Original subtitles

I tidigare avsnitt...

- Litar du på honom? - Han är en bra chef.

Du verkar trivas med din nya position.

- Jag har sökt jobb där. - Jag är chef.

- Var blev du publicerad? - I ett obskyrt kvartalsmagasin.

Han vet inte att du och Tess knullar. Är du blind?

Ni två kommer att passa bra ihop.

Otroligt.

Whiskeydestillerier kommer att bli det nya mikrobryggeriet.

Ryktet säger att Heather kanske tänker lämna oss.

Hon vill börja plugga juridik igen.

Du skulle bli en utmärkt servitris.

Alltså... Jag skulle gärna göra det.

Men det borde bli Sasha.

- Varför säger du det? - Han förtjänar det.

Han är det slags person som gästerna alltid minns.

Restaurangen vore inte densamma utan honom.

Visste du att de bränner insidan av de här faten?

Minsta skillnad i förkolning kan förändra smaken drastiskt.

Får jag se din?

- Lägereldsrök. - Kola.

Hur mår Becky?

Bra, antar jag. Vi är inte tillsammans längre.

Ursäkta mig, Howard?

Du försvann.

- Allt är klart. - Lysande. Ska vi?

Kära vänner, jag hoppas att ni har det trevligt.

Men det här är mer än en studieresa.

Eftersom vi inte kan stänga för att fira högtiderna -

- vill vi att ni ska veta hur mycket vi uppskattar ert hårda arbete.

Följ mig.

Jag älskar presenter!

God helg, bortbytingar.

- Toppen. Mer alkohol. - Jag säljer min på Ebay.

Återställare.

Har du fått en?

- Du, Will? - Nej.

Varför är du vaken?

Vad är det med dig och sjöjungfrur?

Jag vet inte. Jag bara gillar dem.

Det har jag alltid gjort.

Simone hittade på en historia om att min mamma var sjöjungfru.

En som återvände till havet.

Hurdan var din mamma?

Jag minns inte.

Simone sa alltid att hon var... som vatten.

Som tidvatten.

Det berodde på tiden på dygnet.

Var det det hon skrev om?

- Vem? - Simone.

Hennes novell. Om pojken och sjöjungfrun.

- Handlade den om dig och din mamma? - Jag vet inte.

- Har du aldrig läst den? - Jo, det har jag.

Jag minns inte.

Som jag sa: många historier.

- Hej. - Ja?

Jag letar efter The Sewanee Review.

- Det är ett skönlitterärt magasin. - Författarens namn?

Simone Hughes.

Jävlar...!

Killar.

Kod Stuart Little.

Allvarligt? Fällorna har varit tomma.

- Jag har inte sett nån musskit. - Jag såg en på mitt kontor.

- Varje restaurang i stan har en. - Inte min.

Bodegakatten.

- Va? - Ett gammalt knep.

Vi hämtar katten från bodegan på andra sidan gatan.

- Hur många gånger har du sett den? - Ingen ser nånsin en bodegakatt.

Ingen katt. Ge mig klisterfällorna från källaren.

Howard vet inte vad fan han håller på med längre.

Jag har en idé. Var är Sasha?

- Har Jake kommit än? - Vad tror du?

Hej. Kan jag hjälpa dig?

- Jag väntar på Will. - Hon väntar på Will.

Jag tar det här. Tack.

- Hej. - Hej.

Stället är vackrare än jag mindes. Det är så elegant.

Javisst.

Vad gör du här?

Jag har med mitt cv.

Jaså. Lysande. Jag ska...

Jag ska lägga in ett gott ord till chefen.

- Är inte du chefen? - Jag är inte chef-chefen.

Men jag ska se vad jag kan göra.

Jag fattar.

Det här måste gå fort. Vi är i tjänst.

Hallå? Hallå!

Fråga honom.

- Jag behöver en katt... - Jag talar inte ryska.

- Varifrån kommer du? - Ukraina. Fan ta dig och Ryssland!

Fan ta Moskva och USA också. Ut härifrån!

Är du från vettet, idiot? Han är en jävla ukrainare.

De hatar ryssar. Vi är inte alla likadana.

Säg att vi lagar vad han vill.

- De äter inte. De dricker blod. - Fråga bara om katten!

Min far är ukrainare.

- På riktigt? - Ja, ja!

Jake?

Hej. Vad händer?

- Jag läste Simones novell. - Jaså?

Den handlar inte om din mamma, va?

Täcker du upp för mig i fem? Följ med.

Vad håller du på med?

Den handlar om dig och Simone, eller hur?

Pojken förlorar sin mor och sjöjungfrun tar hand om honom.

- Det är en berättelse. - Men den handlar väl om er?

Ja, hon uppfostrade mig. Det är ingen hemlighet.

Men Jake... Hon gör mer än så.

- Det är lekar och sex... - Åh, jösses.

Du fattar inte. Folk fattar inte.

Det var bara vi. Ingen annan.

Det var vår lilla värld.

Har du fortfarande...?

Har jag fortfarande vad?

När du åker till Cape med Simone, har ni då fortfarande sex?

- Det är förvirrande. - Inte för mig. Sluta, snälla du.

Snälla?

För det här... mellan oss... är fint.

Så var bara här.

Lämna det andra där.

Nicky kommer att tro att jag har gått på riktigt.

- Howard, får jag prata med dig? - Inte nu.

Det är ganska viktigt.

Det finns en mus, William. Det vet jag att det gör.

Tala.

Jag vill inte ha jobbet.

Jag uppskattar möjligheten...

- Du har knappt skrapat på ytan. - Det är inte ens jobbet som sådant.

Det är jag. Jag vill inte vara den personen.

Vad för person?

Det är inget vanvördigt menat.

Du är bara mer bekväm med det.

Med vad, mer exakt?

Kostymen, makten...

Situationerna som uppstår, som Tess på destilleriet.

Var mycket försiktig, Will. Underskatta inte dig själv.

Du är visst bekväm med makt.

Du knullade en nissa och bad mig att anställa henne.

Så var det inte.

Precis.

- Jag förstår... - Fortsätt jobba nu, Will.

Vad vill du ha av honom?

- Hur sa? - Av Jake.

Jag har läst din novell.

Hur... hittade du den?

Den är jättefin.

Jungfrun som uppfostrar pojken. Det känns... bekant.

Är hon hans mor? Syster?

Bästa vän?

Hela värld? Älskare?

Jag försöker förstå...

Du inkräktar på nåt som inte angår dig.

Det angår mig visst. Jag bryr mig om honom!

Jag bryr mig om honom.

Och jag känner honom.

Du känner inte Jake.

Han och jag har en historia ihop. Den är delad och den är vår.

Jag känner till historien.

Jag frågar vad du vill ha av honom nu.

- Vill du... vara med honom? - Nej.

- Varför har du honom här då? - Jake är vuxen.

Ser du inte vilken inverkan du har på honom? På folk?

Eller så gör du det.

- Det är vad det här är. - Vad håller du på med?

Jake vill fly. Det vet du.

Men han är så rädd för att överge dig.

Överge mig? För dig?

Jake bryr sig inte om dig.

Han tröttnar på dig om en vecka och då blir du förkrossad.

För du har bevisligen inget annat. Jag trodde att du hade nåt och...

...att vi var vänner, och nu slänger du det här på mig.

En sån arrogans. Att göra antaganden om mig.

Hur fan vågar du?

Jag är så besviken.

Babymonstret?

Mitt favoritmonster, min enda sanna monsterkärlek...

Vad pratar du om, Sasha?

Howard berättade allt.

Howard?

Tänker du befordra Sasha?

Kanske.

Men först måste vi lösa problemet med hans medborgarskap.

Visste du att Moskva skulle ha haft sin första prideparad i år?

- Nej. - Bannlyst i sista minuten.

Följt av hatbrott över hela stan.

Om en person riskerar förföljelse när de återvänder till sitt land -

- så kan USA ibland bevilja asyl. Sasha är inte säker i sitt hemland.

- Sasha har kontakt med våra jurister. - Så generöst av dig, Howard.

Jag var tvungen att göra nåt snällt i dag. Och... jag lyssnade på dig.

Herrejävlar, Howard. Det är en katt i ditt kontor.

Ja, det är det.

Du... Kom hit en stund.

Jag är redo att släppa huset.

Du får dina pengar. En bar, restaurang, jag bryr mig inte.

Jag stöttar dig oavsett vad.

Efter all tid jag lagt på att tänka på dig är det som... att andas.

Jag kanske inte visste vad jag höll på med.

Men jag var också ett barn. Det glömmer du.

Det gör jag inte.

Vi blev tilldelade usla kort.

Men vi byggde nåt tillsammans.

Jag skulle göra om det med dig. Det vet du väl?

Jag vet. Jag också.

Gör en Old Fashioned till bord 42.

Åh, stämningsbelysning, Nick. Så charmigt.

Jag gillar förändring.

Nicky, får jag resten av flaskan?

- Oj, du kör hårt. - Ja. För mycket drama.

- Det gör jobbet roligt. - Det är utmattande.

Får jag prata med dig en stund?

Jag känner bara... att jag är skyldig dig en ursäkt.

- Vill du gå och...? - Visst.

Will, rapporten ligger på mitt skrivbord.

Lås efter dig.

- God natt, allihop. - God natt!

- Howard. Promenerar du? - Ja.

Följer du mig hem?

Det gör jag mycket gärna.

Du är en jävla fegis!

Skithög.

Vad hände?

Han är en omogen jävla idiot.

Okej...

Jag tänker inte öppna ett ställe med honom. Det var en usel idé.

- Dricker du redan? - Passet är ju slut.

- Jake... - Jag mår bra.

Kan vi ses senare?

Home Bar?

- Jag möter er där. - Okej.

Berömda sista ord.

Jag vet inte, Howard...

Det slutade vara roligt.

Jag vet inte när.

Är det fortfarande roligt för dig?

Ibland.

Men de roliga stunderna är bara återanvända -

- urvattnade versioner av sånt som redan hänt.

Och jag märker att jag gör saker...

...och, jag vet inte... är saker...

Vi är bara fast. Åtminstone jag.

Jag har inte energin att slå mig ur det.

- Skratta inte åt mig. - Tyvärr för mig så slåss du för bra.

Vad skulle ungarna säga?

Vad skulle ungarna säga?

- God natt, Howard. - God natt, Simone.

Howard?

Hej.

Hallå.

Har du tid att prata?

Ledsen. Jag har en regel mot att bära kostym hemma.

Jag serverade mig själv. Hoppas att det inte gör nåt.

Det har varit en märklig kväll.

För mig också.

Skål.

Nå?

Ja?

Vad hoppades du kunna prata om så här dags?

Howard...

Jag vet att du vill ha förändringar. Jag fattar vad du håller på med.

Och jag tror verkligen att du vill att restaurangen ska vara mer.

- Men det går inte på det här sättet. - Och vilket sätt är det?

Utan verklig förändring.

En stor förändring.

Jag lyssnar.

Jag vill verkligen bli servitris.

- Heather har inte slutat än. - Jag vet.

Jag pratar inte om Heather.

Jag tycker att du ska ge Simone sparken.

Text: Fredrik Ringstedt-Axberg www.sdimedia.com