Original subtitles

Du står inför en viktig resa, flicka.

- Jag är inte redo! - De kallar på dig, Cait.

Du vet vad du måste göra. För mig, Islene, för oss alla.

Hör på mig! Du är den utvalda.

Det är du! Gå nu.

Du begick ett stort misstag i dag.

Sänd bud till regnenses att de kan påbörja belägringen.

Fyra månar har förlöpt. Ska vi kanske förhandla?

Förhandla, i helvete heller.

Vad sägs om att vi sluter ett annat avtal?

Låt oss undvika varandra.

Gudarna ingår inga avtal, romare. Gudarna ingår inga avtal.

Vill du veta vad profetian säger mer? Vad som händer härnäst?

Lokka, i sin ilska, frigör tre helveteshundar-

- som ska spåra upp den utvalda. Så ansträng dig! Det är ingen lek.

Jag är inte stark nog. Det som skulle ske...

...kommer inte att ske på grund av mig.

Ta mig till undervärlden.

Fan... Jag hade fel.

Novembermånen var högljudd i går.

Ju högre jag flög, desto starkare hördes dess stämma.

- Vad sa månen? - Inkräktaren må få sina segrar.

De kommer att berusa honom.

Vad är det där?

Det här... är vårt enda hopp.

- Vem är du? - Jag är Döden.

Begrav honom med de andra.

Vitus!

Sedan vår ankomst har du uppvisat mod, klokhet och beredvillighet.

Och då vår praefektus olyckligtvis valt att avvika-

- befordrar jag dig härmed till denna grad.

Gratulerar. Följ mig.

Tack... general.

- General Aulus, välkommen! - Du verkar på bra humör i dag.

Jag hör hur cantiaci äter gräs och råttskit.

Inget gör en flicka gladare.

Doften av seger. Vi gillar den.

Vår seger. Jag glömmer inte en allierad som står vid sitt ord.

Var är sötnosen?

Praefektus Lucius Validus är inte längre med oss.

Låt mig presentera vår nye praefektus - Vitus.

Så synd. Jag tänkte mig att han skulle försegla vår allians.

- Vad hände? - Han har inte varit sig själv.

Jag gissar på en släng av gonorré.

Då var det nära ögat för mig.

Ja, be inte Vitus kyssa dina fötter. Det är hans första dag.

Oroa dig inte. Jag ska tämja honom långsamt.

När belägringen är över går regnenses in i en ny tid.

Just därför anhöll jag om ditt charmiga sällskap i dag.

Jag behöver gå igenom kapitulationskraven.

Kraven är enkla. Jag får fortet, du får terrängen.

- Och cantiacierna? - De blir dina subjekt.

Men står under kejsarens beskydd.

Där har vi den besvärliga biten.

Vårt folk har sitt sätt. Sitt heliga tillvägagångssätt.

Jag har inte vunnit kriget förrän jag tagit emot ett blodsoffer.

Femhundra cantiacihuvuden. Krigare. För att blidka våra gudar.

Är det inte Kerras huvud du vill ha?

Jo. Men gudarna har sina krav.

Om cantiaci skulle känna till detta, varför skulle de kapitulera?

För annars halshugger vi dem alla. De hade gjort samma sak mot oss.

Ni och era ilskna gudar.

- Vad sägs? - Det duger.

Jag skulle vilja se rödtottens min nu.

Slutet är nära. En så kort regeringstid.

Alla bråk med din far... Men till vilken nytta?

Du kunde ha förhandlat med romarna men istället stängde du portarna.

Såg ditt folk svälta. Han hade varit stolt...

- Kom du för att plåga mig? - Jag kom för att varna dig.

Lindon brände ner förrådet. Jag såg honom göra det.

- Han är spion för drottning Antedia. - Du är rena giftet.

Du är precis som din pappa. Blind som natten.

Och nu...

- Hungrig? - Dra åt helvete!

Du skrämmer mig inte, helveteshund.

För det är väl vad du är? Undrar du inte hur jag vet?

Jag är den unga dottern.

Jag och hästen hoppades på nåt yngre.

Då känner du till profetian.

Du tänker föra mig till honom. Det är sanningen, eller hur?

- Det är han som betalar dig. - Tre saker.

Ett: om du talar till mig på det där sättet igen-

- skär jag bort allt detta och levererar bara den här delen.

Två: ta inte illa upp nu, men jag skiter i vem du är.

Du är mig lika oviktig som de senaste hundra huvudena.

Och tre: vem har sagt att jag tänker föra dig till romarna?

- Vi måste skapa rum för alla därinne. - Jo, men utan mat...

- Vi skickar ut plundrare. - Vi är omringade.

De väntar bara på att vi gör det. De dödar alla som lämnar fortet.

Jag utser ett par krigare. Men vi måste vänta till skymningen.

Arawn, var är hon?

Sucellus, har hon passerat dina trakter?

Taleisin, sjunger de redan om henne?

Om hon ännu andas, visa mig var.

Visa mig!

Gudar över vind, floder och underjord, var är hon?

Naturligtvis!

Prisad vare Epona. Vi tackar för denna måltid-

-som du har givit oss.

Igår tvättade jag mig utanför tältet-

- och en unge satte sig och sket alldeles bredvid mig.

Det har du redan berättat. Det var inte igår, utan i förrgår.

Dessa är de enda som gudarna talar med.

Det har du också redan sagt. Därefter skakade du på huvudet:

- "Någon skrattar"... - Någon skrattar sig fördärvad nu.

Varvid jag svarade: "De lever ett enkelt liv."

"De gör sig inga föreställningar om att vara något annat än andliga"-

- "och behöver bara filtar och mat."

Fyra månar. Och han har fortfarande inte tagit emot oss.

- Oroar du dig? För det gör jag. - Naturen tar sin tid.

Han har inte ens hälsat.

Lämnar knappt tältet och när han väl gör det-

- ser hans ögon ut så här. Han vet inte ens att vi är här.

Han vet.

Låter han alla gudinnor vänta?

- Och sitta sysslolösa? - Du är kanske sysslolös.

Jag beseglar ett öde.

Sugen på ett knull?

Ta ingen hänsyn till mig.

Min kropp låter sig inte befläckas fram till födseln.

- Det är vi medvetna om, tack. - Du får oss bägge.

Ta inte illa upp. Samma svar som igår.

- Om du ändrar dig... - Tack.

- Jag kan inte stanna här. - Han vet att vi är här.

Dessutom är det inte han som kallar oss, utan gudarna.

- Stick en kniv i mig, din häxa! - Öppna munnen. Andas.

Hör du! Stick härifrån! Inte här!

Gör det någon annanstans!

Kung Phelan, kung av cantiaci.

- Är du druid? - Ser jag ut som en druid?

Var är Veran?

I det där tältet, sedan i somras. Han är upptagen, inte tillgänglig-

-så lycka till med det, rent allmänt.

- Vad vill du? - Jag söker Veran.

- Vem önskar prata med honom? - Jag.

Följ mig.

Vad i självaste helvete?

- Vad önskar du ge mig? - Jag ger ingenting, jag säljer.

- Vad säljer du? - Något jag hittade...

...dinglande i skogen.

- Var är det? - I närheten.

Men vi har ett problem.

- Vad för problem? - Romarna.

Och vad erbjöd de dig?

Halva riket, garnerat med rubiner överräckt på en stav i guld.

- Och det är inte nog? - Det beror på.

- På vad då? - Vad du är villig att ge.

Just nu hoppas jag mest att du bara ser ut som en fattig tiggare.

- Var är hon? - I närheten, sa jag.

- Vid liv? - Det får vi hoppas.

Nu fattar jag. Jag fattar.

- Vad då? - Hur det fungerar här.

Om du vill ha något-

- om du har ett uppriktigt behov så skiter de i dig.

Men om du låtsas skita i dem så flockas de kring dig.

Jag har sett dem förvandlas till örnar.

Bra. För efter denna långa väntan är det det sista jag förväntar mig.

Hon är begravd en kilometer norrut.

En ekdunge där floden kröker sig.

Jag känner till platsen.

Du ser en sten vid hennes fötter och ett vassrör där ansiktet är.

Det är enkelt att göra affärer med de samvetslösa.

- Tänk om hon ljuger. - Hon talar sanning.

Vänta på månens uppgång. Det ska vara det första hon ser.

Det är dags att förhandla.

Meddela generalen att jag är redo att förhandla.

- Gör det inte. Gå inte dit. - Varför inte?

- Du sa åt mig att acceptera. - Han kommer att förgöra dig.

Det är för sent för att förhandla. Vad kan du erbjuda dem?

Dig själv? Är det allt?

Tror du att det står skrivet här?

Flickan du säger dig ha hjälpt...

...med den blinde fadern. Den utvalda.

Men vad blir då ditt öde? Att bli offer för nån profetia?

Är det vad du vill?

Han tar emot er nu. Följ mig.

Det räcker, mitt barn.

Jag är Ania, dotter till Bann och Danu.

Men jag har även att annat namn som du är väl bekant med.

Mitt sanna namn är Brenna.

Jag uppfostrades av regnenses men var alltid medveten om mitt arv.

Nu bär jag den gyllenblondes barn och profetian ska uppfyllas.

- Profetian? - Du skrev den själv.

På min förfaders ansikte.

- För 2000 månar sedan. - 2004.

Profetian gör gällande att Brenna ska befrias-

-av en gyllenblond dödlig.

Tillsammans ska de alstra en gudavärld som varar i tusen år.

- Skulle du bära gudar? - Om det är mitt öde.

Accepterar även du detta öde, om det visar sig vara sant?

Jag vill veta gudarnas vilja.

Du, som är tusen månar gammal-

- som alltid har lett oss, visat oss den rätta vägen-

-vägen mot det gudomliga, säg oss:

Andre människa, är vi gjorda av ljus?

Vi skulle veta ditt svar.

Jag måste tala med gudarna nu.

Profetian är sann. Men den handlar inte om er.

- Va? - Ni är inte dess bärare.

Den har ännu inte uppfyllts. Och gör det kanske inte på tusen år.

Jag vet bara en sak. Du är inte Brenna.

Du är ingen gudinna. Du är Ania av regnenses.

- Du ljuger. - Gudar ljuger aldrig!

Jag tror inte på dig. Du ljuger. Du är en lögnare!

Trupperna samlas. Låt mig följa dig.

- Jag måste göra detta själv. - Kerra...

...jag har bara gjort er stam ont.

Det var jag som satte eld på spannmålsförrådet.

Jag kom inte för att knyta band utan för att förgifta.

Det var druidernas dekret. Och jag lydde dem.

Jag förstår.

Jag tog mat från era munnar.

Och skonade oss från två månar av lönlösa förhoppningar.

Tänker du inte straffa mig?

De av oss som lyder druiderna är redan rö för vinden.

Adjö, Lindon.

Det är hon.

Jag kom bara för att skydda henne.

Är det enda skälet att du är här?

Profetian... Jag behöver veta.

Vad händer? Veran.

Veran, jag ber dig. Veran!

Jag behöver veta vad som händer nu.

Vill du veta vad som händer härnäst?

Du hade rätt, far.

Du hade rätt.

Tålamod, Ers Majestät.

Hungrig?

De här är goda.

Cantiaci kapitulerar.

Fortet är ert, på ett villkor.

- Och vad skulle det vara? - Att ni garanterar folkets säkerhet.

Inte en enda cantiaci ska skadas. Har jag ditt ord?

Det var väl inte så svårt?

Allt detta lidande, all smärta...

...som varat i månader.

Om din far ändå hade lyssnat.

Men då hade du och jag aldrig träffats, eller hur?

Gudarna har visst planer för oss alla, inte sant?

Har jag ditt ord?

- Vi har bara ett litet problem. - Din allierade, Antedia.

Jag har sett en del otäcka saker i mitt liv...

...men det hon planerat för dig...

Om du garanterar mitt folks säkerhet-

-överlämnar jag mig till henne.

Det gör sannerligen erbjudandet mer attraktivt.

Därmed blir det enklare för oss alla.

Dina undersåtar sover mätta i kväll-

-och vaknar i morgon till en ny era.

Å kejsarens vägnar accepterar jag villkoren för er kapitulation.

På ett personligt villkor.

Och var är det?

Låt mig visa dig...

...hur imperiet verkligen opererar.

- Ser du på nu? - Vad tänker du göra?

Eld!

Eld!

Den här vägen, min drottning!

Förbannade romerska svin!

Var är Gildas?!

Bågskyttar!

Eld! Eld!

Nej! Nej, nej, nej! Nej!

Nej! Nej! Nej, nej, nej! Min pojke!

Nej, nej, nej...

Bara en sak till...

- Var är hon? - Jag vet inte var hon är.

Du hjälpte henne fly. Berätta!

Om du vill ha henne mer än dessa områden, än fortet-

- betyder det att hon är mäktig. Hon utgör ett hot.

Och så länge hon är fri har du inte vunnit.

Det här är din sista chans.

- Var är hon? - Hon är där ute.

Om din tunga vägrar svara frågar jag ditt hjärta.

Återvänd till helvetet.

Jag beklagar.

Jag har bestämt mig för att stanna. Jag behöver lära mig.

Jag också. Men inte här.

Adjö, Phelan.

- Ta hand om... - Det ska jag.

Vi kommer att ses igen.

- Hur kan du vara så säker? - Jag känner det på mig.

- Stannar hon? - Ja.

Gudarna har gett oss alla ett syfte. Du måste finna ditt.

Men det finns ett ljus i världen. Ett nytt ljus.

Lågan brinner svagt nu-

- och vindarna är starka. Men likväl brinner den.

Den finns där ute, någonstans. Det är din uppgift att finna den.

Om du kan finna ljuset, skydda det-

- och få det att växa, så växer det sig starkt.

Starkare än kungar, starkare än imperier.

Druidernas era är till ända.

Detta är ett nytt tidevarv. Detta är cantiacis era.

Hell drottning Amena!

Hell drottning Amena! Hell drottning Amena!

Hell drottning Amena!

Gudarna är döda.

Gudarna är döda!

Gudarna är döda!

Gudarna är döda.

Lägg dig ner i ljuset, Phelan av cantiaci.

Lägg dig ner i ljuset.

Rösterna, de sjunger i en stämma.

Hoppet är dottern till en blind far.

Jag vet vad som händer härnäst.

Översättning: Joakim Troué www.sdimedia.com