All language subtitles for 6.The Elms.swedish

Träffade du Christina?

–Lägg dig inte i.
–Jag lovar att...

Jag vill inte ha kontakt, och ändå
söker du upp mig. Gör inte om det.

Alternativ stad ska belägra almarna.
Vi står på deras telefonlista.

Ni kan ju skriva upp er, ni också.

Det är vad du är skyldig mig.
Jag vill ha det denna veckan.

Du känner ju mig. Jag har varit
i skuld förr och alltid betalat.

Aldrig såna här summor. Du har ju
för fan helt tappat kontrollen.

Jag önskar göra ett uttag.
Kontanter, tack.

Astrid har drabbats
av akut myeloisk leukemi.

–Leukemi?
–Blodcancer.

Det är bättre att Moa-Li uppfostras
av andra kamrater.

–Var är Moa-Li? Var är hon?!
–Christina, ta det lugnt!

Var är mitt barn?!

–God morgon.
–God morgon.

–Det är fullt med folk vid almarna.
–Ja, jag hoppas att de får vara kvar.

–Folket eller almarna?
–Både och.

Så att de höga herrarna lär sig att
lyssna. Det kom ingen leverans i dag.

–Va?
–Ja, varken kött, frukt eller grönt.

Hej. Carl Svensson på Nina's.
Vi fick inga leveranser.

Nej, vi har inte fått betalt.

Skicka varorna ändå.
Ni kommer ju att få betalt.

Det är inte första gången. Betala
det gamla först, sen levererar vi.

Ja, jag får återkomma. Hej.

KNACKNING

–Hej. Stör jag?
–Nej.

–Hur är det?
–Bra.

Vi fick inga leveranser i dag.
Varken kött eller frukt och grönt.

–Varför det?
–De säger att de inte fått betalt.

Jag får ringa till Bellan, då.

Sen vill jag prata om i går. Men det
kan vi göra när det lugnat ner sig.

Jag mår bättre nu.
Vad finns det att tala om?

Vi tar det sen.

–En 125:a är till salu i Gnesta.
–Vad är det för märke?

–Honda, tror jag.
–Riskokare.

Vad ska du ha, då? En BMW?
Polismotorcykel, kanske?

Duger det åt snuten,
duger det åt mig.

John, kan vi prata lite?

John?

–En 125:a, sa du?
–Ja, precis.

Bra pris. Vi kan ju åka och kolla.

Du kan hälsa Mirko att han och jag
är färdiga med varandra nu.

Det bestämmer inte du. Ha det bra.

–Jag har försökt nå dig på morgonen.
–Jag har uträttat ärenden.

Vi får inga varor. Leverantörerna har
pratat med dig, men inte fått betalt.

–Jaha.
–"Jaha"?

–Vad är det som pågår?
–Jag ringer banken direkt.

–Det måste vara ett missförstånd.
–De ska ha betalt i dag.

–Förstår du?
–Ja, javisst.

–Ring mig direkt när det är löst.
–Absolut.

–Jag löser detta.
–Bra.

Vi kan göra sju–åtta turre. Men det
är i princip vad vi har i köttväg.

–Vi har lax och grönsaker.
–Kommer det varor i morgon?

Tyvärr så vet vi inte.

När jag var på sjön, var det orkan
i Västindien en gång. Efter en vecka–

–hade vi bara rotmos och sniglar.
Det är bättre än det låter.

–Några andra förslag?
–Till i morgon kommer jag nog på nåt.

–Samma här.
–Bra. Då säger vi så.

Läkarna har konstaterat att jag
lider av leukemi. Cancer i blodet.

Det är en mycket allvarlig sjukdom.

Men den behandlas omedelbart, så vi
är hoppfulla. Det är i Guds händer.

Jag klarar det här. Det är en jobbig
behandling, men jag ska bli frisk.

–Jag önskar bli vårdad i hemmet.
–Det är inget vi rekommenderar.

Jag kommer in
för transfusioner och kontroller.

Men min prognos är nog bättre hemma.

Infektionsrisken är större där. Och
med cellgifterna behöver ni tillsyn.

Vi betalar en sjuksköterska
som kommer hem till oss.

Ni måste komma in för transfusionerna
och det är krävande. Det är bättre...

Jag vet inte hur lång tid jag har
kvar, och jag vill bli vårdad hemma.

Jag har inte gett upp.
Det ligger i Guds händer.

Han kan välja att kalla hem mig.

Min hustru är mycket bestämd
på den punkten.

Vi behöver en till. Vem röstar ni på?

–Det är självklart. Martin.
–Kan han köra motorcykel?

Han ska inte köra. Du och Kicki
ska köra. Jag säger också Martin.

–Jag med.
–Vi pratar med honom. Det var allt.

Du, jag tänkte på den där boken...

Hej.

–John...
–Jag är upptagen.

Jag har förstått att du har rätt. Jag
har haft dåligt inflytande på Moa-Li.

Och jag ska verkligen
jobba med mig själv.

Jag har börjat skriva
på en självkritik.

Det enda jag skulle vilja är att få
träffa Moa-Li. En kort stund, bara.

Hon saknar oss. Både dig och mig.

Vad hon känner är inte relevant.

Vi är de vuxna. Vi kan bedöma
vad som är bäst för henne.

Jag ska tänka på det.

Jag vet att du bara vill
det bästa för Moa-Li och för mig.

–Har du några primörer åt mig i dag?
–Jajamän. Vi har fin sparris, du.

Du får några lådor till halva priset.

–Är det nåt fel på dem?
–Det är Nina's, men de betalar inte.

Jag vet inte vad som pågår där.

–Vad säger du?
–Ja, ja. Ta hit dem.

–Vad har du där?
–Nors. Fiskad i Strömmen med sänkhåv.

–Jaha. Vad gör du med den, då?
–Friterar. Som småfisk i Medelhavet.

–Pommes frites och skarpsås till.
–Låter bra.

–Och du har en carbonara?
–Ja, jag hittade en bit sidfläsk.

Lite hårdstekt fläsk på toppen,
så går det för en kötträtt.

–Calle: Mmm! Den här var fin.
–Ät nu inte upp allting.

–Jag tycker att den är lite...stum.
–Stum?

Vad vill du att den ska säga?
"Hej, Nisse, hur är det annars?"

Jag tycker kanske
att den är lite...anonym, bara.

–Peta inte bort fläsket. Det ingår.
–Jag tycker den är jättegod.

Men räcker fläsket? Om den funkar
utan, så har vi en rätt till.

Jag är jättenöjd.
Vi sätter upp den på menyn.

–Och det här...?
–Vegetarisk biff Rydberg.

Champinjoner i stället för kött.

Mmm. Också god.

–Svampen är fräst i olja och vitlök.
–Man saknar inte köttet alls.

Äter vi samma rätt?
Det här är grönsakskompott.

Vi tar in vegetarisk biff Rydberg
på menyn.

Sen tycker jag att den är
lite anonym också. Och stum.

Bra rätter, alla tre. Tack.

–Hej. Jag ringde, men ingen svarade.
–Nej, vi kom precis hem här...

–Vår grönsaksleverantör sa en sak.
–Nu kanske inte riktigt...

–Nina's har ställt in betalningarna.
–Va?

–Så det stämmer inte?
–Nej. Absolut inte.

–Olsson har inte fått betalt.
–Det får Nina och Bellan lösa.

Jag skulle kolla upp Bellan.
Han sökte jobb på Henriksdal.

Jag har lite annat
att tänka på just nu, Peter.

Ja, ja. Han kändes bara ur balans.

Astrid har leukemi.

Hon...påbörjade
en behandling...i dagarna.

Gustaf...

Jag tror att hon visste.
Det var därför hon ville komma hem.

Gustaf, jag...

–Har du hört nåt från Bellan?
–Nej. Han vägrar ringa tillbaka.

Vi kan ju inte ha det så här. Jag
kommer inte att kunna ha kvar honom.

Jag hoppas du förstår att jag tar upp
det här för att jag bryr mig om dig.

–Dricker du igen?
–Nej.

–När jag var hos dig, sluddrade du.
–Vi pratade ju genom en dörr.

–Men det lät så.
–Vad har du för rätt att lägga dig i?

–Ingen.
–Precis!

–Jag är orolig för dig.
–Lägg dig inte i mitt privatliv.

Du luktar på jobbet, tycker flera.

Så ni pratar om mig
som ett gäng jävla skvallerkärringar?

Tycker du att jag behöver sånt
skitsnack från dig? Har inte jag nog?

Gå. Gå ut härifrån.
Ut från mitt kontor.

Du har ingen rätt att ha
den här konversationen med mig. Ut!

Det här stycket
är lite omständligt skrivet.

Du beskriver ju här i början
varför ni ville bygga ut förskolorna.

Och när du förklarar hur det gick,
så är det samma formuleringar igen.

–Jag fattar, jag skriver om det.
–Skriver ni förskola, inte barnstuga?

Förskola känns modernare.

Annars är det jättebra.

TELEFONSIGNAL

Jag fattar. Jag ringer vidare
så...ses vi där nere.

Det var telefonkedjan.
De ska fälla almarna i natt.

–Är det på allvar nu?
–Det verkar så.

Jag ska bara ringa vidare,
så sticker vi ner direkt.

Jag har ganska mycket
med det här just nu, så...

–Den ska in först på fredag.
–Det här är det enda jag har.

–Jag vill verkligen att det blir bra.
–Det är redan bra. Bara småputs kvar.

Kom igen.

I natt, klockan 03.00 kommer almarna
att fällas med motorsågar.

Vi ska se till att de som utför det
arbetet kan göra det i lugn och ro.

Många demonstranter är här. Vi ska
naturligtvis inte söka konfrontation–

–men vi bör vara beredda på
att milt våld kan bli nödvändigt.

–Uppfattat?
–Ja!

I maj håller Världsbanken möte
i Folkets hus vid Norra Bantorget.

Men vi tänker stoppa mötet
genom att bränna ner lokalen.

Natten till den 25 maj
kör vi två motorcyklar.

Kicki och Torsten kör,
och du och jag sitter bakpå.

Vid Folkets hus hoppar vi av,
krossar dörrarna–

–och kastar in
var sin molotovcocktail.

–Kommer det inte att vara bevakat?
–Nej.

Innan konferensen börjar finns ingen
anledning att ha förstärkt bevakning.

Så vad säger du?
Är du rätt man för oss?

Japp.

Säg det: "Jag är rätt man."

–Jag är rätt man.
–Det är bra.

Aj! Släpp mig, för fan!

–Lägg av!
–Vems sida är du på egentligen?

–Hon låg ju på marken! Jävla idiot!
–Uno! Uno!

–Vad gör du här? Åk hem!
–Ta det lugnt.

Åk hem!

Men vad gör du?
Mark, vakna. Du drömmer bara.

Vakna!

Vad fan gör du?!

Kungsträdgården klockan två i natt.
Runt 500 personer gick till attack–

–mot det plank som byggts upp
kring almarna i Kungsträdgården.

Polisens synvinkel. Inget om att de
försvarar ett odemokratiskt beslut.

Medierna är maktens megafon,
inte folkets.

Ja, men vi lever ändå
i ett demokratiskt samhälle.

Hur gick det i natt? Står almarna än?

Ja. Vi vann.

Vad bra.

Du kan få träffa Moa-Li.
En kort stund.

Vi ska ses i Kungsträdgården.
Inga-Lill tar med sig Moa-Li dit.

Ja. Vad bra.

Tack.

När kom du i säng i natt, då?

Vi lämnade Kungsan vid fem,
så jag var väl i säng vid sextiden.

Oj, stackare.

–Förvånande att se dig där.
–Jag var själv förvånad att vara där.

–Var det Lilly som drog med dig?
–Hon står på Alternativ stads lista.

Det blev väldigt svårt att säga nej
på nåt sätt.

Egentligen tycker jag
att hela saken är fel.

–Vilken då?
–Nej, men...protesterna.

Jag följde frågan i stadshuset.

Några träd är ett lågt pris
för att få en bra tunnelbana.

Jag tycker tvärtom.
Jag förstår protesterna.

–Jaha?
–City är ju en betong-öken.

Sen handlar det inte bara om träden.
Politikerna lyssnar inte på folket.

Tror du att de där flummiga typerna
nere i Kungsan är "folket"?

Det är ett fåtal som låter mycket.

Sossarna har alla emot sig. 70 % av
stockholmarna vill ha kvar almarna.

Men de stockholmarna har också valt
sina representanter.

Man får lita på att de kan hantera
komplexa frågor och ta rätt beslut.

–Den attityden retar upp folk.
–Det är ju så demokrati fungerar.

–"Vi vet bäst, vi sköter er stad."
–Lägg av!

Det är rationella och genomtänkta
beslut. Samhället kan inte byggas...

Det handlar inte om
att vara rationell!

Man kan sätta sig in i alla detaljer
om almarna, och ändå vilja spara dem.

Men det fattar inte ni,
och det kommer att kosta er makten.

"Er"? Jag har ingen makt längre.

Men du är fortfarande betongsosse. Du
kanske kan lura Lilly, men inte mig.

Lilly har åkt ner till Kungsan igen.
Jag skyllde på rapporten.

Att jag behövde skriva på den.
Det är ju nästan sant i alla fall.

Vi kanske borde byta, du och jag.

–Vill du låna min polisuniform?
–Nä.

Jag tror att det behövs
en polis som du.

God dag.
Är det makarna Löwander? Hej.

–Astrid. Hej.
–Gustaf.

Jag heter Yusuf. Jag är sjukskötare.
Jag ska ge dig en blodtransfusion.

Och så har jag fått en fråga om
att du vill bli vårdad i hemmet.

–Och det gör jag gärna.
–Jaha.

Jag gillar inte sjukhus heller.
För många läkare här.

Jag tror att jag talar för oss bägge,
men vi hade nog väntat oss nåt annat.

Ni behöver inte bestämma er i dag.

Ni är säkert mycket kompetent. Men vi
hade förväntat oss en kvinna, och...

–Och någon lite mindre brun?
–Nej...

Ingen brådska. Åk hem och fundera på
saken. – Känns det bra, fru Löwander?

–Du kan säga Astrid.
–Astrid.

–God morgon!
–Hej.

–Vet du om vi får leveranser i dag?
–Nej.

Jag får inte tag på Bellan,
så jag går ner till banken.

–Vill du provsmaka våra nya rätter?
–Nej, det går bra. Tack.

–Vi sticker till Folkets hus.
–Okej.

Vi låter dem vara för sig själva.

God dag. Jag heter Nina Löwander
och kommer från restaurang Nina's.

Jag har problem med betalningar och
vill se våra senaste transaktioner.

–Självklart. Ett ögonblick bara.
–Tack.

Du sitter som prästens lilla kråka.
Vill du leka den?

Prästens lilla kråka skulle ut
och åka, ingen hade hon som körde

Än slank hon hit
och än slank hon dit

och än slank hon ner i diket!

Hej. En kokt med bröd.

Vet du vad, älskling?

Vi ska leka springleken.
Vet du vad det är?

Om du kramar mig jättehårt om halsen,
så springer vi det fortaste vi kan.

–Är du med?
–Nallen, då?

Nallen ska vi ha med oss, så klart.
Håller du i den? Är du redo?

Christina?

–Hon är min dotter. Snälla...
–Kom nu, Moa. Kom!

Snälla.

–Så, Moa-Li, nu ska vi åka hem.
–Nej, släpp henne.

Hon är min dotter!

–Torsten!
–Släpp henne...

Vi kan prata om allt, det går bra.
Hon är mitt barn! Släpp henne!

Släpp! Annars berättar jag för John.
Då får ni inte ses på väldigt länge.

Släpp nu. Så.

Moa-Li, nu får du gå till Inga-Lill.
– Christina, släpp!

Så.

Mamma!

Men det här måste vara fel. Det står
att hela checkkrediten är utnyttjad.

Minus 100 000 kronor.
Det är inte möjligt.

Det gjordes ett stort uttag nyligen.

Ni har ju själv skrivit under
uttagsbegäran, fru Löwander.

–Hej!
–Hej...

–Hur är det?
–Det är bra.

Är det säkert?

–Du måste sticka. De kommer strax.
–Vilka? John och de?

De får inte se mig prata med dig. Gå!

John! Kicki! Tjena.

–Har det gått bra?
–Ja.

–Tror du att det går?
–Absolut! Var är Christina?

Hon sitter där borta. Inga-Lill
har redan stuckit med Moa-Li.

Om du nånsin behöver hjälp, ring mig.
Du kan ringa när som helst.

Sitter hon och pratar med en snut?

–Hej!
–Hej. Vad ville snuten?

Han trodde att jag var nån annan.

700 000 ton bomber
fällde USA över Vietnam.

–Lilly!
–Hej!

–Är den inlämnad?
–Ja.

–Är du trött?
–Då kan du sova här i natt.

–Ja...
–Du kan låna min sovsäck.

–Ska vi gå och käka?
–Ja. Men skriv på här.

–Kan vi inte bara gå och äta?
–Du vill inte, va?

–Jag kände det på mig.
–Så klart att hon vill.

Du vet väl inte vad jag vill? Frågan
är mer komplex än ni gör den till.

–Ja, du var ju med om beslutet.
–Nej.

–Staden har kört över sin befolkning.
–Beslutet är demokratiskt fattat.

–Respektera det!
–Majoriteten vill spara almarna.

–Vilken majoritet då?
–"Vilken majoritet"?

Se dig omkring! Va?

Jag vill gå och äta nu.
Ska du följa med eller inte?

Nä, okej.

Tack.

Hur var det?

Jag fick bara träffa henne
i några minuter.

Kan du ta reda på var Moa-Li finns?

Jag vet att det är mycket
att be dig om, men...

...du är min enda vän här, Gunilla.

Jag kan försöka.

Tack.

DE BÖRJAR NYNNA

...där människor byggde vackra ord
och skrattade och log

Jag hade en dröm, min vän
En dröm om kärleken

Då går jag.

–Carmen, har du kontroll på allt?
–Ja.

–Du ska väl också hem, eller?
–Ja.

–Vill du veta mer om det vegetariska?
–Nej, jag vet tillräckligt.

Ja, jag sticker. Hej på er.

–Vegetarisk biff Rydberg i kylen.
–Grönsakskompott. Perfekt.

Bara att värma den vegetariska
biff Rydbergen i salamandern.

Länge leve almarna!
Länge leve almarna!

Christina Rehnskiöld ingår i gänget.

–Hon var med de andra i Kungsan.
–Jo, vi vet att de var där.

–Jävla grisar!
–Fascister! Jävla lakejer!

Jag pratade med henne också.
Jag tror att hon är beredd att lämna.

–Du ska inte lägga dig i!
–Vi sågs av en slump.

Jag patrullerar där. Varför skulle
hon tro att jag har med er att göra?

Okej.

Jag vet saker om dem som ni kan
ha nytta av. Låt mig hjälpa till.

Det är nånting på gång.

–All right. Jag kontaktar din chef.
–Bra.

Vi fick ha halsduk så fort det var
under 25 grader varmt. Och mössa!

Det är nånting med mammor och kläder.

"Yusuf, du blir sjuk utan mössa."
– "Men mamma, jag svettas!"

"Oj, du har redan fått feber.
Kom in, så ska jag bädda ner dig."

–Har du barn?
–Ja.

–Tre stycken. Två söner, en dotter.
–Okej.

Ja, de är ganska gamla nu.

Yusuf...

Jag är glad att du är här. I morgon
får du en månads arvode i förskott.

Det är ingen brådska.

Jag skulle vilja fråga om...

Hur...hur många överlever det här?

Jag vet ingen siffra. Astrid har
en svår kamp, men hon känns lugn.

Hon är orädd och har fin humor.
Allt det är bra, det gör henne stark.

Ja, det är ju i Guds händer nu. Jag
önskar att jag var lika lugn som hon.

Hon kommer att klara det. Inshallah.

Yusuf, förlåt...
Får jag fråga var du kommer ifrån?

–Jag kommer från Palestina.
–Så du kom hit med din familj?

Jag kom hit med min syster. Min mor
och far dog i ett flyktingläger.

–Min far var läkare, faktiskt.
–Jag beklagar. Jag menade inte att...

–Får jag säga en sak till dig?
–Absolut.

Ta inte ut dåliga nyheter i förväg.
Man kan ändå inte förbereda sig.

Och du lever ju i dag, eller hur?
Så lev i dag!

–Det ska jag göra. Vi ses i morgon.
–Det gör vi. God kväll.

Är den inte lika stum längre?
Har den kanske börjat prata?

–Vad gör du här?
–Jag glömde plånboken.

Ingen vill ha detta, det blir över.
Det är därför jag äter.

–Sätt inte i halsen bara.
–Ta din plånbok och stick!

Bon appétit!

Hej!

Hej.

–Varför gick du bara så där?
–Jag ville verkligen inte skriva på.

Men gör inte det, då.
Det är ingen som tvingar dig.

Du får väl...tycka vad du vill.

Det skulle inte gå att tvinga dig,
oavsett. Eller hur?

Nej.

–Nej, det skulle det faktiskt inte.
–Nej.

TELEFONSIGNAL

–Nina's.
–Fru Löwander, det är Roos.

Du och jag har inget mer
att säga till varandra.

Jag har ingenting att säga till mitt
försvar. Men jag vill be om ursäkt.

Jag har kontaktat polisen,
du kan räkna med fängelse.

Tack, Nina, för vad du och
familjen Löwander har gjort för mig.

Bellan?

Jag känner mig så fruktansvärt dum.

Han försökte säga förlåt,
men jag lyssnade inte.

–Jag hade kunnat stoppa det.
–Nej...

Nina, det här är inte ditt fel.
Ingen av oss hade kunnat stoppa det.

Kan du stanna här i natt?

–Jag sover här på soffan.
–Tack.

–God morgon.
–God morgon.

Vill du ha frukost?

Gärna.

Hon sover.

Hon har börjat med cellgifterna.

Det tar på krafterna.
Hon blir trött och illamående.

Som sagt, om det finns nåt jag kan
göra – vad som helst – säg bara till.

Tack.

–Du har hört om Bellan, va?
–Nej.

Kom, så går vi ut.

Portvakten hjälpte oss att få ner
honom. Men...han var redan död.

Jag hade bestämt möte med honom, men
ställde in det när Astrid blev sjuk.

–Jag hade kanske kunnat stoppa det.
–Det var hans beslut, ingen annans.

–Jag har ju hört en del...
–Om Bellan? Vad då?

–Visste du att han spelade?
–Ja, på hästar. Han var på Solvalla.

Det var nog mer än så.
Han hade skulder upp över öronen.

Till Lasse Vinge, har jag hört.

Kan Vinge ha utpressat honom?

Källarmästaren,
ni har besök i matsalen.

Eller så sålde Vinge sina fordringar
till nån som lättare löser in dem.

Mirko Kostelic, till exempel.

Ursäkta att jag stör.

Har du tid?

Det här har inget med Ester att göra.
Mirko lär ha gjort såna saker förr.

Det sägs att Nina's har problem.
Det var tråkigt att höra.

Om du är intresserad av att sälja,
så kan jag lägga ett generöst bud.

–Nina's är inte till salu.
–En revisor kan värdera verksamheten.

Sen bjuder jag 25 % mer än det.
Allting sköts enligt regelboken.

Som sagt,
restaurangen är inte till salu.

Nina, jag vet att du har haft problem
tidigare. Privat också.

Herregud, jag har ju själv funderat
ibland om det är värt allt slit.

Nu kan du dra dig undan, och behöver
inte fundera på att få det på fötter.

Du bara släpper allt och går ut
genom dörren med en stor påse pengar.

Du kommer inte att behöva göra
nånting på flera år, om du inte vill.

Den 17 maj kunde politikerna
inte längre strunta i opinionen–

–som ville rädda almarna. Här ses
Alternativ stad plantera nya buskar.

Man sådde nytt gräs
och städade i parken.

Folkopinionen tvingade politikerna
att ta tillbaka sitt beslut–

–när de inte kunde fälla almarna.

Mer än 70 % av Stockholms invånare
ville ha kvar almarna.

Som ni hör fortsätter firandet
här i Kungsträdgården.

"Vi har bara vår solidaritet"
– så skanderar de cirka 700...

Jag har en adress.

–Ska du inte följa med?
–Nej, inte nu.

Vi har bara vår solidaritet

Framtidstro och medmänsklighet

Kapitalism är en falsk profet

Står i vår väg mot jämställdhet

Vi står starka i vår kamp

Enade, värdiga

–Snurra.
–Får du med allt?

–Var är Folkan?
–John och Kicki åkte till Eskilstuna.

–Okej. Jag tar cykeln.
–Vänta, de kommer nog snart.

Nej, jag ska inte handla så mycket.

Vi står starka i vår kamp

enade och värdiga

Vi har bara vår solidaritet

Framtidstro och medmänsklighet

Vi har bara vår solidaritet

Framtidstro och medmänsklighet

Hej.

Nu åker vi hem.