Original subtitles

[»Röda klockor« film 1 (1982) «Красные колокола» фильм 1 svensk text / шведские субтитры]

[svensk undertext 14.1.2018 översatt av Erik Jonsson huvudsakligen ifrån rysk långfilms- samt TV-version och främst tidsanpassad för tysk VHS/DVD-version (»Mexiko in Flammen«) den 16.12.2018]

[Översättningar av några uppläsningar på tyska ljudspåret, vilka på motsvarande ställen saknar motsvarighet i ryska ljudspåren, tillagda den 4.3.2019]

[Text inom klammer är översättarens kommentarer.]

Franco NERO som John Reed

Ursula ANDRESS som Mabel Dodge

i en film av Sergej BONDARTJUK

Det var ett land, man kunde älska - ett land, man kunde slåss för.

RÖDA KLOCKOR (Krasnyje kolokola / Campanas rojas)

RÖDA KLOCKOR första filmen MEXIKO I FLAMMOR

[TV-serien »Röda klockor« delarna 1-3 motsvarar ungefär långfilmen »Mexiko i flammor« (1982).]

[»Röda klockor 1« är första filmen av två och bygger på John Reeds bok »Insurgent Mexico«.]

[Se även andra filmen »Röda klockor 2 - Tio dagar som skakade världen«.]

[Andra filmen »Röda klockor 2« bygger på John Reeds bok »Ten days that shook the world«.]

[Översättning från ryskan, så att betydelsen ibland avviker ifrån repliker och uppläsning på tyska.]

Tid att börja. Fort!

Härifrån och hit står mer än 2.000.000 km² i flammor.

Hos oss i Förenta Staterna brukar man antaga, att det inte är tal om en revolution utan två.

Nej, nej. Tillåt mig förklara. I själva verket...

...är detta en enda revolution. Två härdar men en kamp.

Den kvällen på »Metropolitans« redaktion hörde jag...

...för första gången berättelsen om Emiliano Zapata.

Jag fick visserligen inte tillfälle till att träffa honom...

...men om hans utomordentliga bedrifter...

...fick jag sedan många gånger höra av mexikanska bönder...

...vid lägerbålen under rasterna.

Zapata är en riktig fältherre och en storartad strateg.

Han krigar så glänsande...

...så att han försätter de allra erfarnaste generaler i besvärliga belägenheter.

Zapata är född i dessa trakter och känner utmärkt väl varenda tum av denna jord.

Var gång växlar han taktik, så att han inte låter fienden gissa, vad han tänker företaga sig.

Efter mindre än en månad hade Zapata intagit 12 städer.

Han drev på flykten och krossade många gånger överlägsna och...

...förträffligt inövade fientliga enheter.

Framför allt: den oövervinnelige Zapata vågade sig på att angripa den befästa staden Cuautla.

Till Cuautlas försvar kastades federalistarméns allra bästa enheter in...

...inberäknat det 5:e Gyllene Regementet.

chefsfotograf Vadim JUSOV

regi Sergej BONDARTJUK

Vad har hänt, Emiliano?

De vägrar att gå in på mitt villkor om att ge sig utan strid.

Alltså är de säkra på sig själva.

Ja.

Vi skall angripa dem dygnet runt.

Vi skall inte låta dem sova ens en endaste minut.

Vi får se, hur länge det berömda 5:e Gyllene Regementet skall hålla stånd.

Men vi har ont om skjutförnödenheter, Emiliano.

Vi måste snåla med varenda patron.

Var kan man hitta många sådana dunkar?

På tippen är där fullt - tag så många, du vill ha. Hur så?

Förstått!

General! Trumslagarbrigaden skall göra sin plikt!

Kapten!

Slaget om Cuautla fortsatte ännu många dagar.

Zapata satte allt på ett kort. Han visste, att om de kunde bemäktiga sig staden Cuautla...

...så skulle hela södra Mexiko behärskas av revolutionära trupper.

De små vitklädda indianerna angrep ändlöst och oförväget den befästa staden ifrån alla håll...

...varvid de tillämpade all sin bondska list och finurlighet.

Bra, mannar! Stenar, krut och kort stubin.

Med hjälp av plåtdunkarna efterliknas gevärssalvor. Fienden får inte sova.

Det var Zapatas taktik att gå motståndaren på nerverna...

...tills de fientliga soldaterna gömde sig i husens källare liksom möss.

»Ettan - eld! Trean - eld! Tvåan - eld! Eld!«

Zapatas män trängde fram igenom avloppsdikena...

...blockerade dammen, försökte svälta ut fienden...

...stal hans vapen och gav motståndaren inget enda ögonblicks lugn.

Kringränn! Kringränn dem!

Vi angriper ifrån andra hållet!

Vänd kanonerna! Fort!

Vänd pjäsen!

Emot kavalleriet - eld!

Jag ber om ursäkt!

Jag ber om ursäkt!

Ni har ingen rätt till att tränga in här! Vad gör ni här? Det är mitt hus! Försvinn!

Kom här, mitt barn! Gråt inte! Gråt inte, det är onda människor. Gud skall straffa dem.

Heliga Madonna, Jesus - hjälp oss!

Månne det är ett helgon?

Så många undertecken, han har på sig!

- Ett, två, tre - och se där! - Här också? - Ännu fler.

Se på och kom ihåg: här berättas historien om Vår Herre.

Dagens härskare och nattens.

De korsfäste honom, när solen gick opp...

...och hanen förkunnade, att det hade blivit morgon.

Om natten bevarar hans hjärta dem, som dör i andras namn.

Titta på dropparna!

Titta noga!

Men dem här tillkommer ingenting ifrån Vår Herres hjärta.

Detta är inget krig!

Detta är något förbannat indianskt fanstyg!

Låt mig få sova eller arkebusera mig!

Men nu inväntar vi gryningen...

...så faller vi dem i ryggen.

Detta är ett krig, John. Ett regelrätt krig.

John, vi sänder dig som specialkorrespondent till fronten.

Det var en snabb karriär för en ungdom.

Du har bara publicerat några artiklar och dikter i tidskrifter, som ingen läser...

...och nu blir du specialkorre för två av Amerikas allra största tidningar.

Mabel anser, att jag inte passar för detta arbete.

Dessutom är jag inte politisk journalist.

John passar för detta, Mabel - han är en riktig författare.

Det räcker, att du skriver om det, du ser, John.

Bara det, du ser med egna ögon.

Platser; folk; vad de gör; vad de tänker; varför de krigar.

Du skall tacka tillfälligheten, John.

Du kan bli Amerikas berömdaste journalist.

Jag hoppas, jag inte tog fel, när jag valde John Reed.

Hittills har han bara skrivit dikter - om jag inte på rekommendationer...

Mina herrar, får jag be om en minuts uppmärksamhet.

Mina herrar, jag ber er; herr John Reed - specialkorrespondent för Metropolitan och New World...

...vill inför avfärden till Mexiko säga er några ord.

Jag vill bara försäkra kollegorna, att jag känner vår tidnings regler och skall hålla mig till dem.

Jag har för avsikt att skriva goda artiklar - givetvis om man inte dödar mig dessförinnan. Skål!

- Skål! - Skål!

Lycka till, John Reed!

Mabel Dodge. Under vårt första möte i hennes berömda salong på Femte Avenyn nr. 23...

...kände jag hela tiden Mabels forskande blick.

Från höjden av sin omätliga rikedom bedömde hon mitt värde som lockbete...

...för sin salong med konstnärer, politiker, artister.

Det var svårt att motstå frestelsen att strax sätta av och springa sin väg.

...»Et revis mon passé blotti dans tes genoux«...

...»Car à quoi bon chercher tes beautés langoureuses«...

...»Ailleurs qu'en ton cher corps et qu'en ton coeur si doux?«...

...»Je sais l'art d'évoquer les minutes heureuses!«...

...»Ces serments, ces parfums, ces baisers infinis«...

...»Renaîtront-ils d'un gouffre interdit à nos sondes«...

...»Comme montent au ciel les soleils rajeunis«...

...»Après s'être lavés au fond des mers profondes?«...

...»Ô serments! ô parfums!«...

...»ô baisers infinis!« [Charles Baudelaire: »Fleurs du mal - Le balcon«]

Mabel, här är det unga lejon, jag har talat med dig om - John Reed.

John, detta är fru Mabel Dodge.

Lejonet fruktar väl inte att bli ensamt med en dam?

Eller är det redan tamt? Kom, så går vi.

Det var jag, som bad Steffens föra med er till mig.

Vad tycker ni om mitt sortiment?

Det är det allra bästa, jag har lyckats samla ihop. Journalister, suffragetter...

...psykoanalysfantaster, konstnärer, äventyrare, gangstrar, senatorer...

... och vänner till ingen vet vem.

Kort sagt: ert menageri, Mabel.

- Store-Bill! - Å, Mabel!

Mina damer och herrar! Detta är William Haywood...

- ...känd som Store-Bill. - A, Store-Bill!

Vet du, vad som har hänt med hans öga?

- Vad? - De nästan slet ut det...

...när han slogs ensam emot 6 poliser.

En polisläkare försökte rädda ögat, men det lyckades honom inte.

Möjligen hindrade honom en känsla av klasshat.

Ja, detta är Store-Bill, Amerikas arbetarrörelses grundare.

Å, min vän! Ursäkta mig, Mabel.

Så gott att träffa dig, käre vän! Drar societetssällskapet till sig dig med?

Detta är John Reed - en journalist, som är dömd till att bli berömd.

Jag har hört talas om dig - och läst en del, du har skrivit. Men jag skulle vilja råda dig: mer vrede!

Var har du studerat? Vid Harvard?

- Varifrån vet ni det? - Jag vet, jag vet!

Men glöm nu det, du har lärt dig vid universitetet och börja titta på, vad som pågår runtenom.

I morgon bitti avreser jag till Paterson - där är ett rent helvete. Vill du följa med?

Visst. Men vad sker där i Paterson?

Om jag berättar för dig - skriver du om det då, John?

Ni kan räkna med mig.

Vi har organiserat en strejk...

...men under en fredlig demonstration öppnade polisen plötsligt...

...eld och dödade en ung arbetare. Han var knappt ens 18 år fyllda.

Ursäkta, Store-Bill, men jag måste föra bort honom ifrån dig. Kom, så går vi, John!

»Lärkan svävar oppe på himmelen och vidrör solen med vingarna.«

Är ni förtjust?

Jag är van. Hela Amerika kan mina dikter utantill.

Man säger, ni kom till New York för att vinna framgång...

...och förtjäna 1 miljon dollar.

Det är sant. En gång har jag sagt någonting i den stilen...

...med det sades för att jag inte skulle framstå som en blyg småstadsbo.

Var inte en hycklare, John Reed. Alla här strävar enbart efter pengar och framgång.

Och ni?

Enligt mina vänners mening jagar jag efter ovanliga mäns huvuden...

...och ert huvud skall jag hänga framför mitt skrivbord.

Alltså är jag redan infångad?

Det tror jag, ja.

Kanske vi skall sätta oss?

Nej. Nej, John.

Man behöver inte ha brått om.

Så kan man fördärva allt.

Vi får inte uppföra oss som barn.

Jag förstår.

Detta har varit en härlig kväll, fru Dodge.

Dummer!

Jag älskar dig.

Jag vet inte, hur detta hände med mig så snabbt, men jag älskar dig i själva verket, John Reed.

Förmår du inte begripa det?

Om det inte är lika viktigt för dig som för mig...

...så behöver vi inte träffas mer.

Kanske blir det bättre så.

Du hade rätt.

Mitt huvud tillhör er, fru Dodge.

Ni kan leta opp en plats till det ibland era troféer.

Sluta, uslingar! Vad är det, ni gör?

- Släpp henne! - John!

John, är du från vettet?

Släpp mig! Släpp!

Jag såg illa klädda människor med spår av slag i ansiktena...

...och utmattade av umbärandena efter de 9 veckorna utan lön.

Jag gick med dem vid fabrikerna, på gatorna, under mötena med polisen...

...i detta stinkande fängelse. Jag förstod, vad en stor strejk innebar.

Här i Paterson i New Jersey pågår ett krig - ett konstigt krig.

Här härskar övervåld...

Överens. Ingen har bett mig om att blanda mig i.

Icke desto mindre har du själv bestämt dig för att rädda mig ur olyckan.

John, du hade rätt till att släppas fri emot borgen.

Dina juridiska utbildning gör intryck på mig.

Nu vet jag, att det är du, som skall försvara min rätt.

Du tvingar mig alltid till att göra förödmjukande erkännanden.

Ja, i grunden ligger min egoism. Jag kunde inte vara utan dig så länge.

Jag kunde inte leva utan dig en enda dag. Jag ber dig - förlåt mig, John!

Mabel, Mabel...

...hur kunde du inte tänka dig, att detta är orättvist?

De arbetare, som blev arresterade tillsammans med mig, är kvar bak galler.

Det har du rätt i. Så dum jag är!

Men det går att ställa till rätta. Jag betalar borgen för alla.

Jag ger min advokat det i uppdrag. Du förlåter mig.

Har du förlåtit mig?

»Fabriksägarna befallde polisen att prygla opp oskyldiga män och kvinnor.«

Vänta!

»De stora tidningarna, som finansieras av fabriksägarna«...

...»trycker vreda artiklar, vilka stämmer invånarna och myndigheterna«...

...»i staten New Jersey emot strejkens organisatörer«...

...»och fackföreningens medlemmar.«

Inte illa.

Du förstod att säga det bättre än jag.

Paterson.

»Det är nödvändigt, att alla i Förenta Staterna får veta«...

...»att i Paterson i New Jersey«...

...»pågår ett riktigt krig.«

»Där härskar godtycke och övervåld.«

Å, John! Jag behöver vara ensam med dig.

El Paso. Mexikanska gränsen.

En del kvinnors öde är konstigt - de kan inte leva med män...

...som är beredda till att alltid vara med dem, men de män...

...som de vill vara tillsammans med, tycker inte om att sitta hemma.

Hur det än är med det, så skall jag vänta på dig.

Jag fick se, hur folk flydde över Rio Grande - gränsen emot Mexiko - från kriget...

...men främst ifrån diktatorn Huertas soldater - federalisterna - och deras grymma förföljelse.

Huerta var den man, som hade låtit döda president Madero.

En hop vildar! Ynkliga pultroner! De stal min plånbok. De stal karbin och pistol.

Förbannade drägg och sluskar!

Passera!

Jag begav mig strax åstad åt det territorium, som var besatt av Francisco Villas trupper...

...den legendariske Pancho Villa, som anförde upproret i norra Mexiko.

Hej, hör ni, señor! Skulle ni kunna köra mig? Åt vilket håll skall ni?

Jag skall till mexikanska sidan. Jag kan köra er för 3 dollar.

- Tack! - Lasta på kofferten!

Gör er i ordning! Nu kör vi, skynda er!

- Var skall ni hän, mister? - Jag behöver träffa Pancho Villa.

Det är inte så enkelt. Till Villa släpper de inte fram vem som helst.

Jag kör er till general Urbina.

Men ge mig nu mina 3 dollar! Annars blir ni kanske dödad på vägen...

...och vem betalar mig då?

- Se här, var så god. - Tack.

- Vem är det? - Min far.

De dödade honom under slaget. Där - vid Pelayo.

Han brukade alltid säga »Om de dödar mig«...

...»begrav mig då intill vårt hem.«

Jag bär honom dit.

Han var alltför gammal. Varför tillät du honom att kriga?

Han gick ut i strid för att få en liten jordlapp...

...och ingen kunde förbjuda honom det.

Han har inget vapen.

Det är en gringo.

Vad vill han?

Vad fan är han hitkommen för?

Sedan skjuter vi honom, min general.

God dag! Señor general Urbina?

Varmed kan jag vara er till nytta, min vän?

Jag är korrespondent för två amerikanska tidningar.

Jag önskar, att man ledsagar mig till general Francisco Villa.

Jag förstår inte, vad som står skrivet där, kompis.

- Gå och ät litet. - Tack, jag har redan ätit.

General, när rycker ni ut till fronten?

Gå och ät nu, säger man dig!

Trupperna under general Urbina - en av anförarna i Pancho Villas armé...

...hade ännu inte behövt visa, vad de kunde, i strid.

De rekryterades företrädesvis bland före detta daglönare, var illa beväpnade och odisciplinerade.

Några av dem var tidigare banditer. Frågade man dem, varför de kämpade...

...svarade de: »För att göra general Villa till president«.

En del sade också: »Jag kämpar för friheten«.

Andra svarade bara: »Vi kämpar, för att det är skoj att kämpa«....

...»För fan, då måste man inte slita i gruvorna«.

Mycket bra!

- Amerikanare! - Ja?

Är det sant, att du är en revolutionär gringo?

Jag försöker bli det.

Men om du är en förrädare, huertist?

Visa, att du inte är det!

Drick!

- Nej, nej tack! - Drick! Är du feg?

- På det, drick! - Visa oss, hur du kan dricka!

- Gott? - Mycket!

Mer! Töm den till botten!

Visa, att du är karl!

Jag skall i alla fall döda dig...

...din förbannade gringo! Döda dig som en förrädare!

Med er tillåtelse, general.

Är ni dumma? Tror ni, en huertist och förrädare skulle kunna tömma hela flaskan?

- Såg ni det eller ej? - Jo, visst.

Och du, Fidencio...

...såg du det eller såg du det inte?

Jag såg det.

Kom, min vän, så går vi.

General! Det är nödvändigt, att ni snarast inställer er på La Cadena!

Vi beger oss strax till La Cadena! Till La Cadena!

Det kom på min ära att få rida vid general Urbinas sida.

Stolt ridande i spetsen för sin glada brigad i trasor...

...behärskade general Tomás Urbina vägen till La Cadena.

Det var en enorm hacienda, som ägarna hade lämnat vid de upproriskes anmarsch.

»Kolonn - halt« då.

- Vad? - »Kolonn - halt«.

Och nu »Till middag«.

»Till angrepp«.

- Bra. - Jag tror, det blev bra, löjtnant.

Upprepa det nu ur minnet.

»Middag«.

...och hon säger till mig: »Vad skall du med min gubbe?«...

...»Vem vet«, säger jag henne, »vem som hör ihop med vem i denna röra?«...

...»Vilken är det, som är din gubbe?« frågar jag, och hon...

...säger till mig: »Macario - han, som har en röd mula.«...

...»A«, säger jag... ...och kan ni tänka er honom med mig...

...skulle jag ge mig i lag med den?

...varken dag eller natt fick jag vara i fred för den ljushårade, de dödade...

...han envisades: »Min lilla mamma, värm mig litet!«...

...men jag sade: »Du är litet för gammal«...

...men sedan dödade de honom. Herren låte hans själ vila i frid!

Karlarna kan inte leva utan oss, det kan de inte! De behöver en kvinna.

Det säger jag också, att karlarna inte klarar sig ensamma.

Och nu, när striderna börjar - heta, säger man - så vet man inte vem av oss, som blir kvar.

Vad talar du om? De hungrande tänker på bröd.

Tala för dig själv! Ni känner mig. Jag sade till min gubbe...

...»Jag kan gå, så väntar jag på dig hemma«.

»Nej«, svarade han, »Jag ber dig, bli här! Vill du, jag skall svälta ihjäl?«

Inte av hunger, men stupade gjorde han. Strax hittade du ju en annan där.

Leta behöver man inte. Man kommer inte undan.

Därför säger de också, att det är förskräckligt. Vi får hoppas, de inte dödar alla.

Hej, gamla sladdertackor! Bli nu färdiga i stället för att sitta och mala.

Ser du inte, att vi arbetar?

Mala? Knådat har hon visst, men hon har glömt när.

»Angrepp«.

Hör ni, mister! Varför asar ni på all denna lump?

Det är saker, jag behöver i arbetet.

Vad är då det för arbete?

- Jag är journalist, reporter. - A! - Tack, señora.

Jag ser på det, som pågår; sedan skriver jag om detta.

Se till exempel: hos er pågår där nu ett krig.

Mitt arbete består i att berätta för amerikanarna, hur ni krigar.

Nu förstår jag: om det, som pågår, skriver du. Den, som kan läsa, han läser.

Men hur går kriget i Förenta Staterna?

I Förenta Staterna är där inget krig.

Inte det? Inget krig alls?

Hur tillbringar ni i så fall er tid?

Det vet jag faktiskt inte. Tack!

De, som befann sig i La Cadena, hade till uppgift att skydda den vacklande gränsen...

...emot det område, som behärskades av federalisterna.

Dock ägnade de ytterst liten tid åt detta...

...eftersom de var sysselsatta med att upptäcka allehanda underverk i de rikes hus.

Släpp mig! Släpp mig, din skitte horunge!

Vem tror du, du är, till att tafsa på en kvinna? Jag är en señora, så...

...försvinn! Försvinn, din fyllehund!

Sicken grann sombrero!

Och så bra den klär dig, kompis!

Du ser ut som ägare till en hacienda.

Säg till min stalldräng att sadla min häst Palomo! Nej...

...nog hellre Alazan.

Hej, mister! Kom här!

- Vad är det fråga om? - Vet ni, hur pianolan fungerar?

Vi har redan tryckt på alla tangenter, men där kommer inget ljud.

Det skall vi strax få se.

- Mister fixar det. - Valsen är blockerad. - Hittade ni det, mister?

Så. Nu skall vi få höra, hur den fungerar.

Duktigt, gringo!

Duktigt, gringo! Du har lagat den. Litet musik stör inte.

Kom, så letar vi opp en plats för nattlägret.

Senare hittar vi kanske ingen. Kom, så går vi!

Jag beklagar. Fortsätt själva!

På det, försök - du har ju sett, hur man gör.

God natt!

- Vi kan gå dit. - Hej, Juanito!

Lägg er och sov hos oss! Var inte rädd, min vän!

- Drick en slurk, Juanito! - Nej, tack.

Bara en slurk!

- Juanito! - »Tack.«

Vet du, vad jag tänker på, när jag skall somna?

- På vad? - På kvinnorna, Juanito, kvinnorna.

De går alla förbi framför ögonen...

...alla dem, jag har känt - och dem, jag skulle ha velat känna.

Och du, Juanito?

Tycker amerikanare inte om kvinnor?

Jo, då; och däribland jag med.

Men hur många kvinnor går förbi framför dina ögon?

En enda. Bara en enda.

Jag skulle mycket vilja, att hon vore här med mig.

- Varför är hon inte det? - Hon är inte sådan, som era...

...kvinnor, som hjälper er revolution.

Ja, jag förstår dig.

Gringas skulle inte kunna leva här. Men våra kvinnor...

...är vana vid detta liv. Vet du, vad jag vill säga med det?

Nu skall jag säga dig, att min kvinna också skall bli rik!

- Rik. - Hur då? - Hör på!

Juanito, jag väntar, tills kriget slutar...

...men sedan beger jag mig till spanjorernas guldfyndigheter.

Min far vet, var de finns.

Jag skall skaffa guld...

...och sedan beger jag mig till dig i Förenta Staterna.

Säg mig, Juanito - tror du, jag kan leva där?

Det är jag säker på! Var lugn, du skall leva som en kung i Förenta Staterna.

Gott, Juanito.

Men först måste vi segra, så att folket inte behöver kriga mer.

Sedan skall vi tänka på guldfyndigheterna.

Men om de dödar oss?

Om de dödar oss? Då behöver vi varken kvinnor eller guld.

Men sov nu, Juanito! Vi måste bägge somna.

Vem vet, vad som kommer i morgon?

Mitt riktiga hem.

Och nu skall det bli vårt hem.

Bär mig dit på armarna - är det inte brukligt så?

Hej, mister! Vi kommer efter mistern!

Kom, så skall vi dansa!

Kan du inte dansa?

En flicka till gringon!

Hej, Lupa, kom här!

Nu är det min tur.

Hej, gringo! Dags att byta.

Tänka sig bara...

...för några år sedan var Pancho Villa...

...en enkel peon - som jag.

Men nu är han general.

När han började kriga hade han bara några få man...

...tre hästar...

...två skålpund socker och kaffe...

...och ett skålpund salt.

Revolutionen är en god sak. När den är färdig...

...skall vi aldrig mer svälta ihjäl.

Hej, du! Kan du tämja ett sådant litet sto som jag?

Hej, pianist! Vi är trötta på detta!

Sluta att spela detta skitet! Byt musik!

Ge mig gringon! Nu är det min tur.

- Men nu med mig! - Vi är bestämt bekanta. - Ja.

På det, gringo, byte!

Colorados!

De är tusentals! De kommer ifrån alla håll!

Nej, du har inte här att göra - du är en gringo.

Spring efter dina saker och göm dig!

Om jag stupar - ge min far detta!

Leve Villa!

Colorados var skvadroner, som storgodsägarna hade lejt. De spred terror i hela landet...

...i det de angrep rebellerna och dödade bönderna i de små byarna.

- Tag skydd! - Longinos! - Hej, gringo!

Tag med dig min fru i skydd! Fort!

Jag kommer ihåg, att jag var ännu räddare än hon.

Hon ville bli hos de andra kvinnorna och vänta i källaren.

Hon hjälpte mig att komma bort ifrån La Cadena.

Skurkar!

Galna hundar!

»Leve Villa!«

första delens SLUT

[svensk översättning av E. Jonsson år 2018 utan stöd ifrån Rysslands kulturministerium]

[Красные колокола 1/2 - Мексика в огне 2/2 (1982) шведские субтитры svensk undertext Röda klockor 1/2 - Mexiko i flammor 2/2 (1982)]

MEXIKO I FLAMMOR andra delen

»Röda klockor« film 1/2 »Mexiko i flammor« del 2/2 (1982)

[Text inom klammer är översättarens kommentarer.]

[svensk undertext 14.1.2018 av Erik Jonsson - texten är översedd och rättad 4.3.2019]

[Översättningar av några uppläsningar på tyska ljudspåret, vilka på en del ställen saknar motsvarighet i ryska ljudspåren, tillagda den 4.3.2019]

[Långfilmen »Mexiko i flammor« motsvarar ungefär TV-serien »Röda klockor« delarna 1-3.]

Spring, mister! Spring!

På det, åt andra hållet!

Leta överallt! Vi får inte släppa honom!

Det liknar ett medeltida New York.

Varför New York här?

Glöm det - nu är vi i Italien!

Jag är rädd för så stor lycka.

Du behöver vänja dig. Hädanefter skall det vara ditt naturliga tillstånd att vara lycklig.

Jag har fattat ett beslut, John. Du och jag skall inte återvända till Amerika mer.

En sådan man som du måste bo i Italien.

Här kan du få det lugn, du behöver för att kunna skriva.

Skriva böcker och inte tidningsreportage.

Först av allt publicerar vi dina dikter.

Under tiden skall du arbeta på nästa bok.

Med nöje lägger jag märke till, att du tar på dig rollen som mitt livs föreståndarinna.

Duktigt! Jag lyckönskar dig!

Skämta inte, John! Varför skulle jag inte...

...ta hand om dig?

Å, min käre! Vi skall bli lyckliga här...

...skall du få se!

- Federalist? - Ja.

Jag har tagit hans gevär, patroner och stövlar.

Men man får inte underlåta att begrava honom; om än han är fiende, så är han också människa.

Kan man väl lämna honom till hundarna?

- Eller hur? Farväl, min vän! - Farväl!

Han har antagligen gått vilse i öknen.

Här är ingen.

Då drar vi!

Så förskräckligt!

Vilken väg, han har tillryggalagt!

Stackare!

Så trött, han är!

Det är en gringo.

Smärta, fruktan och trötthet lämnade så småningom min utmattade kropp.

När jag kände det kristallrena vattnets friska svalka, var jag på lycksalighetens rand.

Jag hade aldrig upplevt detta tillstånd ens...

...hos Mabel i bassängen av italiensk marmor ifrån 1400-talet.

Titta! Det är mistern! Mister Juanito!

Vi trodde, de hade dödat dig. Hur lyckades du rädda dig?

Jag sprang som en vildget.

Juanito, låt mig omfamna dig!

Du har sju liv! Se, hur han är klädd - som en riktig mexikanare.

Mister...

Får jag be, mister... ...ni har redan hjälpt mig en gång på La Cadena.

Hjälp mig en gång till!

Gud skall löna er.

När vi flydde, förlorade jag min make.

Jag fruktar, att de dödade honom.

Men nu envisas en viss kapten med, att jag skall sova med honom i natt.

Jag vet inte, hur det skall kunna gå.

Jag är trött.

Mycket trött.

Får jag tillbringa denna natt hos er?

Vår mister förlorar ingen tid.

Han har valt ut en snygg mexikansk señorita.

Señorita? Nu är hon redan señora!

God natt för dig, Juanito!

Gör det nu bra, gringo!

Stör honom inte! Han är antagligen mycket upptagen.

Jag skulle placera dig i hennes ställe.

Du skulle trivas där.

Vara allt och allas medelpunkt.

Där är bara en svårighet. Jag tänker bara...

...på det, hur jag snarast skall komma i sängen med dig.

Om dagen förefaller du mig så fjärran...

...som om du skulle försöka fly ifrån mig.

Men om natten...

Var natt blir jag din fånge.

Denna säng är universums medelpunkt.

Jag älskar dig, Mabel - du är ovanlig...

...men ibland kväver du mig.

Du låter mig inte andas.

Jag älskar dig.

Men här känner jag mig som en desertör.

Jag har telegraferat, att jag är införstådd.

Utan att säga mig ett ord?

Och så anklagar du mig för, att jag skulle leda ditt liv!

Det är ett sällsynt tillfälle.

Jag kan räkna mig som lycklig för, att de har vänt sig till mig.

John! Du är poet, författare - och ingen menig reporter.

Du förslösar din talang på att skriva om ett banalt latinamerikanskt uppror.

Vad skall »banalt uppror« betyda?!

Du vet inte själv, vad du säger.

Detta är århundradets första riktiga revolution.

Du måste tänka på oss bägge.

Avsäg dig inte ditt kall som konstnär!

Jag tror på dig, John. Bara vid min sida...

...kan du utveckla din talang. Bara jag ensam kan hjälpa dig att bli en stor författare.

Glöm din förbannade revolution!

Vi åker till Paris. Snart! Redan i morgon dag, om du vill.

Jag skall presentera dig för berömdheter.

Du skall få träffa poeter, konstnärer, författare.

Det är Paris, som är rätta stället för en riktig konstnär - och inte Mexiko.

Låt någon annan resa dit - men inte du.

Förlåt mig!

John!

Jag går, mister. Herren har gjort ett under.

Min man har inte stupat.

Han återvände i natt vid liv och hälsa.

[Sången heter »CHINA DEL ALMA«]

»Ge mig en blick med dessa söta ögon«

»Ge mig en kyss med dessa röda läppar«

[Översättning ifrån spanskan av translate.yandex.ru efter texten på www.lieder.net]

Señor Reed? Jag heter Alfonso Amador.

- Mycket angenämt. - General Francisco Villa...

...går med på att ge en intervju, såsom tidningarna »New World« och »Metropolitan« har bett om.

- Mycket bra. - Tack. - Halt!

- Vem där? - Advokat Alfonso Amador...

...och señor Reed, som har kommit för att intervjua general Francisco Villa.

Vänta, vänta! Hur skall jag kunna komma ihåg alla dessa namn?

Säg, vem jag skall presentera!

John Reed - gringon, kompis.

A - ja, generalen väntar denne señor.

- Följ mig! - Ursäkta dessa mäns tvärhet...

...men general Villas säkerhet kräver av dem särskild vaksamhet.

Man har sagt mig, att ni var hitkommen som någon sprätt. Men det skulle jag inte säga nu.

Jag förlorade allt i slaget vid La Cadena, general.

Under slaget eller under flykten?

Under flykten, general. Jag slängde alla saker; de hindrade mig.

Var ni rädd?

Ja. Det var, som om själen helt enkelt gick ner i hälarna, general.

[d.v.s. »fick hjärtat i halsgropen«]

Det var värst, Juanito Reed!

Det var bra, att ni erkände det.

Då kanske ni är en riktigt modig man.

För resten - sätt er på sängen!

Bekvämare - spänn av!

Man säger, ni ställer alla frågor.

Frågar ut alla om någonting.

Jag säger också till mig själv: vad vill denne grabb, som ställer alla frågor?

Det är mitt yrke, general.

Jag hoppas, ni tänker svara på mina frågor.

- Jaså, på det viset. - Eller måste jag visa papper? - Nej, nej!

Dem behöver jag inte. Jag ser folk i ögonen.

General, i Förenta Staterna vet man mycket litet om er...

...och berättar allehanda fabler.

Nästan alla tidningar skriver, att Pancho Villa är en bandit, och hans armé...

...en massa obildade peoner, som vill plundra de rikes hus...

...det samma, som de säger om arbetare, vilka kämpar emot ägarna.

Ja, så är det. Alltså tror du på, att vi kämpar för det rätta?

Ja, det tror jag på. Jag har träffat ert folk och samtalat med dem...

Gott. Tag fram blyertsen och ställ dina frågor.

Jag har gott minne.

General, vad började ni med?

Hur kom ni till revolutionen?

Vad jag började med?

Med det samma...

...som vilken annan som helst. Med fattigdom.

Jag stal för att kunna äta.

Jag litade inte på någon.

Inte ens min egen skugga.

Sedan, när señor Madero reste sig till kamp...

...gjorde han mig till kapten.

Tillsammans med dem kom jag fram till huvudstaden.

Sedan återvände jag hit...

...blev general och fortsatte med att kriga.

Det är det hela.

Har ni suttit i fängelse, general?

I fängelse?

Visst.

Men där lärde jag mig läsa och skriva.

Snart rymde jag därifrån. Kunde jag väl dö i fängelse?

Där var för mycket att göra...

...i friheten.

General - vad förändras, om revolutionen segrar?

Vi skall göra oss kvitt svälten.

Livet skall inte längre bestå av tunga mödor...

...där skall vara nöje och tillfredsställelse; folk skall kunna ägna sig även åt annat.

- Se där, vad som förändras. - Vad skall de ägna sig åt?

Arbeta, studera, styra staten.

Stifta lagar och verkställa dem.

I fråga om statens styrande - vad engagerar er mest?

I fråga om regerandet...

...tja, det är...

...att alla skall vara jämlika.

För att de rike inte skall vara så rika...

...och de fattige inte så fattiga.

Ta litet härifrån - och ge dit.

De fattige har ingen annan utväg...

...än medelst revolutionärt tvång att bli räknade som människor.

Var och en greppar sitt gevär och sätter igång med att döda folk.

Men man får inte alltid hålla på med att döda - det vill vi inte!

Må Gud inte tillåta det!

Men så har vi också lagarna, min vän! Den, som inte följer dem, straffar man...

...men skall också veta varför. Inte sant?

Och sedan bildningen! Utbildning för barnen!

För barnen! Om här är barn - då måste här finnas en skola och lärare.

Om där är barn - också en skola och lärare.

Därför, att utan bildade människor kan ett land inte göra framsteg.

- Kanske tar jag fel? - Nej, nej! Jag tänker det samma.

Säg mig - för att komma in i huvudstaden, blir det nödvändigt att ta Torreón. Förbereder ni er...

- ...till att inta staden? - Inte bara förbereder, jag skall. - När då?

Vill du, att jag skall skicka dig en inbjudan...

...med angivande av datum och klockslag - liksom till en teaterföreställning?

Nej, general, förlåt. Jag vill bara vara vid er sida under detta slag.

Det är farligt, min vän. Man kan till och med bli dödad.

Jag tar den risken. Jag vill se detta.

Det är mitt arbete att befinna sig i händelsernas trängsel, när de försiggår, och inte skriva...

- ...om dem efter hörsägen. - Håll dig då till mig!

Om du befinner dig vid min sida, så är du alltid i stridens centrum.

Och om det råkar bli så, att de dödar dig...

...så garanterar jag, att vi begraver dig med militära hedersbetygelser.

Många trummor och trumpeter! Skulle du inte tycka om det?

Jag tar fram en cigarrett.

Har du inte märkt, att vi inte är ensamma här, Juanito Reed?

De kopplar aldrig av, sover aldrig och kan se i mörke liksom prärievargar.

Kriget, Juanito, är ett ont ting. Därför måste man vinna det snarast...

...så att folk inte hinner vänja sig vid att döda andra...

...för att de inte skall hinna glömma, att huvudsaken är att arbeta, sträva gemensamt...

...och det, att när där inte är krig, så skall soldaterna inte sitta sysslolösa.

De människor, du ser här, måste, när revolutionen är slutförd, gå ut och arbeta tillsammans...

...bygga skolor, vägar, bostäder - bege sig dit, där folket behöver hjälp.

Kriget föres, för att man skall segra.

Men sedan måste man finna rätta vägen.

När kriget är slut - glöm det! Glöm det!

Vilka är era fiender, general?

Det beror på; om det är en soldat, så låter man honom gå i frid eller tar över honom på vår sida.

Men om det är en förrädare, så arkebuserar jag honom.

Vem är förrädare?

Den, som var fattig men fastän han inte var soldat inte kämpade emot herrarna utan emot oss...

...det är en förrädare!

- Men kvinnorna, general? - Vad? Tycker du inte om dem?

Jo då, jag tycker mycket om dem.

Jag tänkte fråga er, vad ni tänker om, att kvinnor ägnar sig åt politik.

- Politik?! - Ja, i Förenta Staterna...

...har kvinnor rösträtt jämlikt med män.

- Faktiskt? - Just så, general. - Gott...

...om det är på det viset där, kan jag inte se, varför man inte skulle kunna göra likadant här.

- Alla införstådda? - Ja, general.

Kom ihåg, Martinez: kvinnor 5 km bak fronten. Det gäller även herrar journalister.

General! Men jag har redan bett er...

...har ni verkligen redan glömt... Hade jag vetat, att jag...

...måste befinna mig halv mil bak fronten...

...så hade jag föredragit att bli hemma.

- Är du så modig? - Nej, det handlar inte om mod...

...jag skall helt enkelt ta mig löjlig ut, om jag skriver om det, jag inte själv har sett.

Gott, Juanito. Du kommer med mig.

Men kom ihåg en sak: vid fronten kan man lätt komma till att dö.

Var försiktig! Revolutionen behöver levande och inte döda. Glöm inte det!

Åstad, mannar! Snart börjar vi dansa!

Nu kör vi!

Idag blir där en het strid.

Inte förrän efter den första granatkrevaden kände jag, att jag befann mig mitt oppe i...

...ett riktigt slag - den revolutionära arméns stora huvudslag om Torreón...

...för att bana väg till Mexikostaden.

Pancho Villas mannar angrep utan betäckning och under snabbeldskanonernas eld...

...sju gånger berget Cherros topp, varvid de understöddes enbart av lätt artilleri.

- Är de långt bort? - Nära.

Är där många av dem?

- Tag det! - Nej.

Varför vill du inte det?

Det får jag inte. Jag är journalist.

Jag är förbjuden att delta i krigshandlingar.

Du ljuger, gringo - du är helt enkelt rädd!

Detta krig, gringo, är rättfärdigt. Jag förstår inte; vi behöver folk...

...som skulle kunna kriga tillsammans med oss...

...som skulle kunna hjälpa oss att vinna vår revolution.

Lämna honom i fred, Diego!

Tag det! Du känner dig tryggare med det, min vän.

- Men jag är inte rädd! - Men det är jag. Mycket!

Jag är också rädd. Ännu räddare än du.

Skriv om allt, du har sett, gringo! Skriv om, hur han stupade!

Skriv sanningen om detta!

Ja, sanningen... Jag hade varit med dem och kunde berätta sanningen...

...för världen om det revolutionära krig, Pancho Villas armé förde.

Men i Cuautla hos Emiliano Zapata och hans jordlösa peoner var där inga journalister...

...och där var inga historiker. Berättelsen om det, där hade försiggått i Cuautla...

...blev till folkliga legender - om detta berättar orden i de sånger, bönderna diktade.

Framåt! Gör er beredda till angrepp!

I gryningen den femte dagen steg 3.000 peoner opp ur underjorden...

...och rusade fram emot kanonerna...

...likt ynglingar, som springer till en fiesta.

I gryningen den femte dagen...

...nerslaktade de medelst karbinerna .30-30 hela 5:e Gyllene Regementet.

Staden är redan i våra händer. De där oppe förnekar sin undergång. Man måste tänka ut någonting.

Oroa dig inte, Emiliano. Vi skall röka ut dem därifrån liksom bin.

Fort!

På det! Släng peppar på bålet!

Mer peppar på bålet!

Med röken ifrån de heta frukterna av spansk peppar, som slängdes på elden...

...rökte de ut fienderna ur kyrkans klocktorn.

Detta är enda gången, jag röker cigarr. Du borde också tända en, Juanito. Så här, försök!

Men jag får inte; jag är krigskorrespondent.

På det! På det!

Nej! Jag stöder inte detta krig!

Jag vill inte ha något med det att göra.

Jag har redan slagits - i Mexiko. Jag såg, hur folk dog vid sidan om mig.

Jag har burit vapen emot andra människor.

Men det var ett folkets krig...

...ett de fattiges krig, vilka slogs emot förtryckarna...

...jag såg peoner, som dog i kamp för att få en liten jordlapp.

Sedan den 4:e april år 1917 är även Förenta Staterna invecklade i detta vanvettiga krig.

Hundratals mil fjärran ifrån sitt hemland skall unga amerikanare stupa på Europas slagfält.

Deras lik skall utan begravning och utan kors ruttna i de främmade skyttegravarna...

...och ingen kunde förklara för dem, till vilket ändamål, de gav sina liv.

Det handlade om ingenting annat än makt, kapital och smutsig politik.

Det enda, som kan försona oss med detta, är det, att vi har krigat för våra barns skull...

...för våra barnbarns skull, för att de inte skall behöva kriga.

Maria [Isabel / Elisabet] och hennes man - så unga och så vackra!

Här har stupat många unga och vackra.

Vi delade cigarretter och drack deras helvetesbrännvin...

...de lärde mig att dansa hota, de grinade tillsammans med mig och grinade åt mig...

...de pjättade mig på axeln, vilket betydde: vi är vänner.

Tusentals glada, vänliga, enkla människor dog i landets alla hörn för att Mexiko...

...efter många mansåldrars förtryck äntligen skulle bli fritt.

- Skönhet! - Vad, señor?

- Vad är det, du bär på där? - Vem vet, señor?

Kanske blir det en niño, kanske en niña. Vem vet, señor?

Detta var en jord, man kunde älska.

Ett land, man kunde slåss för.

[Sången heter »CHINA DEL ALMA«.]

Efter några år, på andra sidan jordklotet...

...skulle jag få se deltagarna i en annan revolution...

...folk, som var så lika dessa, med likadana patronband över bröstet...

...och med likadan beslutsamhet i ögonen att erövra friheten.

[Se fortsättningen i filmen Röda klockor 2 om ryska revolutionen]

[TV-serien Röda klockor del 4-7 motsvarar ungefär långfilmen Röda klockor 2]

[Röda klockor 2 bygger på John Reeds bok »Ten days that shook the world«]

i filmen uppträdde Ursula ANDRESS Franco NERO

i filmen uppträdde Jorge LUKE, Blanca GUERRA Eraclio ZEPEDA, Jorge REYNOSO

i filmen uppträdde Roberto RUY, Umberto ELIZONDO Trinidad ESLAVA, Roger CUDNEY

i filmen uppträdde Vitautas TOMKUS, Carlos CARDAN Roberto SCHLOSSER

i filmen uppträdde Erika CARLSON, Martin LA SALLE Salvador JARQUIN

i filmen uppträdde Guadalupe PINEDA Jaqueline EVANS

i filmen uppträdde Armando DUARTE Honorato MAGALONI

scenario Sergej BONDARTJUK Valentin JEZJOV

scenario Ricardo GARIBAY (Mexiko) Carlos ORTIZ TEJEDA (Mexiko)

scenario Antonio SAGUERA (Italien) Sergej BONDARTJUK

regissör-iscensättare Sergej BONDARTJUK

chefsfotograf Vadim JUSOV

chefsscenograf Levan SJENGELIJA

scenografer Francisco MAGAION (Mexiko) Giantito BURCHIELLARO (Italien)

kostym O. KRUTJININA

kostym M. CAVAS CONTRERAS (Mexiko)

kostym L. MARINUCCI (Italien)

regissörer Igor PETROV Hernando NAME (Mexiko)

kompositör Joacquin GUTIERREZ HERAS (Mexiko)

ljudtekniker Jurij MICHAJLOV

montage Mario MORRA (Italien)

kamera V. GORSJKOV B. KOTJEROV

kamera I. PANOV R. RIVERA (Mexiko)

mask T. KOVRIGINA V. BOLOTNIKOV

mask F. CORRIDONI (Italien) M. ROSSI (Italien)

pyrotekniker V. ORLOV N. BARUTSKOV

ljusmästare Je. PARAMONOV

färgsättning B. MASLENNIKOVA

produktionsledning Konstantin STENKIN

produktionsledning Valerij MALKOV

produktionsledning Pablo BUELNA SERRANO (Mexiko)

produktionsledning Giancarlo MARCHETTI (Italien)

produktionsledning Angelo DI ANTONI (Italien)

filmens SLUT Filmstudion MOSFILM år 1982

[svensk översättning av E. Jonsson år 2018 utan stöd ifrån Rysslands kulturministerium]