Original subtitles

Vad händer nu?

Jag blir irriterad. Du irriterar mig.

- Vill du gå? - Ja.

Ja, men... Ja, då gör du det.

Nej. För nu är du min mamma.

- Men jag är ju inte din mamma. - Nej, det vet jag att du inte är.

Men hon är precis så.

Hon insisterar på att vara här och så vill hon inte det.

- Och det irriterar dig? - Ja.

Din pappa då?

Han drack bara.

- Och nu ska du straffa henne? - Ja.

För du vill inte att hon ska vara för nära dig?

- Men du vill att hon ska vara nära. - Ja. Nej. Nej, det vill jag inte.

Men... du vill ha nån nära dig.

Ja.

- Kan du blunda? - Varför det?

Det är bara en övning. Det kan vara bra att prova. Kan du...

Om du blundar.

Så fokuserar du på att se din mamma framför dig.

Hur var hennes första blick på dig när du föddes?

Försök att... se.

Nej, jag vet inte. Jag ser inget.

Nej.

Nej, det är inte säkert att det fanns där.

Då är vår tid ute. Ja.

Det betyder att vi får tvillingar.

Kära Marte.

Och Marco. Jag säger det på norska. Jag hoppas att du förstår.

Jag är så glad att jag har dig.

Och jag är så glad att jag har din familj.

Speciellt din bror.

Och så är jag väldigt glad för att du valde mig.

Eller egentligen så tror jag kanske att det var jag som valde dig.

För jag minns första gången vi såg varandra. Det var här på dansskolan.

- Och du var så cool. - Ja, ja.

Jag minns att du hade sån attityd, liksom ägde stället.

Då tänkte jag bara att hon där... henne ska jag bli kompis med.

Henne vill jag vara.

Det tänkte jag också första gången jag kom hem till dig.

Här vill jag vara.

Ja, nu låter jag ju lite som en sån där stalker, men det är jag ju.

Och så tog ni bara in mig.

Jag vet att du kommer att känna dig väldigt hemma i denna familj, Marco.

Eller att du redan gör det.

Ja... Så nu ska jag bara fortsätta att kopiera dig, Marte.

- Gratulerar. - Tack.

- Marco och Marte. Skål. - Skål.

Detta är klassiskt skandinaviskt. Som tidlös design.

- Okej, bra. - Jättebra.

- Det är från Jorunn och Leif. - Jorunn och Leif.

- Är det nåt kort på den här? - Nej, inget kort.

Det är väldigt speciellt. Min mormor skickade det till dig.

Hon fick det av min morfar på sitt bröllop och vill att du ska ha det.

Okej.

Åh! Herregud.

Det är så... Titta på det.

Tack.

Är du säker på att din mormor vet att det är här i Norge?

Hon skickade det, så hon vet det definitivt.

Är det Svansjön ni dansar? Är du den svarta eller vita svanen?

Nej, fan. Okej... Hur är den svanens död då?

- Nej, nu får du sluta! - Ihop med benen.

Sen kommer barnen. "Nej, bort! Bort!"

Det här är min chans att glänsa.

- Du tar mig inte seriöst. - Jag tar dig visst.

Nej, du gör inte det. Du gör inte det.

Min rockstjärna.

För mycket. Aj, aj, aj!

Även om du ska på turné så behöver du inte hålla på så där.

- Gracias. - De nada, cabrón.

Det är lite konstigt för mig när du hånglar med min bror.

Ja. Jag har ju också en bror.

Ja, en halvbror som du aldrig har träffat.

- Va? - Nej, det är bara...

Hon har också en bror. Men hon har aldrig träffat honom.

- Och vi pratar inte om det, så... - Nej.

Okej.

Ja!

Jag vill inte att du ska åka.

Inte jag heller.

- Hej då. - Hej då.

Få se hur stora vingar ni kan göra.

Bra. Och en fin stor ring också.

Tänk att ni är svandrottningar och svankungar med stora fina vingar.

Och nu är det en örn som jagar dem, så de måste skynda sig att fly!

- Minns alla var de ska stå? - Ja.

- Nummer ett eller nummer två? - Nummer två.

Och Hedda är där.

- Hej då. - Hej då.

Hej då. Vi ses nästa gång.

Nåt jag kan hjälpa dig med?

Nej, jag ville... se var du arbetar.

Okej. Var det nåt du undrade över eller?

Nej, jag är nyfiken bara.

Ja, jag undrar lite... Jag förstår inte helt vad du håller på med.

Vad menar du?

Vad jag menar? Du smög runt mitt hus och kikade in.

- Vad vill du? - Ingenting.

Om du inte vill nånting tycker jag att du och din självupptagna mor-

-kan hålla er borta. Fattar du det?

Dra åt helvete. Fuck off!

- Vem var det? - Min bror.

Jag tycker att ni är lika.

- Jag tycker han är lite lik mamma. - Ja, det är sant.

Det är så pinsamt. Jag trodde inte att han visste vem jag var.

Han bor i Oslo nu?

Varför har du inte sagt nåt om det?

Nej... jag vet faktiskt inte.

- Fin dräkt. - Ja, fin och fin...

Den trycker mot äggstockarna. Man blir nog infertil av den.

Advokater ska inte få barn.

Så de designar världen tajtaste...

Jävlar.

- Ska du bli gravid? - Ja.

Du...

Får jag lov till en dans?

- Marte... - Jo!

Nej!

Vi börjar med lite "Cats".

Den här. Minns du den här?

Och så går det över till...

Plan 5. Dörrarna öppnas.

- Hej, hej. - Hej.

- Din far sover, men din mor är här. - Ja, jag vet det.

- Hej. - Hej.

- Hej. - Hej.

- Jag fick A på examen. - Oj. Så bra då.

Det är inte så dåligt vid sidan om ett heltidsjobb.

Titta här. Min handledare var skeptisk, men...

Jag tar mer och mer utgångspunkt i "Doktor Quinn", västernserien vi såg.

Får jag läsa? Är det okej?

"The Virginian av Owen Wister uppfattas ofta av läsarna"-

- "som en romantisk berättelse om den perfekta relationen"-

- "mellan idealmannen och idealkvinnan"-

- "som möts, blir kära och gifter sig."

"Den manlige protagonisten får en framgångsrik karriär."

"Medan den kvinnliga protagonisten Molly får en massa barn."

"Tompkins poängterar att historien om Molly och mannen från Virginia"-

- "historien om heterosexparadiset, är den som Wister vill tro på."

Är det inte otroligt? Kvinnan framställs som en höna.

Medan mannen... Minns du han med långt ansikte?

Han är en häst!

Ja.

- Från New York. - Tack.

Då måste jag ge mig iväg.

Vad är det? Pappa!

- Var är mamma? - Hon kommer senare.

- Hej. - Hej.

- Vill du komma in? - Jag går upp och...

- Ja, här bor vi. - Wow.

Det är vardagsrummet.

Vi har bott här i två år, men har aldrig helt kommit i ordning.

Jag tycker det är superfint.

Det är mamma.

Det är en gammal bild, men den är fin.

Wow, vad snygg!

Vad vacker hon är.

Titta. Det är din mamma.

Hur gammal är hon här?

- Hon är 18. - Vad öppen hon ser ut.

Hon är först och främst jättemycket. Intensiv. Skrattar högt och mycket.

Men hon imponerar också på mig. Hon har alltid ett projekt på gång.

Nu tar hon till exempel en ny master-

- i amerikansk feministisk västernlitteratur. Jo då.

Hur gammal var du när de skilde sig?

Det var jobbigt för mamma att inte få träffa dig.

Men din pappa hade ju säkert sina anledningar.

Är det det hon har sagt?

Ja...

Det var ju din mamma som stack. Bara försvann.

- Kan jag ge dig nånting? - Nej, nej, nej tack.

Det måste vara jättekonstigt för dig att din mamma inte har sagt nåt.

Det börjar bli sent. Jag sa att jag skulle in om kontoret före elva.

- Nu? - Det är månadsredovisning.

Alla sitter sent. Så jag måste nog röra på mig.

Ja, men då åker ni ihop då.

- Så kan ni ta en öl sen. - Javisst, det kan vi göra.

Det passar inte så bra att ta en öl just i kväll.

Det är lite mycket att göra.

Så om vi kunde skjuta på det så hade det varit fint.

Okej.

- Absolut. - Fint.

Absolut, det kan vi göra.

Tråkigt?

Jag förstår det.

Det blir efterfest, eller?

Kom.

- Var kommer ni ifrån? - Nej, vi är bara på besök här.

- Från Strömstad. - Hänger ni med?

- Javisst. - Vad trevligt.

- Vart ska vi? - Arbets-och socialdepartementet.

- Wow! - Trevligt.

Jag har bara varit där för drinkar. Jag vet inte hur maten är.

Ja, vi blev medbjudna på vägen, höll jag på att säga.

- Är det ni som genomför det? - Politikerna kan inte göra allt.

Vi måste komma härifrån på nåt sätt.

Jag räknar ner från tre, så dunkar du huvudet i bordet.

- Va? - Dunka huvudet så hårt du kan.

Tre...

...två, ett.

Nej, jag bara skojade.

- Är du okej? - Ja då.

Jag trodde aldrig du skulle göra det. Du är helt sjuk i huvudet.

Du minns mamma, men min pappa har du inte träffat.

Nej. Alltså, jag bodde ju aldrig...

Det var ju när vår mamma bodde i Sverige som jag blev född.

Men han måste ju ha varit där.

- Eller hon var här. - Ja.

Vi ska inte hit.

Jag tror att vi har kommit ner i källaren.

- Tror du den har sensorer på sidan? - Den har inga sensorer på sidan?

- Kolla. - Hej då!

Hej, pappa.

Det här är Henrik.

Tänk att vi två är syskon. Det är sjukt.

Hej, syrran.

Vänta.

Oj då. Sitt stilla.

Gris.

- Pappa? - Oj. Men hej, gubben. Vaknade du?

- Ska du gå och lägga dig? - Nej, jag vill inte lägga mig.

- Jo, kom. - Nej. Jag vill inte lägga mig.

- Hej då! - Hej då.

- Hej då! - Hej då.

- Hej då! - Hej då.

Jag funderar på om jag ska publicera min uppsats nu.

I "Western American" eller "Gender Society". Är det inte lite roligt?

Jo.

De sa att du hade varit här en kväll tillsammans med nån.

- Ja. - Vem var det?

Jag var här med Henrik.

Min bror.

Han bor ju här nu, så...

Du vet att du rotar i saker som inte angår dig.

Vet pappa det?

Ville ni ha mig då?

Så elak du är.

Så otroligt elak du är.

Hej. Har ni hunnit kika lite?

Det är fortfarande lunchmeny.

Vi har gift oss... i dag.

Oj. Gratulerar.

Tack.

Då börjar vi med en flaska Barbaresco.

Ja. Jättebra.

Det är Martes.

Varsågod.

En gåva.

Ta på det.

Okej.

- Kan du...? - Vad ska du göra?

- En volt. - Nej, du kan inte dyka här.

- Men jag dyker inte. - Gör inte det, se hur grunt det är.

- Gör inte det. - Åh, men det är ju mitt trick.

Lägg av, för helvete!

Förlåt.

Vet du att jag var i Norge en gång när jag var 18?

Och?

Så letade jag upp ert hus.

När du öppnade sa du att jag skulle komma igen senare, för din mor sov.

Jag blev så jävla missunnsam.

Jag tittade på dig och tänkte: "Fan, det är här jag skulle ha bott."

Jag tänkte att jag hatade dig lite då.

- Hallå? - Hallå!

Nej!

- Vänta lite. - Du har jättelitet ansikte.

Jag vet. Nu avslöjar jag vilket litet huvud jag har.

- Sluta! - Jag har en mer elegant version.

Åh ja. Ja, ja, ja. Det är totalt "Flicka med pärlörhänge".

Tack.

Hur är det egentligen?

Jag vet inte. Jag blir bara så där... rädd.

Eller... det är första gången som jag liksom känner-

-att allt... är på plats.

Välkommen till din röstbrevlåda. Du har ett nytt meddelande.

Det är mamma.

Du måste komma med en gång.

Kan jag komma in?

De sa där nere att jag bara kunde... gå upp, så...

Pappa är död.

Sitter du mitt i nåt eller?

Nej, det är okej.

- Hej. - Hej.

Varför tar du inte telefonen? Det är massa saker vi ska ordna.

Hej.

- Är det bra? - Ja.

Hon ville absolut att jag skulle vara med.

Dag pratar om att ställa in turnén.

Men jag har ju pratat... Jag ska ringa honom igen.

- Kommer han inte? - Nej.

- Varför inte det? - Nej, det är ingen vits.

- Ska jag göra kaffe eller? - Ja.

Henrik är här.

Vill du träffa honom?

Jag...

Shit.

Kan jag bara ringa dig lite senare kanske?

Självklart.

Ja...

- Tack för att du kom. - Ja. Jag bara...

- Vi rings. - Rings, ja. Bara ring.

Du, så fint det var. Jag blev så rörd.

- Jag visste inte att du kunde sjunga. - Åh. Tack.

Charlotte har alltid sagt att jag skulle sjunga, så då tänkte jag...

- Ja, då gör jag det. - Har jag sagt det?

Ja.

- Hej. - Hej.

Åh gud...!

- Ja, det är väldigt länge sen sist. - Hej. Så roligt.

Det blir alltför sällan. Men jag ser ju Charlotte varje dag.

- Och det är ju väldigt trevligt. - Det gäller att anställa mig.

Hon är hemskt duktig. Jag är så glad över att ha henne.

Ni måste komma och titta. Hon ska ha en föreställning nu om...

Inget datum.

Det är snart. Det vore trevligt om du kan komma.

- Om jag får veta det kommer jag. - Klart du får veta det.

- Jag måste ha en kopp kaffe. - Ja. Det finns vin också, om du...

- Är det nåt vi ska hjälpa till med? - Är det nån som vill ha mer kaffe?

Vad händer?

Med han din bror.

Vad är det...? Vad är det som händer med honom?

- Åh...! - Vad är det?

Jag är jättesvettig.

Jag tror...

Jag skulle lämna tillbaka det.

Och så...

Förlåt.

Charlotte...

Det är okej.

Du...

Vad är det som händer?

- Okej? - Ja.

Ska jag bara ta det?

Så.

- Jag går in till de andra. - Ja.

Helt rätt, för om man gör fel-

- och gör så: "Åh, nu gjorde jag fel", så ser alla att man gör fel.

Men om man gör fel och tänker "jaja" och dansar vidare så ser ingen felet.

- Vad tänkte du på, Mina? - Vad är det för dag?

- Det är en torsdag. - Den som kommer nu?

Nästa gång ska vi dansa.

Det är två gånger till. Det kommer gå jättebra.

Vad tänkte du på, Hedda?

Att jag känner en som heter Nora och det är min storasyster.

Kanske kommer hon och tittar. Tror du det?

Då ser jag fram emot nästa gång. Och så säger vi tack för i dag.

Tack för i dag.

Tack för i dag, Ida. Jag får en kram.

Vi ses nästa gång.

Vad duktig du är.

Jag stod och såg på lite.

Du...

Jag vill gärna träffa honom.

Om han nu vill träffa mig.

- Vad är det? - Va?

Jag är bara så ledsen. Du vill ju inte ha med mig att göra.

Mamma...

- Jag är din mamma. - Åh! Nu får du sluta!

Om vi två ska vara nära måste du sluta leka mamma.

För det är du inte. Det har du aldrig varit.

Men jag har försökt.

Jag har gjort mitt bästa.

Ja. Men det hjälper inte.

Det var inte bra nog.

Nej.

Nej.

Jag var bara nitton.

När jag gifte mig.

Att lämna Henrik är det värsta jag har gjort.

Och när du kom tänkte jag att det skulle bli en ny början, men...

Det blev så fel.

Jag kunde inte ta i dig.

Jag ville ju göra det ordentligt med dig, men...

Det... Ja.

- Sen klarade jag inte det. - Nej.

Dessvärre.

- Så är det bara. - Ja.

Så är det.

Kan jag få träffa honom?

Snälla.

Kort eller kontant?

Kort.

Hej.

Hej.

Ja, kom in.

- Det är tomt i bassängen nu. - Ja, alldeles tomt.

Men det är nog lika bra. Det skulle vara jättekallt.

- Jättekallt. - Mm. Mitt i vintern.

Men i sommar, när det blir sommar då är det nog både vatten och...

- Är det nån som gillar pizza här? - Nej.

- Pizza. - Vill du ha pizza?

- Den där. - Och du ska den biten?

- Är det okej? - Ja.

- Ska du ha den på tallriken? - Vi ska lägga den där.

- Får jag hålla honom lite? - Mer oliver.

- Hur länge kan ni stanna? - Så länge vi vill.

Jag har lämnat Elin.

Kom. Ska du ner? Kom, så ska jag fixa det.

Vi kanske ska ta hissen ner sista...?

Ja, det kan vi göra.

- Hej. - Hej. Är du här?

Ja, jag bara kollade timlistor och så. Du måste hälsa på Henrik.

- Hej. Kirsten. - Henrik. Trevligt.

Nämen... nämen, hej. Vem är du då?

Du var en riktig sötnos.

- Han är lite lik dig, tycker jag. - Tycker du det?

Du, är det inte roligt? Att Marte är gravid?

- Jo. - Har hon inte sagt det?

Vi har bara inte setts på några dar. Det har varit lite hektiskt.

Du? Ska inte du, jag och Marte äta middag tillsammans snart?

- Vi saknar dig. - Ja, det gör vi.

- Det blir trevligt. - Ja, det blir bra. Hej då.

- Hej då, vi ses. - Det var trevligt att träffa dig.

Den kan inte stanna. Åh nej!

Men den flyger fint.

Titta, den kan flyga uppåt och åka framåt samtidigt. Kolla.

Hör ni! Hör ni!

Hey, nu är ni tysta!

Så, bra. Vi kan inte ha fri lek om ni inte kan lyssna på mig.

Kan ni ställa er på era platser?

Fort. Och stå stilla tills jag säger "börja".

- Minns alla hur vi började? - Ja!

Då börjar vi med benen ut och huvudet ner. Inte sant?

Och så diggar vi. En, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta.

Och vad händer efter det?

Fem, sex, sju, åtta - så går vi.

En, två, tre, fyra.

Ut, in, ut - och sträck armarna.

Så där. Och så din...

- Säkert att det är okej att jag kom? - Ja, ja, det är helt okej.

Det är bara pappa som hjälper Marco med ansökningspapper till BI.

Han är ju nästan klar med sin bachelor i ekonomi i Mexiko.

Men här måste han börja om, så det är lite...

- Gud. - Ja.

Kirsten verkar jätteglad över att bli mormor.

Ja.

Jag skulle ju berätta det för dig, jag bara... ja.

Det är inte lite tidigt? Du är säker på att du vet vad du gör?

Vad menar du med det?

Jag tycker det är så konstigt att veta att du ska bli mamma.

Vad menar du? Vad håller du på med egentligen?

Herregud. Jag menade det inte så.

Jag kan bli fadder.

Jag vet inte vad jag ska göra.

Nej, du vet inte vad du ska göra. Du vet inte det.

Nu får du fanimej sluta.

Jag orkar inte mer. Du, du...

Du är för mycket, du suger ut all min energi.

Du bara pressar dig på mig, du pressar dig på alla.

Visst att vi tog in dig i familjen, men du är inte en av oss.

Tack.

Det har jag väntat länge på att höra dig säga.

Hej.

Hej. Du skulle inte komma hem förrän om en vecka.

Nej, vi orkade inte mer.

De sista spelställena var bara kassa.

- Jaså? - Så vi stack hem, pallade inte mer.

Nu är jag här. Utsliten. Fuckad.

- Pank. - Men här.

- Hej. - Hej.

Ja. Vi har träffats och... ja.

- Dag berättade precis om dagiset. - Just det.

Jag var där i dag för att höra om de hade några extrapass.

Jag stannade och spelade fotboll. Jag mot klabbet.

- De är fem. - Jo, men...

Du skulle bli överraskad. De är väldigt bra, det är de.

Ja, fy fan, jag krossade dem så galet mycket. De fick sig en läxa.

Det finns mer öl i kylen om du vill ha.

- Jag kan ta lite av hans. - Ja, vi delar.

Ja då...

- Det var trevligt att träffa dig. - Ja, detsamma.

Ja...

Jag tror att det är bra att du... Bra att du är här.

- Fint. - Ja.

- Men du, hej då. Vi ses. - Det gör vi.

Säkert att det är okej att du inte sover här?

Det är lite mycket med frun och... bråk.

- Okej? - Ja.

Hej då.

- Du... vi hörs i morgon. - Ja.

- Hej. - Hej.

Vad är det du håller på med?

Ingenting.

Vill du ha lite? Det luktar gott.

Du, jag lägger mig.

Jag skulle bara ge dig en kram.

Aj!

Vad fan? Lägg av! Lägg av! Men lägg av, säger jag!

Sluta! Jag hatar dig! Du är helt knäpp.

- Är jag knäpp? - Ja, du är sjuk i huvudet.

Jag hatar dig.

Förlåt. Jag menade det inte så.

Förlåt, förlåt. Stanna! Förlåt. Förlåt.

Släpp!

Lämna mig inte.

Bra. Nu får alla ställa sig i ledet.

Och så måste alla komma ihåg att le och sträcka på armarna.

Hej.

Jag måste bara packa ihop lite, så...

Ja...

Hej.

- Hej. - Väckte jag dig?

Nej, nej.

Varför sitter du med min telefon? Kan jag få den?

- "Jag vill ha dig inne i mig." - Va?

"Jag vill ha dig inne i mig"...

Vad fan är det för nåt?

Varför skriver syskon så till varandra?

- Det är sjukt. - Kan du ge mig den nu?

- Ge mig den. - Nej.

Sluta!

Shit!

Är du helt galen eller?

Kan du bara berätta för mig vad det är som händer?

Va?

Förlåt.

Förlåt.

- Charlotte. - Trevligt.

- Anne. - Ole.

- Vi pratade om att ta en öl. - Det är pressen om att dricka.

Vi måste lära känna varandra.

- Då ses vi där. - Ja, så trevligt.

Linje 4 till Sinsen.

Hej då.

Dörrarna stängs.

- Nämen, hej. - Hej.

- Går du på här? - Ja. Jag har börjat plugga, så...

Oj! Det hade jag inte trott.

Nej, inte jag heller.

- Kan jag få se? - Ja, ja.

Får jag se.

Nämen!

Herregud! Han är pytteliten.

- Han plirar lite med ögonen. - Ja.

- Vad heter han? - Per. Per heter han.

Eller Pedro.

Jag förstår.

- Men det går bra? - Ja, det gör det.

Ullevål Stadion.

- Jag ska av här, så... - Ja.

Det var kul att se dig.

Detsamma.

- Lycka till då med alltihop. - Ja, du med.

Ha det bra.

- Där hittade jag den. - Ja, bra.

- Är det nåt jag ska...? - Nej, jag vet inte...

Du. Kan inte du ta den här?

Jo då, det går så bra då.

Herregud, alltså. Du är så jävla fumlig.

- Det är en...? - En elefant.

- Skickade han den till dig? - Trevligt, va?

Jag tänkte att Oscar kunde få lite.

- Ja. - Henrik kommer sen och hämtar det.

- Då är vi klara. - Är vi färdiga?

- Kommer du? - Fantastiskt. Då åker vi då.

Vad gör vi med Henrik då?

Jag kan vänta här.

Okej?

Jag tycker om dig.

Och jag tycker om dig.

- Hej. - Hej.