Original subtitles

Jag heter Lotta Lundgren. Det här är Erik Haag.

Vi ska ägna oss åt historiskt wallraffande i sex olika tidsepoker.

Vi tar reda på hur det kändes att leva i en annan tid. Vad tänkte man?

Hur luktade och mådde man? Och vad var det för mat som låg på tallriken?

Denna vecka är vi i stormaktstiden.

Vi testar livet i adeln, borgar- och bondestånden.

Vi drar ut i krig, dricker enorma mängder öl och äter 1600-talsmat.

Men vi börjar veckan med att klä oss.

-Adelsmannen. -Är det här som blodfläcken finns?

Så obehagligt. Jag tar av mig de här.

Vi startar i adeln - en halv procent av Sveriges dåvarande befolkning.

Ungefär en lika liten andel svenskar som i dag jobbar som sjukgymnaster.

Det var i adeln som 1600-talets idéer och ideal blommade ut.

Det här är den stilen - som om en psyksjuk fyraåring valt kläderna.

Männen skulle vara som påfåglar. - Idealet var att man var platt.

Plattare bröst än vid mammografin.

Varje tids drömkvinna är alltid en kropp som inte är som den är.

-Alla kroppar ska stöpas om. -Dras in och byggas ut.

-Är det här manliga kläder? -Väldigt manliga.

-Mannens prål-era. -Som Maria Montazami.

Man är inte en adelsman utan värja.

-Pärlörhänge i höger öra. -Snuthatare.

De rika hade peruk.

Nu har du rätta 1600-talssiluetten.

En rak platt siluett, konformad - alltså in i midjan...

Det visar på en ungdomlig karaktär.

Du är snygg. Men du var ganska äcklig då. Man tvättade sig inte så mycket.

-Man luktade illa och hade löss. -Det kliar, men peruken är ju varm.

Nu är jag klar. Jag går runt blodfläcken.

Jaha... Vad...vad stilig du är.

-Vad skrattar du åt? -Att du ska se ut så där i en vecka.

-Jag är stolt över dig. -Fräulein.

Så här stort är Sverige första halvan av 1600-talet.

Gustav II Adolf är kung. Hans uppgift är att starta och vinna krig.

Det finns fyra stånd: adel, präster, borgare och bönder.

Bönder får inte klä sig eller äta samma mat som adeln-

-för då brakar samhället åt helvete.

Den största utmaningen med maten den här veckan-

-är att jobba med råvaror som inte är färska och som måste tillagas länge.

Stekt mat var för dem som hade det riktigt bra.

Gemene man åt bara kokt mat.

Magnus Nilsson driver restaurangen Fäviken.

Han torkar och syrar, men har nog inte fattat vad han gett sig in på-

-när han lovat att laga 1600-talsmat i en vecka.

-Här ser ni veckans råvaror. -Det ser inte så saftigt ut.

-Vad är det där? -En torkad anka.

Vi ska poängtera att det här inte är nåt hittepå, utan autentiskt.

Ja, precis så här var det.

-Är det god mat? -Det är ganska goda råvaror.

Men många av tillagningsteknikerna-

-passar nog inte moderna smak- preferenser. En del blir nog oätligt.

-Vilket blir äckligast? -Det får du se.

Hur kommer vi att må efter en vecka?

Maten är faktiskt ganska schyst.

Den är allsidig. Det finns allt ni behöver - kött, fisk och färsk frukt.

Det jag är bekymrad över är all alkohol - enorma mängder öl.

Ni kommer att vara fulla större delen av tiden. Ramla, säga dumma saker...

Och levern tar stryk. Så alkoholen är ett problem.

Men vi dricker så mycket öl bara för att vi inte kan dricka vattnet.

-Vad är problemet med vattnet? -Det är smutsigt och sprider smittor.

Det jobbigaste blir att inte få dricka kaffe.

Det finns inget kaffe än. Ni, som alla svenskar, är ju koffeinister.

Ni kommer att drabbas av absintens, från lätt till sprängande huvudvärk-

-och irritation. Ni kommer att må dåligt utan koffein.

Vad åt adeln till lunch en måndag?

I vilken del av den här 130-rummaren ligger matsalen?

LOTTA?! LOTTA?!

-Ja... -Var äter vi?

-Vad sa du? -Jaha. Jag var där inne och väntade.

-Var är drickat? -Här har vi en sup som vi ska ta.

Man tar en sup så här, i stället för ur snapsglas.

Åh, gud... Man har höga förväntningar på maten.

Det här är nog den enda rätten under veckan som innehåller färska råvaror.

Hörde ni? Vi kommer knappt äta nån färsk mat!

Nästan all mat är lagrad, torkad eller saltad.

Förrådsmat. Rulla bandet igen.

Det är inälvsgryta av lamminälvor.

Njure, hjärta och lever som är brässerad i nåt som liknar välling.

Det innehåller även ett lätt sötat tyskt vin, spannmål och tupphuvuden.

Vi äter grejer som man åt om man var fin och framgångsrik för 400 år sen.

-Njure. -Den var inte så god, tycker jag.

Det smakar väldigt mycket stall, nästan kopäls.

Kopäls?

Nej, nu tar vi tupphuvudena.

-Hur ska man göra? -Ät rakt av.

Det var...

Åh, fy fan! Jag fick nån hård skit.

-Nej, skål! -Skål!

Som adelskvinna på 1600-talet kan jag vara fru, mamma, hushållsansvarig...

Jag ägs av pappa, sen min man.

Lotta, har du sett mina tofflor?

Jag får inte utbilda mig. Intelligens anses inte förekomma hos kvinnor.

Jag har dem på mig.

Men jag måste vara jättebra på att arrangera fester och spela luta.

-Du vill inte vara med? -Jo, gud... Förlåt. Jag var törstig.

I kväll blir det en meny med flera rätter.

Det är tidstypiska recept, främst från "Grevarna Brahes vinterbok".

Nu slår jag i ostron i den här "risgrynsgröten".

Fy fan, vad äckligt.

Hälsan, inte smaken, stod i fokus för stormaktstidens finmat.

Man kunde ju inte göra mycket åt sjukdomar. Enligt humoralpatologin-

-skulle man äta mat som balanserade de fyra kroppsvätskorna.

Kroppen sågs som en skinnpåse med blod, slem, och gul och svart galla.

Obalans mellan vätskorna var inte bra. Det kunde åtgärdas med maten.

Vi äter hälsomiddag med historikern Richard Tellström.

Två av rätterna är hetsande och två är dämpande, enligt humoralpatologin.

Ostronen med melon och nässlor är nog dämpande.

Geten i sylt är nog också dämpande.

Helt riktigt. Enligt humoralpatologin är viltkött hetsande.

De här sötaktiga - melon, bär, ostron - är dämpande.

-När blev det här bestämt? -Som idé kom det redan under antiken.

Viss mat kan behandla olika obalanser i kroppen. Under stormaktstiden-

-blir det viktigt att förhålla sig till hela samhällsbalansen.

Vi ska äta så att kroppsvätskorna är i balans.

-Samhällsstånden ska inte beblandas. -Jätteäcklig.

Melon, ostron, nässlor och ris. Det sattes inte ihop för att vara gott.

Det supersalta fläsket är jättegott med duvan.

-Kippis. -Kippis.

HARKEL OCH SPOTT

-Vad gör vi här? -Vi ska ta hand om vår hygien.

Hygienen sköts utan vatten. På 1600- talet anses vatten sprida smittor.

Blöter man ner sig kan kroppen lösas upp och ruttna.

Man borstar tänderna med en pinne.

Man tror att man får hål i tänderna av små maskar.

Man försöker avhjälpa det genom att skölja med ättika.

-Ättika?! -Det ska jag göra nu.

Nämen, det går ju inte.

-Det gör så...superont i läpparna. -Åh, vad det svider!

Ta lite öl!

Varför gjorde du så där?

SPOTTAR

Det gör så ont i munnen!

Det är dag 1. Man är lite trött, men det känns som att det går ganska bra.

Man blir lite mör av att hela tiden äta konstigt.

Jag har ätit tupphuvud, lammnjure...

...nån annan inälva, duva...och anka.

Jag är inte van vid att äta så mycket djur. Det känns trångt i kroppen.

Dietisten Mai-Lis varnade ju för-

-att om man dricker alkohol i stället för vatten under lång tid-

-kan man bli våldsam och stökig. Men jag har inte märkt det på Lotta.

Hon är pladdrigare, men inte våldsam. Det har inte varit obehagligt än.

Dag 2. Jag är uttorkad och mår illa efter gårdagens hälsomiddag.

Många tänker nog: "Mat. Ska det inte handla om nåt vettigt? Typ krig!"

Jo, vi ska träffa en krigshistoriker. Men först frukost.

-God morgon. -God morgon.

-Öl. Varm öl. -Är det sant?

-Åh, vad gott. -Helt otroligt.

-Mmm. -Vi har fått nån gröt.

-Syns den? -Den ser inte...

-Jättegod. -Den känns väldigt nyttig.

Mycket tuggmotstånd för att vara gröt.

Jag känner att här föds den moderna nyttighetsfrukosten.

Det försvinner. Det här blir kvar.

-Både äckligt och skönt med varm öl. -Ja, det är så himla kallt.

Det var mycket kallare då. Man fick vara glad för 14 grader i ett slott.

Nu blir Erik glad. Vi ska prata krig med historikern Bo Eriksson.

Det är lite roligt att Sverige, som idag känns som ett litet land-

-var nummer ett. Eller kanske nummer två...?

Vi var nummer ett. Vi satte agendan.

Men det var ett hemskt århundrade.

Förlusten av civila som drabbades av den svenska armén var enorm.

-Hundratusentals människor! -Hör du det, Erik?

Jag vill kalla Gustav II Adolf för hjältekungen.

Han gjorde Sverige till en stormakt.

Tråkigt nog stupade han i slaget vid Lützen 1632.

Men Sverige fortsatte att svälla ända in på 1700-talet.

Vad ingick i den så kallade armén?

Den militära delen, soldaterna, och trossen. I trossen fanns civila.

Soldaterna hade ibland med sina fruar och barn.

Det var ett samhälle i miniatyr. Det var 40 000 människor.

Den stora plågan för de civila i Tyskland var trossen.

Jag undrar hur äktenskapen såg ut.

Med all respekt för genusperspektivet...

Sverige var en supermakt under en kort period.

Är det då inte intressant-

-att försöka berätta hur Sverige kunde vara så otroligt framgångsrikt?

Först... Det rörliga artilleriet. Gustav II Adolf var expert på det.

Det ÄR intressant! Mindre kanoner som kunde förflyttas under slaget.

Det andra var "eldchocken".

-Katolikerna sket i brallorna. -Det gjorde en del svenskar också.

Tre led avfyrade samtidigt. En halvlåg...

-Lyssna nu! -...en satt och en stod.

-Vilken eldkraft! -Hundratals såna sköt motståndarna.

-Det var väl en svensk stajl. -Det var ett vinnande koncept.

MARSCHTRUMMOR

-Det här är tänkt att vara ett läger. -Några mil utanför Lützen.

-Det här är vårt läger. -Är det hälften män, hälften kvinnor?

Alltså... Lotta...! Om det här är ett härläger, måste Bo och jag säkra upp.

Jag vaktar och du gräver. Man tänkte mer på att komma upp än ner.

Avbruten igen, i sann 1600-talsanda.

Kvinnor hade inget att säga till om. Jag hade kunnat ingå i trossen.

Då hade jag lagat mat. I dag har jag fått tag på älgkött.

Varifrån får man matråvaror? Det dyker inte upp nåt Konsum i "Lutzen".

-Nej... -Lützen! Lützen!

HÄSTGNÄGG

Till och med hästen skrattade.

När man passerade byar och städer tog man det som fanns.

Men man tog inte bara maten, utan skövlade, mördade och våldtog också.

Det går inte att göra en omelett utan att knäcka ägg.

Nej, men här tog hönorna slut.

Detta är till min egen lilla hjälte.

-Titta vad Lotta har gjort. -Oj! Mmm!

Om de fick denna mat i trossen, hade man velat vara där.

-Förutom pesten och våldtäkterna... -Ja.

Stormaktstiden är unik i svensk historia.

Vad ska man då säga för att inte bara blaja bort det?

Man ska säga att det är den värsta tiden i svensk historia.

När armén svepte fram och plundrade en by-

-vad hände då med dem som blev kvar? Jo, de sällade sig till mördarna.

Barnen blev ju föräldralösa, så de följde med armén.

Det är ett djupt tragiskt kapitel i svensk historia som romantiserats.

Men det är dags att säga sanningen: Det här vill vi inte se igen!

Som general hade jag kunnat ta semester från kriget och festat.

Erik som danspartner...? Jag tror att Erik är betydligt större och tyngre-

-än en genomsnittlig 1600-talsman. Det blir nog problem.

-Höger fot? -Vänster.

Tre och fyr. En och två...

Dansen var väldigt viktig. Den var motion, kultur, flirt - och kul.

Att inte kunna dansa var ett socialt handikapp som kunde skada anseendet.

Tu, quell' espressione malinconica

e quel sorriso in piu

I dag säger vi att alla människor har lika värde och en egen personlighet.

På 1600-talet hade folk av olika stånd olika värde.

Alla i ståndet hade EN personlighet.

Känslosamhet och passion fanns bara i adeln.

I maschi disegnati sui metro

confondono le linee di miro

Får jag gå först? Eller det kanske är dumt? Damen först, kanske?

Stormaktstiden är en hederskultur. Samhället osar av lättkränkthet.

Den egna hedern måste vaktas.

Ärekränkning var ett av de vanligaste brotten i domstolarna.

Erik Falk är expert på förolämpningar.

För att hedra honom har vi beställt en överraskningsmiddag.

Men först björktrast till förrätt.

Varsågod.

Man ska knäcka skallen som en kräfta och suga ut det goda inuti huvudet.

-Ska ni verkligen knäcka skallen? -Nej.

KNASTER

-Ja... Den var god. -Det är väldigt gott.

-Visst blir man förvånad? -Det är väldigt mört.

Erik, förklara för mig... Äran är central under det här århundradet.

Vad är äran för nåt?

Äran var ditt identitetskort, din trovärdighet.

Äran fick man inte kränka. Det var ett brott att förolämpa och förtala.

Vad skulle ha varit ärekränkande?

Om Lotta tycker att du är för pråligt klädd kunde hon ha sagt "perukfinne"-

-"påfågel" eller "långhäger".

-Prova att säga långhäger till mig. -Okej. Långhäger!

-Hur känner han? -Han är kränkt.

Under denna period är det få som kan läsa och skriva.

I en muntlig kultur tar ordet hårdare.

Om du säger att jag är tjuv, så känns det som att jag blir tjuv.

Plötsligt tror folk att jag är tjuv.

Att likna nån vid djur var otrevligt.

-Vet du vad det värsta var...? -En grävling?

Nej, en hund.

Så är det dags för överraskningen.

Vi går på de här 1600-tals-Kindereggen för vuxna.

-Fisk i bröd får vi gissa. -Man tror att nåt ska flyga ut.

-Det verkar vara färs. Köttfärslimpa. -Varför gör man så här?

Vi får in en fisk, men det är kött. Då uppstår 1600-talshumor.

-Känns det roligt? -Ja.

Men vi håller oss för skratt.

Men om nån skriver nåt nedsättande om en person i dess yrkesroll-

-och att personen pratar som ett djur...

Det är ju fruktansvärt att skriva så!

Men om nån har skrivit så om en person-

-kan det bli dödlig utgång på grund av en sån förolämpning?

-"Du pratar som en grävling." -Det är inte helt otroligt.

Alex Schulman! Alex Schulman, kom ut!

Är det där borta? Jaha...

Detta är från Alex Schulmans blogg.

"Jag stör mig på hur Erik Haag säger 'så här' hela tiden."

"Jag stör mig på honom. Han pratar som en grävling i en tecknad film."

Vafan är det att skriva om nån annan?

Tjena. Jag hörde att du skrek. Min dotter vaknade där uppe.

Jag ber om ursäkt. Hälsa Amanda.

Det här skrev du på din blogg.

"Han pratar som en grävling i en tecknad film." Det är ju sant.

Det är fyndigt. Du talar ju konstigt. Du gör ju det!

Jag känner mig kränkt och vill ha upprättelse. Duell!

Hur lång tid kommer det att ta?

Det här är Thibaut, duellexpert.

-Skål, förresten. -Skål.

Hur ska jag göra om jag vill utmana Alex på duell?

Om du har en vante... Så, exakt!

Kan jag dra mig ur? Säga "nej, tack"?

Du kan. Men på den tiden var det ovanligt att inte anta utmaningen.

-I vilken kanal sänds det här? -I SVT.

-Då är jag med. Då antar jag det här. -Kul! - Han är med.

Tänk om jag hugger dig i halsen så att du får normal röst.

Ja, tänk...

Eller om jag hugger av dig händerna så du inte kan skriva skit om folk.

En garde. Etes-vous prets?

-Si, senor. -Allez!

Alex: Aj! Aj, aj, aj!

Första blodet fick segraren.

-Upprättelse! -Det var snabbt.

Erik Haag pratar inte konstigt. Jag retar mig inte på honom.

Inte som en grävling... Precis.

Efter några roliga dagar som adel ska vi byta ner oss några pinnhål.

Som uppvärmning träffar vi barn ur borgarklassen. Sen blir vi borgare.

Hej. Trevligt. Jag heter Lotta.

Hej. Jag heter Erik. Vi är syokonsulenter från 1600-talet.

Vi ska prata lite om er professionella framtid.

-Jag vill bli lärare. -Djurskötare. - Veterinär.

-Professionell dansare. -Arkeolog. - Skådespelare.

Dessa barn är fulla av framtidstro.

Om de varit borgarbarn på 1600-talet hade de fötts in i ett bestämt skrå.

De behövde inte grubbla över vad de skulle bli. Det var redan bestämt.

Först gesäll, sen samma som pappa.

Vi har ett budskap till er från 1600-talet som ni kan ta med er.

-Och ha nytta av... -...genom livet.

Tack för att vi fick komma hit och dela med oss av det här budskapet.

Vi kommer att träffa alla skolelever i Uppsala de närmaste veckorna.

Nu är det dags att prova borgarlivet. Jag får jobba som borstbindare.

Satan, vad bra det här blev! Jävlar i helvete...

-Lotta ska sälja fisk. -Den här säljer jag.

Skråsystemet bestämmer hur många som får jobba med samma sak.

Här har vi den viktiga balansen igen.

Om det finns lagom många hantverkare av en sort, så kan alla leva gott.

-Hur mycket? -Eh... 2 000 kronor.

Jag kommer hit till kontoret och så binder jag på mina borstar.

Det såg likadant ut i går, och i morgon ska jag också binda borstar.

Tredje dagen fortsätter. Det känns friare i borgarståndet än i adeln.

Nu går vi till sjöss.

Vilken roll hade båten för svenskar på 1600-talet?

Båtar hade ungefär samma roll-

-som landsvägstrafiken har i dag.

-Så utan båten stannade Sverige? -Ja, verkligen.

-Vad var det i alla båtar? -Soldater, soldater, soldater.

Och vapen, kanoner och hästar.

De stora skeppen byggdes man för att använda i krig.

-Kör du bil? -Nej, båt.

Man får inte vara full på sjön heller.

Det är påskbrygd. 14 procent.

Blir det extra äcklig mat med båttema?

Den är inte extra äcklig. På ett 1600-talsskepp-

-var det viktiga inte att maten var god, utan att man blev mätt.

Maten saltades väldigt mycket, och man drack väldigt mycket öl.

Varje båtsman blev tilldelad tre liter öl om dagen.

Det behövdes ju om maten var så salt.

Bröd var mycket viktigt. Det var väldigt hårt.

Man knackade det mot nåt hårt, så att larver och andra insekter föll ut.

Uuäh!

Sen doppade man det i öl, så att man fick behålla sina få tänder.

Jäklar! Lyft på arselet! Akta!

Många stadsbor hade så dåliga kök att de var tvungna att leva på färdigmat.

Dåtidens snabbmatsställen kallades "gårkök" och låg i vanliga hus.

Man åt på plats eller tog take away.

Som 1600-tals-hipsters ska vi äta på det gårkök som ska vara bäst just nu.

-Som bruna bönor och fläsk på macka. -Inte riktigt. Det är väldigt rov...

-Jag petar bort rovorna. -De är inkokta.

Gaffeln är omöjlig att äta med!

Jag är nöjd att jag som borgare fick ha den här hårfärgen. Kul att prova.

Det stämmer att blondiner har mer kul.

Nu har jag vant mig vid att börja dagen med två öl.

Det hjälper mot trötthet och mot tvivel på vårt experiment.

Där var dagen som borgare slut. Maten var lite väl salt för min smak.

I morgon prövar vi ett annat stånd.

Dag 4 ska vi med Björn Gustafsson leva livet i allmogen - som bönder.

Bönder arbetar från soluppgång till solnedgång.

Barnen börjar jobba när de är sex år.

Det finns ändå inga skolor för allmogen.

Den som föds som bonde, lever och dör som bonde. Klassresor är förbjudna.

Konstigt. Korven är helt borta. Den stora korven...

-Jaha. Den som skulle räcka... -...hela vintern.

Björn är också bonde, men även ett gossebarn med speciella talanger.

En stor, lång korv. Du vet vilken korv det var. Får jag lukta på dig.

-Du är... - Hon är en häxa! -Vad snackar du om?

Hej! Ho-ho! Jag har hittat en häxa. Nu får vi bygga kors igen.

Om det är nåt du minns från historie- lektionerna är det nog häxbränningar.

Nån av dem som brändes måste väl ändå ha varit en riktigt häxa.

Hur visste man vem som var häxa?

Man lät barn vittna.

Då framträdde ofta tiggarbarn, så kallade visgossar.

Man trodde att vissa var födda synska som kunde se sånt som andra inte såg.

De pekade och sa: "Den där har jag sett i Blåkulla. Det där är en häxa."

-Och man trodde på det. -Vilka var de här häxorna?

Mestadels kvinnor, ofta ensamma kvinnor som änkor.

-Singeltjejerna. Det känns ju igen. -Man tänker på Lotta.

Först har man aldrig hört talas om henne, men så är hon med på tv jämt.

-Det är nåt skumt i bakgrunden. -Men det är det inte.

Det här blir bra. Nu jävlar!

Så där. Skitbra. - Då går vi, Bengt. Varför var det så...

-Häxorna i Sverige... -Ni tänder inte på riktigt, va?!

Ljuset styrde allmogens liv. Så fort det ljusnade gick man upp:

Jobba, jobba, häxbränning, äta lunch.

Lunchen är en soppa som beskrevs som en delikatess på stormaktstiden.

Det är ett tillbehör - gäddlever med lök.

-Helt fruktansvärt! -Det var fullt ätbart.

-Bengt gillar det. -Nu känner jag eftersmaken!

-Det kommer, va? -Ja. Det här kan man ge till katten.

Det var en delikatess på 1600-talet.

Det här var innan elektriciteten hade kommit till Sverige. Det var mörkt.

-Var man mörkrädd? -Mycket mörkrädd.

Natten var den tid då man tänkte sig att döda kom upp ur sina gravar-

-och många folktroväsen drog omkring.

Man var ogärna ute i mörkret. Var man ute hade man med sig ett lyse.

Men det ledde i sin tur till en folktro på lyktgubbar.

När man såg ett lyse tänkte man: "Är det en människa eller en lyktgubbe?"

Antagligen en lyktgubbe.

Ett sätt att slippa bli bränd på bål är att gifta sig.

Pappa hittade en karl åt mig. Vi har åkrarna bredvid varandra.

Nu kan vi samköra sådd och skörd.

Och älska henne i nöd och lust...?

Ja.

Härmed förklarar jag er för man och hustru.

Grattis.

Nu ska vi äta. Att människor är olika mycket värda avspeglas i maten.

Finast mat får prästen, näst finast får brudparet.

Övriga gäster äter samma gröt som vanligt, fast i större portioner.

Björn serveras lyxig, färsk fisk.

Jag vill inte låta bortskämd, men det är lite futtigt med gröt på bröllop.

Vi har fått en väldigt gräddig gröt.

Den vita gröten är lyxig. Det vita är sällsynt.

Rent linne och vit mat som risgrynsgröt är det finaste man har.

Men om det här är festmat, vad är då vardagsmat för allmogen?

Den stora skillnaden är mängden mat.

Prästen vill bjuda på sin abborre.

Prästen äter en annan mat, och vill ha vin i stället för det grova ölet.

-Du tog inget i mitten. -Jag har smakat.

-Ta! Det är det programmet går ut på. -Att äta såna här grejer.

Det som är i magen alltså...

Mmm.

Mmm, gott!

Skål!

Gröt, välling och kålsoppa - det var det 95 % av Sveriges befolkning åt.

Det är så sorgligt på nåt sätt.

Man tänker sig att man åt det varje dag, fyra gånger om dagen-

-i ett helt liv. 95 % av befolkningen fick i stort sett inte nåt annat.

Nu är jag supertrött. Hej.

Femte dagen. Vi är tillbaka i adeln. Det är ändå här det händer.

I dag ska vi bli kvitt våra krämpor.

Jag är sängliggande på grund av en magåkomma.

Man tror alltså att sjukdom beror på obalans mellan olika kroppsvätskor.

Vad gör man om nån blir dålig i magen?

Nu ska du bli bra från din rännskita.

Jaha, det är rännskita jag har? Allt...allt pekade ju på rännskita.

-Vad är det här? -Fläderblad med ölättika.

-Hur smakar det? -Som gräs.

-Har du nåt att skölja ner det med? -Mm, här.

-Vad är det för nåt? -Det är lilla julafton.

Varmt öl som det flyter omkring...olika kryddor i.

-Men det här hjälper också mot... -Rännskita.

Vi kan läsa om andra tips från stormaktstiden mot sjukdomar.

Om man har malaria... Det kan man få.

Det var vanligt i Sverige då.

Stora delar av Sverige låg under vatten, så malariamyggorna trivdes.

Men det var ingen fara. Det var bara att äta peppar, senap och lök.

Det här har du problem med: gasbildning.

Man tar anis och kummin i varmt öl. Det var det jag fick.

Här har de buntat ihop flera sjukdomar: maskar i kroppen...

...huvudvärk, onda ögat, gulsot, sömnlöshet, lättja, att man är lat...

...eller för mycket alkoholdrickande. Gissa vad man ska ta då? Varm öl!

Det hjälper mot alla de här grejerna!

Medan jag sitter instängd med min knyppeldyna, gör Erik som han vill.

Det är ändrade planer. De ringde från dagis. Diana hade kräkts.

Så nu vabbar jag.

I dag är barn barn, och vuxna är vuxna. På 1600-talet var det tvärtom.

Barn var små vuxna, och vuxna var stora barn. I adeln fick nån annan-

-uppfostra barnen, medan man väntade på att de skulle bli som en själv.

Fredrik blev förvånad när vi gjorde intervjun i ett kräksjukt barns rum.

-Ska vi visa Fredrik autografen? -Nej.

Kan en 1600-talspappa vabba?

Fredrik Lindström språkvetare och populärhistoriker

Föräldrar som var klädda som du uppfostrade inte sina barn själva.

Det gjorde andra åt dem. Man träffade barnen vid högtidliga tillfällen.

Det var inte nån daglig kontakt.

Håll den framför kameran, Diana. Visa den. Varför inte?

Då får du säga vad det är. - Det är Eric Saades autograf.

Så här hade inte en situation sett ut. Hon hade inte fått bestämma.

I dag är uppfostran individualistisk. Men då hade du inte frågat.

På 1600-talet? Då hade jag bara... - Ge mig autografen! På riktigt!

Hon skulle ha varit rädd för dig.

Du behöver inte. På 1600-talet hade du inte vågat tjafsa med mig så här.

-Nej. -Nej, men på 1600-talet...

Du behöver inte.

Ett barn får träffa sina föräldrar väldigt lite.

För henne är föräldrarna Eric Saade - nåt mytiskt hon vill få kontakt med.

Om du då ber henne att göra nåt, är det en chans att få lite tid med dig.

Då skulle hon vara extremt angelägen.

-Och nu...? -Nu tar hon dig för givet.

Hon vet att du inte ska åka till Westfalen och kriga i tre år.

Hon vet att du är här i morgon.

Jag har jätteont i huvudet. Alltså jätte-jätteont i huvudet.

Det går över på måndag.

Sista dagen. Vi ska till stan och göra nåt typiskt för 1600-talsadeln:

Dricka öl och sätta sprätt på pengar.

KÖR!

En adelsman kunde inte ha för stora fester, för många rosetter på skorna-

-oavsett om kontot hade täckning. Då, som nu, handlade det om identitet.

En adelsman som inte levde som en adelsman, var ingen adelsman.

Har ni bra koll på budgeten?

Ja....nej... Alltså, det är inget... Nej, vi har inte engagerat oss i det.

-Vi förstår inte frågan. -Vad kostar boendet?

Det finns inga hyror. Men bara att hålla våningarna i skick...

-7 000 daler bara på underhåll. -Jag sätter upp det.

-Vi bor väldigt stort. -Ja.

-Det kostar på. -Vad säger ni om maten?

-Mat är jätteviktigt för oss. -Mat ska få kosta.

Det är nåt vi vill lägga pengar på.

Alltså, kläder... Här blir jag riktigt orolig.

Fem bäverhattar från England bara den här måndaden!

Folk som ser dem skiter på sig av avundsjuka.

Ni sänker er själva! Ni måste ta det här på allvar.

Fyrverkeri och hår är jobbiga kategorier.

Sen kom reduktionen. För att rädda Sveriges ekonomi efter dyra krig-

-tvingade kungen adeln att lämna över sina gods och egendomar till staten.

Vi ägde nästan 2/3 av all jord innan reduktionen.

Nu äger vi knappt 1/3. Jävla sossar!

Det här är 45 000 daler varje månad. Hur mycket får ni in?

Vad har ni för inkomster? Ni spenderar 45 000. Var kommer de in?!

Alltså... Jag pratar nog för både Lotta och mig när jag säger-

-att ni har gjort ett fantastiskt jobb. Vi vill bjuda tillbaka.

Vad sägs om att ni blir gäster hos oss i 14 dagar? Vi har en stor fest.

Båda ni kan räkna med var sin bäverhatt.

Det här har ni gjort skitbra!

Jaha, vad ska vi göra nu? Vi avslutar väl veckan med en riktig brakmiddag.

I kväll är det den svåraste dagen matmässigt.

Den här gången är nästan all mat kall.

Det är samma söta, kryddiga och kraftfulla smaker.

På den tiden kunde man inte servera 15 rätter varma.

Man förberedde det några dagar innan och körde ut maten kall.

Den här spägrisen är till i kväll.

En tjäderhöna som vi tagit fjädrarna av och helstekt i ugnen.

Sen har vi monterat tillbaka de fjäderbeklädda vingarna på fågeln.

Ibland stoppade man till och med in fågelkroppen i skinnet.

En barockmiddag var som en orgie med fanfarer, dramatik och hjärtattacker.

Man kunde servera upp till 50 rätter och man satt i timmar.

-Momenten på andra serveringen... -Tja!

-Är det mycket folk där uppe? -Sex-sju pers.

Det var inte bara i Ivanhoe man hade en narr.

Det hände även i 1600-talets Sverige.

-Lotta, narren är här. Kom och hälsa. -Magnus Betnér?

-Nej... -Han kunde inte.

Det här är den andra narren. Jag sa ju det. Men den här killen är rolig.

Ja, jag gör vad jag kan. Det kan bli så...att jag snubblar till i starten.

Vi ser fram emot det jättemycket. Vi hämtar dig. Du får vara beredd.

FANFAR

Gäster är operasångerskan Malena Ernman, historikern Bo Eriksson-

-och författaren Tomas Lappalainen.

De är här för att bli tagna av vår höga status och storslagna livsstil.

Första serveringen består av aladåber och pastejer.

Nu börjar jag.

KVÄKLJUD

Jaha...

-Var det en luring? -Uääh...!

Det ska nog vara roligt. Man ska bli förvånad. Det är ett slags isbrytare.

Måltiden var som en teaterföreställning.

Det var klent med övrig underhållning så maten fylldes med allt kul.

Den bruna smakar lite som hundmat luktar.

Laxen är förhållandevis...normal i smaken. Den smakar som lax brukar.

-Det är iskallt. -Och inte så saltat och pepprat.

Kan man få en liten trudelutt?

FANFAR

-Skål! -Det lät som början på "Helan går".

Vad är historien bakom "Helan går"?

Man hade fanfarer för varje drink.

Så småningom växte det där ut och blev en textsatt melodi.

Vi är sena, så vi flyttar fram din grej en timme.

-Är det okej? -Ja.

"HELAN GÅR"-FANFAR

Avdelningen döda, kalla djur i helt format. Spädgris helstekt i ugn.

Krumgädda - kokt gädda som biter sig själv i svansen. Och en tjäderhöna.

Det smakar sött, surt och unket på samma gång.

Det luktar gammal sårskorpa.

Ja. Det är inte så viktigt vad det smakar. Det är inte själva grejen.

-Vad är grejen, då? Etikett? -Ja.

-Vi äter med kniv, gaffel och sked. -Inte du.

Nej, men det är bra, Erik.

Äntligen nån som kan vett och etikett!

1600-talet var en brytningstid för gaffeln. Man åt med sina fingrar.

Gaffeln var inte nåt individuellt som man åt med, utan den låg vid faten.

Man tog med den från faten. Man slabbade ordentligt.

Vad gjorde man då med sina flottiga fingrar? Nej, man slickade dem inte!

Enligt vett och etikett-böckerna fick man inte använda den här.

Man använde i stället bröd. Man torkade av fingrarna på brödet.

Du... Vi har så mysigt, så vi har bestämt oss för att stryka din grej.

Men tack som fan. Vi ringer nästa gång vi har en middag.

Dina grejer lät jätteroliga.

-Dessert! -Åh, äntligen!

En guldtårta!

Nu börjar det se säkert ut. Det här kan man faktiskt äta.

Den här guldkakan sprider onekligen en...guldglans över tillvaron.

Den smakade även guld. Sockerkaka med extra tillbehör.

I dag har jag haft ganska ont i huvudet. Det är nog kaffebristen.

Eller så dricker man för lite när man bara får dricka öl.

I dag har jag lidit lite. Jag har haft ont i huvudet.

Jag fick Treo, vilket känns som fusk.

Efter ha wallraffat i en vecka, trivs jag förvånansvärt bra i 1600-talet.

Jag mådde inte dåligt av att dricka så mycket öl. Det kändes naturligt.

Maten var annorlunda, men inte oätlig. Det här med att ha peruk...

Det kändes knäppt nog extra manligt.

Jag gillade att ha lila kläder, värjor och rosetter.

Det är en tid av "extra allt". Jag led inte av att inte tvätta mig.

Jag känner mig fri, som ett rådjur.

Först tänkte jag att 1600-talet var äckligt.

Det är jobbigt att BARA äta inälvor eller BARA gröt.

Men efter ett tag var det lite skönt att följa en mall.

Jag har det så här bra eller dåligt "för att Gud vill ha det så".

Vår tid kanske är lika konstig. Men vi är så vana att vi inte ser det.

Textning: Barbro Garneij Hansson Svensk Medietext för SVT