Original subtitles

Hallå?

- Vincent? - Mamma...

Vad är det?

- Har det hänt nåt? - Jag vill inte vara här.

Jag har försökt ringa er, men pappa bytte era nummer, så lägg inte på.

- Mamma... - Kan du ge luren till Elina?

Jag vill inte vara här.

Mamma!

Numret har ingen abonnent eller är tillfälligt avstängt.

Välkommen till röstbrevlådan.

Hej!

Ni har söndagsfika, eller?

Jag skulle behöva prata med barnen.

- Nej, det går inte. - Jag kan vänta tills gästerna gått.

- Han blir ledsen när du åker. - Och om han inte får träffa mig.

Sätt dig på tåget och åk hem.

Mamma!

- Hallå? - Hej.

Jag är utanför.

Jag får inte träffa barnen.

Det här är det jag har.

Jag tror att det är bäst att du inte är kvar i morgon.

Vincent?

Vad fan håller du på med?

Tror du inte att jag vet var du är?

Du har en hjärna som en fyraåring.

Om du inte är borta i morgon... Du får inte ta hand om några barn.

Vincent!

Hej!

Vincent!

Du. Titta.

Till dig.

Vincent!

- Varför grät du när du ringde? - Vincent?

Vincent!

Hej.

Jag är på väg. Jag har inte tid just nu.

Vincent ringde mig i förrgår natt och grät och var rädd, men sen bröts det.

Mattias skaffade hemliga nummer till dem, så jag får inte tag på dem.

Det är nånting som händer och jag vet inte vad det är.

Jag måste sticka.

Ska jag bara släppa det? Om man är en vettig förälder...

Det behöver inte vara nån fara för att barnen är ledsna.

Det är barn ofta när föräldrarna är i vårdnadstvist.

Särskilt om de har en mamma som...

ja, har valt att flytta ifrån dem och dessutom...

Man får sätta sina egna känslor åt sidan när man har barn.

Mattias saboterar ju. Jag har fått träffa demen gång sen i somras.

- Det är inte den bilden Mattias ger. - Det han säger om mig stämmer inte.

Vem av oss kommer få dem då?

Barnen är födda här, uppvuxna här och går i skolan här.

Då får föräldern anpassa sig och i de flesta fall gör den det.

Jag kan inte bo här. Jag kan inte ens få ett jobb här.

Du får vänta en vecka och se vad domen säger. Jag kan inte göra mer.

Säg att jag väntar på domen här och ska träffa barnen efter skolan.

Hej.

Går det att hyra nåt så här års?

- Hallå? - Hej, Alice.

Jag pratade med Mattias. Han vill inte att du träffar barnen själv.

Men han har gått med på ett övervakat umgänge i morgon.

Du kan träffa barnen hos hans föräldrar 45 minuter efter skolan.

Men det är sista gången vi kan arrangera nåt sånt.

Hur har ni det?

Mm, bra.

Men visst säger ni till mig eller...

eller nån annan vuxen om ni inte har det bra?

Ni vet att jag alltid finns där. Om det är nåt.

Nej, det gör du ju inte.

- Måste vi sitta här i 45 minuter? - Nej, nej.

- Vincent, kom. - Gå du med Elina, Vincent.

Är ni klara?

Jaha...

Åk hem.

Ni måste ta dem därifrån. Jag ser att de inte mår bra.

Alice, jag kan inte diskutera såna här saker.

Jag kan inte prata med dem när Siv sitter där och övervakar.

Jag vill att ni tar dem därifrån.

Hör du vad jag säger?

Vi har skickat in den.

Vi har skickat in utredningen och vi tycker att Mattias ska ha vårdnaden.

Elina säger att hon inte vill bo hos dig.

Och de kommer att gå på det.

Om det inte kommer in nåt nytt om barnen.

Ursäkta, hej. Jag behöver prata med Vincent.

- Bara Mattias får hämta honom. - Ja, men... jag ska inte hämta honom.

Det har hänt nåt, så jag måste prata med honom.

Vincent? Kom lite grann.

Tack.

Har det hänt nåt?

Kom.

Kom.

Alice!

- Du får inte vara här. - Jag vet.

- Därför ska vi åka. - Va?

- Det ska vi, till Teneriffa. - Nej.

Det är inget problem om man missar en vecka.

Jag är din mamma, Elina. Jag får göra så här.

- Ni har rätt att få vara med mig. - Åk själv.

Jag kommer ringa pappa.

Ge mig en vecka.

En vecka.

Kom med.

Kom.

Hur många pooler finns det?

Massor, skulle jag tro.

Ska inte Elina med?

Nästa stopp: Boden.

Alltså, nästa stopp: Boden.

Elina, det går inte.

Sista utrop för ombordstigning på flight ST708 till Teneriffa.

Elina?

En, två, tre, fyra, fem, sex...

17.

- Jag kom till 19. - Va? Hur då?

Jag räknade.

- Hallå. - Men hej!

- Kul! Hur är det med er då? - Jo, det är bra. Ja.

- Var försiktig där vid kanten. - Roligt med barn i samma ålder.

Verkligen. Så roligt.

Bor ni kvar uppe i Vuollerim?

Vi bor i Vuollerim, men mamma bor i Stockholm.

- Stockholm? - Det är långt.

- Då får ni åka emellan långt nu då? - Nej, vi bor bara med pappa.

Men de flyttar snart ner, så då blir det bättre. Lättare.

- Gör vi? - Ja. Det är ju det vi arbetar på.

Elina?

Nej. Det är pinsamt att ha föräldrar, så klart.

- Är det pinsamt? Du tycker inte det? - Nej.

Alltså, wow!

Det här är ju helt sjukt.

Ta en.

Ska vi gå och bada?

- Kommer vi att få eget rum? - Det är klart du får eget rum.

- Och en dator? - Ja, absolut.

- Var bor du nu då? - Jag hyr en bortrest kompis lägenhet.

Ska du köpa en egen?

Eller kanske hus?

Att köpa är ju lite svårt, men...

Du vet att Vincent bara spelar med för att vara snäll?

- Jag tar dig! - Nej!

Elina! Hoppa i!

Vill du berätta för mig varför du grät när du ringde?

Vad skriver du?

Är det dagbok?

- Är det skolarbete? - Jag skriver ner allt som händer.

Så ingen sen kan säga att det var på nåt annat sätt.

Vad ska vi ta då? Det är så svårt med menyer.

Vad vill ni ha?

Ska vi köra på banana split då? Det är gott.

Hola!

Tre banana split, tre vattenmelon- cocktails utan alkohol, tack.

Såg ni det? Jag kan prata spanska. Va? Det visste ni inte.

Bra, eller?

Men, ehh... Vet ni att det finns ett visselspråk här?

För att de ska kunna prata med varann mellan bergen.

Eller så här.

Nu kommer de med Coca-Cola! Det är sant.

Äh, jag visslade fel. Jag sa cocktail, jag sa cocktail.

Smaka.

Jättegott.

Om ni fick välja...

Om ni fick välja som ni ville, skulle ni bo hos mig eller pappa?

Om du fortsätter fråga sånt här så kan vi inte vara här. - Kom.

Vill du sova hos mig?

Pappa säger att han ska sova i sin egen säng.

Jag älskar er.

Du kommer förlora nu. Eller hur?

- De tänker att du är psykiskt sjuk. - Är jag det?

Pappa säger att du är typ psykotisk.

Tror du på det?

Han säger så jävla mycket skit.

Han säger vad som helst för att förstöra för mig. Han är en psykopat.

Han är en psykopatisk mytoman.

Han ljuger inte om att det var du som flyttade och lämnade oss.

Elina, ska vi gå och bada?

Kan jag få kartan?

- Hej! - Hej.

Kan Vincent hänga med er ett par timmar?

Eller har ni planerat nåt annat?

- Ja, vi... - Vi...

Skitsnygg. Vill du ha den?

De här två... Vilken?

Hej. Den här, tack.

Underbart.

Jag är inte så hungrig.

Kan jag gå?

Du behöver inte låtsas för mig.

Vad?

Jag kommer att vara så himla jobbig och sitta och äta med dig varje dag.

Sitt kvar.

Jag har också haft det.

Du är så... klok och bra.

Det du håller på med är jättefarligt.

Den här sjukdomen äter upp en.

Vet Mattias?

Om du pratar om det här igen ringer jag pappa och säger var vi är.

Elina?

- I kväll är det karaoke som gäller. - Vill du sjunga? Kom igen!

Vi har kanske några sångare här. Hej, tjejer.

Men de är nog inte fulla nog än.

Vi behöver ju inte se nån av de här igen, så...

Här har vi en fin familj. - Vill ni sjunga en liten låt?

Gör ett försök. Bli kvällens första sångare.

- Kom, kom! Vi kör, vi kör, vi kör! - Jag tror vi har första sångaren.

- Vad heter du? - Alice.

En stor applåd för Alice! Helt fantastiskt.

Snälla, kom igen då.

Alice, vad vill du sjunga för låt?

- Jättebra låtval. Nu så. - Kom igen då.

- En stor applåd för Alice! - Det här blir pinsamt för mig.

Elina, hör du vad det är? Kom igen.

Kom igen då! Elina.

Vincent, du kan den här.

Kom då, snälla.

En applåd för Alice och barnen. Ge dem en ordentlig applåd!

Visst var det roligt? Du sjöng ju jättebra.

Du kommer få fängelse. Flera år i fängelse.

Om du inte kommer hem med dem nu. Fattar du?

Hej, Alice. Det här är Eva Geijer från Geijer & Widing.

Mattias advokat sa att om barnen inte är tillbaka i morgon-

- polisanmäler han dig, så du ligger väldigt dåligt till just nu.

Om du inte har nya upplysningar som gör att du kan hävda nödvärn.

Om jag visar det för soc och säger att du inte får hjälp hos pappa-

-så kan ni få bo hos mig.

- Om du inte har det bra. - Ge mig telefonen.

- Jag måste dokumentera. - Ta bort bilderna.

Jag kan inte göra det, Elina.

Det är från träning. Visar du dem för nån pratar jag aldrig mer med dig.

Jag fattar att jag gick för långt. Förlåt.

Jag ska ta bort bilderna. Jag lovar.

De försvinner. Okej?

Jag ska inte säga nåt till nån, men då stannar vi här.

- Fast om vi inte vill vara här då? - Din pappa har polisanmält mig.

Så vad har du tänkt?

- Var ska vi bo? - Jag vet inte.

- Jag gör allt jag kan. - Vill du veta varför Vincent ringde?

Hans hamster dog.

Titta, mamma!

Coolt. Det var jättecoolt.

Visst är det du som är efterlyst?

Jo, man ser att det är du på bilderna.

Det finns i Aftonbladet, det finns på Facebook. Det är du.

- Kan ni gå? - Alla vet att det är du.

Om det inte är du kan jag visa det för alla, för det är ändå inte du.

- Gå härifrån! - Det är du.

Hej. Vad gör ni?

- Hej. - Hej.

Förlåt, men, ehh...

Jag tror att ni har sett nåt på Facebook eller nånting.

Jag vill bara säga att mina barns pappa är en ganska svår person-

-som barnen måste skyddas ifrån.

Vi är i en riktigt jobbig situation just nu.

Jag hoppas att ni inte säger till honom var de är. Okej?

Tack. Hej då.

Polisen söker efter ett syskonpar som är 8 och 14 år gamla.

Polisen släpper de här bilderna och vädjar till allmänheten om hjälp.

Elina är cirka 160 cm lång och har rödbrunt, lockigt hår-

- och Vincent är 125 cm lång och har mörkblont hår.

De bor i Vuollerim och hämtades av en anhörig, men kom aldrig hem.

Samma kväll anmälde deras pappa dem försvunna.

Ja, det är han.

Sluta! Släpp henne!

Stick! Gå härifrån! Gå! Gå härifrån!

Det där du gjorde är riktigt jävla livsfarligt. Fattar du?

Man kan få hjärnskador för resten av livet om man inte får i sig luft!

Det gör ont i armen.

Förlåt.

Förlåt. Okej?

Kan vi säga att vi inte säger nåt till pappa om det här, eller?

- Va? - Jag vill hem.

Ja. Men vi ska inte hem.

- Jag vill hem. - Vi ska vara här och ha roligt.

- Men det är ju inte roligt. - Nej.

Jag vill hem.

Det är för jävligt. Det gynnar inte nån att ta barnen så här.

En sjuk person bestämmer sig för att göra nåt sånt här.

Hoppas verkligen jag får hem dem innan hon lyckas skada dem.

Min granne hade en när jag var liten som lät som mikron.

Den sa hela tiden "Ping, ping."

Om du vill så kan vi flytta till ett annat hotell. Med fågeln.

Gillar du den där?

Ja, den ser snäll ut. - Hej.

Försiktig nu med buren.

Mamma, kom!

Jag tror den är rädd.

Okej, vi går.

Den vill hem till oss.

Elina! Elina!

Spotta ut det du har i munnen. Spotta ut det, säger jag! Kom igen!

Spotta ut det! Spotta ut det. Spotta ut det du har i munnen.

Det är Tic Tac!

Jag kommer fixa det här.

- Hej. Vad heter du? - Vincent.

Du vet att det finns en anledning till att vi inte bor med dig.

Alla hemma pratar om dig.

Det skulle vara bättre för oss om du bara drog.

Jag kunde inte vara kvar.

Man ska inte vara tillsammans om man inte älskar varann.

Och det var jättedumt, men jag blev kär.

Helt enkelt.

Jag är ledsen att det blev så här.

Jag vill ringa pappa.

Kan jag få ringa pappa?

Mamma?

Mamma?

Var det bra att prata med pappa?

Jag sa inget.

- Nej, här. Kom. - Vad heter han då?

- Jag vet inte. - Olof.

Kom tillbaks, kom. Här.

Här ska du vara.

Kom, Lukas.

- Kom då. - Kom nu, Bertil.

Kom då, Pip. Vad hette han Tic Tac-killen?

Manuel. - Kom då, Manuel.

- Kom nu, Lukas. - Kom då, kom då.

Ska vi inte åka på utflykt?

Vi vågar, kom igen.

Ett, två, tre.

Nej!

Jo, kom igen. Tre, två, ett, noll!

Kunde det inte vara härligt att bo här?

Vincent!

Om ni fick heta vad som helst, vad skulle ni vilja heta?

- Som vad? - Vad som helst.

- Vi kanske kan byta namn allihop. - Kanske Jack Sparrow.

Absolut. Det tycker jag.

- Du då? - Jag vet vad du kommer att säga.

Du vet vad det är. Vad är det? Säg det, säg det.

- Astrid. - Astrid?

- Nej, nej. - Astrid!

Vi kanske ska titta på en skola senare med Jack Sparrow. Det gör vi.

Kan vi prata nånstans?

Du är psykiskt störd, sjuk. De kommer följa med mig hem nu.

- Vill de det? - Ja, det vill de. Elina ringde mig.

- Hämta era grejer! - Sitt kvar.

- Du är polisanmäld. Det vet du, va? - Har du frågat vad de vill?

- Sluta. Sluta, säger jag! - Vad vill ni?

Vill ni vara med mig eller pappa?

- Vill ni åka? Ni kan få välja. - Vincent, kom.

Ni får sova på mitt rum. Vi hämtar era saker nu.

Elina, kom.

Det är min vecka, min och barnens vecka.

Vi är på semester. Den var jättebra tills du kom.

Jag kommer ringa polisen. Okej?

Om...

Om jag hade dem varannan helg så kunde man se sen.

Det går inte.

De är rädda för dig. Vet du det?

Det är nånting du har hittat på som finns i ditt huvud. Det är inte sant.

Du har inte ens tänkt ta hand om dem. Det är din mamma som tar hand om dem.

Om du är helt ärlig, tror du barnen får det bra om de bor hos dig?

Ja.

Barn behöver stabilitet, de behöver trygghet, ett hem.

De behöver en förälder som de inte måste offra allt för att vara med.

De behöver en vardag.

Det skulle de flesta hålla med om.

Elina mår inte bra.

Vet du det?

Hallå?

Mamma. Vakna.

- Pappa står och pratar med polisen. - Mamma!

- Åk ni. Det går bra. - Jag vill inte vara med honom.

Jag vill inte vara med honom. Snälla!

Mamma, det är lugnt. Det är bra.

Hur länge måste vi vara här?

Tills i morgon, så...

- Då hittar jag ett annat ställe. - Sen då?

Då åker vi till Norge.

Går i skolan och hittar ett jobb.

Vad är det?

- Vad är det? - Kom.

Det var inte så mycket ätbart. Sykit?

Nej.

Eller kaksmulor?

Du, jag behöver verkligen veta varför du inte vill vara hos pappa.

Jag kan ta det.

Det känns som att om vi inte är med dig...

så kommer du kanske att göra nåt dumt.

Hej.

Jag tror att det är bäst om du kommer och hämtar barnen.

Kan du inte berätta nånting?

Nån historia.

Har jag berättat om när jag var hos ett medium?

Har jag inte?

Jag var... i alla fall 20 och jag och min kompis Pia var i London.

Hon skulle gå dit och...

Jag tror inte på medium, men Pia gör det, så jag tänkte jag kan prova.

Jag kom in och där satt en kvinna och det var rökelse och sånt.

Hon sa att jag ska träffa en vacker man och få två fantastiska barn.

Men så ska det komma en stor olycka.

Men allting skulle lösa sig till slut.

Och precis när jag reser mig så säger hon:

"Vill du veta varför du alltid får helt vita fingrar när du fryser?"

"För att du har förfrusit dem på en polarexpedition i ett tidigare liv."

Nåt år senare är jag vid stugan och åker skidor och det blir snöstorm.

Jag ser ingenting. Jag har ingen aning om hur man ska komma hem.

Jag vet inte vad man gör i en sån situation. Det är ju er pappa.

Det är er pappa som vet såna saker.

Jag åker i cirklar. Jag blir tröttare och tröttare, kallare och kallare.

Mina fingrar är helt vita.

Och då tänker jag: "Äh, jag kan väl göra en snöbivack."

Och så gör jag det. Så jag skär loss block av snö-

- och sätter upp stavarna med ett litet rött godispapper på.

Och så murar jag in mig under snön.

Men så när jag ligger där under så tänker jag:

"Alltså, hur vet jag hur man gör en snöbivack?"

"Hur vet jag ens vad det är?"

"Har jag varit på en polarexpedition? Eller?"

Nu är det så här... Polisen kommer och hämtar mig nu.

Och pappa kommer och hämtar er. Jag kommer gå ut nu.

Så stannar ni här, så kommer pappa.

Polis!

Nej! Mamma!

Nej! Mamma!

Mamma!

Mamma!

Mamma!

Mamma! Mamma!

Mamma!

Mamma!

Kan de vänta här?

Jag fick boka om.

Jag kan dra tillbaka anmälan.

Jag kan ta tillbaks den.

Om du följer med oss hem.

- Men då måste du följa med oss hem. - Jag kan inte flytta hem.

- Ja, men då väljer du bort dem. - Nej.

- Du väljer bort barnen. - Åk hem med dem.

Ta hand om dem. Var snäll mot dem.

- Jag ger dig en sista chans här. - Nej. Det gör du inte.

Det här ska bara sluta nu.

Nej, hon vill inte.

Du kan gå.

Hej, mamma.

Jag ville bara säga att vi är hemma nu och kolla hur du har det.

- Mamma? - Ja?

Hur är det då? Får man ha telefon och sånt?

Ja. Och jag är ute.

Så du kör visselspråket och lever livet?

Jag badar.

- Vad då, i havet? - Mm. Ja.

Är det inte helt mörkt?

Jo. Det är helt mörkt.

Text: Thomas Jansson Scandinavian Text Service