Original subtitles

Jag vet inte hur jag hamnade här.

Ursäkta mig. Ursäkta mig, snälla.

Ursäkta mig, var...

Ursäkta mig. Jag är vilse. Var kan jag...?

Hur länge låg jag på bänken?

Vi vet inte. Vi såg dig inte.

- Vad heter du? - Vad?

Vad heter du? Mamma har sagt att vi inte ska prata med främlingar.

Vad jag heter...?

Jag kunde inte minnas det.

Ingenting.

Det är över.

Det var bara en mardröm.

Varför verkar dagen börja om?

Allting var likadant.

Men jag var tvungen att försöka.

Jag borde ha fortsatt springa.

Varför jag?

Jag hoppades vakna någon annanstans.

Men jag gjorde inte det.

Får jag fråga er en sak?

Vi pratade nyss, kommer ni ihåg det?

Du låg och sov på bänken.

Jag kunde inte minnas mitt ansikte.

Jag kunde inte ens minnas mitt eget namn.

Men jag var tvungen att börja någonstans.

Problemet kanske är inom mig?

Jag ville vakna.

Hur kom jag hit?

Vart är du på väg?

Du borde vila. Kom.

Hur länge var jag i det rummet?

Vi tar det från början. Vad heter du?

Vad är det sista som du minns?

Jag drömde...

Jag kommer från polisen.

Vi försöker identifiera dig, men vi har inte ditt namn.

Vad heter du?

Ta det lugnt.

- Vad gjorde du med mig? - Ingenting.

Du var medvetslös när vi hittade dig.

Det finns något i ditt blod som vi inte kan identifiera.

Du hade bara två saker med dig.

Betyder dessa något för dig?

Det var ingen dröm.

Det är inte möjligt.

Men det var min enda verklighet.

Och jag visste ingenting om den.

Fyra gator.

För många frågor.

Se dig för! Vart är du på väg?

Du där med masken!

Stanna!

Jag hade varit här tidigare.

Jag kände igen mig.

Jag tyckte inte om platsen första gången heller.

Vad gör du här?

- Snälla, släpp in mig. - Jag är upptagen.

- Ge mig nycklarna! - Jag har inte tid för det här.

Så ge mig nycklarna då!

Du kan gå nu.

Kan du berätta vad det här är?

Okej, låt mig se.

Vad gör du?

Jag vet att det är konstigt.

Jag vet inte ens var jag ska börja.

Stenen... Jag tror att den ledde mig till dig.

Vilken slags läkare är du egentligen?

Alla visste mer än jag gjorde.

Men jag kunde inte låta läkaren komma undan.

Vem är du?

Jag fick ett samtal från ett okänt nummer.

Han sa att du var på väg.

Jag raderade ditt minne.

Jag hade aldrig något val.

- Vänta... - Det är allt jag vet!

Någon tvingade honom att injicera mig med serumet.

Samma person som lämnade paketet.

Tamara, kom hit.

Stenen...

visade bara vägen.

Jag höll ögonen på gatan.

Jag följde dess väg.

Vafan...?

Jag vet inte vad jag sökte.

Jag kan inte fly någonstans.

Jag förstår inte det här.

Om det inte är ett spel.

Vem skickade er?

Ett spel ska ha regler.

Jag hoppas...

Tänk om han nyligen lämnade den.

Tänk om han fortfarande är nära.

Vad letar du efter?

Jag måste gömma mig.

Du kan inte gömma dig här. Vi leker aldrig kurragömma här.

- De hittar aldrig mig. - Varför inte?

- Jag vet inte om jag ska säga det. - Jag berättar det inte för någon.

De känner inte till alla gångar under jorden.

Det finns ingångar överallt.

Jag var tvungen att ändra något.

För första gången är jag steget före dem.

Jag underskattade dem.

Dessa män var professionella.

Om de ens är människor.

Det här måste få ett slut.

Vilken roll har pojken i det här?

Någon ringde läkaren.

Någon beställde mordet på mig.

Vem är du?!

Jag försköt bara det oundvikliga.

Bara en gata återstod.

Gatan som de kom ifrån.

Hej! Vill du köpa några blommor?

Snälla. Titta, vad vackra de är.

Kom igen, titta på dem.

- Tjenare, vill du inte ta en bild? - Försök inte.

Vi tar en bild. Varsågod.

Slappna bara av. Så där.

Här är bilden. Vad tycker du?

- Ta ormen! - Varför? Gillar du inte bilden?

Vi tar en ny bild. Det är inga problem.

De kände inte igen mig.

Dagen återupprepas inte för dem som den gör för mig.

Varje dag börjar om från början för dem.

Jag ville få ett svar.

Ta av dig masken.

Vem skickade dig?

Det är inte min ensak.

Ring in det.

Det här är inte hela numret.

Ge mig numret.

Du kan det inte.

Nej.

Kliv bort från dörren!

De kommer.

Serumets effekt dämpades.

Jag såg mannen som beordrade mordet på mig.

Mannen som inte ville döda flera människor.

Du är antingen mördare eller offer.

Därför hade han gjort upp en plan.

Han ville dö utan skuld, som ett offer.

Han utraderade sitt minne.

Och beordrade sitt eget mord.

Det var en korkad plan.

Och nu misslyckad.

Men jag ville inte återfödas.

Jag borde inte ha vaknat.

Det fanns fem av er, eller hur?

Det här är numret som jag ringde er från.

Jag var den femte.

Du pratar för mycket.

Jag ville inte vakna upp igen.

Jag var fångad.

För evigt.

Det kändes som jag var vid början.

Jag visste hur allting slutade.

Jag provade varje väg.

Sprang längs varje gata.

Och det slutade alltid likadant.

Jag hade kanske missat något.

Jag sprang längs alla gatorna.

Men det fanns en väg som jag inte hade sett.

Ett resultat som jag inte visste något om.

Tänk om jag inte går någonstans.

Vänta.

Han visste att vi var på väg.

Något har förändrats.

Du glömde denna.

De förstod.

Vi borde gå.

De gav mig en chans.

En chans att börja om på nytt.

Nej. Det är över nu.

Det räcker!

Gör det inte!

Jag vet inte var jag är.

Men jag vaknar i alla fall inte upp på bänken längre.

INCARNATION

Översättning: David Granlund