All language subtitles for the.moorside.s01e02.1080p.web.h264-javlar_Swedish [Swedish] (SUBRIP)

af Afrikaans
ak Akan
sq Albanian
am Amharic
ar Arabic
hy Armenian
az Azerbaijani
eu Basque
be Belarusian
bem Bemba
bn Bengali
bh Bihari
bs Bosnian
br Breton
bg Bulgarian
km Cambodian
ca Catalan
ceb Cebuano
chr Cherokee
ny Chichewa
zh-CN Chinese (Simplified)
zh-TW Chinese (Traditional)
co Corsican
hr Croatian
cs Czech
da Danish
en English
eo Esperanto
et Estonian
ee Ewe
fo Faroese
tl Filipino
fi Finnish
fr French
fy Frisian
gaa Ga
gl Galician
ka Georgian
de German
el Greek
gn Guarani
gu Gujarati
ht Haitian Creole
ha Hausa
haw Hawaiian
iw Hebrew
hi Hindi
hmn Hmong
hu Hungarian
is Icelandic
ig Igbo
id Indonesian
ia Interlingua
ga Irish
it Italian
ja Japanese
jw Javanese
kn Kannada
kk Kazakh
rw Kinyarwanda
rn Kirundi
kg Kongo
ko Korean
kri Krio (Sierra Leone)
ku Kurdish
ckb Kurdish (Soranî)
ky Kyrgyz
lo Laothian
la Latin
lv Latvian
ln Lingala
lt Lithuanian
loz Lozi
lg Luganda
ach Luo
lb Luxembourgish
mk Macedonian
mg Malagasy
ms Malay
ml Malayalam
mt Maltese
mi Maori
mr Marathi
mfe Mauritian Creole
mo Moldavian
mn Mongolian
my Myanmar (Burmese)
sr-ME Montenegrin
ne Nepali
pcm Nigerian Pidgin
nso Northern Sotho
no Norwegian
nn Norwegian (Nynorsk)
oc Occitan
or Oriya
om Oromo
ps Pashto
fa Persian
pl Polish
pt-BR Portuguese (Brazil)
pt Portuguese (Portugal)
pa Punjabi
qu Quechua
ro Romanian
rm Romansh
nyn Runyakitara
ru Russian
sm Samoan
gd Scots Gaelic
sr Serbian
sh Serbo-Croatian
st Sesotho
tn Setswana
crs Seychellois Creole
sn Shona
sd Sindhi
si Sinhalese
sk Slovak
sl Slovenian
so Somali
es Spanish
es-419 Spanish (Latin American)
su Sundanese
sw Swahili
sv Swedish
tg Tajik
ta Tamil
tt Tatar
te Telugu
th Thai
ti Tigrinya
to Tonga
lua Tshiluba
tum Tumbuka
tr Turkish
tk Turkmen
tw Twi
ug Uighur
uk Ukrainian
ur Urdu
uz Uzbek
vi Vietnamese
cy Welsh
wo Wolof
xh Xhosa
yi Yiddish
yo Yoruba
zu Zulu

Original subtitles

DET HÄR ÄR EN SANN HISTORIA.

FÖLJANDE ÄR BASERAT PÅ OMFATTANDE EFTERFORSKNINGAR, INTERVJUER-

-OCH PUBLICERADE REDOGÖRELSER.

VISSA SCENER HAR SKAPATS AV DRAMATURGISKA SKÄL.

SHANNON FUNNEN EFTER 24 DAGAR

-Vi visade dem, Petra. -Visst gjorde vi?

Folk som bor här är lika bra som alla andra.

De är bättre.

Om nån frågar var jag kommer ifrån säger jag inte bara Dewsbury.

Jag säger: "Moorside Estate, Dewsbury."

-Kom hit, Kinchie, vi tar en bild. -Ja.

Tack.

Var hittade de henne?

Jag får inte diskutera operativa frågor.

-Skit i det. Det går en massa rykten. -Det betvivlar jag inte.

-Var hon hos Craigs farbror? -Ingen kommentar.

-Så det är sant. -Julie!

Vi får snart veta ändå. Vem är den här farbrodern?

Mick Donovan, kallas han.

Varför var hon med honom?

Mordutredarna försöker fortfarande fastställa det.

De har precis fått veta att han finns.

Han har inte haft kontakt med Shannons familj-

-sen hon försvann.

Det är jävligt konstigt.

HAR DU SETT DEN HÄR FLICKAN

-Varsågoda. -Tack, mamma.

Hittade ni på den där? Varsågod, älskling.

Halloj, halloj!

-Kommer du inte ner? -Nej. Jag tar hand om ungarna.

Ta med dem. Alla andra har tagit med sina barn. Det är en stor fest.

Ja!

Jag vet inte om det borde vara en fest.

Vad menar du?

Kom med mig.

Vi måste få veta vad som har hänt.

Allt det här om att Shannon var hos sin farbror.

Vad spelar det för roll? Hon är i säkerhet. Vi förtjänar det här.

Karens reaktion när de sa att de hade hittat henne, då?

Såg du hennes ansikte? Hon visade inga känslor.

Hon var chockad. Hur ska hon reagera?

Jag hade skrikit åt dem att ta mig dit.

-Sån är du. Karen är annorlunda. -Det är för tidigt att festa.

Åt fanders med dig.

Du har inte frågat hur Shannon mår.

-Hur mår hon? -Vi vet inte riktigt.

Vi försöker fortfarande lirka fram hennes version av vad som hände.

-Du undrar inte var vi hittade henne. -Var hittade ni henne?

Hon låg gömd under madrassen i ett sovrum i en lägenhet i Batley Carr.

En man gömde sig med henne.

-Jaså? -Han heter Michael Donovan.

-Känner du honom? -Nej. Jag har aldrig hört det namnet.

-Karen! -Hej, Julie.

-Jag sa ju att hon skulle komma hem. -Ja.

Mår du bra?

-Släpp fram mig. Karen. -Natalie.

Kan vi gå in? Jag hatar att de stirrar på oss.

-Hur mår Shannon? -Hon mår bra.

När kommer hon hem?

-Polisen har inte sagt nåt. -Du måste längta efter henne.

-Ja, jag längtar. -Det gör vi båda.

Varför var hon hos din farbror, Craig?

-Jag vet inget. -Inte jag heller.

-Vad sa Shannon? -Jag vet inte.

Vi får inte prata än.

-Nån sa att han hette Mick Donovan. -Jag vet inte.

Nåt om att han lät kidnappa sina egna barn.

Han ska ha fört bort dem.

Skitsnack. Han tog dem bara till Blackpool.

-Känner du honom? -Jag har aldrig träffat honom.

Jo, du var på pappas begravning...

-...och han också. -Jag minns inte.

Lustigt, för på festen efteråt satt du i hans knä.

-Va? -Nej.

Jag såg dig. Och jag var inte den enda.

Jag minns inte att jag satt i nåns knä.

Hur kan du inte minnas att du satt i nåns knä?

-Det gör jag inte. -Kom igen.

-Kan vi släppa det? Ni gör mig galen. -Mig också.

Karen, bli inte upprörd. Vi missar poängen här.

Poängen är att vi har hittat Shannon. Hon kommer snart hem.

-Ja, vi borde fira. -Ja, kom igen.

Jag vet. Ett träd till Shannon.

-Jäkligt bra idé, Julie. -Tack, Julie. Jag älskar dig.

Michael, kan vi gå igenom det igen? Vad bad Karen dig att göra?

Jag skulle ta hand om Shannon och sen skulle hon anmäla henne försvunnen.

Sa hon det till dig?

Att hon skulle anmäla henne försvunnen trots att hon var med dig?

Ja.

-Och vad svarade du? -Jag sa att jag inte gillade det.

Vad sa hon när du sa det?

Hon sa att om jag inte gjorde det skulle hon sätta tre killar på mig.

Tre killar?

-Hon sa att jag skulle få pengar. -Sa hon att du skulle få pengar?

Jag skulle göra som hon sa och om jag berättade för nån skulle jag dö.

Så du skulle bli dödad? Av samma tre killar?

Karen Matthews som kommer med dödshot. Låter det sant?

Vad sa hon åt dig att göra med Shannon?

Jag fryser.

Du har sagt det, Michael. Därför har vi gett dig en filt.

TÄNKER PÅ DIG

SNÄLLA, KOM HEM. VI SAKNAR DIG.

SHANNON SAKNAD 9 ÅR

SHANNON, VI SAKNAR DIG!

FÖRSVUNNET BARN

HAR DU SETT DEN HÄR FLICKAN

Tydligen hade Donovans grannar

hört fotsteg i lägenheten när han var ute.

Polisen knackar på, men ingen öppnar. De bryter sig in. Allt är dödstyst.

De börjar tro att de har kammat noll.

Plötsligt hör en av dem Shannons röst:

"Nu skrämmer du mig." De går in i sovrummet. Ingen syns till.

De börjar snoka runt, och där ligger hon, inuti sängstommen.

-Donovan gömmer sig med henne. -Var hon oskadd?

En av grannarna sa att hon såg en polis-

-bära ut henne några minuter senare.

Han höll henne i sin famn. Hon såg livrädd ut. Det är allt jag har hört.

Vad sägs om det?

-Det är patetiskt. -Det växer. Träd växer.

Det här är en stor händelse. Det måste vara en stor gest.

Jag får storskäll om jag försöker lägga in det där under utgifter.

"Magnolia stellata. Idealiskt för den mindre trädgården."

Här, ta den.

-För helvete, Julie. -Storleken är inte viktig.

-Det har du aldrig sagt förut. -Nej, Julie.

-När är ceremonin? -Ikväll. Det blir grymt.

De tar oss till polisstationen.

-För att träffa Shannon? -Ja, antagligen.

Hur länge dröjer det? Vi ska plantera trädet ikväll.

-Det kan jag inte säga. -Vi skjuter upp det om vi måste.

-Vem passar barnen? -Craigs mamma.

-Hälsa Shannon. -Ja, det ska vi göra.

De tar Karen till Shannon.

Om jag var polis skulle jag också ställa frågor.

Varför?

Jag vet inte, Julie, men det är nåt som inte stämmer.

Polisen kommer att gå till botten med det.

Tror du det?

Om jag inte får träffa henne förstår jag inte varför vi är här.

Det är som en cirkus hemma hos dig. Vi kan inte prata ordentligt.

-Vad finns det att prata om? -Michael Donovan, till exempel.

Jag har aldrig träffat honom.

Trots att flera vittnen såg dig sitta i hans knä-

-på Craigs pappas begravning?

Jag hade kommit ihåg om jag satt i hans knä.

Och jag skulle inte sitta-

-i nån annans knä när jag är med Craig.

-Särskilt inte Mick Donovans. -Så du känner honom.

Du måste ha blivit förvånad när du hörde var Shannon hade hittats.

Ja, jag blev jätteförvånad.

Tänkte du nånsin att din farbror Mick kanske hade henne?

Nej, det gjorde jag inte.

Du undrade inte varför han inte frågat efter Shannon?

-Jag hade annat att tänka på. -Ja, självklart.

Har han hört av sig till andra familjemedlemmar...

-...de senaste tre veckorna? -Nej.

-Har han haft kontakt med Karen? -Hon säger att hon inte känner honom.

Är det sant?

Jag vet inte.

Visste du att Donovan tänkte ta Shannon?

Nej.

-Gjorde Karen det? -Hon känner ju honom inte.

Hur kommer du överens med Shannon och Karens andra barn?

-Du har frågat mig det förut. -Jag frågar dig igen.

Vi kommer bra överens. Jag är en bra styvpappa.

Vi har åtalat Mick Donovan för bortrövandet av Shannon.

Då så.

Men han säger att du var med på det.

-Hur? -Han säger att ni planerade det.

Han skulle hämta Shannon från skolan, hålla henne i lägenheten-

-och få halva belöningen.

Då ljuger han. Jag var inte ens med på det.

Jag visste inte ens var han bodde.

Du sa att du inte kände Donovan, nu har du erkänt att du gör det.

Hade du ihop det med Mick Donovan?

-Nej. -Kom igen, Karen.

-Har du knullat honom? -Så fan heller.

VÄLKOMMEN HEM, SHANNON

-Allt väl, Natalie? -Ja. Jag hjälper till med barnen.

Varför har de inte Shannon med sig?

-Jag kan inte prata om det. -Jag fattar inte.

Det är mycket vi inte fattar heller.

Jag vet att du är Karens vän-

-men om det är nåt du tycker att vi borde veta...

-Som du sa är hon min vän. -Och du är säkert en lojal vän.

Men du vill säkert veta sanningen lika mycket som vi.

Ja, visst.

-Är de tillbaka? -Ja.

-Hur mår Shannon? -De har henne inte.

Va?

Jag fattar inte. Varför får hon inte komma tillbaka?

-Det sa de inte. -Det är ju löjligt.

Om det inte är nåt polisen inte är nöjd med.

-Vad pratar du om? -Hur var det med Shannon?

Vi träffade henne inte.

-Varför inte? -De sa att det var rutin.

-Rutin? -Hon är ditt barn, du kan insistera.

Det gör jag inte, Julie.

-Vad har ni gjort hela tiden då? -De har ställt en massa frågor.

-Vad för frågor? -Om Mick Donovan.

Du kände ju honom inte.

Han var väl på begravningen, men jag visste inte hans namn.

Men du satt i hans knä?

-Sluta tjata. -Varför gjorde du det?

-Lägg av. -Du skämde ut honom.

Jag vet inte. Jag var väl full.

Det är alltid samma sak. Det är alltid mig folk tar ut det på.

Jag blir mobbad och hunsad och jag är trött på det.

Flytta på dig. Flytta på dig. Men du sa sanningen, eller hur?

-Du skulle inte ljuga för polisen? -Nej.

-Eller för oss? -Självklart inte, Julie.

Jag skulle aldrig ljuga för dig. Du är min bästa vän.

Då kommer allt att bli bra. Shannon är snart hemma igen.

Under tiden har vi Shannons träd att se fram emot.

Tack, Julie. Vad skulle jag göra utan dig?

Okej, allihop. Det här är ett speciellt tillfälle.

Det handlar om flera saker: Vi firar att Shannon har hittats-

-och det magnifika sätt på vilket det här samhället slöt upp-

-för att stötta Karen och hennes familj genom deras prövning.

Vi ska nu plantera det här trädet som en tacksägelse.

Det ska bli en symbol för det som har hänt här, i många år framöver.

Julie.

Varsågod, Karen.

Det är Julies varumärke. Ballonger.

TVÅ VECKOR EFTER ATT SHANNON HITTADES

Varför får Shannon inte komma hem?

-Jag vet inte. -De måste ha pratat klart nu...

-...om vad som hände. -Ja, det måste vara nåt annat.

Som vad? Varför anta att det finns nåt ondskefullt skäl?

Vi frågar bara vad många i området frågar.

-De kan fråga så mycket de vill. -Du behöver inte bli sur.

-Det är jag inte. -Jo, mamma.

Vi har stöttat dig genom allt det här.

Trots att du knappt har gjort nåt för oss sen det började.

-Det där är skitsnack. -Det är sant.

Det har varit Shannon, Shannon, Shannon ända sen det började.

-Vi har knappt sett dig. -Ni ser mig nu, eller hur?

Men varför är du så besatt av henne?

Du förstår när du får barn.

Vad är det som har hänt nu? Här. Håll dem.

-Det är det här jag menar. -Dra åt skogen!

Craig har gripits.

-För vad? -Porr.

-Vadå porr? -De har hittat porr på hans dator.

-Vad för slags porr? Karen? -Jag vet inte. De har inte sagt nåt.

Jag kan inte berätta varför han greps-

-men Karen ska få ha kontakt med Shannon i dag.

-Jag visste inte. -Jag fick inte berätta för nån.

Det är förstås dålig tajming, men vi vill inte svika Shannon.

Vi behöver nån som tar hand om hennes andra barn.

-Det kan jag göra. -Jag kan hjälpa till.

-Karen. -Tack, Julie.

-Du finns alltid där för mig. -Ingen orsak.

-Oroa dig inte, barnen klarar sig. -Tack så mycket.

-Folk blir inte gripna för porr. -Jo, om det är barnporr.

-Tror du att det är det? -Det måste det vara.

Tror du verkligen att han är pedofil?

Om han ens tittar på barnporr är han pedofil enligt mig.

-Man kan aldrig veta. -Vad?

Om nån är pedofil, bara genom att titta på dem.

Man kan inte se vilka deras offer är heller.

Nej, men ibland tittar man på nån och undrar.

Ja, kanske.

Kanske det.

Vem var det?

Barnvakten. När jag var sex.

Vad hände?

Han förgrep sig på mig.

Jag minns att min bror och syster bankade på dörren-

-och undrade vad som pågick.

Herregud, Natalie, jag är ledsen.

Det var länge sen. Man försöker gå vidare.

Ja, det gör man, eller hur?

Du också?

Min pappa, under hela min barndom.

Jag sa ingenting.

Flera år senare gifte han om sig med en tjej med barn.

Jag såg på barnen på bröllopsfesten och tänkte:

"De får inte gå igenom det du gjorde." Så jag gick till polisen.

-Det var som fan. -Han fick åtta år.

-Du är modig. -Nej, inte modig.

Jag ville bara skydda barnen.

Hallå? Det är jag.

Vill hon ha mig där?

Ja, det kan jag göra. Men varför?

Okej. Den här orangea då? Sätt den där.

Jag har redan gett dem riktig mat. De behöver inget skräp.

Vad handlar det här om?

Det kan vi inte säga förrän Karen kommer.

Jag föddes inte i går. Jag fattar hur det är.

Karen måste få veta först.

-Hej, Julie. -Hej, Karen.

-Hej, älsklingar. -Hej.

-Vad händer? -Ska vi gå in hit?

-Varför? -Gör som hon säger, Karen. Kom nu.

-Vad händer? -Det är okej. Gå in här. Sätt dig.

Sätt dig här, gumman.

Karen, vi måste be dig att lämna ifrån dig dina barn.

Vad menar du?

Du vet väl att Craig har åtalats för innehav av barnpornografi?

Jag har redan förklarat det för Karen.

I ljuset av det känner vi att det ligger i barnens intresse-

-att vi tar hand om dem medan Craig ställs inför rätta.

-Nej, ni får inte mina barn. -För deras egen säkerhet.

Det är Craig som har gripits, inte jag.

Fientligheten mot honom i området kan lätt vända sig mot dig.

Vi kan inte riskera att barnen utsätts för det.

Nej, ni får dem inte.

Förhoppningsvis är det bara tillfälligt.

-Karen. -Nej, ni får dem inte.

Om du inte ger upp dem frivilligt tar de dem ändå.

-Jag kan inte ge upp dem. -Lyssna på mig.

Om du inte samarbetar får du aldrig tillbaka dem.

-Släpp dem, så har du en chans. -Men de är mina bebisar.

Jag vet, gumman, jag vet.

Kan du...? Kan de inte åtminstone bo hos dig, Julie?

De skulle aldrig gå med på det.

Du kan gå in och säga hej då till dem nu.

-Åh, nej. -Kom igen, Karen.

Jag vill inte lämna mina barn.

Nej, jag kan inte.

-Kom igen, Karen. -Nej, jag vill inte lämna mina barn.

Kom igen, du klarar det.

Jag lämnar dem inte.

-Du klarar det. -Jag vill inte lämna dem.

Kom igen, Karen.

-Jag vill inte. -Du klarar det.

-Hur var Karen när hon såg Shannon? -Ganska...uttryckslös.

Hon måste ha varit chockad över det här med Craig.

Jag vet inte om det förklarar det.

Hon var inte uttryckslös när socialen tog hennes barn.

Det krossade hennes hjärta.

-Tack, raring. -Tack.

Jag är glad att du vet när hon spelar-

-för ibland undrar jag.

Ja, Natalie säger detsamma och de andra.

Karen kan vara en idiot, men hon har berättat sanningen om Shannon.

-Är du säker? -Jag hittar ingenstans, Karen.

Va?

Jag försöker hitta nånstans där du kan bo.

-Jag har försökt med dina föräldrar. -De vill inte ha mig.

Jag är död för dem sen jag blev ihop med Craig.

Jag har ringt andra familjer, kvinnojourer och härbärgen.

Det finns inget.

Varför kan jag inte bara åka hem eller bo hos Julie?

Du kan inte bo i området.

-Varför inte? -Det är inte säkert.

Vad menar du?

Ryktet om Craigs gripande kommer att spridas över hela området.

-Tror du att vi blir en lynchmobb? -Nej, men vi kan inte riskera det.

Du har tur. Du får bo hos din bror.

Men han hatar mig.

-Han ska heta Liam. -Har han skitit än?

Håll käften.

Kom. Håll honom, mamma.

Jag är inte så blödig när det gäller bebisar.

Vem försöker du lura? Håll ditt barnbarn.

Okej. Ge honom till mig.

Vilken liten goding.

-Är allt bra, Natalie? -Ja. Jag ska till Asda.

Jag skjutsar dig.

Det är svårt att sova.

Huset är inte detsamma utan henne.

Det känns tomt.

Den som har Shannon, snälla, släpp henne.

Hennes familj saknar henne och alla hennes vänner saknar henne i skolan.

Har du nån aning om vem som kan ha henne?

Troligen nån där ute som känner Shannon-

-och som antagligen känner mig också.

-Varför tittar du på det där? -Jag vill bara att hon ska komma hem.

-Knip igen och gör en kopp te åt mig. -Men de har hittat Shannon.

-Te, nu. -Jag kan inte lita på dem.

Minns du de sista orden du och Shannon utbytte?

"Hej då, mamma. Jag älskar dig."

Jag har berättat allt jag vet och allt jag har sett.

Jag ser att du inte är nöjd.

Vi har båda sett saker som har gjort oss misstänksamma.

Vi tror båda att hon vet mer än hon säger.

Ja, men du är polisen. Du ska ta reda på vad det är.

Jag har försökt, Natalie.

Jag har ställt frågor tills jag blivit blå i ansiktet.

Hela styrkan är under stor press.

Det här har varit vår största utredning sen Yorkshire Ripper.

Vi har spenderat miljoner och har fortfarande inga svar.

-Ja, men vad kan jag göra? -Försök nå fram till henne.

Säg att hon är skyldig dig sanningen.

Hur? Hon svarar inte när jag ringer, hon svarar inte på sms.

Jag tror inte ens att vi är vänner längre.

Och det är för att jag ställer jobbiga frågor.

Ingen av oss blir nöjd förrän vi vet sanningen.

Jag vill smälla till henne.

Tack för skjutsen.

-Det hade du inte behövt. -Jag ville.

Det är inte varje dag min bästa vän blir mormor.

-Vi är väl bästa vänner? -Natalie är din bästa vän.

Nej, nu är du det.

-Det kan inte vara lätt för dig. -Vad?

Att jag pladdrar på om mitt nya barnbarn-

-när du inte har dina barn.

-Du måste sakna dem jättemycket. -Ja, jag saknar dem jättemycket.

-Menar du det, Karen? -Självklart.

Jag saknar dem jättemycket.

Ja, ni har rätt. Det är jag.

-Karen, vad gör du? -Vad menar du?

-Du drar till dig uppmärksamhet. -Jag vinkade bara.

De måste ha känt igen mig från tv.

Det är över nu. Shannon har hittats.

-Du behöver ingen publicitet längre. -Jag gillar när folk känner igen mig.

-Karen, lägg av. -Kom.

Du borde koncentrera dig på att få ordning på ditt liv-

-inte strutta runt som en dum kändis.

Bli inte arg på mig, Julie.

Du måste börja bete dig som en vuxen.

Annars får du aldrig tillbaka dina barn.

Jag vet.

-Det är väl det du vill? -Självklart.

-Är du säker? -Ja.

Jag skulle aldrig ljuga för dig.

-Om nåt? -Nej, aldrig.

Och du har aldrig ljugit om Shannon?

Nej. Självklart inte. Kan du sluta vara arg på mig nu, snälla?

Så fint.

Jag vet att jag är dryg, men här.

-Julie, du kan inte ge mig det. -Kom igen. Ta på det.

Det är urtjusigt.

Tack så mycket. Vänner för alltid, va?

-Ska vi ta en sen frukost? -Ja, varför inte?

NATALIE: KAN VI PRATA?

Vi vet båda att hon har ljugit för oss.

-Ljugit om vad? -Jag vet inte.

Om polisen inte har fått henne att erkänna-

-kanske hon talar sanning.

Det tror du inte själv, då hade du inte kommit hit.

Jag tror att det tär på dig lika mycket som på mig.

-Okej, du har rätt. -Ja.

-Men vad ska vi göra? -Vi tar ett snack med henne.

-Du och jag, en gång för alla. -Hur?

Hon får inte komma hit och hon skulle ändå inte prata med mig.

Hon vet att jag vet nåt och hon är skiträdd för mig.

Det måste finnas ett sätt, Natalie. Jag står inte ut längre.

TRE VECKOR EFTER ATT SHANNON HITTADES

-De borde vara här nu. -Lugna dig, Julie.

-Christine sa att hon var ledig. -Då kommer hon.

Ja, men tänk om Karen vägrade?

Det gjorde hon inte. Titta.

-Natalie tänker väl inte nita mig? -Självklart inte. De vill bara prata.

-Mår du bra, Karen? -Ja, jag mår bra, Julie.

-Du är väl min vän, Karen? -Ja.

-Och du är Natalies vän? -Ja.

Du sa att vänner inte ljuger för varandra.

-Gjorde jag? -Ja, det gjorde du.

Grejen med vänner är att man kan berätta vad som helst för dem.

Jag antar det, men varför vi gör det här?

-För att vi har några frågor. -Som vad?

Visste du var Shannon var när hon var med Mick Donovan?

Nej, har jag sagt.

Jag vet att du säger det-

-men om det inte är sanningen, vill vi veta.

-Det går rykten om att du visste. -Det stämmer inte.

Det går rykten i området-

-om att du och Donovan planerade det för att få belöningen.

Det är lögner. Jag skulle aldrig göra så för pengar.

Finns det nån annan anledning?

-Vad skulle det vara? -Jag vet inte.

-Det är därför hon frågar. -Har det med Craig att göra?

Jag vill inte prata om Craig. Jag hatar honom.

-På grund av porren? -Jag hatade honom innan det.

Jag har hatat honom i evigheter.

-Han har förstört hela mitt liv. -Varför?

Gillade du inte hur han var med dina barn?

Jag önskar att jag aldrig hade träffat honom.

För när ni bodde hos mig-

-verkade inte barnen vilja vara med honom.

Litade du inte på honom med dem?

Jag skulle inte stanna med en sån kille.

Jag ville inte göra det.

Jag visste inte hur jag skulle ta mig ur det.

Ta dig ur vad? Relationen med Craig?

Karen, svara.

Det var dagen jag tänkte göra det.

Dagen Shannon försvann?

Jag hade packat väskorna, men allt gick fel.

-Hur då? -På grund av Craig.

Vad menar du?

Jag skulle dra när han jobbade, men han gick aldrig in den dagen.

Jag kunde inte åka utan barnen och Shannon var redan hos Mick.

Varför hos Mick?

Jag ville bara bort från Craig. Jag kunde inte åka till mamma.

Jag kände knappt Mick Donovan-

-men han sa att jag och barnen kunde bo hos honom i några dagar.

-Jag visste inte vad jag skulle göra. -Så det var planen?

Mick skulle hämta Shannon från skolan-

-och sen skulle du åka dit med barnen, men du kunde inte?

Craig var kvar i huset. Jag var fast.

Jag visste inte vad jag skulle göra.

När hon inte kom hem blev det värre.

Folk sa: "Var är hon? Gör si, gör så. Ring hit, ring dit."

Nån sa: "Det är bäst att du ringer polisen." Så jag gjorde det och...

-Och vad, Karen? -Det spårade ur.

Det ena ledde till det andra. Du kunde inte stoppa det.

Du kunde inte förmå dig att säga att du hade ljugit.

-Karen, svara. -Ja!

Det är sant.

Jag visste var hon var hela tiden och jag borde ha sagt det.

Jag vet att jag borde, men jag visste inte hur.

Jag tänkte att Mick skulle lämna över henne, så skulle allt vara över.

Alla kommer att hata mig nu.

Jag mår illa.

Jag har gjort det rätta, eller hur, Julie, nu när jag berättat?

Är du fortfarande min vän? Julie!

Julie. Julie.

Karen Matthews, ni anklagas för-

-att mellan 18 februari och 15 mars 2008-

-då ni ansvarade för ett barn, Shannon Matthews-

-medvetet ha försummat eller övergivit barnet-

-på ett sätt som sannolikt skulle orsaka onödigt lidande-

-eller skada hennes hälsa.

För det andra, har du mellan den 18 februari och den 15 mars 2008-

-i Dewsbury, i strid med lagen, hindrat rättvisans gång-

-genom att upprepade gånger dölja information om var Shannon fanns.

Tänk att jag lät henne bo i mitt hus. Pervot Craig kom nära mina barn.

Jag känner mig utnyttjad, gör inte du det?

Hon drev med oss alla och du hjälpte henne!

-Håll käften! -Han har rätt, Julie.

Du fortsatte hjälpa henne-

-när det var uppenbart att hon var inblandad. Varför?

Jag trodde att det var det rätta.

-För vem? För henne eller för dig? -Vad menar du?

Du gillade att vara i centrum, eller hur?

Bidrottningen. Du ville inte släppa det.

-Vi litade på dig, Julie. -Dra åt helvete, Natalie.

-Dra åt helvete, allihop. -Du också.

Dra åt helvete!

Är det fult nog för er? Eller ska jag spreja på mer?

Fortsätt. Få med mig också.

Jag har ett par fula joggingbyxor hemma där halva rumpan syns.

Ska jag sätta på dem för er?

-Kom igen. -Gå dit bort.

Det står säkert en gammal soffa i nåns trädgård.

Det ger er en förstasida, eller hur?

Dra åt helvete.

Du har inte förändrat nåt, Julie.

De tror fortfarande att vi är avskum, som Karen Matthews.

Lägg av, Cecil.

LÖGNAKTIGA SLYNA

-Jag har pratat med Shannons rektor. -Varför?

Alla hennes klasskamrater tror att Shannon ska komma tillbaka.

Det kommer inte att hända nu, eller hur?

Hon är en av dem. De bryr sig om henne.

De borde få prata med nån.

-Och vad sa rektorn? -Det går inte.

De har inte resurserna.

Det finns bara en sak till jag kan göra.

Vad är det?

Be polisen sätta Shannon i en bil och köra henne genom området.

Så att de kan se henne.

På så sätt, även om hon inte kommer tillbaka, vet de...

Då vet de att hon lever.

-Jag har svikit dem, Kathy. -Julie, du gjorde allt du kunde.

-Det gjorde vi alla. -Förlåt.

-Det är okej. -Jag önskar att jag hade din tro.

Jag brukade ha det. Det var lättare då. Men den gick i bitar.

Hur?

Jag förlorade en liten pojke. Andrew. Plötslig spädbarnsdöd.

Jag döpte honom när han var fyra månader-

-och han dog när han var sex månader.

-Jag beklagar verkligen. -Tack.

Du må ha förlorat din tro på Gud, men inte din tro på människor.

Eller hur?

Jag är inte så säker på det. Inte nu.

INGA BOLLSPEL

De här är värdelösa nu.

-Du måste må skit. -Ja, det kan man säga.

Vi är det "trasiga Storbritannien", tydligen.

Och det här, som ni har satt ihop.

Ett medborgargarde mot vem? Karen är borta, det är löjligt.

De flesta av oss är mer deprimerade än arga.

Du och Natalie gjorde oss en stor tjänst.

Ni var som Cagney och Lacey. Ni fick fram sanningen.

Gjorde vi? Hela sanningen?

Lyssna. Jag tror ärligt talat att det hon sa i bilen var sant.

Hon ville bort från Craig.

Hon hade inga pengar, inga vänner eller familj att vända sig till.

Donovan erbjöd henne att bo hos honom.

Han trodde nog att han kunde utnyttja henne-

-och få några ligg av henne.

Men sen då? Efter den första kvällen när Shannon försvann. Vad hände sen?

Karen förnekar nu att hon visste nåt om det.

Hon erkänner inte ens vad hon sa i bilen.

Hon har pekat ut alla utom sig själv.

Hon gör det bara värre för sig själv.

Men hon och Donovan är för dumma för att ha kommit på det här själva.

-Jag måste hålla med. -Vem mer var med på det?

-Craig? -Nej, det tror jag inte.

-Vem var det då? Ingen härifrån, väl? -Jag tänker inte spekulera.

Vi har våra misstankar och vi har utrett olika individer-

-men inte hittat några bevis.

Om Karen kunde sluta berätta historier-

-kunde vi kanske gå till botten med det, men det gör hon inte.

Som man bäddar får man ligga, tyvärr.

Vi kan inte låtsas som ingenting.

Men du kom. Du är min enda vän nu.

Säg bara att allt är bra.

Hur kan jag säga det efter allt du har gjort mot Shannon?

Jag är ledsen. Säg att du förlåter mig.

Det är Shannons förlåtelse du borde be om.

Det du gjorde mot henne var mycket värre.

-Jag kan inte ens tänka på det. -Det borde du.

Du har resten av livet på dig att försöka förtjäna förlåtelse.

-Jag vet inte hur. -Du kan börja med sanningen.

Jag har sagt sanningen.

-Gör du det här inne också? -Jag minns inte vad jag sa.

Det handlar inte om att minnas vad du har sagt. Säg sanningen.

Det var inte mitt fel. Det var Mick Donovan. Jag har inte gjort nåt fel.

Inget av det var mitt fel.

Jag vet att du är rädd, men du gör inte dig själv en tjänst.

Jag vet att jag är dum, svag, men jag vet att nånstans inom mig-

-finns det nån som kan vara stark, som kan skilja på rätt och fel.

Jag verkar bara inte kunna vara den personen.

Ansträng dig mer.

Jag är inte som du, Julie. Jag önskar det, men det är jag inte.

Säg bara att du förlåter mig.

-Titta. -Vad?

Det är armbandet du gav mig. Vänner för alltid, va?

Vadå?

Det är inte ens samma.

Jag trodde inte att du skulle märka det.

Du kan inte ens säga sanningen om en sån sak.

Men du älskar mig väl fortfarande? Förlåter du mig ändå?

Så istället för att berätta sanningen för rätten, miss Matthews-

-har ni bara hittat på fler lögner.

Nej, det har jag inte.

Ni har ändrat er historia flera gånger.

-Du förvränger allt. -Hur gör jag det?

Du kör med mig som alla andra.

Om ni talade sanning skulle det väl bara finnas en redogörelse?

Ni och Donovan kläckte planen att kidnappa Shannon tillsammans.

Och när belöningen nådde en viss summa-

-kom ni överens om att han skulle ta Shannon till polisstationen-

-och säga att han hade hittat henne på marknaden.

Det är inte sant.

Istället för att erkänna det har ni skyllt på alla utom er själv.

Varför gråter ni, miss Matthews?

Det inte är tårar av äkta ånger, utan av självömkan.

-Har jag inte rätt? -Nej.

Jag vill fråga henne varför.

Kom ihåg att det var jag som sa nåt.

Du, Julie och de andra sa ingenting.

Ni tyckte att jag var en elak kossa.

Natalie Brown?

Karen sa att nån sa åt henne att ringa polisen-

-och anmäla Shannon försvunnen.

Jag frågade om det ena ledde till det andra.

Hon kunde inte förmå sig att erkänna att allt var en stor lögn.

Julie och jag satt i baksätet och försökte få henne att erkänna.

Sen tar hon ett djupt andetag. Jag har aldrig hört nåt liknande.

Och plötsligt kommer det bara ut.

Hon säger: "Ja, det är sant."

Jag var mållös.

Jag var så äcklad av henne att jag inte hittade några ord.

Håll er till fakta, mrs Brown. Era känslor är inte relevanta.

Jag kan inte hjälpa det. Jag tänkte bara: "Din lögnare."

Hur kunde du göra så mot ditt eget barn?

Hur kunde du ljuga så för folk du kallade vänner?

Tystnad, tack.

Julie Bushby!

Mrs Bushby, ni ska vittna här idag-

-men innan dess har ni blivit ombedd att göra en snabb bedömning...

-...av miss Matthews karaktär. -Förstått.

Anledningen är att medan vi har ett antal professionella bedömningar-

-av hennes medåtalades karaktär, vilket kan hjälpa juryn-

-har vi inga för miss Matthews-

-så kan ni med era egna ord berätta för rätten-

-vilken sorts person ni anser att hon är.

Karen Matthews är svag, feg och en lögnare.

Hon utsatte sitt barn för en hemsk upplevelse.

Hon svek sitt samhälle och de hon sa var hennes vänner.

Även efter att hon berättat sanningen-

-började hon ljuga igen för att rädda sig själv.

Det är väl det ni vill att jag ska säga? Och det är sanningen.

Men det är långt ifrån hela sanningen.

Om ni vill veta hela sanningen, måste ni förstå att Karen är skadad.

Hon har utnyttjats och misshandlats sedan barndomen.

Fråga mig inte av vem, men listan är säkert lång.

De flesta är män som utnyttjade henne för sex.

Karen lät dem komma undan med det, för hon förstår inte-

-att sex inte är samma sak som kärlek eller tillgivenhet-

-vilket var vad hon egentligen ville ha.

Hon visste att hon blev utnyttjad-

-att hon var svag som lät dem komma undan med det.

Hon har varit svag på många sätt. Hon har ljugit. Hon har svikit folk.

Men jag tänker inte gå med i lynchmobben.

Andra vill använda henne som en mänsklig slagpåse-

-för det får dem att må bättre över sina egna lögner och skit-

-som de hittar på.

Men inte jag. Jag har stöttat henne förut och jag stöttar henne nu.

Hon är fortfarande min vän.

-Har juryn enats om ett utslag? -Ja, Ers nåd.

På åtalspunkten olaga frihetsberövande-

-finner ni den tilltalade, Karen Matthews, skyldig eller icke skyldig?

Skyldig.

På åtalspunkten hindrande av rättvisans gång-

-finner ni den tilltalade, Karen Matthews, skyldig eller icke skyldig?

Skyldig.

"Karen Matthews är ren ondska."

"Hon började lura dem som stod henne närmast från den stund"-

-"då Shannon kidnappades."

"Vänner, grannar och familj fick intrycket"-

-"att Shannon verkligen var försvunnen."

-Är ni klara i köket? -Ja.

-Vi har fyra lådor kvar. Det är allt. -Okej.

-Natalie. -Hej.

Jag flyttar från området. Jag och Pete har gjort slut.

-Så tråkigt. -Det var nog på gång ändå.

Jag måste komma bort. Jag kan inte gå förbi det dag ut och dag in.

Men man måste göra det bästa av situationen, eller hur?

Mår du bra?

Nej, inte direkt.

Det är svårt att inse att all välvilja och anständighet-

-bara försvann.

-Allt var förgäves. -Det var inte förgäves, Julie.

Du stod upp för det här stället.

Du fick folk att omvärdera oss.

Folk beundrade dig för det.

Jag stod upp för Karen också.

-De beundrade mig inte för det. -Jag gjorde det.

-Men du hatar henne. -Nej. Jag hatar henne inte.

Jag är arg på henne och jag kan aldrig förlåta, som du har gjort.

Men jag anklagar inte dig för att du kan det-

-eller för att du stod upp för henne i rätten när alla ville hänga henne.

Det krävde mod.

Tack.

Jag är bara ärlig, Julie.

Jag hade inte haft nåt att förlåta-

-om du inte hade tvingat fram sanningen.

-Det gjorde vi båda. -Det var du som drev på.

Annars hade vi fortfarande levt med Karens lögner.

-Lycka till då. -Du med, Julie.

Om man inte lär dem att flyga, tar rävarna dem.

-Då så. Få se. -Kasta den högre, Peter.

Du ska ge den luft under vingarna, inte bowla med den.

Den behöver öva lita mer, ser det ut som.

Kom igen, gå till skolan.

-Är han tillbaka i skolan? -Ja, och han uppför sig.

-Duktig pojke. -Än så länge.

-Vi ses då. -Vi ses. Dra upp slipsen.

Tack.

Vad ska du göra nu, Julie?

Cigg, te, baconmacka, sen får vi se.

KAREN MATTHEWS OCH MICHAEL DONOVAN BEFANNS SKYLDIGA TILL KIDNAPPNING-

-OLAGA FRIHETSBERÖVANDE OCH HINDRANDE AV RÄTTVISAN.

DE DÖMDES TILL ÅTTA ÅRS FÄNGELSE.

KAREN SLÄPPTES VILLKORLIGT I APRIL 2012.

JULIE FORTSATTE ATT BESÖKA KAREN UNDER TIDEN I FÄNGELSET.

Text: Anna McKeon Iyuno

Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.