Original subtitles

Nej, nej, nej! Ligg kvar.

Det är ingen fara. Ambulans är på väg.

–Sir! Låt mig ta hand om er. –Jag kommer från ATF:s bombgrupp.

Det här är en detonationsplats. Jag utreder ärendet. Jag utreder!

–Hur är det med dig? –Hej, Joe.

En andra bomb har exploderat. Ett 50–tal har drabbats.

Det kunde ha gått värre. Bilen där tog det mesta av smällen.

Det måste ha varit...trotyl... och 1,5–tums trådspik...

–Låt oss ta hand om er, sir. –Lyssna på mig! Ge de skadade vård!

–Du är skadad! –Förklara vem jag är, Joe.

Jag behöver nya handskar. De här är förstörda.

Det är ditt eget blod, Earl. Ta hand om honom.

Börja jobba, Joe.

Säkra bilen! Det var 1,5–tumsspik...nån form av tråd...

Du hade verkligen tur.

–Hur många av de skadade är poliser? –I princip alla. Vänd på armen.

Min klocka har stannat på 15:25. När briserade den första? Kl. 14:50?

Jag tror det. Var stilla.

Är vi klara här? Jag måste fortsätta arbeta.

Nej. Jag kan ta ut ytligt splitter, men en kirurg måste ta det djupa.

Dör jag av det? Bra. Spara det där. Det är bevismaterial.

–Ni förstår inte, sir. –Det är ingen fara.

Joe Holliwell! Hur länge har bilen stått här?

–Ska du verkligen arbeta redan? –Ja. Hur länge?

Bilen tillhör mannen där borta. Han kom hit kl. 13:00.

Det ligger tydligen en metadonklinik på baksidan av huset.

Han parkerade av ren slump framför bomben.

Om han inte hade ställt sig där skulle jag ha varit död.

Den första bomben riktades mot abortkliniken.

Den andra riktades mot abortläkaren, som brukar parkera här.

Gärningsmannen hade satt timer på bomberna.

De var förmodligen tänkta att utlösas samtidigt.

Men det spelar ingen roll. Läkaren var ledig idag.

Metadonkillen tog hans parkeringsplats.

Bombmannen missade sitt mål och träffade istället Hondan.

–Hade båda bomberna timer? –Väckarklockor.

Metadonmannen ställde sig där två timmar före den första smällen.

Hur många skadades av bomben i abortkliniken?

Ingen. Abortkliniken var stängd.

Jag gissar att den första bomben innehöll ca 2 kg trotyl.

–Knappt 2 kg, sett till effekterna. –Knappt 2 kg...

Utan skador.

Och exakt...35 minuter senare...

...detonerar bomb nummer två, kraftig nog att förstöra en bil.

Jag känner lukten av nitrit.

Den måste ha innehållit minst 9 kg trotyl.

Jaha, och...vad innebär det?

Den andra bomben var inte riktad mot en parkeringsplats.

Och den första var inte riktad mot abortkliniken.

Den var en avledningsmanöver.

Hondan förstörde hans tänkta massaker.

Vi talar om ett L–format attentat.

Den första bomben lockade hit offren för den andra bomben att angripa.

Det är ingen slump att bomberna briserade med 35 minuters mellanrum.

Det är polisens utryckningstid–

–vid stora insatser i Atlantas förortsområden.

Ett L–format attentat har aldrig tidigare inträffat i USA.

Det är för svårt att genomföra.

Du menar alltså att bombmannen visste exakt var vi skulle stå–

–vilka vi är och när vi skulle komma? På minuten?

Ja.

Om Hondan inte hade råkat stå där–

–skulle det största polismordet i historien alltså ha inträffat?

Bomben varslar om att abortkliniken inte var måltavlan.

Vi var måltavlan.

Jag hör av mig.

SÖK UPP MIG BILL

Läste du artikeln om han i Marietta som gick runt med dolt vapen?

Hur kan det var en nyhet? Jag har ett hagelgevär i byxorna.

Jaså? Såga av det.

–Du ville träffa mig. –Ja. Du ska få ett nytt uppdrag.

En serievåldtäktsman i Buckhead. Det råder panik bland hemmafruarna.

–Jag har fullt upp med Jewell. –Du får ta paus med honom ett tag.

Jag har ansvarat för vår bevakning om Jewell sen starten.

Med stor framgång. Vi kan säkert skriva mer om Jewell längre fram–

–men det har gått ett halvår. Folk har gått vidare.

Atlanta Journal–Constitution hamnade i centrum för ett helt land–

–tack vare mig, så ge mig nåt stort att skriva om i så fall.

Det här är inte tillräckligt för mitt team.

Teamet ska lösas upp. Du återvänder till lokalavdelningen.

Jag är bättre än den där skiten.

"Den där skiten", som du kallar den, säljer lösnummer!

Ingen som arbetar här står över att sälja lösnummer.

Se dig omkring! Var tror du att vi är?

Ingen som jobbar här har chans på nåt Pulitzerpris. Inte heller du.

Vilket inspirerande tal. Skriv det i redaktionsrutan.

Vår tid i rampljuset är förbi.

Åk till Buckhead och sälj lösnummer, för helsike.

Okej, jag fattar.

Skulle man be Michelangelo att hugga fram ett fågelbad?

Nej! Han får skapa Pietà.

Absolut! Sixtinska kapellet och hela den där skiten.

Jag förutspår, med er som vittnen...

...att en tidning som sänker sina ambitioner har en fot i graven.

Jag kan hjälpa dig med kvinnorna i Buckhead om du vill prata med dem.

Jag skiter fullständigt i Buckhead. Ge mig nåt nytt om Richard Jewell.

Ja...

–Men det här är inget. Inget stort... –Tala ur skägget, F.X.

Jag har en vän. En kvinna. Men vi är inte exklusiva.

Hon arbetar på larmcentralen. Sluta!

Hon berättar att det ryktas om ett nödsamtal kvällen för OS–dådet.

De spelade upp det för varandra eftersom det var så lustigt.

Det är nog inget användbart, men jag kan fråga henne om det.

Räck mig handen. Din hand.

Min hemadress.

Om du har nåt värdefullt, så kom dit. Dag som natt.

Jag tar nästa omgång.

Åtal kommer att väckas, men jag vill inte vänta.

Jag tänker stämma Richard Jewell för framkallande av fara för annan.

Vi kräver rättvisa.

Vad ska jag göra, Watson? Jag har inga pengar att ge dem.

Jag äger $80, är fånge i mitt hus och jämförs med O.J. Simpson!

Vi måste sätta hårt mot hårt i TV mot de där skitstövlarna!

–De avrättar mig om jag går ut! –Så illa är det inte, Richard.

–Jag måste lägga på. –Okej.

–Öppna inte medan jag är här! –Det är maten. Mamma?

Hoppsan.

Jag är 60 år. Jag har arbetat hårt i hela mitt liv.

Varför händer det här mig?

Vad har jag gjort för att förtjäna det? Titta på mig!

–Watson försöker lösa det. Vi mås... –Watson vet inte vad han pratar om!

Han är en nolla som vill bli hjälte, precis som nån annan jag känner!

Vad menar du, mamma? Tror du att det här är mitt fel?!

FBI klampade in i mitt hus–

–och stal alla mina fina kastruller och min gryta–

–så att jag måste äta den här skiten från golvet!

De gör inte så mot oskyldiga, Richard!

–Nej, svara inte! –Jag har bytt nummer.

Det är Watson! Det är bara han som har det nya numret!

Ta livet av dig, din jävel! Jag kommer dit ikväll och dödar dig.

Sen trycker jag ner din kuk i din morsas hals...

–Var ska du ta vägen, Richard? –Köpa mat. Jag är ingen fånge.

–Gör det inte! –Jag har inte gjort nåt.

Alla andra får handla. Jag har inte ätit grönsaker på evigheter!

Det är han.

–Jaså, du ville spränga OS? –Jag handlar mat, sir.

Låt honom vara! Barnen sitter i bilen.

Kom! Låt honom vara.

Vad sjutton är det som har hänt?

Jag har drömt om att bli en av dem, om att komma till undsättning.

Några FBI–agenter stod och tittade på när jag blev misshandlad.

Jag gjorde inte ens motstånd. De glodde som vore jag en hund!

Alla säger att jag ska ligga lågt och låta rättvisan ha sin gång.

Men om det är okej att slå mig får det vara nog!

Ingen kommer till undsättning. Idag är det jag som börjar kämpa!

Ja! Det är det jag vill höra.

I morgon klampar vi in i rätten och stämmer varenda en!

Media, Atlanta Journal–Constitution, Tom Brokaw, FBI!

De struntar i dina rättigheter. Vi stämmer skiten ur dem!

Jag vill inte stämma nån. Jag vill inte ha pengar eller hämnas.

Jag vill ha tillbaka mitt liv!

Vi måste stämma dem om du ska få tillbaka ditt liv.

Ingen tar tillbaka sina ord, ber om ursäkt eller friar dig–

–om de inte tvingas till det.

Vet du varför vi har ett korrekt rättsförfarande?

Varför staten inte bara slopar grundlagarna?

För att modiga människor genom historien–

–stått upp mot makten och tvingat rättssystemet att göra det rätta!

Det är vår uppgift att se till att nästa hjältemodiga säkerhetsvakt–

–inte tvingas lida som du har lidit!

Okej.

Vi gör det.

Det finns korkskruv i köket.

112, vad är det som har hänt?

Det finns en bomb i Centennial Park. Ni har 30 minuter på er.

–Vill du ha? –Jag har tagit en paus.

En man hävdar att en bomb sprängs om 30 minuter i Centennial Park.

Milda makter! Har du adressen till Centennial Park?

–Varför skulle jag ha adressen dit? –Är det bra nog?

Bra nog?

Det är förbannat bra.

Godmorgon. Mina anteckningar om Buckhead–jobbet.

Ett av offren är villigt att ge oss en exklusiv intervju.

En personlig historia om våld, ihop med klassgrejen förstås.

Bra jobbat.

Ta mitt team om du vill, men låt mig fortsätta skriva om Richard Jewell.

–Vad är det här, Kath? –Lyssna på bandet först.

Jag är gammal nog att veta när en story inte är avslutad.

Nödsamtalet är bara början.

Jag lägger våldtäktsmaterialet hos Leer. På lokalavdelningen.

Titta på det här, gumman.

Jag hittade det i Sandy Springs. Har aldrig sett nåt liknande.

Fyra ståltrådar som hålls ihop av nåt form av stöd.

Den är inte ledande, har nån form av isolator.

Nån slags bränd, smält plast.

Nån grön PVC–liknande historia.

Jag förstår inte. Var ska den sitta? Vad har man den till?

Hur tusan ska jag veta det?

Inte vet jag. Jag tänkte att du kan ha en teori.

Eller kan tycka om att lista ut det.

Det här...är mitt kärleksspråk.

Men dra på trissor! Vad tusan pratar du om?

Jag läste i en artikel att det finns fem kärleksspråk.

Mitt kärleksspråk är...

Lämnar du damtidningar på wc får du ta konsekvenserna.

–Jag älskar dig, men du är knäpp. –Jag gör så gott jag kan.

Det vet jag. Och det är fint.

Ursäkta.

Det är Joe.

–Det har hänt igen. –Var är du?

Utanför en lesbisk klubb. En liten bomb har sprängts.

Ingen skadades, men den har trotyl och väckarklocka. Jag tror att...

–Du tror rätt. –Satan! Jag måste gå.

–Utrym området! Minst 25 meter. –Platsen är säkrad.

Nej, det finns en bomb till. Utrym området. Nu!

Joe Holiwell?

Joe Holiwell!

För sjutton, Joe...!

–Fem skadade men inga dödsfall. –Det är tack vare dig. Bra gjort.

Jag har den bästa läraren. Vad är det där?

–Samma som i Sandy Springs. –Jag förstår inte vad den gör.

Ett ögonvittne såg nån vid soptunnan.

Han låg på marken men reste sig och flydde när bomben detonerade.

En hemlös. Han måste ha skrämts iväg av bomben.

–Det är trotyl. –Ja. Han var här.

–Attan...! –Titta där.

Han såg inte ens nattklubben. Bara sin riktiga måltavla.

Han är ute efter oss. Och han tänker inte ge sig.

Inte förrän en av oss är död.

Sandy Springs.

Otherside Lounge.

Var slår han till nästa gång?

Ingen aning.

–Är den på lagligt avstånd? –Åtta meter, på ett ungefär.

Gör det inte, mamma! Ditt barn älskar dig.

–Du har ett val! Välj kärleken. –Det är en sköterska, Minzor.

Hur står hon ut med att döda barn varje dag? Hon som verkar så snäll.

Ta det försiktigt.

–Har du tagit Daves pass? –Japp.

–Och du Nancys? –Hon har fått barn.

–Vilka idioter vi är. –Eller hur!

Än är det inte för sent. Du måste inte mörda barn idag.

–Mistluren är tydligen tillbaka. –Det finns alla sorter.

–Men det är inget fel på Minzor. –Ser du det där, Sande?

Kika du Jag orkar inte med fler gummilemmar efter förra veckan.

Så fort halloween–sakerna reas ut visar sig alla knäppgökar.

Trädgårdsanläggarna har kanske varit här.

Emily...! Dö inte, Emily!

Hjälp! Hjälp! Dö inte, Emily.

Det kommer att gå bra, Emily. Jag lovar.

Tror du att jag gjorde det? Jag är för livet, inte döden.

Holliwell och Embry från ATF. Har ni letat efter fler bomber?

Ja, i hela området utan att hitta nåt.

–Hur är det med sköterskan? –Kritiskt, men hon överlever.

Titta här. Det är han.

Men ingen andra bomb den här gången. Och ingen timer.

Han gillar att titta på.

Kolla här, Earl. Skoavtryck från kängor.

–De är färska. –Unge Holliwell...

Han är i närheten.

Den arroganta jäveln.

Titta här. Jösses... En fjärrutlösare.

Därav att han inte använde timer. Konstigt att han lämnade kvar den.

Han är som sagt...en arrogant jävel.

Men han utvecklas... och lär sig hela tiden.

De första två dödade inte. Han har förbättrat sig.

L–formad attack med timer ersattes av en bomb med fjärrutlösning–

–för att få som han ville.

Säg till lokalpolisen att de kan släppa demonstranten.

Kliniken var inte måltavla. Måltavlan var polisen.

Han ville se hans ansikte.

Brennan? Kom hit.

Jag är strax tillbaka.

Du får ta ett bombärende i Birmingham där en polisman har dödats.

En seriebombare har slagit till mot en gayklubb och en abortklinik.

Ärendet har fått stor publicitet. Vita huset har uppmärksammat det.

–Vi tar alltså över ansvaret? –Exakt.

Fem myndigheter är inblandade. Hantera det som vid OS–attacken.

–Får jag ta med mig agent Knox? –Du får vad du vill.

Det är bråttom. Vi har Vita huset och de anhörigas blickar på oss.

Knox!

Följ med mig när du är klar. Dags att dominera igen.

Genom 23 centimeter betong här...

Men en plastbehållare på marken, hur konstigt är inte det?

Nu kommer FBI lagom för att ta åt sig äran.

Vi står på samma sida.

Vi har flera ledtrådar, däribland bilmodellen...

Intervjun avslutas! Tack.

Du är på besök i mitt område! Jag talar med pressen om jag vill.

Gärningsmannen tittar på nyheterna i detta nu.

Om du säger att vi har hans registreringsnummer dumpar han bilen.

Vi utnyttjar inte döda poliser för att få visa nunan i TV!

Lystring! FBI tar över utredningen. Alla andra måste avlägsna sig.

Andra sidan avspärrningen, tack. Lämna området.

Vi är federala agenter och har rätt att utreda ärendet.

Det vi söker finns inte här ändå. Kom nu. Vi ger oss av.

Vad letar du efter?

Förutom fjärrlösaren överensstämmer allt med de andra två dåden.

En plastbehållare, rör med spikar, trotyl. Allt stämmer.

Spridningen har inte sett ut så där förut.

Gärningsmannen bytte strategi för att polismannen skulle dö.

Bombens spridning visar att han ändrade konstruktionen. Men hur?

Vi har finkammat området. 200 meter åt alla håll. Det finns inget mer.

Det vita huset med bruna foder och "till salu"–skylt. På taket.

Ta med min väska.

Det är inte sant...!

–Där har vi svaret. –Helsike...!

Jag har sett många rörbomber under mina dagar.

Vet du hur många av dem som har haft riktningsplåt?

Tre.

En av dem hittade vi på 60–talet i ett träsk i Florida.

En annan hittade vi just nu.

Den tredje hittade vi för sex månader sedan i Centennial Olympic Park.

Det verkar vara av samma tjocklek. Dubbla plåtar.

Vi måste undersöka bomben i labb för att kunna vara säkra.

Men...de ser onekligen likadana ut.

Så den som placerade en bomb i Sandy Springs, Otherside Lounge–

–och här utanför placerade också OS–bomben?

Det säger jag inte.

Men bomben verkar säga det. Högt och tydligt.

Richard Jewell kan omöjligen ligga bakom de här bombdåden.

–Han övervakas av FBI dygnet runt. –Ja.

Kan han ha haft en bundsförvant? Som ligger bakom attentaten?

En bundsförvant som Jewell aldrig har kommunicerat med–

–före och efter OS, vars existens FBI inte kan bevisa–

–efter månader av intervjuer med alla Richard Jewell har träffat?

Det är möjligt, men osannolikt.

Om du har rätt i fråga om plåten så har de tagit fel man.

Det är ännu värre.

Om vi har rätt så gav FBI:s offentliggörande av Jewell–

–den riktiga bombmannen full handlingsfrihet.

Jag tar det. ABC vill ha en intervju i samband med vår stämningsansökan.

–Hej, Marsha. –Hej, Watson.

Jag och Jewell finslipar just våra stämningsansökningar.

Vi tar dem till rätten imorgon, om ni vill filma det.

Jag undrar mest om du och Richard vill kommentera den stora nyheten.

–Vilken...? –Den som står i AJC.

–Nya avslöjanden av Kathy Scruggs. –Jag får be att återkomma.

Enligt Scruggs ska Jewell ha ringt in ett bombhot–

–bara några minuter före bomben detonerade.

Scruggs har lokaliserat en inspelning där Jewell säger till 112–operatören–

–att det finns en bomb i OS–parken.

–Varför har inte FBI sagt nåt om det? –Varför har vi inte informerats?!

Jewells avsikt lär ha varit att locka fler vittnen till sin "hjälteinsats".

Richard Jewell är besatt av polisen och av att bli känd.

Det sjuka är att han ringde för att polisen skulle rusa mot bomben–

–och se honom agera hjälte.

Han ville vara hjälte och struntade i den fara han utsatte polisen för.

Han struntade i om folk dog. Han ville tillfredsställa sitt ego.

De är tillbaka.

Från den här telefonen inleddes bombmannens förvridna skådespel.

De bekräftas att det anonyma samtalet inkom strax före kl. 01:00.

–Menade han från just den telefonen? –Ja, än sen?!

Ännu fler lögner! Jag lägger till det till stämningsansökan.

Gud...!

–De har fel. –Vad sa du?

De har fel. Jag kan bevisa det.

Text: Mattias Gustafsson www.sdimedia.com