Original subtitles

Se mig i ögonen. Ser du mig?

- Du är den bästa vännen någonsin. - Skitsnack. Du är det.

Jag vill veta allt.

Håll ställningarna!

- Varför, general? - För tapperhet. Extremt mod.

Hämta mig när han börjar prata.

Det hjälper honom kanske att minnas.

Upp med dig! Sätt fart! Vi måste härifrån!

- Jag är Brenna. - Krigets gudinna?

- Jag behöver ligga med mig. - Jag har ett par minuter över.

Gå ner på knä! Från och med nu är du drottning Kerra av cantiaci.

Enligt profetian ska Brenna fritas av en dödlig med gyllenblont hår.

Islene dödades av en romare. Vi träffas igen när jag dör.

Far sa att det finns en plats för dem gudarna älskar mest.

Hör på! Du är den utvalda. Gå nu!

Där är du ju. Så hur ser jag ut?

Vänta här, jag är strax tillbaka.

Oroa dig inte. Jag ska ingenstans.

Vad var det där? På citadellet?

- Vad då? - Kom igen...

Det där var ingen människa. Varför var den ute efter dig?

Det måste ha varit ett misstag. Stilla med huvudet!

Varför säger du inte sanningen? Vad är det du döljer?

Jag vet inte vad det var.

- Var är vi? - Drygt åtta kilometer från Locerly.

Vi övernattar där.

Där kan du åtminstone orientera dig.

- Vad är det, mitt barn? - Inget.

Jag må vara blind, men känner ändå vädret skifta.

Säg vad det är.

Blir vi någonsin trygga igen?

Kom hit.

När jag var liten brukade pappa ro oss till en liten ö.

Om vi hittar en båt och tidvatten kan vi hitta ön igen.

Det finns inte mycket där annat än några getter-

- och ett gammalt stenhus som behöver tak.

- Men en sak finns inte där. - Romare.

Jag såg dig. I lägret.

Ditt ansikte är det sista jag såg.

Jag kommer aldrig att glömma det. Jag har det här.

För alltid.

- Dags att äta. - Jag är inte hungrig,

Du behöver äta. I morgon är vi på resande fot.

- Ta inte illa upp, men nej, tack. - Gillar du inte det jag lagat?

- Vad är det här? - Det är videgräs.

- Det stärker blodet. - Det är inte videgräs.

Det är vanligt gräs. Och vad är detta?

Det är en sällsynt, välgörande alg som växer på flodens västra brädd.

Ania, det är ingen sällsynt eller välgörande alg.

Det är vanlig lera.

Det här är en skalbagge!

Det här är möjligtvis flinta, men mer sannolikt grävlingskit.

Med mest är det lera. Det här är lervälling.

- Det är vad regnenses äter. - Må så vara, men det är inte mat.

Klagade jag på hästskiten ni gav mig att äta i fängelset?

Löven och kvistarna du kokade ihop i morse...

Soppa på björnbärsbuske.

Har du noterat att jag inte kan promenera mer än 50 steg-

-utan att behöva skita?

Jag har aldrig skitit så mycket som jag gör nu.

Jag har fördubblat antalet skitkorvar i mitt liv.

Det är en smak man förvärvar. Du vänjer dig snart.

Får jag fråga en sak, prinsessan?

Har du ens lagat mat tidigare? Något? Någonsin?

Du vet inget om mig, prins Phelan.

Jag växte jag upp i skogen. Och jag är inte Ania av regnenses.

Nej, du är Brenna, krigets gudinna.

Och förödelsens, drömmarnas och brunnarnas gudinna.

Ja, precis. Du lagar inte mat. Det gör inte krigets gudinna.

Låt oss inte bråka, älskade.

Jag är inte din älskade. Profetian sa inget om kärlek.

Jag är den gyllenblonde dödlige som räddar dig, det är allt.

Du må vara respektlös mot mig, men visa åtminstone skogen respekt.

Från marken till trädtopparna.

Skogen är helig.

Jag respekterar grenarna. Jag respekterar skogsmarken.

Jag vill bara inte äta det.

Vart leder oss profetian nu?

- Gudarna kommer att leda oss... - Gudarna!

- Tålamod, älskade. - Jag är inte din älskade.

Här.

Inte hungrig? Vill du ha en klunk av det här?

Fråga mig inte vad det är men det slår rejält, Filon.

Okej, desto mer åt mig.

- Vad är detta för ställe? - Locerly.

En av cantiacis handelsplatser till dess romarna dök upp.

Se på det nu.

Om det här var en by bör det finnas en flod eller brunn.

Bör du inte vara mer säker på din sak-

- med tanke på att du är Brenna, brunnarnas gudinna?

Du om någon bör väl veta om de har en brunn, eller inte?

Du förstår verkligen inte, eller hur?

Nej, jag har inte en aning.

Det enda jag vet är att jag färdas med brunnarnas gudinna-

- och är mer törstig än jag någonsin varit.

Hallå där...

Där så! Vatten.

Tack.

Åh, vid alla heliga gudar...

- Vem är det? - En man och en kvinna.

Känner du igen dem? Är de bybor?

Nej, jag känner inte igen dem.

- Såg de dig? - Nej, jag tror inte det.

Två läckerbitar, en av varje.

Jag sticker kanske dit senare och ser vad jag hittar. Förstår du?

För guds skull, Filon! Säg nåt, för fan!

I citadellet...

...vad sa drottningen till dig när vi flydde?

- Det hörde jag inte, - Det gjorde jag. Tydligt.

Hon sa: "Du är den utvalda."

- Vad menade hon med det? - Vem vet.

Är det något jag har lärt mig är det att folk pratar nonsens.

"Du är den utvalda." Hon sa så.

Hon är här.

Vi stannar här i natt, och fortsätter till druiderna i gryningen.

Phelan? Var är du?

Du kan väl gissa?

- Berätta mer om profetian. - Vad vill du veta?

För att undvika vidare förvirring kan du väl berätta hela profetian?

"I början fanns bara eld."

"Elden spred sig genom mörkret till universums fyra hörn."

Du kan hoppa över det där. Börja där jag kommer in i bilden.

Hoppa till när vi lämnar citadellet. Vad händer sedan?

Brenna och hennes dödlige räddare besöker druiden Veran.

Får jag avbryta dig? Är det samme Veran-

- som offrade min far och berövade mig titeln som kung?

Veran, den andra människan, ja.

Som ligger bakom all min olycka.

Från subban till hustru han gav mig till att se min pappa slaktas-

- och matas till kråkorna? Skulle han vara mitt hopp?

Har det aldrig slagit dig att gudarna har större syfte i åtanke?

Du berövades titeln som kung eftersom gudarna har andra planer för dig.

Nej, det har inte slagit mig. Jag hade fullt upp med att lida.

Ändå faller alla bitarna på plats.

Om du hade krönts till kung hade du knappast befriat mig.

- Vi hade inte varit här nu. - Visst, och det skulle vara bra?

Att vara här, i det här rucklet med en jävla tyfon i tarmen?

Skulle det bara bättre än att vara kung över mitt folk?

När tänker du acceptera sanningen?

Gudarna har ärat dig. Du är lyckligt lottad.

Det är knappast så att Veran inte känner till profetian.

Hur skulle han kunna göra det?

Han skrev den.

Vartenda ord...

...i min farfars farfars ansikte. För 2000 månar sedan.

När jag tog värvning drömde jag om att resa till nya, exotiska platser.

Att se, höra och smaka det okända.

Erfarenheter långt bortom en ung mans föreställningsvärld.

Under, kunskap, visdom.

Jag skulle kort sagt bli man.

Förra veckan fann jag mig alldeles ensam i en skog-

-och klandrade mig själv.

Om den unge mannen som tog värvning hade kunnat se in i framtiden...

...kunnat se sig själv i skogen...

...så hade han blivit förvirrad.

Hur som helst, nog om mig.

Och du, gamle kompis? Varför tog du värvning?

- Var träffades du och mamma? - Där borta, vid floden.

Hon var tretton år, jag var femton.

Du måste sakna henne.

Om det är något livet har lärt mig-

- är det att man ska vänja sig vid att förlora det man håller kärt.

Jag har kommit fram till en sak.

Du är en intelligent tjej. Mer intelligent än jag.

Så från och med nu fattar du alla beslut.

Vi kan diskutera och vara oense-

- men om jag vill ta nedre vägen och du tror att den övre är bättre-

-så tar vi den övre vägen.

Och om jag inte håller med?

Om jag bestämmer och avgör att jag inte vill det, vad gör vi då?

Bra poäng. Därför säger jag för sista gången:

"Gör som jag säger."

När du halshögg din bäste vän...

Vad fick in dig på den vägen?

Känner du ingen ånger?

Var det svårt? Enkelt?

Ohyggligt? Spännande? Hemskt?

Det här om att din mamma är hora...

Några av de äldre i lägret har varit där. Det har jag också.

Jag och en apa. En riktig apa. En stor babian.

Jag i ena änden, babianen i andra. På samma gång.

Prata med mig, Filon. Jag ber dig, prata med mig.

- Bara ett enda jävla ord... - Sådan...

Ja?

- Sådan... - Så vad då?

- Sådan... - Bra, jag förstår det.

- Sådan vad då? - Sådan...

Utmärkt, men... och det här är viktigt, Filon:

- Sådan vad då? - Sådan...

Fokusera!

Sådan...

Vi ska inte stressa fram det.

Låt oss ta ett steg i taget.

Om du vill lägga till något...

...så är jag här.

Sådan... sådan...

Sådan...

Sådan...

Så?

Vad då?

Varför slutar du?

Hör du?

Sådan...

Sådan...

Det där. Där.

- Det är vinden. - Är det?

- Det slutade nu. - Ja, det gjorde visst det.

Det här stället ger mig rysningar. Det har det gjort sedan jag var barn.

Jaså? Du kan väl berätta om det?

Håll käften.

Sådan...

Sådan...

Sådan...

Kan du se en nyckel någonstans?

En nyckel, kompis?

Sådan... sådan...

Sådan...

- Vad var det? - Ett spöke, som tänker sluka dig.

Filon, lägg av med det där och kom och titta på det här.

Jag tror att det här är en medicinmans förråd.

Jag är allvarlig. Kom och titta!

Sådan... fasa.

Känner du något än? Nej, inte jag heller.

Vi testar den här.

Det har varit märkliga veckor.

Ända sedan vi lämnade Gallien har jag känt att en katastrof väntar.

Jag har aldrig tidigare känt så. Men jag känner hela tiden...

Är du kvar, kompis?

- Förlåt... - Ingen fara.

Nej, jag menar, förlåt om jag har varit tystlåten.

- Det gör inget. - Det var inga lätta dagar.

Jag förstår. Du var med om mycket.

Vi var med en kille, en kelt...

Han hade en sten som var så fantastiskt len.

När man betraktade den-

- var det som om den höll på universums alla hemligheter.

Man såg varje ådra, varje blänk.

Ett miljonårigt objekt. En sten på miljarden.

- Hur känner du dig i benen? - Benen fungerar bra.

- Och armarna? - Kan inte röra dem.

Och huvudet?

- Jag vill inte prata om huvuden. - Det förstår jag.

Det var inte meningen att nämna det.

Glöm det. Det är sånt som händer.

Det var så mycket blod... Jag var tvungen att såga.

Lägg av.

Vi borde ta lite till.

- Vad är det här, tror du? - Låt mig smaka.

Ut med tungan, då.

Snacka om stor tunga...

- Det en grej som stör mig. - Berätta.

Jag har tjänstgjort i legionen ett tag nu - och har varit överallt.

Egypten, Trieste, Gallien, och nu här.

På mina resor har jag lagt märke till en sak.

Jaså? Vad då?

På alla platser som man besöker...

...är gudarna annorlunda.

- Utveckla. - De har alla olika namn...

...olika antal armar, ögon, huvuden.

Ibland är de elefanter, ibland näktergalar, träd, oskulder...

Hur är det möjligt?

Hur kan gudarna här skilja sig från gudarna där?

- Nu hänger jag inte med. - Vi har gudar för allt, inte sant?

- Svärd? Sköldar? - Vulcanus. Serapis.

Exakt. Hjälmar, kuddar, elddon, tvål...

Vi har Pinon, stövlarnas gud.

När jag drar på mig stöveln ber jag till Pinon-

- så att stöveln stannar på foten. Lädret nöts inte, spännet sitter.

Jag gör samma sak.

- Så vi har Pinon, stövlarnas gud. - Hell Pinon.

Egyptierna kände inte till Pinon.

De hade ingen stövelgud-

- men de hade stövlar. Och kelterna har stövlar.

Men de vet inte vem Pinon är. Och här är min poäng:

Varför intresserar sig Pinon enbart för våra stövlar?

Stövlar är viktiga. Vi tackar Pinon så att våra stövlar inte går sönder.

Vi ber till Pinon och han håller dem i nyskick.

Jag menar, se på dem. Mina stövlar är perfekta-

-och de är väldigt bekväma just nu.

Du missar poängen.

Egyptierna har Horus, krigsguden.

En man med falkhuvud och rödvit krona.

Vi har Mars.

Det enda som krävs för att jag ska tillbe Horus snarare än Mars-

-är att jag föds i Egypten.

Om jag föds i Egypten tror jag direkt att Mars är påhittad.

Och även om han inte är påhittad är han inte lika mäktig som Horus.

Förstår du inte? Vart vi än färdas är det annorlunda.

Jag tror att jag har förstått.

Om vi tror att Horus är inbillad, och de tror att Mars är inbillad...

...så är kanske bägge fantasifoster.

Tänk om allt är fantasier. Min stövel är kanske bara min stövel.

Om den går sönder är det inte för att jag förolämpat Pinon...

...utan för att den helt enkelt gick sönder.

Det är klart att Pinon existerar. Det har han alltid gjort.

- Serapis har alltid existerat. - Och om det inte är sant?

Jupiter! Jag dödade min bäste vän!

Med en klinga skilde jag hans huvud från kroppen.

Sänd en blixt som berövar mig livet!

Gör det nu, inför Brutus åsyn!

- Såg du? - Jag vill att du slutar prata nu.

Sluta prata.

Inte ett ord till.

Vi är ensamma, Brutus.

Vi... är ensamma.

Är du vaken?

Så den gyllenblonde dödlige räddar gudinnan-

-och för henne till druiderna.

- Och gudinnan Brenna... - Kan vi glömma henne ett tag?

Vad händer med den dödlige?

Frånsett att härska över himlavalvet får han barn med gudinnan.

Och det barnet, och dess barn härskar över regnenses i eoner.

Regnenses? Jag avskyr dem. Regnenses är mina fiender.

Du verkar inte ha något emot mig.

Du är rena mardrömmen, för fan!

Du bad om att få höra profetian.

Låt oss klargöra en sak. Jag tänker inte få barn med dig.

Det är lite sent för det.

Vad sa du?

Vad i helvete håller jag på med?

Jag svek er, Cait. Dig och din syster.

Jag skyddade er inte. Jag sa åt er att fly.

Om jag inte hade gjort det...

...så hade kanske Islene ännu varit vid liv.

Jag saknar hennes närvaro.

Jag saknar hennes doft, hennes leende, hennes röst...

Jag saknar inte mina ögon. Jag saknar henne.

Jag vill inte ha dem tillbaka. Jag vill ha henne.

Jag skulle ge allt, allt.

Vi kommer att träffa henne igen, far. Och när vi gör det-

- ska vi berätta för henne om våra äventyr.

Försök vila nu.

Vi har en lång färd framför oss i morgon.

Du är en väldigt speciell flicka. Väldigt speciell.

- Sluta! - Okej, jag har slutat.

Är det du?

Jag har saknat dig så mycket.

Jag har så mycket att berätta.

Så mycket har hänt.

Jag såg dig dö.

Din kärlek förde mig tillbaka.

Kom till mig. Låt mig hålla om dig.

- Du måste gå härifrån. - Men jag har saknat dig.

Sluta.

Du är inte min syster. Du är inte Islene.

Har du redan glömt mig?

Skulle jag glömma dig, Pwykka?

Pwykka? Vem är denne Pwykka?

Jag är inte rädd för dig.

Håll dig borta från mig och min familj...

- ...annars får du ångra det! - Säger du det?

I citadellet var du rädd för att komma nära mig.

Om du inte är rädd visa mig då ditt ansikte!

Inga påhitt, bara du och jag.

Visa ditt ansikte!

Kom och ta mig, jävla orm!

Syster...

...syster, det är jag.

Islene? Islene!

Hör på mig! Hör på nu!

Pwykka kom till mig. Han lurade mig, men du är stark.

Om du följer rätt väg kan Pwykka inte göra dig illa.

Inget kan göra dig illa.

I kväll står de döda bakom dig.

De skanderar ditt namn, syster. Du är den utvalda.

Bara du kan leda oss ut i ljuset.

De sjunger ditt namn, syster!

De döda sjunger ditt namn!

Vad är mitt namn?

Cait? Vem där? Vem är det?

Pwykka har försvunnit.

Hur hittade han oss?

- Jag behöver tala med honom ensam. - Nej, jag litar inte på honom!

- Vår överenskommelse, då? - Jag har ändrat mig.

Okej, du bestämmer.

- Är du törstig? - Nej.

Det här förändrar ett och annat.

Jag besökte undervärlden.

Och?

Det verkar som att jag hade...

...som att jag hade f-f-f...

Det verkar som att jag hade f-f-f...

Det verkar som att jag hade f-f-f-flel.

- Jag hade f-f-f-flel. - Hade du f-f-f-fel?

Håll klaffen, okej? Det är illa nog som det är.

Det visar sig att du inte är en obetydlig, irriterade...

- ...nyfiken liten plåga. - Tack.

Den dåliga nyheten är att jag tror mig veta varför romarna kom.

Jag vet varför de är här.

Lokka, jorddemonen, är här för att förgöra dig.

Och det är min...

Det är min uppgift att skydda dig.

Tillsammans måste vi förgöra Lokka.

Tillsammans?

Du måste förgöra Lokka. Men jag kommer att, typ, hjälpa dig.

"Tack ska du ha, Divis. Tänk att du gör detta för mig."

"Ingen orsak. Det är så lite."

"Jag är glad att vara här. Glad att vara en i gänget. Toppen."

Berätta om Lokka.

Vad pratade vi om?

Va?

Jag höll på att säga något viktigt.

Minns inte. Nåt om stövlar.

Just det, ja. Stövlar.

Det försvann.

Hör du?

Fint.

Titta på stjärnorna. Så många.

Och månen, så ljus!

Hell dig, Luna!

Hell dig, Luna.

Må hon alltid vaka över oss.

Översättning: Joakim Troué www.sdimedia.com