Original subtitles

Vad har Peter för planer? Han förstår väl att jag sköter restaurangen nu?

Fan ta dig!

Så du ska lämna juridiken?

-Jag kanske blir källarmästare igen. -Vad säger Gustaf då?

I det här avtalet överlåter du din del av Djurgårdskällaren till mig.

Jag går aldrig med på det!

-Barnen måste bli lyckliga. -Får de bestämma själva, blir de det.

-Ditt missbruk måste utredas. -Vilket missbruk?

Sluta nu, Nina! Vad i helvete krävs för att du ska vakna?

Vilka röstar för att Margareta Nilsson blir ny ordförande?

Du har dig själv att skylla. Ordna upp ditt liv innan det är för sent.

Här är han: Djurgårdskällarens nye ställföreträdande köksmästare.

Jag måste få veta... Träffar du henne igen? Nina.

Jag tänker hela tiden på oss. Jag kan aldrig sluta älska dig.

Välj nån av dem kvickt. Det blir bara värre om du väntar.

Valet kanske skadar familjen.

-Tack för bilderna. -Skål för framtiden!

Tre saker: 1. Gustaf slutar som källarmästare.

2. Jag tar över. 3. Jag har saknat det här stället.

Om herr Löwander vinklar upp hakan en aning...

-Där. Håll fakturan lite högre. -Det känns onaturligt.

Det ser jättefint ut. Ett, två, tre...

KNACKNING

-Statsministern är här. Så om ni... -Absolut. - Det får räcka.

-Får vi ta bilder på er? -Vi får fråga Erlander.

Ett ögonblick.

Statsministern. - Herr och fru Gahn. Mycket trevligt att se er här igen.

-Får Vecko-Journalen ta en bild? -Ja, det går väl för sig.

Å...hej.

-Tack. Ha en fortsatt trevlig kväll. -Tack.

-Ska vi fortsätta på kontoret? -Ett ögonblick. - Roos.

TELEFONSIGNAL

-Löwander. -Kommer du ner snart?

De är på mig som iglar.

-Jag är på väg! -Bra. Tack.

För fem år sen gick jag igenom något av en...kris.

Men Calle fanns där hela tiden. Och sen gifte vi oss.

Jag vet. Det är några minuter till.

Ni sköter fortfarande DK Club?

Tillsammans med min bror. Vi har stora planer för framtiden.

Ah...

Aj...

Ah...

Stanna där. Bra!

-Jättebra! -Det blir ju urdumt.

-Hej. -Hej.

Jag måste kolla var mamma är.

-Hej. -Hej.

-Det är jag som är Ester. Peters fru. -Jaha.

Ni kan fotografera Peter på kontoret, så kan jag komma och hälsa på.

Det hade varit trevligt, men vi har redan bilder av Peter på kontoret.

-Nina och Calle, det är ju en saga! -Ja, det är jättefint. Verkligen.

Fru Svensson...

Fru Löwander. Jag har behållit mitt flicknamn. Det var enklast så.

-Finns er dotter här nånstans? -Hon är i Skåne hos sin far.

-När kommer hon tillbaka? -Hon bor där.

Bor hon hos sin far?

Jag har också ett barn från ett tidigare äktenskap. En son.

Jag förstår.

Mamma!

Mamma?

Hallå!

Mamma!

-Vad har hänt? -Jag har ont.

Jag ringer doktor Boman. Jag kommer tillbaka!

Jag borde sagt som det var: "Jag är en dålig mor."

-Sluta, det är inte sant. -Det var vad journalisten tänkte.

-Kommer Christina upp till jul? -Erik vägrar ge besked, som vanligt.

Vad jag saknar henne!

Nina, det har hänt er mor nåt.

-Jag åker inte till sjukhus. -Förmodligen har ni fått kärlkramp.

Jag känner ett tryck över bröstet ibland, men det går alltid över.

-Är kärlkramp allvarligt? -Inte i sig.

Men när det kommer oftare ökar risken för hjärtattack.

-Jag hämtar din kappa. -Ni kan inte tvinga mig att åka.

Jag kommer upp till er i morgon, doktor Boman.

Men nu stannar jag här och vilar.

Då säger vi så.

Tack.

-Är det säkert att du mår bra? -Ja.

Kan ni hämta Gustaf?

Gläns över sjö och strand

stjärna ur fjärran

HON SNYFTAR

-Det är så fint. -...tändes av Herran

Å, vad fint. Så fint tåg.

Jag tar gärna kaffe till desserten.

Det här är Margareta Nilsson. Vi sågs vid en facklig konflikt här.

Så statsministern minns det?

-Är ni ordförande i fackklubben än? -Ja.

Svante Gahn, arkitekt. Britt Gahn, ordförande i kvinnoförbundet.

-Vi är glada att ha er som gäster. -Angenämt.

Kyparen: Mera grisfötter!

-Två Lyckholms till herrarna? -En sexa Skåne också.

Jag känner igen er.

Var inte ni på Djurgårdskällaren? Och sålde kuponger? Satt ni inne?

-Jag ordnar med er dricka. -Det är inget att skämmas för!

Gustaf...

Vad gör du här?

Mamma har fått en kärlkrampsattack och vill att du kommer.

-Nu? -Ja, helst.

-Är det allvarligt? -Inte livshotande, men...

-Då har jag tyvärr inte tid. -Mamma ber dig.

Jag är inte skyldig er nånting.

Fan också! Helvete...

Å, herregud... Helga.

-Hur mår du? -Det är bättre.

Jag känner en doktor Jerstad, hjärtläkare. Han tar säkert emot dig.

Tack, men jag går till Boman som vanligt. Det var snällt.

-Fick du tag i honom? -Ja. Men han kommer inte.

-Varför inte det? -Han har fullt upp på restaurangen.

-Hur kan man säga så? -Han jobbar ju faktiskt.

Vi kan väl prata med honom i morgon?

Jag vill inte ha det så här.

Älskling, får jag prata lite i enrum med mamma och Nina?

Ja, visst.

Tack för i kväll. På återseende.

Gustaf, kom och sätt dig.

-Jag ber om ursäkt för att jag drack. -Det där skiter jag i.

Jag är nog Stockholms gladaste källarmästare, som fått tag i dig.

-Tack, det var roligt att höra. -Skål.

Jag vet inte hur du gör. Det blir en annan stämning när du är här.

Det var pappas käpphäst. Man ska alltid le, aldrig visa dåligt humör.

Det märker gästerna mer än nåt annat.

-Varför är du inte kvar på DK? -Min bror utmanövrerade mig.

-Han fick över vår mor på sin sida. -Å fan.

-Ja, du... I de bästa familjer... -Jag la ner min själ i restaurangen.

-Sålde du din del sen? -Nej, den har jag kvar.

Så du är delägare, men de utnyttjar inte det du kan? Det är kriminellt.

Tack. Det värmer.

Skål, Gustaf. För att du är en jävla duktig restaurangmänniska.

Så du vill köpa Oscarshof? Där Gustaf jobbar?

Då får vi in honom i verksamheten. Vi köper stället, men han utvecklar det.

Han kommer att tro att du vill ta makten.

Oscarshof går tydligen dåligt, så vi får det säkert till ett bra pris.

Gustaf kommer att se det som en krigsförklaring.

Det är det absolut inte. Det är ett ärligt försök att sträcka ut en hand.

Bara att höra Bojan, som arbetat i branschen i hundra år, säga:

"Du är en jävla duktig restaurangmänniska."

Jag har aldrig hört mamma säga nåt sånt.

Det är bara sån hon är. Men jag har sagt det till dig.

Jag vet.

Jag vet det, Astrid.

God dag. - God morgon.

Margareta... En person ringde och sökte er, en Gunnar Wegetoft.

Han ville komma i kontakt med er. Här är telefonnumret.

-Det behövs mer rödkål. -Jaha. - Hans-Erik, rökt ål!

Ursäkta, vad sa ni?

Rökt ål. Vad väntar du på?

Calle...

De behöver mera rödkål där ute, men köksmästarn hörde "rökt ål".

-Vad ska jag göra? -Ordna fram bägge delarna.

ROCK'N'ROLL

"Nina Löwander är arkitekten bakom den populära DK Club"-

-"en institution i Stockholms nöjesliv. Hennes man Carl Svensson"-

-"är kock och en snabbt stigande stjärna på kroghimlen."

-Jag ser ju helt tillgjord ut. -Nej, du är snygg.

-Och där... -Du ser så härlig ut.

Hm.

-Många sidor med Nina och Calle. -Jag är också med på nån sida.

Visst, du har en halvsida. Sen är det fem sidor med Nina och Calle.

Nina pratar om restaurangen:

"'Vi har stora planer. Jag ska sätta in en bardisk.'"

-Har ni pratat om det? -Det kommer inte att hända.

Gun!

Karin ska sova. - Anitha, du kan också följa med upp.

Jag vill vara med när ni pratar om restaurangen hädanefter.

Jag har kunskaper i ekonomi och har jobbat länge i verksamheten.

Jag vet det, älskling.

Hur kan det skada att jag sitter med?

Det kan det inte.

-Vilka hemska bilder! -Nähä.

Här är han, med statsministern. "Källarmästare Peter Löwander."

-Vad kom ni fram till, doktor Boman? -Jag konsulterade en hjärtspecialist.

Vi har upptäckt att ni har en medfödd defekt i hjärtrytmen.

Varsågod och sitt.

Jag vill inte skrämma er-

-men defekten i kombination med kärlkrampen kan vara allvarlig.

-Hur allvarlig? -Livshotande.

Därför är det av yttersta vikt...

-Har du tid att prata? -Nej, vi öppnar strax.

-Det tar inte lång tid. -En minut, då.

Ska du inte fråga hur jag mår? Jag mår bra, efter omständigheterna.

Doktor Boman har skrivit ut nitro- glycerintabletter för kärlkrampen.

-Vill ni komma till mig på julafton? -Du vet svaret.

Gustaf, det har snart gått fem år. Vi måste kunna börja umgås igen.

-Måste vi? -Vi är fortfarande en familj.

Enligt Vecko-Journalen verkar jag inte vara en del av familjen.

Jag nämndes inte med ett ord.

Ni kan stanna en timme, bara.

Nej tack. Du drömmer om en familje- jul, men det kommer inte att ske.

-Tänk åtminstone... -Nu måste jag fortsätta arbeta.

Roos behöver inte låsa i kväll. Jag gör det.

Uppfattat.

Var allt till belåtenhet?

Hovmästarn, ni har telefon. Det är herr Löwander.

Vi gjorde båda dumma saker de där åren.

Vi begraver stridsyxan. Vi har ju mer att vinna på att samarbeta.

Som jag sa, så vill jag prata med dig om en sak.

Men först...

Negativen är där i också. Såvitt jag vet finns det inga fler bilder.

DK har en stor kassa som behöver investeras.

Och jag tycker att Oscarshof ser intressant ut.

Du vill köpa Oscarshof? Ska jag se mig om efter ett annat jobb?

Inte alls. Om vi gör det här, så gör vi det tillsammans.

Men du skulle hålla i det.

-Vad menar du med "hålla i det"? -Du skulle bli källarmästare.

Men vem skulle ha sista ordet?

Stora beslut måste hela familjen prata om. Så har det alltid varit.

Men det skulle vara ditt projekt.

Jag ska tänka på det.

-Rehnskiöld. -Hej, det är Nina. Hur är det?

Det är bra.

Har du tänkt nåt mer på julen och Christina?

Hon firar jul här. Hon vill det själv.

Erik, snälla... Jag vill bara att vi ska lära känna varandra.

Man gör sina val i livet, Nina. Du valde bort mig och henne.

Jag blev sjuk. Och jag ville inte utsätta henne för en vårdnadsstrid.

Hon har det bra hos dig. Jag är tacksam för det.

Jag vill bara träffa henne.

Jag ska till Stockholm några dar före jul. Hon kan få följa med.

-Tack. Det betyder väldigt mycket. -Bra. Hej.

Jag har länge tänkt söka upp dig och be om förlåtelse.

-Du är förlåten. -Det lät inte helt uppriktigt.

Det ändrar ingenting.

Jag har inte gjort rätt för mig. Jag vet inte hur jag ska förklara det.

Jag var krigsplacerad, långt ifrån mitt hem.

Den tiden var som en egen bubbla, den verkliga världen försvann.

Men jag borde ha tagit mitt ansvar. Självklart skulle...

Du har min förlåtelse. Var det nåt mer du ville?

Vad heter han?

Uno.

-Jag vill träffa honom. -Nej.

Margareta...

Jag och min fru kommer aldrig att få några barn. Uno är mitt enda.

Jag var 20 år när du gjorde mig med barn!

Och du gjorde helt klart för mig att jag fick lösa det själv.

Vi hade behövt dig då.

Men nu klarar vi oss alldeles utmärkt på egen hand.

Så kontakta inte mig eller Uno igen.

Vilket jättegap! Här får du käk.

Och vilka fina, stora öron du har!

Du hör säkert bättre än köksmästarn.

Vad sa du?

-Vad i helvete sa du? -Förlåt, det var ett dåligt skämt.

Fortsätter du så här, så kan du skaffa ett nytt jobb.

Den som säger nåt om köksmästarns hörsel får sparken direkt!

Frågor på det?

Bra. Fortsätt jobba.

Här var det klackarna i taket. Har nån dött? Förutom han där.

Den här rullsyltan blir den bästa i världshistorien!

-Hur går det med brunkålen? -Bra. Vill köksmästarn smaka?

-Hej. -Hej.

Hej, hej.

Gustaf lovade att tänka på saken.

Han var på sin vakt, men jag försökte förklara att vi gör det tillsammans.

Det är väl bara att ge honom några dar.

Enligt årsredovisningen förlorar Oscarshof pengar-

-så Gustaf blir säkrare med er som ägare.

Det är inte din sak att uttala dig om det.

-Ester erbjöd sig att hjälpa till. -Våra respektive ska inte medverka.

Jag lägger mig inte i några beslut. Men jag har läst på Påhlmans...

-Det har nog inte undgått nån. -Och när du var sjuk, jobbade jag...

Vilken besvikelse för dig när jag återvände!

Om jag får tala till punkt, så har jag erfarenhet av hela verksamheten!

Nu sänker vi tonen.

Jag ska vara tyst.

Var gärna tyst, men inte här inne. Mötet är till för oss ägare.

-Hon har inte här att göra. -Hon kan vara till hjälp.

-Du kanske borde talat med oss först. -Kanske det.

Det borde du också gjort innan du pratade med journalister. En bardisk?

Tycker du att vi ska öppna ölkafé?

-Du försvarade mig inte. -Nej.

-Du... -Nej.

Nina gick för långt, men det gjorde du också.

-Tycker inte du att jag ska vara med? -Jo, det tycker jag.

-Hon hade rätt i en sak, Nina. -Vad då?

Jag tänker ofta på hur det hade varit utan henne.

-Vi skötte allt bra själva. -Jag vill inte höra.

Nej, för du tänker samma sak, men du vill inte erkänna det. Eller hur?

Att tekniken går framåt syntes i leksaksaffärernas skyltfönster.

I övrigt hade alla samma svårigheter som vanligt-

-att hitta en julklapp som går att byta.

TUTAR

-Jag är alltid ute i sista sekunden! -Stick i väg. Jag fixar det.

-Jag ordnar det. Gå, nu. -Glöm inte band om.

-Hej. -Hej.

-Hej, Christina. -God dag.

Ja... Tack.

Erik berättade att ditt favoritämne i skolan är naturlära.

Så jag tänkte att du skulle tycka att det här var spännande.

-Har du varit här förut? -Nej.

Titta, vilken fin björn!

-Trivs du bra i skolan? -Ja.

-Har du många kamrater? -Några.

-Vad heter de? -Ellen.

Jag har en julklapp till dig hemma.

-Jag får väl ge dig den i förväg? -Mm.

-Vad är det? -Inget.

Såg du julkortet från Lilly och Torun?

-Ja. Kommer Lilly hit i jul? -Nej, jag tror inte det.

-Saknar du henne? -Ibland.

-Vi ses sen. -Mm.

-Vad gör du? -Jag ska väl griljera dem?

Det ska ju bli aladåb! Vad är det du inte förstår?

Jag ber om ursäkt. Men jag frågade köksmästarn om de skulle griljeras.

-Är det mitt fel nu? -Nej. Jag ber om ursäkt.

Du kan gå hem, Hans-Erik. Du får sparken.

Har köksmästarn en minut?

-Om vi kunde ta det på kontoret... -Ja, då får det gå undan.

Ja?

Jag skulle vilja att Hans-Erik får vara kvar.

Vi har julbord. Vi behöver honom.

Han ljuger mig rätt upp i ansiktet. Ska jag låta det passera?

Det börjar bli ett problem att köksmästarn hör dåligt.

Ja, jag vet det.

Vi andra kan tala tydligare och fråga en extra gång.

Det är fan att man ska behandlas som en gamling.

Du får vara kvar.

-Stort tack. -Låtsas som om inget har hänt.

Vet du vad det är? Det är bitar av plast som man kan bygga saker av.

Som Meccano, fast av plast.

Få se...

-Hur är det med den lille? -Ove. Jo, det går bra.

Han är väldigt spänd på tomten.

-Och du och Nina? -Det är bra.

-Ni ska inte ha en liten, då? -Vi gör vad vi kan.

-Ska jag hjälpa dig borsta tänderna? -Jag är klar.

Får jag se?

-Vad fint det blev på dig. -Tack. God natt.

God natt. Får jag en kram?

-Jag lovade pappa att ringa. -Det går bra, såklart.

Telefonen är i vardagsrummet.

-Kan du numret till honom här? -Ja.

-Rehnskiöld. -Hej, pappa.

-Hej, gumman. Hur är det? -Jag ska gå och lägga mig.

-Kan inte du komma och hämta mig? -Det går inte.

Men det är inget roligt här.

-Dricker mor? -Nej. Dricker vad då?

-Vad har ni gjort i dag? -Vi var på museum.

Snälla pappa, kan inte du hämta mig?

Jag kommer tidigt i morgon. Gå och lägg dig nu.

God natt.

Det ser jag. Är ni i sällskap?

Ingen från kungafamiljen, fru Winter.

Den är jag inte bekant med.

Jag ska göra ett försök.

-Sover hon? -Ja.

-Älskling, vad är det? -Hon vill åka hem.

-Det vet du väl inte. -Hon sa det när hon pratade med Erik.

Allt är nytt för henne. Hon kanske aldrig har bott över borta förut.

-Hon behöver inte mig. -Jo, det gör hon visst.

Hon kanske inte vet det än. Men hon kommer att förstå.

-Pappa! -Hej, gumman!

-God jul. -God jul. - Christina...

Det har varit så fint att ha dig här.

Du betyder mycket för mig. Jag hoppas att du vill komma hit snart igen.

-Och god jul. -God jul.

Utmärkt. Ja, det gör vi. Jag ringer er.

Och förresten, god jul. Tack. Adjö.

-Kan du skicka kanelen? -Ja, absolut.

-Vem var det? -En affärsbekant, bara.

Vi är bjudna till farmor som vanligt. Vi kanske kunde gå dit en stund.

Bara några timmar. Vad säger ni om det?

-Det vet du att jag vill. -Gärna för mig.

Då så. Då säger vi så.

-När kommer de? -Vid två.

Hur ska vi kunna hålla allt varmt?

Den här diskussionen har vi varje år. Det löser sig ju alltid.

-Löwander. -Hej, mamma. Vi kommer.

Gör ni?

Tack, Gustaf!

Gustaf... Det här betyder oerhört mycket för mig.

Vi ses om en stund. Adjö med dig.

Jo, varmhållningen...

Vad sa han?

-De kommer hit. -Det är väl inget att böla för.

Jag blir ju glad! Strunt i det, du.

Och sluta tjata om varmhållningen! Det enklaste är om du äter med oss.

Jag stannar inte här och äter!

Nähä. Vad ska du göra som är så viktigt, då? Ska du träffa nån?

-Nej. Men det angår väl inte dig? -Jag frågade bara.

Att man inte kan få lite lugn och ro på självaste julafton!

Är du klar?

-Kan jag verkligen ha den här? -Det är jättefint.

-Vad är det där? -Sätt dig.

-God jul. -En julklapp redan?

-Jag kan inte vänta längre. -Okej.

Vad kan det vara?

Vad är det här?

Är det sant?

-Blev du glad? -Så glad.

-Ska vi se om farmor är här? -Här kommer snälla barn!

-Välkomna! God jul. -Ischoklad.

Tack, Anitha. Vad fint. - God jul, Peter.

-God jul. -God jul. Jag gjorde lite egen.

Har du fått en pepparkaka? - Vill du ha nallen?

-Hur mår du, Helga? -Jo tack.

-Har du haft mer besvär? -Nej, nitroglycerinet verkar fungera.

Vad skönt.

Jag ber om ursäkt för mitt beteende sist.

-Tänk inte på det. -Jo.

Jag sa saker som jag inte borde ha sagt.

-Jag bryr mig mycket om restaurangen. -Jag vet det, Ester.

-God jul. -God jul.

-God jul! -Säg god jul till farbror Calle.

-God jul. -God jul, mamma.

God jul. - God jul.

-Vad har du önskat dig i julklapp? -Dockor och Lego.

-Välkomna! -God jul, mamma.

Gustaf, vad jag är glad att ni kunde komma. - Och Astrid...

-God jul, Gustaf. -God jul, Peter.

Varsågod.

-Oj, vad fint. -Mm.

Då var hela granen tänd.

-Tack! -Ivar Lo-Johansson?

Ja. Innan jag fyller 15 vill jag ha läst alla stora proletärförfattare.

-Tack, mamma. -Varsågod.

-Vart ska du? -Jag går över till Christer en stund.

Han är så söt, så. Läser proletärförfattare.

-Ja, han börjar bli stor. -Ja, du.

-Vem vet var vi firar jul nästa år? -I en bättre lägenhet.

Jag är för gammal för att lämna Klara. De får slänga mig på tippen.

Du kommer att få en fin och modern lägenhet i nån trevlig förort.

Det blir säkert tunnelbana också.

-Vet Uno om att huset ska rivas? -O, ja. Han visste det före mig.

Tant Andersson: Uno har huvudet på skaft. Inget undgår honom.

Hur är det?

Unos pappa har sökt honom.

Och jag har inte berättat det för Uno.

Har inte pappa berättat om Johansson?

-Herr Johansson? -Det var han som du...

Ska du gå och lägga dig?

-Du måste ju berätta för honom om... -Vi kan ta det en annan dag.

Ni hade ju era samtal.

Min kära familj...

Jag är så glad att vi har kunnat samlas alla här i dag.

Det betyder väldigt mycket för mig.

Jag hoppas att det här blir en nystart för vår familj.

Skål och god jul.

God jul!

Ja...

Tack, mamma. Det var ett fint tal.

Familjen, ja. Den är viktig.

Den kan vara en stor tillgång. Tills den vänder sig emot en.

Jag förstår varför det var så viktigt att vi skulle träffas alla just i år.

Det här handlar förstås om Oscarshof.

Ni tror fortfarande att det var ren tur att Djurgårdskällaren överlevde.

-Ska vi ta det här en gång till? -Ni svek mig.

-Gustaf... -Vi behöver väl inte prata om det nu?

Jag vet precis hur det skulle bli på Oscarshof. Allt är säkert planerat.

Om jag opponerade mig, så skulle ni sparka mig. Men det blir inget.

Jag ska köpa in mig i Oscarshof på egen hand.

För att ha råd, så har jag sålt min del i Djurgårdskällaren. God jul.

-Du kan inte sälja till nån annan. -Ändå har jag gjort det.

Till en danska. Henriette Winter.

Ja, det var väl allt.

Då går vi.

Ursäkta...