Original subtitles

-Skål, Gustaf. -Vi har sökt Ingeborg Strömvall.

Oscarshof är försatt i kvarstad. Era fordringsägare har satt er i konkurs.

Löwander! Stanna!

Undrar var våra namnlistor är. Vad hade vi för flicknamn?

-Det är för tidigt. -Det kommer att gå bra.

Är problemen i köket lösta? Några underkockar kanske skulle sluta.

Jag har aldrig haft en så illojal chefskock som du.

-Jag har backat dig många gånger! -Försvinn, jag vill inte se dig.

Skål! Vi köper Henriettes del själva.

-Hur får vi råd? -Vi belånar restaurangen.

-Låter du dem bo på lagret? -Vem för deras talan?

Jag tror det är nykomlingen - Angelo.

TELEFONSIGNAL

Snart kan vi inte lata oss på morgnarna.

En viss person kommer att vakna och skrika.

-Jag längtar till dess. -Det säger du nu.

-Så var det inte med Björn. -Du behövde ju inte mata honom.

Christina ville ha mat varannan timme hela natten.

-Hör du? -Va?

Hör du? Den säger nåt.

-Vad säger den? -Den säger "kurr-kurr".

-God dag! Är inte ni lite tidiga? -Vi har lite nyheter.

-Och vad är det? -Hon säljer tillbaka sin del.

Är det sant? Nämen, det här är ju helt fantastiskt!

-Snabba på. -Jag gör så gott jag kan.

-Var är alla andra? Har de rast? -Det är bara jag.

-...som svänger in på upploppet... -Håll i nu, Jernberg! - Ja?

-Var är alla diskare? -Inte här i alla fall.

-Fröken får tala med källarmästarn. -Han är inte här.

Fröken fick alla diskare att sluta.

Jag blev tvungen att sätta in en av mina kökspojkar.

-Vi löste ju konflikten. -Ni i facket är bra naiva.

Såna som Curt Ragnarsson flyttar bara sitt utbud nån annanstans.

Om fem sekunder är han i mål.

-Nu! På 2.50.56. Saken är klar. -Ja! Jernberg tog guld!

-Sa hon varför? -Hon kände sig väl inte välkommen.

Problemet är att hon vill få affären klar före helgen.

Hur ska vi få fram de pengarna?

Banken beviljar oss bara lån för Gustafs del.

-Och Henriette betalade mer än det. -Det är för kort varsel.

-Hur ska vi få till det? -Jag och Ester har tittat på det.

Vi skulle kunna få fram pengar själva - om det behövs.

Och det här är du med på?

Jag vill att vi delar på Henriettes del, men nu kan vi bli av med henne.

Calle har gjort mer för restaurangen än hon där gjort.

Vi måste också kunna köpa Henriettes del.

-Ja, om ni får fram pengarna i tid. -Det är vi som fått det till stånd.

Vad har du gjort? Gått bakom familjens rygg.

"Fått det till stånd." Vad menar du?

Vi har påverkat Henriette så att hon har blivit avskräckt - vi och mamma.

-Det kan man knappast säga om dig. -Det är nåt väldigt konstigt här.

-Jag vill höra det från Henriette. -Vi har ont om tid, Nina!

Hur gör vi om Henriette säger att det inte finns nån tidspress?

Hon förstår att allt går i stöpet om hon inte håller tyst.

-Nina får ändå inte fram pengar. -Man vet aldrig med henne.

-Hon fick ju inget vid skilsmässan. -Men det var hennes eget val.

Mads jobbar på en förlikning som gör alla nöjda. Vissa mer än andra.

Hej då.

Peter säger att du ska sälja. Stämmer det verkligen?

Jag trodde inte att du skulle ge upp så lätt.

Det är inte nåt annat som har hänt?

Är ni klara?

Har Peter med det här att göra?

-Crêpe à la Helga. -Nämen, det var inte i går!

-Jag tyckte att det var på tiden. -Tack vare den blev du köksmästare.

-Det visste jag inte. -Johan hade tänkt sig Herman Richter.

När du serverade det här sa jag:

"Den här mannen har allt vi kan önska oss av en köksmästare."

-Roligt att nån uppskattar mig. -Vad menar du med det?

Du tror att du kan lita på nån.

Men när du vänder ryggen till kommer kniven fram.

Det är myteri i köket. Det är den där jäveln!

-Astrid! Hur är det fatt? -Förlåt om jag stör.

-Nej, naturligtvis inte. Kom in. -Vi kan ju talas vid lite senare.

-Vad är det som har hänt? -Gustaf är försvunnen.

Sätt dig.

Hur ska vi få ihop pengarna? Synd att du gift dig med en fattig kock.

Du... Jag har aldrig någonsin ångrat att jag gift mig med en fattig kock.

Jag behöver inte vara delägare. Allt jag kan är att laga mat.

Just därför måste du vara delaktig. Utan din mat hade DK inte funnits.

Jag önskar att jag kunde hjälpa till.

Det kommer att ordna sig.

Vi ses sen.

-Begäran om kvarstad? Står det så? -Ja. Och dörren var igenbommad.

Du har inte hört från Gustaf eller Strömvall?

Jag vet inte var jag ska leta.

-Jag är rädd att han gjort sig illa. -Tro inte det värsta.

Han investerade alla våra pengar i Oscarshof.

-Alla pengar? -Vi är ruinerade.

Angelo? Vad har hänt?

-Vad gör du här? -Det här måste ses över.

Jag klarar mig.

Kom.

-Kom! -Vart kom?

Du kan inte stanna här.

Jag förstår. Tack då, konstapeln. Adjö.

-Vad sa de? -Han lämnade stationen i går kväll.

Tänk om det är som Astrid tror. Tänk om han har skadat sig.

-Han är nog bara och tar ett glas. -Det är annorlunda den här gången.

-Han är trots allt din bror. -Han har sig själv att skylla.

Jag har lite svårt att tycka synd om honom.

Hur är det, mamma?

Tabletterna.

-Ska jag kalla på doktor Boman? -Nej, tabletterna hjälper.

Jag ska hitta Gustaf. Jag lovar.

-Bättre? -Ja.

Calle? Var snäll och hjälp mamma upp till sig.

-Gör det ont? -Bra.

Vilka var det som gjorde det här? Var det Ragnarssons gäng?

-Vi måste gå till polisen. -Nej.

-Jo, vi måste stoppa honom. -Inte polis.

Vi får hitta ett nytt jobb till dig.

Du får vila. Kom.

Går det bra?

Hej!

Det här är Uno, min son.

Angelo jobbar på DK.

Vi kan prata lite i köket.

-Går det bra? -Ja, tack.

-Vill svärmor att jag stannar? -Stickan talade om nåt gruff i köket.

Vet Calle vad det handlar om?

Det är några kockar som har tröttnat på Backe.

De vill att jag ska ta över.

Backe har fått för sig att det är min idé, men det stämmer inte alls.

Ligger det nån sanning i det som kockarna säger?

Tänk att allt elände ska komma på samma gång.

Så länge köksmästarn riktar sin irritation mot mig, fungerar det.

Men om kockarna slutar, blir det svårt att hålla nivån i köket.

Jag förstår.

Tack då.

-Tack. -Varsågod.

-Jag tar det vanliga. -En räksallad. Extra dressing.

-En räksallad, extra dressing. -Förläggare Wallenstam.

-Räksallad, extra dressing! -Uppfattat.

Det är mig en gåta-

-hur nån kan äta en sallad med den där majonnässmörjan.

-Vad var det du kallade den? -DK-dressing.

Förläggaren verkar i alla fall uppskatta den.

-Han är ovanligt grinig. -Det är mig han är arg på.

Arg på dig? Det är svårt att bli gammal.

Framför allt om man själv inte vill inse det.

-Snart är det dags för mig att gå. -Ethel kan inte sluta som bara är 25.

Du är en rar pojke. Jag förstår vad Nina ser i dig. Hur mår hon?

Bra. Hon äter som en häst - bara sött och surt.

Då blir det en flicka.

Jag har skissat på en ny dessert.

Skal av maräng och en överraskning: Sockerkaka, hallon och citronmousse.

-"Surprise de Nina." -Lite fånigt kanske.

Så där. En räksallad och extra dressing.

-Rehnskiöld. -Hej, Erik.

-Hur är det? -Bra.

-Jag behöver din hjälp. -Det var som sjutton.

Nina Löwander behöver min hjälp. Jaha, låt höra.

Det gäller en investering i DK.

-Ska jag investera i er restaurang? -Nej, men jag.

-Jag behöver ett lån - tillfälligt. -Kan kökspojken inte ta hand om dig?

Jag betalar samma ränta som banken.

Genera dig inte, Nina. Eller mig för den delen. Hur mycket behöver du?

-Ursäkta. Har förläggaren tid? -Ja.

-Carl Svensson. -Todde Wallenstam.

Trevligt att äntligen få träffa Carl.

-Calle. -Todde.

Vad gäller saken?

Det här. Min receptbok.

Ni kanske vill ge ut den - som en kokbok.

-Vad tror ni? -Receptet på den goda räksalladen?

DK-dressingen är hemligheten.

-Gustaf. -Va?

Så grisigt!

-Du har inte en liten...? -Whisky?

Astrid kom förbi. Hon frågade efter dig, och hon är mycket orolig.

Det känns fruktansvärt att ljuga för en människa som lider.

Jag ska prata med henne. Snart.

-Jag måste tillbaka till arbetet. -Bellan...

Om nån frågar efter mig, så säg inte att jag är här.

-Om du lovar att kontakta din fru. -Jag ska.

Bra.

-Var har du fått de här ifrån? -Det där är mitt förskott.

-Wallenstam ska ge ut min receptbok. -Är det sant?

Nämen, älskling! Det är fantastiskt.

Det kommer mer till hösten när boken kommer ut.

Nu får du skrapa ihop resterande biljoner själv.

Jag har redan ordnat fram hälften. Jag hoppas banken beviljar resten.

Redan? Hur...?

-Vi får en livslång skuld till honom. -Inte du - jag.

-Jag lånade för att få träffa banken. -Nu känns mina 500 futtiga.

Det där.

-Hallå! -Vi är i köket.

-Vad händer här? -Angelo fixar middagen.

Det hade du inte behövt.

Magga vila.

-Har ni haft det bra? -Jättekul.

-Tack. -Bra.

-Har du lagat? -Ja, lite.

-Tack. -Godaste italienska soppa.

-Är det nåt fel på maten? -Nej, jag är bara inte så hungrig.

Gustaf är försvunnen, Peter och Nina är osams. Jag svär...

Barnen tar död på mig en vacker dag.

-Du kan väl tröstäta några pannkakor? -Nej tack, Stig, det är bra så.

Du är inte ensam om att ha problem. Kockar som hotar att säga upp sig.

Ja, jag har hört det.

Har han varit här och beklagat sig? Den där jävla Calle.

Efter allt jag gjort för honom hotar han att slänga ut mig.

Jag kan inte ha en chefskock som går bakom ryggen på mig. Han måste bort.

Stig...

Vad är det för min? Det ser ut som att det är jag som ska få sparken.

Du vet hur värdefull du har varit för Djurgårdskällaren under alla år.

Trettiosju fantastiska år. Men Calle, han är framtiden.

Du kan inte avskeda honom bara för att de andra ser upp till honom.

Om det är så ni vill ha det, ska inte jag stå i vägen för framtiden.

Det enda jag begär är att du samarbetar med Calle.

-Jag vet när festen är slut. Jag går. -Var inte så överdramatisk. Sätt dig!

-Då säger vi adjö så här. -Stig!

Roos.

Jag behöver din hjälp. Jag måste hitta min bror.

Det blir samma svar som jag gav hans fru: Jag vet inte var han är.

En bra hovmästare berättar aldrig för fruarna var deras äkta makar är.

-Jag kommer inte att skvallra. -Jag har inte sett Gustaf på länge.

Jag skiter fullständigt i Gustaf, men jag har lovat mamma att hitta honom.

Antingen hjälper Roos mig, eller så får han börja i garderoben.

Gustaf?

-Jag vet inte var han är. -Meddela mig om han kommer tillbaka.

-Fan också! Kan jag låna din telefon? -Naturligtvis. Ute på byrån.

-Löwander. -Det är jag.

-Har du hittat Gustaf? -Han sov hos Roos i natt.

Hos Roos? Men var är han nu, då?

-Varsågod. -Tack, tack.

Har du spillt nåt, älskling?

Nina?

Nina!

Nina! Nina! Nina! Vakna!

Nina!!

-Åh! Hur är det med henne? -Vet inte. Hon opereras just nu.

Jag kunde inte väcka henne. Det var så mycket blod.

-Jag kunde inte väcka henne... -Kom.

Så. Såja.

Älskling...

Jag trodde verkligen att det skulle gå den här gången.

Jag är trasig. Jag fungerar inte som man borde.

Det där är inte sant. Du är det finaste jag vet.

Jag trodde att jag hade förlorat dig.

Lova mig att vi försöker igen. Vi ska inte ge upp nu.

Vi ger aldrig upp. Jag älskar dig.

God morgon. Mitt namn är doktor Levin.

-Hur känner frun sig? -Trött.

-Ni förlorade mycket blod. -Vad var det som gick fel?

Ni har Ashermans syndrom, det vill säga ärrbildningar på livmodern.

Vad beror det på?

Att ni blev förlöst med kejsarsnitt är en anledning.

När kan jag försöka att bli gravid igen?

Fru Löwander, er livmoder orkar inte mer.

Det är min starkaste rekommendation - att ni inte blir gravid igen.

Har du hört nåt mer om Gustaf?

Nej. Roos och jag har letat på alla tänkbara ställen.

-Men vi fortsätter ju att leta. -Jag ska meddela Astrid.

Har du hört nåt mer om Nina?

Hon förlorade mycket blod. Om inte Calle kommit hem, hade hon förblött.

-Men läget är stabilt ändå? -Jag har inte hört nåt mer, så...

Det är naturligtvis helt oviktigt i sammanhanget-

-men vi kan inte skjuta upp affären med Winter längre.

-Får jag och Ester köpa hennes del? -Ja.

-Men på ett villkor. -Absolut. Vad då?

Att Gustaf får komma tillbaka till Djurgårdskällaren.

Annars blir det ingen affär.

I vilken funktion?

Vad som helst. Hovmästare, barmästare - nånting.

Han behöver en fast plats i tillvaron nu. Bara vi hittar honom.

Okej. Då säger vi så.

-Har hovmästarn tid en stund? -Det beror på frågan.

-En vän vill börja som smörgåsnisse. -Från facket?

-Det är en av de italienska diskarna. -Nej.

-Vad då "nej"? -Jag kan inte ha diskare i matsalen.

-Är det för att han är italienare? -Säger ni att jag är emot invandrare?

Är ni det?

Han är duktig, ambitiös och han talar hyfsad svenska.

-Han måste få visa vad han går för. -Var det allt?

Då kan Margareta återgå till sina sysslor.

-Men ta hit honom, då. -Tack.

Men jag lovar inget.

-Kära barn, jag är så ledsen. -Tack.

-Hur tar hon det? -Inte så bra.

Vi har alltid kunnat trösta varandra, men det är annorlunda nu.

-Var är Backe? -Han har inte kommit in i dag.

Tack.

Tack.

Hej.

De här är från personalen. Alla hälsar till dig, speciellt Ethel.

-Jag har blivit köksmästare. -Äntligen.

Alla firade mig, men den enda jag vill fira med är ju dig.

Här. Det är din dessert.

-Jag är inte riktigt hungrig just nu. -Nej, men du måste ju äta.

-Här, smaka. -Jag vill inte ha.

-Tänker du på Nina? -Ja.

Och på Gustaf. Jag vet inte ens om han lever.

Usch, det är fruktansvärt.

-Det är inte ditt fel. Det vet du? -Ja, jag vet.

Det är bara det att hon kunde ha dött.

Usch!

-Tänk om hon inte kommer tillbaka. -Vad då?

Men det kanske är bäst för alla.

Att ni håller på och bråkar om vem som bestämmer, det sliter på alla.

Jag måste tillbaka till DK.

Helvete!

Vad fan glor ni på?

Hovmästarn, jag vill ha ett bord.

Löwander, den där tar jag hand om. Gustaf, ge mig flaskan nu!

-Har du ett bord? -Vad gör du här?

Jag ska äta såklart. Bord 6 är ledigt. Det tar jag.

Tack, tack.

Jag vill börja med en S.O.S. En pilsner och en sexa OP.

-Därefter en biffstek med mycket lök. -Var har du varit?

Ge mig bara min mat nu.

-Hej, Gustaf. Kom med här. -Va? Nu? Jag tar mat.

Följ med mig, så kan vi prata.

-Vad ska vi prata om? -Följ med nu.

-Du vill njuta av mitt misslyckande. -Vi varnade dig för Strömvall.

-Den jävla människan har lurat mig! -Dämpa dig nu, Gustaf. Dämpa dig!

Släpp mig, era svin!

Jag klarar mig själv.

Gustaf?

Han dök upp på restaurangen.

Tack. Jag menar... Med tanke på allt som har hänt, så...

-Han är ju fortfarande min bror. -Jag vill bara be om ursäkt.

Be inte om ursäkt för honom. Det är han som ska be dig om ursäkt.

Hovmästare Roos.

Du ser bra ut. - Det här är Angelo.

-Vad har hänt? -Ragnarsson.

-Vem har gjort det här med håret? -Jag.

Det förklarar saken. - Händerna?

-Nagelbanden är slitna. -Han vill bli smörgåsnisse.

Det är en oerhört betydelsefull position. Man ska verka, inte synas.

Och om man syns, ska det vara ett städat yttre-

-så att inte gästerna tappar aptiten. Det blir en utmaning att få styr på.

-Jag få jobb? -Det vet vi när jag är klar med dig.

Ragnarsson är en gris.

-Vad f...?! -Sitt! Nu lyssnar du på mig!

Du kommer inte hem på flera dar. Förstår du hur orolig jag har varit?

Jag vill inte höra dina tomma bortförklaringar.

År ut och år in har jag stått ut med dig-

-till och med med dina små avvikelser.

Jag vet nog vad du håller på med på fyllan.

Gustaf, jag såg dig på Oscarshof med den där mannen.

Och jag vet att det inte var första gången heller.

Jag ska sluta dricka. Jag ska bättra mig, jag lovar.

Du lovar mycket.

Du kan inte ta hand om dig själv, än mindre en familj.

-Vänta, Astrid. Vart ska du? -Jag ska bort.

Jag är snart på fötter igen, och då är det slut med spriten. Jag svär.

-Och det vill du att jag ska tro på? -Jag klarar mig inte utan dig.

Släpp mig.

Släpp.

Lämna mig inte! Jag ber dig.

Nej!

Nej!

Hur mår frun i dag?

-En promenad gör frun gott. -Jag vill inte.

-Det är bra för både kropp och sinne. -Jag vill inte, sa jag.

Hon blir inte bättre av att ligga still hela dagarna. Såja.

Åh hej. Så.

BABYGRÅT

Fru Löwander!

-Behärska er! -Varför kan ni inte låta mig vara?

Ni är inte den enda här inne som är i sorg.

Så.

Kom.

Kom.

Alla har inte samma tur som frun, som har en familj som bryr sig om henne.

Hon tänker bara på vad hon förlorat, men glöm inte bort vad hon har.

-Är bebisen en ängel nu? -Ja. Ja, det är den.

Pappa sa att jag skulle få hälsa på dig och bebisen.

Men nu när den inte finns, får jag komma ändå?

Ja, älskling. Det vill jag hemskt gärna.

Mamma, gråter du? Är du ledsen?

Lite. Men det känns väldigt mycket bättre när jag får prata med dig.

-Jag saknar dig så väldigt mycket. -När jag kommer, ska jag trösta dig.

Tack. Det vill jag hemskt gärna.

Jag älskar dig mer än allt annat. Du vet väl det?

Jag måste gå nu. Hej då.

Putsa skedarna upptill och nertill, sen lägger du in dem.

Och se till att kopparna står åt rätt håll. Okej? Bra.

Astrid?

Astrid är inte här.

Hon har rest. Hon behöver vila upp sig.

-Har hon lämnat mig? -Nej. Inte än.

Men om du inte ordnar upp ditt liv, så gör hon det.

Jag har förlorat allt. Precis allt.

-Jag vet inte vad jag ska göra. -Du ska sluta dricka.

Det finns ett ställe där de kan hjälpa dig. En bil ska köra dig dit.

När de anser att du är redo, ska du komma hem igen och arbeta.

Oscarshof finns inte kvar. Kronofogden äger den nu.

Vi vet att vi har gjort fel mot dig.

Du ska komma hem till Djurgårdskällaren där du hör hemma.

-Det går inte efter allt som hänt. -Jo, jo. Det går.

Jag klarar inte det. Tvinga mig inte.

Det är inte mitt krav. Det är Astrids.

Och vill du träffa din fru igen, så gör du som jag säger nu.

-Vad var det du ville visa mig? -Det får du se.

-Oscarshof? -Mm.

Det är exekutiv auktion nästa vecka. Vi kan nog få den till ett bra pris.

Jag älskar dig. Vet du det?