Original subtitles

Angiogenes. Kom igen, killen. Angiogenes.

Angiogenes: En process där cancertumörer tar över blodkärl.

Kärlvävnad.

Det är samma sak. För att skapa metastaser.

Stavning: A–N–G–I–O–G...

Satan! Vad var det där?

–En explosion. –Nej det var det inte.

Det ryker! Det var en explosion. Är det inte där de demonstrerar?

Den där abortkliniken. Har nån knäppgök sprängt den tror du?

Det är nåt skumt med honom.

–Med vem? –Han där. Titta.

Han är den enda som går från explosionen. Skumt, eller hur?

Jag är säker på att det är nåt skumt med honom.

Nej, det kan inte vara sant. Jag flippar ur!

–Det är han som gjorde det. –Det kan du inte veta.

–Jag går efter. –Det kan nån annan göra.

Vem ska göra det?!

Kom igen...

Kom igen, kom igen... Förbaskat!

Kom igen... Vart tog du vägen?

Jag måste låna telefonen! Det är en nödsituation.

Snälla! Det finns ingen annan. Jag måste ringa 112. Snälla!

Tack!

112, vad är det som har hänt?

Det här är viktigt! Det gäller den där explosionen på 17th Street.

Jag såg en man undvika polisen. Han var vit, cirka 35 år och...

–Han såg intensiv ut! –På vilket sätt?

Han såg att jag följde honom och gömde sig.

När han kom fram igen hade han ny jacka, keps och peruk!

–Lugna ner dig. Jag äter frukost. –Vad för slags peruk?

Den var lång, men han bytte den och...

Där är han! Jag ser honom i en bil!

Han har bytt om igen. Han verkar väldigt misstänkt!

–Jag måste springa efter honom. –Nej, stanna kvar i telefonen.

Grön skjorta, pilotglasögon och silverfärgad pickup!

–Grabben är knäpp! –Han försvinner.

–Jag måste följa efter honom. –Gör inte det.

I så fall kommer han undan! Skit samma. Skicka snuten!

Helsike! En silverfärgad Nissan. Ta höger så tar jag vänster.

Nej, nej, nej!

KND–1117.

KND–1117. Vi har honom.

KND–1117 är hans registreringsnummer. Vi har honom!

–Ögonvittnet Jermaine Hughes. –Vår enda ledtråd?

–Hur säker är ni på er sak, Hughes? –Hundra procent säker.

–Ni missade tydligen ett prov. –Ja, i biologi.

Om ni inte får göra om provet, be er lärare ringa mig.

–Ja, sir. Det ska jag göra. –Bra.

Åk hem och vila. Prata inte med journalister.

Ring om ni kommer på nåt mer. Dygnet runt.

Pickupen är registrerad på Bob Randolph i North Carolina.

Bob Randolph existerar dock inte. Adressen är också falsk.

–Har vi nåt annat att gå på? –Inte ens en parkeringsbot.

Vi har alltså ingenstans att söka.

Om en nummerplåt är allt vi har får vi använda den. Samling!

Efterlys pickupen både bland federala och lokala polismyndigheter–

–samt vägtullar, hamnar och liknande. Men ingen får ta kontakt med föraren.

Det sista som får hända är att en polis till sprängs i bitar.

Sätt fart.

Är du tekniker?

Är gärningsmannen densamme som Sandy Springs och Otherside Lounge?

Utan tvekan.

Hur vet vi att killen i pickupen är bombmannen och inte ett vittne?

Om han har hanterat trotyl finns det rester över hela ratten.

Torka av den med en sån här. Om den färgas lila...

...så har ni hittat en bombman.

Så fort vi ser lila anhåller vi alltså killen för alla tre bombdåd.

Fyra.

Ni lär ha svårt att tror mig, men på övervåningen i det där huset–

–hittade vi just en riktningsplåt från bomben.

Vad innebär det?

Den är identisk med plåten i OS–bomben. Beviset är talande.

Den ni jagar är samme man som bombade Centennial Olympic Park.

Vi har redan tagit OS–bombaren. Han heter Richard Jewell.

Bomben i OS hade annat sprängämne, behållare–

–utlösningsmekanism, måltavla och tillvägagångssätt. Nåt mer?

En likadan del är ett sammanträffande och inte ett bevis.

Riktningsplåtar är sällsynta. Under alla mina i bombgruppen...

Sluta! Vi försöker hitta en bombman som just har mördat en polis.

Men jag ska fråga den misstänkte om OS–bomben när han grips.

Hallå!

Är det Sandersons bricka?

Bombkillen!

Kom hit.

Kan vi hitta nåt mer på den här? Den kommer att hamna på ett lager.

Nej, de har gjort alla viktiga tester.

Tvätta brickan och ge den till Sandersons son. Idag.

Tack.

Den förbannade Atlantapolisen!

Jag var tvungen att yrka på lagen om informationsfrihet för att få den.

De verkar tro att den är nån jäkla statshemlighet.

Larmcentralen. Vad är det som har hänt?

Det finns en bomb i Centennial Park. Ni har 30 minuter på er.

–Kan du stava till "Centennial"? –Ärligt talat inte.

En man kommer med bombhot men datorn känner inte igen namnet.

Otroligt! 150 personer skadas på grund av att de inte kan stava?!

–Vad är det för system? –Det är inte Richards röst.

Det finns en bomb i Centennial Park. Ni har 30 minuter på er.

Han förställer rösten. Det kan vara vem som helst.

Det var därför FBI ville ha ett röstprov.

De hade tänkt få rösterna att låta likadant och ge till pressen.

Det kallar jag paranoid smörja.

Om du inte hade avbrutit röstprovet–

–skulle de ha jämfört rösterna och släppt Richard!

De har haft inspelningen i månader. De vet att rösten inte stämmer.

De lyfter inte ett finger om vi inte tvingar dem.

Jag har hittat den! Titta här.

Den mynttelefon bombmannen ringde från–

–ligger på 32 Nassau Street.

Det är här. Och bomben fanns här.

–Det är den närmaste mynttelefonen. –Inte den kvällen.

–Om vi åker dit kan jag visa dig. –Parken håller på att byggas om.

–Än sen? Jag kan visa dig ändå. –Okej, vi åker.

–Vart ska ni åka? –Centennial Park.

Nej! Pressen har just lugnat ner sig.

Att spatsera runt mitt på dagen är som att be dem komma tillbaka!

Jag vet, mamma. Men...

Titta på mig. Titta på mitt ansikte. Och på mina revben.

Jag vill att det här ska få ett slut, men det händer inte av sig själv.

Jag måste själv få slut på det.

Jag vill inte behöva göra det här, men ingen annan kommer att göra det.

–Är det okej? –Ge dig iväg. Var försiktig.

Tack! När jag fick höra att du var på väg...

Jag hade flugit hit för din skull.

Senast vi träffades kräktes jag i en soptunna utanför...

–Var det inte en strippklubb? –Jag önskar att jag hade glömt det.

Det är sånt som händer i ungdomen. Vad handlar ert uppdrag här om?

–Nån måste gräva i skiten. –Vi har en halvtimme på oss.

Du måste berätta för Illana vad som hände i East Point, Kathy.

Vad sa jag nu?

Jag inser att jag har kommit före polisen till mordplatsen.

Vad gör du?

Jag tar fram ett kreditkort och bryter mig in.

Offret ligger där halvnaken med stånd trots att halva hans huvudet saknas.

Där finns mordvapnet, kondomer och porr på TV:n.

Till slut kommer en polispatrull. Killen är nervös som tusan.

–Vad säger du? –Varför tog ni så lång tid på er?

Så kan man inte hålla på i D.C. Man skulle få sparken från The Post.

Jag var bara 23 år. Lilla Miss Augusta, Georgia.

Jag ville visa polisen att jag hör hemma här.

Och efter det började Atlantapolisen ta mig på allvar.

Det gäller att känna sin stad och dess invånare.

Och att lära sig vad som krävs för att lyckas oavsett stad.

Atlanta är en härlig stad, men jag har nog växt ifrån den.

Jag är redo för nästa steg. Kanske skulle jag passa hos er på the Post?

D.C. skulle innebära ett stort steg.

Absolut. Men efter Richard Jewell– storyn vet folk vad jag går för.

Jewell var ett riktigt scoop. Sånt händer bara en gång.

Nu har vi ett annat åtagande.

Jag skulle uppskatta om ni kunde lägga ett gott ord för mig.

Jag har nog mycket att erbjuda, till och med för The Post.

Vi kan lägga ett gott ord, men det spelar knappast nån roll.

Du är en grym journalist i Atlanta, men D.C är en helt annan värld.

Och du är inte 23 längre.

"Jag har nog mycket att erbjuda..." Din patetiska nolla!

–Kathy Scruggs. –Hej, Kath.

Du bad mig säga till om jag såg Jewell ute. Det har jag gjort.

Han och en högljudd kille gick runt som om de ägde Centennial Park.

–Vad ska jag göra? –Följ efter honom. Jag är på väg.

–Har fotografen kommit än? –Han står där borta.

Hej, gubben.

Det här är bra. Det är riktigt bra.

Vad gör de?

Återvänder till brottsplatsen.

Den har rivits, men scenen stod här.

Ljud– och ljustornet...

...stod här borta.

Bomben låg under en bänk där.

Samtalet ringdes in kl. 00:49 från den där mynttelefonen–

–i närheten av den här olympiastatyn.

Enligt vittnen delade jag ut vatten i ljud– och ljustornet kl. 00:46–

–och larmade agent Donaldson exakt kl: 00:51.

Det vet vi eftersom han anmälde det. Det finns en lucka på fem minuter.

Jag ska alltså enligt dem ha gått från bänken där borta–

–till mynttelefonen, ringt och återvänt på fem minuter.

–Det tar bara 30 sekunder. –Inte under OS.

Hela den sidan av parken hade stängsel under OS.

–Som nu? –Precis som byggstängslet.

Det fanns endast två ingångar. En bakom dig och en där borta.

Man var tvungen att skriva in sig varje gång man gick in.

Var det där den närmaste ingången?

Det innebär... att jag för att ringa samtalet–

–skulle behöva springa till entrén, upp till telefonen och tillbaka–

–och därifrån till ljud– och ljustornet på fem minuter.

Under OS hade du blivit skjuten.

Enligt FBI:s egna tidsangivelser kan jag omöjligt vara OS–bombaren.

Måhända...

Det ser inte ut att gå.

–Men vi måste bevisa det. –Här och nu?

–Jag har tidtagarur. –Då gör vi det.

–Hur känns det i benen? –Fotlederna känns konstiga.

–Tänker du också springa? –Nej, jag står kvar här.

–Okej. Är du med? –Jag kollar på dig.

Ge allt du har, så att vi kan bevisa det.

Tre...två...ett...

Kör!

Öka farten! Sätt fart på ditt feta arsle!

Kom igen! Du grejar det!

Kom igen!

–Kom igen, Richard! –Ge järnet!

Du grejar det här! Det är bra. Du klarar det här!

–Var det därifrån han ringde? –Jag tror det.

–Du grejar det! –Det är en bomb i Centennial Park.

Öka! Sikta på guld, din fetknopp!

Kom igen! Tappa inte tempo!

Vad tusan sysslar de med?

–Söker en alternativ teori. –Varför det?

Kom igen!

Öka! Du grejar det!

Kom igen!

Bevisa det för dem! Öka, öka!

Kom igen! Hela vägen!

Öka farten! Öka.

Du grejar det!

Kom igen!

–Kom igen! Sju minuter! –Sju minuter...?! Sa du sju?

–Du klarar det inte. –Definitivt inte.

Tänk att det kan vara så bra att vara fet och långsam!

Du levererade! Du hade ingen chans.

Vi måste göra det igen med kamera.

Okej, vi filmar alltihop och visar för FBI.

Aldrig! FBI bryr sig bara om bevis som stärker deras egen tes.

Även om de hade trott dig skulle de förvränga sanningen.

Varför skulle vi annars filma det?

Gamarna håller sig i närheten, på jakt efter nya offer.

Vi ska ge dem nåt att sätta tänderna i.

De kan inte komma på två dagar. Tidigast lördag morgon.

Vad ska stackars mrs H göra tills dess?

De har fullt upp på Andrews, och det rör sig om en liten väg.

Det är som vanligt en prioritetsfråga.

De kan släppa det. Jag löser det.

Vi löser det här.

Backa en liten bit, mrs H.

Ett ögonblick så ordnar jag det här.

Din jäkel!

Gå över till andra sidan, frun.

K–N–D...

Darla? Hade de inte efterlyst en grå Nissan pickup?

Han är på tråden.

–Här? –Ja.

Specialagent Jack Brennan på FBI. Sheriff Thompson? Har ni sett bilen?

Jag har gjort mer än så. Jag vet vem ägaren är.

Eric Robert Rudolph, vit man i 35–årsåldern.

Bekräfta: Rudolf–Urban–David Olof–Ludvig–Petter–Helge?

Det stämmer.

Eric Robert Rudolph, vit man i 35–årsåldern.

Saknar hemadress, personnummer, bankkonto och brottshistorik.

Mer spöke kan man nästan inte bli. Det enda som finns är...det här.

Sökte till specialförband men petades av disciplinära skäl för åtta år sen.

Men han hann få utbildning i undanmanöver...

...och gissa vad: Sprängämnen.

Skicka en av FBI:s insatsstyrkor till platsen omedelbart.

Ta den på Atlantakontoret. Och ta reda på var Murphy ligger.

Vi åker dit på momangen. Sheriffen? Vet du var Rudolph bor?

Än bättre. Jag tittar på honom i detta nu.

Va...? Vad menar du med att du tittar på honom?

Jag menar att jag står på hans uppfart.

Han är i sin villavagn. Det verkar som att han lagar mat.

Pickupen står på baksidan. Vill du att jag tar honom i förvar?

Absolut inte! Rudolph anses beväpnad och farlig.

Sir, det här är Murphy.

Här är alla beväpnade och de flesta ganska farliga.

Vad har hänt? Är han efterlyst för nåt?

Situationen är mycket allvarlig! Lämna platsen omedelbart, förstått?

Jag kan vänta en bit bort, om han får för sig att fly.

–När kan insatsstyrkan vara där? –Om två timmar.

Okej, håll dig på behörigt avstånd med släckta strålkastare.

Hör av dig om han ger sig iväg, men följ inte efter honom.

Bekräftat att du har hört, förstått och tänker följa direktiven.

Jag har hört, förstått och tänker följa direktiven.

Titta på dem. FBI och media. Det tar aldrig slut.

De vill döma dig utan att behöva ödsla tid på nån rättegång–

–eller med hänsyn till sanningen–

–som du dock har på din sida, något vi nu kan bevisa.

Men hur ska jag kunna få jobb när FBI följer mig vart jag går?

Det är bra att de följer efter dig.

Det är bra att du har de där nötterna omkring dig dygnet runt.

–Hur länge? Vad ska vi göra? –Kalla till presskonferens.

–Nej, Watson. –Jo, det ska vi.

Vi ska vända kamerorna mot dem och ställa dem inför rätta.

Du kan göra det utan mig. Jag har varit på CNN.

Känner du till historien om Jason och Medusa?

Medusa var en ful jävel. Alla som såg henne blev förstenade.

Vet du vad Jason gjorde? Tog med sig en spegel.

När hon ser sig själv blir hon förstenad.

Jason kan då hugga av henne huvudet, klämma en kabel i hålet–

–och gifta sig med prinsessan eller nåt sånt.

Du ska göra samma sak. Möta mediagorgonen öga mot öga–

–hålla upp en stor jävla spegel och säga: "Se på er själva."

"Rikta era kameror mot er själva."

"Se hur fula ni har blivit." Ju fler som tittar desto bättre.

–Presskonferens? –Ja!

–Mr Jewell? Varför är ni tillbaka? –Nu åker vi. Kör!

Vi kallar till presskonferens, skitstövlar!

Vi är vid Nantahala Wilderness, en av landets mest avlägsna platser.

Murphy kryllar av survivalister och suveräna medborgare.

Folk flyttar hit för att slippa den federala polisen.

Milisen North Carolina Regulators härrör sen frihetskriget.

De stred först mot britterna och sen mot George Washington.

Gav dig sig på George Washington? De kommer att älska oss.

Vi lär inte vara välkomna och bör inte stanna kvar för länge.

Inte om vi vill undvika rubriker som "Dödläge".

Vi slår till mot Rudolphs villavagn och ger oss sen av.

–Vi kan vara i rätten i morgon bitti. –Nu kör vi.

Kavalleriet är här.

Ner på golvet! FBI!

–Sovrummet säkrat! –Säkrat!

Han var nyss här.

–Det är nån där ute. –Det är han!

–Vi har fordonet i sikte. –Vart är han på väg?

–Det finns inget annat än skog här. –Bra. Då tar vägen snart slut.

Fortsätt följa honom. Lokalpolisen är längre fram.

Vart tog han vägen? Förbaskat!

Helsike!

–Säg till Bravo att svänga höger. –Bravo, sväng höger.

–Alpha till vänster. –Alpha, sväng vänster!

Helsike! Pass på.

–Har nån honom i sikte? –Han är borta. Ser ni honom?

Svar nej. Vi ser honom inte.

Kom igen!

–Vi har honom. –Vi ser honom!

Håll i dig!

–Helsike! –Akta!

–Han är borta. Ser ni honom? –Svar nej. Fortfarande inte.

Vänd tillbaka! Alla enheter, vänd tillbaka.

Var är han?

Säkrad!

–Vänta! –Släpp den.

Kom igen! Hitta honom.

–Ta hit resten av hundarna. –De är på väg.

Varför får hundarna inte vittring?

Cayennepeppar.

Hembrännare och marijuanaodlare använder det mot hundarna.

Med nosen full av sånt sätts hundarna ur spel.

Han tar inte knäcken på allihop. Skicka iväg de andra hundarna.

–Vem tusan är du? –Vi talades vid på telefon tidigare.

Jag kunde ha tagit Eric i förvar för tre timmar sen.

Positivt för trotyl.

Eric Rudolph är seriebombman.

Polisen är hans måltavla. Han har sprängt en polis i bitar.

Jag såg till att du inte stod näst på tur. Varsågod.

Från idag: Vitaminer, havregryn, frukt, tonfisk och torkat kött.

Det måste vara mat för två veckor. Kaloririk men enkel att bära.

Han vill alltså gömma sig? Bra. Vi hittar eller svälter ut honom.

Du hade rätt. 25 burkar cayennepeppar.

Det spelar ingen roll. Han har ingenstans att ta vägen.

Ingenstans att ta vägen? Vet du hur stort det här är?

Nantahala är 200 000 hektar. Det är lika stort som Rhode Island.

Det må så vara.

Men du glömmer en sak. Han är ensam. Vi är FBI.

Text: Mattias Gustafsson www.sdimedia.com