Original subtitles

DOKTORN KAN KOMMA

God morgon.

Är det inte underbart? Precis som jag föreställt mig obygden.

-Där pappa. Där fanns en. -Jag ser den.

Jag kan inte få tag i nån såvida ni inte har en flygning på gång.

-Inget planerat. -Jag säger till när den är klar.

-God dag. -Tanka 98 för 25 dollar.

-Känner hon av värmen? -Ja.

-Ska ni resa långt? -Ja, vi ska vidare.

-Se till att hon får vätska. -Ja, jag vet.

-Vi ses senare, Ron. -Sluta lek med vattnet.

Alfred, Alexander, sluta.

-Vem var det? -En av de flygande läkarna.

Känner du till någon som behöver hjälp på sin gård?

-Vet du något om sånt? -Jag hade får i Skottland.

-En skotte. -Nej, jag känner ingen.

Säg tjugo.

Nu åker vi.

Alfred och Alexander, in i bilen.

Vänta lite.

Här får du. Och en till den andre.

Ska jag titta på kylaren?

Nej, det behövs inte. Den tar oss dit vi ska.

Apropå jobb... Clarrie Martin är skyldig mig en tjänst eller två.

Han letade efter nån nyligen. Jag ringer och säger att ni kommer.

Han är en vresig gammal kuf. Han är från England också.

Sväng vänster och sen ut på stora vägen och kör drygt sex mil.

Sväng vänster och kör en knapp mil. Ni kommer till en stor ravin...

Vi har hans namn. Blir det problem frågar vi oss fram. Tack.

Ingen orsak.

Det är besvärligt, men jag kan inte låta dig springa lös idag.

Värmen skulle till och med ta död på en ödla.

Jag skickar hit någon vid lunch. Vila dig du till dess.

Och inget skällande. Då blir vi utkastade båda två.

Var nu duktig vovve så ses vi sen.

Skönt att det var en kort resa idag. Jag hade inte orkat mycket mer.

Vi är snart framme. Jag kände precis lukten av ett hus.

Sluta. Ni är inte bättre än vandalerna som var här innan er.

Det måste vara platsen han pratade om.

Om det bara fanns någon att fråga.

Det måste vara här som vi ska svänga.

Kan vi inte vända och fråga?

Med snuten efter oss? Skynda på!

Bilen är som en jäkla ugn.

-Häll upp en till, Vic. -Jäkla engelsman.

-Vad är det för fel med dem? -Jag träffade en i morse.

-Familjen i den gröna Holdenbilen? -Ja. Han hade inget jobb.

Han verkade haft otur. Jag sa till honom att kontakta Clarrie Martin.

Jag ringde och meddelade Clarrie, men killen dök aldrig upp.

Clarrie ringde tillbaka och sa att han offrat en dag på att vänta.

Det är problemet med engelsmännen, de vill inte jobba. Där är de.

-Hur gick det? -Det är varmt.

-Du ser ut att behöva ett glas. -Ja, kall och stor.

-Jag älskade det. -Sätt dig innan du ramlar.

-Lite värme tar inte kål på mig. -Du ska väl njuta av den här?

-Kom du ut med Zeppelin? -Ja. Vic kom nästan på mig.

Det gick bra. Vic gick förbi. Jag sa att jag la in några saker.

-Bra. -Sharon.

-Jag måste jobba. -Vi ses.

Jag får inte loss den. Håll dig undan.

Han vill bara hjälpa till. Tror du att du klarar det?

Nej. Kylaren är slut. Om du vill hjälpa till så släck ljuset.

-Annars blir batteriet dåligt. -Vad ska vi göra?

Vänta tills i morgon. Har vi något att äta?

Ett äpple eller två, några kex. Det räcker till barnen i natt.

Ge dem maten och lägg dem. I morgon bitti går jag efter hjälp.

Vart?

Det måste finnas något ställe här i närheten.

Vad var det där?

Hör.

Det är långt borta. Låter som en lastbil.

Det är nog en långtradare.

Det kommer att ordna sig. Hjälpen är inte långt borta.

-Tag med dig lite vatten. -Jag blir bara borta nån timme.

-Men du behöver ha nåt på huvudet. -Ja.

-Titta... -Passa er.

-Det räcker nu. -Jag är snart tillbaka.

-God morgon. -Bättre sent än aldrig.

Det är ingen fara. Du kan stanna. Jag gör rundan.

-Varför denna förändring? -Du behöver träna på radion.

-Dessutom vill jag röra på benen. -Du ger mig inte en chans.

-Du får lön ändå. -Tror du inte att jag klarar det?

Du visade det igår.

-Tror du inte att jag klarar det? -Det är nog patienter på radion nu.

En liten droppe bara.

-Jag är hungrig. -Din far är snart tillbaka.

-Ta lite vatten så länge. -Jag också.

Kom.

-Jag vill dricka först. -Nej, jag...

-Pojkar. Ta upp den. -Det var han.

Försvinn! Försvinn, innan jag gör något som jag ångrar.

Där uppe... Vi måste få ner den.

Vi har honom nästan.

Se upp. Det är en stor ödla.

Se upp.

Vi har ett nödfall här. Koppla in doktorn.

Mr Varney, vad har hänt?

En av våra killar har hittat en medvetslös man.

Häng kvar, Pete.

Victor Charlie Coopers Crossing till Mike Sierra Foxtrot.

Ja, Joe.

Vi har något som låter som ett hypertermifall på Sundown.

Det lät som att han behövde hjälp omgående. Är du i närheten?

-Vill du att vi tar hand om det? -Ja.

Jag vet inte hur ni ska få ner kroppstemperaturen.

Vi tar hand om det. Är Pete där?

Patienten är fortfarande kvar där en av mina killar fann honom.

-Har de något fordon där? -En Toyota.

Säg till dem att lyfta in honom-

-och se till att skvätta vatten på honom och köra till ditt.

-Det är uppfattat. -Har du nån aning om vem han är?

Han heter Niall Andrew Robertson.

Min kille hittade hans engelska körkort. Och som han har bränt sig-

-måste han vara ny här.

-Är han av medellängd och rödblond? -Vänta så ska jag höra.

-Känner du honom? -Det låter som din man, doc.

Det är bara toppen på isberget. Det finns en kvinna och tre barn.

Planet kommer. Ni måste se till att hålla hans kroppstemperatur nere.

-På all sätt. Uppfattat? -Vi har ingen luftkonditionering.

Badda honom med vatten tills han återfår medvetandet.

Jag ska säga till killarna.

Ledsen, men det är doktorns order.

-Starta så snart du kan. -Vi kan söka hela natten.

Polisen är informerad. De använder vår bas som högkvarter.

-Hur mår du? -Janice. Min fru.

-Var är hon? -Vid bilen.

Vi körde vilse där ute. Jag måste till dem.

Vi har folk som letar efter dem. Vi ska ta dig till sjukhuset.

-Men barnen... -Vi kommer att hitta dem.

-När ska vi gå tillbaka? -Jag vet inte.

-Var är mamma? -Jag vet inte.

Alexander... Alfred...

Alfred...

Alexander...

-Vi behöver mer information. -Du har hans namn och adress.

Vad hjälper en adress i Skottland? Var är hans pass?

Antagligen i bilen. Jag tror inte han tyckte att han behövde det nu.

Ge honom lite tid att vila.

Så kanske ni kan göra hos er, men här på sjukhuset finns regler.

Han går ingenstans. Hans uppgifter är desamma i morgon.

Bilen står vid en uttorkad å. Vi vill att du kollar väster om ditt.

-Jag skulle ha hindrat honom. -Vad sa du?

-Jag borde ha lagat hans kylare. -Det är inte ditt fel.

Det är inte bra för barnen.

Vi ska se vilket område du ska ta. Norr om Martins ägor.

Tack, Kate. Jag måste ringa vår sekreterare.

Kvinnoföreningen förser de som är ute och letar med matpaket.

Vad är det?

Jag kan inte låta bli att tänka på den stackars mamman och barnen.

Det kommer att ordna sig.

-Du är väl inte rädd? -Nej. Inte du heller väl?

-Du har fått en vän. -Han är underbar.

Bara inte Vic kommer på att han är här. Jag tror han misstänker något.

-Han har ställt frågor om dig. -Har han?

-Mrs Buckley också. -Vad har du för koppling till dem?

-De är nästan som fosterföräldrar. -Hur kommer det sig?

Jag gick i en religiös skola. Men det fanns inget för mig där.

En dag sa dr Callaghan att det fanns ett jobb för mig på basen.

Var kommer Vic in?

Jag måste bo nånstans. Han har tagit hand om mig.

Och de har fått gratis deltidshjälp i baren?

Det är inte så. Det jag gör täcker inte maten som jag får.

De är okej. Är de inte det? - Är de inte det?

Vad var det? Vad sjutton försiggår här?

-Ingenting. -Sharon?

Ingenting, Vic.

-Vi har inte sovit i natt. -Är det hunden, eller...

Det är Sharon som är problemet.

Jag vill inte ha halvklädda män som drar in unga flickor på rummet.

Hon är inget barn.

Vi känner oss ansvariga för henne. Du borde känna detsamma.

-Det är klart att jag gör. -Vi vill bli av med honom.

Vi måste ha en pilot. Han måste bo nånstans.

Då får basen hitta nåt ställe. På puben får han inte bo.

Hans hus är inte färdigt än. Det tar några månader till.

Hur är det hos dig? Där fanns gott om plats för dig och dr Sinclair.

Jag ska prata med honom. Kan vi få fortsätta sökandet nu?

Meg, älskling, jag kan inte göra något.

Alexander... Alexander...

Vi måste fortsätta.

-Är du där, Joe? -Ja, Jack. Hur går det?

De finns inte ute vid Flynns.

-Vi ger oss av norrut. -Det är uppfattat.

Det är varmt. Jag hoppas bara att de har vatten och skugga.

Klart slut.

Kom igen.

Stackars tokar. Det är ett hemskt öde.

Tom sa att det är den yngsta som kommer att få det besvärligast.

Du är väl för ung för att minnas gamla mrs Malone ute på Boolaroo.

Hon hade två matskåp med nätväggar.

Hon hängde dem i vinden utanför köket.

Såna här dagar la hon maten i det ena och minsta barnet i det andra.

Måste ha fungerat bra. Hon hade tolv. Alla blev stora som oxar.

-George. -God morgon, allihop.

-Du ville träffa mig. -Vi skulle behöva ett plan till.

Naturligtvis kan mitt användas.

Kan du ta en passagerare? Det är inget att göra här.

-Jack... -Tjusigt...

Är du där, Joe? Vi har hittat ett fordon ost om Rocky Creek.

Det måste var öster om Martins. Vi går fram. Jag hör av mig.

Victor Charlie... Är det uppfattat?

Mike Sierra... Vi är på väg.

Alexander... Ett flygplan. De ska hämta oss. - Hallå!

Vi är här!

Varför såg de oss inte?

-Då är oron över. -Jag hämtar utrustningen.

-Det var visst oro på puben igår. -Så det var därför som Vic...

Jag vill inte bli inblandad. Jag är nog inte gammal nog att ge dig råd.

-Nej. -Men vad det gäller Sharon...

-Dr Callaghan. Hör du mig? -Vem är det? Är det du Ron?

Ja. Kom snabbt. Vi har en hysterisk kvinna här.

Och en baby som ser död ut och två försvunna pojkar.

Kate, vi har fått problem.

-Så det är inte över... -Kom.

Gudskelov att ni är här.

Mina pojkar, min man... Han är försvunnen.

Han är på sjukhuset. Han är i säkerhet.

-Men mina pojkar... -Vi ska hitta dem.

-Ta hand om mitt barn. -Kate tar hand om er båda.

Var inte orolig. Försök att vila. Vi ska ta dig till din man.

Slappna av bara.

Janice.

-Var är Meg? -Doktorn är där. Hon blir bra.

-Pojkarna? -De letar efter dem.

-Niall, jag är ledsen. -Det är inte ditt fel. Inte någons.

Det här är en förskräcklig plats.

Janice, har någon pratat med dig?

Ställt frågor om oss?

-Låt mig sköta pratandet. -Jag vill bara ha tillbaks pojkarna.

-Där borta, till höger. -Det är bara döda träd.

-De är så många. -Det är inte lätt att leva här.

Det var vad jag väntade mig.

Jag ville komma hit och ingenting ska få mig att åka igen.

-Jag beundrar din beslutsamhet. -Tack, mr Baxter.

Jag föredrar att mina vänner säger George.

-Hon vilar sig. -Berätta att den lilla mår bra.

-Er fru gjorde vad som behövdes. -Hon har jobbat som sjuksköterska.

-Vi fortsätter sökandet. -Tack.

Doktorn...

Kan jag få prata med er? Det är en sak ni bör veta.

Det är det här väntandet. Att inte veta. - Något nytt från sjukhuset?

-De mår bra. -Tack, gode Gud.

Sharon, jag behöver veta de senaste reglerna för engelska invandrare.

Där nere.

Jag ska försöka hitta något ställe att landa på.

Vi är här för att hjälpa er.

-Jag kan inte väcka Alexander. -Låt mig försöka.

Låt mig ta honom.

Var är mamma?

George.

-Det är ingen fara. -Kom. George tar hand om honom.

Janice...

-De har hittats. -Hur mår de?

-Alfred mår bra. -Tack, gode Gud.

Alexander?

-Hur är det med honom? -Jag är ledsen.

De har allt emot sig.

Deras visa har gått ut.

Enligt immigrationsmyndigheterna har de inte längre rätt att stanna.

Men med tanke på det som hänt...

Lagen måste följas. Det finns inga undantag.

Det ska alltid finnas ett litet hörn här-

-som tillhör Robertsons.

Jag tror inte att de vill stanna.

Om jag förstått mr Robertson rätt så vill han stanna här.

Vi är alla ledsna över pojkens död men det ändrar inte faktum-

-att de har stannat för länge här.

Ibland gör de visst undantag.

Jag har gått igenom det. Niall Robertson har inget yrke.

Inget som vi lider brist på. Idag görs bara undantag för sköterskor.

Där har du ditt svar.

-Nej, jag vill inte stanna. Inte nu. -Älskling, vi planerade...

Inte efter vad som har hänt.

-Hur är det med Alfred? -Han är på benen i morgon.

Bra. Ju förr jag kommer härifrån...

Vi har pratat om saken förut. Man kan fortfarande få ett liv här.

Det är den chansen vi alltid har velat ge våra barn.

Det är lite sent för Alexander nu.

Det är inte rättvist, Niall.

Hade det inte varit för mitt yrke hade de skickat hem oss direkt.

Låt det inte bli tack vare mig som vi kan stanna.

Inte när jag inte vill det...

Men älskling, vi har drömt om det.

Du får släcka cigaretten.

Har du sovit gott?

Mrs Roberstson, Kvinnoföreningen-

-har bett mig överlämna de här och sänder er sina bästa hälsningar.

De är underbara. Tack.

Vår sekreterare har ett skugghus där hon får en del att överleva.

Lite av allting och inte mycket av något-

-men hon tycks alltid ha något för speciella tillfällen.

-Tacka henne från mig. -Det ska vi.

Nu får du inte hetsa upp dig.

Assistent Carruthers tror att det finns möjlighet att ni kan stanna.

Det är goda nyheter, men vi har inte bestämt vad vi ska göra.

Ni kan inte resa tillbaka nu.

Vi får se.

Det är bäst att vi går.

Vi ses senare, mrs Robertson.

-Vi ses på puben. -Visst.

Jag sätter de här i vatten.

Hitta du en fin vas.

Varför denna brådska? Ta det lugnt så lever du längre.

Hon har väl rätt? Mrs Robertson. Att hon bör resa härifrån.

Chris.

Det var inte du som fann dem. Stackaren med sin bror i armarna.

Det här landet dödade honom. Jag hatar det här stället, Tom.

Då har jag sagt det. Jag trodde att jag skulle älska det, men inte.

Jag håller med Janice. Jag borde också ge mig av.

Chris, jag hatar också det här stället.

Det är 40 grader i skuggan och 50 här ute. Vem kan älska det?

Det är klart att jag hatar det, och du ska inte ljuga för dig själv.

Varför bor du då här? Man går till puben och tar ett glas.

Man dricker och glömmer allt det hemska och den lille döde pojken.

Det är varmt och tufft här och det kan vi inte göra så mycket åt.

Låt oss göra det bästa av situationen.

Acceptera det som inte kan ändras. Nu har jag sagt vad jag ville säga.

Du kan kalla mig beskyddande och besserwisser...

Så om jag ska klara det här måste jag vara ärlig mot mig själv?

Du är beskyddande och en besser- wisser och det är jäkligt varmt.

Översättning: Nicke Wennerlund © SpråkCentrum AB, Göteborg 1997