Original subtitles

Varje år, på årsdagen av Linns försvinnande–

–åker jag till hennes föräldrar och lovar att aldrig ge upp.

Jag ska hitta henne.

Gud, vad skönt att ni hittade henne. Tack.

Nu har vi inte bara en mördare–

–vi har äntligen kunnat upprätta en anmälan om mord också.

Jag ska leta överallt efter vapnet som du dödade Linn med.

Och då är du fast.

Hej, Nelly.

Hej.

Du kanske inte vet vem jag är, men...

Det var jag som utredde försvinnandet.

Din mammas försvinnande för 16 år sen.

Kan jag gå med dig så kan vi prata lite?

Jaha...

Är det du som håller på och förföljer min pappa?

Det handlar inte om din pappa, utan om din mormor och morfar.

Och din mamma.

–Kände du min mamma? –Nej, jag träffade inte henne.

Men din mormor och morfar känner jag.

–Kul för dig. –Skulle inte du ta och träffa dem?

Det skulle betyda mycket för dem. Och kanske för dig.

–Fast pappa säger att... –Men ge det en chans.

Blir det inte bra så... Ja, då har du i alla fall försökt.

–Jag måste till skolan. –Vad läser du?

–Mediaprogrammet. –Det låter roligt.

Det fanns inte i skolan på min tid.

–Herregud, vad fina. Hur gamla? –Fyra veckor.

Jo. Det var det här med plasten. Byggplasten.

Det var ju Johnny, min man, som stod i butiken.

Jag hade bara hand om det ekonomiska.

Det är väl inte så bara.

Nej, men jag träffade aldrig Jesper Haapalahti när han var i butiken.

Fast det pratades ju mycket om honom då när Linn försvann, förstås.

Och Johnny berättade att Jesper och Linn–

–var i butiken och handlade för att bygga upp en vägg–

–inne i lägenheten för att ha ett extra rum–

–till lillflickan sin, så...

Ni tänkte aldrig på att kontakta polisen?

Nej, men att han hade handlat lite byggmaterial med sin tjej–

–var väl inget att berätta?

Nej, det är klart. Och din man, han gick bort?

Ja, det var nåt år då efter att vi la ner firman.

Vi skulle äntligen ta det lugnt och njuta av livet.

Ja... Du är kattmänniska du, det ser jag.

Ja, jag hade två stycken.

En dog, hon blev påkörd, stackaren. Och den andra försvann.

Det var hemskt. Hemskt vad man kan sakna dem.

Ja, jag förstår dig.

Vi vet alltså att det är av kaliber .22. Vi har provskjutit allt.

För att matcha med kulan som hittades i Linns huvud.

–Men ingen träff. –Skit.

Och gick igenom allt man fick in under senaste vapenamnestin...

–183. –Precis. Här är listan.

En annan grej från när Jesper bodde i Haparanda.

Det kom in en anmälan från en parkeringsvakt.

Gunilla Karlsson anmälde honom för hot mot tjänsteman.

–Ja, och? –Han fick dagsböter.

Vi måste höra den där parkeringsvakten.

–Okej, gör det du. –Hon bor i Haparanda.

Det finns ju telefon.

Vi måste prata med henne mellan fyra ögon.

Jag tar inte hit henne på förhör från Haparanda–

–för han blev arg över en P–bot.

Sen har vi plasten som Linn blev invirad i.

Han köpte precis sån plast ett par dar innan mordet.

Man får köpa byggmaterial när man ska bygga om.

Ni hör ju vad vi säger. Vi måste bevaka vartenda steg han tar.

Det är ju som med Palmemordet. Mordvapnet. Vi måste ha det.

Ska vi vänta tills han gör nåt mer skit innan vi agerar?

Han är farlig! Vi måste ta in honom!

Vi har varken grunder eller resurser för det.

Jag kan beordra honom att stanna i landet–

–för han är en del av utredningen, mer kan jag inte göra.

–Skitprat! –Tagga ner.

Vad gör hon här om hon inte vill hjälpa till?

Då kan hon göra pappersjobb åt "Von Posten".

Ta reda på fortkörningar i stället om du tycker det är så jobbigt.

Det är bra, Moa! Bra tempo.

Det är bra, tjejer! Ligg i! Ligg i där!

–Hej. –Hej, det är jag. Vad gör du?

Jag matar hunden.

Jag skulle behöva prata. Kan du komma förbi?

Nej, du vet att jag inte kan.

Hej.

Vi kan inte fortsätta så här. Det fattar du väl?

Ja.

Jag måste nog ändå flytta.

Jaha?

Sivving äger farmors hus och hans brorsdotter–

–vill stoppa Sivving på hem och sälja båda husen.

Det går Sivving aldrig med på.

Nej. Men jag kan inte pressa honom om det nu.

Nej, det är klart.

Du och Elin vill inte ha en inneboende?

Rebecka, jag ber, ring inte mig mer så här.

Varför kommer du hit och ligger med mig då?

Varför kommer du hit och ligger med mig?

Det var ett misstag, det händer inte igen.

Det säger du varje gång.

Ja, det är ett jävla misstag varje jävla gång!

Hälsa Elin!

–Hej. –Hej.

–Vad håller du på med? –Tränar.

Du vet vad jag menar. Det kom in en anmälan–

–från Jesper Haapalahtis advokat om att du förföljer honom.

–Advokaten? –Sluta larva dig!

Jesper Haapalahti, förföljer du honom?

Jag vet vad han håller på med. Jag vet vem han är.

Han har unga tjejer omkring sig som inte vet vad han är kapabel till.

Backa, annars får jag plocka bort dig från utredningen.

Jag ska hitta mordvapnet. Och sen ska jag krossa honom.

Som en jävla lus ska jag krossa honom.

–Du får inte förfölja honom. –Jag vet att jag har rätt!

Det är en sak att veta att man har rätt, en annan att få rätt.

Jag är orolig för dig. Jag har inte sett dig sån här förut.

Ska du inte med i kväll? Vi ska ta en öl efter jobbet.

–Så får du tänka på annat lite. –Nej, det ska jag inte.

Nej, nej.

Vad kul att du följde med, Terje.

Ja. Jag har dopat mig i Echinagard nu. Vi får se hur det går.

–Jag tar första. Vad ska ni ha? –En liten mellanöl.

–Skit i mellanöl. Bärs. –Jag följer med till baren.

Men Gud, titta...

–Nej, det är ju von Post! –Ja, han sitter där helt själv.

–Hämta hit honom. –Nej, fan!

Jo. Men vad fan skulle du göra om det var du som satt där?

Jag går och hämtar honom.

Helvete. Druckit så jävla mycket.

Nej, men hon sa bara: "Nu har du spenderat 30 år"–

–"i den här avkroken." Nu var hon trött på det.

Och om jag ville vara med henne så var jag välkommen att flytta med.

Men Gud, vad ska du göra?

Jag vet inte.

Äh, ni tycker säkert det är skönt att jag försvinner.

–Nej, sluta. –Jo, jag känner er rätt.

Här kommer shotståget.

Det här var en riktig klassiker när jag var bartender på Rhodos.

I mina unga år.

Jävlar! "Unga år"? Hur gammal är du? 24 och ett halvt?

Jo, man tackar.

–Jag bjuder på en omgång till. –Ja.

–Vad fan var det där? –Det där... Det var passion.

Vad gör du?

Jag försöker komma in i bilen, men den vill inte.

Men... Har du tryckt på knappen då?

Tack.

Hörru... Hur mår du?

–Vart ska du? –Haparanda.

Va?

Jag måste ju prata med den där P–lisan.

Nej. Du kan inte åka dit nu.

Jo, men jag ser på dig, du mår inte bra.

Ja, men vad ska jag göra då? Jag måste.

Jag kör dig.

Är det Gunilla?

Det var inte första gången som nån har fått frispel–

–det är jag van vid. Men han... Han var specifik.

Som att han verkligen tänkt ut vad han skulle göra med mig.

Vad sa han då?

Han sa att han skulle pilla ut mitt öga med en kniv.

Och han visste precis vilken kniv han skulle använda och...

Vadå för kniv?

"Jag vet precis vilken kniv jag ska ta. En sån där lång"–

–"smal japansk kniv som jag brukar ha och filea fisk med."

"Riktigt vass och fin är den, den blir jättebra."

Tror du han skulle vara kapabel till att verkligen göra nåt sånt?

–Jo, det tror jag. –Gunilla, jag tar den här nu.

Nej, låt bli. Det är deras. Det är polisens.

Ja, nu får ni bege er för kollegan är nitisk och... Tack.

Det är vi som ska tacka.

Hej! Nelly!

–Hej. –Kom in.

Kristina? Kristina? Du måste komma.

Men vad är det?

Hon ser ut som jag.

Får jag krama om dig?

–Tja. –Tjena.

Fått in en anmälan om ett stulet vapen.

Få se. En Anschutz .22!

Precis.

På Furvägen? Furvägen... Var fan har jag...?

Jag är säker på att jag har hört det nånstans.

Okej. Jesper Haapalahti växte upp där.

Boom.

Vapnet som blev stulet, hade du det för 16 år sen?

–Jo. –Hade du den på den där då?

Nej. Jag hade det i skåpet där borta.

Ja, i skåpet med tvättmedlet, bredvid tvättmaskinen.

Så alla som visste om det hade kunnat använda det?

Men det är bara jag som bor här.

–Känner du Jesper Haapalahti? –Ja, han växte upp här.

Han bodde här bredvid med farsan sin. Lekte jämt med grabben vår.

Men så delade vi på oss, jag och frugan.

Hon tog pojken med sig och for.

Sen har jag inte sett så mycket av Jesper.

Jag ringer tekniker.

Men farsan hans bodde kvar här tills han dog häromåret.

–Vi rör inget mer här nu inte. –Vad tänker ni göra?

Du kan vänta där utanför, bara. Det blir jättebra.

Men det är ju mordvapnet. Det är mordvapnet.

Det är det gamla mordvapnet som har stulits.

Jo, förmodligen.

När han hörde att kroppen hade hittats, återvände han–

–och stal vapnet. Samma som han använde för 16 år sen.

Kyligt ändå. Att inte göra sig av med vapnet direkt efter mordet.

Nu har han röjt undan vapnet. Nu när det börjar brännas.

Den tekniska undersökningen hos grannen gav ingenting?

–Nej, ingenting. –Okej.

Vad har han gjort av vapnet?

Ja, det är frågan.

Snoris! Vad gör du ute? Nämen, vad gör du ute?

Hej. Det var olåst och jag orkade inte vänta ute längre–

–så jag gick in. Har du jobbat sent i dag?

Ja, jag var till Haparanda i går.

Och så åkte jag direkt till stationen.

–Där har jag bott. –Jag vet.

Jaså, jag hade inte låst, säger du.

Nej, typiskt poliser. Ni litar på alla.

–Vill du ha godis? –Gott.

Jo, jag... Jag tänkte berätta en sak.

Samma dag som nyheten kom att ni hade hittat kroppen...

Mammas kropp under bolagshotellet.

Den dagen så var jag ute och övningskörde med pappa.

Rätt var det var så blev han som helt konstig. Han...

Eller först var han glad och sa att jag skulle hålla...foten...

Låtsas att jag hade ett rått ägg mellan foten och gaspedalen och så.

Och sen helt plötsligt så sa han bara att jag skulle stanna bilen–

–och så klev jag ur. Och så körde han iväg bara.

Han hade skitbråttom. Han bara lämnade mig där.

–Vart skulle han då? –Jag vet inte.

Det hände nånting med honom.

Jag bara vet att det var nåt som var viktigt. Jag bara vet det.

Den 14 gick det ut i lokalnyheterna att Linns kropp var hittad.

Vi har kollat Jespers telefon för den dan.

Och här och här har telefonen kopplat upp.

Men det här, det är Furuvägen.

–Hos grannen. När han stal vapnet. –Precis.

Och efter det så har han kört hit till sjön Sautusjärvi.

–Två mil norr om stan. –Precis.

Nu jävlar i mig!

Kom hit, det är ett hål här.

Ja, men här är det. Det var inte gammal is det där, inte.

Duktig!

–Hej. Hur går det? –Jo, de är på gång.

Jag har det!

Yes! Där har vi det!

Men hej, sötis. Hej, hej. Hej!

Kan du låta bli hunden nån gång?

Peta inte på henne när hon är på jobb.

Är du svartis? – Han är så dum, din husse.

Ska du komma och bo hos mig i stället?

–Ska du leka med Snoris? –Tintin, kom. Kom!

Krister? Kör försiktigt nu. Låt inte känslorna påverka din körning–

–så du kommer hem säkert till Elin.

Alltså, de där två...

Tyst på dig! Du får sluta med det där.

Håll dig borta från henne. Hon är för fan inte klok.

Nej, Elin, hon är nog bra.

Bäst faktiskt.

Fattar du det, hundskrälle?

–Välkommen till mobilsvar... –Inget svar?

Enligt Nelly stänger han av telefonen när han behöver lugn och ro.

Han ska fanimej inte ha nån lugn och ro!

Okej. Men det har gått ut rikslarm.

Gällivare har skickat förstärkning så vi har många patruller som letar.

Tommy och Dennis, ni stannar och tar nattpasset.

–Jag stannar också. –Bra.

Jag åker också hem. Men ring mig så fort det är nåt.

–Sov gott. –Sov gott.

Men hej, Rebecka. Vad sen du är, jag trodde aldrig du skulle komma.

Vad gör du här?

Jag ser att du har papper om Nelly här.

De är för utredningen.

–Sätter du på lite te? –Va?

Sätter du på lite te? Jag har väntat skitlänge på dig.

Jag har hunnit läsa socialens utredning om dig här.

Den var intressant. Det är mycket jag inte visste om dig.

Det är klart att det var nåt fel på dig–

–det förstår man direkt när man träffar dig.

Du är "uppfuckad" på nåt sätt. Det står skrivet i pannan.

Nu förstår jag.

Nej.

Sätt dig.

Jo, jag förstår. Det är jobbiga grejer.

Känsliga grejer, det där med skuld. Tro mig, jag vet hur det är.

Det finns ju många likheter med Nelly också.

Hon blev också av med sin mamma när hon var riktigt liten.

Men sen... Sen förlorade du pappa också, ser jag.

Det var en olycka. Eller var det självmord, det med?

–Det var en olycka. –Olycka?

Ett långt utdraget självmord, om du frågar mig.

Det verkar ha blivit som värst för honom efter att... Nu ska vi se.

Efter att du flyttade. Var inte det lite väl grymt?

Sluta.

Ja, men en del är ju såna.

De liksom tar kål på alla omkring sig. Skadar dem.

Jag känner igen typen när jag ser den.

En del ska inte ha människor nära sig.

Fuck! Nej!

Nej, det är ju inte bara ditt fel. Det är lugnt.

Så mycket kan jag säga, att Nelly har fått allt man kan begära av mig.

Mat. Fina kläder. Resor till Thailand. Gitarrlektioner.

–Men hon har fått lögner också. –Ja.

Man ljuger väl om det man behöver, eller hur?

Jag gjorde det som var bäst för Nelly.

Hade det inte varit för du och den där gubbjäveln med mustasch–

–som hade kommit och rivit upp alltihop–

–hade Nelly kunnat fortsätta haft det bra.

Den där tar jag hand om. Du tar fram tepåsarna.

–Jag hittar inget. –Va?

Jag hittar inga.

Fy fan, vilken sopa du är. Du kan inte ens bjuda på te. Sätt dig!

Men titta, du har ju te.

Nelly tycker också om Earl Grey.

Vi har allt vi behöver på dig. Fingeravtrycken matchar.

Okej.

Ja, det finns ju nåt skönt i det också.

Den här känslan att man inte har nånting att förlora.

Jag har ingenting att förlora.

Jag har tänkt mycket på dig.

Vad ska vi göra?

Vill du göra nåt med mig?

Det har gått ut ett rikslarm efter dig. Du kommer inte komma undan.

Så, du bor i din farmors gamla hus i Kurravaara? Ensam.

Är inte det lite misslyckat?

Varför har du ingen kille? Du borde ha nån som tar hand om dig.

Men är du helt jävla dum i huvudet?

Ja, tydligen. Fan!

Men slappna av. Jag ska inte göra dig illa.

Du är redan så skadad så dig behöver man inte göra illa.

Stanna din jävel! Stanna, för fan!

Det är bra. Allt är bra.

Tack.

Vi har fått träff. Det är hans fingeravtryck på geväret.

–Hundra procent? –Hundra procent.

Och kulan i Linns kropp matchar geväret?

–Då har vi allt. –Vi har allt.

Inga fler indicier.

Du får inte bättre teknisk bevisning än så här.

Halleluja! Tack!

Du vet väl att det är kört?

Fast det beror väl på vad man menar med "kört"?

De kommer skicka brev till mig. Med hjärtan på brevpappret.

Hur så?

Kvinnor mellan 15 och 70. De kommer skriva brev till mig.

De kommer bli kära i mig. De kommer att besöka mig.

Sen kommer jag välja ut några som jag blir ihop med.

Jag kanske förlovar mig. Jag kommer att få ligga.

Fy fan, vad jag kommer få ligga!

Du är verkligen patetisk. Vet du det?

Hej!

Hej. Jag har råkat köpa kattmat.

Jag hade glömt att jag inte har nån katt längre.

Jag är lite snurrig. Och så hade jag inget kvitto kvar.

Det är synd om det inte kommer till användning. Ja.

Älskar du mig?

Vad är det med dig? Det är femte gången du säger det i dag.

Hej!

De släpper ut mig härifrån!

–Är det sant? Kan jag komma? –Nej, lugna dig lite.

I morgon, säger de. Efter ronden, halv tio.

–Kan du komma då? –Självklart. Jag kommer.

Jo, en sak till... Jag hörde att Marie och Thomas–

–hade varit elaka mot dig. Det ska du inte bry dig om–

–för jag har ordnat upp allting! Jag skrev över Elinas hus på dig.

Ja, det var ju ditt redan innan, tyckte jag.

Men nu är det det på riktigt. Papper och allt.

Vad vill du ha till middag?

Falukorv och stuvade makaroner!

Ska bli! Hej då.

Vad håller du och Krister på med egentligen?

Inget. Nej, det var Sivving jag pratade med.

Han kommer hem.

Grattis, eller vad säger man? Hur mår han då?

Bättre. Han ska börja på sjukgymnastik nu.

–Fy, vad är det som stinker? –Vadå, fisksoppa?

Ja...

Du... Kom och sätt dig.

Text: Pablo Diaz Bernal www.sdimedia.com