Original subtitles

Ett slaganfall.

En del av mig tänker att när mamma dör, kommer våra liv att bli enklare.

Var du på klubben i går? Ljug inte!

-Drar Peter och Nina jämnt? -Nej.

-Nån gång måste du välja. -Det har jag gjort.

Det finns ett testamente nånstans i hennes lägenhet.

-Hon vill ta ifrån oss kontrollen. -Vi förstör det.

Vi har vunnit egen majoritet!

-Vilket fantastiskt resultat! -Vi var mitt inne i ett samtal här.

Du skickade mina grabbar till Mirko.

-Ge mig 10 000. -Aldrig!

Jag har börjat tvivla på min plats i livet.

Vittna för församlingen om din frälsning.

Jag har ställt upp på det här i fem år för din skull!

Invigningar och premiärer. Hon trivs som fisken i vattnet.

Jag försöker dölja att jag är en skitunge från Sibirien.

Tryck, tryck, tryck!

-Vad händer? -Lämna rummet.

Har du sett Calle? Vi måste åka till sjukhuset. Hälsa honom det.

Det är inte långt kvar nu.

-Hej. -Var har du varit?

Jag tog en promenad hem.

-Hur är det med henne? -Hon dog för en timma sen.

Älskling.

-Ligger hon här? -Ja.

Jag måste gå hem.

Men vi hörs senare.

Tidigt nu på morgonen somnade vår mor Helga in för gott.

Begravningen blir nästa vecka. Middagen hålls här på restaurangen.

-Några frågor? -Vi beklagar sorgen, källarmästarn.

Det...var allt.

-Peter, kan vi byta några ord? -Absolut.

-Ragnarsson är död. -Vad sa du?

-Mördad, säger de. -Nej.

Om nån ändå ska bli mördad, så är ju Ragnarsson den första man tänker på.

Jag tänkte egentligen bara säga...

...att ni har haft rätt hela tiden. Du, Ester och Calle.

Jag är väldigt dålig på att lyssna, och stövlar bara på med mitt.

Vad gäller jobbet så kommer jag att prioritera restaurangen hädanefter.

-Vi börjar om på noll nu. -Fast det gör vi ändå inte riktigt.

Inte?

Vi ärver mamma, det blir nya förutsättningar.

-Jag har inte hunnit tänka på det än. -Verkligen?

Nej, mamma levde ju fortfarande i går kväll.

Jag och Ester får ju majoritet.

Va?

Är det nu ditt köp av Gustafs del lönar sig?

-Det var Henriette Winters. -Varför blev det så bråttom?

Så bråttom att jag inte hann skaffa pengar till min del!

Men det lönade ju sig för dig.

Det är lika bra att jag är väldigt tydlig.

Det kommer inte att finnas nån plats för dig på DK.

Jag har byggt den här restaurangen tillsammans med dig.

Den är mitt liv.

Det är min och Esters tur nu. Det är dags att du skaffar ett annat liv.

Jag förstår.

Han vill att jag ska vittna, på ett möte, om min omvändelse.

-Men det är väl ingen dum idé? -Jag vet inte om jag klarar det.

Jag var inte ärlig. Jag...

Jag berättade om mitt missbruk, men sa inget om mina begär.

Jag vet inte varför, jag är ju botad nu.

Det var rätt. Ingen behöver veta det.

-För Mårtens skull. -Nej.

Hej, älskling.

-Hur är det? -Jag har fått sparken.

-Vad då? -Peter har gett mig sparken från DK.

-Det kan han ju inte göra. -Jo, han har majoritet nu.

Men...

TELEFONSIGNAL

-Svensson Löwander. -Hej, det är Sonja.

-Ringer jag olämpligt? -Ja, lite.

-Vi kanske borde träffas. -Ja.

-Kan vi ses i morgon, vid ett? -Ja.

-Förlåt att jag störde. -Vi ses.

Det var Sonja.

Björn hade hamnat i slagsmål, så vi ska gå och träffa rektorn i morgon.

-Hej. -Hej! Hur är det?

Jag förargade väl inte Erlander under valvakan?

Jag skulle behöva prata med dig.

-Har du tid i eftermiddag, vid fyra? -Ja.

-Vad gäller det? -Din framtid här på kontoret.

När vi var unga, var vi som du och Nina.

-Jag har förstått det. -Men vi vågade inte göra som ni.

Helga vågade inte. Vem vet, vi kanske hade blivit lyckliga.

Det finns inget patenterat sätt att bli lycklig.

Vill du ha ett gott råd?

Om du blir förbannad på nån, gå inte och sura år efter år som jag gjort.

-När är begravningen? -På torsdag nästa vecka. Middag här.

-Jag kan laga middagen. -Nej.

-Jag erbjuder mig. -Klart du ska gå på begravningen.

Jag hatar begravningar. Jag hade inte tänkt gå i alla fall.

Inte ens på Helgas?

Tror du inte att jag duger till att hålla en stor middag? Jag tar den!

Backe?

Så kände jag också, men jag kunde inte neka honom.

-Han var Helgas äldsta vän. -Gud bevare oss.

Därför är jag väldigt glad att du är kvar i köket och håller ordning.

Han vill antagligen ha rätter som Helga tyckte jättemycket om.

-Jag förstår. Det kommer att gå bra. -Tack.

Vi är från polisen. Vi söker Angelo Rigano.

-Vill ni ha kaffe? -Nej tack.

En man som heter Curt Ragnarsson är död.

-Ja. -Kände ni honom?

Inte kände, men vi...

"Vi...men..." Vad?

När jag kom till Sverige ordnade han jobb åt mig.

För sju år sedan.

Men ni har inte haft nån kontakt sen dess?

Jo. Men det har jag berättat för era kollegor.

Och vad sa ni då?

Ragnarsson sökte upp mig för nästan två veckor sen-

-och ville att jag skulle ordna jobb åt ett par killar. Och...

-Vad svarade ni, då? -Att jag inte kunde göra det.

Jag har inget med mordet att göra.

Varför antar ni att han blev mördad?

Det...

Jag vet inte. Folk säger det.

Ni kanske tycker att jag skyndar på.

Men Helga bad mig att ta fram ett nytt testamente.

-När då? -För nån månad sen.

Jag tog fram ett förslag, men har inte fått tillbaka det undertecknat.

-Har nån av er sett det? -Inte jag i alla fall.

-Nej, inte jag heller. -Det är samma här.

Leta igenom Helgas våning. Titta i bankfacket också.

-Vad stod det i testamentet? -Tyvärr, det kan jag inte avslöja.

Våningen och bankfacket. Åker du till banken, Nina?

Nej, det är bättre att du gör det. - Du och jag åker till våningen.

-Har du hittat nånting? -Nej, det är bara några bilder.

-Er bil förstördes i en brand. -Det stämmer.

-Ni sa att ni misstänkte Ragnarsson. -Jo.

-Varför det? -Han blev hotfull.

Han krävde att jag skulle betala honom.

-Var ni skyldig Ragnarsson pengar? -Nej.

Det var inte så att han hade lånat er pengar till bilen?

Nej. Jag hade köpt för mina egna pengar.

Ni får inte lämna Stockholm.

Håll er tillgänglig.

Jaha, är ni redo?

Det här är aktiebrev.

Inteckningar i restaurangen.

-Och det? -Skuldsedel.

Smycken.

-Ja... -Det var allt.

-Hej. Har ni hittat nåt? -Nej.

-Det finns inget testamente. Överens? -Nej, vi har bara inte hittat det.

Varför skulle Aronsson annars ta fram ett testamente?

Jag vet inte, men vi får aldrig reda på det. Vi måste gå.

-Jag också. - Tänker du leta vidare? -Ja.

-God dag, Hjördis. -Jag beklagar sorgen.

Tack. Er anställning upphör nu, naturligtvis.

-Men ni får lön månaden ut. -Tack.

Nina är kvar där uppe, så ni kan väl ge henne er nyckel.

God dag.

Hjördis, tack för allt ni har gjort för mamma.

Hjördis, hej.

-Jag beklagar verkligen. -Tack så hemskt mycket.

Jag vill prata med er om en sak.

Jag är jätteglad att vi kan träffas.

Vi måste prata om vad det var som hände.

-Sonja, jag... -Det var ett jättestort misstag.

Ja.

-Jag älskar min familj. -Det är samma för mig.

Nina och jag har haft det tufft, men jag älskar henne.

Jag behöver inte jobba mer på DK. Påverkar det hur vi gör med Björn?

-Nej. -Vad bra.

Jag hörde ljud från fru Helgas arbetsrum, så jag gick dit.

Och då stod fru Löwander där.

Ester?

Jag smög inte på henne, men jag är ju inneboende här, så jag...

Självfallet.

Hon stod precis vid chiffonjén.

Jag tror att fru Löwander fick med sig nånting härifrån.

Till en början tänkte jag champinjon- toast. Helga var så förtjust i det.

Man skulle kunna tänka sig smör, ost och sill också.

-Varför det? -Det är gott.

Äh! Nu blir det champinjontoast.

-Räkcocktail, då? -Champinjontoast!

Sen tänkte jag regnbåge beurre blanc. Hon föråt sig varenda gång.

Till slut serverade jag det med forellrom, sockerärtor och Samarin!

Jag tänker inbakad oxfilé, som du är så bra på.

Det är en av dina paradrätter. Och folk älskar...

Men Helga tyckte inte om inbakad oxfilé.

Hon tyckte att det var vulgärt. "Köttfärslimpa för nyrika", sa hon.

Ja, men det är smidigare.

Om du är så obstinat, blir det katrinplommonsufflé till efterrätt!

Sufflé blir det inte. Inte till 100 personer.

Stryk det, för det blir ingen sufflé! Jag blir tokig!

Om pensionären ursäktar, så har jag ett arbete att sköta.

Två av tre. Inte så dumt.

Ja?

-Passar det nu? -Ja, kom in. Stäng dörren.

Så här är det.

Erlander tänker möblera om lite i regeringen nu efter valet.

Han undrar om jag vill bli ecklesiastikminister.

Vad roligt! Grattis!

-Du tänker väl tacka ja? -Ja.

Det kommer nån ny på min plats, och då går ditt jobb till nån annan.

-Min efterträdare vill välja själv. -Ja, det är klart.

Och...vet du vem det blir?

Mehr har sista ordet, förstås. Men jag har föreslagit en person. Dig.

Mig?

Det finns ingen som kan de här frågorna bättre än du.

Dessutom vet du vilket skitjobb det här är. Mehr som lägger sig i allt...

-Tack, Britt. Vad glad jag blir. -Vad bra.

Sen är det en annan sak som jag har tänkt på...

...som egentligen hänger ihop med den förra. Och...

Jag tror inte att...

...vi kan fortsätta tillsammans. Privat, menar jag.

Nähä.

Om jag sitter i regeringen och du är socialborgarråd...

Det står för mycket på spel.

Det har väl alltid stått mycket på spel?

Det är bättre att vi fortsätter som vänner.

-Det är ju oerhört! -Hjördis har inget skäl att ljuga.

-Naturligtvis inte. -Man vill inte tro att det är sant.

Peter är kapabel till vad som helst, det vet vi sen tidigare.

Om de har förstört testamentet, är det för att de förlorar på det.

Då har du ärvt majoritet.

Fru Löwander stod i fru Helgas rum. När hon gick, hade hon nåt i handen.

Jag tror att det var en mapp, i skinn eller liknande.

Det var samma dag som du ringde mig och Gustaf-

-för att säga att mamma hade vaknat.

-Ja. Vad vill du säga med det? -Vad gjorde du i lägenheten, Ester?

Jag...

Mamma ville ha en necessär, så jag bad Ester åka hit.

-Var du inne i arbetsrummet då också? -För att leta efter en necessär?

-Det låter helt osannolikt. -Jag hittade den inte.

Hjördis såg Ester med en dokumentmapp.

Man ser skillnad på en mapp och en necessär. - Inte sant, Hjördis?

Jag tyckte att det såg ut som nåt slags mapp.

-Hjördis tyckte? -Ja.

Men hon är inte helt säker?

-Det kan förstås ha varit... -Hjördis.

Du sa att du såg Ester med en mapp.

Jag tog bara med en necessär. Påstår ni att jag ljuger?

Om ni såg Ester, varför gav ni er inte till känna?

Det gick så fort. Men jag borde ha sagt nåt.

-Ni kanske har tagit testamentet? -Nu kliver du över en gräns.

Det är ni som gör det. Ni påstår att vi har tagit mammas testamente!

Hjördis, tänk efter.

Ni stod bakom en dörr och kikade på mig. Är ni säker på vad ni såg?

Det ni säger nu kan ni få upprepa under ed, i rätten. Tänk på det.

Jag är inte säker.

Nej. Det är klart att ni inte är, för det ni såg var en necessär.

-Förlåt. Jag kan inte... -Det är inte ert fel.

Jag vill inte höra ett jävla ord till ifrån er om det här nu.

Det är ingen fara, Hjördis.

Allt tyder på att de har förstört testamentet.

-Men jag kan inte bevisa nånting. -Det är helt otroligt.

Jag säger upp mig i morgon.

Du kanske ska vänta tills efter begravningen.

All right.

-Hur gick det hos rektorn? -Vad då?

Du och Sonja skulle gå till Björns rektor.

Jaha. Jo, det gick bra. Det var visst inte så farligt.

Bra.

-Vi söker Angelo Rigano. -Vem kan jag hälsa ifrån?

Det måste vara ett missförstånd.

Angelo.

Vi har ett vittnesmål. Ni har blivit sedd på brottsplatsen.

Jag har inte dödat honom.

Stämde ni träff med Ragnarsson kvällen den 15:e?

Ja, men han kom inte.

-Varför berättade ni inte det sist? -Ni frågade inte.

Varför stämde ni träff med Ragnarsson?

-Jag skulle betala honom. -Ni var ju inte skyldig honom pengar.

Han hotade mig och min familj.

En sten kom in genom vårt fönster.

Det har ni inte heller nämnt förut.

Det verkar som att det tillkommer nya detaljer till er historia hela tiden.

Ethel, kan du komma hit ett slag?

-Jag vet inte om det saknas nånting. -Är det till regnbågen?

-Stig! Den är oätlig. -Oätlig? Vad säger du?

Vi har inte tid med det här.

Vi måste börja om från början! Men jag gör det.

Hjälp mig. Jag behöver schalottenlök och vin. Kan du snabba på?!

Du skulle se din min! Var det Calles idé att du skulle vara min överrock?

-Trams! -Ethel...

Jag är inte fullt så gammal och gaggig som du tror. Vad sägs om den?

Den får väl duga.

Jag skulle vilja säga några ord om min mor, Helga Löwander.

Jag tror att mamma hade varit glad-

-att se så många människor hon tycker om samlade här i matsalen.

För det här var hennes hem, minst lika mycket som hennes våning.

Hon var otroligt stolt över restaurangen.

Hon tyckte att gästerna skulle vara tacksamma att de fick komma hit.

Gudarna ska veta att jag och mamma hade våra duster.

Det är nog många här inne som har drabbats av mammas starka vilja.

Men också av hennes enorma kärlek och värme.

Jag vet inte om jag nånsin sa det till henne, men...

...hon var min största förebild.

...som...

Ursäkta mig.

Skål.

-För mamma. -Skål.

Vet du vad jag tänker när jag äter den här tårtan?

-Du tänker: "Den får väl duga." -Exakt.

Tack för maten, det var fantastiskt. Jag vill tacka er inför gästerna.

-Gå, du. -Jag går inte ut själv.

-Du följer med. -Jag ska dra mig hemåt.

-Sluta krångla nu. -Det är en order, Backe.

Order? Jag jobbar inte här längre, så du kan inte beordra mig ett skit.

Jag vill inte!

All right. - Ethel.

-Vad är det med henne? -Hon är en jävla "urping".

-Urping? -Hon gick inte hem ensam.

Vad då? Var det nån som fick hugg?

Nån hade sett henne kila i väg med...

-Håll i dig. Köksmästarn. -Nä?

Pratar ni om mig?

Sonja är min före detta fru, som jag körde hem. Jävla skvallerkärringar!

Jag ska ta och bege mig. Stort tack för i dag.

Margareta, vad roligt att se dig.

Tycker Margareta att servicen har varit tillfredsställande?

-Mycket bra. -Hälsa fru Gahn. Jag måste duka av.

-Väldigt roligt att träffa dig. -Detsamma, Roos.

-Tack för att du kom. -Tack, Peter.

-Tack för i dag. -Tack själv.

Jävla idiot...

-Hej. Jag lät honom sova. -Bra.

Han är så fin.

-Jag vittnar, för hans skull. -Det blir bra, Gustaf. God natt.

Det känns inte som att hon är död.

Till och med på middagen tyckte jag att jag hörde hennes röst överallt.

Jag vet precis vad hon hade sagt om maten-

-om gästerna och om mina kläder.

Det kändes som att hon var där.

TELEFONSIGNAL

Svensson Löwander.

Hej, Stig. Nej, det är ingen fara.

Är det sant?

Stig, det är bäst att du säger det här direkt till Nina också.

Ja, hon kommer här.

Hej, Stig.

Jag fick det av Helga att bevittna, och sen har det bara fallit bort.

Hon...testamenterar allt till dig.

Utom laglotterna.

Jag var helt säker på att det var du som skulle ärva.

-Jag förstår om du är besviken. -Nej. Nej.

Då har du lika stor del som Peter och Ester.

-Och du har utslagsröst. -Då så. Då ringer vi Aronsson.

Åklagaren säger att ni ska släppas. Det var inte era fingeravtryck.

Men jag betraktar er fortfarande som misstänkt. Kom ihåg det.

YTTERDÖRREN ÖPPNAS

-Välkomna. -Tack.

Aronsson. Varsågod och sitt.

-Det gäller bodelningen, antar jag? -Den påverkas på ett avgörande sätt.

Det har kommit fram ett exemplar av testamentet.

Backe hade fått det av mamma.

Helga testamenterade en större del av kvarlåtenskapen till Nina.

Fyra sjättedelar.

Ni får såklart behålla era laglotter.

Jag förstår att du räknar nu, Peter. Det är som du anar:

Nu får jag och Gustaf majoritet.

Vi kommer att bestrida det. Mamma var inte vid sina sinnens fulla bruk.

Jo, det var hon. Hon undertecknade det här för tre veckor sen.

-Inget visar att hon var förvirrad. -Vi kommer att bestrida det.

-Otur för er att det fanns ett till. -Håll käften med dina anklagelser!

Jag tar över som källarmästare. Peter ska driva Oscarshof och Henriksdal.

Det är ett resultat av bodelningen.

Jag är otroligt glad och stolt över att få vara kvar här på DK med er-

-Stockholms bästa restaurangpersonal.

Tack.

-Välkommen tillbaka. -Tack. Jag är redo.

Att bikta sig för Gud är en viktig del av-

-att förenas med sin sanna glädjes natur.

Här kan vi lägga av oss våra masker och vara sanna inför varandra.

Att bikta sig för Gud är en viktig del av-

-att förenas med sin sanna glädjes natur.

-Varsågod, min herre. -Vi har inte hälsat.

Mirko Kostelic.

Vi har en gemensam bekant. Eller hade. Curt Ragnarsson.

Det är väl skönt att det problemet löste sig?

En av våra bröder har bestämt sig för att vittna om sin väg till frälsning.

Gustaf, kom fram.

Halleluja!

Hur ska du göra med programmet?

Jag tror att jag kommer att göra det.

Det är det bästa för restaurangen. Andra uppgifter kan nån annan göra.

Det här är nåt som bara jag kan göra.

Och jag... Jag vill driva restaurangen med dig.

Du och jag.

Jag måste berätta en sak.

Jag har gjort nåt dumt.

Nåt väldigt, väldigt dumt.

Nina...

Nina!