Original subtitles

INSPIRERAD AV EN SANN HISTORIA

Sommaren 1999 trodde jag att mitt körkort-

- var det bästa som kunde hända mig.

Då visste jag inte hur oberäkneligt livet kan vara.

Och hur nära besläktade smärta och glädje är.

Jag fick det!

Hallå?

Hallå?

Nu blev du allt överraskad! Grattis!

Kom här, kom. Grattis! Jag får se. Är det äkta?

- Blås ut ljusen. - Blås, blås, blås, blås, blås! Ja!

Tack, tack.

- Då så. - Vi har också något åt dig.

- Ja... - Varsågod.

Tada! Va?

Äntligen är du officiell medlem i vårt fina, lilla familjeimperium.

Beige... Så fint.

Jag har nyheter, jag kom in på skolan i Berlin.

- Va? Hur coolt är inte det? - Nä!

Jag är så glad för din skull!

- Vart ska du? - Skjuta hem en minnessak åt dig.

Vi går och köper sockervadd.

- Varsågod. - Tack så mycket.

Men jag tror att jag hade klarat det själv också.

- Varsågod. - Egentligen... så är ju halva min.

Vet du vad? Du kan få hela.

Så där, nu blir det åka av!

- Vi dansar i stället. - Men vi älskar ju Larven.

- Nej, du älskar att åka den. - Ja, ja, men ni missar något.

En ny runda, ny tur. Sätt er på plats.

En ny runda, en ny vansinnesfärd.

- Förföljer du mig, eller? - Jag satt ju här först.

Det hade jag också påstått i ditt ställe.

Är ni redo? Nu startar vi! En ny resa!

Nu åker vi!

Se upp, nu fäller vi över taket. Mysrunda!

Nu är vi på upploppet, baby!

- Då så. - Stig ombord.

Du...

Vi ska till Musfällan senare om du...

Glöm det.

Nästa, nästa, nästa!

Grattis, förresten.

Mår du bra?

- Ska jag köra dig hem? - Tack, det går bra.

Det ser inte så ut. Kom, jag kör dig hem.

- Ska du gå nu? - Du kom i alla fall.

- Vad vill du? -Hoppa in i bilen. - Alltså...

- Hur mycket har du druckit? - Vad har du med det att göra?

- Kom, Jessica. Vi åker. - Det tror jag inte.

Vad vill du? Jag känner dig inte ens.

- Hon känner mig. - Det skiter jag i. Bara dra nu.

Jag kan köra dig hem.

Du får gärna krocka med ett träd, men gör det när du är ensam, okej?

Min bil står där borta.

- Är han din pojkvän? - Nej.

Vet han också det?

- Och om jag spyr ner bilen? - Då köper jag en ny.

Då så. Var bor du?

Varför luktar det så gott?

- Hallå? - Danny har gått.

Hej.

- Bor du också här? - Ja.

- Är du hans...? - Rumskamrat.

- Okej. Bra. - Danny sov hos mig i natt.

Egentligen sover vi hos honom, när han inte tar med fulla tjejer hem.

- Hälsa och tacka från mig. - God morgon. Har du sovit gott?

Ta en kopp kaffe, så kör jag dig hem.

- Din rumskamrat...? - Tina.

Tina, ja. Hon är inte så förtjust i gäster, va?

Gäster? Är det vad du kallar det?

Det var snällt av dig att ta med mig hem. Tack igen.

- Här bor du? - Här bor jag.

- Hos dina föräldrar? - Hos mina föräldrar.

Tack för skjutsen.

Vi borde kanske byta nummer?

Jag beklagar om du har missförstått.

Okej.

Yamamoto är en gud. Om jag så bara fick designa skosnören för honom-

- så vore jag den lyckligaste människan på jorden!

- Ibland avundas jag dig. - Varför det?

Jag kan inte bara släppa allt som du.

Utan plan, utan att veta var man landar.

Jag har en plan. Jag ska bli Yamamotos skosnöredesigner.

Bortsett från det, så kan du göra allt annat.

Nej. Det är din grej. Jag hör hemma här.

Och du i stora, vida världen. Vad ska jag göra utan dig här?

Du får helt enkelt komma och hälsa på mig ibland, Jessica.

Jag visste att jag kände igen honom. Hur kul är inte det?

Vad är det?

Nu vet du vad det är med honom. Han är bög-det är de allihop.

Danny är inte bög.

Antingen det eller så ligger han med sin rumskamrat. Glöm honom.

- Det har jag redan gjort. - Säger du det så.

Våga inte komma tillbaka med koksnäsa eller anorexia.

Det gör jag inte.

- Jag älskar dig. - Och jag dig. Jag saknar dig redan.

Här kommer jag med pajerna.

- Ha det så roligt. - Hej då.

Hallå! Du där! Flytta dig, vi fotograferar!

- De är egentligen... - Ursäkta.

- Hur är det? - Bra.

- Danny! Du måste byta om. - Vi ses.

Blicken hitåt.

Titta på honom.

Fan...!

- Jag hjälper dig. - Det går bra ändå.

Det går fortare om jag hjälper dig. Men självklart bara om jag får.

Då så.

Danny.

Andra kvinnor kanske går på ditt spel, men inte jag.

Vill du lära känna mig, så gör det ordentligt-

- och bjud ut mig på en dejt eller något.

Vill du inte det, så är det okej, men låt mig sköta mitt arbete.

Okej.

Får jag bjuda ut dig på dejt på lördag?

Snälla.

Okej.

Okej.

Monsieur Taylor? Jag visar er till bordet.

- Varför har du engelskt efternamn? - Pappa är amerikan.

Vi flyttade till Tyskland när jag var åtta.

Amerika, alltså. Hur var det där?

Det var länge sedan jag var där, men det var fint.

Vi hade ett trähus, en stor pool och det var alltid fint väder.

Jag hade en stor plaskpool med tusenskönor på.

Var bor dina föräldrar nu?

Jag vill helst inte prata om mina föräldrar.

- Önskas något sött till efterrätt? - Något sött?

- Ja, vi kan erbjuda lite av varje. - Jaså?

- Som till exempel? - Crème brûlée, tarte tatin.

Tarte au chocolat, clafoutis aux cerises.

Har ni jordgubbsglass också?

- Jordgubbsglass? - Ja. Det är det hon vill ha.

- Ja. - Då måste jag fråga i köket.

Vad ska göra när du blir gammal och ful-

- och inte kan försörja dig som modell längre?

Det är ingenting jag tänker på.

Min själ bredde ut sina vida vingar

Flög över landet det tysta

På sin väg hem

Eichendorff. Vi läste hans dikter i skolan.

- Det här gjorde du bra. - Vadå?

En fet limousine, champagne, fransk restaurang.

Och sedan citerar du dessutom romantiska dikter.

Du sa ju att jag skulle göra det ordentligt.

Jag kanske tog i lite i överkant-

- men det var bara för att jag... var lite nervös.

- För att träffa mig? - Ja, precis.

Säkert...

Hela mitt liv är en riktig katastrof.

Om du är smart, så springer du åt andra hållet.

Ja, men det vill jag inte.

- Det där får vi göra om snart igen. - Okej.

Det också, men jag menade egentligen dejten.

Jag är hemma igen!

- Hur gick det? - Hur gick vadå?

- Inget som du har med att göra. - God natt!

Inte du heller tydligen.

- Vart ska vi? - Vad tycker du om kickboxning?

- Kickboxning? - Är det inte din grej?

Jag förstår bara inte hur man tar stryk frivilligt.

Okej, kickboxning. Det låter toppen.

- Jörg kommer också. - Är han en vän till dig?

- Min handledare. - Handledare?

På barnhemmet.

Har du bott på barnhem?

Hur var det?

Jag vet inte vad du tror, men det är inte så illa.

Och Jörg var definitivt det bästa som kunde hända mig.

Koncentrera dig. Nu tar du honom.

- Jessica? Jörg. Hejsan. - Hej.

- De tävlande i mitten. - Ta honom. Det är din match.

- Jag har hört mycket om dig. - Jaså?

Ta honom. Ta honom.

Ta det lugnt.

Han är ofokuserad i dag. Jag kan inte minnas att han tagit med en tjej hit.

- Är han bättre annars? - Du anar inte.

Han hade kunnat bli proffs.

- Vad hände? - Han...

Börja! Stopp! Till era hörnor.

Fortsätter du så här kan du glömma USA. Han är större än du.

- Det har jag inte märkt. - Varför går du inte närmare?

Han är helt öppen när han sparkar. Varför går du inte in?

Jag glömde mig.

- Glömde dig! Skärp dig nu, okej? - Ja.

Fokusera nu. Kom igen, Danny.

De tävlande ställer sig i mitten. Börja!

Kom igen nu, Danny.

Närmare!

- Ja! - Fortsätt så. Precis så.

Just så!

Sista sparken var riktigt bra.

- Danny? - Jag kommer snart.

Jaha? Gillade du det?

Jag kissade nästan på mig av upphetsning.

Det tar jag som ett "ja".

Danny!

- Och? Hur gick det? - Det gick bra. Jag fick det!

- Vill ni förklara? - Tina har fått ett jobb.

- Vad bra. Grattis. - Tack.

- Sover Tina fortfarande hos dig? - Har hon berättat det?

Ja, för det mesta. Men Tina är som en syster för mig.

Har du sett er tillsammans?

Du måste tro på att vi bara är vänner.

Ja, vänner som delar säng varenda natt.

Tina och jag har gått igenom massor tillsammans.

Jag är den enda hon har och hon är den enda familj jag har.

Vi är ansvariga för varandra och hon får sova i min säng.

Det måste du acceptera.

Oj, då. Ja, det är något man måste vänja sig vid.

Är allt som det ska?

- Vad är det? - Ingenting.

- Det tror jag inte på. - Det är ingenting.

Det lönar sig inte att tvinga fram något. Bara njut så länge det varar.

Och vad vill du säga med det?

Killar som Danny blir oftast inte så långvariga.

Du känner honom inte ens.

Det har du rätt i, så bjud hem honom på middag.

Okej.

Inte så fort, Danny. Inte så fort! Åh, herregud!

- Jag hör dig inte, Ducky. - "Ducky"?

Gulligt, eller hur? Det är ett amerikanskt smeknamn.

- För mig betyder det "anka". - För mig också.

Se upp!

Är du skadad?

- Jäklar, du blöder. Fan också. - Det är inte så farligt.

Din panna. Jag får se.

Det är ingen fara. Det är bara ett skrapsår.

- Är du okej? - Ja.

Tina?

- Vad har hänt? - En liten cykelolycka. Kan du...?

Tina?

Vad är det med honom?

Danny har inte så mycket erfarenhet av fasta flickvänner.

Danny? Han behöver ju bara knäppa med fingrarna så kommer tjejerna.

Ja, men han knäpper inte med fingrarna.

Varför inte?

Oavsett vad du söker hos honom kommer du inte att hitta det.

- Hur vet du vad jag söker? - Det som alla söker hos honom.

Men Danny är ingen riddare på en vit springare.

Tina, jag vet inte vad jag har gjort dig-

- men varför låter du inte Danny välja sin flickvän?

- Jag vill inte att han blir sviken. - Av mig?

Danny och jag har upplevt saker som någon som du aldrig kan förstå.

- Hej. Tusen tack för inbjudan. Danny. - Rufus.

- Hej. Varsågod. - Tack.

Jag dricker ingen alkohol, så jag vet inte om det är gott.

Men försäljaren pratade länge om druvsorter.

- Försäljaren var väl inte min man? - Nej... Det tror jag inte.

Bordeaux. Chateau Montpezat 1995. En grym årgång.

Det passar perfekt till min sås.

Nu är jag inte så säker. Det kanske var han.

Stig på.

Jag spydde i det.

Nej, alltså, i vinet... Jag...

- Det har varit en trevlig kväll. - Det tycker jag också.

- Vi ses i morgon. - Hej då.

- En ganska trevlig kväll. - Du har ganska trevliga föräldrar.

Ja, för det mesta.

- Varför får jag inte ta på dig? - För att jag inte vill det.

Är det på grund av det som du har varit utsatt för?

- Har Tina sagt något? - Hon antydde det som mest.

Danny...

Har du blivit misshandlad?

Misshandel kommer inte ens i närheten av vad det var.

Vem?

Min pappa.

Hur gammal var du?

Elva år.

Och din mamma?

- Hon gjorde ingenting. - Hon kanske inte visste om det.

Det pågick hela nätter i mitt rum. Jag skrek och grät. Hon visste.

Hur länge pågick det?

- Prata med mig. - Till vilken nytta?

Jag vill veta. Jag tål det, jag vill bara förstå.

Vad är det du vill förstå?

Varför han tog stryptag på mig? Varför han lekte perversa lekar?

Jag fick hålla mig i sängen och fick inte röra mig!

Om jag inte löd slog han mig med sin livrem tills ryggen blödde!

I flera timmar medan han mest tyckte att det var kul!

Vad är det att förstå?

- Var är han nu? - Där han hör hemma.

En gång ställde sig mamma i vägen.

När han slog undan henne klickade det helt för mig.

Jag misshandlade honom nästan till döds.

Jag borde ha gjort det, men i stället anmälde jag honom till polisen.

Han hamnade i fängelse och jag på barnhem.

Danny...

Jag kommer aldrig att kunna ha en normal relation.

Jo, då. Det kommer du visst att kunna.

Det är oviktigt hur länge det dröjer. Vi har all tid i världen.

Tid är precis vad jag inte har.

Vad menar du?

Danny?

Jag är rädd att du går och aldrig kommer tillbaka.

- Jag går ingenstans. Jag lovar. - Lova inget du inte kan hålla.

Bara säg vad det är!

Jag är HIV-positiv.

- Va? - Pappa smittade mig.

- Har du aids? - Nej... Jag är bara positiv.

Du kan smitta! Du skulle ha talat om det för mig!

Det vet jag!

Du kan gå om du vill. Jag förstår.

Jag är ledsen.

Helvete!

Det här är Vanessas talsvar. Tala in ett meddelande.

KONDOMER

Ducky...

Åh, Jessica...

Snälla, träng inte in mig i hörnet.

Vad är det?

Det får aldrig hända igen.

- Jag håller inte med. - Jag riskerar inte att smitta dig.

- Varför måste du förstöra allt? - Jag har en smittsam sjukdom.

Den kommer att ta död på mig.

Ja, det har jag inte glömt, men vi alla ska dö någon gång.

Jo, men jag har levt med sjukdomen längre än de flesta.

- Du är inte som de flesta. - Jessica...

Du kanske inte blir hundra, men de kanske hinner hitta ett botemedel.

Sjukdomen bryter ut förr eller senare.

Vi får aldrig en framtid tillsammans.

Jäklar, hur har du parkerat?

Vad skulle du tycka om jag flyttade in här?

Glöm det. Det var en dum idé.

Nej. Det var inte alls en dum idé.

Inte?

Jag skulle tycka om att ha dig här hos mig.

Då gör vi så. Varför vänta?

- Okej. - Okej.

Det kommer inte på fråga. Packa upp igen, du flyttar inte ut.

- Ni visste att dagen skulle komma. - Inte nu.

- Ni träffades ju nyss. - Jag är vuxen, jag kan flytta ut.

- Och vem betalar din lön? - Försöker du utpressa mig?

- Nej, det gör han inte. - Jo, kanske det!

- Men varför så bråttom? - Vi är förälskade. Vad är problemet?

Att ni knappt känner varandra?

Att flytta ihop är en stor grej. Ni har all tid i världen.

- Nej, det har vi inte. - Vad ska det betyda?

Vad menar du?

Du... Jessica?

Säg vad det är, för tusan.

Han är HIV-positiv, okej?

HIV? Pratar du om... aids?

Nej, han är HIV-positiv. Det är skillnad!

Snälla, säg att du inte har legat med honom.

Är du inte klok? Hur har han fått det? Sådant får man bara...

Danny knarkar inte. Du har ingen aning!

Jag struntar i hur han har fått det, men du får inte flytta in hos honom.

- Ni kan knappast hindra mig! - Jo, då.

För helvete!

Öppna dörren, mamma!

Vi har låst in vår artonåriga dotter i ett rum.

Jag vet.

Vi kan inte låsa in henne länge till.

Jag vet.

Hela vänstra sidan i garderoben är ledig.

Jag har gjort plats åt dig här, men jag kan flytta mina saker.

Eller så kan vi sätta en hylla här eller så kanske Tina har...

- Vad är det? - Du är söt när du är nervös.

Märks det så tydligt?

- Nu vet jag hur du kan hjälpa mig. - Jaså?

Jag går till jobbet nu, Danny. Ska jag ta med något till i kväll?

Jag har lite att ordna åt Jessica, men tack.

Stör jag?

Jag vill bara säga att...

Jag flyttade in helt plötsligt utan att fråga om det var okej för dig.

- Det är Dannys ställe. - Ja, men ändå.

Var inte rädd, Tina. Jag kommer inte att ta Danny ifrån dig.

Det säger du nu, ja.

Men snart ser du det i nytt ljus och tvingar honom att välja.

Vi vet att Danny inte låter sig tvingas till något.

Och det vore dumt av mig eftersom han alltid skulle välja dig.

En gång i tiden var det kanske så.

Jag har aldrig sett Danny så här.

Han är den ende jag har kvar.

Det kommer inte att förändras.

HÄLSORÅDGIVNING

Jag har pratat med en rådgivare. Fråga ut mig, jag vet allt.

Viktigast av allt, vi kan ligga med varandra.

Går kondomen sönder finns det medicin som hindrar smittspridning.

Du... Räcker det för mig, så måste det räcka för dig.

Annars måste det vara så att du inte vill ha sex med mig igen.

Jaså? Nu på en gång, alltså?

Ducky. Dags att vakna.

Du kan inte gömma dig här. Förr eller senare måste du åka till jobbet.

Jag vill se hur de klarar sig utan mig.

- Var inte så hård mot dem. - Varför inte? De är hårda mot dig.

Ja, för att de är oroliga. Det är inget brott, eller hur?

Jag gör det.

Vi ses i morgon.

Jessica? Vanessa har försökt nå dig.

Jag vet. Jag ska träffa henne i kväll.

- Du... - Vad är det?

Ingenting. Vi ses i morgon.

Vad kul att se dig! Jag stannar över helgen.

Jag har så mycket att berätta, men först något att dricka.

Du, har jag något där?

Jag ska ha praktik i Tokyo, hos en av Yamamotos elever.

Grymt! Som elev till hans elev är du ju närmast hans elev!

- Precis! - Jag är så glad för din skull.

- Men...? - Jag har talat med din mamma.

- Hon är orolig och det med rätta. - De borde inte ha sagt något.

- Tänkte du hålla det hemligt för mig? - Ja.

- Du skäms. - Nej, det är oviktigt!

- Hur naiv är du? Han är farlig! - Du vet ingenting.

- Jag vill bara hjälpa dig. - Jag vet vad jag gör!

Nej, då hade du inte delat säng med en aids-sjuk man!

- Har det hänt något? - Vi åker hem nu.

Där är ju fikusen. Bara dra härifrån med ditt aidssmittade rövhål.

Vi skulle precis åka. -Hoppa in.

Bestäm dig, ska jag åka eller stanna?

- En liten fikus med stor trut. - Låt honom vara, Jacob!

Det är inte jag som hoppar på en ensam kille.

Sluta nu! Sluta, Jacob!

- Kom igen, polera truten på honom. - Sluta!

Akta dig för blodet, bara.

Jessi.

- Vad gör du här? - Är ni okej?

Ja, vi klarar oss, tack.

- Ska jag köra dig till sjukhuset? - Tack, men det behövs inte.

Kan jag åtminstone få köra er hem?

- Hemma är hos Danny. - Det var dit jag menade.

- Jag skulle inte ha något emot det. - Okej. Jag står där borta.

Jag ska hämta lite is.

Det där skulle aldrig ha fått hända.

Du förstår, jag förlorar egentligen aldrig kontrollen.

- Det har bara hänt en gång. - När du misshandlade din pappa?

Nej, det gjorde jag fullt medvetet.

Jag pratar om oss två.

Är det så dåligt, då?

Jag är försiktig.

- Hur går det? - Ut härifrån!

Vi ville ju överraska dig!

- Har Danny berättat hur vi träffades? - Nej, inte direkt.

Det var i en självhjälpsgrupp.

Jag upplevde ungefär samma sak med min pappa som han med sin.

- Du behöver inte berätta... - Jo, jag vill att du ska veta.

Danny var smartare än jag. Han höll sig uppe med hjälp av kickboxningen.

Jag valde heroin i stället.

När jag var fjorton rymde jag och hamnade på gatan.

Socialtjänsten letade upp mig och satte mig i självhjälpsgruppen.

Och där fanns Danny.

Han fick suget efter droger att försvinna.

Och han lät mig till och med flytta in hos honom.

Sedan anmälde han min pappa och hjälpte mig genom rättegången.

Den jäveln fick bara sex år.

Jag vaknar om nätterna, panikartat rädd för att han ska komma tillbaka.

Det är därför jag så ofta sover hos Danny.

- Inte illa. Vill du ha lite till? - Gärna, det är riktigt gott.

- Tack. En god fransman. - Ett bra val av mig, va?

- Skål för dig. - Skål.

Nu kommer de.

Blås ut ljusen och önska dig något.

21 år.

- Vad är det? - Bara en deltagarbekräftelse till VM.

Jag kommer att köra dig så hårt de närmaste månaderna.

- Du ska till Atlanta, grabben! - Till USA?

- Kom här. Det var så lite så. - Tack.

Jag var också med på ett hörn... Okej.

Börja!

- Precis så. Fortsätt så. - Börja!

- Kanonbra! - Snyggt. Starkt jobbat, Danny.

Kan du ta min plånbok? Den ligger i jackfickan.

I innerfickan.

- Varför står mitt namn på kuvertet? - Va?

Ingen aning.

Det är först om ett halvår, men jag tänkte att du kanske vill följa med.

Då kan jag visa dig var jag växte upp.

Då var det klart.

Danny?

Det är bara jag. Dannys plåtning har dragit ut på tiden.

Okej.

Tina... Kom.

- Hoppa över i andra sätet! - Vad har hänt?

Danny?

Vad har hänt?

Tina har fått veta att hennes pappa kommer att släppas tidigare.

Helvete!

Var är hon? Var är Tina?

- Där uppe. - Stanna här.

Jag har inte gett henne något.

Tina!

Tina!

Tina?

Tina?

AKUTMOTTAGNING

- Jag skulle ha passat på henne. - Hon skulle ha sagt något.

Du vet inte hur det är att alltid behöva kämpa. Varenda dag!

- Helvete! - Sluta, Danny! Sluta!

Såja, såja...

Jag somnar snart här, Danny.

- Vad är det? - Vadå? Får man inte ha en dålig dag?

Det har varit likadant hela veckan. Kör på nu.

Har du mens eller vad är det?

Så där, ja. Kom igen, nu kör vi sparkar.

Okej. Och en till.

- Jag hoppas att du är hungrig. - Jag hinner inte, jag måste träna.

Du skulle inte dö av att gå dit en timme senare.

Du äter dåligt, sover knappt och tränar som en galning.

Mästerskapet är snart.

Vi vet båda två att det inte bara är därför.

Det är mitt sätt att hantera det.

Ja, men det kanske är fel sätt.

Jag vill bara hjälpa dig, men vet inte vad jag ska göra.

Och jag vet inte ens om du vill ha mig här längre.

Självklart vill jag det.

Men jag vill inte att du bara ska ägna ditt liv åt mig.

- Vad menar du med det? - Jag vet inte...

- Jobba, träffa vänner, lev ditt liv. - Jag lever mitt liv.

- Du träffar inga vänner. - Jag känner inte för det.

Jag finns snart inte längre, men du har hela livet fram dig!

Och hur ska det se ut? Ska jag jobba för mina föräldrar-

- och gifta mig med någon kille, bygga hus och skaffa barn?

Ja, det är mer än vad de flesta har!

Det är okej om du inte vill det, men gör något. Vad som helst.

Från höften, Danny. Från höften.

- Kraften kommer från kroppen. - Jag är ingen nybörjare.

Bete dig inte som en, då. Kom igen, ett, två, tre, fyra!

Ett, två, tre, fyra. Så där.

- Vad är det? - Inget.

- När var du på kontroll senast? - Jag mår bra. Nu kör vi.

Du är inte form, Danny. Vill du tävla, eller inte?

Jag kan inte träna dig på det här sättet.

Okej. Jag behöver dig ändå inte, jag fixar det själv.

Mycket nöje.

- Händer det allt oftare? - Det är bara träningsstress.

- Kan du inte gå till läkaren? - Jag mår bra, Ducky.

Jag tar hand om det.

God morgon.

- Vad är det här? - Grattis på födelsedagen.

Vi sa ju att vi inte skulle fira.

Vill du inte ha den, så...

Nej, det var inte så jag menade.

Jag är ledsen att jag har varit så frånvarande.

Och att jag glömde att det inte var lätt för dig heller.

När måste du till träningen?

Jag står över den i dag.

- Två biljetter? - Nej. Allihop.

Tack.

Danny? Danny! Helvete!

Fan! Vakna, Danny! Vad hände?

Fy fan... Danny? Hör du mig, Danny? Vakna.

Det var inte lätt att tyda bilderna, men det rör sig om en PML.

- Det är en aidsrelaterad sjukdom. - Vad innebär det?

Ni kommer att drabbas av fler symptom upptill muskelspasmerna.

- Vad för symptom? - Det finns två typer av PML.

En leder till språksvårigheter, minnesförlust, blindhet.

Den andra drabbar nervsystemet-

- och kan leda till förlamning, motoriska problem, demens.

Men trots att de är så olika, så slutar det alltid på samma sätt.

- Hur länge? - Vänta, det går säkert att behandla.

Vi rekommenderar HAART-terapi för att hålla antalet T-celler stabilt.

Men behandlingen kan dra ut på sjukdomsförloppet.

- Hur lång tid har jag kvar? - Tre till femton månader.

Nu ska ni vila och så pratar vi vidare i morgon.

Nu måste vi ge herr Taylor lite lugn och ro.

Ni får återkomma under besökstid i morgon.

Jag ska bara... Du behöver inte vänta på mig.

Ducky.

Jag är en riktig tursnubbe, jag.

Jag tar allt vad jag får.

Du är ung och stark, och envisare än någon annan jag känner.

Kanske... kan det ge dig mer tid.

Hur skulle jag vara under den tiden? Blind?

Förlamad? Ett riktigt vårdpaket?

Har jag tur hamnar jag i koma innan dess.

Vi kan supa oss komatösa, men du dricker ju inte ens, din idiot.

Jag kanske borde börja nu.

God morgon.

Hur mår du?

Jag är ledsen.

All träning har varit förgäves.

Åt helvete med tävlingen.

Vad tänker du göra nu?

Hon fixar det.

Nu är det enda viktiga vad du vill.

- Vad gör du? - Vi reser till USA som planerat.

- Hur ska du kunna tävla? - Nej, jag ska inte tävla.

- Vi hyr en bil och kör runt lite. - Men...

Snälla du?

Danny. När vi kommer tillbaka genomgår du behandlingen, eller?

- Danny? - Ja.

Mamma. Har du sett min röda bikini?

Vad är det?

Hör här... Du kan fortfarande stanna här, okej?

Ja, men det vill jag inte.

Oroa er inte. Jag mår bra.

Ni har alltid sagt åt mig att sätta lyckan främst.

Även om jag hade tänkt mig något annat, så är jag lycklig.

Trots allt.

Då hämtar jag upp den stora väskan från källaren.

Jag är stolt över dig.

Tack.

- Lovar du mig en sak? - Vadå?

Kan vi låtsas att vi är ett vanligt, förälskat par de närmaste veckorna?

Tjena, tjejen.

- Du får köra. - Ja.

Då drar vi.

Jag var jämt på den här stranden som barn.

Då var allt fortfarande bra.

Danny?

Danny? Ta det lugnt, Danny. Det är ingen fara, jag är här.

Andas.

In, ut. Andas in och andas ut. Andas.

Okej, kom här.

Danny, titta på mig. Allt är bra.

Jag har sparat en del och ska öppna ett konto i ditt namn.

- Mina möbler är värda en del och... - Sluta. Vad är det här?

Jag kan inte åka tillbaka till sjukhuset. Jag kan bara inte.

Jag kommer att dö, det kan jag inte påverka-

- men när och var måste jag själv få bestämma.

Nej...

Jag har stått vid din sida hela tiden och stöttat dig i allt.

Och nu vill du inte tillbringa dina återstående dagar med mig!

- Vad har jag för val? - Att stanna hos mig!

- Ducky... - Åt helvete med ditt "Ducky"!

- Vart ska du? - Till Danny.

- Mitt i natten? - Jag måste.

När du går, går jag också.

- Är du inte klok? - Utan dig är mitt liv över.

Sådan skit vill jag inte höra!

- Öppna dörren, Danny! Snälla, öppna! - Åk hem! Stick!

- Jag sparkar in dörren! - Försök!

Jag kan inte leva utan dig.

Självklart kan du det. Du är den starkaste människa jag känner.

Lyssna på mig nu.

Jag har varit med om så mycket skit i livet.

Men tillsammans med dig blev så mycket bra igen.

Jag vill att du ska leva vidare.

Och jag vill att du blir lycklig.

Tala inte om för mig vad jag ska göra.

Öppna den förbaskade dörren nu.

- Jag är verkligen ledsen. - För vad?

Jag hade så gärna stannat längre hos dig.

Jag kanske hade flyttat till en öde ö tillsammans med dig.

Bara vi och barnen.

- Vilka barn? - Våra barn.

Våra fyra barn. Eller fem.

Max två.

Det hade vi fått prata mer om.

Jag tror att vi hade fått riktiga coola ungar.

Ducky, om du verkligen vill det, så genomgår jag behandlingen.

Just därför begär jag inte det av dig.

Ser du där borta?

Där där himmel och jord smälter samman?

Eichendorff skriver i sin dikt-

- att när gränsen mellan himmel och jord löses upp-

-kan man vandra mellan världarna.

Då kan de döda besöka de levande och tvärtom.

När du ser himmel och jord smälta samman som där borta-

- så tänk dig att jag väntar på dig där.

"Ducky, du anar det säkert redan, men jag kommer inte tillbaka."

"Det smärtar mig något oerhört att lämna dig på det här sättet"-

- "men något annat vore inte möjligt."

"Det vet du lika bra som jag, och det var tvunget att ske nu."

"Jag vågar inte vänta längre. Jag fruktar det som komma ska"-

- "och att jag då inte längre kan ge mig av."

"Om du inte kan förlåta mig för att jag gav mig av, så är det okej."

"Men jag hoppas att du en dag förstår varför."

"Du kommer att bli lycklig. Vänta och se."

"Kom ihåg mig. Jag älskar dig."

TILL MINNE AV DANNY

.:: TWA - Your Source Of Quality! ::. www.shareuniversity.org

Översättning: A-K Strobel Lando sdimedia