Original subtitles

Hej, pappa.

Jag hinner tyvärr inte stanna. Jag kan ha löst ett viktigt fall.

Har du fångat bombmannen? Är det därför du är så proper?

–Just det. –Kul för dig. Kul för dig...

Har du mina cigarretter?

På stationen sa vi alltid att man kan säga mycket om en person–

–av de skor han bär.

Jag vet, pappa. Finskor kontra arbetsskor.

Man kan inte gå i arbetsskor på FBI. Det inger inte respekt.

Inger du respekt genom att hälla upp Louis Freehs kaffe?

Om man suger av nån i två år blir man aldrig annat än hans hora.

Enligt BAU:s analys stämmer Jewell in på bilden av en hjältebombare.

Han är besatt av polisen, saknar social kompetens, hade svår uppväxt–

–och har uppblåst självbild trots ringa yrkesframgångar.

Det kallas "riddarsyndromet". Jewell rusar in och räddar liv–

–precis innan bomben exploderar, men klarar sig själv oskadd.

Den enda logiska slutsatsen är att Jewell placerade ut bomben.

Det finns ett liknande fall. Under OS 1984 upptäckte en snut en bomb–

–och oskadliggjorde den på egen hand.

Snuten hyllades som hjälte tills man insåg att han hade placerat ut den.

Richard Jewell vill leka riddare.

Vad kan slå att mirakulöst rädda ett stort antal människoliv under OS?

–Det är bra, men inte tillräckligt. –Agent Knox?

Enligt en gammal vän sökte Jewell till ATF:s sprängämnesutbildning.

Det är sällsynt att kriminalvårdare, som han då var, söker dit.

Han skryter om att ha varit polis, men fick sparken efter tjänstefel.

Vännen gav mig även den här.

Vad har han på ryggen?

En militärryggsäck. Samma modell som vid bombdådet.

Vet ni att Clinton ämnar skaka hand med honom i TV?

–Han bör nog skjuta på det. –Inget snack!

Okej, Brennan. Sätt dina män på att finkamma norra Georgia.

Vi måste ta reda på allt om Jewell. Ordna beslut om husrannsakan, Knox.

Får jag föreslå en mer direkt metod? Knox och jag kan höra honom.

Så att han skaffar försvarare och förstör all bevisning? Nej.

Han behöver inte veta att han blir förhörd.

All information tyder på att Jewell dyrkar polisen.

Han vill ha vår uppmärksamhet, göra "pappa" stolt.

–Om vi bygger upp ett scenario... –Ljuger för honom?

–För att komma fram till sanningen. –Det skulle kunna sluta väldigt illa.

Ja, sir. Men det kan också leda till att vi besparar ett halvårs jobb.

Det är sant. Jag ska tänka över saken.

Jag vill berätta om Jewell för pressen.

Det går inte. Vi är mitt i en förundersökning.

Annars lär rubrikerna handla om vilken hatgrupp som kan vara skyldig.

Den misstänkte är varken rasist, islamist eller nynazist–

–utan en nolla som vill bli hjälte. Om han pekas ut blir alla trygga.

"Vill göra pappa stolt."

Va?

Det finns både "riddarsyndromet" och "duktig pojke–syndromet".

Han är vår högsta chef. Hur ska vi annars bete oss?

Brennan?

Var ärlig. Är Jewell en bra kandidat eller vår enda kandidat?

Om vi lägger allt fokus på honom, hur stor är risken att vi ångrar det?

Richard Jewell är en mycket stark kandidat, sir.

Du får förhöra honom.

Är pappa stolt?

–Ja, det är han. –Duktig pojke.

Vi kan inte vara helt säkra, men man kan med visshet säga–

–att mr Jewell passar in på bilden av en hjältebombare.

Om uppgiften når en journalist ni litar på, förnekar inte FBI.

Jag får inte visa det här. Men det är en bra historia.

Inbrott, rån, mord. Men...

För sjutton, Dom! Har jag nånsin hängt ut nån av er?

–Förklara, F.X. –Hon är sjyst.

Det är inte det att jag misstror dig, men jag vill ha nåt för besväret.

Jaså? Vad?

Jo...vi...vill...

...du vet...festa med dig.

–Festa med mig? –Som Maganzini fick.

En Maganzini–fest...

–Tog Reygada det här larmet? –Jag antar det. Nå...?

Ett ögonblick. Kommissarien?

–Är Joe Reygada i tjänst? –Nej, inte sen din artikel.

–Varför står hans namn på anmälan? –Helsike. Jag får ta det här.

Reygada slog ut sin flickväns tänder, men svarar alltså ändå på samtal?

Vi har ont om folk på grund av OS.

Ska jag skriva att du skyller på OS? Hans flickvän gav oss bilder.

–Ignorerar ni mina artiklar? –Nej! Vi gör så här...

Jag lovar att få Reygada avskedad, men vi har inte råd att få kritik nu.

Jag har alltid behandlat dig väl, Kath.

Om du vill hindra artikeln från att publiceras, ge mig då nåt bättre.

Ge mig nåt riktigt saftigt så ska jag fundera på saken.

Det ska jag. Jag lovar.

Om Reygada så mycket som visar sig i en tröja det står "polis" på–

–så har jag dig som i ett skruvstäd. Ett knäpp med fingrarna, Sam.

Jag behöver nåt bättre. Maganzini gav mig en förstasida.

Det där hamnar bara i lokaldelen.

Vill ni festa som Maganzini får ni ge mig nåt bättre.

Kathy Scruggs.

Vänta lite... Är du säker på det? Var har du hört det?

Jag förstår. En sekund...

Jadå... Jag har den.

Jag skriver ett namn. Gräv djupt. Kontakta alla kollegor ni har.

Ge mig nåt att använda på honom.

Det här är en Maganzini–artikel. Tio Maganzini–artiklar.

–Hej, gumman. Donny... –Hej, Kathy.

Ställ dig utanför hans lägenhet. Om nåt händer så ring mig.

Anteckna allt som sker, detaljerat och konkret.

Och berätta inte för nån.

Vi leker med elden.

Vet du att den där Richard Jewell har ringt oss säkert 15 gånger?

Eller nån som jobbar för honom. För en intervju.

Sa Ronnie det? Jag vill tala med honom. Det kan vi använda.

Kommissarien? Hur står det till med Reygada?

Bra. Låt honom stanna där. Jag behöver den där tjänsten nu.

Vem känner du på FBI:s lokalavdelning?

Hur länge arbetade han på skolan? Tack. Jag förstår.

På vilket sätt var han alltför nitisk?

Är du säker på det?

Tack för att ni ringde så snart, sir. Det är bara en bakgrundskontroll.

Kan ni bekräfta vad era agenter på Atlanta–kontoret sa till mig?

Att ni har en misstänkt för Centennial Park–händelsen.

Ta mig tusan, Kathy. Ta mig tusan...

–Hur lång tid tar det här att skriva? –Tre dagar. Kanske två.

–Du får två timmar på dig. –Bill, det...

Alla journalister i Atlanta skulle offra en testikel för den här storyn.

Jag måste hitta fler källor och få en bekräftelse av polisen.

Källan är från Washington! Mer bekräftelse behövs inte.

Dessutom hyllade vi honom som hjälte i stora rubriker i morse.

Desto bättre! Historien om en människas uppgång och fall.

Jag förstår att det är ett stort steg från att jaga åklagare och poliser.

Ett ögonblick. Det är min praktikant. Lindsay?

Jag står utanför Jewells lägenhet. FBI har span på honom.

–Kom tillbaka. –Vi kör på det här spåret.

Det här är stort, men inte om CNN hinner före.

Är det här din artikel eller ska jag låta Don skriva den?

–Den är min. –Ursäkta?

Den är min.

Så ska det låta.

Ryan? Jag har en artikel från Kathy Scruggs för ettan.

Vi kör en kvällsupplaga.

Nu tänker jag säga de två ord som varje kvinna vill höra.

Stoppa pressarna.

Monticone...Sully...Ronnie.

Släpp allt ni har och följ med.

Vi fokuserar helt och hållet på Richard Jewell från och med nu.

Hejsan, Richard. Agent Brennan och agent Knox från FBI.

Vi behöver din hjälp.

CNN, NBC, ABC, CBS News, CBS Sports, PBS. Sätt fart!

–Är du redo för det här? –De är fortfarande varma.

Snart är du berömd, Kath. Nu blir det åka av.

Kan jag få ett papper där det står att jag deltar i utbildningsfilmen?

Jag söker jobb, och ett brev från FBI skulle kunna hjälpa.

Det ska vi nog kunna ordna. Vi får se hur det går först.

Tack så mycket. Får man fråga hur ni hamnade inom polisen, sir?

Jag utbildade mig till jurist. Min pappa var polis.

Vilken tur. Jag känner inte min pappa.

Han var alkoholist. Gräset är alltid grönare, du vet.

Ja, sir. Så är det allt.

Det sägs att män som har växt upp med en frånvarande eller våldsam far–

–kan ha svårt att hantera manliga auktoritetspersoner.

Vi försöker kanske alltid bevisa vårt värde.

Vill visa pappa att vi är hjältar. Kan du känna så ibland?

En önskan att göra nåt annorlunda för att visa vem du är?

Jag uppfostrades helt och hållet av min mamma.

För mig, sir... Jag ska vara helt ärlig.

I hela mitt liv har jag kallats elaka saker. "Fet nolla"...

"Kan inte få jobb", "har ingen flickvän", "patetisk"...

Jag har blivit kallad allt mellan himmel och jord.

Men när det väl gällde så agerade jag.

Jag må vara en tjockis som bor med sin mamma, men 27 juli 1996–

–visade en deltidsanställd säkerhetsvakt handlingskraft–

–och räddade livet på 300 män, kvinnor och barn.

Och han heter Richard Allensworth Jewell.

–Bra där, mr Jewell. –Jag ber om ursäkt.

Jag märker att du är stolt, Richard. Men du känner kanske även ånger?

Jag önskar att vi hade fått fem minuter. Då hade ingen dött.

–Det tänker jag mycket på. –Har du skuldkänslor för händelsen?

Ja, på sätt och vis. Kanske inte direkt skuldkänslor...

...men...jag önskar att ingen hade behövt råka illa ut. Definitivt.

–Det gick inte som du ville. –Så kan man säga.

–Ingen skulle ha behövt dö. –Definitivt inte.

Du är en klarsynt kille, Richard. Du har hanterat misstänkta.

Vilka känslor tror du fick bombmannen att göra en sån här sak?

Hur tror du att han tänkte?

Jag kan bara gissa...

Men om jag vore bombmannen skulle jag vilja ha uppmärksamhet.

Jag skulle känna att ingen tar mig på allvar.

–Vi är strax tillbaka, Richard. –Jag stannar här.

Ni har väl läst Mirandavarningen för Jewell?

Om erkännandet ska räknas måste ni ha läst Mirandavarningen.

Sir... Situationen är vansklig.

Han tror att vi är hans vänner. Mirandavarningen skulle skrämma...

Misstankarna har offentliggjorts. Jewell inser snart det.

Hur hamnade de i pressen? Vi behöver utreda.

Ja, men vi behöver få honom på band ikväll. Nåt som håller i rätten.

–Sir... Tror ni inte att vi med...? –Nej. Lös det!

Ja, sir. Låt oss utarbeta en plan.

Kathy Scruggs på Atlanta Journal–Constitution–

–har skrivit en häpnadsväckande artikel om bombdådet under OS.

Rubriken lyder: "FBI misstänker att hjälten placerade ut bomben."

Vi ska nu läsa ms Scruggs artikel ord för ord.

Ni kan sluta nu. De har tagit honom. Tack och lov.

Jag vill att ni ställer tillbaka min vaddstickningsutrustning ikväll.

Media får säga vad de vill, älskling. Vi slutar inte.

Trudy har tyvärr rätt, chefen. Uppgifterna kommer från FBI.

Samma FBI som har all bevismaterial plus datorer och spektrometrar–

–och en armé av experter till sitt förfogande?

Japp.

Vi jobbar i ditt garage. Vad kan vi egentligen erbjuda?

Sunt förnuft?

–Just det. –Sunt förnuft? Härligt.

I annat fall går han fri härifrån.

–Håller det i rätten? –En avsägelse är juridiskt bindande.

Ja, men är det etiskt korrekt att ge Miranda på ett sånt vis?

Det här är högst tvivelaktigt!

Du kan säga nej. Freeh har inte samma känsla för situationen som du.

Det är inte vårt fel att uppgifterna har läckts till pressen.

Men då kan ju du ringa Freeh och säga nej.

I helsike heller. Det är fördelen med att stå under dig.

Du får ta valet att förarga chefen eller förlora din heder.

Jag gör som jag blir tillsagd och sover gott om nätterna.

Han är vår chef. Han ser helheten på ett annat sätt än vi.

Om han vill ha Miranda... ska han få det.

–Richard. –Hej.

Vi vill göra utbildningsfilmen så realistisk som möjligt, inte sant?

–Ja, sir. –Just det.

Vi tänkte att du skulle få spela en roll.

Vi börjar med att visa våra tjänstekort.

Agent Brennan och agent Knox, Federal Bureau of Investigation.

Sen ska du få skriva på en avsägelse av Mirandavarningen.

Din rätt att tiga, till advokat och allt det där.

Läs den och skriv under som om det vore på riktigt.

Skulle jag ha skrivit under om det här vore ett riktigt förhör?

Javisst. Det skulle du, Richard. Definitivt.

Om du inte har nåt att dölja, förstås? Har du det?

–Nej, frun. –Jättebra.

Jag vill veta mer om din utbildning inom sprängämnen.

Det är inte alla poliser som är så ambitiösa och vetgiriga.

ATF höll en kurs för poliser på landsbygden, och...

Ursäkta om jag...avbryter övningen...

...men är det här ett riktigt förhör?

Richard...! Vi pratar bara lite, inget mer.

Okej, jag fattar. Förlåt om jag förstör er film.

Det är ingen fara. Vi förstår.

Men nu fortsätter vi. Vad fick ni lära er av ATF?

Fick ni lära er att tillverka bomber?

Ja, de lärde alla kurselever hur en gärningsman...

Förlåt, men... Det här kommer att låta helt vansinnigt–

–men ni tror väl inte att jag har nåt med bomben att göra?

Richard...?! Varför ställer du en sån fråga?

Skulle vi ha anledning att tro det?

Vänta nu... Tror ni verkligen...?

Tror ni att jag skulle kunna göra nåt sånt?

Får jag fråga...? Förlåt, jag...

Tycker ni att jag borde kontakta advokat?

Advokat...? Vad ska du med en sån till?

Vi är tre brottsbekämpare som diskuterar en händelse.

Vi gör den här sortens utbildningsfilmer hela tiden.

Vanligtvis spelar FBI–agenter med, men nu ville vi samarbeta med dig.

Vi gör bara vårt jobb. Du får oss att känna oss taskiga!

Vill du inte ha ett rekommendationsbrev?

Jag ber om ursäkt. Vi fortsätter. Jag vill verkligen hjälpa er.

Jag har inte ens nån advokat.

Men jag skulle nog vilja ringa en om det går för sig?

Bara för att höra hans åsikt. Är det okej?

–Samtalet avslutas. –Jag ber om ursäkt!

Där är han! Han kommer!

Richard!

Varför gjorde du det, Richard? Varför gjorde du det?

–Säg nåt! –Berätta varför du gjorde det!

Varför gjorde du det, Richard?

FBI lär ha tillräckliga bevis för att kunna gripa honom inom kort.

Jag stänger!

–Mamma, jag vet inte... –Sätt dig ner.

–Jag vet inte vad som händer...! –Sätt dig. Titta på mig, min son!

Jag förstår inte vad som händer. Vad har du gjort?

Richard... Vad har du gjort?

Har du sett det här? Det måste vara FBI:s verk.

"UNA–LURKEN" KVARHÅLLEN, FÖRHÖRD FÖR BOMBDÅD

Han är ett enkelt byte för pressen.

Överviktig, från Södern, fattig...

Han antas skyldig för att han är en bondlurk.

–Jag är också en bondlurk. –Nej.

Det säger du för att du känner mig.

Men om du såg mig i kyrkbänken skulle du tänka "bondlurk".

Jag har haft lite mer tur än Richard Jewell–

–men det finns precis såna här bilder på mig uppe på vinden.

I kamouflagekläder och alltihop. "Ond bondlurk vill bli hjälte."

Problemet med en en bra historia är att man stänger av hjärnan.

Man ser bara sånt som passar in på den bild man har skapat.

Vi vill ta reda på sanningen! Man kan inte döma efter utseende.

Det enda vi bör lyssna till finns här.

Vi tar med henne på en tur.

Jösses, så tung!

Och då är du ändå förmodligen mer vältränad än Richard Jewell.

Satan!

Nu så.

Bänken stod här, knappt 50 meter från scenen.

Han skulle ha varit helt slut. Det var 37 grader varmt.

Han skulle ha varit dyblöt av svett. Det hade märkts.

Men det gjorde ingen. Bomben befann sig alltså här.

Tornet stod i så fall där borta.

Stanna.

–Där stod Jewell när det small. –Va?! Var han självmordsbenägen?

5,5 meter. Där stod han.

Rören är stora som min arm. Om jag hade lagt i tusentals spikar–

–hällt i fem burkar krut och ställt in en timer–

–skulle jag aldrig ha stått här.

Därav att hjältebombare nästan alltid använder små bomber.

Minns du den där polisen under sommar–OS i Los Angeles 1984?

Den bomb han placerade ut var ett glorifierat fyrverkeri.

Den som vill bli hjälte tar inte risken att spränga sig.

Vad är det?

Nu vet jag nog vad den där plåten var till för.

Det var nog en riktningsplåt, precis som i en truppmina.

Det var därför vi hittade så många spikar vid byggnaden–

–och nästan inga på andra sidan bomben.

Riktningsplåten styrde tryckvågen åt det här hållet.

–Rakt mot människorna. –Mot oss. Och mot Jewell.

Just det. Om man bygger en bomb tänkt att verka i en vis riktning–

–hade man då inte riktat den från sig?

Teorin om en hjältebombare funkar i labbet och på nyheterna.

Men vi här på marken lyssnar till bomben, gosse.

Inte en chans att Jewell gjorde det här.

Parken var fylld av åskådare den kvällen. Familjer, barn...

Gärningsmannen bar bomben förbi dem utan minsta tvekan att döda dem.

Och nu jagar FBI en oskyldig person. En bondlurk hamnar på förstasidorna–

–för att folk ska känna sig trygga, medan den som gjorde det–

–fortfarande går fri.

Som synes utför FBI:s specialagenter–

–husrannsakan av Richard Allensworth Jewells bostad–

–i jakt på gärningsmannen för händelsen i Centennial Park.

När kan jag få tillbaka mina saker?

–Varför tar de mina Tupperware–saker? –Spikar, ståltråd, verktyg...

Graverande bevis. Mycket tyder på att en bomb har tillverkats här.

–En cirkus arrangerad inför kameror. –Japp.

Ursäkta mig!

Ursäkta mig. Earl Embry från ATF. Jag vill tala med er chef.

–Boka tid för ett möte. –Jag har information om utredningen.

Vi samlar in information i relation till utredningen.

Vi har mycket att göra, så ring kontoret och boka tid.

–Be dem lämna min brottsplats. –Hennes brottsplats...

Vilka hårdingar.

–De kan komma tillbaka in nu. –Ni kan komma in.

Han tar min filmer! "Lejonkungen" och "Den lilla sjöjungfrun".

–Du, mamma... –Nej, nej.

Mr Jewell?

Förklara det där.

Det är bara en souvenir.

Det är en riktig granat, men tömd på sitt innehåll.

"Klagomålsavdelningen. Ta en nummerlapp på sprinten."

Det är en skämtartikel, sir.

Säkra den och skicka den till labbet.

Vi behöver din hjälp med att avsluta här. Följ med mig.

Sätt dig, Richard.

Det här är en kvittens på utförd husrannsakan. Skriv under.

Här en kvittens på vad vi tar med. Skriv under. Den rosa är din kopia.

Här kan du begära ersättning. Vi har även rätt att ta DNA–prov.

Det görs här och nu. Sitt stilla och gapa stort, tack.

Vi har även rätt att ta röstprov för vidare analys.

Läs det här medan vi spelar in.

–Ska jag läsa högt? –Ja, mr Jewell.

–Det står... –Jag vet vad det står.

Säg "Jag placerade en bomb i Centennial Park".

–Det vill jag inte gärna säga. –Vi har beslut om att du ska det.

Antingen så gör du det nu eller i häktet. Valet är ditt.

–Richard! Inte ett pip! –Vem är det där?

Jag är hans advokat Watson Bryant. Jag struntar i vad ni har beslut om.

Enligt första tillägget får staten inte framtvinga ord.

Säg inte ett pip förrän de har gått.

Ger ni mig en stund i enrum med min klient här?

Förlåt att det dröjde. Min dotter hade dressyrtävling.

–Jag fick just ditt meddelande. –Jag sitter riktigt i klistret.

–Nähä...! Har du mina 150 dollar? –Jag hade tänkt ringa dig.

När då? Du lånade 150 dollar och försvann i två år, Richard.

–Är det lugnt? –Jadå.

Hallå där, höjdaren!

Är det rätt att låta pressen döma min klient–

–utan att att han först ställs inför rätta?

FBI stöder en fri press.

Nej, ni konspirerar med dem. Ni låter dem göra ert smutsjobb!

–"Spara med Bryant". –Jag sysslar med fastighetsjuridik.

Men jag vet vad brott mot de konstitutionella rättigheterna är.

Fy för mobbare i kostym.

–Packa ihop! –Ni hörde. Sätt igång.

–Du gjorde det väl inte? –Nej, sir.

Inget "sir" nu! De vill sätta dig i gaskammaren.

Jag kan inte hjälpa dig om du inte talar sanning.

Jag har inget med bomben att göra över huvud taget.

Det är bra.

Antar jag.

Varför grips han inte?

–Chefen. –Fick du utkastet?

Ja, sir. Jag tror dock att utkastet, om än tekniskt korrekt–

–ger en felaktig bild av vad vi hittade.

Ni hittade en sprängladdning.

Ja, men personen klargjorde att det är en skämtartikel.

–Det är ingen riktig sprängladdning. –Du ser inte hela bilden.

Nej, men jag vill inte försätta dig i en prekär sits genom att undanhå...

Läs uttalandet som det är skrivet. Är det ett problem?

Absolut inte. Med nöje, sir.

Tack, sir.

Jag är inte kvalificerad för det här, och vi ställs mot både FBI och media.

De har sytt ihop säcken rejält–

–och ämnar göra dig till hackfärs, utan att nån kan stoppa dem.

Men om du inte tänker ge upp...

...så lovar jag att slåss för dig. Ända till slutet.

Tidigare idag hittade FBI en oskadliggjord sprängladdning.

Jag kan inte diskutera dess storlek men kan säga att den var säker.

Det kontrollerades noga innan den avlägsnades.

FBI anser inte längre att personen utgör en fara för allmänheten.

Vi uppmanar folk att slappna av och avnjuta de sista dagarna av OS.

Jag sa till honom att det bara är en brevpress!

De behandlar inte oskyldiga så här, Richard.

–Vad ska det betyda, mamma? –Det gör inte det.

De gör helt enkelt inte det.

Mamma?

Bra jobbat! Du och Knox återvänder och tar itu med Whitewater.

Jag behöver nån jag kan lita på.

–Vad händer med Richard Jewell? –Han är oskadliggjord, tack vare dig.

Jag fortsätter gärna, åtminstone tills han anhålls.

Det här är ett steg uppåt. Du löste ett stort fall och såg bra ut i TV.

Låt grovjobbarna knyta ihop säcken. Njut av din framgång.

Ja, sir. Tack så mycket, sir.

Jag såg dig på TV.

Du såg ut som en jädra nickedocka som gjorde som du blivit tillsagd.

FEM MÅNADER SENARE ATF:S HUVUDKONTOR I ATLANTA

Jag vet, jag vet. Sånt är livet.

Hej, Tru. Jo, så här är det...

Jag fick just så många bombärenden på mitt bord–

–att jag lika gärna kan ta en tretimmarslunch med min hustru.

Jag hämtar dig om ungefär 31 minuter, blir det bra? Hej då.

Dra på trissor...!

Bomben briserade utanför ett kontor. Inga skador.

Vi tror att den riktades mot en abortklinik.

Jag förstår. Gör mig en tjänst och ring ATF i Atlanta.

Be dem skicka hit Joe Holliwell. Kan du ordna det? Tack.

Översättning: Mattias Gustafsson www.sdimedia.com