Original subtitles

ACHOURA ÄR EN RELIGIÖS HÖGTID I MAROCKO

BARN STÄNKER VATTEN PÅ VARANDRA OCH SAMLAS RUNT EN ELD

FIRANDET KALLAS OCKSÅ "BARNENS NATT".

FÖR LÄNGE SEN I MAROCKO

Jag törs inte stanna så länge, han kan märka att jag gått.

Jag hatar honom - han har inte rätt att behandla dig så.

Jag hatar honom också, men han är min man och försörjer min familj.

Jag låter honom aldrig mer göra dig illa.

Vi kanske kan rymma?

-Vart då? -Vet inte, kanske till stan?

Och...

Och om du vill kan jag bli din man.

Jag har gjort den här visselpipan åt dig. Blås i den när du tänker på mig.

Då skulle jag aldrig sluta blåsa i den.

Bashira!

Bashira!

Bashira!

Bashira!

Bashira!

Bashira!

Bashira!

När jag hittat dig strimlar jag dig i småbitar!

Vakna. Snälla, vakna!

Vakna! Se på mig!

Vakna, snälla!

Snälla, öppna ögonen!

NUTID

Mamma!

Vakna, mamma!

-Vad är det? -Vi måste iväg, vi är sena!

Varför lät du mig sova så länge?!

Hallå?

Hur är det, Stephen?

Bara bra.

Jag har försovit mig, kan jag ringa på lunchen?

Kommer du till min vernissage i kväll?

-Ja, så klart. -Ali, då?

Vet inte, vänta lite.

Youssef! Kan du ta hit hissen?

Jag måste gå, jag ringer dig sen.

-Okej. -Vi hörs.

Youssef!

Hur är det? Kom närmare.

Kom.

Hur är det? Kom närmare.

Kom.

Tror du att du skulle känna igen honom om jag visade några bilder?

Jag vill ju hjälpa dig.

Berätta.

Det var en man med stora svarta ögon. Stora svarta ögon.

Hans ögon var stora och svarta!

Hans ögon var stora och svarta!

Hans ögon...

Nu har du sett på de där upptagningarna i 24 timmar.

-Svaret finns i detaljerna. De döljer nåt. -Ali.

Jag talar till dig som din vän, inte som din chef.

Gå hem. Umgås med ditt barn.

Du slösar bara tid - fallet är ju nedlagt!

Det är mitt fel. När jag räddade ett barn drog jag elände över resten.

Jag skulle ha gjort likadant.

Ta ledigt i dag.

Bara låt mig jobba.

Okej.

Men jag varnar dig: Sitt inte kvar här när jag kommer tillbaka.

...svarta! Hans ögon var stora och svarta!

Hans ögon var stora och svarta! Hans ögon var stora och svarta!

Hej!

Vill du leka?

Vad gör du här?!

Du går aldrig härifrån.

Pappa!

-Hur är det? Hur var skolan? -Bra. Det var okej.

Stannar du här i kväll?

Ingen fara, jag ska bara hämta lite saker.

Du borde ha ringt först.

-Du bor också här! -Youssef!

-Hon har inte rätt att säga så! -Det är din mor du talar om.

Hon är en subba!

Han kommer över det.

Är det rättvist att det är jag som bestraffar?

Han är din son också!

Kommer du till Stephens vernissage?

Gör det för hans skull.

Jag måste berätta en sak.

I åratal hade jag samma dröm.

I drömmen är jag barn.

Och jag ligger i min säng...ensam.

Vaken, men kan inte röra mig.

Jag kan inte blunda, och ligger bara och stirrar i taket.

En skrämmande man närmar sig.

Han stirrar på mig...

...och så stryper han mig.

Hans fingrar krossar min hals.

Så vaknar jag...

Och med ens...

...har jag glömt hur han ser ut.

Han är bara en skugga...en mardröm.

Det känns fortfarande...

...som om jag dör.

En dag bestämde jag mig för att konfrontera honom.

Och när han den natten ströp mig såg jag upp i hans ansikte.

Han hade stora ögon.

Nattsvarta.

Han var hypnotisk i sin märklighet.

Den vackraste varelse jag någonsin hade sett.

Jag insåg att jag hade förlorat min barndoms oskuld.

Jag slutade drömma.

Och började måla.

Men var inte rädda, kära gäster. Det ni ser här är inte så skrämmande.

Och om det ni ser skrämmer er, så bedrar ni er själva.

Monster...

Monster är en spegling av vårt samhälle.

De existerar, de finns ibland oss!

Så jag bryter min tystnad.

Jag delar min mardröm med er för att bättre kunna möta den.

Men jag kan inte göra det ensam.

Jag behöver din hjälp, Nadia.

Jag vet vad som rövade bort Samir.

Det är dags för dig att möta monstret, Nadia. Dags att minnas.

Det gläder mig att du kom, Nadia.

Vi såg nåt, Nadia! Nåt som inte var av kött och blod!

20 ÅR SEN

-Min tur! -Vi har en kvar och du har kastat fem!

Min pappa köpte dem!

-Får tjejer göra som de vill?! -Rikemansbarn!

ÄLSKAR DIG NADIA, ALI

Vadå, vill du fota mig?

Ali! Kolla här!

Ali! Här!

En skalbagge i en flaska. Otroligt.

Gissa vad jag kallar den? "Ali"!

Tror du att den dör om jag släpper en smällare i flaskan?

Nej, äckligt! Släpp ut den!

Oj, vilken fin! Var hittade du den?

Där borta, det fanns många.

Va? Var du vid Franska Huset?

-Vad är det med det? -Har du inte hört?

Pappa brukade berätta spökhistorier om det.

På andra sidan majsfältet ligger ett gammalt hus som kallas...Franska Huset!

Kom in! Fort!

Huset byggdes av franska soldater som sägs ha begått många hemskheter.

En dag såg de en märklig syn, som en demon eller så.

Den började sluka barn häromkring.

En gång såg jag nåt underligt.

Jag kom hit på ledigheter med pappa.

Så fort jag såg fältet mindes jag berättelserna om huset.

-Vad hände sen? -Pappa kom och hämtade mig.

Han såg så klart inget - det var bara jag som såg det.

Jag vet inte säkert om det var på riktigt, eller om jag bara inbillade mig.

Du försöker bara skrämma oss, va?

Kanske...

Jag letade bara efter min boll.

Varför är du kedjad?

Jag heter Hakim. Minns du mig?

Bort...fly!

Du gillar visst stanken av piss, va?

Den saknade heter Hakim Lahlou. Elva år, enda sonen.

Sist han sågs till lekte han här.

-Det sas att gamling höll till här. -En gamling?

Gamlingen bodde inte ensam här.

Majd! Kolla här.

Vad är det här?

Det ser bekant ut...

Vi följer upp ett antal försvinnanden med barn.

Däribland nyligen försvunne Hakim Lahlou.

Vi inleder nu ett rikstäckande arbete

och ber alla att hålla noggrann uppsikt över sina barn.

Särskilt nu under Achoura är detta extra viktigt.

Det där verkar ju helt galet. Eller hur?

Okej, lilleman: Hopp i säng. Nu.

Vänta, jag har inte byggt klart mitt slott.

-Det får vänta tills i morgon. -Nej, det är viktigt!

När slottet är klart kan det skydda mig från monstren.

Skydda dig från monster? Se på mig...se på mig!

-Du är mitt största monster. -Sluta!

Såja.

Vad är det?

På TV pratar de om nån otäck typ som tar små barn.

Ingen kommer att ta dig ifrån oss.

Tänk om det är ett monster under sängen?

-Å, Gud, där var nåt! -Vadå?

Jag är ditt monster! Och jag är hungrig! Vad ska jag äta i kväll?

Anis mage, å, så gott!

Å, hans kinder är ju ännu godare! Och näsan!

-God natt och sov gott nu. -Tänk om det är ett monster i garderoben?

Okej...vi tar en titt.

Här ser du: Tomt.

Såja.

Sov gott, älskling. Mamma älskar dig.

Vem är det?

-Vem var det? -Du kunde ha öppnat själv.

Ring polisen! Nu!

Ja?

Jaha.

Jag kommer direkt.

Hur är det, Ali?

Är det samma fall?

Ingen aning, den gripne är inte känd sen förut.

Tack.

Han har inte sagt ett ljud sen han togs in. Saknar namn, saknar ID.

Rena spöket.

-Några vittnen? -Inga förutom hans föräldrar.

De nämnde en gammal man, som också försvann. Vi vet inte hur barnet försvann.

Föräldrarna är helt förkrossade.

Ja, det glömde jag nästan.

Vi hittade det här på honom. Märkligt att ditt namn står på halsbandet.

Upp med dig.

Se på mig.

Se på mig!

Vem är du?

Vem är du?!

Samir?

Samir?

Ali?!

Ali!

Ali...

Stephen?

Minnen.

Vad hände med dig?

Du måste få ut mig härifrån.

Var finns mannen som rövade bort dig, Samir? Han måste stoppas.

Nej...

Mitt fel.

Nej...hör på mig: Du är inte som han.

Jag ska hjälpa dig, men först måste vi rädda barnen.

Jag måste stoppa honom!

Han kommer inte att skada dig mer, jag lovar.

Bougatate!

"Bougatate"?

Är det så han heter? Är det det?

Jag måste få stopp på honom! Nu!

Jag ska få stopp på honom, jag lovar. Och du ska komma härifrån.

Minnen!

Samir...

Samir...

Samiiir!

-Hej, vem är du? -Jag heter Bashira.

-Vad gör du här? -Jag har gått vilse.

Är du själv?

Kom, så får du träffa mina vänner. De är snälla.

Var har du varit? Vi har letat överallt!

Jag letade efter majsfältet du berättade om.

-Vem är du? -Hon heter Bashira.

Bashira - det här min bror Ali, och så Stephen och Nadia.

-Vi är här över lovet. -Kom och lek med oss!

Min vän är i ett hus på andra sidan majsfältet. Han behöver vår hjälp.

Franska Huset?

Vi måste ju hjälpa henne!

Vi vet inte vem hon är. Vi frågar våra föräldrar.

Kom nu!

Vad gör du här?

Jag vill ses och be om ursäkt för i går.

-Hör du vad jag säger? -Nej!

-Vill du inte höra vad jag har att säga? -Väktaren varnade oss.

Han sa att vi skulle glömma allt.

Nu förstår jag inte. Du var faktiskt inte den enda som drabbades.

Det är inte det!

Jag kände också skuld för Samir. Men vi var barn, vi hade inte kunnat göra nåt.

Ali fanns där för mig. Men du drog.

Vad menar du?! Jag var tolv år, jag hade inget val!

Jag var ensam sen - ni hade varann. Ni har glömt allt.

Nej, vi har inte glömt att ett pervo angrep oss!

Det som angrep oss var inget pervo, det var inte ens mänskligt!

Det är på tiden att du skaffar hjälp och växer upp.

-Så du minns alltså ingenting? -Jag minns att jag var kär i dig.

Var du kär i mig?

Vi ingick en pakt, vi tre. Det var din idé.

Vi svor att aldrig glömma vad som hände där.

Jag förstod tidigt att jag måste måla.

För att inte glömma.

Vem sa att jag ville minnas?

Stephen?!

Killar?!

Var är ni?!

Släpp mig!

Ali!

Kom igen, spring! Fort!

Fort, fort, fort!

-Ja? -Ali?

Jag minns...jag minns allt.

-Vad snackar du om? -Hur Samir rövades bort.

Och att du alltid fanns där för mig.

Jag minns också.

-Fröken! -Vänta lite.

-Varför är du kvar? -Jag väntar på pappa.

-Men jag måste på toa! -Ett ögonblick.

-Kom förbi skolan och hämta mig. -Jag kommer.

Okej, hej då.

-Vänta här, snälla. Gå inte. -Ingen fara, jag väntar här.

Under Achouras glada natt Hörs barnens lyckoskratt

Han ur sin slummer rycks Enorm hans hunger tycks

Deras glädje är hans föda Alla barnen vill han döda

Alla barnens skratt På jakt går Bougatate

-Skynda på nu, Zineb! -Kommer!

Spring!

Kom! Hitåt!

Stegen!

-Stilla! -Ali!

Stå stilla!

Rör dig inte!

Stanna här, vänta.

Stanna, Samir.

-Vad gör du? -Jag hinner inte förklara.

-Du lär få skulden för allt. -Jag har inget val.

-Låt mig hjälpa dig, vi löser det... -Han är min bror. Det här är Samir!

Förlåt mig, Khalid.

Fortsätt gå.

-Var är pappa? -Han hämtar din farbror.

Har jag en farbror?

Vänta.

In. Nu.

Nadia!

Youssef. Det här är din farbror Samir.

Fin pojke.

Vad är det här? Har förskolan stängt?

Vadå?

Vad har hänt?

Jag...

Den är till dig. Den var till dig.

Jag ville... Den där dan... Jag ville ge den till dig.

Jo, Nadia...kolla.

-Var är vi nånstans?! -Vet inte, men det verkar gammalt.

Vilket superhus!

Kolla, Stephen - han ser ut som din mamma!

Nej, han ser ut som Nadia när hon nyss har vaknat!

Hör ni...?

Min vän är fast där uppe.

Där är nån!

Vem är det?

Bashiras vän?

Vart tog hon vägen, förresten?

Lever han?

Vad är det för nåt äckligt med magen?

Ingen fara, lugn.

Vi ska hjälpa er.

Spring...fly...

Fly!

Öppna!

Släpp ut oss!

-Öppna! -Stephen!

Samir! Samir!

Vad gjorde du med honom?!

Samir!

En dag, när ni vuxit upp, kommer ni att glömma allt.

-Nej! -Samir!

Samir! Samir!

-Samir! -Samir!

Samir!

Samir! Samir!

Gjorde gubben dig illa?

-Nej, det var mitt fel. -Klart att det inte var ditt fel!

Hur dödar vi det?

-Jag sväljer det. -Nej.

-Det måste finnas ett annat sätt. -Var hittar vi det?

Franska Huset.

Under Achouras glada natt Hörs barnens lyckoskratt

Han ur sin slummer rycks Enorm hans hunger tycks

Deras glädje är hans föda Alla barnen vill han döda

Alla barnens skratt På jakt går Bougatate

Som andra demoner går den under olika namn hos olika folk.

För araber är den en tusenårig och ond djinn.

Och som alla demoner känner den ett djupt hat mot människor.

Men den måste besätta en människa för att kunna anta fysisk form.

Den livnär sig på barn.

Den hämtar sin styrka ur deras glädje och deras oskuld, deras renhet.

Achoura är den perfekta tiden att slå till: "Barnens natt".

Det är vårt fel!

Vi släppte demonen lös där i huset.

Gubben höll den instängd.

Han försökte skydda oss.

Mamma!

Gör det!

Gör det!

Ali! Hit!

Youssef!

Youssef...

Var inte rädd.

Vad gör du?

Jag dör.

Den dör!

Samir...

Nej!

Spring!

Mamma...mamma...

Han ur sin slummer rycks Enorm hans hunger tycks

-Youssef! -Såja. Lugn, älskling.

Den lever. Vi måste till Franska Huset.

Nästan framme.

-Vi måste fånga den. -Vila nu. Vila.

Nadia. Vänta!

Nadia!

Youssef?! Youssef!

Hitåt.

Ner här!

Youssef!

Youssef!

Youssef!

Youssef!

Vad är det som knastrar?

Han har ätit dem.

Fy fan...

Han har ätit dem allihop.

Ali...Ali!

Youssef.

Youssef!

Jag är här! Allt kommer att bli så bra.

Hämta Nadia!

Youssef!

Bashira?

Skona min son, jag ber dig.

Han har inte gjort nåt.

Jag vet att det inte är du, att den styr dig.

Vi ingår en pakt.

-Vad snackar du om? -En pakt att inte glömma Samir.

Jag tror inte på vad gubben sa, vi måste söka efter honom, hitta honom.

Jag håller med. Jag svär att aldrig glömma honom.

Jag svär att aldrig glömma honom.

Jag svär att hitta honom. Vi ska aldrig glömma.

-Några spår efter Ali? -Vi såg däckspår på andra sidan huset.

Tror ni att vi kan hinna ifatt dem?

Man kan undfly allt förutom det förflutna.

Aldrig det förflutna.

Översättning: Henrik Brandendorff