Original subtitles

© anoXmous https://thepiratebay.se/user/Zen_Bud/

- Jag sätter på den igen. - Om du gör det...

...smälter jag ner den till hårsprej.

- Andra sidan, då. - Det handlar inte om sidor, Rayette.

Det handlar om musikalisk integritet.

Då sjunger jag nåt...

Vänta!

Bobby! Sluta!

Du skulle ju hjälpa mig välja en sång.

Jag tänker sluta vara dig till lags, Bobby!

Egoist!

Du kan spela piano. Varenda jäkel i din familj spelar nåt instrument.

Jag vill bara att du hjälper mig utveckla min musikalitet. Det borde du vilja...

Dipesto...ta bort skylten från tutten -

- så går vi ut och har roligt.

Vart ska vi?

Jag vet inte. Jag ringer Elton och Stoney.

Hör på en stund, Bobby.

Jag följer med dig ut -

- eller stannar hemma med dig -

- eller gör vad du än vill att jag ska göra...

...om du säger att du älskar mig.

Sjung din sång.

Du är aldrig nöjd.

Nej, just det.

- Förlåt mig, älskling! - Ingen fara.

Då så...kolla här!

- De var specialuppställda för dig. - Var så god, Dipesto.

Slappna bara av, sötnos.

- Vänster fot fram! - I väg med det!

Inte mycket till match, El...

Börja inte med höger fot!

- Rakt i rännan. Tjusigt... - Det är för tungt!

- Jag ser inte käglorna. - Prova med att kisa.

De står där nere, i slutet av brädorna.

- Bara följ brädorna. - De är så många!

- Vad gör du? - Turpuss. Gå fram och visa dem nu!

- Jag är helt blöt. - Det är inte första gången...!

Kolla nu!

- Här är hon med sin apachedans! - Jag har lärt henne den.

- Är du arg på mig? - Nej då, jag är inte alls arg.

- Säg att du inte är arg. - Jag är inte arg.

- Slå den, du! - Jag ska visa hur man gör.

- Sluta snacka och gör nåt! - Är han inte söt?

Toppen!

Få se på lite kämpaglöd nu!

Det bara rullar på sniskan.

- Gör bara som jag säger! - Det gjorde jag ju!

Ett slag till.

- Heja! - Slappna av.

Tjusigt, Ray!

Var det inte bra? Äntligen gick det!

Jätteduktigt... Du missar totalt i 19 rutor -

- och får strike på sista slaget i en förlorad match.

Fantastiskt... - Var det inte fantastiskt?

- Talar du med oss? - Fantastiskt...

- Jag väntar i bilen. - Du kan väl vänta i bilen, Rayette.

- Jag är på väg. - Jag följer med dig.

Stoney och jag måste hem till barnvakten.

Du och Ray kan väl komma förbi?

Visst. Åk i förväg, ni.

Jag pröjsar för ölen.

- Kan du ta med Rayette ut? - Visst.

Tack, El.

- Hur mycket är vi skyldiga? - Fyra dollar.

Här är fem. Tack.

Det är nåt vi vill fråga dig om... Du är med i TV, va?

Jag?

Hon säger att det är du som säljer en massa bilar i TV.

- Jag kanske har sålt några bilar... - Sa jag inte det?!

Jag heter Shirley, men kallas Betty. Hon heter Twinky.

- Twinky? - För att hon är så lättfotad!

Jaha, Betty och Twinky...

Vad roligt det var att prata med er, jag önskar jag hade mer tid på mig.

Du har peruk på dig, va?

Jag sa att det måste vara en peruk, därför att på TV är du helt...

...flintis!

Din lilla väninna är riktigt klyftig.

Jag har inte peruk på mig på TV -

- för om man ska uppträda inför miljontals tittare måste man vara äkta.

Jag gillar att ha den på mig när jag är ute och bowlar och raggar. Det ger stil.

- Vad tycker ni? - Jo, fast man kan se lite av nätet.

- Det var det som avslöjade dig. - Nät...?

Jag önskar jag kunde stanna och prata...

Jag måste...

Kom, så går vi hem till Elton.

Inte jag.

- Ska du bara sitta här? - Ja.

Hoppas ingen försöker ragga upp dig.

Det hoppas jag.

Vi ses.

Ingen skulle vilja ragga upp dig, du ser för ynklig ut.

Kom igen, Dipesto, vi kan fortfarande ha lite roligt.

Det är du som är ynklig.

Jag går hem till Elton.

Jag är ingen trasa.

Förlåt mig.

Du behandlar mig som om jag var det.

Raggar upp andra mitt framför ögonen på mig.

Och inför Elton och Stoney också...

Vad ska de tänka om nån som behandlas så?

Äsch, Ray...

Elton och Stoney vet att jag älskar dig.

De lär tänka att jag inte är så trevlig -

- och att du är en god människa som står ut med mig.

En vacker dag hittar du mig död.

Du tar död på mig.

Var en snäll flicka nu.

Om du lämnar mig kommer det att stå i tidningarna om det.

Jag lämnar dig inte.

Kom nu.

Nu går vi hem till Elton och har kul.

Älskar du mig, Bobby?

Vad tror du?

Du har banan i fejset.

Har jag?

Jag fattar inte hur du fick hit mig.

Fick hit dig? Jag fattar inte hur du kunde låta mig dra hit dig.

Jag har aldrig gjort sånt här, det har du.

Hur kunde du låta mig dra hit oss?

Någon måste ju passa dig...!

Du är för mycket!

Du är helknäpp!

- Jag satsar två dollar direkt! - Jag är med.

- Nu bluffar du. - Jag synar.

- Par i nior. - Två par.

- Här har ni - triss i äss! - Din skit.

Vilken hand!

- Dags att åka hem. Vi ses i morgon. - Vi ses, Glen!

Jag vet inte om jag kommer i morgon.

Jag har stålar nu och mitt förnuft säger mig att...

Jag vill inte joxa med en massa kättingar, jag spelar hellre kort.

Vad fan händer här, folk snackar mitt i spelet... Har vi några stålar?

När jag var fyra så frågade jag min mamma:

"Vad är det för grop i min haka?" Jag visste inte vad det var.

Vet ni vad hon sa? "När man föds far man förbi Gud på ett löpande band."

"Gillar han en, säger han 'sötnos', och ger en smilgropar."

"Gillar han en inte säger han 'försvinn'."

Ett halvår senare såg mamma mig be aftonbön.

"Gud som haver barnen kär..."

Hon frågade varför jag höll för hakan.

Och jag sa: "Om jag håller för gropen så kanske han hör mig."

"Odugliga!" Ser jag så risig ut, Elton? Jag duger nog!

Kan du inga låtar om brudar?

Jag är för packad för att komma på nån.

Vilka köer!

Vilka köer!

- Herregud...! - Jag har ingen brådska.

Är det så här dan ska börja, med att man går till jobbet? Otroligt...

Får jag en klunk?

Tack, El.

Satan, det river på morgonen!

Vad fan gör alla dessa människor här?

Är det inte bara helt för jävligt? Helvete!

Vad vill han? Jag hatar den här jävla motorvägen...

Blinka med ljuset också, så vi får se vad mer du fick i julklapp!

Vart ska du?

Vi radar upp oss som en massa myror den vackraste tiden på dan -

- och gasar ihjäl oss!

Ner med dig!

Vad fan gör han...?

Spela på!

Sluta larva dig. Kom nu!

Bobby! Han svänger!

Ta det lugnt!

Jag var med Elton hela natten.

Det är sant.

Rayette...

Din skithög!

Ta den, då... Ta den!

- Duktigt! Kom, så hälsar vi på Bob. - Jag ser inget!

- Är han inte gullig? - Jag ser inte TV:n.

Ta honom.

- Här. - Hej, du...

Ni skulle skaffa er en egen, Bobby.

Visst, krossa den också så blir det inga alls.

Hej då, Stoney.

Hej då, Stoney.

Det brinner i köket, Stoney.

- Din mamma har dött. - Hej då!

- Vi ses, Elton. - Hej då, Bobby.

Är inte den lilla ungen gullig?

Och om hon nu var det, skulle det vara så farligt?

Jag råkar veta att hon är det.

Hon berättade det för mig.

Hon är helt förstörd, och jag tycker synd om henne.

Det är väl bara att acceptera.

Efter ett tag blir man faktiskt riktigt pigg på det.

När Stoney först sa det sket jag nästan på mig!

Vad trevligt, då...

Jag sitter här med en totalnolla som bor i husvagn -

- och som jämför sitt liv med mitt!

Prata på om det goda i livet, för det gör mig spyfärdig!

Om du tror du är bättre än jag, så är det en sak.

Men jag ger inte mycket för nån som spolar en kvinna i det tillståndet.

- Det är allt jag har att säga. - Skönt!

För jag är lika trött på ditt glapp som jag är på det här jävla jobbet!

Skithög!

Longcipher!

Hör du, Longcipher!

Longcipher, jag lägger av.

- Hörde du? Jag lägger av. - Jag skiter i vad du gör.

Jag blir gärna av med er båda.

Vad händer?

Vad gör ni?

Låt bli, Bob!

De har lagen på sin sida!

De är snutar!

Kan ni inte låta honom gå?

Han hade inte lagt sig i om han vetat vilka ni är.

- Vad fan är det här, Elton? - Släpp honom.

Vad har hänt?

Jag anklagades för att ha rånat en bensinmack.

Jag frigavs mot borgen och smet.

Ett helt år senare kommer de. Vad sägs om det?!

Berätta för Stoney!

Hej, jag söker miss Dupea.

En trappa upp till höger.

Nu börjar hon igen...

Min ettåring håller tonen bättre.

Miss Dupea...

Miss Dupea!

Får jag påminna er om att det här varken är opera eller musikal.

Förlåt, sjöng jag nu igen?

- Om man nu kan kalla det det... - Ni måste säga till mig.

Det är precis det jag gör.

Ni lät mig spela 2/3 av satsen. Det här är tröttande.

- Får jag föreslå att vi tar en paus? - För Guds skull...!

- Ska hon gråta igen? - Jag vill inte ta rast!

- Lite kaffe? - Hur vill ni ha ert kaffe, miss Dupea?

- Te. - En kopp te.

- Kan ni säga att Bobby är här. - Bobby är här.

Himmel!

Robert Eroica...

Jag kan inte titta på dig.

Låt bli, då.

- Det blir jämt så här när jag ser dig. - Det är inte min mening.

- Här har du ditt te, Tita. - Tack.

- Ställ det inte där! - Varför inte?

Det här är en väldigt speciell CB-275:a.

Jaså...

Den har inga som helst otäcka egenheter.

Vi måste tala allvar, Robert.

Lever alla där ute på ön?

Det är bara pappa, Carl, jag...och...

- ...Van Oost. - Vem är Van Oost?

Catherine är pianist. Hon arbetar med Carl.

- Carl spelar fiol. Lär han ut piano nu? - För elva månader sen...

...satt han på sin cykel på väg till posten nere i byn.

Han körde rakt in i en jeep och sträckte halsen.

Spräckte halsen...?

Skoja inte om det. Han har fått bestående men.

Ända sen dess har det gjort hemskt ont att sätta fiolen under hakan...

Kraschar och sabbar halsen...!

Robert...

Jag måste berätta något.

Pappa är hemskt sjuk.

Han har fått två stroke.

Han är inte...

- De tror inte att han hämtar sig. - Jag vill inte höra.

Tycker du inte att du borde träffa honom åtminstone en gång?

- Miss Dupea... - Ett ögonblick!

- Borde du inte det, Robert? - Jo, jag antar det...

Jag ska åka dit i kväll. Följer du med?

Nej.

Jag kör hellre dit. Jag kanske fortsätter till Kanada efteråt.

Jag stannar inte länge, Tita. Högst en vecka.

Jag följer dig ut.

- Jag kommer om två minuter. - Vi har haft rast, miss Dupea.

- De avskyr mig. - Det är kanske bäst du stannar.

Jag har så mycket att prata med dig om.

Vi ses om några dagar.

- Jag är så glad. - Jag med.

Hej då.

Hallå?

Har du fått ledigt?

Är du sjuk?

Jag antar att du har hört om Elton.

Ja, ja... Jag hoppas du inte förtog dig för att hinna hit innan jag kom in.

Jag måste åka hem.

Min pappa är sjuk.

- Jag sticker dit i två, tre veckor. - Du sticker, punkt och slut.

Jag försöker ringa där uppifrån.

Kom igen, Dipesto. Jag har aldrig lovat nåt.

Har jag?

Jag skickar lite pengar, mer kan jag inte göra.

Jag försöker ringa där uppifrån.

Hej då, Ray.

Vill du följa med?

- Tycker du om det? - Jättemycket.

- Vad tusan sysslar de med? - Har de...råkat ut för en olycka?

- Vad tusan har hänt? - Rulla vidare, polarn!

Titta på min bil!

Jag har precis köpt den och styrningen är paj!

- Tur att ingen skadades. - Får vi lifta med er? - Kom, Terry!

- Ska du ge dem lift? - Vi kan inte lämna dem här.

Jag skulle kunna mörda bilförsäljaraset!

Vilken ohyfsad människa!

- Vad heter du? - Palm Apodaca.

- Vad heter du? - Terry Grouse.

Vadå...?

- Hur långt ska ni? - Washington.

Vi åker med dit och liftar vidare därifrån.

- Vart ska ni? - Alaska.

Alaska? Är ni på semester?

Hon vill bo där, det är renare.

Renare än vad då?

Berätta inte för alla, då åker de dit och då lär det inte vara rent länge till.

- Varför tror du det är renare där? - Jag såg ett foto.

Det är rent i Alaska. Det såg väldigt vitt ut.

Tror du inte?

- Jo, före det stora tövädret, så... - Före vad för nåt?

Jag var tvungen att åka, jag blir så deppig av all skit.

Och de gör mer skit.

De har så många affärer med skit att det inte är klokt.

- Vilka då? - Vilka? Människorna, förstås.

Snart får människorna inte plats.

De säljer mer skit som folk köper än du kan fatta... Skit!

All skit borde brännas upp i ett hål.

Ett så stort hål hittar de aldrig! Men ta mig som exempel...

När jag var ensam, innan jag var med Bobby -

- samlade jag på mig massor av sopor.

Sen kom jag på att jag borde ha en avfallskvarn.

Bara mer skit, värsta sortens skit!

- Det är massproduktionens fel. - Du är inte särskilt ren själv.

- Jag är inte vårdad, men jag är ren. - Nej, du är inte så farlig.

Men vissa...!

Vissa människors hus är för snuskiga.

Folk är mer vårdade än de är renliga.

Sånt ser inte jag i min värld, jag ser bara mer och mer snusk.

Folk skulle göra en kackerlackspryl, du vet, spreja huset varje dag.

Tänk om folk målade dörrarna i fina färger och hade blomkrukor utanför.

Det skulle inte vara så skitigt utan alla colaflaskor och whisky och alla skyltar.

Alla skyltar som säljer skit, de skulle förbjudas!

Jag vet inte... Jag vill inte ens snacka om det.

Folk är snuskiga, det är det värsta med dem.

Var de rena skulle det bli mindre våld, då hade de inget att reta sig på.

Smuts...

Nej, det är inget fel med smuts. Det är snusket!

Det orsakar mask och upplopp.

Följ lastbilen, de vet var man ska stanna.

Det är bara skrock.

Skitsnack! Lastbilschaffisar känner till de bästa ställena.

Nej, försäljare och poliser. Sånt vet servitriser, raring.

- Kalla mig inte raring, polarn. - Kalla mig inte polarn, raring.

Servitriser är otrevliga och snackar skit.

- Håll din tunga i styr! - Håll i det här...

- Om du tror att du kan... - Håll klaffen, allihop!

En vanlig omelett, tomater i stället för potatis -

- kaffe och rostat bröd.

- Inga byten av ingredienser. - Har ni inga tomater?

Bara det som står på menyn. Omelett serveras med potatis och småfranska.

Jag vet, men det är inte det jag vill ha.

- Jag återkommer när ni har bestämt er. - Det har jag.

En vanlig omelett utan potatis.

En kopp kaffe och rostat bröd.

Vi har tyvärr inte rostat bröd. Ni kan få tekaka eller småfranska.

Inget rostat bröd? Ni har väl smörgåsar?

- Vill ni tala med föreståndaren? - Hör du...!

Käften!

- Ni har väl bröd och en brödrost? - Det är inte jag som bestämmer.

Jag ska göra det så lätt jag kan för er.

En vanlig omelett och en kycklingsmörgås på rostat bröd.

Utan majonnäs, smör och sallad. Och kaffe.

En nr. 2: kycklingsmörgås.

Utan smör, sallad och majonnäs.

Och kaffe. Något annat?

Behåll kycklingen, ge mig det rostade brödet -

- och ta betalt för en kycklingsmörgås. Inga regler brutna.

- Ska jag behålla kycklingen? - Ja, mellan knäna!

Ser ni skylten?

Ni får gå! Jag har fått nog av era kvickheter!

Ser ni det här?

Fantastiskt att du kunde komma på ett sätt att få ditt rostade bröd!

- Fantastiskt! - Jag fick det ju inte.

Men det var klyftigt. Jag hade lappat till henne.

Människor...!

Djur är inte såna.

De tvättar sig jämt. Har du tittat på duvor?

De plockar jämt ohyra på sig själva och sina vänner.

Apor också. Fast de gör saker i det fria jag inte gillar...

Vet ni, jag läste att de har uppfunnit en bil som går på...

Som går på...när man kokar vatten?

- Ånga. - Visst. En bil som inte stinker.

Men vet ni, de låter oss inte få den. Kan ni fatta det?

Varför? Människan - hon gillar att det stinker!

Ni kan inte föreställa er all skit jag sett.

Vilken stank! Jag vill inte ens snacka om det.

- Är du deprimerad över din pappa? - Nej.

Då är det väl jag, då.

Vad är det med dig?

Är du deprimerad för att jag följde med?

Vem har sagt att jag är deprimerad?

Är det där ett glatt ansikte?

För om det är så, kan jag ta bussen tillbaka.

Jaså, du ska inte ta livet av dig? Hade jag vetat det, så...

Jag vet inte om jag kan sova.

Fattar du vinken...?

Jag får väl räkna får, då.

Ett, två...

Titta på den här kalla axeln...

Vad ska jag göra åt den?

Om du bara inte öppnade munnen skulle allt vara bra.

Försök dyrka upp den!

- Varför kan jag inte följa med? - Jag måste se hur det ser ut först.

Min far är sjuk och de är inte förberedda på att jag har nån med mig.

Hur länge ska jag sitta här?

Om du inte kan göra som jag ber dig kan du väl åka tillbaka söderut.

- Säg inte så där. - Försök förstå...

Jag vill inte göra det här, det borde du veta!

Visst, älskling.

Det ordnar sig, det finns saker för mig här.

Det finns ju veckotidningar och TV.

Jag försöker ringa om några dagar.

Hej då.

Han vet ju inte ens vem tusan jag är.

Minns du att mamma brukade säga... Å, förlåt.

Fortsätt.

Jag undrade bara hur länge Robert varit borta.

Tre år.

- Är det inte snarare två år? - Längre än så, Carl.

Du har ingen känsla för tidens gång, Tita.

- Det är inte sant. - Jodå.

- Vad har du gjort? - Olika ströjobb, inget av intresse.

- Spelar du inte alls? - Innan min olycka...

- Har du hört om min olycka... - Tita berättade.

Det är väldigt svårt att vrida på huvudet.

Speciellt åt det här hållet, då måste jag vrida på hela kroppen.

Det var tråkigt.

Det var tråkigt, sa jag.

Nå, som jag sa... Vad var det jag sa, Catherine?

Det var något som hände när du råkade ut för din olycka.

O ja! Jag hade precis varit på turné med Betenhellerkvartetten.

Far, Herbert och jag höll ett toppmöte om dig.

- Var var jag - putsade silvret? - Inte vet jag, fröken penisavund.

Jag hoppas jag hörde fel.

Jag avrådde dem från att anställa en detektiv för att hitta dig.

Du hade rätt att göra precis vad du ville, hur meningslöst det än var.

- Svårare var det inte. - Det uppskattar jag.

Antyd inte att pappa hade fel när han är med.

Tvinga honom inte, Spicer.

- Hur länge har du varit här? - Två månader.

Nå, övermättnad är min lott här i livet!

Carl...

Om du är klar, skulle jag vilja arbeta lite till.

- Naturligtvis, min kära. - Ursäkta mig.

- Jag hoppas du finner dig till rätta. - Inga problem.

Han kan kommunicera.

Jag ser om han uttrycker gillande eller ogillande - på ögonen.

Ja. Vilket register...!

Jag orkar inte se honom sitta där som en sten.

- Så illa är det inte. - Jo, det är det.

Stannar du ett tag?

Jag vet inte.

Andas!

Så ja!

Hej.

- Jag har letat efter dig. - Jag har varit och ridit.

- Sånt är farligt. - Att rida...?

Efter en hel dags pianospelande kan man få kramp av att rida.

Jag tycker om att rida. Jag gör det så fort jag får en chans.

- Det är väldigt uppfriskande. - Är det?

Själv gillar jag inte att bli alltför uppfriskad.

Inte?

- Vad gör du mer? - Tja...jag fiskar, seglar...

Går på konserter på fastlandet.

Det här känns larvigt. Du vet bättre än jag vad det finns att göra.

Inget.

- Inget? - Inget.

- Du måste ha tråkigt här. - Ja.

Jag har svårt att förstå det.

Jag har aldrig varit uttråkad. Ursäkta.

Vad ska du göra nu?

Nu ska jag tappa upp ett varmt bad åt mig själv.

Och sen?

Sen ska jag läsa lite noter och vila en stund.

Och i morgon?

I morgon? Då ska jag öva hela dagen.

Men i övermorgon är jag ledig.

- Carl går på hydroterapi på tisdagar. - I övermorgon...?

- Är du ledig då? - Ja, jag antar det.

Det är en sak jag har väldigt svårt att förstå.

Hur kunde du med din musikbakgrund...

- ...bara lämna det utan eftertanke. - Jag tänkte efter.

Hur kan du låta bli att spela? Det är så konstigt!

Jag spelar då och då.

Jag var till och med instuderingspianist ett tag.

- Balett, opera...? - En Las Vegasmusikal.

- Det är väl inte musik! - Visst är det musik.

- Hur är det? - Jag mår bara bra.

- Mer ingefärskaka? - Nej tack.

Äppelmos?

Du vet vad jag tycker, Ray.

Det är mitt förslag, för jag vet inte hur länge det dröjer.

Jag måste lägga på nu.

Jag måste lägga på, Ray.

Jag försöker ringa igen om några dagar.

Har du åkt då, så har du. Hej då.

Robert... Jag spelade far till sömns.

Kan du hjälpa mig?

Så ja.

Ska du verkligen spela, Carl?

Jag är i toppform, förutom nacken.

Du rör dig lite konstigt.

- Vad menar du? - 2-18.

Jag skulle inte vilja se dig sån där på en scen.

2- 19.

Jag skulle skaffa mig en gånglärare om jag var du. Det ser allvarligt ut.

Jäklar!

Titta...!

- Varför är du så taskig? - Han går ju konstigt, ser du inte det?

Jag ser inte sånt, jag är så van vid Carl.

Bobby... Tycker du att Spicer är tilldragande?

Härlig personlighet.

- Spicer har varit seglare. - Titta på honom!

Seglare är sadister.

Titta, det är inget fel på hur jag går.

- Var var vi? - Gameboll.

3-O till mig, Carl.

- Vad sägs om en returmatch? - Ska du inte till fastlandet?

- Du missar färjan. - Jag som började komma i gång.

Säg hej då till Catherine åt mig.

- Får jag spela nu? - Hälsa att jag kommer tillbaka imorgon!

- Var är hon, förresten? - Vem då?

Hon är i byn och handlar. Min tur!

Varför spelar du inte mot Spicer?

Spicer!

- Vad står på? - Inget.

Robert...

Kan du göra nåt för min skull?

- Kan du spela nåt för mig? - Catherine, din tur!

Vill du det?

- Så vackert. Jag är överraskad. - Tack.

Jag blev verkligen rörd.

- Vad är det? - Ingenting, jag bara...

Jag valde det lättaste jag kunde komma på.

Jag spelade bättre när jag var åtta.

- Det var känslan som berörde mig. - Det fanns ingen där.

- Ingen inre känsla? - Ingen.

Då var det väl jag som fyllde i.

Om du fyller i lite mer kanske det smittar av sig.

Det tvivlar jag på.

- Jag skulle kunna bli intresserad. - Inte jag!

Hur vill du ha det - dystert och allvarligt?

Alltså - du spelade...

...och jag svarade uppriktigt.

Du gjorde mig generad över att jag svarade.

- Det var inte nödvändigt. - Jo. Jag fuskade mig igenom Chopin.

- Du fuskade till ett svar. - Det är inte sant.

Det enda jag fått är menande blickar vid middagsbordet...

- ...och antydningar om "i övermorgon". - Jag har inte gett dig några blickar.

Och vad gäller "i övermorgon" så är det i dag.

Och tyvärr står jag här med dig.

Nu får du ursäkta, jag ska ta ett bad.

- Vad vill du egentligen? - Jag vill ha lite badolja.

Vad sägs om lite avocado? Eller lite jasmin! Eller det här?!

Vad är det för jävla teater du spelar?!

Ditt språk är inte särskilt charmerande.

Nej, det är rakt på sak.

Jag vill att du går nu, så att jag kan bada.

Är det rakt nog?

- Allvar... Är det vad du tycker är viktigt? - Ja, det betyder mycket för mig.

Då ska vi vara allvarliga. Och håll käften!

Ingen känsla?

Till slut sa jag som det var.

Han var min man och jag älskade honom.

Men det gick inte bättre den andra gången än den första.

Han var cellist. Och jag...

Jag var inte längre 17 och full av beundran. Så jag sa:

"Joseph, du är urkorkad"! och lämnade honom.

- Sa du det till honom? - Nåt i den stilen.

Det var runt den tiden som Joseph presenterade mig för Carl.

Hur mår du?

Fantastiskt.

Carl hjälpte mig tillbaka. Verkligen...

Han är mycket solidare än du tror.

Kan du diskret gå till andra sidan hallen nu?

Ja, jag tror att jag diskret kan gå till andra sidan hallen...

Robert...

Jag har tid i morgon innan Carl kommer tillbaka, om du vill...

Klart jag vill.

Helgalen!

Ni har verkligen en fin egendom här, mr Dupea.

- Hör han mig? - Han är inte hörselskadad.

Det var ju välsignat!

Det här är då bra mycket bättre än motellet och fiket.

- Hur kunde du åka härifrån, Bobby? - Jag vet inte.

- Har du bott på motell hela tiden? - I två veckor!

Och jag hade bara mig själv att prata med!

Men varför? Det finns ju gott om rum här.

Jodå, men Bobby sa att han måste åka hit först och kolla in läget.

Men tiden gick ju och pengarna tog slut.

Du lämnade inget nummer.

Och jag fick ta en taxi och åka över hit -

- i hopp om att jag inte trängde mig på.

Nej, inte alls! Du är så välkommen, så.

Å, tack.

- Så rart av dig att säga det. - Å, ingen orsak.

- Du har verkligen tjusigt hår. - Tack.

- Är det självlockigt? - Rayette!

- Vadå? - Ät upp din mat.

- Å, uppehåller jag er från desserten? - Inte då, ta god tid på dig.

Jag äter långsamt som en fågel.

Bobby skyfflar i sig som en grävskopa.

- Finns det nån ketchup? - Men herregud...!

Nu ska vi inte vara ohyfsade, Robert.

- Det är ingen fara, han menade inget. - Jaså, inte det?

Jag har aldrig varit med en sån lynnig man som Bobby.

- Allt väl? - Vart ska du?

- Hämta några vänner. - Jag vill tala med dig.

- Jag kommer tillbaka. - Jag vill förklara...

- Det behöver du inte. - Jo, det gör jag.

- Sätt fart, där framme! - Håll käften!

- Kör! - Det här går inte, jag måste köra på.

Kan du vänta en minut, Catherine?

Jag har inte varit rättvis mot Carl, det måste jag få säga.

Jag hör inte!

Jag är ledsen, allt är så förvirrande.

Vi ses i kväll.

Människan föds redan från början med sin arvsfiende.

Det är hans historiska, mytiska arv.

Aggression är förhistoriskt. Organismer beter sig i enlighet med sin natur -

- vilken bestäms av nedärvda villkor.

Den primitiva människan njöt av att slita motståndarna i stycken.

Jag tror att det är där problemets kärna ligger.

- Är det inte onödigt apokalyptiskt? - Jag är inte poet.

Finns det nån TV här i huset?

Jag påpekade för John att rationalism inte är något man förändrar fakta med.

Jag ser det mer som en ovidkommande manick, i stil med...

...en TV-apparat. Allt annat vore löjligt!

De visar en del bra grejer.

- Förlåt? - TV, ibland visar de bra grejer.

Det tvivlar jag starkt på. Och jag talar inte om massmedia.

- Det finns alltid hopp, för fåtalet. - Kärleken, då?

Vad är det med den? Har inte mer skada gjorts i kärlekens namn...

- ...än i vederstygglighetens? - Det tycker jag inte.

Du är en romantiker, Catherine. Och på väg att gifta dig igen.

Så du kan inte uttala dig objektivt, men fråga Carl.

Fråga honom om ens äktenskapet är befriat från det. Bara fråga!

Jag tycker att sådana här kalla, objektiva diskussioner är aggressiva.

- Ursäkta. - Det där var reaktivt!

För att inte dämpa din äventyrskänsla...

- Du har inte dämpat mig. - Det hoppas jag inte.

Jag talar inte franska.

- Vad är det för sorts vovve? - En bordercollie.

Jag hade en katt en gång, en liten fluffig sak. Bobby gav den till mig.

Minns du, Bobby?

- Den lilla kissemissen du gav mig... - Ja.

Den hade två vita små framtassar.

Jag var tokig i henne. Vi lämnade henne hos några vänner.

En bil mosade henne, hon vart platt som en pannkaka.

Hör! Förstår ni vad jag menar?

Ordvalet - placerat intill bilden av en fluffig kattunge.

Ordens tjuskraft: "mosade", "platt", etcetera, etcetera...

- Hon blev ju det! - Kanske det.

- Det var det jag försökte säga. - Sitt inte där och peka på henne.

- Förlåt? - Peka inte på henne, ditt äckel.

Vem fan tror du att du är som tjattrar om klass och vad hon står för?

Du borde inte ens sitta i samma rum, din uppblåsta nucka!

- Lugna ner dig. - Du är så jävla värdelös!

Ni är alla värdelösa!

Catherine!

Jag kan inte prata nu. Lämna mig i fred.

- Vad fan sysslar ni med? - Vem släppte in dig?

- Var är Catherine? - Det här är mitt rum.

Jag pratar med dig, Tita! Bort med tassarna från min syster!

- Ut! - Sluta!

Sluta! Lugna ner dig...

Ta det lugnt!

Ge dig!

Ge dig!

Bobby!

Jag ville bara prata med dig.

Det är meningslöst!

Ge mig en chans.

Jag försöker vara finkänslig, men du förstår ju bara inte.

Jag kan inte vara med dig, inte för Carls eller musikens skull, utan för din skull.

Du är en märklig människa.

Vad skulle det leda till?

En person som saknar kärlek och respekt för sig själv...

Som varken älskar sina vänner, familj, arbete, eller någonting...

Hur kan han begära att bli älskad? Och varför?

- Vill du bo på det här vilohemmet? - Ja.

Kommer det att göra dig lycklig?

Jag hoppas det.

Jag är ledsen.

Fryser du?

Jag vet inte om du är särskilt intresserad av att höra om mig.

Jag har inte gjort mycket av mitt liv -

- som du skulle kunna uttrycka någon sympati för.

Jag flyttar runt en hel del.

Inte för att jag direkt letar efter nåt...

Det är för att jag sticker från prylar som skulle gå snett om jag stannade.

Det börjar ju alltid bra...

Jag försöker låtsas -

- att du deltar i det här samtalet.

Min känsla är den att...

...om du kunde prata, så skulle vi inte prata.

Det är väl ungefär som det var innan jag stack.

Har du det bra?

Jag vet inte vad jag ska säga.

Tita tyckte att vi skulle försöka...

Hon verkar tycka att vi borde nå nåt slags samförstånd.

Hon förnekar helt att vi egentligen aldrig har kommit överens.

Det enda jag kan göra är be om ursäkt.

Vi vet båda två att jag ändå inte var särskilt bra på det.

Jag är ledsen att det inte fungerade.

Ska ni åka?

Jag sa en vecka, det blev längre.

Du tänkte åka utan att säga adjö till mig.

Jag ville inte säga adjö till någon.

Inte mig heller?

Jag ska säga adjö till dig, Tita.

Titta hit!

Hej då.

Kom nu.

Jag vill att Tita ska ta en bild på oss framför huset.

Jag fick aldrig en chans att tacka för allt.

Hälsa Carl att ni alla är mer än välkomna till oss.

Hej då.

Lägg av nu!

Fan, Bobby!

Sluta knuffa bort mig så där! Jag har fått nog av det för hela resten av mitt liv!

Kan du inte vara snäll som omväxling?

Det finns ingen som skulle kunna älska dig som jag.

Hörde du vad jag sa? Raring?

Jag går och köper en kopp kaffe.

Vill du ha nåt?

- Nej. - Har du några småpengar?

Har du inga småpengar?

Säkert att du inte vill ha nåt?

Full tank, tack.

- Har du ingen jacka eller nåt? - Nej.

Fan...den brann upp.

Allt i hela bilen brann upp.

Rubbet. Det här är allt jag äger och har.

- Jag har en där bak om du vill ha den. - Nej, jag klarar mig.

Som du vill, men en sak ska du veta...

- Det är kallt som fan dit vi ska. - Det är okej.

Jag klarar mig.

Jag klarar mig.

Översättning: Kajsa von Hofsten

Bearbetning: GELULA & CO., INC.

© anoXmous https://thepiratebay.se/user/Zen_Bud/