borz! Är du där?

–Hallå? –Ring polisen. Paret Hersch är döda.

Kom ner till lobbyn.

–Hallå? –Fan.

–Ali? Ali, fick du den? –Hej, min unga dam.

–Pappa! –Vad är det som händer?

–Vilka är ni? –God kväll.

Jag heter Victor Dubois. Jag ber om ursäkt för att jag kommer oanmäld.

Jag lovar att vi ska göra det här så snabbt det är möjligt.

–Vilka är de? –Ingen fara.

–Gör bara som de säger. –Tänk om det inte går bra.

–Vad är det som händer? –Interkommen och telefonen är döda.

Mr och mrs Hersch är döda. Ring polisen.

Kom igen.

Du behöver inte gömma din mobil. Det finns ingen täckning.

Vilken samling du har här. Gillar du europeisk historia?

–Jag undervisar i det på Columbia. –Jaså, du är lärare?

Goya. En av "Los Caprichos".

–Du har utmärkt smak, mr Stanton. –Du är konstkännare.

Jag beundrar hur en konstnär kan doppa penseln i sin själ–

–och fånga sin samtid.

Goya fångade visst vår samtid också.

Tavlans titel är "När förnuftet sover, skapas vidunder".

–Hejsan. Hej, Jon. –Borz, vad handlar det här om?

Ingen fara. Pee–Wee, en tjej är fast i hissen på åttonde våningen.

–Det är Ali. –Kan du ta hand om det?

–Är allt som det ska? –Ja, finemang.

–Hej, Lily. Glad påsk. –Hej, Borz.

–Var är Max? –Han är hos sin faster över påsk.

Max?

Så intressant att ni har dukat till honom ändå.

Hitta honom.

Hej, kompis.

–Vi sätter igång, Martinez. –Okej. Vi börjar här, här och här.

–Vad gör ni för nåt? –Håll käften! Sätt dig.

Hej, sötnos.

Jag känner lukten av dig.

Vem är du och vad vill du?

Var är du?

Du är en sjuk bitch, eller hur?

Du är inte jungfru, eller hur? Jag var ihop med en sån en gång–

–och hon måste alltid välja film. Det var en katastrof.

Jag är tvilling. Vad är du?

Jag är skorpion. Det skulle aldrig funka.

–Max. –Pee–Wee?

Pee–Wee?

–Sluta, nu. –Inget i den här väggen.

Säg vad ni vill ha. Men lämna oss ifred.

Tack för erbjudandet, men i det här fallet kan du inte hjälpa oss.

–Pee–Wee, kom in. –Vad är det som händer?

Pee–Wee svarar inte. Kolla upp det.

Det kanske bara är hans radio som strular.

Du har lärt mig att man måste vara beredd.

–Sätt igång hissen när ni är där. –Vad är det jag inte vet?

Det finns en portier i byggnaden.

Det är bara en tjej, ingen fara.

Max, vad hände?

Jag är ledsen att du fick se det där. Fokusera. Berätta allt du vet.

Max!

Du dödade honom.

Det enda viktiga är var han kom ifrån och hur vi stoppar dem.

Ett gäng beväpnade män bröt sig in. De har pappa och min syster.

–Hur många var det? –Jag vet inte. Fyra, kanske fem.

–Borz är med dem. –Det hade jag räknat ut.

Och nån fransk snubbe. Han verkar vara deras chef.

Det här är så galet.

Fokusera. Du känner till byggnaden. Det gör inte jag.

Jag och din familj behöver dig. Vad vill de ha i er lägenhet?

Jag säger ju det, det här är åt helvete.

Såg du när Borz högg den där gamlingens ben?

Han gillade det! Du såg det ju själv.

Jag vet inte... Jag vet inte om jobbet är värt det.

Hur mycket får du? 25?

Får du 30?

–Borz, kom in. –Kom in.

Vi har hittat Pee–Wee. Han är död.

Är det så här du har kontroll på saker?

Hitta henne och döda henne.

–Kom, kom, kom. –Vad var det? Kom.

Jag ser dem! Ta dem!

Max?

Det finns ett rum bakom en vägg. Pat kallade det "en dold helgedom".

Här är det.

Det var inte det jag väntade mig.

–Borz, kom in. –Kom in.

Jag går upp.

–Vi tappade bort dem. –Dem? Vilka "dem"?

–Hon är tillsammans med en unge. –Max.

Och hon är beväpnad.

Leta vidare.

–Kan du morse? –Jag var scout en gång.

–Vad är det här för ställe? –Det är en lönnkrog.

Under spritförbudet träffades de boende här och söp.

–Nähä, du. –Du är inte min mamma.

Exakt.

Hur kom hon in?

–Jag släppte in henne. –Gjorde du?

–Hon skulle äta middag hos Stanton. –Så hon var på tionde våningen?

Din idiot.

Så hon skulle äta middag här? Vad kan du berätta om henne?

Inget. Jag har precis träffat henne.

Bjuder du en främmande kvinna på påskmiddag?

Hon måste vara väldigt vacker.

Hon hjälpte barnen hitta vår katt. Det var som tack för hjälpen.

Vem är den här portiern?

–Har du ett namn? –Ali.

–Ali vad då? –Hon har ett polskt efternamn.

Gorski.

–Helt otroligt. –Vad då?

"Artillerisergeant Alexandra Gorski från marinens säkerhetsstyrka–

–mottog silverstjärnan för sin insats den 15 oktober 2019–

–under ett terroristangrepp mot en ambassadkonvoj i Rumänien.

Gorski är enbart den tredje kvinnan som mottar medaljen för sitt mod–

–sen andra världskriget."

Varför jobbar en högt dekorerad sergeant som portier här?

Varför pratade du inte med mamma?

–Det är en lång historia. –Och pappa, då?

–Ni kände uppenbarligen också varann. –Han var lite av ett kräk.

–Det är han fortfarande. –Nej, han är en bra man.

–Min pappa är en fegis. –Nej.

–Du vet ingenting om honom. –Han har uppfostrat två barn själv.

Han är inte feg.

Mamma och pappa var på väg hem från teatern.

Jag pratade i telefon med mamma när bilen gled av vägen och ner i sjön.

Mamma satt fast i bilen.

Pappa lyckades ta sig ut. Det gjorde inte hon.

Jag är säker på att försökte.

Jag pratade med henne i en minut medan bilen fylldes med vatten.

Vad gjorde han under den tiden? Han skulle ha gjort mer.

–Tror du inte... –Han försökte inte tillräckligt!

Hörde du det där?

Du behöver inte skämmas. Jag har sett många tuffa killar gråta.

Jag är inte som min pappa.

Max, vad fan gör du?

Men för fasen. Ge mig den där. Är du knäpp?

Kom.

Säg att det finns en annan väg ut.

Kolla här.

–Vad är det? –Det var så de fick in spriten.

Det finns sex rum till. Om vi ska få ner alla väggar–

–får vi vara kvar till jul.

Vad gör vi nu, mr Dubois?

De är här.

Det måste de vara.

Lugnt och försiktigt.

–Jag ordnar det här. –Nu!

Du har fått ihop en fin samling böcker under åren, mr Stanton.

De böcker jag har samlat på mig är en viktig del av mitt arbete.

De flesta handlar om brittisk historia.

Man kan ta pojken från England, men aldrig England ur pojken.

Du måste ha lagt en förmögenhet på att göra de här inbyggda bokhyllorna.

Det var den tidigare hyresgästen, och ett av skälen till att vi valde den.

–Vad fan gör du? –Dreschler var ingen bokmal.

–Dreschler? –Din mr Hersch.

Här.

Borz! Fram med verktygen!

Ett specialbygge från 80–talet. Fyrsiffrigt kombinationslås.

–Det blir inte lätt. –Hur lång tid?

En duktig låsexpert klarar det på fem timmar.

–Jag klarar det på två. –Gör det på en.

Nej, vattnet måste kyla borren. Anslut slangen ute i köket.

–Ger du mig order nu? –Ordna det han behöver.

Jag har öppnat ett gott årgångsvin. Ska vi ta ett glas tillsammans?

Det låter lysande.

Vill du ha ett glas?

Jag tolkar det som ett nej.

Varsågod, mr Dubois.

En gammal italienare. Jag föredrar Bordeaux.

Jag fick den i present. Jag är ingen vinkännare själv.

Älskling, kan du hålla den här åt mig?

Det är inte som i dina spel, va?

Vänd dig om.

Hur länge har du känt mr Hersch?

–Varför frågar du? –En ovana. Jag gör research om allt.

Min fru sa alltid att jag frågade för mycket.

–I över 30 år. –Intressant. En fransman och en tysk.

–Rinner vattnet? –Vad tror du själv?

–Ni har inte alltid varit vänner. –Vi har gemensamma intressen.

Borz, då? Hur träffade du honom?

Han verkar inte intelligent nog att umgås i dina kretsar.

–Jag gissar. I fängelset? –Vilken slutledningsförmåga.

–Borz och jag träffades i fängelset. –Ge honom inte sån information.

Lugn, Borz. Det är ingen fara.

–Borz, kan du hjälpa mig? –Kommer.

–Fan! –Har de låst in oss?

Telefonen är död.

–Vet du var huvudpanelen är? –Den här vägen.

Vi kan glömma telefonledningen.

–Brandlarmen, då? –Bra idé.

Det var den första!

Får jag fråga vad ni letar efter?

Jag kanske kan vara till hjälp.

–Vad är min stora passion, tror du? –Du älskar konst.

Och när träffade jag mr Hersch?

–För över 30 år sen. –I Östtyskland.

Kan du som akademiker berätta för mig–

–vad den största händelsen var runt den tiden?

DDR:s sista dagar, berlinmurens fall.

ELAKA MÄNNISKOR BRÖT SIG IN

Dreschler, din mr Hersch, ledde KoKo–programmet–

–som samlade in alla östtyskarnas mest värdefulla ägodelar.

Jag förstår. Och du skulle hålla dem stången, för att staten var bankrutt.

Jag försökte rädda verken, så att resten av världen skulle få se dem.

Vore det inte för mig hade de varit förlorade bakom en järnridå.

–Det kan du ju inbilla dig. –Jag kom för att ta det som är mitt!

Jag betalade för tavlorna med de bästa åren av mitt liv.

Vad gör du? Ge mig den där!

–Vad då? –Vad gör vi nu?

–Radera det. –Du rör inte min dotter!

Pappa!

–Kom igen, bara. –Sluta!

Kom ihåg att vi är civiliserade människor.

–Du pratar för mycket. –Radera meddelandet!

Dra i den.

Kom igen.

–Vad är det? –Brandalarmet.

Jag vet, din idiot. Jag bad dig att koppla ur det.

Jag tar hand om det.

Ali?

Kan du komma en stund?

Släpp vapnen. Lugnt och stilla.

Gå bort från dörren.

Bakom väggen.

Ett ord från dig och jag skjuter ungen, uppfattat?

–Kom nu! –Kommer! Ledsen.

–Vad är det som händer här? –Ett falsklarm.

Vad menar du?

Byggarbetarna måste ha kopplat fel, jag vet inte.

–Varför var dörren låst? –Det är ingen annan här.

–Vi renoverar, så förutom... –Den får inte vara låst.

–Det är olagligt och farligt. –Hela byggnaden är nedstängd.

–Vad har jag missat? –Hej. Det är ett falsklarm.

Enligt reglementet måste vi kolla alla våningar.

–Det är tio våningar, varsågod. –Vår påskmiddag blir kall.

–Vi följer reglementet. –Vi kan tänja på reglerna lite.

–Det är ju ingen fara här. –Nej, det är bara ett falsklarm.

Okej. Men håll dina snickare borta från mitt brandlarm hädanefter.

–Det ska inte hända igen. –Kom, då.

–Nästa gång blir det böter. –Tack så mycket.

–Festen är slut. –Tack. Glad påsk.

Bra försök, Gorski.

Nu blir jag nyfiken.

Varför skulle en högt dekorerad sergeant vilja bli portier?

För att träffa intressanta människor som du.

Jag hade en vän som kom hem efter att ha varit i krig.

Han hade blivit skadad av det. Är du skadad, sergeant?

Inte lika skadad som du.

Hur är det med...

Ta vapnen!

Ta pistolen. Ge mig geväret. Hitta en väg ut, ditåt.

Döda henne!

Där är hon!

Hitta ungen. Jag dödar den där subban.

–Vi har kommit upp halvvägs... –Hallå!

–Vad är det? Mår du bra? –Det är terrorister på Carrington.

–Lugn. Terrorister på Carrington? –Pappa och min syster är kidnappade.

1–05 Charlie här. Jag har en 10–10 på 85th och Central Park West.

En kille säger att det är terrorister på Carrington. Vad heter du?

–Max Stanton. –Han heter Max Stanton.

De vill prata med dig.

–Hallå? –Hej, Max. Vi saknar dig här.

Då går vi. Ta det lugnt.

–Ge mig den där pistolen. –Jag skjuter dig.

Tänker du blåsa ut hjärnan på mig?

Duktig kille.

Hur är det?

Ms Gorski?

Ms Gorski?

Ms Gorski, hör du mig?

Vem du än är, och vad du än vill, så stick härifrån nu.

Nån har kallat på polis. Om de inte stoppar dig så gör jag det.

Saker och ting blir inte alltid som planerat.

Det borde väl du förstå... sergeant Gorski.

Jag har förresten nån här som vill hälsa på dig.

Förlåt, Ali.

Internet är en fantastisk uppfinning, eller hur?

Det var spännande att läsa vad som hände under din tid på ambassaden.

Om du inte vill ha mer oskyldigt blod på händerna–

–så var här om 15 minuter. Obeväpnad och redo att ge upp.

Två!

Ali?

Inget kommer att hända dig.

VATTEN AV

VATTEN VID KASSASKÅP AV

VATTEN KYLER BORR

VATTEN AV

–Varför slutar du? –Det finns inget vatten.

–Vi behöver vatten. –Kolla kranen.

Inget här. Leo! Kolla i badrummet.

–Inget vatten där heller. –Det är subban i källaren.

Vi har inte tid med det här. Borra vidare.

Nej. Borren kommer att gå av om vi inte kyler ner den.

–Borra vidare! Det är en order. –Okej.

Fan också! Vi behöver vatten.

Fan. Han ställde till det här. Du löser det.

–Gå! Sätt igång vattnet. –Uppfattat.

Leo? Vad händer? Varför tar det så lång tid?

Vi är så nära. Jag jobbar på det sista låset. Kom igen.

Leo?

Han är död, och du står på tur.

Din portiervän är visst lite mer effektiv än du trodde.

Kom med en lösning, då.

–Vad då? –Försök med den här.

För en konstkännare som mig–

–är det tydligt att din dotter har talang.

Det finns en viss likhet mellan teckningen och det här fotografiet.

Om du precis har träffat henne, varför har du då ett foto av er två?

När ni var yngre.

Jag la märke till din dotters signatur, och det står "moster Ali".

Jag utgår ifrån att ni är släkt med krigshjälten–

–som dödar alla mina män. Inte sant?

Moster Ali är smartare och starkare än alla er tillsammans.

Kom hit, älskling.

–Sa jag nåt fel? –Nej.

Tvärtom. Du sa nåt rätt. Tack.

Det verkar som om du har undanhållit viktig information.

Sån här oärlighet kan få en person sparkad från armén.

Stämmer inte det, moster Ali?

–Låt dem gå, eller så... –Lyssna nu.

För var tionde minut utan vatten förlorar en släkting en kroppsdel.

Sätt igång vattnet.

Vänta. Huvudledningen är trasig. Men jag har en plan.

–Moster Ali! –Välkommen, sergeant Gorski.

Jag heter Victor Dubois.

Jag godtar din kapitulation.

Lyssna nu, Victor. När jag har satt igång släpper du min familj.

Gör du inte det gör jag ditt liv till ett helvete.

Jag är imponerad över att du i din situation försöker förhandla.

Vi har redan fastslagit villkoren. Nu ska du skaffa vatten.

Assistent Olsen, kom hit upp.

Nu väntar vi.

Vi har vatten igen!

Jag höll min del av avtalet. Nu är det din tur.

Vi är inne!

Vi...är...inne.

Försiktigt.

–Bra. –Flytta lådan.

Var det det ni letade efter?

Inget är... vad det verkar vara, mr Stanton.

Det är en Caravaggio. "Kristi födelse med sankt Franciskus."

Rembrandt. Det är för fasen en Rembrandt.

Kom med rören.

Rulla dem försiktigt.

Vet ni hur mycket de här är värda?

–Borz, nu har vi bråttom. –Mellan 60 och 80 miljoner dollar.

–Är tavlorna värda 80 miljoner? –Nej, inte tillsammans. Var och en.

Du sa att de var värda fem miljoner styck.

Vi har ett avtal och ett fast pris. Slutdiskuterat.

Lily, ducka!

–Vi har inte tid med det här. –Jag håller med.

Skjut och se vad som händer.

Vet nån av er hur man säljer dyrbar konst?

Vet du det?

25 procent till var och en av oss. 50 procent till dig.

Eller så kan vi dö här tillsammans.

Du är verkligen på väg att bli självständig.

Vi går.

–Upp! –Ingen rör sig!

–Inte Max! –Sitt ner, annars skjuter jag ungen!

–Släpp honom. –Det är här vi är olika, du och jag.

–Martinez? –Ja.

–Det blir 50 procent till mig. –Va?

Pappa!

Du borde ha tagit en ledig dag.

Akta er!

–Pappa, gick det bra? –Det är okej.

–Jag underskattade dig. –Och jag dig.

Er pappa klarar sig. Men nu måste du vara hans simdyna.

Ta den här och tryck hårt.

–Pappa? –Det är ingen fara.

–Max. Går det bra? –Ja.

Ta dem.

Det ordnar sig.

Kom igen!

–Stå stilla! –Herregud, skjut inte!

Jag är bara portier. En kvinna löpte amok och tog en familj som gisslan.

–Hon har en pistol! –Sprid ut er!

Rör dig mot utgången. Gå, gå, gå. Spärra av gatan.

Byggnaden är omringad. Plan B.

–Släpp vapnet. –Vänta. Min svåger är sårad.

–Han behöver läkarhjälp. –Släpp vapnet.

–Det är inte jag, det är portiern. –Backa undan från vapnet. Res dig.

Det gläder mig att du har ändrat dig. Fan.

Ja, det har jag. 100 procent.

Borz.

Borz!

Du är ihärdig, det måste jag medge.

Vi måste smöra så det räcker. Vi behöver inte göra det för varann.

Nu avslutar vi det här.

Vad gör du? Nej, nej, nej. Nej!

Är du galen?

Jag visste att du var sjuk i huvudet. Men inte att du var så sjuk.

Nu vet du det.

Har vi med oss allt, nu? Bra.

Hej.

Jag trodde inte att jag skulle få se dig igen.

Så lätt slipper du inte mig. Hur mår han?

Han mår okej.

Förlåt, Ali. Allt var mitt fel.

–Jag klarade det inte. –Klarade inte vad då?

Att skjuta. Jag var inte den man du ville att jag skulle vara.

Jag gillar verkligen den man du är. Kom.

–Moster Ali! –Hej.

–Hej. –Jag har nåt till dig.

–Myntasåsen. –Med pinjenötter. Såklart.

–Var är lammet? –Jag visste att jag hade glömt nåt.

–Hur är det? –Jag klarar mig.

Om ett par veckor är jag mitt gamla, tråkiga jag igen.

–Vi måste åka. –Hoppa in.

Hej då, moster Ali.

–Vad tänker du göra? –Inte jobba som portier, i alla fall.

Vi är tillbaka när renoveringen är klar.

Du kanske vill komma till London?

–Barnen vill gärna träffa dig. –Barnen? Du, då?

Du ser. Jag är en av de där tuffa killarna som kan gråta.

Ja, det är du.

Hej då, moster Ali! Vi kommer att sakna dig!

Subtitles by sub.Trader subscene.com

Översättning: Tilda Appelberg Scandinavian Text Service

Ansvarig utgivare: Anders Melin