Original subtitles

Knox?

Är du där?

Richard?

Jag heter Don Sheppard och är producent på "60 Minutes".

Försvinn. Jag har inget att säga.

Jag såg presskonferensen. Jag läste din advokats text.

Hör du mig, Richard? Jag vill hemskt gärna prata.

Jag vill inte prata med dig. Alla journalister ljuger.

–Du struntar blankt i mig. –Jag hade nog också känt som du.

Men "60 Minutes" sysslar inte med sensationsjournalistik.

Vi är enbart ute efter sanningen, rätt och slätt.

Jaså? Och vad tror du sanningen är?

Jag vet inte, men vill verkligen ta reda på det.

Lyssna åtminstone på vad vi har att säga.

Du kan komma fram! Jag är ensam och blev inte förföljd.

Gudskelov! Jag tackar Gud för din hjälp.

Ta det där. Mat och annat.

Jag är jättehungrig.

Jag tänker mycket på hur ni skrämde upp FBI.

–De sket på sig rejält den dagen. –Vi visade vem som äger skogen.

–Definitivt inte FBI. –Nej.

Jag brukar se en av deras helikoptrar.

Den flyger lågt, som om budskapet inte har gått fram.

Med ett kraftig gevär och ammunition kan vi nog skjuta ner den.

Så här är det. De som kämpar för sin överlevnad här ute–

–är min familj. Jag strider för dem när ingen annan gör det.

Men att skjuta ner en FBI–helikopter vore slutet för min familj.

Det tillåter jag inte. Är det förstått?

Du har rätt. Tack så mycket.

"Du skall icke dräpa." Även om jag har räddat hundratals ofödda–

–har jag mardrömmar om den där snuten i Alabama.

Jag vill inte ha mer blod på mitt samvete. Jag är försvarslös.

Jag är stor i orden, men ett enkelt byte.

Det var därför...jag bad om kartan som visar FBI:s positioner.

Jag måste veta dem så att jag kan hålla mig undan.

Vi kikar.

Håll upp den. FBI har upprättat en bas här.

Den är stor.

Regulators kontrollerar i princip hela skogens inre regioner.

Men FBI har omringat den och i princip tagit hit en armé.

Vi måste vara försiktiga tills jag ordnar din evakuering.

–Vilken evakuering? –Den är bara på planeringsstadiet.

Men jag arbetar för att ta dig förbi FBI:s avspärrningar och ut ur skogen.

Det bästa för vårt samhälle är om du försvinner i tysthet.

Sen kan folk återgå till vardagen–

–och du kan fortsätta rädda spädbarn.

Alla är vinnare.

För tillfället är ditt uppdrag att hålla dig undan.

Om du så mycket som ser en FBI–patrull har du misslyckats.

–Är det uppfattat? –Ja, sir. Klart och tydligt.

Tack.

Var försiktig.

Öppna!

–Var står vi? –Planen är att ta över skogen, sir.

Med rörliga posteringar tas skogen tillbaka bit för bit.

Om milisen gör motstånd driver vi dem allt längre in.

När vi hittar milisens befästning omringar vi och röker ut dem.

Rätta mig om jag har fel, men att ta över skogen bit för bit–

–låter som ett utdraget krig.

Vi är redan i krig, sir. Detta är vår plan för att vinna det.

Om John Grays fäste belägras, löper vi inte risk för ett nytt Waco?

–Låt mig fundera på det. –Uppfattat.

Krig mot amerikanska civilister?

Som inte har med bomben att göra? Jag sökte inte till FBI för sånt här.

Kom gärna med en annan plan.

Men Louis Freeh gav dig inte en armé för att låta den gå sysslolös.

Pang.

Kom du.

Satan!

Kan jag hjälpa till?

–Tack så mycket. –Inga problem.

–Bor du här ute alldeles ensam? –Nästan. Jag och min bror.

–Är man inte väldigt avskuren? –Jo. Vi vill ha det så.

Jag är likadan.

Sätt igång.

New York–borna flyger hit en vecka för att få sinnesro.

Det är det dummaste jag har hört.

–Har du byggt den där? –Just det. En Nantahala–Harley.

–Går den? –Ja, sir.

En del har en Chevy –57. Jag har en Chevy för 57 dollar.

Vad har han?

Cancer. Min bror Guthrie.

Har du cancer?

Min pappa dog i cancer.

Vad synd.

–Hjälper de här? –Nej.

Nej, det är klart.

Staten ger dem till dig men vet att de inte gör nytta.

De vet att om vi är friska och starka tolererar vi inte deras skit.

–Har du hört talas om laetril? –Ja, det har jag.

Det görs av aprikoskärnor. Några injektioner och tumören dör.

Laetril hade botat min pappa på en vecka.

Men livsmedelsmyndigheten och staten har förbjudit det. Så han dog.

Har du ont?

Jag har nåt annat som staten inte vill att vi ska ha.

–Gud välsigne er, sir. –Här ska du få.

Vi provade stadslivet för några år sen. Det bet inte.

–Det var inget för oss. –Nej, sir.

Om ni tror att det är illa i Murphy ska ni åka till New York. Jösses!

När jag tittar ner på människorna där ser jag bara små myror.

De yrar runt och följer regler. Slavar under sina feromoner.

De släpar runt på sina smulor som vore de viktiga. De är myror.

Om jag klämmer sönder dig...

...bryr sig universum inte ett skit.

Sen tar man den andra handen... och sätter på myrstacken.

Det blir rena kaoset. Herren själv skakar om deras värld.

–Häftigt, va? –Ja, sir.

Det är kul att få sällskap. Vi träffar aldrig nån.

Du är den första vi träffar här ute på sex månader.

Eller åtta. Det är Guds sanning.

Är ni aldrig nere i stan? I Murphy?

Nån gång varannan månad hämtar jag ut hans piller.

Och ett och annat från Walmart.

–Klarar Harleyn att få med allt? –Det kan du lita på.

Om jag tog patent på den skulle jag bli förmögen.

Folk hade överöst mig med pengar... om jag så önskade.

Du snackar goja, Daubert.

Jag är glad att ha lärt känna dig. Hoppas att vi kan göra om det här.

Ser du den där? Den heter Eric.

–Den stora? Är den döpt efter mig? Ja, sir.

Den pippin vet vad som gäller. Han har koll.

Fly, Rudolph, fly Fly, Rudolph, fly

Annars skjuter FBI dig utan huvudbry

Hur räknade du ut det?

Jag är inte den vassaste kniven, men jag kan lägga ihop två och två.

Förändrar det nåt?

I helsike heller! Du är en hjälte. Det är en ära att ha dig hos oss.

Såna som står för vad de tror på måste hålla ihop.

–Amen, min bror. –Amen.

Du säger väl inte till nån att du har sett mig?

–Du vet att jag inte är pladdersjuk. –Bra.

Jag har en fråga till dig.

–Du brukar ju åka till Walmart... –Säg bara vad du vill ha.

Tack.

Borde inte din bror vara tillbaka?

Nej, det tar ett tag att komma tillbaka.

Man kan inte köra särskilt fort med släden lastad.

–Hej, Daubert. –Uppdraget slutfört!

–Hittade du allt på listan? –Varenda sak.

Det var extrapris på Mentos, så jag köpte några. Blandade bär.

Behåll dem. Du har gjort dig förtjänt av dem.

Kolla här.

Lustig, va? Jag ville ge dig ett gott skratt.

De är överallt. Du ser ut som Jesus.

–Var du försiktig när du tog den? –Ja. Jag tog den från en stolpe.

Många nollor, eller hur?

De tror sig kunna köpa lojalitet. Inte för alla nollor i världen.

Tack. Du skötte dig med den äran.

Vad var det där? Ett skott?

Eric?

–Daubert sköt sig själv. –Vad säger du?! Varför?

Han tog livet av sig i sorg över din död.

Du skämtar.

Helsike! Skräm mig inte. Du skämtar med mig, eller hur?

Eric...snälla?

Det är jag. Du känner mig. Snälla...?

–Vad vill du ha? Du får det. –Vad jag vill ha?

Du ger mig det redan. Just det här.

Jag är inte en myra, Eric. Jag är Guthrie. Inte en myra.

Det beror på vad man har för perspektiv.

Man kan gå i kyrkan hela livet utan att känna så här. Som Gud själv.

"Herren ger och herren tar."

Det hade varit bättre om du inte varit så svag, men ändå.

Ursäkta.

–Har du sett! –Låt det inte påverka dig.

Vi tackar nej till "60 Minutes" om vi inte får total kontroll.

–Hörde du? –Ja, men wow!

Kom nu.

Mina herrar.

–Angenämt, mr Wallace. –Nöjet är på min sida.

Watson Bryant. Angenämt, mr Wallace.

–Här borta. –Tack.

Vad vill ni ha av oss?

Vi lämnar inte ut frågor i förväg eller berättar om dem.

Antingen gör ni intervjun eller inte. Vårt hus, våra regler.

Vi vill ha nåt som visar att ni har gjort er research.

Att ni ser bortom FBI:s och medias uppdiktade historier.

"60 Minutes" är landets mest respekterade nyhetsprogram.

CNN är CNN, och Tom Brokaw är Tom Brokaw.

Men de har båda bara upprepat vad tidningar och FBI säger.

Ursäkta mig, men jag vill ha nåt mer konkret.

Vi har läst informationen från presskonferensen noggrant.

Men vi har även låtit våra utredare göra research i parken.

Vad drog de för slutsats?

Vi har också undersökt FBI:s fynd–

–och hur deras utredning gick till. Vi har dessutom undersökt dig.

Din historia, arbetslivsbakgrund, brottshistorik och mycket annat.

Undrar ni om vi har gjort research? Det kan jag säga att vi har.

Men om ni vill att vi förkunnar dig oskyldig i sändning–

–kan jag säga att så gör vi inte.

–Men er producent sa... –Mina 15 miljoner tittare bestämmer.

Vad de vill ha, och förväntar sig, är högklassig journalistik.

Tittarna vill se Richard utplånad i sändning.

Ni gör det här för att hela landet ska kunna se "bombmannen"–

–hoppa utför stupet på rikstäckande TV.

Ja. Och...?

Och...?! Kommer det att säga "smack"?

Eller fälls hans fallskärm ut?

Det beror på. Vi ställer svåra frågor och låter svaren tala för sig själva.

Ja, du hoppar utför stupet utan att veta om du har fallskärm.

Kanske frias du inför en hel värld, eller så säger det "smack"!

Det är spelets regler. Gillar ni inte det ska ni inte spela.

Då vet vi det.

Vi tar det här som lärpengar och fortsätter söka.

Vi ska hitta nån som låter oss berätta vår sida av saken.

Det är precis det här vi söker. En journalist som står för sanning.

–Det är därför folk lyssnar på honom. –Lyssnar när han dömer dig, ja!

Om de skulle visas... på "60 Minutes"...

...blir du aldrig av med din stämpel.

Vad vill du göra?

Du har kallats "en fet, misslyckad väktare som bor med sin mamma."

–Stämmer det? –Det är elakt, men sant.

Det sägs också att du byggde och placerade bomben i Centennial Park.

–Gjorde du det? –Nej, det gjorde jag inte.

Kom igen, Richard.

Du var övernitisk, aggressiv och farlig på Piedmont College.

Du har gripits för att ha låtsats vara polis.

Du ville desperat bli hjälte, visa ditt värde för polisen i parken.

Enligt FBI sa du till en vän att du skulle vara "mitt i smeten".

De kan också bevisa att du har utbildat dig i sprängämneshantering–

–och har ägt en likadan ryggsäck som den vid bombdådet.

–Nekar du till det? –Nej, det gör jag inte.

Det var alltså bara ren slump att du råkade hitta en bomb–

–med hjälp av ett sjätte sinne den kvällen? Låter det inte långsökt?

Är det inte mer rimligt att du placerade bomben för att bli hjälte?

Det låter mer rimligt för mig.

Han drar åt snaran. Det är kört.

Det är förstås svårt att tro att en sån som jag...

Nån som inte är framgångsrik... och tillhör arbetarklassen...

...och har gjort många misstag, kan bli hjälte.

En sak jag har upptäckt om folk och deras fördomar–

–är att det är enklare att föreställa sig mig som skurk.

Men jag vill säga till dig här idag, och till polisen...

...och alla som tittar att inte döma människor efter första anblicken.

Se in i mitt hjärta och se att jag är hedervärd.

Se till fakta och se att jag är oskyldig.

–Så ja, din underbara skitstövel! –En oskyldig man...

Det säger inte journalisterna.

Det säger inte heller FBI. Jag vill visa dig en sak.

Rubrik efter rubrik.

–De kan inte alla ha fel. –Jo, de har fel.

Media ville ha en dramatisk rubrik för att sälja tidningar.

Du menar alltså att hela mediaetablissemanget...

...Atlanta Journal–Constitution, CNN, CBS News och andra–

–väljer sensationsjournalistik före sanningen?

Och att FBI, världens mest respekterade polismyndighet–

–alltså ljuger? Eller har fel?

FBI ville se bra ut. Utstråla styrka och effektivitet.

Ge intrycket av att folk var säkra. "Vi tog honom snabbt."

De läckte mitt namn till pressen och alla fick vad de ville ha–

–även om det innebar en lögn och en människas liv förstördes.

Enligt dig friar FBI:s tidsangivelser dig från misstanke.

Du kan varken ha placerat bomben eller ringt nödsamtalet.

Vi har gjort en oberoende undersökning av dina påståenden.

Vi ser att FBI:s tidsangivelser inte bara friar dig från misstanke–

–utan att bombens storlek och utseende–

–också innebär att FBI:s teori är extremt osannolik.

Jag är som jag alltid har sagt oskyldig.

Och det har du bevisat.

Du gav allmänheten information som friar dig från misstanke.

Du har bevisat att du är oskyldig. Hur reagerade FBI på det?

–De lyssnade inte. –Fortfarande inte.

Även om alla fakta tyder på att den riktiga bombmannen går fri.

Det stämmer, sir. Mardrömmen tar aldrig slut.

Eftersom FBI läckte ut ditt namn. Och media ville ha en bra historia.

–Varför sökte du dig till FBI, Stacy? –Jag?

När jag växte upp i East Point såg alla poliser ut som du.

Jag ville ge alla unga tjejer nån att identifiera sig med.

Nån som försöker göra saker bättre–

–istället för att bara titta på när bra människor utsätts för hemskheter.

Tänk om det är vi som utsätter bra människor för hemskheter.

Minns du förhöret med honom? Under hela samtalet gjorde han allt–

–för att säga det vi ville höra. "Duktig pojke"–syndromet, som du sa.

Än sen? Vad är problemet?

Problemet är att jag gör allt för att inte tala sanning.

Och att vi kan ha förstört en oskyldig människas liv.

Vi tänkte på politik och rubriker, och under tiden–

–lät vi Rudolph i lugn och ro planera nästa...

Vi kompromissade med vår integritet, med FBI:s integritet.

Och vi fortsätter göra det genom att inte ställa allt till rätta.

–Menar du allvar? –Tänk om det är sant.

–Bevisen talar sitt tydliga språk. –Vissa av dem.

–Vi ser kanske bara det vi vill se. –Vad sjutton är det med dig...?!

Har vi kvar Embrys mapp?

Atlanta Journal–Constitution var först att peka ut dig.

De sa också att du passar in på profilen av en ensam bombman.

En frustrerad wannabe–polis som ville bli hjälte.

Enligt dem hade du placerat ut bomben för att kunna framstå som hjälte.

Allt är lögn.

De skriver enbart det som får dem att sälja flest lösnummer.

–Ska jag stänga av, Kath? –Nej.

Journal rapporterade att FBI misstänkte Jewell–

–och att han hade ringt ett nödsamtal före explosionen.

Jewells advokat bevisar att samtalet ringdes när han var kvar i OS–parken.

Journals reporter Kathy Scruggs vägrade dock ge sig–

–till och med när deras story tydligt visade sig vara falsk.

Jewell har aldrig anhållits. Inte ens gripits.

Ändå följs han dygnet runt, vart han än går av FBI.

När Jewell tar en biltur skuggar FBI honom.

Inte bara av en agent, utan av ett helt följe.

Herrejävlar!

Det är den!

Nu lyssnar folk.

Även om allt handlar om att sälja, så bryr sig folk ännu om sanningen.

Tack för att du hjälpte mig berätta den.

FBI vägrar diskutera sin utredning–

–och om Jewell ännu är misstänkt. De vägrar diskutera läckan.

Mrs Jewell har inte fått tillbaka varken Tupperware eller Disneyfilmer.

Tack så mycket.

Vet du vad? Vet du? Känner du det?

Din underbara man...! Du gjorde det!

Du gjorde det!

–Kom nu. –Gud...!

"60 Minutes"!

Just det...

Här har vi den.

Fick du tag på torv till mig?

Eller sekatör?

Jag är ledsen, gumman.

–Vad hittade du i så fall på Walmart? –Jag köpte en bomb.

–Det stod inte på listan. –Minns du den där spiraltråden?

Den hör till en krans. Han använde den som kamouflage.

Varenda komponent!

Allt från julsaker till spik! Han köpte sin bomb på Walmart.

Ta inte med den in i huset.

Allt förutom dynamiten.

Det där får våra chefer ta itu med.

Du ser bara en av bitarna i ett jättestort pussel.

Våra chefer måste veta nåt som vi inte vet.

Pappa vet bäst, eller?

Vi samlar bitar, de lägger pussel. Det kallas befälsordning.

Pappa vet allt som oftast bäst.

Okej, men säg så här...

Om det som står i Embrys mapp och det han har sagt stämmer...

Om Rudolph är besatt av polisen och leker Gud, iakttar oss...

...och eventuellt manipulerar milisen...

Om Embry har rätt är det inte vi som har fångat Rudolph i Nantahala.

Det är han som har fångat oss.

Text: Mattias Gustafsson www.sdimedia.com