Original subtitles

Året är 2044.

Den globala befolkningstillväxten har exploderat.

Resurserna minskar.???

Planeten håller på att dö.

Så det är nu det gäller.

Stanna där!

Upp med händerna!

- Upp med händerna! - Vad i...

- Nej, de är inte här för dig. - De har ingen rätt att vara här.

Vad tror ni att ni...

Kom hit.

Kom fram med händerna på huvudet!

Rädda dig själv.

- Jag ska ta dig härifrån. - Nej, stick bara.

Snälla, innan...

Innan...

- Stanna hos mig. - Upp med händerna!

- Vad i... - Bra.

Du är vaken.

- Vem fan är du? - Vad menar du?

- Var är jag? - Minns du inte?

Nej...

Ingenting?

Förlåt, men jag vet inte vem du är eller hur jag kom hit.

Jag är Alana. Vad är det sista du minns?

Jag... Jag var på sjukhuset.

Det var för en vecka sen.

- En vecka? - Ja.

Vi lyfte i morse.

Magneter.

Hallå?

Det är ingen därute.

Hallå?

Jag sa ju det.

Vad är det här?

- Du minns väl att du blev dömd? - Dömd?

- Vad pratar du om? - Rättegången.

Jag fattar ingenting.

- Kontrollerar den här dörren? - Du svamlar.

Du kommer inte ut härifrån.

Välkommen Isaac Haveloc

Det var nåt nytt. Så där gjorde den inte för mig.

- Vad i... - Hej, Isaac. Jag heter Eva.

- Jag är din nödassistent. - Är du en dator?

- Ja. - Sa du "nöd"?

Ja.

- Var är vi? - I din bostadskapsel...

cirka 240 kilometer ovanför jordens yta.

- I rymden? - Ja.

Jag...

Det måste vara ett misstag. De måste ha misstagit mig för någon annan.

- Är du inte Isaac Havelock? - Jo, men...

Du valdes ut som en del av Samsara-programmet med målet

att skapa jordens första koloni 2052.

Ni lämnar jordens omkoppsbana om 11 timmar, så fort boendedelarna dockats.

- När dockar vi? - Det är redan klart.

Okej, toppen...

- Så hur kan vi prata med någon? - Ledsen, men man kan inte öppna...

- luftslussarna förrän vi dockat. - Men du sa ju att vi precis gjort det!

Vi är inte längre dockade.

- Varför då? - Förlåt, med mina system aktiverades...

under nödlossningen. Därför kan jag inte ge er information om händelsen.

Nöd? Vad finns det för annan nöd än att vi sitter fast här?!

En nödsituation uppstod på skeppet. Jag har ingen ytterligare information.

- Så varför minns jag inget av det här? - Lufttrycket i kapseln föll till 15%.

Milda symptom av syresbrist omfattar tillfällig minnesförlust, motorik...

koncentrationsbrist, dåligt omdöme...

Förstår du nåt av det här?

Jag vaknade precis innan dig.

Så, hur kan vi gå runt utan... Du vet.

- Att vi inte flyter runt. - Gravitationen är reglerad...

med hjälp av polariserade magneter i golv och tak

och alla deltagare har fått magnetiska inplantat.

- Som jag sa, magneter. - Vätskor kan däremot flyta runt fritt.

- Men vakuumsystemet orsakar negativa... - Varför just jag?

Jag vet inte.

- Vad är det? - Titta.

Herregud...

Sluta med det där.

Är det där... eller det andra skeppet?

Jag tror att det var det.

Andas.

Hur kan du vara så lugn?

Vi lever ju fortfarande.

- Eva? - Ja, Isaac?

- Kan vi kommunicera med skeppet? - Ja, Isaac. Vem vill du tala med?

Koppla oss till...

- Bryggan? - Ja.

Visst.

Förlåt, men samtalet gick inte fram. Vill du prova med vårdcentralen?

- Visst. - Samtalet gick inte fram.

- Vill du... - Testa allt tills någon svarar.

Visst.

Ledsen, men alla samtal misslyckades.

- Och på marken? - Vem vill ni ringa?

Markkontrollen.

Ett ögonblick. Jag kopplar er nu.

- Hallå, det är Jane? - Tack gode gud.

Hej, det här är Isaac Havelock. Det har uppstått någon slags...

- Vem vill du tala med? - Är det inte markkontrollen?

Nej, det är huvudväxeln. Ska jag koppla dig till någon i kontrollteamet?

- Ja! - Ett ögonblick.

- Tack. - Ursäkta, men jag får inte tag i någon.

Det är upptaget därnere. Ska jag be någon att återkomma?

Vad? Nej, vi måste prata med någon nu. Det handlar om liv och död!

Ursäkta, sir, men det går inte. Ett ögonblick.

- Jag kopplar er till någon. - Hallå? Vem talar jag med?

Sir, det här är Isaac Havelock. Vi har kommit bort från moderskeppet.

Isaac. Det har skett en explosion och vi vet inte vad statusen är på Vega 3.

- Håll ut. Vi gör allt vi kan. - Okej, men...

Vi ser er inte på monitorn just nu. Vad ser ni utanför fönstret?

Isaac?

Isaac, vakna.

Vad hände?

Ännu en explosion.

- Och kontrollen? - Borta.

Ni har utnyttjat ett av era tio samtal denna månad.

Inkommande och utgående samtal räknas in i summan.

Samtalen kan övervakas av personal för överträdelser.

Visst. Vi har tur om vi överlever en vecka.

Kollision upptäckt.

- Vad betyder det? - Att något precis träffade skeppet.

- Ett tryckfall i skeppet har upptäckts. - Lugna ner dig.

Vi måste fokusera. - Eva, vet du var läckan är?

Okänt.

Vätska flyter runt i mikrogravitation.

Atmosfärtrycket är just nu 96 procent och fallande.

- Där. - Hur löser vi det här Eva?

Mindre skador i skrovet kan lagas med hjälp av nödreparationskitet

som finns under trädgården och blåslampan som finns på väggen.

- Eva, hur mycket klarar den? - Objekt mindre är 10 mm...

i en maxhastighet av 8 000 meter per sekund.

Det där ser större ut än en centimeter.

- Är du okej? - Jag träffades.

- En andra läcka har upptäckts. - Den ser mycket större ut.

Vi behöver åtminstone inte leta efter den.

Atmosfärtrycket stabiliserat.

- Hur känns det? - Det är okej, inte för djupt.

Du hade tur.

Då vill jag veta vad som är otur.

Inkommande samtal från markkontrollen.

- Skill, Haveloc, är ni där? - Hallå.

- Fortfarande kvar. - Vi tappade er ett ögonblick.

Jag har dåliga nyheter. Skeppet är borta.

Det kanske finns andra överlevande, men vi vet inte hur många just nu.

- Borta? - Vet ni vad som hände?

Nej, vi måste ha sovit.

Vi vet inte. Hur tar ni oss härifrån?

Vi jobbar på det. Oroa er inte. Vi ska ta er därifrån.

- Vem oroar sig? - Du.

- Hallå? - Er kapsel faller ur omloppsbanan.

Utan en justering kommer ni tillbaka in i jordens atmosfär.

- Det låter väl bra? - Nej, det är det inte.

Vi vet inte om kapseln klarar att ta sig tillbaka på grund av skadorna.

- Är ni kvar? - Vad vill ni att vi gör?

Invänta instruktioner. Vi jobbar på det.

- Du sa det. - Försök spara på luften under tiden.

Andas inte för djupt eller snabbt. Försök att inte få panik.

- Samtal misslyckades. - Varför skulle vi få panik?

Ni har utnyttjat två av era tio samtal denna månad.

Både inkommande och utgående samtal räknas in i summan.

Samtalen kan övervakas av personal för överträdelser.

Eva, gör mig en tjänst och säg det inte igen.

Okej, Isaac.

Varför berättar du inte?

Ursäkta?

Du är så lugn.

Varför får jag en känsla av att du känner till något som jag inte vet?

Jag vet inte. Det låter mer som ditt problem än mitt.

Lustigt.

Så vad gjorde du?

Någon gjorde något mot mig... så jag gjorde något mot honom.

- Inkommande samtal. - Hallå, vem talar jag med?

- Det här är Isaac Havelock. - Hej, Isaac. Det här är KNL News.

- Är ni okej? Vi hörde om en explosion. - Ja, det är ingen fara.

- Hur kom ni fram? - Vi har våra källor.

Så skönt att höra, Isaac. Jag är Lucy James, journalist på KNL.

- Vill ni tala med oss i direktsändning? - Inte direkt.

- Toppen, Isaac. Jag kopplar dig direkt. - Men, jag...

Isaac? Det här är Ken Bradley på KNL News.

Du är i direktsändning.

- Hej, Ken. - Härligt att höra din röst.

Du är den första vi hört av däruppe. Kan du berätta vad som hände?

Isaac?

Hallå, Isaac?

- Ja, jag är kvar. - Bra. Nu är du tillbaka.

Du skulle berätta vad som hände.

Jag sov.

Och sen vaknade jag och något hade träffat skeppet.

- Och sen var det en stor explosion. - Det låter allvarligt.

- Vet du hur resten av besättningen mår? - Jag har tyvärr ingen aning.

Det måste vara svårt. Våra tankar är hos er just nu.

Ni är otroligt modiga. Hur hanterar ni den mentala pressen under rymdfärden?

- Jag kan inte svara på det just nu. - Jag förstår.

Och hur tänker ni lösa problemet nu?

Du vet lika mycket som jag. Markkontrollen försöker ta reda på orsaken...

- och vi hoppas höra av dem snart. - Då lämnar vi det där, tack.

- Vi hörs snart igen och lycka till. - Samtalet avslutat.

Det var ett stort misstag.

Jag minns allt.

Gör du?

Jag hade ingen avsikt att göra det.

Göra vad?

Jag sköt en person.

Det var inte meningen att döda honom, men han dog.

Den har jag hört tidigare.

Vad menar du?

Du vill inte ta ansvar för dina handlingar bara.

Du är rädd för hur andra ska se på dig.

Det var verkligen inte meningen.

Gör det dig till en dålig människa?

Tro mig, jag vet.

Jag... Vad?

Varför tror du att jag är här?

Vi är bara brottslingar i deras ögon.

De skiljer oftast på män och kvinnor, så varför är vi här tillsammans?

Är det inte uppenbart?

Tja... Det händer inte.

Tycker du inte att jag är attraktiv?

Jo, jag tycker att du är väldigt attraktiv.

Men jag är redan med någon.

Jaså?

Se dig omkring, Isaac.

Du kanske ändrar dig.

Oroa dig inte. Jag tramsar bara med dig.

Tänker du berätta vad du gjorde?

Kanske senare.

Så, Chris... Vad är den senaste händelseutvecklingen?

Inte mycket just nu.

Allt vi har är ett officiellt uttalande om att det uppstått en incident.

Och att de jobbar på det och besättningens tillstånd.

Tja... Vi håller oss uppdaterade. Om du berättat för tio år sen

att vi skulle skicka ut fångar i rymden hade jag sagt att du var galen.

Vad tycker du om det? Var det en dålig idé?

Det här har aldrig sagts. Hur vi behandlar våra fångar reflekterar vårt samhälle.

Och våra fängelser är fulla. Tillståndet är bedrövligt...

och i det stora hela, så har den globala befolkningsökningen exploderat.

Klimatet är katastrofalt och jorden är i upprorstillstånd.

Vi måste kolonialisera andra planeter för att överleva,

så utifrån detta, anser du inte att det skapar en mening i fångarnas liv

som annars hade spenderats i en trång cell? Det är ett viktigt och ädelt syfte.

- Därför är programmet väldigt viktigt. - Men de valde det inte själva.

Och det är otroligt riskabelt med tanke på vad som skett.

Om vår hantering av fångar reflekterar vår medmänsklighet...

- Är det inte en negativ reflektion? - Det finns massor av människor...

som skulle göra allt för att få åka ut i rymden. En möjlighet värd att dö för.

Du övertygade mig nästan där.

Men låt oss ställa följande fråga. Varför gjordes det i smyg...

och varför gavs inget medgivande och varför hör vi om olyckan först nu?

Justitiedepartementet berättade i morse att de specifikt valt fångar

som var citat: "pykologiskt lämpade" för uppdraget.

Och rättssystemet var den ideala platsen att få tag i många sökande

med rätt förutsättningar. Jag antar att det betyder att de saknar band.

Visst, jag hör dig.

Och nu till en nyhetsuppdatering. Miljärdaren och uppfinnaren Robert Themis

och hans företag Hyperion erbjuder hjälp att rädda den strandade besättningen.

Mr Themis, i ert inlägg sa ni att ert företag vill hjälpa till och är redo.

- Vad menade ni exakt med det? - Vi har utvecklat räddningskapslar...

för exakt den här situationen för NASA och vi har en obemannad kapsel redo.

Vi kan åka upp dit med en pilot och ta dem tryggt hem till jorden igen.

Och ni har tilläckligt många för alla överlevande?

Den rymmer två, men vi kan bara docka en farkost per resa

så vi måste göra det i omgångar, vilket kan ta många dar eller många på en gång.

- Hur många har ni exakt? - Vi har flera stycken.

Vissa påstår att det här är ytterligare ett PR-trick, mr Themis.

- Stämmer det? - Nej. Tack för er tid.

Jag är ledsen, men du har förbrukat dina 30 minuter av tv-tid idag.

För mycket tv är dåligt för hälsan.

Vem bryr sig om nyheterna? Pengar, död, miljön, bla bla bla.

Inkommande samtal.

- Skill, Havelock, det är kontrollen. - Äntligen.

Havelock, vad var det där?

- Ursäkta? - Jag sa ju det.

Varför pratade du med media? Det var riktigt dumt.

Skämtar du med mig?

Vi är på väg att dö i en låda och du läxar upp mig för mitt samtal med media?

Vi försöker ta reda på vad som hänt. Det här är en pågående situation och...

Vilka är ni egentligen?! Handlar det bara om en medial bild? Bryr ni er ens om oss?!

Lyssnar du ens på mig?!

Vilket humör.

Isaac, jag är ledsen. Vi befinner oss i en kris och stressnivån är hög.

Låt oss börja om från början. Vi måste kontrollera vad allmänheten får veta

för att skydda besättningsmedlemmarnas familjer.

- Okej, jag fattar. - Tack, Isaac.

- Så vad gör vi nu? - Anledningen till att jag ringde...

är att det är av största vikt att vi får in er i omloppsbanan igen.

Inte bara för er skull, utan för folk på marken.

Kapseln går troligen inte sönder i atmosfären.

Den är utformad för att klara det vid en nödsituation och har fallskärmar.

Men vi känner inte till statusen på era värmesköldar efter explosionen

och hur som helst måste vi kontrollera vinkeln vid återfärden.

- Okej, så vad ska vi göra? - Lyssna noga.

Vi ska förklara hur man manuellt får tillbaka kapseln i omloppsbanan.

- Vi lyssnar. - Bra, ser ni kontrollpanelen?

- Ja. - Bra. Gå fram och starta den.

Leta fram "system".

- Japp. - "Avancerat".

- Ja. - "Drivkraftskontroll".

- "Manuell åsidosättning". - Okej.

Ni måste slå in följande kod: V-C-Y-D-1-9.

- Okej, klart. - Nu öppnar ni "Drivkraftsvektorkurs"...

och slår in följande kommandon. På höjd, slå in "negativ 11".

På sekunder, "4". På energi, slå in "80%".

- Fixat. - Okej, avvakta start om 10 sekunder.

10, 9, 8, 7, 6, 5...

4, 3, 2, 1...

Inkommande samtal.

- Havelock, Skill. - Ja?

Jag ser att tändningen gick bra. Snyggt jobbat. Ledsen att vi tappade er ett tag

men ni gjorde ett fantastiskt jobb och ni är på en bra plats just nu.

- Tack. - Hur går det?

- Hallå, hör ni mig? - Ja, vi hör dig.

- Vi vet inte vad vi ska säga bara. - Jag fattar, det måste vara tufft.

Oroa er inte. Vi gör allt vi kan. Vi har full aktivitet här just nu.

Vi har folk från nattskiftet, så vi är dubbelt så många som vanligt.

Även folk från NASA och militären. De smartaste hjärnorna i världen.

Exakt vad är problemet? Kan vi inte bara använda fallskärmarna

så hämtar ni oss i havet?

Just nu kan vi inte riskera något förrän vi vet allt.

Jag är varken tekniker eller ingenjör, utan läkare. Er hälsa är min prioritet.

- Så du är läkare? Specialiserd på vad? - Psykologi faktiskt.

Men jag har en allmän läkarutbildning som går att applicera på rymdfärder.

Låt oss byta ämne. Har någon av er en partner därhemma? Flickvän, pojkvän?

- Nej. - Inte längre.

- Barn? - Nej.

- Nära vänner? - Inte direkt.

- Nej. - Familj?

- Vad är det här? Är det en utvärdering? - Har du flickvän/pojkvän/familj?

Tja... Inte direkt. Nej.

- Men du har familj. - Ja.

- Läser du det här från ett papper? - Förlåt mig.

- Jag skulle vilja be er om en tjänst. - Vad?

Kan ni berätta något mer om vad som hände däruppe?

Nej, vi har redan svarat på det. Vi vill veta vad ni gör för att få oss härifrån.

Det kan hjälpa oss. Inte bara att svara på samma frågor.

Jag vet. vi jobbar på det. Det gör hela kontrollrummet

men det här kan underlätta saker. Vad hände däruppe? Ni måste veta nåt.

Vi blev båda nedsövda.

- Vad? - Vem vaknade först?

- Isaac. - Nej, du vaknade först.

Och varför säger du att vi var nedsövda? Jag trodde att det var syrebrist.

Alla blir nedsövda vid start tills man nått moderskeppet.

Det håller stressnivåerna nere.

- Hallå? - Kapseln passerar strax bakom jorden.

- Toppen. - Energinivåerna är låga.

De laddas om av solpanelerna, men ni är i jordens skugga i 45 minuter.

- Vilket innebär? - Att vi kan förlora kontakten ett tag.

Sov lite.

- Vi hörs. - Samtalet avslutat.

Varför ljög du för dem?

Det gjorde jag inte. Du vaknade först.

Men det stämmer ju inte.

Jo, det gör det.

Varning, energinivån på 7 procent och fallande.

- Vad händer om vi förlorar energi? - Ljus, värme, röstassistans...

kommunikation och drivkapacitet upphör.

Gravitation och livräddingssystem slår över till reservenergi.

- Är det något vi kan göra? - Nej.

Då går jag och lägger mig.

- Eva, släck ljuset. - Visst, Isaac.

Inkommande samtal från markkontrollen.

Skill, Havelock, hör ni oss?

Hallå? Vi inväntar svar.

Alana? Isaac? Hör ni oss?

Hörni? Är ni där?

Hörni.

Kapsel 471, snälla väck passagerarna.

Isaac? Alana?

Markkontrollen ringer.

Hör ni oss?

Japp.

- Vi är visst fortfarande kvar. - Vi trodde att vi förlorat er.

- Det är så kallt. - Det kan vara ett energifel ombord...

för batterierna borde ha klarat sig i mörkret.

De borde laddas i solljuset, men det kommer en till om 40 minuter

så vi borde förvänta oss att det händer igen.

Jag vill bara åka hem.

- Har ni nån plan för att få hem oss än? - Vi jobbar på det, Isaac.

Kom igen, det har gått flera timmar. Ni borde ha en plan vid det här laget.

Vi är nära, Isaac. Bara några detaljer kvar. Jag återkommer snart.

Samtalet avslutat.

Alana?

- Vad? - Är du vaken?

Jag sov aldrig.

- Inkommande samtal. - Isaac, det är KLN News igen.

- Ledsen, men jag får inte tala med er. - Så klart.

- Och varför inte, Isaac? - Kontrollen har instruerat mig...

att skydda familjerna till besättningen ombord.

- Du var i armén, inte sant, Isaac? - Jag... vill inte prata om det.

Det hade jag inte heller gjort om jag vore du, men vi känner till det nu.

Vill du berätta för våra lyssnare vad du gjorde innan du åkte iväg?

- Inte direkt. Värnar om mitt privatliv. - Nej, tyvärr.

Det är finansierat av skattebetalarna. Förnekar du att du dödat en människa...

- efter att du lämnat armén? - Vem har sagt det?

Svara på frågan, mr Havelock. Dödade ni eller dödade ni inte en människa?

- Jag sköt en person, ja, men... - Just det, bra. Nu kommer vi nånstans.

Så hur ska vi kunna lita på dig när du begått ett så allvarligt brott?

Du är inte häruppe, så du behöver inte oroa dig.

Ni kan vara raljant, mr Havelock, men det gör er inte populärare.

Ni dödade en människa och ni verkar inte särskilt ångerfull.

Allmänheten vill veta varför. Varför ska du räddas?

Den riktiga frågan är om det är rätt att skicka folk till rymden mot deras vilja.

Vi avskaffade dödsstraffet för flera år sen.

Nej, det är det inte. Frågan är, med tanke på att ni

är de enda överlevarna vi vet, och du hade ett motiv och har dödat förut...

Hade du något med explosionen som dödade alla dessa människor att göra?

Hur vågar du? Vi är fast häruppe med en liten chans att komma levande härifrån

och du sitter och sprider rykten om att jag skulle ha mördat alla dessa människor!

Vad är du för en sjuk människa?

Ledsen, mr Havelock, men det är er åsikt. Lycka till hur som helst.

Dags att svara på några frågor från lyssnarna. - Kevin?

Samtalet avslutat.

Vad förväntade du dig?

- Jag ser det faktiskt framför mig. - Vad?!

Att du dödar någon.

Jag är inte som du.

Så klart du är. Vi är likadana du och jag. Vad tror du att du gör här?

Tyst med dig!

Ska du tvinga mig?

- Så du är en föredetta soldat? - Prata inte med mig.

Jag är intresserad.

Det säger du?

Så vad hände?

Clara var spelmissbrukare.

Är Clara din brud?

Hon lånade pengar av en kille jag brukade jobba med.

En före detta soldat.

Ingen man ville tjafsa med, han hade ett rykte.

Han hotade henne, så jag skickade iväg henne tills saker lugnat sig.

Och jag gick med på att arbeta för honom för att betala av skulden.

Det passade honom att låta mig misshandla olika spelare.

Jag visste att han aldrig skulle släppa oss, så en dag sa jag att jag var klar.

"Dra åt helvete."

Och det blev lugnt ett tag...

men inte särskilt länge.

Du vet varför jag är här. Och du vet vad du måste göra.

Jag kan inte. Jag betalar honom. Jag har lovat att betala honom.

Det är försent nu.

Ta upp det.

Vi vet var du gömmer henne. Så du går nu eller så dör hon.

Vi är där vid tre.

Har du dem?

Du skakar.

Har du pengarna?

Ja, det har jag.

- Har du? - Nej.

Jag kan inte låta dig gå.

Du gör det för honom.

Inte för honom.

- De skickar iväg dig för det här. - Det är bara ett köttsår.

Jag har sett många. Sätt förband på det. Du klarar dig.

Fången reser sig upp.

Isaac Havelock.

Ni har förklarats skyldig till mordet på Richard Adams,

den 14 april 2044, en överträdelse av lagen.

Som förmildrande omständigheter har ni angivit

att ni tvingades till detta rån av en tredje part.

Under rånet följde mr Adams inte en instruktion och blev hotfull mot er.

Ni sköt honom därefter i självförsvar. Står ni fast vid detta påstående?

- Ja, men jag dödade honom inte. - Nåväl.

Den här domstolen erkänner att det inte var ett planerat brott.

Och att ni visat ånger, men godkänner däremot inte er vädjan för självförsvar,

då inget vapen hittades vid mr Adams kropp.

Men den fanns där. Någon måste ha flyttat den.

Tig, mr Havelock.

Domstolen tar er lysande militära karriär i akt och har övervägt

de lindrande faktorerna. Domstolen erbjuder er därför en andra chans

och ni döms därefter.

Isaac Havelock, ni tas från denna domstol och skickas till kolonierna.

- Där kommer ni att få avtjäna ert straff. - Snälla...

Tig!

För bort fången.

Vill du ha sympati?

Nej.

Bra.

Ett personligt samtal?

Ja, om det är okej.

Hej, det är Clara, lämna ett meddelande.

Skit också.

Hej Clara, det är Isaac.

Jag är ledsen att vi inte talats vid.

Du tror säkert att jag bara drog.

Men jag lovar att det inte var så.

De hotade att skada dig och jag ville inte att nåt hemskt skulle hända dig.

Jag blev arresterad och dömdes till kolonin.

Något hemsk inträffade.

- Jag vill bara veta att du mår bra. - Isaac, jag är här. Allt är bra med mig.

Hej. Vad skönt att höra din röst.

Jag har sett allt på nyheterna. De sa att du anmälde dig frivilligt.

Det är inte sant. Ingen som undrar hur 70 frivilliga kan vilja ta en enkelresa?

- Gjorde de inte? - Nej.

Dödade du den där mannen?

Jag sköt honom för en förbannad portfölj.

Men det var inte meningen att döda honom.

Jag önskar att du inte hade gjort det.

Jag med.

Men jag skulle göra det igen om jag var tvungen.

Vad fanns i portföljen?

- Spelar det någon roll? - Nej, det gör det inte.

En positiv sak om jag inte kommer tillbaka är att ingen behöver göra det igen.

- Det är inte roligt. - Det var pengar, om det spelar nån roll.

Åh... För att betala skulden?

Undrade du aldrig?

Jag...

Jag förstod att det hade med dig att göra.

Jag bara...

Jag känner mig så skyldig. Säg vad jag kan göra, så ringer jag någon eller...

- Jag vet inte... - Gör inte det.

- Jag är där jag ska vara. - Snälla, Isaac.

Håll ut medan de löser det.

Hör på mig.

- Jag är så glad att jag träffade dig. - Detsamma.

- Så vi hörs igen snart? - Javisst.

Jag älskar dig.

Hej då.

Gulligt.

Så det var din tjej?

Du vet en hel del om mig...

men jag vet ingenting om dig.

- Vad menar du? - Du har ljugit hela tiden, visst?

Har du berättat nåt som är sant? Blev du ens överfallen?

- Ja. - Skulle de ha skickat dig hit...

för självförsvar?

Inte direkt.

Vad i så fall?

Varför är du här egentligen?

- Vill du verkligen veta det? - Ja.

Jag är missbrukare.

Var hamnar missbrukare?

Var tror du att du är på väg?

- Döda mig inte. - Stick härifrån.

Tjena kompis.

Kom igen då.

Det var för att du blåste mig.

Jävla skitgrejer.

Så du dödade fyra människor för att du inte gillade deras droger?

- Du dödade någon för en portfölj. - Jag dödade honom inte.

Skitsamma. Han dog ju.

Du är en soldat, så du vet hur det känns.

Att döda är min drog. Ingen kommer att sakna dem, de var missbrukare.

Menar du att du tyckte om det?

- Gjorde inte du det? - Nej.

Det är den bästa drogen. Det vet du att det är.

Den är mest beroendeframkallande.

Du vill inte erkänna det, då du är rädd för mig.

Jag är inte rädd för dig.

Så klart att du är.

Du kan fortsätta ljuga för dig själv om du vill...

men jag vet att du fick en kick av att döda de där människorna.

Du är bara rädd att du skulle bli som jag om du erkände det för dig själv.

Sanningen är att du redan är som jag. Vi har båda dödat... och vi gillade det.

Vi är likadana du och jag.

Om du säger det så.

- Inkommande samtal från kontrollen. - Skill, Havelock, är ni där?

- Var skulle vi annars vara? - Vi är nästan redo för er hemfärd.

Det är bara ett problem.

Vi vet att en av er gick ombord på skeppet innan explosionen.

- Släpp mig! - Vad håller du på med?

Snälla... Sluta! Lämna mig ifred!

- Håll er borta från varandra. - Jag är inte ens i närheten av henne.

Han gjorde det! Han sprängde skeppet och nu försöker han döda mig...

- för att tysta mig. - Hon ljuger, lyssna inte på henne.

- Det är sant. - Alana, är du okej?

- Snälla! - Ett ord till och jag svär...

Snälla! Varför satte ni mig i samma cell som det här monstret?

- Du är monstret. - Isaac, om något händer henne...

avbryter vi räddningsförsöket. Är det förstått?

- Ja. - Samtalet avslutat.

- Vad gjorde du? Du satte precis dit mig. - Det var inte svårt.

Varför?

Du är min biljett härifrån. Det är därför du fortfarande lever.

- Du sprängde skeppet. - Visst var det vackert?

- Du mördade alla de där människorna. - Jag var tvungen.

- Du har dödat oss. - Vi är inte döda än.

Om det tror att någon av oss är ansvariga, räddar de oss aldrig.

- Så klart de gör. - Varför skulle de det?

För att hjälpa den hjälplösa kvinnan förstås.

Fattar du inte? Jag har räddat dig från ett liv i slaveri i kolonin.

Och förgjort mänsklighetens framtid på samma gång!

Mänsklighetens framtid? Mänskligheten är redan död

om de tror att de ska rädda den genom att skicka upp oss hit.

Säg inte att du tror på den skiten.

Vem ringer du?

Jag är Isaac Havelocks cellkamrat. Vill ni veta vad han gjorde?

Sluta.

Du är i direktsändning på KLM Radio. Vad heter du?

- Jag heter Alana Skill. - Och vad vill du berätta för oss?

Min cellkamrat Isaac erkände precis att det var han som sprängde skeppet.

- Hon ljuger! - Är det Isaac vi hör i bakgrunden?

Han vill att världen ska veta vad han gjorde. Han vill upplösa programmet.

Talar du fritt, Alana?

Alana?

Snälla, hjälp mig.

Det var inte snällt.

Så svag.

Men det är okej.

Hur gjorde du det?

Brand upptäckt i syreträdgården.

Eva... Gör något.

Brandsläckande Co2 tömt.

Koldioxidnivåerna är farligt höga. Syrenivån har fallit till 17 procent.

- Jag mår inte så bra. - Det kan bero på syrebrist.

Så det är så här vi dör?

Kapsel 471. Hör ni oss?

Kapsel 471. Det här är flyktkapseln Orion. Hör ni oss?

- Jag hör er, det är Isaac Havelock. - Skönt att höra din röst, Isaac.

Vi är nästan framme, knappt 110 kilometer bort. Vi är snart där, kompis.

- Jag älskar er! - Vi behöver hjälp med dockningen...

så var beredd med kontrollsystemet.

Inga problem, säg bara vad jag ska göra.

Avvakta, vi är 60 kilometer bort och närmar oss.

30 kilometer.

Jag ser dem.

Ja, jag kan inte fatta att det verkligen händer.

Vi startar motorerna för att sakta in. Avvakta.

Okej, förbränning lyckad.

Slå på knappen på kontrollsystemet.

- Automatisk dockning aktiverad. - Toppen, vi ser fyrbåken.

Skeppet leder in oss.

10 sekunder. 9, 8, 7, 6, 5, 4...

3, 2, 1...

- Dockning genomförd. - Låser du upp åt oss, Isaac?

Okej, jag fixar det.

Isaac, du måste låsa upp dörren.

- Eva, lås upp dörrarna. - Ledsen, men det går inte...

- om vi inte är dockade. - Men det är vi ju.

Nej, Isaac. Det är vi inte.

Skit också!

Nej, nej, nej...

Vad är det, Isaac? Är allt som det ska?

De lämnade mig här.

Vem då?

Det var inte på riktigt.

Varning, syrenivå 3 procent.

- Snälla... - Isaac, ska jag ringa kontrollen?

- Clara... - Isaac, ska jag ringa kontrollen?

Clara... Jag kan inte andas.

Varning, syrenivå 2 procent.

- Återskapa tryck. - Varning! Automatiskt återtryck...

har förebyggts på grund av brand. Vill du åsidosätta det?

- Åsidosätt! - Okej, bekräftat. Återtrycksätter.

Skill, hör du oss?

Är du där, Havelock?

Vad har du gjort mot Alana?

Jag tror att hon är död.

Jag förstörde inte skeppet.

- Vi vet. - Vad menar du?

Vi kollade kameran i din kapsel. Det var Alana som gick in i skeppet.

Dockning avslutad.

Eva, tänd ljuset.

Hur lång tid tar det för dem att vakna?

Ungefär 30 sekunder.

Vår första kund.

- Hallå, miss Skill. - Upp och hoppa, Skill.

Upp med dig.

- Jag trodde jag skulle få en chans till. - Sa de det?

Nej, du är här för att jobba och göra det vi säger åt dig.

Och du kommer bli vår lilla slyna.

Kom igen då. Upp med er.

Upp med er.

Upp!

Kom igen!

Upp med er!

Brand upptäckt. Nödseparation inledd.

Bra. Du är vaken.

Jag fattar inte att hon dödade alla de där människorna.

Hör på, Havelock. Din syrenivå är låg på grund av återtrycksättningen.

Troligen ett resultat av branden.

Tyvärr verkar det också som att elektroniken på skeppet skadats.

Jag vet redan allt det där, så vad är det du menar?

- Jag är verkligen ledsen. - Varför då?

Vi har tittat på samtliga alternativ. Alla oförutsedda händelser,

men det finns inga skepp i närheten. Varken NASA, militären...

- eller våra egna som kan nå dig. - Snälla...

Och ditt syre kommer att ta slut innan vi hinner rädda dig.

Jag är verkligen ledsen, Isaac.

- Och att återvända? - Kapseln klarar det troligen inte.

Jag är ledsen, Isaac. Vi har gjort allt vi kan härnere.

Det har ni säkert.

Ska vi sluta låtsas? Ni räddar oss aldrig, för Alana sprängde allt.

Nej.

Finns det en massa andra i kapslar som flyter omkring?

49. Och nej, de är inte oskyldiga. De är brottslingar.

Jag är ingen mördare.

Jag är här för att ni tog folk från ett system under förevändningen...

att de gjort något fel.

Om ni fyllt upp allt med seriemördare...

Men då hade ni inte haft några som kunnat utföra arbetet.

Så jag gissar att ni gjorde ett misstag med Alana.

Det måste finnas hundratals offer för ert experiment.

Berätta. Planerar ni att rädda någon av dem?

- Vi gör allt vi kan. - Så det är alltså ett nej.

- Farväl, Isaac. - Samtalet avslutat.

Ha ett bra liv.

- Isaac? - Vad, Eva?

Du har använt nio av dina tio samtal den här månaden.

Inkommande och utgående samtal räknas in i summan.

Samtalen kan övervakas av personal för överträdelser.

- Eva? Tror du att vi klarar återfärden? - Chansen för överlevnad är 22 procent.

- Skulle du ha tagit chansen? - Nej.

Hur länge överlever jag om jag stannar här?

Vattnet tar slut om fyra dagar. Maten tar slut om en dag.

Syretillförseln om nio timmar. Stabilisatorbränslet om 17 timmar.

Koldioxidnivåerna blir giftiga om 18 timmar.

- Så jag har en dag kvar? - Ja.

- Eva, singla en slant. - Klave.

Så om jag chansar stannar jag.

- Eva, ring Clara. - Javisst, Isaac. Jag ringer upp.

Isaac? Är du okej?

Bättre om jag får höra din röst.

Premiärministern sa precis att alla som klarar sig tillbaka benådas.

- Ja, för han tror inte att nån gör det. - Var inte så negativ.

Hör på. Det finns inget enkelt sätt att säga det här.

Jag har dåliga nyheter.

De kommer inte hämta mig.

Och mitt syre tar slut om en dag.

Så...

Så jag tror att det här är farväl.

Är du där?

Ja.

Jag är ledsen för allt. För allt jag gjort.

- Att jag inte kan komma tillbaka till dig. - Du behöver inte be om ursäkt.

Det är inte ditt fel.

- Ge inte upp. - Clara, de sa...

Lyssna inte på dem. Finns det en chans?

- En väldigt liten. - Ta den i så fall.

Hör du det? Snälla, Isaac.

- Folk satsar på dig... - Clara, lyssna.

Om du klarar dig tillbaka eller inte.

- Hör på mig, Clara. - Oddsen är ensidiga...

men det innebär att avkastningen blir hög.

Det var så vi hamnade i det här från början. Det är därför jag är här.

Jag har redan gjort det.

Snälla, säg att du inte satsat på att jag kommer tillbaka.

Jag berättar när du är tillbaka.

Var inte arg på mig. Bara... lova mig det.

- Du måste försöka. - Det ska jag.

Jag älskar dig.

Och jag dig.

Samtalet avslutat.

Önska mig lycka till.

Den kvinnan blir min död.

- Inte den kvinnan. - Så du är inte död?

Inte än. 22 procent... Jag gillar inte oddsen.

Vi ska hem. Vi måste försöka.

Gör det inte.

Samarbeta med mig. Jag vill döda de som tog oss hit.

Jag vill bara träffa min familj.

I så fall måste du döda mig. Och då är du lika hemsk som jag.

De ser dig på övervakningskameran.

De hittar på vad som helst för att inte benåda dig.

Jag vill slippa döda dig.

Kämpa inte emot.

Tid till atmosfär:

Då var det dags.

Översättning: Jon Underdahl Ordiovision