All language subtitles for Grand Hotel S01E01 Part 1 1080p Netflix WEB-DL DD+ 2.0 x264-TrollHD_swe

Annonsera din produkt eller ditt märke här
kontakta www.OpenSubtitles.org idag

Påstigning.

Påstigning.

-Biljett, tack.
-Hur långt är det till Cantaloa?

Cantaloa? Det tar sin tid.

Folk åker bara till Cantaloa
för att bo eller jobba på Grand Hotel.

Jag tvivlar på att du har råd med ett rum.
Det sägs att de har elektrisk belysning.

-Jag ska träffa någon där.
-Hon måste vara väldigt söt...

-...om du reser så långt för henne.
-Hon är min syster.

"Käre bror, jag är ledsen att jag inte
har skrivit på några veckor-

-men vi har haft fullt upp med
förberedelser inför ljusfesten.

Du skulle se det, Julio. Alla tre
våningarna varit fulla i flera dagar."

EN MÅNAD TIDIGARE

"Det har till och med kommit folk
från Amerika för festens skull.

Jag är faktiskt nervös. Det är mitt
första stora event som våningschef.

Jag är chef för tjänsteflickorna.

Jag hoppas att allt går bra.
Jag önskar att du vore här, min bror.

Grand Hotel är en bra arbetsplats
och jag har fått många bra vänner.

Men jag saknar er alla.
Hälsa mor att jag älskar henne.

Och dig också. Jag längtar efter
besöket som du lovade."

-Cristina.
-Jag kommer.

-Cristina.
-Jag kommer.

Min mor väntar på dig.

-Vad står på?
-Jag vet inte.

-Ber du Pascual posta det här?
-Och frimärket?

-Säg att jag betalar honom i morgon.
-Det sa jag förra veckan.

EDISONS ELEKTRISKA LJUS

Var har du varit? Gästerna kommer.

-Jag hade rast.
-Inga raster i dag. Det är för viktigt.

Är nåt på tok?

Doña Teresa vill
att du hämtar te åt henne.

-Jag?
-Det var så hon sa.

Men varför ska jag göra det?
Det är en kypares jobb.

Doña Teresa äger hotellet och jag
tänker inte ifrågasätta hennes order.

Det borde inte du heller göra
om du vill vara kvar här.

Belén, skynda dig,
vi har mycket att göra.

Jag förstår inte
varför hon är våningschef.

Du har varit här i sju år.
Det här är hennes första år.

Jag undrar hur hon bar sig åt.

-Frun...
-Kom in. - Carmen, du kan gå.

Cristina, ett fint namn.
Vanligt, men fint.

-Hur länge har du varit anställd här?
-Åtta månader, doña Teresa.

-Och hur har vi bemött dig?
-Bra, doña Teresa.

-Har du något att klaga på?
-Nej.

-Är du säker?
-Det är jag, doña Teresa.

Vet du, Cristina, det finns bara två saker
jag avskyr mer än när folk är sena.

Misstag och lögner.

Ljuger du, Cristina?

-Nej, doña Teresa.
-Ge då tillbaka det som är mitt.

-Jag vet inte vad ni pratar om.
-Ljuger du för mig igen?

Du har nåt som tillhör mig. Du stannar
här tills du har lämnat tillbaka det.

Om ni skadar mig får alla veta
sanningen, och ni blir av med hotellet.

-Är det ett hot?
-Tolka det som ni önskar.

Kära vänner, jag vill tacka er
för att ni är här.

Många av er kommer långväga-

-för att fira med oss då Grand Hotel
tar steget in i en ny era.

Min salige man, don Carlos Alarcón,
som flera av er kände-

-hade som dröm att göra det här hotellet
till ett av landets viktigaste.

I dag, med det elektriska ljusets
ankomst, en symbol för utveckling-

-har hans dröm otvetydigt
gått i uppfyllelse.

Det här är det första lyxhotellet
i Spanien att ha elektrisk belysning.

Inte mindre än 4 500 glödlampor från
Edison Electric Light Company-

-kommer att skänka ljus åt våra rum
och denna storslagna salong.

Om ändå min salige man fick se det.

Men jag vet att hans ande finns i var och
en av de lampor som ska lysa i hotellet.

Och nu, om ni gör mig sällskap
i nedräkningen-

-ska vi se om den elektriska
installationen fungerar-

-eller om vi får fortsätta med
att använda stearinljus.

Fem.

Fyra.

Tre.

Två.

Ett.

Cantaloa-stationen.

Jag tror bestämt att vi har anlänt.

Cantaloa-stationen.

Påstigning.

Tack.

-Alicia, äntligen!
-Mor.

Jag trodde att jag skulle få
skåla ensam i kväll. Ska vi gå in?

Och mina syskon?

Sofía har inte kommit än.
Nåt har väl hänt på vägen.

-Missade Javier tåget igen?
-Vi pratar inte om honom.

-Hur gick resan?
-Bra, men jag längtade till jag kom fram.

-Är inte bordsdukarna utlagda än?
-De kom just...

Det frågade jag inte. Jag vill ha dem
utlagda nu, inga ursäkter.

-Belén, varför dröjde det så länge?
-Förlåt, frun.

-Är du en av de nya kyparna?
-Nej, jag letar efter Cristina Olmedo.

Cristina?

Ja, Cristina Olmedo.
Hon är våningschef. Vet ni vem hon är?

Hon arbetar inte här längre.

-Hon fick sparken.
-Varför det?

Hon stal visst smycken från en gäst
medan hon såg till tjänsteflickorna.

-Det är omöjligt.
-Så sade gästen.

Hennes ord står över en anställds.

Särskilt när det är en Lady,
stamgäst och vän till doña Teresa.

-Vad heter hon?
-Lady.

Hon har bott i England, så alla kallar
henne det. Hon heter Ludivina.

-Vart tog Cristina vägen?
-Jag vet inte. Hon tog inte avsked.

De sa åt henne att gå
och vi hörde inget mer.

-Jag antog att hon åkte hem.
-Det gjorde hon inte.

Jag har inte hört av henne på en månad.
Hon brukade skriva varje vecka.

Hon kanske skämdes.

Om du verkligen kände henne
skulle du inte ha sagt så.

Andrés, vad sysslar du med?
Har den nya kyparen kommit?

Julio Espinosa. Jag kom precis.
Jag berättade just för Andrés.

Visa honom hans rum och ge honom
en uniform. Ta honom sen till matsalen.

-Andrés.
-Hej, señorita.

-Vi har saknat dig, señorita Alicia.
-Ángela! Jag har saknat er alla också.

Men jag är tillbaka nu,
och jag stannar länge, hoppas jag.

-Gabriel, hur är det med dig?
-Señorita.

-Hur kan jag stå till tjänst, don Diego?
-Jag letar efter señorita Alarcón.

-Alicia, får jag prata med dig?
-Självklart, Diego.

Vad håller du på med?

-Jag ska hitta min syster.
-Hon har ju åkt.

Du vet inte vart hon åkte. Hon skulle
inte ha åkt utan att skriva till mig.

Jag har rest nästan 600 km med tåg.
Jag åker inte hem utan henne.

Låt gå, men det där är min säng.

Och jag hoppas att du hittar henne
innan den nya kyparen kommer.

-Vilken rum var hennes?
-Nej, du får inte gå in där.

Du kommer att kosta mig jobbet.
Vart ska du?

Var är det?

Det där var hennes rum.

-Det finns inget där.
-Vänta där och håll utkik.

Andrés, har du sett don Benjamín?
Den nya kyparen har kommit.

Den nya kyparen?

-Vet du var don Benjamín är?
-Jag tar hand om det. Var är han?

-Vid servicedörren.
-Då går vi.

-Vem är du?
-Förlåt, jag är ny. Jag kom just.

Jag letade efter mitt rum men gick vilse.

Kan du inte läsa?
Det här är kvinnornas korridor.

Jag ber så hemskt mycket
om ursäkt, Cristina.

-Jag heter Belén.
-Förlåt, jag såg namnet där.

-Jag trodde att det var du.
-Hon var min rumskamrat.

-Jag bor själv nu.
-Det är väl bra, eller?

Vi var vänner.
Jag är inte glad att hon är borta.

-Belén?
-Om hon ser dig får vi sparken båda två.

-Belén?
-Jag kommer.

-Varför har du låst dörren?
-Jag ber om ursäkt.

-Jag letade efter dig.
-Jag bytte om.

Gå till tvättrummet.
De nyanställda har kommit.

De behöver sina uniformer. Kom nu.

Jag slutade ett annat jobb för att börja
här. Säg inte att det var ett misstag.

-Jag är hemskt ledsen.
-Andrés.

Vad gör du här? Är nåt på tok?

-Han...
-Enrique Barón.

-Han säger att han är den nya kyparen.
-Vi behöver ingen.

Alla platser är fyllda.

Ja, men han fick en bekräftelse
på anställningen via brev.

Får jag?

-Jag är ledsen. Det har skett ett misstag.
-Vad menar ni?

Vi anställde ny personal
till ljusfesten för en månad sen.

Jag är rädd att brevet kom för sent.

Det är självklart inte ditt fel,
men inte vårt heller.

-Vi fick hitta en annan kypare istället.
-Men jag fick brevet...

Det bästa jag kan göra är att informera
dig om nya tjänster, men det lär dröja.

Jag är ledsen.

Det där var inte rätt.

Sena ankomster är inte tillåtet.
Om ni börjar kl. sex, var där halv sex.

Ni har ansvar för er egen
uniform och utrustning.

Ni får inte ha ringar, armband,
klockor eller kedjor.

Ni ska ha rena naglar, fläckfria skor,
kläder helt utan skrynklor.

Ni måste kunna samtliga
tre våningar ut och innan.

Detsamma gäller de sextio sovrummen
och våra stamgästers preferenser.

Ni måste veta
vad som finns bakom varje dörr.

Om ni är osäkra så fråga
innan ni begår ett misstag.

Ni är del av Grand Hotels anseende.

Ha det i åtanke i allt ni gör.

Kyparna är underställda
don Benjamín, som är maître.

-Tjänsteflickorna är under mig. Förstått?
-Ja, frun.

Då börjar vi.

Uppförande, tystnad och diskretion.

Gästen är ingen vän.

Se honom inte i ögonen
och håll en armlängds avstånd.

Runt 40 cm.

Kom ihåg.

På Grand Hotel får man bara en chans.

Till arbetet!

Bättre han än hon.
Hon måste vara outhärdlig.

Hon är min mor.

Du måste ha blivit överraskad
när din mor ringde.

Jag är van vid hennes överraskningar-

-men inte att hon är
så hemlighetsfull om en släktträff.

Du vet förstås varför. Har jag fel?
Och hon bad säkert dig att inte säga nåt.

Din mor gör gärna saker på sitt sätt.
Men du har säkert dina aningar.

Din fars död ställde alla våras planer
på ända, särskilt dina.

-Enligt henne har det gått länge nog.
-Länge nog för vad?

-Förlåt, det är inte ditt fel.
-Din mor saknar honom också.

Men hon måste tänka på din framtid.

Och vem jag ska tillbringa den med.
Det är därför som hon kallade hit oss.

-Hon tycker att du ska förlova dig.
-Med vem?

Här är sviterna. De är alla identiska,
förutom den kungliga sviten.

De är de bästa rummen.
Här bor de rikaste gästerna...

-...och familjen Alarcón.
-Familjen Alarcón?

-De äger hotellet.
-Hela?

Sextio sovrum.

Var snäll och uppför dig. Doña Teresa
hatar två saker mer än när folk är sena.

Lögner och misstag.

-Familjen Alarcón håller sitt ord.
-Jag gav dem inte mitt ord.

-Men det gjorde jag, och jag är din mor.
-Jag älskar honom inte.

Det spelar ingen roll.
Du behöver bara gifta dig med honom.

Diego har drivit hotellet sen din far dog.
Jag trodde att du var intelligent.

Då kunde du väl ha gjort som far ville
och låtit mig studera.

Då hade inte en främling
haft hand om våra affärer nu.

Du var borta i månader
och lärde dig att vara en god hustru.

-Jag menar på universitet.
-Kan du hotellet bättre än honom?

-Jag växte upp här, och far...
-Din far gjorde mig ansvarig för dig.

Han uppmuntrade dig bara.
Din bror skulle ha tagit över-

-men han skulle sälja oss alla
för en flaska champagne.

Tror du att jag njuter av
att gifta bort dig mot din vilja?

Eller vill du bli
som min vän Rosalía Molins?

-Señorita Molins är en bra kvinna.
-Ja, utan familj, ensam och bitter.

-Om det var allt...
-Tack, Andrés.

Om inte Diego har övergett oss...

...så är det för att han älskar dig
och vet vad det skulle betyda för dig.

Men jag försäkrar dig att han
skulle göra det om han ville.

-Vad menar du?
-Sätt dig.

Din far var en god man,
men han begick sina synder.

Tillräckligt allvarliga
för att riskera allt vi har.

-Det skulle han aldrig göra.
-Titta i bokföringen om du vill.

Den ljuger inte.

Din far avgudade dig
och hade velat lämna allt till dig.

På sätt och vis gjorde han det.
Hotellet, familjen, allt.

Förstår du?

Det spelar ingen roll vem som syns utåt.

Om du är smart ledsagar du Diego
så som jag ledsagade din far.

-Vad var det där om?
-Jag hörde inget.

-Va?
-En bra kypare hör bara sina order.

Tystnad och diskretion. Regler
att följa om man vill bli en maître.

Lady.

Gästen som påstår att min syster
stal hennes smycken?

Jag sa ju åt dig.

En gästs ord står över allt.
Och hon skulle inte tala med en kypare.

De talar inte med oss, de ger oss order.

Vi kan inte ens se dem i ögonen.
De står över oss. Glöm inte det.

-Vi såg fram emot er ankomst.
-Vi också. Eller hur, Alfredo?

-Ja, men vi kom så fort vi kunde.
-Det var mitt fel.

Vi fick stanna för att jag var illamående.
Jag undrar när det går över.

-Barnet är i trubbel innan födseln.
-Vet dina föräldrar om det, Alfredo?

Nej, vi vill vänta tills vi vet
att allt står rätt till.

Och vi vill gärna berätta för dem själva.

-Tvätta och stryk den här till i kväll.
-Ja, doña Sofía.

Tack, Carmen.

-Har du pratat med mor?
-Ja, för en stund sen.

Berättade hon nåt?

Jag vet bara
att hon hade viktiga nyheter.

-Jag tror jag vet vad det är.
-Vet du?

Hon ska säkert göra Alfredo
till chef över hotellet.

Han är redo, och han förtjänar det.

När han blir markis
kommer hotellet att ha allt.

-Han blir en perfekt chef.
-Du har så många idéer, Sofía.

Men jag är orolig för
hur Javier tar det. Stackars man.

Han är övertygad om att det blir han.

Min herre.

-Ludivina?
-Känner vi varandra?

Minns ni mig inte?
Rosalía Molins brorson.

-Ett nöje.
-Får jag slå mig ner?

-Tja...
-Jag ber om ursäkt.

Ni kanske väntar på någon
och så inkräktar jag.

Jag vill inte att någon gentleman
ska bli upprörd.

-Inte alls. Slår dig ner, unge man.
-Tack.

En förtjusande kväll. Familjen Alarcóns
evenemang är alltid förträffliga.

-Visst är det så?
-Om jag ska vara ärlig så kom jag just.

Känner du inte till Grand Hotel?

Det är en underbar plats
att tillbringa några dagar på.

Ja, men lite...
Det är inte så tryggt vad jag förstår.

Det har skett en del stölder på sistone.

-Stölder?
-Ni vet ju själv. Era smycken...

Jag hörde att de försvann från ert rum,
att en tjänsteflicka tog dem.

De avskedade henne.
Hon hette Cristina.

Jag har alltid bemötts ypperligt
av familjen Alarcón och deras anställda.

-Lady.
-Kära Alicia.

Äntligen är du här,
och lika ljuvlig som alltid.

Förlåt mig,
jag kunde inte hälsa förrän nu.

-Be inte om ursäkt, kära du.
-Jag ser att ni är i gott sällskap.

-Känner ni varandra?
-Jag tror inte det.

I så fall hade jag kommit ihåg er.

-Det är Julio Molins.
-Molins?

En släkting till doña Rosalía, antar jag.

Det stämmer, faster Rosalía.
Hon är min favoritfaster.

Jag besökte henne i Madrid i år.
Vi gick och såg Trubaduren.

-Jag såg inte er där.
-Jag var upptagen med annat.

Den unge mannen berättade just
att en våningschef blivit avskedad...

-...på grund av stöld.
-Stöld?

Det sägs så. En flicka vid namn Cristina.

Cristina Olmedo var chef för den andra
våningen. En mycket effektiv flicka.

Cristina var en bra arbetare
och en god person.

De säger att hon stal smycken från mig.
Du vet hur folk pratar.

Ingen av våra tjänsteflickor
har avskedats av det skälet.

Det var skönt att höra.

-Alicia. Förlåt, men de väntar oss.
-Självklart.

Ursäkta mig. Ett nöje.

Det verkar som om hon inte kan få barn.
En skam för familjen.

Vem ska ärva titeln?

Den går till kusinerna. Föreställ er
hur hertigen måste känna sig.

Min far skulle bli vansinnig
om han inte fick en arvinge.

Det kommer inte att hända.
Den framtida markisen är på väg.

Låt oss hoppas att det är en pojke.

Åh, du är här. - Benjamín.

-Champagne, tack.
-Genast, frun.

Kan du berätta vad vi firar?
Alfredo och jag är otåliga.

Alicia, du kan väl berätta för din syster
innan det kungörs?

Berätta vad då?

Jag har bett er mor om Alicias hand.

Och hon har accepterat.

Ska ni gifta er?

Gratulerar.

Jag ville att hela familjen skulle vara
samlad, så att jag kan ge dig den här.

Alicia, den tillhörde min familj,
och nu är du en del av den.

-När hände det här?
-Vi bestämde oss i eftermiddags.

Jag är säker på
att ni har tagit rätt beslut.

Jag kan inte tänka mig
någon bättre för min dotter.

Och för familjeföretaget, förstås.

-Det finns fler i den här familjen.
-Menar du din bror Javier?

Tror du han är kapabel
till att driva det här hotellet?

Snälla Sofía, var inte så naiv.
Han skulle fördärva hotellet-

-och hela familjen för den delen.

Kära vänner, om det är nåt jag lärt mig
av min make, don Carlos Alarcón-

-så är det att hotellets gäster
är en del av vår familj.

Därför vill jag dela den här
lyckliga stunden med er alla.

Det är mig en ära att få kungöra
min dotter Alicias förlovning-

-med don Diego Murquía,
chef för det här hotellet-

-och min salige mans högra hand
under många år.

Kära Alicia. - Diego...

Ni kommer att bli så lyckliga
tillsammans. För er hälsa.

Bravo, bravo.

Bravo.

-Don Javier.
-Bravo.

Gratulerar.

Maestro.

-Jag är glad att du behagade komma.
-Jag är glad att se dig också, mor.

-Det här är Jimena.
-Ett nöje.

Jag önskar jag kunde säga detsamma.
Jag vill tala med min son i enrum.

Ta ett kallt bad och gå till sängs.

En mor ska inte behöva
skämmas för sina barn.

Javier, var snäll och betala
den där flickan innan hon går.

Prostituerade kan orsaka en scen
om de inte betalas omedelbart.

-Mår du bra?
-Ja, så klart.

Käre Diego, du väl dansa
med din framtida svärmor?

Alicia, med ditt medgivande.

En härlig fest.
Alla de viktigaste personerna är här.

-Men Alicia verkar inte vara lycklig.
-Trodde du att det skulle bli lätt?

Alicia är en vacker och intelligent
kvinna. Hon är inte lätt att tämja.

Om du vill ha hennes tillit
måste du först få henne att älska dig.

Endast om hon är förälskad kommer
hon att lita på sin make full ut-

-utan att ifrågasätta något som han gör.

Tro mig, jag gjorde samma misstag.

Jag kan få henne att gifta sig med dig,
men resten är upp till dig.

-Förlåt, jag trodde inte det var nån här.
-Ingen fara, jag skulle bara ta lite luft.

Jag förstår.
Jag tycker inte heller om folksamlingar.

-Jag borde förstås gratulera er.
-Ja, jag antar det.

-Nej tack.
-Tycker ni inte om det?

Jag vet inte. Jag har aldrig rökt.

Jag kan tänka mig att ni aldrig har
förlovat er förut heller, men nu har ni.

Man vet inte om man tycker om nåt
förrän man har provat det.

Ursäkta.

Tack.

-Är det verkligen första gången?
-Vad heter ni?

-Julio.
-Julio Molins.

-Champagne, señorita?
-Nej tack, Andrés.

-Min herre?
-Julio, champagne?

Nej tack.

När jag tänker efter så tar jag ett glas.
Tack. Det var allt.

Unge man,
tänker du stå där hela kvällen?

-Andrés, är nåt på tok?
-Nej, señorita Alarcón. - Min herre...

Betjänter...

Ibland glömmer de bort de tre reglerna.
Uppförande, tystnad, diskretion.

Det är de inte ensamma om.

Det syns att ni känner dem väl.

Vissa har varit här sen innan
jag var född. Andra har växt upp här.

Jag antar att ni inte känner
de nya lika bra.

Jag vet namnet på alla hotellets
anställda, om det är det ni undrar.

Min familj lärde mig det.

Men, nej, jag har inte samma relation
med de som är nya.

Jag var tyvärr borta i några månader.
Jag missade ljusfesten.

Berätta mer om er själv,
señor Molins. Vad arbetar ni med?

Jag är arkitekt.

Arkitekt? Borde jag känna till
några av era byggnader?

Det tror jag inte. Jag har nästan
uteslutande arbetat utomlands.

Jag har alltid velat studera, att vara
självständig. De var min fars önskan.

Men när han dog bestämde min mor
att jag skulle vara en god fru istället.

-Hur dog han?
-Läkarna vet inte riktigt.

Det var väldigt plötsligt.

Ni saknar honom.

-Förlåt. Min far dog också nyligen.
-Jag beklagar.

Jag hoppas att ni kan följa med
er faster på opera nästa år.

Då kanske vi ses igen.

Ärligt talat så tvivlar jag på det.
Jag gillar inte opera.

Tycker ni att det är lustigt?

I vanliga fall skulle inte en man av er
dignitet erkänna att han ogillar opera.

Det ses inte med blida ögon.

Det bryr jag mig inte om.
Jag föredrar att göra som jag vill.

Kan ni det?
Då är ni en lyckligt lottad man.

Det kan ni också. Ni är här ute och röker
en cigarett för första gången-

-medan alla ni känner är där inne
och väntar på att få gratulera er.

Jag borde nog gå in.
Det har varit ett nöje.

Detsamma.

Nej, jag tycker inte om att röka.

-Alicia, jag har letat efter dig.
-Jag gick ut för att ta lite luft.

-Med vem då?
-En brorson till Rosalía Molins.

-Carlos?
-Julio.

Är inte Carlos och Alfonso hennes enda
brorsöner? Jag minns ingen Julio.

Han hette kanske nåt annat. Jag vill gå
och vila nu. Det har varit en lång dag.

Vänta.

Jag vet att du inte hade planerat
att förlova dig så snart...

-...och absolut inte med mig.
-Diego...

-Jag vet att du inte älskar mig.
-Du är en god man.

-Vi har känt varandra i många år...
-Men du har inga känslor för mig.

Du tror att du känner mig,
men det stämmer inte.

Du känner din fars assistent,
hotellchefen, inte mig.

Jag skulle aldrig tvinga dig
till att gifta dig med mig.

Om det är din önskan, Alicia,
så bryter vi förlovningen.

Varför frågade du inte mig
innan du frågade min mor?

-Jag ville följa reglerna.
-Reglerna är inte alltid bäst.

Ibland pratar du som din far.

Jag vet att du vill driva hotellet så som
din far gjorde. Vi gör det tillsammans.

Jag lovar att göra allt jag kan
för att göra dig lycklig.

God natt.

Jag har stått ut med familjen Alarcón
i åratal. Jag vet hur de är.

Det här blir inte den enda gången
du går och lägger dig ensam.

-Åtminstone tills ni gifter er.
-Vad gör du här?

Oroa dig inte. Ingen såg mig komma in.

Är du rädd att din fästmö
ska komma på dig?

-Du borde vara nöjd med att det går bra.
-Jag är nöjd.

Det passade dig att hålla mig nöjd.

Eller föredrar du att tvätta golven?

Förlovningen är bra för mig,
men även för dig.

Vi borde fira den.

Översättning: Sebastian Andréasson

Stöd oss och bli en VIP-medlem för att ta
bort all reklam från www.OpenSubtitles.org