Original subtitles

Tänker du hjälpa mig?

Visst. Behöver jag veta nåt om din pappa innan vi börjar?

Nej.

"Kära, pappa..."

"Jag älskar dig. Tack så mycket för allt."

"Grattis på 70-årsdagen."

- Toppen! Kort och koncist. - Det är perfekt.

Jag gillar det verkligen.

Den grundades av pirater.

Vem är det?

Det måste vara min pappa.

Ett ögonblick!

Han dog i sömnen. Jag beklagar.

- Hej. Jag är Linda. - Aaron.

Jag är hemskt ledsen för det som har hänt din pappa.

Jag vet att vi bara har varit ihop ett par månader -

- men, jag finns här för dig.

Okej. Tack.

Jag gör vad som helst.

- Vi borde gå in. - Visst.

- Hur är det? - Okej. Vad stor du har blivit.

- Det här är Aaron. - Hej, Aaron. Välkommen till Belize.

- Hur är det med Ben? - Jag vet inte...

- Har du inte kontaktat honom? - Nej, jag...

Jag ringer honom direkt.

- Du är visst som en andra mamma? - Ja, hon var så liten då.

- Jag är glad att du är med. - Jag också.

- Kommer Ben från Placencia? - Ben är din bror, eller hur?

- Har ni varit tillsammans länge? - Nästan ett år.

- Ett år? Vad trevligt. - Ja.

- Har ni några bönor? Han är vegan. - Jag ordnar det.

Är du vegan? Varför?

Det är ingen bra historia.

Men det faktum att jag är vegan är ju bra, så...

- Du är visst lite märklig. - Varsågod.

Nej. Eller kanske...

Jag känner mig själv och vet att jag behöver regler och struktur-

- för att hålla mig borta från allt dåligt. Det är lättare så här.

- Jag förstår. - När de först kom hit var hon så liten.

Hon var liten för sin ålder. Hon och hennes bror var riktiga busungar.

- Det är hon fortfarande. - De testade sin fars tålamod.

Hade ni inte en lekstuga nånstans på teakplantagen?

De brukade driva honom till vansinne.

Vi kanske kan prata om hur vi ska göra när Ben kommer?

Jag har redan planerat likvakan med grannarna.

Jag tror inte att Mara och Ben vill hålla sig uppe hela natten, mamma.

- Det är så du kan hedra din far. - Han är inte från Belize.

Han skapade ju sig ett liv här. Vi måste ha en vaka!

- Minns du min farbror? - Farbror Clarence?

När jag var liten gick jag inte till hans likvaka.

Vakorna varar hela natten. Vi håller vakt så inte andarna ska störa oss.

Jag fick inte en lugn stund! Varje gryning knackade han på mitt fönster.

Jag fattar inte att vi ska gå på hans födelsedagskalas.

- Jag beklagar. - Tack.

Din far var en fin man. Vi jobbade ihop i många år.

- På sjukhuset? - Ja.

- Trevligt att träffas. - Detsamma.

- Behöver du hjälp? - Nej, tack.

- Kom. - Okej...

Undrar om han dog i den där sängen?

Vi kan sova i det andra rummet.

Vänta, vänta, vänta. Det här är svårt...

Du är stupfull.

Jag tror att jag ska bädda ner dig.

Är det här den anonyma alkoholisten som talar?

Kanske det.

Varför ljög du?

Varför ljög du om oss förut?

Varför ljög du om mig?

Att ljuga funkar inte.

Det vet du ju.

Ska vi bara ligga här?

Ja. Vi ligger bara här.

Tills vi somnar.

Pappas säng? Du kunde för fan ha sagt nåt, Mara.

Du borde klä på dig. Det kommer snart folk hit.

Men det visste väl redan du?

- Förlåt, Ben. Jag tänkte berätta. - När då? Idag?

Dagen för hans likvaka?

Jag fick reda på det mitt i natten på en jävla barn. Kan du fatta det, Mara?

- "Ledsen för det som hände din pappa." - Ni hade ju inte pratat på flera år.

- Vem är det här? - Aaron, det här är min bror Ben.

- Vill du ha kaffe eller te? - Jag tar gärna en kopp te.

- Berättade hon inte om mig? - Allt handlar inte om dig, Ben.

- Vet du hur han dog? - Grace ville inte berätta det.

- Hon sa att han dog i sömnen. - Ensam.

Ja, jag antar det.

- När såg du honom senast? - Ska du säga!

- Vi ska nog inte börja med det här nu. - Du bor ju här!

- Jag har haft mycket att göra. - Ja, jag ser det.

- Förlåt, vad var det du hette? - Aaron.

Trevligt att träffas. Berätta, vem är du, var bor du, vad älskar du?

- Jag beklagar sorgen. - Visst.

Jag vill visa dig en sak.

- Det är ju rena paradiset. - Följer du med?

Kom igen, hoppa i!

- I med dig! - Sluta!

Sluta!

Aaron! Kom och kolla in fladdermössen.

Kom igen, var inte rädd.

Du har väl tagit rabiesspruta? Jag skämtar bara.

Jag tror att det var därför pappa köpte stället.

- På grund av fladdermössen? - Vattendraget, grottan.

En urkraft. Tillbaka till det riktiga jaget.

Naturens egen läkekraft, den grejen.

- Vad för läkekraft? - Vet du inte?

Det är mycket jag inte vet.

Vår mamma dog när Mara var elva. Pappa flippade ur och flyttade hit.

- Han låter som en intressant kille. - Ja.

Vad handlar det här om?

Jag försöker bara förstå.

Var har du varit?

Din bror visade mig grottan.

Gillade du den?

- Ja, jag gillar fladdermöss. - Jaså?

Mara. Linda är här med testamentet.

Skynda på med det ni nu sysslar med.

Mara är upptagen.

- Jag antar att du kan ta hand om det. - Okej. Det kan dröja en stund.

Jag kan göra te åt dig.

Gjorde jag dig illa?

Nej, det var som i high school.

Det var som i sjuan.

Kan du ge mig ett ögonblick?

Nej.

Ta den tid du behöver.

Aaron och jag åker in till stan. Är det nån som behöver nåt?

- I vilken bil? - Du behöver väl inte din?

Du borde titta på gravplatsen som jag och mamma valde ut.

Begravningen är i morgon.

Spelar det nån roll var han ligger? Vi besökte mammas grav en gång.

Ja, begravningar är obegripliga. Bränn upp mig, kremera mig.

- Sprid mig i komposten. - Då kommer folk att äta dig.

Men jag är ju död.

När pappa dog ville mamma ha en grav att besöka.

Om man har en grav kommer man till nåt slags avslut.

Bra att veta.

Folk behöver ritualer.

Det finna en anledning till att folk samlas när någon dör.

- Vad är det här? - Testamentet. Linda är exekutor.

Självklart.

- Hon bor här, Mara. - Det gör du också.

Det är sant, men det är okej för mig.

Det är okej för mig också.

Pappa köpte teakplantagen.

Jag vet. Jag blev chockad när han berättade det för mig.

- Ska vi åka? - Va?

- Vi behöver inte göra allt tillsammans. - Men testamentet?

- De kommer snart. - Vad behöver vi? Tallrikar, bestick?

Du kör ingenstans. Du är ju helt förstörd.

- Du tar nåt, det är helt uppenbart. - Du är ju helt obegriplig.

- Det är du som är obegriplig. - Jag kan köra.

Tack. - Och tack för att du tar hand om allt.

- Vad menar han? Är du förstörd? - Jag vet inte. Jag vet inte.

Jag vill inte att du kör.

- Jag tog en Xanax. - Bara en?

- Ja, bara en. - Jag går inte med på det här.

Låt mig köra.

Tack.

- Jag behöver ingen sponsor. - Passa dig...

Förlåt.

Jag förstår.

Men jag kan inte bara stå och se på.

- Är det här teakplantagen? - En del av den.

- Det ser annorlunda ut. - Allt det här var hans.

Jag vet inte om du eller Mara vill ha nåt av det.

Sväng här.

Vad är det här?

Jag tog fler än en Xanax.

Det var ett helt gäng med piller och jag är så trött nu.

Du ljög igen.

Ja, men jag berättar ju nu.

Inte så här.

Titta på mig.

Titta på mig!

- Hur lång tid har det gått? - Två timmar, gissar jag.

Helvete.

- Vad fan är det med dig? - Rör mig inte!

Lägg dig ner, Ben. Lägg dig ner.

- Sätt dig. - Nej, det går bra.

Rör mig inte!

- Vad har han tagit? - Jag har bara sett honom dricka.

- Folk kommer ju snart. - Var är Mara?

- Titta på mig! - Ben!

- Mara? - Kom igen nu.

Jag vill inte att en massa människor kommer hit.

- Har det här hänt Ben förut? - Ja, det är inte första gången.

- När kommer de tillbaka? - Jag vet inte.

- Brukar de komma tillbaka? - Ibland måste mamma hämta dem.

Mara! Mara...

- Är allt som det ska? - Ja, ge mig ett ögonblick bara.

- Jag letar upp dig sen. - Visst.

Din far var en fantastisk man. Han räddade livet på min son.

Han var med om en olycka. Din far var ett helgon.

- Törstig? - Ja.

Jag fattar. Jag har varit i samma situation.

Vi har redan konstaterat det.

All smärta du har inom dig kommer att ta kål på henne också.

Ja...

Du har rätt.

Du har rätt.

- Vi måste jobba tillsammans nu. - Hur?

Teakplantagen. John lämnade den till mig eller till oss alla tre.

Jag önskar att de kunde se honom som jag gör.

- Skål för John! - John!

Jag älskade den mannen.

Han flyttade ut hit i djungeln med två små barn.

- Mara, Ben, er far var en förebild... - Glöm inte Linda.

Glöm inte Linda, Karl!

- Hon är 30 år så mamma är definitivt... - Mara?

- Gå och vila lite, Mara. - Varför säger du det inte bara?

Säga vad då?

- Mara... - Linda?

Känner alla min syster Linda?

Innan vi flyttade ner hit brukade pappa åka hit och fiska.

Och då träffade han Grace.

- Mara? - Snälla, sluta.

Okej, men jag... Jag vill berätta en historia.

Jag tänker berätta en historia.

Här har vi en! Min pappa skulle lära oss att köra bil och...

Ursäkta.

Det var Bens tur och han var typ femton... nej, elva eller tolv.

Han var väldigt nervös för pappa gjorde honom alltid nervös.

Han försökte att lägga i en växel, men kunde inte och först var det roligt -

- för ju mer han klantade sig desto mer nervös blev han.

Och pappa...

Jag vill bara berätta en historia, för helvete.

Så ju mer nervös han blir-

- desto mer klantar han sig tills han sabbar allt!

Bilen startar inte ens och Ben är helt hispig!

- Och då blir pappa helt galen! - Skärp dig!

Han sliter ut Ben ur bilen och börjar dunka hans huvud mot motorhuven.

Jag var tvungen att kliva ur och gå mellan dem eftersom -

- jag ville skydda honom!

Eftersom jag älskar honom och jag...

Hur som helst... Jag fick det här också.

Och varje gång det hände sydde han ihop oss i köket.

Eftersom han är läkare. Du vet ju, Linda.

Jag är hemskt...

Vad i helvete?

Räckte det inte med mig? Var du tvungen att dra in Linda?

- Folk måste få veta hur han var. - Varför?

- Han är död. Det är över. - Är det?

Vi behöver inte dela det här med nån annan. Vi har ju varandra.

För att vi båda tar det så fantastiskt bra?

- Vad ska det betyda? - Snälla...?

Tror du...

Tror du att nån annan förstår dig som jag gör?

- Ben. Ben... - Den där jäveln?

Den vise herr AA? Tror du att han förstår dig och kommer att rädda dig?

Sluta!

Det finns ingen... annan.

- Du, titta på mig. - Nej.

Titta på mig!

Se på mig, Mara. Jag ser dig, jag ser dig.

Vad som än hände, så är det inte ditt fel.

Jag ska ta hand om dig. Jag ska ta hand om dig.

Jag ska ta hand om dig. Sluta. Sluta, sluta!

Det är inte okej.

Det är inte okej det hon gjorde!

- Vad är inte okej? - Han sörjde. Ingen är perfekt.

Visste du och du gjorde ingenting?

De hade ingen mamma! De hade dig!

Hej!

Jag tror inte han vill bli begravd och fast under jord.

- Du är genomblöt. - Vi måste släppa honom.

Vi gör det som han hade velat. Vi hedrar honom på det sättet.

Vad ska ni göra?

- Det går inte alls för sig. - Vi vakar genom hela natten.

- Men hans ande... - Vad då? Kommer den hemsöka oss?

Det har redan hänt.

Jag hjälper er.

Bra.

Vad gör du?

Det här är...

- Är det här vad du vill? Säg det. - Nej.

Säg vad då?

Rör mig inte, för helvete!

- Rör mig inte. - Jag kan förklara.

Du har sabbat det. Varför räckte det inte med mig? Du har förstört allt.

Snälla, snälla?

- Är det här vad du vill? - Jag löser det. Låt mig följa med dig.

- Jag vill ha dig. - Nej!

Snälla? Jag vill ha dig. Jag vill ha dig.

Jag älskar dig.

Det här är inte kärlek.

Jag älskar dig! Snälla?

Snälla, gå inte!

Säg nåt.

- Gör det. - Nej, det funkar inte så.

Kom hit.

Jag älskar dig.

Knulla mig.

Va?

- Knulla mig bara. - Nej, det är inget sånt.

Du vill ju det. Knulla mig!

Sluta! Det är inte på det viset.

Det är inte så. Jag skulle aldrig göra det.

Sluta! Sluta!

- Gör det igen. - Vad då?

Gör det igen. Gör det igen som han gjorde.

- Vad är det du säger? - Gör det igen! Gör det igen!

- Gör det igen! - Sluta! Sluta, snälla sluta!

Sluta. Förlåt.

Förlåt.

Det är över.

Översättning: Karin Hagman www.ordiovision.com