Original subtitles

Nej, inte där! Där är det bättre...

Nä, nu går det för långt!

Jag ska bli kallskänka när jag blir stor.

Vad gör en kallskänka?

- Det vet jag inte... - Varför ska du då bli det?

Mamma är det, och det är bra att vara kallskänka.

Söderman, vet du vad? Det är en sak jag vill veta!

Hur länge ska den där Stina stanna här?

Hon får nog snart fara hem, tänker jag.

Skönt!

- Stina, du får inte vara på bryggan. - Varför inte det?

Du kan trilla i.

- Pelle, det nappar nog snart. - Hör du dåligt? Du får inte vara här!

- Inte du heller, då. - Det får jag visst!

Det är skillnad mellan dig och mig.

Ja, det tycker jag. Särskilt mellan dig!

- Pelle är inte med dig utan med mig! - Pelle är visst med mig.

- Jag är med mig själv! - Du, Pelle...det nappar nog snart.

Det behöver inte du bry dig om. Det är inte din Pelle.

Inte din heller!

Jag är min egen. Så det så!

- Du, Pelle...snart nappar det nog. - Det gör det inte. Sluta tjata!

Det kan inte nappa. Jag har ingen mask.

- Varför har du ingen mask på kroken? - Jag tycker synd om maskarna.

- Varför metar du, då? - För att jag fått metspö av pappa.

Stina ska bli kallskänka när hon blir stor.

- Det ska inte jag. - Vad ska du göra, då?

Vara tjock och skriva maskin som farbror Melker.

- Pappa är inte tjock! - Har jag sagt det, då?

- Ja, det sa du. - Nä, det sa jag inte! Hör du dåligt?

Tänk att jag inte gör det!

Jag sa: "Skriva maskin som farbror Melker."

Vara tjock är en sak för sig.

- Var är Teddy och Freddy? - Jag vet inte.

- Har ni badat? - Vi tittade om vraket låg kvar.

- Tror ni att ni hittar något där? - Det gör man alltid i vrak.

- Guldpengar från 1600-talet och sånt. - Lycka till, då.

1600-talspengar i den där skorven?

- Den sjönk ju för tio år sen... - De hade pengar då också!

- Jag tycker du är dum! - Och du är dummare än Janssons gris!

- Det ska morfar få höra. - Skvallerbytta bing bång!

- Dumma, dumma Tjorven! - Ska jag klippa till dig?

Titta... Är de inte söta? Och så sams de är!

Ja, det är skojigt för Pelle att han har de där två.

Om man ändå fick vara i fred! Bara bråk och bråk hela dan...

- Pelle, vad ska du bli, då? - Ingenting. Jag ska ha en massa djur.

- Något måste du väl bli? - Jag vill inte.

- Då slipper du! - Det bestämmer väl inte du?

Gå hem! Småbarn får inte vara på bryggorna.

- Det bestämmer väl inte du? - Nu går jag! Här kan man inte vara.

Vi struntar i både Pelle och Stina tycker jag.

Gung gungeli-gung, gung gungeli-gung

Nu gungar du, nu gungar jag

Det är mycket bättre med dig, för du är snäll och trogen.

Jag ska aldrig vara med Pelle mer - inte en minut! Inte med Stina heller!

- Hej! Ska du gå med och plocka svamp? - Ska Pelle följa med?

- Jag vet inte var han är. - Säkert hos Stina.

Han behöver komma ifrån henne!

Båtsman, kom!

- Pelle, kom in! - Nej tack, jag vill ha lugn och ro.

- Vill du inte se på morfars korp? - Jag kan väl göra det, då.

- Kraaa! - Krrrr...krrrr!

Så rar han är!

Krrrrrrah!

Klok som en människa, säger morfar.

Min farmor har en papegoja, och hon kan säga: "Far ända in i baljan!"

- Det kan min farmor också! - Det är inte farmor som säger det.

- Det är papegojan! - Varför sa du inte det, då?

Pelle! Pelle!

Hej -jag måste kila!

- Hämta nu upp lite guldpengar! - Jag är nöjd med ett par stycken.

- Nåt fel i att undersöka vraket? - Nej, det är er bästa idé i sommar!

Vilken blåsning för er om vi hittar något fint!

- Vart ska ni? - Till Lillön och plocka svamp.

- Kommer ni med? - Aldrig i livet!

Nähä... Ja, då så.

- Vad var det med dem? - Där ligger ju deras skola, vetja!

Jaha!

Jag är nere på botten!

Den där Stina är dummare än Janssons gris, tycker jag.

Börja inte tjata nu igen!

"Far ända in i baljan!"

- Krrrra... - Du kan väl försöka!

Krrra-rrräh....

Far ända in i baljan, far ända in i baljan...

Krrrra-äääh...

Du kan väl försöka? Det är inte svårt.

Krr-krr-krr...krr-krr-krr...

Du kan väl säga: "Far ända in i baljan!"

- Krr-krrra...kr-kr-krrr... - Säg det nu, då!

- Krrau waaau... - Fort!

Högt och tydligt!

Kra-kra-kra kraaa...

Tjusigt dörrhandtag! Det är nog från 1600-talet...

- Hade de väckarklockor på 1600-talet? - Håll klaffen!

Den kan behövas för att få liv i er på mornarna!

- Varför inte undersöka kaptenshytten? - Skeppskassan hade de alltid där...

Det har de faktiskt rätt i.

Har du sett herr Kantarell bort i enebacken?

- Har du sett några kantareller? - Nej, men här finns massor, sa Märta.

Har du sett herr Kantarell med hatten sned på nacken? Lalala...

- Hej! - Jag har hittat en liten kantarell.

Var inte ledsen. Vi kommer att hitta massor, sa Märta.

Å, vad det är härligt i skogen! Å, vad det är härligt i solen!

Å, vad det är härligt att leva! Tra-la-la, la-la-la laaa...

- Titta, Johan...en sko! - Den måste vi lämna till ett museum.

- De hoppar högt för 1600-talsskor. - Håll klaffen!

- Vad sa ni nu, då? - Nämen...oj!

Då fick ni alltså rätt.

Tänk - hela skeppskassan kanske ligger i skrinet! Ha ha ha...

En annan gång kanske ni inte är så överlägsna. Hör hur det skramlar!

- Så spännande det här är! - Ja, det är det faktiskt.

- Undrar vad det är i det... - Du hör väl att det är pengar!

- Vad ni kommer att bli rika! - Det ska gå att öppna...

Får jag försöka!

- Akta så du inte spräcker livstycket! - Äh, vi hämtar verktyg.

Herr Kantarell! Herr Kantarell!

Här!

- Ett löv! - Jag tror inte det finns några...

Jo, det gör det visst! Tjorven har hittat en. - Tjorven! Ho-ho!

- Har du hittat fler? - Nej, bara den här.

Men det finns! Det finns massor.

Båtsman, kom!

Det är såna här vi letar efter.

Titta, så mycket kantareller!

Vad du är duktig, Båtsman!

Malin!

Har du sett herr Kantarell med sin hatt på nacken?

Nej, nej, nej, det har du ej, nej, nej, nej, det har du ej

Pelle!

Tjorven!

- Här är vi! - Ja, där är ni, ja.

- Titta, hela familjen Kantarell! - Pappa, det här är vårt ställe.

- En kan han väl få ta. - Du är snäll, du.

- Försök inte! Jag ser dig nog. - Ja, ja...visst...

Jag hittar ett eget kantarellställe.

Jag kan hjälpa dig, pappa.

Hämta skruvmejseln, Johan!

Tänk - ett helt skrin med pengar!

- Ni kan väl ge oss en liten hacka? - Sällan!

Hamra!

- De hade rejäla grejer på 1600-talet. - Sluta larva dig om 1600-talet!

Det är ju ett vanligt plåtskrin.

Nej, vanliga plåtskrin går att öppna.

- Nu blir jag snart arg... - Ja, bli arg, så går det!

- Du måste bli ännu argare. - Vi kan hjälpa till och reta dig.

Tack, det behövs inte!

- Malin! Malin! - Tjorven, var är du?

- Du...jag är rädd att vi gått vilse. - Tror du att vi har det?

- Låt inte så glad, dummer! - Jo, jag vill vara ute hela natten.

Det kommer rävar och harar och älgar och alla möjliga djur.

- Vad gör du då, då? - Klappar dem.

Vi riskerar nog inte att gå vilse.

Om man kan läsa i naturens bok klarar man sig.

- Var är den boken? - Min son, det ska jag visa dig.

Nu ska vi se... Vi tar t.ex. myrorna. Titta här!

Myrorna bygger alltid sina bon mot söder.

Om det låg en myrstack här, skulle söder vara ditåt.

Jag har inte sett en myrstack i hela skogen.

Kom!

Titta här...

En sten är alltid varmast åt söder.

Här!

Söder är ditåt.

Känner du?

- Där! - Den är varmast här.

- Nej, lita på din kunskapsrike fader. - Åt vilket håll har vi båten, då?

Står inte det i boken som du snackade om?

Malin! Varför kan hon inte svara?

Malin!

Farbror Melker, det är minst tusen kantareller här inne!

Tjorven, vi har gått vilse - och du med!

- Nähä! - Jo, jag är rädd för det.

- Inte jag, i alla fall. - Titta, pappa...så mycket svamp!

Ja, väldigt mycket. - Du som vet allt, vet du var vi är?

- På Lillön. - Ja...jo...men var på Lillön?

- Där ligger stranden. - Hur vet du det?

Jag hör inte dåligt. Jag hör ju vattnet.

- Och däråt ligger Björns skola. - Hur vet du det?

För att Malin gick dit. Hon hade visst också gått vilse.

- Vart ska du? - Är hon hos Björn, måste jag vakta.

Ibland är det svårt att vara ensam.

Ja, vid såna här tillfällen förstår jag att du längtar efter mig.

- Det här hade du inte klarat ensam. - Nej...

Hur står det till med din "boyfriend"?

Fortsätt veva - det är inte klart än.

- Vem menar du? - Han som var så bra på ägglöpning.

- Han sprang...och kom aldrig igen. - Så det är slut nu?

Det har jag inte sagt. Det kunde inte ta slut... Det hade ju aldrig börjat!

Där ser du! Jag slår vad om att de gifter sig rätt vad det är.

- Hon drar ju bara slipstenen? - Ja! Det är så det börjar ibland.

- Hej! - Hej, Pelle.

- Hörru Malin... - Nej, sluta inte. Veva på, du!

Det här är nog inte så farligt. Äh, jag sa inget särskilt...

- Nu är det klart. - Äntligen!

- Björn, kan du slipa min kniv också? - Visst.

- Malin, sätt i gång! - Varför gick jag hit?!

Nu är jag arg på den här nedra gamla plåtburken! - Hämta släggan, Johan.

Det blir nog inget mellan Malin och Björn. Han är inte farlig.

Han fjantar inte som de brukar göra.

Kanske just det är det farliga med Björn...

Flytta på er!

- Byxknappar! - Skruvar och muttrar!

"Med hälsning - Teddy och Freddy"...

- Byxknapparna är från 1600-talet. - Här är nyckeln!

Ni ska få för era byxknappar!

Hej, lilla Stina!

- Hej! Är du ute och går? - Ja...med Lovisabet.

- Lovisabet... Heter hon det? - Ja. Är hon inte söt?

- Jo, jättegullig, tycker jag. - Vill du hålla henne en stund?

Lilla Lovisabet, var det skönt att komma upp?

Vill du se båtarna, kanske?

Nej, Lovisabet, du får inte vara här. Småflickor får inte vara på bryggan!

När mamma och tant Tjorven är med - då får hon!

Ansvarig utgivare: Per Sandin