Original subtitles

Annonsera din produkt eller ditt märke här kontakta www.OpenSubtitles.org idag

Påstigning.

Påstigning.

-Biljett, tack. -Hur långt är det till Cantaloa?

Cantaloa? Det tar sin tid.

Folk åker bara till Cantaloa för att bo eller jobba på Grand Hotel.

Jag tvivlar på att du har råd med ett rum. Det sägs att de har elektrisk belysning.

-Jag ska träffa någon där. -Hon måste vara väldigt söt...

-...om du reser så långt för henne. -Hon är min syster.

"Käre bror, jag är ledsen att jag inte har skrivit på några veckor-

-men vi har haft fullt upp med förberedelser inför ljusfesten.

Du skulle se det, Julio. Alla tre våningarna varit fulla i flera dagar."

EN MÅNAD TIDIGARE

"Det har till och med kommit folk från Amerika för festens skull.

Jag är faktiskt nervös. Det är mitt första stora event som våningschef.

Jag är chef för tjänsteflickorna.

Jag hoppas att allt går bra. Jag önskar att du vore här, min bror.

Grand Hotel är en bra arbetsplats och jag har fått många bra vänner.

Men jag saknar er alla. Hälsa mor att jag älskar henne.

Och dig också. Jag längtar efter besöket som du lovade."

-Cristina. -Jag kommer.

-Cristina. -Jag kommer.

Min mor väntar på dig.

-Vad står på? -Jag vet inte.

-Ber du Pascual posta det här? -Och frimärket?

-Säg att jag betalar honom i morgon. -Det sa jag förra veckan.

EDISONS ELEKTRISKA LJUS

Var har du varit? Gästerna kommer.

-Jag hade rast. -Inga raster i dag. Det är för viktigt.

Är nåt på tok?

Doña Teresa vill att du hämtar te åt henne.

-Jag? -Det var så hon sa.

Men varför ska jag göra det? Det är en kypares jobb.

Doña Teresa äger hotellet och jag tänker inte ifrågasätta hennes order.

Det borde inte du heller göra om du vill vara kvar här.

Belén, skynda dig, vi har mycket att göra.

Jag förstår inte varför hon är våningschef.

Du har varit här i sju år. Det här är hennes första år.

Jag undrar hur hon bar sig åt.

-Frun... -Kom in. - Carmen, du kan gå.

Cristina, ett fint namn. Vanligt, men fint.

-Hur länge har du varit anställd här? -Åtta månader, doña Teresa.

-Och hur har vi bemött dig? -Bra, doña Teresa.

-Har du något att klaga på? -Nej.

-Är du säker? -Det är jag, doña Teresa.

Vet du, Cristina, det finns bara två saker jag avskyr mer än när folk är sena.

Misstag och lögner.

Ljuger du, Cristina?

-Nej, doña Teresa. -Ge då tillbaka det som är mitt.

-Jag vet inte vad ni pratar om. -Ljuger du för mig igen?

Du har nåt som tillhör mig. Du stannar här tills du har lämnat tillbaka det.

Om ni skadar mig får alla veta sanningen, och ni blir av med hotellet.

-Är det ett hot? -Tolka det som ni önskar.

Kära vänner, jag vill tacka er för att ni är här.

Många av er kommer långväga-

-för att fira med oss då Grand Hotel tar steget in i en ny era.

Min salige man, don Carlos Alarcón, som flera av er kände-

-hade som dröm att göra det här hotellet till ett av landets viktigaste.

I dag, med det elektriska ljusets ankomst, en symbol för utveckling-

-har hans dröm otvetydigt gått i uppfyllelse.

Det här är det första lyxhotellet i Spanien att ha elektrisk belysning.

Inte mindre än 4 500 glödlampor från Edison Electric Light Company-

-kommer att skänka ljus åt våra rum och denna storslagna salong.

Om ändå min salige man fick se det.

Men jag vet att hans ande finns i var och en av de lampor som ska lysa i hotellet.

Och nu, om ni gör mig sällskap i nedräkningen-

-ska vi se om den elektriska installationen fungerar-

-eller om vi får fortsätta med att använda stearinljus.

Fem.

Fyra.

Tre.

Två.

Ett.

Cantaloa-stationen.

Jag tror bestämt att vi har anlänt.

Cantaloa-stationen.

Påstigning.

Tack.

-Alicia, äntligen! -Mor.

Jag trodde att jag skulle få skåla ensam i kväll. Ska vi gå in?

Och mina syskon?

Sofía har inte kommit än. Nåt har väl hänt på vägen.

-Missade Javier tåget igen? -Vi pratar inte om honom.

-Hur gick resan? -Bra, men jag längtade till jag kom fram.

-Är inte bordsdukarna utlagda än? -De kom just...

Det frågade jag inte. Jag vill ha dem utlagda nu, inga ursäkter.

-Belén, varför dröjde det så länge? -Förlåt, frun.

-Är du en av de nya kyparna? -Nej, jag letar efter Cristina Olmedo.

Cristina?

Ja, Cristina Olmedo. Hon är våningschef. Vet ni vem hon är?

Hon arbetar inte här längre.

-Hon fick sparken. -Varför det?

Hon stal visst smycken från en gäst medan hon såg till tjänsteflickorna.

-Det är omöjligt. -Så sade gästen.

Hennes ord står över en anställds.

Särskilt när det är en Lady, stamgäst och vän till doña Teresa.

-Vad heter hon? -Lady.

Hon har bott i England, så alla kallar henne det. Hon heter Ludivina.

-Vart tog Cristina vägen? -Jag vet inte. Hon tog inte avsked.

De sa åt henne att gå och vi hörde inget mer.

-Jag antog att hon åkte hem. -Det gjorde hon inte.

Jag har inte hört av henne på en månad. Hon brukade skriva varje vecka.

Hon kanske skämdes.

Om du verkligen kände henne skulle du inte ha sagt så.

Andrés, vad sysslar du med? Har den nya kyparen kommit?

Julio Espinosa. Jag kom precis. Jag berättade just för Andrés.

Visa honom hans rum och ge honom en uniform. Ta honom sen till matsalen.

-Andrés. -Hej, señorita.

-Vi har saknat dig, señorita Alicia. -Ángela! Jag har saknat er alla också.

Men jag är tillbaka nu, och jag stannar länge, hoppas jag.

-Gabriel, hur är det med dig? -Señorita.

-Hur kan jag stå till tjänst, don Diego? -Jag letar efter señorita Alarcón.

-Alicia, får jag prata med dig? -Självklart, Diego.

Vad håller du på med?

-Jag ska hitta min syster. -Hon har ju åkt.

Du vet inte vart hon åkte. Hon skulle inte ha åkt utan att skriva till mig.

Jag har rest nästan 600 km med tåg. Jag åker inte hem utan henne.

Låt gå, men det där är min säng.

Och jag hoppas att du hittar henne innan den nya kyparen kommer.

-Vilken rum var hennes? -Nej, du får inte gå in där.

Du kommer att kosta mig jobbet. Vart ska du?

Var är det?

Det där var hennes rum.

-Det finns inget där. -Vänta där och håll utkik.

Andrés, har du sett don Benjamín? Den nya kyparen har kommit.

Den nya kyparen?

-Vet du var don Benjamín är? -Jag tar hand om det. Var är han?

-Vid servicedörren. -Då går vi.

-Vem är du? -Förlåt, jag är ny. Jag kom just.

Jag letade efter mitt rum men gick vilse.

Kan du inte läsa? Det här är kvinnornas korridor.

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, Cristina.

-Jag heter Belén. -Förlåt, jag såg namnet där.

-Jag trodde att det var du. -Hon var min rumskamrat.

-Jag bor själv nu. -Det är väl bra, eller?

Vi var vänner. Jag är inte glad att hon är borta.

-Belén? -Om hon ser dig får vi sparken båda två.

-Belén? -Jag kommer.

-Varför har du låst dörren? -Jag ber om ursäkt.

-Jag letade efter dig. -Jag bytte om.

Gå till tvättrummet. De nyanställda har kommit.

De behöver sina uniformer. Kom nu.

Jag slutade ett annat jobb för att börja här. Säg inte att det var ett misstag.

-Jag är hemskt ledsen. -Andrés.

Vad gör du här? Är nåt på tok?

-Han... -Enrique Barón.

-Han säger att han är den nya kyparen. -Vi behöver ingen.

Alla platser är fyllda.

Ja, men han fick en bekräftelse på anställningen via brev.

Får jag?

-Jag är ledsen. Det har skett ett misstag. -Vad menar ni?

Vi anställde ny personal till ljusfesten för en månad sen.

Jag är rädd att brevet kom för sent.

Det är självklart inte ditt fel, men inte vårt heller.

-Vi fick hitta en annan kypare istället. -Men jag fick brevet...

Det bästa jag kan göra är att informera dig om nya tjänster, men det lär dröja.

Jag är ledsen.

Det där var inte rätt.

Sena ankomster är inte tillåtet. Om ni börjar kl. sex, var där halv sex.

Ni har ansvar för er egen uniform och utrustning.

Ni får inte ha ringar, armband, klockor eller kedjor.

Ni ska ha rena naglar, fläckfria skor, kläder helt utan skrynklor.

Ni måste kunna samtliga tre våningar ut och innan.

Detsamma gäller de sextio sovrummen och våra stamgästers preferenser.

Ni måste veta vad som finns bakom varje dörr.

Om ni är osäkra så fråga innan ni begår ett misstag.

Ni är del av Grand Hotels anseende.

Ha det i åtanke i allt ni gör.

Kyparna är underställda don Benjamín, som är maître.

-Tjänsteflickorna är under mig. Förstått? -Ja, frun.

Då börjar vi.

Uppförande, tystnad och diskretion.

Gästen är ingen vän.

Se honom inte i ögonen och håll en armlängds avstånd.

Runt 40 cm.

Kom ihåg.

På Grand Hotel får man bara en chans.

Till arbetet!

Bättre han än hon. Hon måste vara outhärdlig.

Hon är min mor.

Du måste ha blivit överraskad när din mor ringde.

Jag är van vid hennes överraskningar-

-men inte att hon är så hemlighetsfull om en släktträff.

Du vet förstås varför. Har jag fel? Och hon bad säkert dig att inte säga nåt.

Din mor gör gärna saker på sitt sätt. Men du har säkert dina aningar.

Din fars död ställde alla våras planer på ända, särskilt dina.

-Enligt henne har det gått länge nog. -Länge nog för vad?

-Förlåt, det är inte ditt fel. -Din mor saknar honom också.

Men hon måste tänka på din framtid.

Och vem jag ska tillbringa den med. Det är därför som hon kallade hit oss.

-Hon tycker att du ska förlova dig. -Med vem?

Här är sviterna. De är alla identiska, förutom den kungliga sviten.

De är de bästa rummen. Här bor de rikaste gästerna...

-...och familjen Alarcón. -Familjen Alarcón?

-De äger hotellet. -Hela?

Sextio sovrum.

Var snäll och uppför dig. Doña Teresa hatar två saker mer än när folk är sena.

Lögner och misstag.

-Familjen Alarcón håller sitt ord. -Jag gav dem inte mitt ord.

-Men det gjorde jag, och jag är din mor. -Jag älskar honom inte.

Det spelar ingen roll. Du behöver bara gifta dig med honom.

Diego har drivit hotellet sen din far dog. Jag trodde att du var intelligent.

Då kunde du väl ha gjort som far ville och låtit mig studera.

Då hade inte en främling haft hand om våra affärer nu.

Du var borta i månader och lärde dig att vara en god hustru.

-Jag menar på universitet. -Kan du hotellet bättre än honom?

-Jag växte upp här, och far... -Din far gjorde mig ansvarig för dig.

Han uppmuntrade dig bara. Din bror skulle ha tagit över-

-men han skulle sälja oss alla för en flaska champagne.

Tror du att jag njuter av att gifta bort dig mot din vilja?

Eller vill du bli som min vän Rosalía Molins?

-Señorita Molins är en bra kvinna. -Ja, utan familj, ensam och bitter.

-Om det var allt... -Tack, Andrés.

Om inte Diego har övergett oss...

...så är det för att han älskar dig och vet vad det skulle betyda för dig.

Men jag försäkrar dig att han skulle göra det om han ville.

-Vad menar du? -Sätt dig.

Din far var en god man, men han begick sina synder.

Tillräckligt allvarliga för att riskera allt vi har.

-Det skulle han aldrig göra. -Titta i bokföringen om du vill.

Den ljuger inte.

Din far avgudade dig och hade velat lämna allt till dig.

På sätt och vis gjorde han det. Hotellet, familjen, allt.

Förstår du?

Det spelar ingen roll vem som syns utåt.

Om du är smart ledsagar du Diego så som jag ledsagade din far.

-Vad var det där om? -Jag hörde inget.

-Va? -En bra kypare hör bara sina order.

Tystnad och diskretion. Regler att följa om man vill bli en maître.

Lady.

Gästen som påstår att min syster stal hennes smycken?

Jag sa ju åt dig.

En gästs ord står över allt. Och hon skulle inte tala med en kypare.

De talar inte med oss, de ger oss order.

Vi kan inte ens se dem i ögonen. De står över oss. Glöm inte det.

-Vi såg fram emot er ankomst. -Vi också. Eller hur, Alfredo?

-Ja, men vi kom så fort vi kunde. -Det var mitt fel.

Vi fick stanna för att jag var illamående. Jag undrar när det går över.

-Barnet är i trubbel innan födseln. -Vet dina föräldrar om det, Alfredo?

Nej, vi vill vänta tills vi vet att allt står rätt till.

Och vi vill gärna berätta för dem själva.

-Tvätta och stryk den här till i kväll. -Ja, doña Sofía.

Tack, Carmen.

-Har du pratat med mor? -Ja, för en stund sen.

Berättade hon nåt?

Jag vet bara att hon hade viktiga nyheter.

-Jag tror jag vet vad det är. -Vet du?

Hon ska säkert göra Alfredo till chef över hotellet.

Han är redo, och han förtjänar det.

När han blir markis kommer hotellet att ha allt.

-Han blir en perfekt chef. -Du har så många idéer, Sofía.

Men jag är orolig för hur Javier tar det. Stackars man.

Han är övertygad om att det blir han.

Min herre.

-Ludivina? -Känner vi varandra?

Minns ni mig inte? Rosalía Molins brorson.

-Ett nöje. -Får jag slå mig ner?

-Tja... -Jag ber om ursäkt.

Ni kanske väntar på någon och så inkräktar jag.

Jag vill inte att någon gentleman ska bli upprörd.

-Inte alls. Slår dig ner, unge man. -Tack.

En förtjusande kväll. Familjen Alarcóns evenemang är alltid förträffliga.

-Visst är det så? -Om jag ska vara ärlig så kom jag just.

Känner du inte till Grand Hotel?

Det är en underbar plats att tillbringa några dagar på.

Ja, men lite... Det är inte så tryggt vad jag förstår.

Det har skett en del stölder på sistone.

-Stölder? -Ni vet ju själv. Era smycken...

Jag hörde att de försvann från ert rum, att en tjänsteflicka tog dem.

De avskedade henne. Hon hette Cristina.

Jag har alltid bemötts ypperligt av familjen Alarcón och deras anställda.

-Lady. -Kära Alicia.

Äntligen är du här, och lika ljuvlig som alltid.

Förlåt mig, jag kunde inte hälsa förrän nu.

-Be inte om ursäkt, kära du. -Jag ser att ni är i gott sällskap.

-Känner ni varandra? -Jag tror inte det.

I så fall hade jag kommit ihåg er.

-Det är Julio Molins. -Molins?

En släkting till doña Rosalía, antar jag.

Det stämmer, faster Rosalía. Hon är min favoritfaster.

Jag besökte henne i Madrid i år. Vi gick och såg Trubaduren.

-Jag såg inte er där. -Jag var upptagen med annat.

Den unge mannen berättade just att en våningschef blivit avskedad...

-...på grund av stöld. -Stöld?

Det sägs så. En flicka vid namn Cristina.

Cristina Olmedo var chef för den andra våningen. En mycket effektiv flicka.

Cristina var en bra arbetare och en god person.

De säger att hon stal smycken från mig. Du vet hur folk pratar.

Ingen av våra tjänsteflickor har avskedats av det skälet.

Det var skönt att höra.

-Alicia. Förlåt, men de väntar oss. -Självklart.

Ursäkta mig. Ett nöje.

Det verkar som om hon inte kan få barn. En skam för familjen.

Vem ska ärva titeln?

Den går till kusinerna. Föreställ er hur hertigen måste känna sig.

Min far skulle bli vansinnig om han inte fick en arvinge.

Det kommer inte att hända. Den framtida markisen är på väg.

Låt oss hoppas att det är en pojke.

Åh, du är här. - Benjamín.

-Champagne, tack. -Genast, frun.

Kan du berätta vad vi firar? Alfredo och jag är otåliga.

Alicia, du kan väl berätta för din syster innan det kungörs?

Berätta vad då?

Jag har bett er mor om Alicias hand.

Och hon har accepterat.

Ska ni gifta er?

Gratulerar.

Jag ville att hela familjen skulle vara samlad, så att jag kan ge dig den här.

Alicia, den tillhörde min familj, och nu är du en del av den.

-När hände det här? -Vi bestämde oss i eftermiddags.

Jag är säker på att ni har tagit rätt beslut.

Jag kan inte tänka mig någon bättre för min dotter.

Och för familjeföretaget, förstås.

-Det finns fler i den här familjen. -Menar du din bror Javier?

Tror du han är kapabel till att driva det här hotellet?

Snälla Sofía, var inte så naiv. Han skulle fördärva hotellet-

-och hela familjen för den delen.

Kära vänner, om det är nåt jag lärt mig av min make, don Carlos Alarcón-

-så är det att hotellets gäster är en del av vår familj.

Därför vill jag dela den här lyckliga stunden med er alla.

Det är mig en ära att få kungöra min dotter Alicias förlovning-

-med don Diego Murquía, chef för det här hotellet-

-och min salige mans högra hand under många år.

Kära Alicia. - Diego...

Ni kommer att bli så lyckliga tillsammans. För er hälsa.

Bravo, bravo.

Bravo.

-Don Javier. -Bravo.

Gratulerar.

Maestro.

-Jag är glad att du behagade komma. -Jag är glad att se dig också, mor.

-Det här är Jimena. -Ett nöje.

Jag önskar jag kunde säga detsamma. Jag vill tala med min son i enrum.

Ta ett kallt bad och gå till sängs.

En mor ska inte behöva skämmas för sina barn.

Javier, var snäll och betala den där flickan innan hon går.

Prostituerade kan orsaka en scen om de inte betalas omedelbart.

-Mår du bra? -Ja, så klart.

Käre Diego, du väl dansa med din framtida svärmor?

Alicia, med ditt medgivande.

En härlig fest. Alla de viktigaste personerna är här.

-Men Alicia verkar inte vara lycklig. -Trodde du att det skulle bli lätt?

Alicia är en vacker och intelligent kvinna. Hon är inte lätt att tämja.

Om du vill ha hennes tillit måste du först få henne att älska dig.

Endast om hon är förälskad kommer hon att lita på sin make full ut-

-utan att ifrågasätta något som han gör.

Tro mig, jag gjorde samma misstag.

Jag kan få henne att gifta sig med dig, men resten är upp till dig.

-Förlåt, jag trodde inte det var nån här. -Ingen fara, jag skulle bara ta lite luft.

Jag förstår. Jag tycker inte heller om folksamlingar.

-Jag borde förstås gratulera er. -Ja, jag antar det.

-Nej tack. -Tycker ni inte om det?

Jag vet inte. Jag har aldrig rökt.

Jag kan tänka mig att ni aldrig har förlovat er förut heller, men nu har ni.

Man vet inte om man tycker om nåt förrän man har provat det.

Ursäkta.

Tack.

-Är det verkligen första gången? -Vad heter ni?

-Julio. -Julio Molins.

-Champagne, señorita? -Nej tack, Andrés.

-Min herre? -Julio, champagne?

Nej tack.

När jag tänker efter så tar jag ett glas. Tack. Det var allt.

Unge man, tänker du stå där hela kvällen?

-Andrés, är nåt på tok? -Nej, señorita Alarcón. - Min herre...

Betjänter...

Ibland glömmer de bort de tre reglerna. Uppförande, tystnad, diskretion.

Det är de inte ensamma om.

Det syns att ni känner dem väl.

Vissa har varit här sen innan jag var född. Andra har växt upp här.

Jag antar att ni inte känner de nya lika bra.

Jag vet namnet på alla hotellets anställda, om det är det ni undrar.

Min familj lärde mig det.

Men, nej, jag har inte samma relation med de som är nya.

Jag var tyvärr borta i några månader. Jag missade ljusfesten.

Berätta mer om er själv, señor Molins. Vad arbetar ni med?

Jag är arkitekt.

Arkitekt? Borde jag känna till några av era byggnader?

Det tror jag inte. Jag har nästan uteslutande arbetat utomlands.

Jag har alltid velat studera, att vara självständig. De var min fars önskan.

Men när han dog bestämde min mor att jag skulle vara en god fru istället.

-Hur dog han? -Läkarna vet inte riktigt.

Det var väldigt plötsligt.

Ni saknar honom.

-Förlåt. Min far dog också nyligen. -Jag beklagar.

Jag hoppas att ni kan följa med er faster på opera nästa år.

Då kanske vi ses igen.

Ärligt talat så tvivlar jag på det. Jag gillar inte opera.

Tycker ni att det är lustigt?

I vanliga fall skulle inte en man av er dignitet erkänna att han ogillar opera.

Det ses inte med blida ögon.

Det bryr jag mig inte om. Jag föredrar att göra som jag vill.

Kan ni det? Då är ni en lyckligt lottad man.

Det kan ni också. Ni är här ute och röker en cigarett för första gången-

-medan alla ni känner är där inne och väntar på att få gratulera er.

Jag borde nog gå in. Det har varit ett nöje.

Detsamma.

Nej, jag tycker inte om att röka.

-Alicia, jag har letat efter dig. -Jag gick ut för att ta lite luft.

-Med vem då? -En brorson till Rosalía Molins.

-Carlos? -Julio.

Är inte Carlos och Alfonso hennes enda brorsöner? Jag minns ingen Julio.

Han hette kanske nåt annat. Jag vill gå och vila nu. Det har varit en lång dag.

Vänta.

Jag vet att du inte hade planerat att förlova dig så snart...

-...och absolut inte med mig. -Diego...

-Jag vet att du inte älskar mig. -Du är en god man.

-Vi har känt varandra i många år... -Men du har inga känslor för mig.

Du tror att du känner mig, men det stämmer inte.

Du känner din fars assistent, hotellchefen, inte mig.

Jag skulle aldrig tvinga dig till att gifta dig med mig.

Om det är din önskan, Alicia, så bryter vi förlovningen.

Varför frågade du inte mig innan du frågade min mor?

-Jag ville följa reglerna. -Reglerna är inte alltid bäst.

Ibland pratar du som din far.

Jag vet att du vill driva hotellet så som din far gjorde. Vi gör det tillsammans.

Jag lovar att göra allt jag kan för att göra dig lycklig.

God natt.

Jag har stått ut med familjen Alarcón i åratal. Jag vet hur de är.

Det här blir inte den enda gången du går och lägger dig ensam.

-Åtminstone tills ni gifter er. -Vad gör du här?

Oroa dig inte. Ingen såg mig komma in.

Är du rädd att din fästmö ska komma på dig?

-Du borde vara nöjd med att det går bra. -Jag är nöjd.

Det passade dig att hålla mig nöjd.

Eller föredrar du att tvätta golven?

Förlovningen är bra för mig, men även för dig.

Vi borde fira den.

Översättning: Sebastian Andréasson

Stöd oss och bli en VIP-medlem för att ta bort all reklam från www.OpenSubtitles.org