Original subtitles

Så. Lyft.

Knuffa.

Lås. Släta ut.

- 16. - Ja. 3 gånger 7?

21.

- 8 gånger 5? - 45.

Peder, jag måste åka till jobbet om fem minuter. Är skolsäcken klar?

Ja.

- Ha en fin dag. - Detsamma.

När stjärnorna och planeterna uppstod för väldigt längesen-

-blev kometerna på sätt och vis över.

Pusslet hade lite för många bitar.

Nu svävar de runt uppe i universum.

Den har ett UFO bakom sig. Ser du, där i svansen?

Ja.

När jag försvinner en dag ska du tänka-

- att jag svävar viktlöst i Vintergatan och tittar ner på dig.

- Varför ser vi ökad aktivitet? - Vi upplever en slags UFO-festival.

Det strömmar in rapporter om himmelska ljusfenomen.

Flygande objekt. Vi dokumenterar allt.

I dag lyckades vi faktiskt att mäta farten på ett av dem.

Den var... håll i dig -35000 km/h.

Men vi behöver få närkontakt-

-för att undanröja allt tvivel.

Pappa!

Pappa?

Pappa!

Du får inte gå!

Om vi undersökte en planet varje sekund i 100000 år-

- hade vi inte ens hunnit att bli klara med vår egen galax.

Det finns två tusen miljarder galaxer.

Så varför är det mest rationellt att tänka att vi är ensamma?

Det senaste året har NASA hittat tre potentiellt beboeliga planeter-

-i TRAPPIST-1-systemet.

Så när vi ser upp mot stjärnorna för att hitta liv-

- är det då nån som tittar tillbaka mot oss?

God morgon.

God morgon.

Kom ihåg att du ska ta rummen i dag.

Jag ska till frisören och i morgon hämtar jag utrustningen.

Du. Gustav... Vi behöver nog prata lite snart.

Om vad?

Vi tar det när du får tid.

- Den ska vara rät. - Den är rät.

Sätt på.

Det fungerar.

Ljudet, då?

Det ordnar vi i morgon.

Jag har väl inte berättat om Molly?

För tjugo år sen fick jag besök av en man som heter Jonas Birkenes.

Varje kväll rastade han sin hund Molly.

Och en kväll när de var ute och gick-

- fick han syn på ett svagt ljus uppe på himlen.

Ljuset rörde sig mot dem. Jonas blev nästan förstelnad av skräck.

Molly började gå mot ljuset. Han skrek åt henne att stanna.

Men hon fortsatte.

Sen försvann både hon och ljuset.

Precis som pappa.

Men det var inte allt.

För kvällen då kometen kom tillbaka-

- hörde han några märkliga ljud från nedervåningen.

Han tog en ficklampa och gick ner.

Där nere i köket stod Molly, tio år efter att hon försvann-

-och ville ha mat.

Som om ingenting hade hänt.

- Och det berättar du först nu? - Ja.

Jag tyckte att det var en fin tidpunkt att berätta.

Jaha. Vem är du?

Pappa har blivit bortfört av ett UFO.

Jag stod här. Och där var ljuset.

Tror du att du kan hjälpa mig att hitta pappa?

Jag kan försöka.

Vi har tur, för kometen är snart tillbaka.

- Når? - Om tio år och två månader.

Tio år?

- Fryser du? - Ja, lite.

Dags att stiga upp, mamma.

Hänger du med?

Oj, MAG 4. Var det så senast?

- Ja, mer eller mindre. - Var fick vi signalerna från?

Det är en livestream från NASA.

Häftigt. Det är skitbra.

Om du tittar...

- Allt väl? - Ja. Om du tittar...

- Ska jag köra dig till läkaren sen? - Nej, det är ingen fara.

Lägg bara in de nya siffrorna så hörs vi sen.

Visst.

1999 publicerade Stephen Hawking artikeln "Space and Time Warps".

Där beskrev han hur längre resor i rymden kan fungera.

Enligt relativitetsteorin kommer den som reser-

- att uppfatta tio år som sekunder eller minuter.

Men han säger ingen om hur ett sånt tidskifte påverkar den resande.

Kommer han ens att känna igen de som han reste från?

Hej.

- Jag tänkte klippa mig. - Ja.

- Kan du vänta lite? - Ja.

MonaMi.

Nu har du en kund här. Nej, det kan du inte.

Ska jag klippa honom?

Visst. Hej då.

Då blir det vi.

- Bor du här? - Nej, jag bort fortfarande hos mamma.

- Här? - Nej, på motellet lite längre bort.

Jag minns dig från skolan.

Jag gick i klassen under dig i tre år. Jag flyttade i trean.

Sen flyttade mamma hem igen hit på grund av mormor.

Det gjorde inte jag, jag hjälper henne bara. Jag bor i Oslo.

Tror du fortfarande på UFO:n?

Nej.

Jag försöker att jämna ut några oanmälda tofsar.

- Med vad? - Jag tar bara lite... Så.

Mamma ska egentligen klippa, men jag måste hjälpa till. Då blir det...

- Du är väl frisör? - Ja, men jag har inget yrkesbevis.

Jag kommer att fixa det.

Så. Färdigt.

- Du behöver inte betala. - Jo, det blev ju perfekt.

Då blir det 200 kronor.

Tack.

UFO:n finns. Alla gillar inte att höra det, men så är det.

Om en vecka kommer kometen tillbaka. Då går det att se det.

Hallå?

Vad pratar du om?

Hej.

- Bill? - Jens.

Jag beklagar att institutet tvingades minska anslaget.

- Jag kommer att sakna dig. - Jag kan tyvärr inte säga detsamma.

- Ska ni ner på lagret? - Ja, fjärrlagret.

Ända dit? Jag kan be vaktmästaren att köra sakerna.

Nej, jag avslutar det på mitt sätt. Mitt livsverk ligger i de lådorna.

- Jag ville bara hjälpa till. - Du kan följa med, om du vill.

- Gör som du vill, Bill. - Fint!

Jävla idiot.

Är du också här, Bill?

Hej, Linda. Ser bra ut.

- Hur går det? - Helt perfekt.

Utrustningen är på plats, så nu kan det bara komma.

- Tänk om du misstar dig? - Det gör jag inte.

Kan du lägga lådorna på kontoret? Och var försiktig.

Du klarar det själv.

- Kom ihåg att köpa batterier. - Ja.

- Vill du ha den? - Ja.

Är du biker?

- Nej. - Det ser ut så.

- Skägget. - Nej, jag är ingen biker.

Hells Angels?

Nej, det är inte min grej.

Hej då!

Hallå?

Hej, det är Gustav.

Du klippte mig.

Nej, jag...

Jag undrade om du vill vara med och köpa en klänning?

- En klänning? Till vem? - Min mamma.

Nej, jag vet inte...

Jag tänkte att du kanske hade koll på sånt.

Hur har ni tänkt att få grejen att landa?

- Med laserljus och ljud. - Går det?

Ja.

Dra upp blixtlåset.

- Är den inte fin? - Jo.

- Vad kostar den? - 500. Prissänkt från 1500.

Jag har inget emot att se ett UFO.

Jag börjar bli hungrig.

Jag måste hem snart.

Om du vill an vi gå och äta middag hos mig.

Om du inte är upptagen...

Nej, då. Det vill jag gärna.

Mamma?

Det här är Charlotte.

Det var jag som klippte honom.

Det är mamma som är frisör.

Jag hoppade bara in åt henne en liten stund.

Ska du ge henne presenten, eller?

Varsågod.

Till mig? Men jag fyller ju inte år eller nåt.

Herregud, Gustav... Den här är allt för fin för mig.

Prova den bara.

- Den är skitfin! - Jag vet inte vad jag ska säga.

Den är jättefin. Vänd dig om, så får vi se.

Kom igen... Helt perfekt.

Jag provade den i affären, för att hitta rätt storlek.

Så du är också med på...?

Du måste ju vara fin när pappa kommer.

- Vad heter din mammas salong? - MonaMi.

Känner du till den?

Vi öppnade för några år sen, men så stängde vi den.

Sen öppnade vi den igen när mamma kom tillbaka.

Det låter ju helt vansinnigt-

- att ni har placerat ett ton med utrustning mitt i skogen-

- för att få ner ett UFO med din pappa och din make.

Hur tror du att det blir att se honom igen?

Efter så lång tid?

- Vi vet ju inte hur det går. - Jag har planen uppe på kontoret.

Vi kan titta på den sen.

Det är min pappa.

Jag ser likheten.

Det är nånting med håret.

Var är din pappa?

Pappa kom i ett provrör.

Det är det enda jag vet.

Känner du inget behov av att ta reda på vem han är?

Nej, egentligen inte.

Jag gillar när det är så.

Gustav? Du och jag hade ett avtal. Kan du följa med och prata med mig?

- Jag kan komma i morgon. - Ja.

- I morgon ska du träffa Bill. - Börja inte nu, mamma.

Vi ses där nere om tio minuter.

Vad är det?

Kom hit och sätt dig.

Jag borde ha sagt det för längesen, men... Din pappa...

Gå inte och vänta på att han ska komma om några dagar, eftersom...

...det gör han inte.

Jag borde ha berättat för dig att...

...han skickade ett vykort precis efter att han försvann.

De skickar nog inte såna vykort från yttre rymden.

Han skrev att han hade flyttat ifrån oss.

Visa mig kortet.

- Jag kastade det för längesen. - Visst...

Om du hade gjort ett kort hade det verkat mer sant.

Kan du inte låta mig vara glad? Jag har hållit på med det här så länge.

- Varför ska jag ljuga? - Du är svartsjuk på Charlotte.

Därför du skickar hem henne.

Det spelar tydligen ingen roll för dig om pappa inte kommer hem.

Men det här handlar inte om dig. Pappa kommer om några dagar.

Kan du hålla käften fram till dess?

Gustav! Håll dig borta från Charlotte!

Vill du följa med upp?

- Är din mamma hemma? - Ja.

Ska vi inte köra en runda istället?

Jo.

Du kan lägga i trean... nu.

Så.

Är det där han... kommer att landa?

Ja.

Det kan väl hända att han inte kommer?

Tror du inte att han kommer?

Är det så viktigt vad jag tror?

Ja.

Jag bara tror att...

Varför är det så viktigt om han kommer eller inte?

- Han är min pappa. - Det är inget skäl.

För att...

...första gången jag skulle raka mig gjorde jag det med en Lady Shave.

För att...

För att mamma går upp i limningen-

-och hon behöver nån annan än mig.

Tror jag.

Och för att jag vill veta hur han har det.

Och för att jag vill...

...att han ska ta med mig på fisketur.

Men ett UFO?

Det finns hundra miljarder galaxer där ute-

- och ändå tror du inte att det finns nåt större än oss själva?

Jag tror att det gör det lättare att tro att han inte valde bort dig.

Du är inte som alla andra.

De tråkiga, likformade och monotona människorna.

Du är en riktigt bra kille-

- och det förändras inte oavsett om han kommer eller inte.

Jag gillar dig i alla fall.

Det är ingen som har kysst mig förr.

Det är för att du leker med UFO:n.

Var har du varit?

Tillsammans med henne?

- Har du det? - Du väcker gästerna, mamma.

Inser du vem hon är?

- Hon är din syster. - Är hon? Jösses.

Minns du inte att vi var hos frisören när din pappa försvann?

- Varför tror du att vi var där? - Du snackar skit, mamma.

Det är olagligt att vara tillsammans med sin syster. Nu är du varnad.

Tack för informationen.

Vad glor du på?

Låt killen vara i fred och gå upp en stund.

Charlotte!

Det känns som om jag har sett dig förut.

Tack, det är bra.

Har han flyttat in?

Jag vet inte vad jag ska säga.

Jag har inte sett...

Jag vet inte var han är!

- Jag släpper inte förrän... - Släpp, mamma!

- Du ska upp i 40000 hertz! - Ja, jag försöker.

- 40000 hertz! - Ja.

Så, ja!

Kom hit.

Där är den.

Mamma säger att pappa inte kommer.

Det är ju det vi ska ta reda på.

Hon vet inte vad jag vet.

- Det kommer ljud från rymden. - Vad innebär det?

Det är ju det vi ska ta reda på.

Hon säger att Charlotte är min syster.

Är hon det, då?

- Jag vet inte. - Nej...

Nej.

Så din pappa är inte försvunnen, din flickvän är din syster...

Jaja, det ska inte vara lätt.

Linda!

- Linda? - Skit i det, Bill.

Nu ska du och jag prata lite.

Vad är det med den där tjejen? Är hon för fin för din son?

- Hon är hans syster. - Är du säker på det?

- Ser du inte likheten? - Det är ju inget DNA-prov direkt.

- Men herregud, hans pappa... - Var är han, då?

Jag vet inte.

- Jag har aldrig letat efter honom. - Nej, men det har Gustav gjort.

Gustav...

HUNDEN MOLLY BLEV BORTFÖRD

HUND KOM TILLBAKA EFTER TIO DAGAR

Molly.

Molly!

Skojar du?

- Gustav... - Molly!

- Din jävla lögnare! - Det... Det kan...

...för... det kan... kan...

...kan... för...

- Mo... - Bill.

Bill! Nej!

Bill!

Ring ambulans. Nu!

- Hej. Espen Olsen. - Linda Walderhaug.

Hur är det med honom?

Inte så värst efter omständigheterna.

Men i hans tillstånd-

-är det ju som det är.

Vilket tillstånd?

Vi stoppade cellgiftsbehandlingen för två dagar sen.

Svulsten som han har i hjärnan trycker mot olika ställen i huvudet.

Kommer han att bli sig själv igen?

Det vågar jag inte uttala mig om.

Det kunde ha varit värre. Men det kunde även ha varit bättre.

Gustav? Du...

Jag är ledsen.

Det sista jag hörde... Jag tror att han bor i Oslo.

Kan du inte säga nåt?

Hej.

Har det hänt nåt?

Är du säker på att du inte vet vem din pappa är?

Ja.

Har du inte funderat på att fråga din mamma igen?

Nej, hurså?

- Vad händer? - Nej... För att...

Hur länge ska du vara här?

- Jag åker hem på måndag. - Och vad händer efter det?

Det får vi se. Vi har ju precis träffats.

Så det är slut?

Jag vet inte.

Jag har svårt att se meningen med nåt om du reser bort.

- Ska du alltid förbli på motellet? - Ja.

- Det var trevligt att träffa dig. - Skojar du?

Det är kanske bäst om vi inte träffar varandra igen.

Hallå?

- Är Peder Walderhaug där? - Det är jag.

Jag... undrade om jag kan få prata med dig om Jesus?

Nej.

Hej.

Kan jag hjälpa dig med nåt?

Hej, pappa.

Det är fint att se dig igen.

Du behöver duscha.

Kom.

Du har en pool.

Vad sysslar du med?

- Jobbar på motellet. - Fortfarande?

Ja.

- Kom du till stan för att träffa mig? - Ja.

Vad roligt. Jag måste tyvärr åka till jobbet, men vi kan träffas sen.

- Har du nånstans att vara? - Nej.

Du kan vara på hotellet, om du har lust.

Gärna det.

Har du varit på Naturhistoriska museet?

Jag brukar ta med ungarna dit. Det finns så många märkliga stenar där.

Jag vill åka dit.

Ja?

Ska vi inte åka dit tillsammans, då?

Jo.

- Har du varit mycket i Oslo? - Nej, nästan inte alls.

Det är så många rondeller här.

Jag försäkrar mig om att alla känner sig lika viktiga.

Till och med städerskorna är en viktig pusselbit i det stora nätet.

- Det här är nåt annat än motellet. - Ja.

Jag måste kila nu, men vi ses vid femtiden.

Tänk...

De kommer från universum.

Långt där ute.

Det känns märkligt att tänka på. En så liten sten.

Den är lite större när den träffar jorden.

Siljan i Sverige. Den är 50 kilometer i diameter.

- Den har jag aldrig hört om. - Det är en insjö.

Skapad av en meteorit.

Ja, ja. Du vet allt, du.

Jag trodde att du blev bortförd av ett UFO.

Va?

När jag var liten sa du att ett UFO gömde sig bakom kometen.

Man ska visst vara försiktig med vad man säger till barn.

Börjar du också bli lite hungrig? Det finns ju bara sten här inne.

Men för fan...

Servitör!

Är allt som det ska?

Jag bad om en medium-rare -den är ju blå. Vad tänker du göra åt det?

Beklagar. Jag tar upp det med kocken.

Jag vill inte ha tillbaka samma kött.

- Och en ny fatöl. Och en päronsoda? - Nej, tack.

Ät. Medan maten är varm.

Är allt som det ska? Smakade det gott?

- Ja. - Toppen.

Sådär. Varsågod.

Vänta lite.

Den är medium. Men inte medium-rare.

En medium-rare har en tunn, mörkröd rand i mitten. Eller hur?

Jag ska se vad vi kan göra.

Vi har inte tid med det, dra bara av det från notan.

Kan vi få en stor skål med glass, en fatöl och notan?

Jag ska inte ha nån glass.

Varför besökte du oss aldrig?

Det var nog bäst att jag höll mig undan. Jag var nere i ett par år.

Du får komma och besöka dina syskon.

Jonas är tre år och Olivia sex år.

De är så fina. De hade älskat om du tog med dem på museum.

Vet de vem jag är?

- Vet Jonas och Olivia vem jag är? - Nej, inte helt.

Anna måste landa innan jag berättar, men det är inga problem.

Jag ska nog inte ta med dina barn på museum.

Hör på.

Jag vet att jag inte var världens bästa pappa.

Men jag försökte.

Det var så litet där ute. Jag stod inte ut.

Krut i röven.

Allt är mitt fel. Såpass storsint är jag. Men det är så det är.

Jag försvann inte bara. Jag skickade ju ett kort till dig.

Jag var åtta år! Vilket ansvar hade jag?

Mamma gav mig aldrig ditt jävla kort.

Det var ju jävligt synd.

Du borde ha ringt. Du borde fan ha kommit på besök!

Jag trodde att du var i ett jävla UFO!

- Jag hör vad du säger. - Gör du?

Du förstår fan inte ett skit.

Här är notan.

- Var är rabatten? - Den står där -11%.

Ja, på maten. Men på drickat?

Var det nåt fel på drycken?

- Sorry. - Tack.

Jag kan inte förhålla mig till det här.

Hälsa dina jättesöta barn där hemma.

Om du nånsin får tid bör du ta en sväng förbi MonaMi.

Där har du en dotter som gärna vill prata med dig.

- Hon är fantastisk. - Jag förstår inte vad du menar.

- Hon tror att du är ett provrör. - Ge dig.

Mona hade en dotter innan jag träffade henne.

Hallå?

Ja.

Jag ska låta er vara i fred.

Hur går det med dig?

Härligt.

Träffade du din pappa?

Såpass?

Han är en riktig idiot. Han vet inte vad han går miste om.

Det är sant.

Kan du ta fram min plånbok? Den ligger i lådan.

Titta här.

Jag vet att tramstidningen skrev om Molly de också.

Men det gör inte historien mindre sann eller äkta.

Gustav.

I kväll är sista chansen.

Ja, jag vet.

Om inga människor i historien hade vågat gå mot strömmen-

- hade vi aldrig haft tänkare och upptäckarna-

- som Galileo Galilei, Amundsen och Gagarin.

De stod för vad de trodde på-

- och till slut visade de världen att de hade rätt.

Det finns ännu de bland oss som riktar blicken uppåt och utöver.

Sen NASA grundades 1958 har de letat efter tecken på liv i rymden.

Problemet är att de har sitt fokus flera ljusår bort.

De missar det som är här, rakt framför näsan på oss.

Helvete...

Slå på landningsljusen.

Vad är det som händer?

Skynda dig!

- Hjälp mig upp. - Bill?

Bill?

Bill!

Hej.

Hej.

Jag gjorde bort mig ordentligt.

Förlåt.

Gillar du bränt indiskt?

Ja.

Text: Martin Hernegren www.sdimedia.com