All language subtitles for It.Was.Fifty.Years.Ago.Today.Sgt.Pepper.And.Beyond.2017.720p.BluRay.H264.AAC-RARBG

Augusti 1966
B�rjan p� ett enast�ende �r...

Det var bara 22 �r sen kriget.

F�rst har vi ett Storbritannien
som skildras i svartvita bilder-

-och sen kommer en ny tid, i f�rg,
d�r Beatles l�g i framkant.

-John, ser du fram emot turn�n?
-Ja.

Kontroversen om religion...
�r du orolig f�r hur det blir i USA?

Ja,
men jag hoppas att det ordnar sig.

-Blir det en kontroversiell turn�?
-Nej, det blir bra.

-Varf�r tror du det?
-Det blir bra.

Vi kommer att demonstrera
f�r att stoppa framtr�dandet.

Det h�r lilla g�nget demonstranter
var de enda som protesterade.

Beatles var st�rst i v�rlden.

Beatles var lika stora
som presidenter och statschefer.

-Hur m�r ni? Kan ni s�ga hej?
-Hej.

-S�g hej, killar.
-Hej!

-John, �ngrar du det du sa?
-Ja.

De var mycket mer popul�ra �n...
Jag t�nker inte n�mna namnet.

Men de var mer popul�ra �n kyrkan.
Det finns det ingen tvekan om.

Det var h�r problemen b�rjade,
i studion p� radio WAQY-

-som n�r ut till 750000 lyssnare
i Birmingham i Alabama.

Tommy Charles hade l�st vad John
Lennon hade sagt om kristendomen-

-som tidigare
hade g�tt obem�rkt f�rbi.

N�r Jesus levde var det nog runt
300 personer som h�rde honom tala.

�ven om man t�nker p� nutiden-

-och vad han betyder f�r samh�llet,
s� var Beatles st�rre.

Men p� den tiden
var man besatt av Jesus i USA.

Jag tackar Gud f�r
att Jesus �r popul�r hos mig.

Han fr�lste mig f�r 31 �r sen.

-�r han popul�r hos er?
-Amen!

Beatles var inte ens kvalificerade
att prata om mj�lkpriserna.

De s�g upp k�nslor som svampar-

-s� de upplevde
att de �ldrades dubbelt s� fort.

Jag vet att Brian var orolig
innan de �kte till USA.

Men det var oskyldigt sagt av John,
f�r de var ju st�rre.

Fler ville ha Beatles �n kyrkan.

-�r du orolig f�r Beatles?
-Ja.

-F�r vad?
-Deras s�kerhet.

-Vad kan man g�ra?
-lnte mycket.

I det h�r landet
har s�kerheten alltid varit stor-

-och turn�erna har alltid
varit v�larrangerade.

Man br�nde skivor i Memphis och
killarna var r�dda att bli skjutna.

Det var underligt.

Kritiken har kommit fr�n Bibelb�ltet.
Kommer ni att l�gga om turn�n-

-f�r att undvika omr�den
d�r man br�nner bandets skivor?

Nej.
Jag har pratat med flera promotorer.

Senare ska jag ha
ett m�te med n�gra promotorer.

De �r inte oroliga att n�gra
konserter kommer att st�llas in.

Om promotorerna skulle vilja
st�lla in konserter-

-skulle jag inte s�ga emot.
Konserten i Memphis-

-som ligger n�rmast
d�r det h�r br�t ut-

-s�lde mer biljetter i g�r
�n de hade gjort innan.

Tony Barrow tipsade Datebook
om intervjuerna.

Han kom till Art Unger, redakt�ren,
och sa: "Det h�r passar dig."

Men Art Unger skickade det vidare
till radiok�ndisar.

Han skickade det
till radiok�ndisar i Alabama.

Det var d�r det b�rjade.

-Har du sett ditt uttalande?
-Jag har sett en version av det.

-K�nns det b�ttre nu?
-Ja, om det k�nns b�ttre f�r er.

Men det var inte s� m�nga som var
uppr�rda som folk fick mig att tro.

De best�mde sig f�r att inte
st�lla in, om John bad om urs�kt.

Det gjorde han, men motvilligt.

Min j�mf�relse g�llde England.

Vi betydde mer f�r ungdomarna
�n Jesus.

Jag menade det inte som kritik.
Det var bara fakta.

Det st�mmer b�ttre i England �n h�r.

Jag s�ger inte att vi �r b�ttre-

-och jag j�mf�r oss inte
med Jesus eller Gud.

Det jag sa uppfattades fel.

George sa: "De l�r bara k�pa fler
skivor f�r att ers�tta de uppbr�nda."

Vad tycker du?
F�r gruppen s�ga vad de tycker?

Absolut.
Jag har aldrig sagt n�t annat.

-Sa du att John skulle be om urs�kt?
-Vi kom fram till det gemensamt.

Jag har aldrig styrt �ver dem-

-n�r det g�ller l�tar,
det konstn�rliga eller vad de s�ger.

Alla best�mmer sj�lva, och jag
bidrar med en femtedel av tankarna.

Allt det h�r h�nde
i slutet av en l�ng v�rldsturn�.

Andra saker hade h�nt.
De hade f�tt d�dshot i Japan.

Sen blev de slagna p� Filippinerna
f�r att ha nobbat Imelda Marcos-

-och inte kommit p� hennes bjudning.
Det h�r var droppen.

De trodde att de skulle bli m�rdade.

S� pass tidigt
b�rjade folk t�nka p� s�nt.

-Vad h�nde p� flygplatsen i Manila?
-De sparkade och puttade oss.

Vi var r�dda.

-Hur r�dd var du, George?
-Jag var livr�dd.

Det var hemskt.
Det var fem stora killar.

-De var bev�pnade.
-De sparkade oss.

De ville att vi skulle bli
s� illa behandlade som m�jligt-

-innan vi kom till flygplatsen.
Vi skyndade oss.

Jag f�rs�kte undvika de personerna.
De f�rs�kte st�lla till problem.

Ja, det var de fem.

-Fick ni b�ra ert eget bagage?
-Bara v�rt handbagage.

V�ra roddare b�r v�ra v�skor.

-De st�ngde av rulltrapporna.
-Vi fick b�ra upp f�rst�rkarna.

-Hur m�nga demonstranter var det?
-Jag trodde att det var 30.

Det var en liten arm� som slog oss.

Sen stod det tio stycken bakom
och buade.

N�r vi tittade efter
var det en massa ungar.

De stod d�r som Gestapo och buade.

Vi visste att de ville br�ka.
De puttade oss.

Och om vi hade gjort n�t...

-Hade ni en trevlig resa annars?
-Ja, j�ttebra.

-F�rutom den morgonen.
-Japan var fantastiskt fint.

-Delhi var fint.
-Alla var trevliga i Japan.

De borde ha tagit �ver Manila.

-Vill ni spela i Filippinerna igen?
-Nej, aldrig.

N�r de var i Delhi b�rjade de
prata om att sluta turnera.

Brian blev utom sig,
f�r d� skulle inte han beh�vas-

-om de bara skulle vara i studion.

Han var i sitt esse
n�r han bokade turn�er f�r Beatles.

Han �lskade n�jesbranschen
och gillade spektaklet.

Beatles kom ut fr�n logen
f�r att spela en andra konsert.

Varje steg �vervakades noga
av 82 poliser.

Det var helt galet kring Beatles.

Det var fantastiskt att de stod ut
och gjorde det som v�ntades av dem.

N�r man t�nker p� vilket ego
�ven mindre rockband har i dag...

Det Beatles stod ut med-

-f�r att det skulle vara s�,
var otroligt.

Beatles plan k�rde bort fr�n
de hundratals v�ntande fansen-

-till en �vergiven landningsbana.

Ett halvdussin ungdomar
smet ifr�n s�kerhetsvakterna.

Beatles var oroliga �ver att bes�ka
S�dern, men turn�n har g�tt bra.

Efter halva turn�n har de
dragit in en halv miljon dollar-

-och "Yellow submarine"
har s�lt en miljon ex.

-�r det er f�rsta resa till S�dern?
-Nej, vi har varit i Texas.

-Vart ska ni h�rn�st?
-Till Cincinnati.

-Hur l�nge blir ni kvar i USA?
-I tv� veckor.

-Vad �t du till lunch?
-Jag �t inte s� mycket.

-Nu m�ste vi �ka.
-Tack.

De kom ut fr�n logen och John sa:
"Vi borde inte ha gjort det h�r."

De hade haft tv� listettor, och nu
kom de tillbaka till en liten klubb.

Men de lovade att g�ra ett gig till.

Det fanns bara en pytteliten loge.

Det var vi, Beatles och ett annat
band d�r. De var inte glada.

John skrattade. Det stod ett piano
p� scenen med ett stort �verdrag.

John sa: "King Size Taylor
har gl�mt sin regnrock."

Tjejerna skrek som tokiga
och str�mmen gick-

-f�rutom en liten gl�dlampa
p� scenen. - Minns du det?

Alla undrade vad som h�nde.

Paul satte sig vid pianot
och b�rjade sjunga.

John spelade p� sin akustiska gitarr,
s� den h�rdes lite grann.

Vi trodde l�nge att det var en av
Pauls pappas l�tar fr�n 1920-talet.

Det var s� det l�t. Men n�r
vi fick "Sgt Pepper" -skivan...

"When I get older..."
Vi hade h�rt den l�ten 1963!

Det kvittar om folk inte gillar
v�ra skivor eller vad vi s�ger.

De har r�tt att k�nna s�, men d�
vill vi inte ha n�t med dem att g�ra.

Alla har r�ttigheter, Harold.

Mot slutet var det ren galenskap.
De kunde vara var som helst.

De visste inte
om de var i Wales eller i Tokyo.

L�tarna fr�n "Revolver"
gick inte att spela live.

De spelade bara lite fr�n "Rubber
soul" och inget fr�n "Revolver".

F�rutom rockmusiken
b�rjade de spela mer melodiska l�tar.

Man beh�vde h�ra
detaljerna i l�tarna-

-men de h�rde ingenting.

Jag jobbade f�r Yardbirds
n�r Beatles kom till New York.

Brian var d�r,
men jag tr�ffade bara promotorerna.

Brian ville bara ha 10000-15000
sittplatser p� grund av ljudproblem.

De ville inte
bli �verr�stade av skrik.

Men polisen sa nej. 100000 personer
skulle �nd� dyka upp.

Det var farligt
att ha s� m�nga utanf�r.

Det var ingen som var girig.
Det var polisen som best�mde.

Turn�n var som ett f�ngelse.
F�rst n�r de kom hem slapp de fria.

De fl�g runt hela v�rlden. Folk skrek
s� att de inte h�rde sig sj�lva.

Det var inte s� de ville ha det.
Det var inte kul l�ngre.

John ber�ttade om det f�r mig
vid en middag i New York 1980.

De �ndrade orden i "Twist and shout"
till "I'm pissed with gout".

Han tyckte att det var urkul,
och ingen h�rde �nd� vad de sj�ng.

L�ngst fram satt
sm� barn i rullstolar.

John fick panik. Han hade
en fobi f�r fysiska handikapp.

De stackars barnen
rullades in i logen efter konserten-

-som om Beatles kunde hela folk.

Och ok�nda m�nniskor brukade
ta rullstolarna och rulla in barnen.

Det var fasansfullt,
men de stod ut med det.

George sa att de inte utvecklades.

F�rr hade de utvecklats genom
att f� feedback fr�n publiken.

Nu kunde de inte se publiken.

I Candelstick Park stod de i en bur.
Det var l�ngt fr�n The Cavern.

Vi anv�nde apparater
som hade reglage f�r volym, ton...

...och bas. Det var tre knappar!

Vi hade inga datorer
med blinkande lampor.

I kontraktet stod det
att promotorn skulle tillhandah�lla-

-tv�, tre mikrofoner och belysning.

L�tar som "Eleanor Rigby" hade inte
den publiken g�tt i g�ng p�.

Den gick inte att dansa till, och
recensenterna s�g det som dystert.

Kyrkor, ensamma kvinnor och d�d
var inte typiskt Beatles.

Beatles har l�nge,
tack vare deras popularitet-

-kunnat s�ga vad de vill-

-utan att t�nka p� hur det
ska bem�tas eller hur klokt det �r.

-Var han inte bara �rlig?
-Han �r s� nonchalant.

Hans attityd �r s� bisarr
att man inte vet om han �r �rlig.

Har det h�r br�ket p�verkat turn�n?
Vad tror du, Paul?

Det har gjort allt mer hektiskt.

Presskonferenserna betyder mer.

Folk har sagt
att vi �r mindre nonchalanta nu-

-men fr�gorna �r mer allvarliga.

Det har inte p�verkat biljettk�pen.
Lika m�nga har kommit.

F�rutom den f�rsta spelningen
i Memphis, d�r det kom lite f�rre.

Musikbranschen i England
f�r�ndrades 1966-1967.

Man b�rjade anv�nda ordet "rock".

1967 �rs st�rsta h�ndelse
var Monterey Pop Festival.

P� den popfestivalen spelade band
som vi nu kallar rockstj�rnor.

Men pressen b�rjade anv�nda
ordet "rock".

De anv�nde ordet f�r grupper
som inte var marionetter-

-och som spelade sin egen musik.

De var emot etablissemanget
och hade l�ngt h�r.

Stones var de f�rsta, och sen
gick The Who �ver fr�n pop till rock.

-T�nker du spela Beatles igen?
-Capitol Records fr�gade mig det.

Brian Epstein ville veta
n�r vi skulle upph�va f�rbudet.

De ville veta vad som skulle kr�vas
f�r att vi skulle g�ra det.

Jag sa att jag inte
har satt n�t pris p� det.

Jag vill
att de ska f�r�ndra min syn p� dem.

Jag vill se dem mogna lite grann,
antar jag.

Tommy Charles, som startade br�ket-

-spelar inte era skivor
f�rr�n ni har mognat.

Han f�r g�rna l�ta bli att spela dem.

N�r folk h�r oss s�ga saker
tycker de att vi �r barnsliga.

Bara barn s�ger s�nt.

Har det utvecklats till en h�xjakt?

Vad tycker ni om
att ni f�r fr�gor om Vietnam?

Om vi f�r folk att tycka
att krig �r d�ligt s� �r det bra.

Det vore l�jligt om de inte skulle
n�mna Vietnam n�r vi �r i USA.

-Men varf�r fr�gar de er?
-Artister f�r alltid fr�gor om s�nt.

S� �r det i Storbritannien ocks�.

Man kan inte h�lla tyst om
v�rldsh�ndelser om man inte �r munk.

F�rl�t till alla munkar.

De ledde kampen som redan p�gick:

Revolutionen som gjorde ton�ringar
till m�nniskor.

"Swinging London"
var en enorm r�relse.

Alla hade
l�ngt h�r och sk�gg och mustasch.

De bes�kte UFO Club, och Pink Floyd
h�ll p� med psykedeliska grejer.

Det v�xte fram ett nytt mode
och allt f�r�ndrades hela tiden.

Jag var modell, och vi hade en butik.

Ibland jobbade jag i butiken.
Killar fr�n andra butiker kom dit.

Vi bytte skivor. Allt handlade om
musik och hur vi s�g ut.

Paul var med om en motorcykelolycka
och skadade en framtand och l�ppen-

-dagen innan de skulle filma videor
till "Rain" och "Paperback writer".

Han b�rjade odla mustasch
f�r att d�lja sin trasiga tand.

Han gick inte till tandl�karen,
utan han stoppade tuggummi d�r.

Men sen odlade han mustasch
f�r att d�lja sin krigsskada.

De andra gillade det,
s� de odlade ocks� mustasch.

Mustascherna och allt s�nt...

Att ta droger
och se v�rlden p� ett nytt s�tt...

Allt musiker g�r hamnar i l�tarna.

Det handlar om ens upplevelser.

Vi r�kte gr�s d�, och det f�r�ndrar
hur man ser p� v�rlden.

Det raserar murar.

Vi var emot etablissemanget
och vi ville vara kreativa.

De ville bli av med
sin gulliga image.

Det var d�rf�r
de skaffade ett mer vuxet utseende.

-Ska Beatles splittras?
-Nej.

-Ligger det n�n sanning i ryktet?
-Nej, inte alls.

Varf�r har de
inga turn�er bokade n�sta �r?

De har haft andra �taganden.
John Lennon har gjort en film.

Paul har skrivit filmmusik.

De �r tillbaka i landet
i slutet av november.

De ska g�ra fler skivor
och de jobbar p� n�sta film.

Kommer de
att turnera mindre n�sta �r?

Kanske det. Som jag sa...

De g�r inga stora f�r�ndringar.

Men f�r att utvecklas
m�ste man g�ra f�r�ndringar.

Beatles tog till sig nya saker
v�ldigt snabbt.

Det var s�na de var.

De var... Med "Penny Lane"
och "Strawberry fields"...

De var inte pseudoamerikaner l�ngre
och de sj�ng inte p� amerikanska.

Pauls pappa sa: "Varf�r sjunger ni
'yeah' och inte 'yes'?"

De anv�nde sin egen kultur,
vilket �r intressant.

"Penny Lane" �r en fantastisk l�t.

Det tr�kiga med "Sgt Pepper" �r
att de tv� l�tarna inte var med.

Det hade blivit fantastiskt.
De borde ha lagt till dem senare.

De borde ha sagt:
"H�r �r ett par tidigare l�tar."

I "Penny Lane"
och "Strawberry fields"-

-finns dels Pauls bild av 50-talet,
i ett Liverpool de k�nde till v�l-

-och dels Johns
mycket mer surrealistiska bild.

Men det k�nns som en riktig plats.

Det �r Johns surrealistiska bild av
en plats d�r han var som barn.

N�r de slutade turnera
kunde de styra �ver sig sj�lva.

De gjorde sin egen grej och
de b�rjade ignorera Brian Epstein.

De b�rjade �ven
k�ra med George Martin.

Han kom med sina �sikter,
men de sa: "Vi g�r en tagning till."

Brian k�nde sig utanf�r. Han gjorde
inte s� mycket n�r de turnerade.

Han reste bara med dem,
f�r allt sk�ts av lokala promotorer.

Men Brian k�nde sig delaktig.

Han k�nde sig aldrig
delaktig i studion.

Han hade aldrig
hj�lpt till med l�tarna.

Han k�nde sig utanf�r,
och det slet p� honom.

Han tog mer droger och spelade mer.

Han k�nde att deras f�rh�llande
hade skurits av.

Brians roll f�r�ndrades.

Men han hade alltid varit
den femte Beatles-medlemmen.

Han tog dem ju
fr�n Cavern ut i v�rlden.

I b�rjan av 1967... De gjorde musik
som spelades p� Roundhouse.

Det var bara Mark Lewisohn
som h�rde den.

De satt och trummade
p� pl�tar och bord-

-och annat i studion, i sju minuter.

Tanken var att vad de �n gjorde,
ju friare desto b�ttre-

-var lysande,
men s� var det inte alltid.

Vilken riktning skulle Beatles ta nu?
De hade varit en perfekt popgrupp.

De hade skrivit stora l�tar
och toppat listorna. Vad g�r man sen?

Jo, man g�r stor konst.
Man m�ste komma upp en niv�.

"Vi kan g�ra pop som �r stor konst,
som stor musik och stora m�lningar."

Det var nog s� de t�nkte.
De ville inte g�ra fler popl�tar.

De ville g�ra n�t fantastiskt,
och s� blev det.

"Strawberry fields" gjorde mig h�pen.

Jag hade sagt till min redakt�r
att Beatles fortfarande utvecklades.

Det h�r var otroligt,
och l�ngt ifr�n "Love me do".

Ingen vet om "Penny Lane" skulle
�vertr�ffa "Strawberry fields".

Men John hade ju gjort
en l�t om Liverpool, och Paul...

John och Paul t�vlade med varandra
och drev p� varandra.

De t�nkte p� ett v�nskapligt s�tt:
"Jag ska ta n�sta A-sida."

Det var fantastiskt.
De f�rs�kte �vertr�ffa varandra.

De skulle g�ra en skiva om Liverpool.

De pratade om att g�ra ett album
som handlade om Liverpool.

De hade "Penny Lane", "Strawberry
fields" och "A day in the life".

Sen sa George Martin:
"Du har varit tyst f�r l�nge".

Men det blev en dubbel a-sida.

F�rs�ljningssiffrorna delades upp,
s� de blev bara tv�a p� listorna.

I Liverpool fanns
gruppen The Hillsiders.

Deras manager, Spencer Lloyd Mason,
fick veta att bandet hade hittat-

-en countryskiva,
som de ville spela in.

De tog den till Noel Walker p� Decca,
som ocks� kom fr�n Merseyside-

-och sa: "Vi vill g�ra den h�r."
L�ten hette "Release me".

I st�llet f�r The Hillsiders
fick Engelbert Humperdinck den.

Den blev etta p� listan,
och petade ner Beatles.

Det var Liverpool-gruppens fel.

Ett album med Liverpool-tema...

"Strawberry Fields" och "Penny Lane"
r�cker till mer �n en skiva.

Men de sl�ppte dem som en storartad
singel med dubbel a-sida.

-F�r jag prata med dig?
-Visst.

-Ska Beatles splittras 1967?
-Vi kanske g�r andra saker.

Men vi �r alltid tillsammans.

Kommer ni att sluta jobba ihop?

Kanske ett tag,
men vi kommer alltid att ses.

Man beh�ver f� andra intryck ocks�.
Men vi trivs bra ihop.

-Ska du g�ra film n�sta �r?
-Nej, jag ska inte byta yrke.

Jag gjorde filmen
f�r att Dick Lester fr�gade mig.

Men jag hade inte gjort det
om de andra inte hade samtyckt.

-Vill de andra g�ra film?
-Nej, ingen �r speciellt intresserad.

-Vad vill du g�ra?
-Lite olika saker.

-Men du vet inte exakt vad?
-Jag ska prova p� olika saker.

Men nu kan jag mer om film.

Men ni forts�tter skriva l�tar?

Ja, vi kommer nog
att skriva musik ihop f�r evigt.

Det g�r inte att sluta.

Men turn�erna i USA och England...

Man kommer till en punkt
d�r det inte fungerar l�ngre.

Det passar inte med v�ra skivor.

De tog stora risker 1966 och 1967. De
visste inte om folk skulle h�nga med.

De r�knade med att f�rlora
en stor del av sin marknad.

Sen best�mde de sig f�r
att g�ra ett konceptalbum.

McCartney ville att det skulle bli
som Frank Zappas "Freak out".

Men som Ringo har sagt sl�ppte de
den id�n och gjorde fler l�tar.

Albumet kn�ts ihop
p� ett underligt s�tt.

Beatles var �ventyrliga,
men samtidigt sentimentala.

Det finns m�nga olika tr�dar,
och John f�r det att h�lla ihop.

D�r finns hans underbara m�sterverk
"A day in the life".

Han bidrar �ven med sm� ljudklipp,
som i Pauls "Lovely Rita".

S� det k�nns som ett konceptalbum,
fast det inte var tanken.

-Paul! God kv�ll.
-Hej.

-Skulle du sakna att turnera?
-Nej, jag tror inte det.

Grejen �r att n�r vi upptr�der...

Vi kan inte utvecklas
n�r ingen kan h�ra oss.

Det �r sv�rt f�r oss att upptr�da.

-Ni vill inte g�ra det?
-Jo.

Men om vi inte ens kan h�ra
oss sj�lva kan vi inte bli b�ttre.

S� vi spelar in l�tar i st�llet.

Det kr�vde en massa tid och pengar.

Det var inte bara "Sgt Pepper",
men...

De f�r�ndrade marknaden, d�r singeln
f�rut hade varit det viktiga.

Sen inneh�ll albumet den l�ten
och n�gra andra l�tar-

-och albumet bar singelns namn.

Men sen b�rjade banden
fokusera p� albumen.

D� kom singeln fr�n albumet.

God jul!

F�r jag st�lla n�gra fr�gor?
Jag v�nder dig hit�t.

-Du �r stilig.
-Jag har badat.

Ska Beatles g�ra f�rre saker ihop
n�sta �r?

Vi ska inte...
Om vi g�r saker ihop, vi fyra-

-blir det bara samma saker igen.
Det vill vi inte g�ra.

P� grund av filmen...
Vi kan inte f� till ett bra manus.

Om vi inte f�r till det
g�r vi nog saker p� egen hand.

Men vi ska inte splittras.
Vi sammanstr�lar igen sen.

Tack. Ska du jobba nu?

Vi f�r se.
Om jag har tur blir det te.

Paul ville skapa ett nytt band.

De ville spela ihop,
men inte som Beatles.

F�r jag byta ett par ord med dig?

Tror du att bandet kommer
att splittras n�sta �r?

Nej, definitivt inte.

-F�r jag ta ett par ord till med dig?
-Det finns redan fler ord.

De var tr�tta p� att vara Beatles.

De var inte tr�tta p� gruppen,
men p� namnet.

De ville skapa
ett alter ego - Sgt. Pepper.

De anv�nde milit�rrockar,
som var mode p� 60-talet.

Men det finns en bild
av Pauls pappa, Jim McCartney-

-som spelade i Jim Mac's Jazz Band
p� 20- och 30-talet i Liverpool.

Det finns en bild av dem
fr�n slutet av 20-talet.

Det s�g ut som Sgt Pepper-konceptet,
fast utan marijuana.

De blev f�reg�ngare till
n�t som n�stan har blivit ett sk�mt:

Hur l�ng tid kan man l�gga
p� ett projekt?

Beatles spelade in "Sgt. Pepper".

Alla s�ger:
"Det m�ste ha varit sp�nnande!"

Men det var urtr�kigt.

Vi var vana att spela in en skiva
p� h�gst en vecka.

"Revolver" tog ett par veckor,
men "Sgt. Pepper" drog ut p� tiden.

De hade inte skrivit skivan ihop.
Den enda som var f�rberedd var Paul.

N�r de var i studion
fick inga kvinnor komma in.

�ven n�r de turnerade
var det bara killarna som �kte.

Det var bara Chris O'Dell
som fr�gade om hon fick vara med.

Ingen av oss andra
v�gade ens dr�mma om det.

Banden fick mer inspelningstid.

Det bekostas av bandets f�rskott,
s� skivbolagen bryr sig inte.

Men om skivan inte blir en hit
kostar det skivbolagen pengar.

Men n�r banden blir framg�ngsrika
betalar de sj�lva f�r det.

Men banden tror
att skivbolagen betalar.

De fick pengar �ver
till att k�pa droger-

-och det gjorde att inspelningarna
tog allt l�ngre tid.

Paul best�mde. George och John
best�mde �ver sina l�tar.

Men Paul best�mde det mesta.

De gjorde dussintals tagningar
av samma saker-

-fast den f�rsta tagningen alltid var
j�ttebra. Jag ville bara g� hem.

De fick ljudteknikerna
att g�ra fantastiska saker.

Ingen hade gjort s�nt tidigare.

P� det s�ttet var Abbey Road
v�ldigt bra f�r dem.

De var fulla av entusiasm och id�er.

Tjugo�rs�ldern brukar ju vara
den b�sta tiden i ens liv.

De kunde g�ra vad de ville
och s�ga hur de ville ha det.

F�rut hade de anv�nt sidoing�ngen,
men nu tog de stora entr�n.

Beatles startade mycket
som vi tar f�r givet nu.

U2 tar ofta ett �r p� sig med
en skiva. Beatles var f�rst med det.

De gjorde ambiti�sa album,
som var n�t mer �n bara popalbum.

Det var inte bara dansmusik.

John var ett geni.
Det r�der det inget tvivel om.

Hur m�nga genier finns det
i ett band?

Men utan Paul hade inte
John �stadkommit lika mycket.

De var ett dr�mlag.
Paul f�rlorade sin mamma tidigt.

Han var hemma hos oss ofta.
Mamma sa: "Stackars pojke."

Och sen n�r v�r mamma dog-

-skapade det
ett starkt band mellan dem.

Det f�rh�llandet var
grunden f�r Beatles.

John hade ett rykte om sig.

Folk drogs till honom.
Han hade en k�rv humor-

-och han var rebellisk
och brydde sig inte om saker.

Paul var v�ldigt artig.
Folk dras alltid till rebellen.

S� k�nde jag n�r jag tr�ffade honom.

Paul utforskade avantgarde.

Ingen id� var f�r knasig.

Han l�ste mycket, tittade p� konst
och lyssnade p� jazz.

Det fick honom att utvecklas.

John l�ste och skrev, men han
var mest hemma med sin familj.

Paul utforskade London, avantgarde
och undergroundv�rlden.

John gillade det,
men han utforskade det inte sj�lv.

Men i november tr�ffade han Yoko Ono
p� en av hennes utst�llningar.

Vi vet hur det gick sen.

En myt, som fortfarande
g�r Paul McCartney uppr�rd �r-

-att John drogs till avantgarde-

-och Paul var
mysig, trygg och traditionell.

Det st�mde inte.
Som Tony Bramwell sa:

"John latade sig hemma i f�rorten."

Paul bodde mitt i London
och ville alltid f�rkovra sig.

Han l�ste om modern konst
n�r han var tolv.

Han gillade avantgarde.

Det handlade om
sv�r och modern musik.

Det var John Cage och Luciano Berio.

Han k�nde till allt s�nt.
Paul var ledaren.

Indica Gallery hade en bokaff�r,
d�r Paul k�pte allt nytt som kom in.

Paul ber�ttade f�r John om "Turn off
your mind and float downstream".

Sen skrev John "Tomorrow never
knows" och s�gs som avantgarde.

De var mer involverade
i modern konst-

-modern klassisk musik och
moderna modeskapare �n de visade.

De hade g�tt i grammar school
och John hade g�tt i konstskola.

Till skillnad fr�n andra
rockstj�rnor, som jag inte ska n�mna-

-som knappt kunde l�sa och skriva.

Ringo gick aldrig i skolan-

-men de andra hade l�st
Shakespeare, romaner och poesi.

John och George bodde ute p� landet.

Paul bodde mitt i London.

De tr�ffades inte s� mycket l�ngre.

Fram till 1966 umgicks de hela tiden.

De var som ett fyrh�vdat monster.
Man s�g dem aldrig utan varandra.

Paul var mer musikalisk.
Han l�rde John mycket.

Det var mer nyanserat �n s�.

Tanken att Paul var
en traditionell kille-

-var delvis sann,
men han var ocks� extremt beg�vad.

Det har pratats mycket om-

-en annan sorts musik,
som kom fr�n "Revolver".

Det fanns otroligt stora
f�rv�ntningar p� "Sgt. Pepper".

De tillbringade mycket tid i studion,
och det rapporterade pressen om.

Bandet lade mycket pengar p� det.

Det var
fyra genier och George Martin.

Man t�nkte
att det m�ste bli n�t otroligt.

P� den tiden n�r den sl�pptes...
Folk inser inte hur sv�rt det var.

Det var fyrkanalig inspelning,
vilket var v�ldigt sv�rt.

Nu f�r tiden kan man g�ra mycket mer.

Men det h�r albumet
blev �nd� magiskt.

De hade med texterna p� omslaget.

N�r det g�llde alla tidigare album
gr�lade vi om texterna.

Vi visste s�llan vad Beatles sj�ng,
f�r de sj�ng p� Liverpool-dialekt.

N�r jag jobbade p� Stafford Street
kom George in en dag.

Han sa: "Kan du skriva ut
de h�r texterna? De �r s� sv�rl�sta."

"Jag sitter h�r och l�ser upp dem
s� kan du skriva ut dem."

Varje g�ng han var klar med en text
gav han mig pappret.

Och jag kastade det.

Alla texter till "Sgt. Pepper"
hamnade i soporna.

EMI blev chockade �ver
hur mycket skivomslaget skulle kosta.

Sen ville Beatles �ven
ha med texterna.

Men bandet band ris �t egen rygg,
f�r n�r folk kunde l�sa texterna-

-br�t helvetet ut
n�r folk skulle tolka texterna.

Folk hittade mening
d�r det troligen inte fanns n�n.

En grupp som hette The Fool
hade gjort en psykedelisk design.

Robert Fraser,
som �gde ett konstgalleri-

-sa: "Det d�r k�nns f�r daterat."

I st�llet best�mde de sig f�r
ett annat koncept.

Paul sa: "Vi skriver
en lista med alla v�ra hj�ltar."

"Alla vi beundrar
ska vara med p� albumet."

Brian Epstein blev f�rf�rad
n�r han h�rde det.

Han t�nkte:
"Det �r Beatles som �r viktigast."

Han skulle flyga till London, men han
trodde att han skulle d� p� planet-

-s� han l�mnade ett meddelande
till Nat Reeses advokat:

"Sgt. Pepper'-skivan
ska ha brunt omslagspapper."

Folk f�rv�ntade sig
att Beatles skulle ligga i framkant.

F�rst var det milit�rrockar-

-som de hade med p� "Sgt. Pepper",
och sen kom hippietiden.

John Lennon ville ha med
Jesus och Hitler.

Hitler finns med, men bakom n�t.

N�r Sir Joseph Lockwood fr�n EMI
s�g Gandhis bild blev han best�rt.

"T�nk p� f�rs�ljningen i Indien!"
S� den fick tas bort.

Peter Blake fick tag p�-

-nio vaxfigurer fr�n Madame Tussauds.

Det var Beatles, Sonny Liston,
Diana Dors... De �r med.

Jag sa: "Ni har med
filmstj�rnor och musiker."

"Varf�r ingen fotbollsspelare?"
Men de gillade inte fotboll.

De hade aldrig
g�tt p� n�gra fotbollsmatcher-

-f�r de spelade bara musik.

Paul har sagt
att familjen hejade p� Everton-

-men det n�mnde han aldrig,
och inte hans pappa heller.

Men de tog �nd� med
en fotbollsspelare.

John valde Albert Stubbins,
f�r att han hade ett roligt namn.

Ett �r senare
hade Ravi Shankar varit med.

M�nga av dem var amerikaner.
P� den tiden fanns inte e-post.

Vi fick skriva och be om till�telse.

Om de var d�da
beh�vde man familjernas tillst�nd.

Jag hade en s� h�r tjock mapp
med brev r�rande "Sgt. Pepper".

H�r st�r en zigenarvagn-

-som �r en present till fyra�rige
Julian, son till John Lennon.

Den brokigt m�lade vagnen
har kostat 4000 pund.

Den beh�vde poliseskort.
F� pappor k�per s� dyra presenter.

H�r kan pengar k�pa k�rlek.

Om han l�mnar sitt hem blir han
v�gens mest v�lutrustade zigenare.

Jag bes�kte
mina v�nner p� King's Road.

Vi satt runt bordet
och lyssnade p� musik.

Vi r�kte gr�s och ingen sa s� mycket.

Det l�g intressanta b�cker
om andlighet p� bordet.

En av dem var "Karma and rebirth"
av Christmas Humpreys.

I den stod det: "Livet p�g�r inom dig
och utan dig."

Jag ringde Patti och George,
och George svarade.

Jag sa: "Livet p�g�r inom dig
och utan dig."

Ur det kom
l�ten "Within you without you".

George Martin sa m�nga �r senare:

"Den ligger f�rst p� sida tv�"-

-"s� att folk kan g� direkt till
den andra l�ten och inte spela den."

Att ha med sitar
i rock eller psykedelisk musik...

Det anv�ndes mycket p� "Sgt. Pepper".

Elvis och Little Richard
hade gjort det-

-men man hade aldrig trott att
ett modernt band skulle anv�nda det.

Paul sa att n�r han v�xte upp
var skivomslagen viktiga.

F�rgerna och till och med doften...

Han var medveten om
det taktila och visuella-

-och till och med tryckeriets logga.

Han ville ha med
fina illustrationer och extragrejer.

The Fool hade formgivit
innerfodralet.

Det var �verv�ldigande.

De stod kl�dda i Sgt. Pepper-kl�der.

Sen kunde man klippa ut en mustasch
fr�n omslaget.

Man kunde klippa ut Sgt. Pepper.

Dilemmat var...
Jag l�mnade allt som det var.

Jag hade inte f�tt mycket framg�ng
med en pappmustasch.

Jag har kvar skivan
precis som den kom.

Men d�r kunde man
g�ra mer med omslaget.

Det var Pauls id�.
Han ritade skisser.

De diskuterade titeln
och hur omslaget skulle se ut.

En kv�ll skulle de ta en bild.
Jag hoppade in i hans Mini-Minor.

Vi skulle till Michael Coopers studio
p� Flood Street.

N�r vi l�mnade Pauls hus
sa han: "Vi beh�ver dekorationer."

Jag hade sett teckningar.
De hade inte best�mt sig �n.

De hade provat en massa olika kl�der.

Han sa: "Ta med dig n�t
att st�lla l�ngst fram i bild."

Jag tog ner en statyett fr�n hans
hylla. Jag visste inte vad det var.

Det s�g ut som ett rymdskepp. De hade
f�tt varsin n�gra �r tidigare.

John hade gett bort sin till ett fan.

Pauls stod bredvid hans Magritte.

Han hade k�pt tavlan med �pplet, som
sen anv�ndes till f�retaget.

Linda hade k�pt Magrittes palett
och staffli till honom.

Men han fick inte ha med Magritte-

-f�r Robert Fraser,
som var hans agent.

Det var en katastrof.
Det var ett underbart koncept-

-att ha med deras hj�ltar,
men de fick inte ha med alla.

S� det �r inte
det �kta "Sgt. Pepper" -omslaget.

Man t�nkte: "Vilka har de utel�mnat?
Varf�r har de med de h�r personerna?"

Det var alla den tidens storheter.

Man visste inte
om de s�g dem som hj�ltar.

Det fanns en k�nsla av ironi.

Jag t�nkte: "Det �r ett sk�mt."

De h�r m�nniskorna
tar st�rre plats �n de sj�lva.

Albumet inspirerade ju
Rolling Stones.

EMI tyckte att de var kn�ppa.

Varf�r g�ra s� n�r man �nd�
skulle sl�ppa en ny skiva snart?

De fattade inte grejen.

Beatles hade h�ga ambitioner,
stor talang och ett stort ego.

De visste att det skulle bli bra.

De har medaljer med.

Pete Bests pappa var
boxningspromotor i Liverpool.

Han hade en trof�,
som han hade f�tt i Liverpool.

Neil Aspinall tog med den.

Min mammas familj kom fr�n England,
men de bodde i Indien.

Min morfar var major och lansi�r.

Hon var stolt �ver sin fars medaljer.

Vid flera tillf�llen hade hon
visat upp medaljerna f�r alla fyra.

1967, n�r de samlade in material
till "Sgt. Pepper"-

-kom John ih�g medaljerna.

Han sa: "De skulle passa in j�ttebra.
Fr�ga Mona om jag f�r l�na dem."

Hon sa till Neil: "Ta med dem,
men jag vill ha dem tillbaka."

S� Neil tog med dem till London.

John best�mde att han
ville ha medaljer fr�n den samlingen.

D�rf�r finns de med p� omslaget.

Det fina var att han h�ll sitt ord.

Han skickade tillbaka medaljerna
till Mona, genom Neil.

S� blev familjen
involverad i "Sgt. Pepper".

Albumet blev
en stors�ljare i hela v�rlden.

Och d�r finns medaljerna med.

Men l�nge visste ingen om det.

Jag var v�n med Chas och Jimi.

Jag hade en mastring av "Sgt Pepper".

Chas spelade upp den f�r Jimi.

Jimi gillade l�ten
och repeterade in den.

Jag h�rde honom spela s�ndagen
efter att skivan hade sl�ppts-

-och han spelade l�ten.

McCartney tog det som en komplimang.

Det var en stj�rna
som spelade h�rdrock.

Han gillade
n�r andra spelade hans l�tar.

"Sgt. Pepper" sl�pptes
den 1 juni 1967.

F�rv�ntan var enorm.
Vi hade v�ntat l�nge.

Sen spelades den p� hela King's Road.

Den spelades
i alla butiker och aff�rer.

Omslaget var en stor grej.

Det visade
att det h�r var n�t speciellt.

Vi gjorde en liten film
till "Strawberry fields"-

-i Sevenoaks i Kent.
Vi bodde p� Bright's Hotel.

Bredvid l�g en antikvitetsaff�r.

Affischen h�ngde p� v�ggen.
Den kostade ett pund.

Det stod: "For the benefit of
mr Kite", och alla artister stod med.

Pablo Fanque
och den dansande h�sten och s�nt.

Han ramade in den och h�ngde upp den
hemma i Weybridge.

Sen skrev han l�ten
utifr�n affischen.

Han gjorde poesi av den.
Sen lade George Martin till-

-alla n�jesf�ltljuden.
Det �r ett m�sterverk.

Han fick inspiration fr�n andra h�ll
till "Sgt. Pepper".

Som fr�n artikeln om Tara Browne,
som dog i en bilkrasch.

Paul fick id�n till
"She's leaving home" fr�n en artikel-

-om en tjej som f�rsvann med en man.

Efter Pauls l�t trodde alla
att det var Terry Doran.

Men Paul sa att det inte var s�.
Terry var en v�n till dem.

Chertsey!
H�r �r John Lennons Rolls-Royce.

Den �r f�rtr�fflig.

Det �r en Phantom fr�n 1965,
som �r v�rd 6000 pund.

Superbilen har blivit uppsnofsad
f�r att passa en Beatles-medlem.

Paul pratade om LSD
med en reporter fr�n Life Magazine.

Sen stod det om det i Daily Mirror.

Sen hoppade nyhetsmedierna och tv
p� t�get.

John och George var
de f�rsta som tog LSD-

-men Paul, som b�rjade med det sent,
sa: "Jag har tagit LSD."

De tyckte att det var or�ttvist,
f�r de hade varit f�rst.

-Hur m�nga g�nger har du tagit LSD?
-Ungef�r fyra g�nger.

-Var fick du tag p� det?
-Om jag skulle s�ga det...

De �r ju olagligt,
s� jag vill inte s�ga det.

Borde du ha h�llit det f�r dig sj�lv?

Jag fick fr�gan
av en tidningsreporter.

Jag kunde ljuga eller tala sanning.

Jag sa sanningen,
men jag hade inte velat s�ga n�t.

Om jag hade f�tt best�mma
hade jag inte sagt n�t till n�n.

Jag vill inte sprida det.

Men han fr�n tidningen
kom fr�n massmedia.

Jag h�ller det f�r mig sj�lv
om han h�ller tyst.

Ansvaret ligger p� honom,
inte p� mig.

Men du m�ste ha vetat
att det skulle hamna i tidningen.

Ja, men jag talade bara sanning.
Varf�r �r alla s� arga?

Har du uppmuntrat dina fans
att ta droger?

Mina fans kommer inte att ta droger
bara f�r att jag g�r det.

Jag fick fr�gan
om jag hade tagit droger eller inte.

Hur l�ngt det sprider sig
och hur m�nga som tar det till sig-

-h�nger p� tidningarna och tv.
Du sprider det ju vidare nu.

Alla kommer att se det,
och jag �nskar att det inte var s�.

Men du vill att jag ska svara �rligt.

-Men du har v�l ett ansvar att...?
-Nej, ansvaret ligger p� er.

Du kan l�ta bli att sprida det.

Jag h�ller det f�r mig sj�lv
om ni ocks� g�r det.

N�r LSD kom till det h�r landet
var det inte olagligt.

P� International Psycedelic Centre
kunde man komma in och prova det.

Man fick det p� en br�dbit.
Senare blev det olagligt.

Det fanns m�nga som tyckte
att drogen var underbar.

John sa att Julian hade kommit hem
fr�n skolan med en teckning-

-som f�rest�llde hans v�n Lucy,
uppe i himlen med diamanter.

John sa att l�ten inte
handlade om LSD, men det tror jag.

Man kan inte missa "LSD"
i "Lucy in the sky with diamonds".

John var ju inte ordblind.

John sa att det var en slump,
men med konstn�rlig frihet...

Det �r nog mer �n bara en slump.

Att det blir "LSD" �r bara en slump.

Jag tror inte
att det var en hemlig kod.

Men n�r det g�ller l�tar som
"I am the walrus" brukade folk fr�ga:

"Vad betyder det, John?"

D� brukade han
ge nonsenssvar med flit.

Han sa: "L�t dem lista ut det.
Det kommer att f�rvirra dem."

Det var bara villosp�r.

Beatles hade en bra f�rklaring
till "Lucy in the sky with diamonds"-

-men den kom s�kert Brian Epstein p�.

Det stod s�kert f�r LSD,
men det l�t inte bra offentligt.

Men BBC gjorde fel som f�rbj�d l�ten,
f�r det ingick i ungdomskulturen.

I "Sgt. Pepper" hade de med
sm� sk�mt.

De hade �ven med ett s�nt i
"Penny Lane" - "fish and finger pie".

De hade med det med flit.
Det var lite vulg�rt.

De f�rbj�d "A day in the life"-

-f�r "too many holes
to fill the Albert Hall".

Det byggde p� en artikel
om h�l i v�gen i Blackburn.

De trodde att det handlade om
n�lstick i armen. S�n var attityden.

De tog risker p� det albumet.
De visste att de tog en risk-

-n�r de hade med det utdragna
"I'd love to turn you on".

De visste vad de gjorde.
De hade kommit undan med s� mycket-

-och de kom undan med det h�r ocks�.

De introducerade psykedeliska droger
f�r hela v�rlden.

M�nga tog droger i USA, och
Timothy Leary f�respr�kade droger.

Sen var det citatet fr�n
"Den tibetanska d�dsboken".

"I know what it's like to be dead."

De gick fr�n "She loves you"
till det. Det var dramatiskt.

I vanliga fall var det Mick och Keith
som s�gs som d�liga f�rebilder-

-och killar som man inte
skulle sl�ppa ut sin dotter med.

Men Beatles var inga helgon.
Det hade de s�kert h�llit med om.

Det h�r var n�t annat �n de droger
som hade gjort britterna r�dda-

-som kokain,
som hade funnits j�ttel�nge.

Lady Diana Cooper,
en societetsdam p� 20-talet-

-sa n�r hon tr�ffade popstj�rnor...

"P� 20-talet hade vi saltkar fulla
med kokain." S� det var inget nytt.

Lennon l�ste Lewis Carroll
och tog till sig allt s�nt.

Droger s�gs som n�t progressivt.

Man kunde hitta ett inre ljus.

Musik �r ju en andlig grej.

De brukade inte g�ra det i studion.

Eller s� satt de bakom en sk�rm
och tog ett bloss p� en joint.

Men John gick upp p� taket... Det h�r
visar hur n�ra de stod varandra.

Paul tog med honom hem till sig.
Neil Aspinall var ocks� med.

De tog hand om John,
som hade tagit LSD.

N�r man tar syra inser man-

-att det som h�nde under trippen
redan fanns d�r.

Sen m�ste man
leva med den informationen.

D�rf�r var det enkelt
n�r Maharishi kom, f�r alla var redo.

Det b�rjade med
att Georges fru, Patti Boyd-

-h�rde talas om Maharishi. Han hade
kommit till London under m�nga �r.

Jag s�g hans bild i tunnelbanan
l�ngt innan Beatles uppt�ckte honom.

Rikedomen, lyxen och ber�mmelsen
hade b�rjat bli tr�kig-

-s� de b�rjade s�ka n�t andligt.

Maharishi hade
ett snabbsp�r till upplysning.

Det kr�vdes bara en halvtimme om
dagen - perfekt f�r en rockstj�rna.

Michael McCartney ringde
och sa: "Vi ska i v�g p� en grej."

De gjorde grejer hela tiden.
Det beh�vde inte vara n�t stort.

Han sa: "De ska �ka till Bangor
och tr�ffa Maharishi."

De hade tr�ffat honom kv�llen f�re-

-p� ett hotell, och lyssnat p� honom.
George var redan intresserad av-

-indisk mysticism,
andlig medvetenhet och indisk musik.

Jag hoppade p� t�get med Beatles.
Det var 1967.

Vi satt i f�rsta klass.
P� den tiden var det avskilt.

Jag satt d�r med Beatles,
Mick Jagger och Marianne Faithfull.

Vi reste till Bangor.
Vi stannade till i Chester.

P� perrongen stod det ungdomar
som skrek och ville ha autografer.

John sa att han var tr�tt p�
att skriva autografer.

D� skrev jag hans namn.

Maharishi satt p� samma t�g.

Han gav oss ett mantra,
som jag inte kan avsl�ja.

Beatles �r era anh�ngare nu.
Hur k�nns det?

Jag k�nner mig stolt.

Om Beatles b�rjar med
transcendental meditation...

De �r idealet n�r det g�ller
energi och intelligens hos unga.

Det f�r ungdomar att bli
mer f�rst�ende och intelligenta.

Vi tr�ffades i g�r och pratade
i en timme efter min f�rel�sning.

De �r intelligenta och �rliga.

Kan Beatles sprida din l�ra
bland andra ungdomar i England?

Ja, och i hela v�rlden.

Bandet har fans p� alla kontinenter,
och folk �r fascinerade av dem.

-Vad tycker du om Beatles?
-De �r intelligenta pojkar.

-Och deras musik?
-Den har jag inte h�rt.

Men den uppskattas ju
�ver hela v�rlden.

Cynthia var som Candide -
hon blev alltid utel�mnad.

N�r de skulle tr�ffa Maharishi
i Wales missade hon t�get.

Hon stod p� perrongen och gr�t.

Maharishi visste
hur man f�r publicitet.

Andra hade ocks�
h�ngt sig p� de rika och ber�mda-

-f�r att de visste att om deras id�er
fick f�ste hos dem-

-skulle det �ven n� allm�nheten.

Maharishi och Krishnar�relsen
gjorde det.

Det ledde till
ett skivkontrakt med Apple.

Krishnar�relsen blev k�nd-

-tack vare deras samr�re med Beatles.

Med tanke p� vad de har upplevt
och vad jag har upplevt...

Jag har upplevt en del av
de saker man g�r i ett band.

Man vill ha mer.
Man kan spela live, skapa musik-

-och uppleva andra fantastiska saker,
som p�verkar ens liv.

Det p�verkar hur man ser p� livet.

De ville ta det andliga
till n�sta niv�.

Maharishi var smart. En societetsdam
lanserade honom i USA.

Hennes son blev Bungalow Bill
i l�ten p� "The white album".

Han visste
vilken publicitet det skulle ge-

-att samarbeta med den
mest popul�ra musikgruppen i v�rlden.

Han k�nde inte till musiken, men han
visste att de kunde sprida budskapet.

Maharishi var en smart aff�rsman.

Han hade studerat fysik.

Han kunde vetenskap, marknadsf�ring
och andlighet.

Vi kom fram till Bangor.
Roddarna hade inte kommit �n.

Jag och killarna i Beatles
skulle �ta p� en kinarestaurang.

Notan var p� tio pund,
men jag hade bara fem pund p� mig.

Jag sa:
"F�rl�t, men det h�r �r Beatles."

Servit�rerna kom fr�n Hongkong.
De h�rde att vi var fr�n Liverpool.

Liverpool-bor brukade komma dit
p� l�rdagarna-

-och ta en springnota, s� de st�ngde
d�rren och slipade sina knivar.

Jag sa: "Jag �r journalist.
Jag betalar i morgon."

St�mningen blev otrevlig.
D� satte George upp foten p� bordet.

Han hade indiska sandaler p� sig.
Han skar s�nder dem.

Beatles hade varit ber�mda i fyra �r-

-och de hade slutat ha med sig
kontanter. Roddarna sk�tte pengarna.

George drog fram en tjugopundsedel
ur sandalen.

De var multimiljon�rer,
men de hade aldrig kontanter med sig.

Han t�nkte: "En vacker dag kommer jag
att beh�va kontanter." S� blev det.

Brian Epstein ordnade en fest
f�r att fira "Sgt. Pepper".

Beatles hade velat g�ra-

-en film eller ett framtr�dande
n�r albumet sl�pptes.

Brian hade b�rjat spela om pengar-

-och tog en massa tabletter,
och han var p� glid.

Cilla Black sa till Brian: "Jag vill
inte ha dig som manager l�ngre."

D� gr�t han och bad henne att stanna.

Brian var... homosexuell.

Folk som hade koll f�rstod det.

Det konstiga var att han...

Alla trodde att han gillade Paul,
som var den s�ta i bandet.

Men han gillade John,
som var mer macho.

Han brukade alltid f�rs�ka
ragga upp killar som inte var gay.

Han s�p dem fulla
och tog med dem hem till sig.

Han st�tte p� dem,
och d� slog de honom.

Han nj�t av det,
f�r han var masochist.

De d�r killarna brukade stj�la saker.

De stal ofta testpressar,
som de s�lde till radio.

Han var r�dd att de skulle stj�la-

-Beatles-l�tar som inte var sl�ppta.

Brian hade inget att g�ra.

NEMS, Brians f�retag, hade blivit
den st�rsta n�jesagenturen i v�rlden.

De representerade Beatles,
Andy Williams, The Bee Gees-

-Cream, Donovan, Tony Bennett...
Det hade vuxit fram under fyra �r.

Beatles hade ju slutat turnera.

Deras skivkontrakt
var klappat och klart-

-s� managern hade inget att g�ra.

Nu v�nde de sig till n�n annan
f�r r�d-

-om hur de skulle leva
och tillbringa sin tid.

Brian b�rjade ta mer och mer droger.

Han hittade allt fler pojkv�nner
och han var promisku�s.

Han br�t med Beatles
lika mycket som de br�t med honom.

De b�rjade med
transcendental meditation.

De skrev upp sig p� en kurs i Bangor.

Det blev uppst�ndelse
n�r de �kte dit-

-till en skola
d�r man utbildade instrukt�rer.

Det var d�r de fick veta
att Brian hade d�tt.

Han hittades i sitt sovrum,
av hemhj�lpen.

Hon sa att han brukade sova l�nge
p� helgerna.

Hon sa att han var hemma hela kv�llen
i g�r, vilket var ovanligt.

Mr Epstein hade m�tt d�ligt ett tag,
och tagit s�mntabletter.

F�r en m�nad sen
dog hans far pl�tsligt.

Hans v�nner hade
f�rs�kt �vertala honom att ta ledigt.

Men i g�r hade han sagt:
"Jag m�r j�ttebra."

Hans v�nner har varit h�r.

De har tr�ffat
hans advokat, mr Jacobs.

En av v�nnerna sa n�r han gick:
"Det var en olycksh�ndelse."

Han var olycklig.
Han hade aldrig haft en partner.

Han hade haft flera pojkv�nner,
men inget riktigt f�rh�llande.

N�r allt gick �t skogen
blev han deprimerad.

Han tog tabletter
och var sj�lvmordsben�gen.

Han hade gjort
ett sj�lvmordsf�rs�k tidigare.

Han var v�ldigt deprimerad.

-Hur vill ni hylla mr Epstein?
-Vi vet inte vad vi ska s�ga.

-Han var en av oss.
-Orden r�cker inte till.

-Vad ska ni g�ra nu?
-Vi �terv�nder till London.

-Hade Maharishi n�gra tr�stande ord?
-Tja...

Meditation ger en sj�lvf�rtroende
att klara s�nt h�r-

-fast vi inte har h�llit p� s� l�nge.

Det vi har pratat om nu handlar om-

-att d�den inte finns.
Den �r bara fysisk.

Men livet g�r vidare,
och man forts�tter leva.

Det �r inte en s� stor besvikelse
som man kan tro.

Det �r en tr�st att veta
att han har det bra.

I eftermiddags
pratade Maharishi med er.

Vad gav han er f�r r�d?

Han sa att vi inte
skulle bli �verv�ldigade av sorg.

Vi ska t�nka glada tankar om Brian-

-f�r de tankarna kommer
att n� fram till honom.

-Hade han tr�ffat mr Epstein?
-Nej, men han s�g fram emot det.

Man ser att John �r chockad.
De var intagna av Maharishi.

Det var inget tidsf�rdriv.
De trodde p� honom.

De hade kastats in
i en kaotisk v�rld. Brian hade d�tt.

Det var...

Det finns stunder i allas liv
n�r vi v�nder oss till n�t religi�st-

-eller till n�n filosofi
och s�ker svar.

Det var det de gjorde.

Jag fick ett samtal fr�n en v�n,
och jag kunde knappt tro det.

Jag minns att jag t�nkte:
"Vad g�r vi nu?"

Det kom som en chock f�r alla.
"Vad g�r vi nu?"

Jag minns
att Maharishi sa till dem...

"Oroa er inte. Han har g�tt vidare
till n�sta steg i livet."

"Var inte ledsna,
f�r nu f�rvandlas han till..."

Han kom med tomma fraser,
och tyv�rr blev Beatles intervjuade-

-precis efter att Maharishi
hade gett dem det h�r skitsnacket.

De verkade k�nslokalla.

Brians mor och Brians bror, Clive-

-blev uppr�rda,
men de menade inget illa.

Brian skulle ha �kt till Bangor,
men han stannade hemma.

Samma helg
bj�d Robert Stigwood �ver mig.

Brian var d�r, och vi tre satt
och tittade p� sport p� tv.

Sen �kte vi
till n�jesf�ltet Battersea.

Vi r�kte troligen lite gr�s,
f�r jag minns att vi var fnittriga.

Sen �t vi kv�llsmat. Brian sa:
"Ska vi �ta middag ihop n�n dag?"

Vi best�mde tr�ff n�sta kv�ll.

Vi k�rde till Islington
och �t middag.

Sen �kte vi hem till honom.

Jag f�rstod snart att Brian ville
att jag skulle sova �ver.

Men det ville jag inte.

Jag sa att jag skulle �ka hem,
och Brian blev sur.

Han sa:
"Kan du inte stanna �ver helgen?"

Men jag visste vad han ville, s�
jag sa: "Vi tar det n�n annan g�ng."

N�sta dag bj�d han �ver mig,
men jag skulle �ka till Irland.

-Vad vet vi om hur Brian dog?
-Vi vet ingenting.

Jag pratade med Jo dagen efter.

De kunde inte... De visste inte ens
att han var hemma.

Han skulle ha varit p� lantst�llet.

Sen hade chauff�ren ringt och sagt
att ingen �ppnade d�rren.

D� �kte hon dit och hittade honom.

Jag f�rstod ingenting, f�r han var
s� glad �ver att vara d�r.

Varf�r kom han hem
efter halva helgen?

Men ingen vet hela historien.

-Ska jag ber�tta om mig och Brian?
-Ja, g�rna.

N�r jag var i Irland ringde en v�n
och sa att Brian var d�d.

Det stod i tidningen
att han hade d�tt av en �verdos.

Jag hade
v�rldens f�rsta telefonsvarare-

-som ett f�retag
hade specialtillverkat �t mig.

Jag k�nde p� mig
att n�r jag kom hem till London-

-skulle jag ha
ett meddelande fr�n Brian.

Och mycket riktigt hade jag
flera meddelanden fr�n Brian.

Han hade �kt till sitt lantst�lle.

Han hade l�mnat ett meddelande...
"Sn�lla, kom till mitt lantst�lle."

Sen sa han: "Jag �r hemma.
Kom �ver." Men jag var ju i Irland.

Meddelandena blev allt mer otydliga.

Han hade s�kert
tagit s�mntabletter eller n�t annat-

-och gl�mt att han tagit en,
och tagit flera.

P� det sista meddelandet
sa han: "Jag �nskar att du var h�r."

Sen dog han.
S� jag var inblandad i det.

Dumt nog skulle jag vara korrekt,
s� jag raderade bandet.

Jag lyssnade inte p� det igen. Jag
visste inte vad det skulle bli v�rt.

Brian hade varit
en stor del av bandet.

Man t�nkte:
"Vad kommer att h�nda nu?"

Men han hade spelat ut sin roll.

Han hade g�tt vidare till andev�rlden
och de skulle n�n annanstans.

Det de f�rlorade var en sk�ld,
som en skyddande f�r�lder.

Brians avtal var inte alltid
det b�sta f�r Beatles.

Han utgick ifr�n tidigare avtal. Han
ins�g inte att det h�r var n�t nytt.

Men han h�ngav sig �t att skydda dem.

Som n�r John sa
att de var mer popul�ra �n Jesus.

Brian hade g�rna st�llt in USA-turn�n
f�r att skydda dem.

Det gick inte,
men han ville g�ra det.

Han hade fungerat som en sk�ld
�nda sen f�rsta g�ngen de tr�ffades.

Han skyddade dem.

Och Brians grupp...

Peter Brown och de andra p� NEMS
hj�lpte Beatles.

De betalade deras r�kningar och k�pte
presenter till deras flickv�nner.

Brian kanske inte var s� bra p�
att ta hand om det ekonomiska-

-men utan honom hade de inte
blivit stora. Han trodde p� dem.

Sen s�g han till
att h�lla alla snyltare borta.

Men han lyckades inte
h�lla sina egna snyltare borta.

Han blev av med pengar,
men inte Beatles.

Utan honom och hans f�rsiktighet
n�r det g�llde pengar-

-flockades snyltarna kring dem.

En grupp beh�ver en skiljedomare
n�r man inte �r �verens.

I "Help!" bodde de allihop
i samma hus-

-men det var bara i filmen.

I en grupp
utvecklas allas personligheter.

Man �r inte alltid �verens,
men man f�r det att fungera.

Man kommer fram till en l�sning
s� att man kan g� vidare.

Utan Brian
hade de ingen skiljedomare.

De kunde inte g�ra n�t sj�lva.
De hade alltid haft honom.

Han var det som h�ll ihop bandet
vid den tiden.

De skakade av sig det snabbt
och startade Apple.

De startade Apple
f�r att sl� samman sina tillg�ngar-

-och slippa betala
s� h�g inkomstskatt.

Men de gjorde ett misstag.

De gjorde det inte f�r att skydda
r�ttigheterna till sin musik-

-utan de t�nkte bara kortsiktigt.

Det var ett skivbolag,
som skulle ha n�gra sidor�relser.

Beatles var �ven intresserade
av mode, s� de skulle ha en butik.

De skulle g�ra allt m�jligt.
De skulle �ven ha ett kulturr�d-

-som skulle ge
unga kreativa m�nniskor st�d.

F�r Beatles mindes tiden
n�r de inte fick n�t st�d.

Beatles hade alltid f�tt st�d!

De hade Brian Epstein,
George Martin och Dick James.

De hade tre personer
som uppmuntrade dem allt de kunde.

Men, nej... De hade f�tt lida,
s� de skulle hj�lpa andra lidande.

Jag intervjuade Paul, och han pratade
om kommunistiska varuhus och s�nt.

Jag t�nkte: "S�nt funkar inte."

Jag var os�ker p� id�n,
men jag sa: "Jaha, s� intressant."

Det kunde ha g�tt bra,
men det gjorde det inte.

H�r har vi sommarens mode.

Bland �sk�darna
satt George Harrison och John Lennon.

H�r �r en dr�kt i l�der
som kostar 25 guineas.

Patti Boyds crepekl�nning
kostar 9,5 guineas.

H�r har vi en vit sat�ngkavaj.

Jag jobbade p� Apple Boutique.

Jag jobbade d�r i tre m�nader
innan vi reste till Indien.

Det var n�t helt nytt.

Det fanns prydnadssaker fr�n Indien
och affischer med Ganesha.

Det var sp�nnande och annorlunda
att jobba d�r.

Det �verensst�mde med
hur vi k�nde p� den tiden.

Att v�rlden kan vara full av f�rg,
och inte bara svartvit.

-Har de tr�ffat er �n?
-Ja, i g�r.

Direkt n�r de kom hit tr�ffades vi.

Nu har vi umg�tts sen klockan tio,
n�r de hade �tit frukost.

-Hur l�nge var de h�r?
-I ungef�r tre timmar.

-Vad har ni gjort?
-Vi har mediterat och pratat.

-Kommer de att klara kursen?
-Det hoppas jag.

Vad ska de g�ra f�r att klara det?

De m�ste ha en djup och klar
upplevelse av att existera.

En l�kare hade sagt att jag hade
halsfluss, men det var n�t annat.

John och Cynthia
kom och h�lsade p� mig.

John hade gjort en teckning till mig,
av en indisk man med turban.

Han spelade fl�jt
och satt med benen i kors.

En orm kom upp ur en korg.

Det stod: "Med hj�lp av
alla inre och yttre krafter"-

-"f�rdriver jag h�rmed din halsfluss.
Kramar fr�n John och Cyn."

George pratade om
att han hade tagit LSD.

Men det var som att bestiga ett berg
och bara se fler bergskedjor.

Han ville f�rs�ka
utforska andligheten utan droger.

Sen fick de ju en paus.

De fick vara tillsammans
p� en lugn plats.

Maharishi var inte den f�rsta
som kom in i deras liv.

Jag tr�ffade bandet varje kv�ll
p� The Scotch of St. James.

De hade tr�ffat en annan s�n person.
Maharishi kom in senare.

Efter ett tag ins�g de att
den f�rsta personen inte var s� bra.

S� de �kte till Indien med Maharishi-

-som sen visade sig vara
n�got av en bluff.

Men han bokade fina hotellrum.

Det �r fint
att ta sig an indisk mysticism-

-men �nd� bo p� lyxhotell.

N�r de �kte
till Maharishi i Indien...

Maureen, Ringos fru,
var livr�dd f�r insekter.

Hon k�pte sparkdr�kter f�r vuxna-

-s� att de inte kom �t henne.

Richie, som hade k�nslig mage
efter att ha varit sjuk som barn, sa:

"Kan du k�pa magmedicin?
K�p flera liter."

"Och fyll en resv�ska
med vita b�nor i tomats�s."

S� jag fyllde en hel resv�ska
med magmedicin och...

Tv� veckor senare kom de hem. Jag sa
till Maureen: "Ni var borta l�nge."

"Tog de vita b�norna slut?"

Konceptet f�r Apple
hade utarbetats innan Brian dog.

Han var orolig eftersom han inte
hade f�tt vara med i planeringen.

De h�ll honom inte utanf�r, men
projektet var inte hans initiativ.

Jag hade h�rt talas om Apple
innan Brian dog.

Det fick honom att k�nna sig utanf�r.

N�r de skapade Apple...
Vi brukade �ta lunch p� kontoret.

Vi hade en egen kock.

Paul kom in en dag.
De hade f�rlorat pengar.

Han sa: "Det ska komma in en kille"-

-"och ber�tta
vad som �r fel med v�r aff�rsplan."

Det var Beeching.
Han kom �ver p� lunch.

Han skulle ber�tta
vad vi gjorde f�r fel.

De �t lunch ihop.

Jag f�rde anteckningar under m�tet.

Han tittade p� Paul och sa:
"Jag kan inte vara till n�n hj�lp."

"Jag arbetar f�r
mycket st�rre f�retag �n Apple."

Paul sa: "Oj, j�sses."

Jag tittade p� Paul
och sa: "Ja, precis."

De hade goda och galna id�er. De
ville ha en skola och ge ut b�cker.

De uppmanade folk att skicka in
sina dikter och romaner.

Sen hade de hela rum fulla av papper.
De var inte f�rberedda p� det.

�ven h�r l�g Beatles i framkant.
De tog kontroll �ver sin produkt.

Det g�llde skivomslagen
och hur saker och ting s�g ut.

Sen g�llde det materialet, men det
var inte samma summor som i dag.

Ett problem med Apple
och allt som h�nde d�r var...

De hade pengar, frihet
och id�er fr�n Indien och Maharishi.

De hade en massa snyltare, och
s�na brukar vara bra p� det de g�r.

Det var som Magic Alex, som ville
skapa tapeter med mikrofoner-

-som skulle ge v�rldens b�sta ljud.

John var �vertygad om
att han kunde trolla.

De var ganska...
Vi var naiva allihop.

Allt var s� nytt.

Men det var trevligt
att de inte var sj�lviska.

N�n kunde s�ga:
"Jag g�r god vaniljs�s."

D� sa John: "Vi ska �ta det
varje dag." Alla kunde f� jobb d�r.

Det blev fullt av
medelm�ttiga m�nniskor d�r.

Apple Boutique gick samma v�g.
De tog in alla m�jliga kl�der.

Inget av det de f�retog sig
gick att s�lja.

Neil var otroligt samvetsgrann,
och en fin m�nniska-

-och Peter jobbade h�rt.

Kontoret drevs
v�ldigt friktionsfritt och effektivt.

Mitt kontor l�g
mellan Neils och Peters.

Neil och Mal hade b�rjat med
"Long and winding road".

De pratade in gamla minnen p� band.

Jag sk�tte all korrespondens med USA-

-och f�rs�kte f� tag p�
gamla filmklipp med Beatles.

Det var s� vi
fick tag p� allt fr�n USA.

En kv�ll
gick jag f�rbi p� Neils sida.

Neil och Mal satt vid brasan.

Jag fick kl�ttra �ver...
Det h�r borde jag inte s�ga.

Derek Taylor l�g p� golvet
och pippade, och jag kom inte f�rbi.

Den tecknade figuren driver med
Maharishi. �r ni klara med honom?

Vi har kommit f�rbi den fasen.

Han �r trevlig,
men vi tr�ffar inte honom l�ngre.

Jag trodde att han var en bluff
fr�n f�rsta b�rjan.

Problemet var... John gick verkligen
upp i saker och ting.

Han var l�ttledd.

De hade haft en skyddad tillvaro
s� l�nge.

Jag t�nkte:
"Den h�r mannen �r en bondf�ngare."

Jag tror s�kert
att meditation kan vara nyttigt-

-men jag tror inte p� det.

Beatles trodde p� det andliga.

De ville sprida det vidare.

Maharishi s�g
att Beatles var k�nda i hela v�rlden.

De kunde sprida hans budskap.

Planen var att starta
en meditationsverksamhet i London-

-som Beatles skulle vara delaktiga i.

Patti hade dr�mt om Maharishi
och sett honom i ett annat ljus.

Och sen var det
n�t som h�nde med Mia Farrow.

Det var m�nga d�r,
men vi var l�ngt ute i ingenstans.

Man levde ett annat liv.

Vi mediterade i sex, sju timmar -
ibland hela dagen.

Det var n�t helt annat
�n vad vi och Beatles var vana vid.

Maharishi fick d�lig publicitet.

Han var of�rarglig.
Han s�g bara lite konstig ut.

Men nu f�r man inte s�ga s�nt.
P� den tiden f�rl�jligade man honom.

Han sa bara oemots�gliga saker,
som att man ska �lska varandra.

Det var
ett utvidgande av hippiefilosofin.

Stackars Maharishi fick veta
att vi skulle �ka.

Han satt och tittade p� oss, och
en man h�ll ett paraply �ver honom.

Han sa: "Varf�r ska ni �ka?"

John ska visst ha sagt,
men det minns jag inte...

"Om du �r s� kosmisk
borde du v�l veta varf�r."

Apple-butikens nedl�ggning, juli 1968

Beatles butik ska st�ngas. De s�ger
att de �r tr�tta p� den h�r leksaken.

Jag �r alldeles skakig.
Jag blev inknuffad.

-Var det mycket folk utanf�r?
-Jag har aldrig sett n�t liknande!

-Vad f�r slags kl�der letar du efter?
-Vad som helst som �r fr�sigt.

-Varf�r �r du h�r?
-F�r att allt �r gratis.

-Hade du handlat h�r annars?
-Nej, det �r f�r dyrt.

-Vad s�ker du?
-En kl�nning eller ett par byxor.

-Skulle du ha handlat h�r annars?
-Ja, jag brukade handla h�r.

Jag gillar butiken.

Man m�ste fr�ga sig...

Hur l�nge skulle f�rh�llandet mellan
bandet och deras manager h�lla?

Sen kom Yoko Ono in i bilden.

Hon hade stort inflytande,
speciellt p� John.

Sen blev Beatles ett f�retag.
Sen kom Alan Klein in i bilden.

Sen ser man hur den h�r lysande
popgruppen st�ndigt f�r�ndras.

Jag anser
att det �r en perfekt skiva.

Den betydde s� mycket,
och det g�r den fortfarande.

Det �r v�rldens b�sta rockalbum.

Inga av Beatles skivor �r d�liga.
Alla �r lysande.

Men det h�r �r min favorit,
f�r att jag var med p� hela resan.

Det var revolutionerande
vad g�ller konceptet och omslaget.

Det blev enormt stort f�r att de
kunde g�ra reklam p� ett nytt s�tt.

Sen var alla f�ngslade av dem.
N�stan ingen kritiserade dem.

Alla tyckte att allt var genialiskt.

Det var ett m�sterverk,
som en popsymfoni.

Kontinuiteten var underbar-

-fr�n f�rsta l�ten till slutet.

L�tarna gick in i varandra.

Beatles har n�t f�r alla hum�r.
Det �r v�rldens b�sta skiva.

Det �r fantastiskt. Vad finns det mer
som har h�llit i 50 �r?

Hur m�nga generationer
lyssnar fortfarande p� den?

Lyssna p� skivan i mono,
inte i stereo.

Beatles var inte d�r
n�r skivan mixades. De var i Indien.

De lyssnade p� den
och tog alla beslut i mono.

Det �r det viktigaste jag kan s�ga.

N�r man f�r en skiva och...
Det h�r var m�nga �r sen.

Det fanns en, tv� eller tre l�tar
p� skivan som man verkligen gillade.

Resten av l�tarna var bara med.

Man hoppade �ver dem, p�
den tiden n�r man gjorde det sj�lv.

P� Beatles skivor var det tv�rtom -
man gillade n�stan alla l�tar.

De f�ngade det �gonblicket.
De var perfekta.

De drog med sig alla andra,
som ett lokomotiv.

Om de hade haft med "Penny Lane"
och "Strawberry fields"-

-hade det blivit
v�rldens b�sta skiva.

Ibland t�nkte jag: "Jag kan
knappt tro att det �r p� riktigt."

Men jag visste
att musiken skulle h�lla f�r evigt.

Man f�r en inblick i
en tid i f�r�ndring.

Beatles ger en inblick i 60-talet-

-och i v�stv�rlden
och hur den f�r�ndrades.

Det �r tidl�st. Folk studerar
fortfarande Shakespeare.

Med Beatles fanns det �ven
en trivselfaktor.

Om man �r deppig
ska man lyssna p� Beatles.

D� ser man v�rlden i ett b�ttre ljus.
Deras musik har helande krafter.

Fyra killar...
Det fungerade och de hade talang.

Det kommer aldrig
att komma ett band som dem.

Brian Epstein blev intervjuad
i Liverpool Echo.

Han sa: "Beatles blir
st�rre �n Elvis." Alla skrattade.

"Hur kan n�gra l�derkl�dda killar
i ett litet band fr�n Liverpool"-

- "bli st�rre �n Elvis?"
Elvis var ju v�rldens st�rsta artist.

Men han fick r�tt.

Han s�g n�t som vi inte s�g.
Beatles tyckte att det var pinsamt.

"Skulle vi bli st�rre �n Elvis?"
Men Brian hade r�tt.

Karisman och uppst�ndelsen som
namnet Beatles skapar �n i dag...

Var man �n �r:

Mexiko, Sydamerika,
Japan, Tyskland...

Om man n�mner Beatles p� en liten �
i Samoa blir folk euforiska.

Det �r det de har l�mnar efter sig.

Ingen vet om n�n kan �vertr�ffa det.

Men det �r fint, och det var
underbart att ha varit en del av det.

538 dagar efter "Sgt. Pepper"
sl�ppte Beatles ett dubbelalbum.

Skivan blev listetta i hela v�rlden.

�vers�ttning: Helena Lagerholm
www.btistudios.com