Original subtitles

Tack så mycket.

Min pojke, där är du. Ge mig min sista cigarr.

Men pappa... Gör som jag säger.

Du vet var den finns.

Det var ju den sista cigarren.

Säg inte så.

Äckligt.

Upprörande.

Men förbannat gott.

Nu ska du ta över, min gottse.

Du är den bästa.

Men det finns ett villkor.

Jag sörjer verkligen pappa.

Som han skämde bort mig när jag var liten.

Den här Sövrepottan som jag deponerade hos advokaten.

Den fick jag på min treårsdag.

Med en brillant i botten.

Så det lyser som stjärnor i kisset.

Hugo Algeri var en fin människa. Men en smula orginell.

Nej, inte till välgörande.

Ta bort det här förbannade odjuret.

Folk som inte kan hålla ordning på sina hundar ska inte få ha hundar.

Ta bort kvälldjuret.

Stakars lilla Brando, sa han göm i dig.

Svär gör han också så änglarna gråter i himlen.

När det regnar är det änglarna som gråter, Brando. Eller hundänglarna som

lyfter på benet.

Heda gör han också. Hör du det, Brando? Ta ut hundjäveln! Nej, vi är tillbaka

nu, Brando. Stanna här.

Han tillhör ju i alla fall familjen. Är det därför ni är så lika, ni två?

Vet du vem pappa är, då?

Nej, nej. Jag kunde tro det.

Knut Birger.

Alltså Hugo Algieres testament på sista viljan.

Hej på er allihop.

Nu ska ni höra vad jag har tänkt göra med mina pengar när jag är död.

Allegieres förenade korvfabriker som jag startat och byggt upp till marknadens

tongivande på området, särskilt genom min introduktion av nattkorv med svart

skinn, har under de senaste åren gått allt sämre. Jag har helt enkelt inte

orkat. Ska jag tala om för er varför?

Jo. Den förbannade cigarrrökningen har dragit ner min arbetskapacitet.

Ju fler cigarrer, desto färre korva.

Av min privata förmögenhet återstår nu endast 17 miljoner kronor.

Det är min sista vilja att dessa pengar odelade ska tillfalla min son

Dante.

Helvete! Helvete! Under en förutsättning.

Han måste förbinda sig att fullständigt avhålla sig från alla former av

tobaksrötning.

Från och med 14 dagar efter det han delgivits detta testamentet och allt

framöver. Pengarna spärras i banken in till ett år efter mitt frånfälle och

överlåtas då på min sondag.

Slutar han emellertid inte röka inom 14 dagar och avhåller sig därifrån i ett år

framåt ska pengarna istället tillfalla min bror Knut Birger Algeri

som är en tråkig typ men en renlevnadsman på rökningens område

vilket är bra och tyvärr även på alla andra områden vilket som sagt gör honom

till en tråkig typ.

Ja, så var det väl ingen mer.

Hej då, alla trevliga prissar.

Vid mina sinnens fulla bruk täckte jag Hugo Alighieri före

detta... före detta.

Lycka till, ung vän.

Lasternas summa är konstant. Man kan ta igen på gungorna vad man förlorar på

kancellen.

Ni förstår kanske inte det här.

Jag är uppfostrad med tobak.

Minnet av pappa luktar cigarr.

Ömhet, tillgivenhet, trygghet, allting luktar tobak i mitt liv.

Till och med mina första barndomsminnen luktar rök.

Jag kände första halsblåset på skoltoaletten.

Som kurförsten upptäckte.

Vaktmästar Larsson. Och sen rapporterade det till rektorn och sen till pappa. Som

skrattade och sa.

Rök den här.

Så visar hur mycket du tål.

Jag tålde den.

Pappa blev både stolt och imponerad.

Han skickade en låda med sekunda bjudsigar till rektorn i påskriften att

gratis utdelas på härtoaletten.

Jag fick anmärkning. Men pappa sa, bry dig inte om det, den är nog mer riktad

mot mig.

Jag är stolt över dig, sa pappa.

Då.

Om 14 dagar måste jag sluta.

Lasternas summa är konstant, sa Sjöström.

Sprit plus tobak plus kvinnor plus kanske mat och sådana här abnorm

böjelser kanske är lika med samma slutsumma.

Ja, du vet, i mitt fall så får man lägga 95 procent sådär på rökningen.

Ja, supermåttligt och käka normalt och brudar,

ja... Någon oskuld är man ju inte.

Men det förbannar mig inte långt ifrån.

Visst har det varit lite dolce vita här då och då?

Ja, det vet ju ni.

Men det tar alltid en sån förbannad tid innan man ska ha till.

Så är det godare med ett pipstopp.

Åh, vad det är synd om mig!

Ja, men vad ska jag ta mig till, Bergström?

Men hjälp mig då, vad ska jag ta mig till?

Ja, just det.

Firmans läkare ska hjälpa mig.

Jag måste få reda på att det är livsfarligt för mig att röka.

Bra, Bergström.

Doktorn, jag har känt mig så förskräckligt hängig sista tiden. Jag

får sån anteppa när jag går i trappor och hjärtsnörp efter sänggåendet. Och så

har jag en sån hosta, en förskräcklig hosta.

Doktorn, jag måste vara svårt sjuk.

Men tala om för mig uppriggligt vad det är. Säg det. Tveka inte, doktorn. Ja,

min bästa direktör Alighieri. Ni är helt enkelt lite överlandstängda.

Jaha. Ja, men hostan.

Jag tycker att ni skulle ta er lite ledigt och åka ner till rivieran för

lite luftombyte skulle göra det mycket, mycket gott.

Jaha.

Och det är inget särskilt som jag skulle tänka på.

Vi skulle ju kunna vara lite försiktiga med spriten.

Och så ska jag skriva ut några vitaminpiller.

Ja.

Och det är inga andra förhållningsorder.

Vadå? Nej, vad skulle det vara?

Nej, jag tänkte... Säg, doktorn skulle inte vilja ha en cigarett?

Tack! Tack gärna, Richard.

Jag kanske får tända.

Det

är

ganska underbart med en så kallad stinkpinne.

Röker doktorn mycket?

Ja, det får man nog lov att säga.

Det blir väl en tvåpaket om dagen minst.

Ja, apropå rökning, det är inget råd som doktorn skulle vilja ge.

Ja, som jag sa förut, res till rivieran.

Där är luften så frisk som man kan omöjligt röka ihjäl sig. Ja, men den här

antreppan som jag har, det är trappor, doktorn.

Ja, där nere är det så korta trappor.

Ja, men ta hissen.

Rök och njut av livet.

Och sen kommer direktören tillbaka till mig så ska vi dra ett ordentligt blås

tillsammans.

Alltså, oh grova.

Jo, direktören. Ja.

Jo, direktören, jag försökte också sluta en gång och de här tabletterna är bra.

Alltså.

Jag tar en sån.

Tack.

Den smakar räkenpyton.

Går det inte att dra ett enda blås?

Det blir omöjligt att röka.

Det smakar för jävligt.

Men det går.

Vi känner det tyngre och tyngre i kroppen.

Ni känner er totalt avslappnade.

Och ni tänker så här.

Jag vill inte röka.

Jag har ingen lust att röka längre.

Jag tänker på min hälsa.

Jag tänker på någonting helt annat än tobak.

Jag tänker på en skogsbacke.

Ett doftande konvarger.

Och jag tänker på att nu vore det gott med ett blås.

Nu tycker jag att vi ska ta lite grupphypnos till och så ska vi tänka så

här. Som jag.

Imorgon ska jag sluta röka.

Imorgon ska jag sluta röka.

Det var inget bra medium.

– God morgon, direktör. – God morgon, fru Jonsson-Marin.

– Hur länge har fru Jonsson-Marin varit med sekreteraren? – Tre månader och

fyra... Vad säger jag, direktör?

Det är fyra år och tre månader.

Då kommer fru Jonsson-Marin att ha varit med sekreteraren i fyra år och sex

månader. – Vad menar du, direktör? – Uppsägningstiden är tre månader lång.

Menar direktören att jag är... Just det, uppsagd.

Varför i all världen?

Nikotinmissbruk. Goodbye.

Forever.

Har jag blivit sadist? Jag kanske ska ta mig ett blås.

Du har gett Jonsson Varina avsked på grått papper.

Det var bra tarvligt gjort.

Det är nog bäst att börja röka igen.

Jag förstår så väl att Farbro Knut Birger vill ha mina 17 miljoner.

Men nu är det så att jag har släckt bort all min tobak. Jag mår jättefint.

Tänk om du fortsätter att vara så där rå och tarvlig om du inte röker.

Tänk om du blir grym mot barn.

Eller hatisk mot utlänningar.

Eller transvestit.

Du kanske har anlag för att bli lustmördare.

Det kanske är nikotiner som håller dina vedervärdiga böjelser i schack.

Ansträng dig inte för, bror.

Jag ska inte skaffa någon ny tobak.

Ja, jag röker ju inte.

Vi har råkat av en ren händelse, Herr Nask.

Känt folk röker känt.

Stora män som uträttar nåt här i världen röker alltid.

Jag ska inte köpa någon ny tobak.

Jag ska inte köpa någon ny tobak.

Jag ska inte köpa någon ny tobak.

Men om det finns någon gammal kvar?

Det är ödet.

Ödet vill ge mig ett sista blås.

TV-tipset är bra.

Intressant. Det är faktiskt jättebra.

Mänskligt. Fint.

Skärpt.

På sätt och vis till och med betagande.

Imorgon, du putter.

Ska ingen lura med att röka.

Inte ens jag själv.

Tida tida.

Suboption.

Stilla! Stilla. Stilla.

Stilla. Så.

Såja. Så.

Stilla. Stilla. Stilla.

Såja. Ni är fullkomligt

lyckliga.

Lasternas summa är konstant.

Inte röka. Det finns bara en sak att göra.

Är det en tändsticka?

Min symbolvärld måste ha blivit omkastad.

Och vem är det min herre vill ha skuggad?

Mig.

Förlåt, jag förstår inte.

Jag vill att ni skuggar mig själv, dag och natt.

Ni får det arvod ni begär. Ni får ta i anspråk hur stor personal ni vill.

Bara ni ser till att jag inte kommer undan.

Och vad är det min herre vill att vi ska luska reda på om min herre?

Herr Sigrid, det här är ingenting att skämta om.

Jag försöker sluta röka. Jag har inte rökt på över tolv timmar.

Om ni inte inom några få minuter sätter igång med ert jobb så riskerar ni att

jag kastar mig över er och vittjar era fickor på cigaretter.

Ta er i akt.

Jag känner redan hur det tygelösa begäret väller upp inom mig.

Min herre missförstår.

Får vi bara klara detektiv ska vi till punkt och pricka utföra min herres

intentioner. Bra.

Alltså.

Jag kan inte sluta röka av egen kraft.

Jag orkar inte kämpa mot mig själv längre. Nu får ni ta över. Er uppgift

blir att se till att jag på intet sätt kommer över någon form av tobak.

Och med vilka medel?

Alla medel. Ni får till och med använda det våld ni anser nöden kräver.

Men jag måste kunna lita på er kompetens.

Inga rökverk, chefen.

Stick.

Var ska du sitta?

Jag ber om ursäkt. Det var bara en första kontroll.

Det är bra. Ni får jobbet.

Från och med nu och tills jag säger till.

Men får jag så mycket som en chans att tända en fimp in i avsågaren?

Givetvis, min herr.

Ursäkta min nyfikenhet.

Varför? Är det cancerrisken?

Nej, det gäller 17 miljoner.

Alla till blå Eva.

Alla till blå Eva.

Ett paket till imorgon, tack.

–Fem och sextio, tack. –Tack.

Den här tian är falsk. Var vänlig för en mer.

Så kan jag bli att få den där cigarrn som jag bad om.

Ursäkta mig.

Tyvärr, vi har inga mazzariner idag.

Jag bad inte få en mazzarin, jag vill ha en cigarrpack.

Förlåt mig, att man kan ta så fel.

Men här är i alla fall notan.

Jag har inte bett att få notan, jag vill ha min cigarr.

–Mera kaffe till cigaren. –Jaha, tack.

–Varför

har

jag anställt dessa förbannade sadister?

Det är den limpa Philip Morris, tack.

–Det ska inte vara nåt rökverk här, inte?

–Vad menar ni?

Försvinn härifrån, annars ropar jag på vakten.

Förlåt, men jag förstår inte... Är inte det här hän, kanske?

–Var har ni fått det här pappret ifrån?

–Från myndigheterna.

–Vilka myndigheter?

–Det kan väl inte jag veta?

–Varför bryr ni er om en sån här lapp?

–Bry mig om?

–Jag förstår inte vad det skulle kunna göra er om ni sålde lite tobak till mig.

–Han kanske är sexualdåre.

Så drar han ett blås och så blir man överfallen.

Nästa.

–Vad får du lova?

–Piff och cocktail.

Piff och cocktail?

Då får ni vänta tills han är ute om synhåll. Annars vet man aldrig vad han

tar sig för.

Säg, ni skulle inte vilja gå bort i automaten där och dra ut ett paket?

Vilken sorts som helst.

Här är sex i en krona.

Jo, visst.

Ett halvt tusen mer behållare.

Hoppas de passar.

Trevlig natt då.

Till Paris från Köpenhamn, alltså. Inte från Stockholm.

Nej, tack. Det är bra.

Har ni något prospekt över London? Förlåt?

London!

Jag orkar inte längre, pappa.

Jag har resit till Paris.

Jag hör att du ska till London.

Ja, jag tänkte det.

Så att de farbor vill vara snälla och sköta det löpande medan jag är borta.

Självfallet, min unge vän.

–Jag ska se till att det stoppas.

–Stoppas? Korvar.

Att det stoppas korvar.

–Törs man bjuda på en havanna?

–Nej, tack. Jag röker inte.

Förlåt, kära den.

Jag trodde inte att du hade slutat så snart.

Du fick hela 14 dagar på dig.

–Har farbror börjat röka, ja?

–Det sa Hugo ingenting om i testamentet.

Säg, vill fru Jonsson-Varin boka in mig till London via Köpenhamn i morgonbitti?

Ja.

Och sätta rum på Hilton, tack.

Ja, direktör.

Du är så snygg, Sobera.

Det där är skitlystigt.

Sade han, London?

Jag kan bära den själv.

Vi ska till Arlanda.

Taxi! Taxi!

Hallå?

Följ med här istället.

Inget bagage?

Nej, jag vill ha med den här som handbagage till reselektur.

Ja, kom då, hemliga Svensson.

Jo, säger fröken, skulle jag kunna få en limpa, Philip Morris?

Varsågod.

Varsågod, Svensson.

Det är en present till Svensson.

För att Svensson är så hemlig och trevlig. Vi närmar oss nu Köpenhamn och

ber er observera att rökning inte längre är tillåten.

Rute 4-0-2 till Stockholm, utgång nummer 26.

SAS flight 4-2 depart till Stockholm, utgång nummer 26.

Lufthansa rute 0-0-3 till Stockholm, väl avgård på ruten.

Passageraren flyttar till stort till stort till stort till stort till stort.

Paris, varsågod.

London, transit, varsågod. Men Svensson, varför så bråttom?

Londonplanet går inte på tre kvartal nu.

En flaska genom åker, tack.

Kan jag få byta denna flaska mot dessa cigaretter?

Byta flaskan mot cigaretterna här.

Nej, det är till Paris.

Not to London.

To Paris, you see?

Den är till London.

Tack, och så kan jag få en stor god sigar.

Ljuvliga person.

Ja, direktör Algeri. Va?

Vet hon vad jag heter?

Spinner hon på mig?

Ängel. Ja, eh... Jo,

jag ska be att få en stor god sigar.

Tyvärr, det går nog inte, direktör Algeri. Men varför inte det?

Kapitens order.

Direktören. Vadå för order?

Er kapten vet väl inte vem jag är?

Nej, men... Vi har fått radiobesked från Kastrup.

Vadå för besked?

Att vi inte får ge något att röka.

Jävla ragata.

Hon älskar mig inte.

Jag foder att få se denna order på stubben.

Ja, annars så kommer jag förbannement att sitta fastspänd i säkerhetsbältena

tills motorerna stannar när vi landar.

Hon ler.

Hon kanske älskar mig i alla fall.

Eller? Ja, direktör Alighieri.

Det hade jag egentligen inte lov att visa er.

Men det är någon hemlig polis som har lämnat besked att direktör Alighieri är

allergisk mot tobak. Om han röker blir han vansinnig och går bärskärk.

Är det ingenting annat vi kan göra för er?

Bjuda på en drink, kanske?

Vad ska jag ta mig till?

Jag måste sluta röka om sju dagar. Sen får jag inte röka på ett helt år, för

annars får jag inte 17 miljoner.

Detektiverna som jag har hyrt, de lurar jag i Köpenhamn. Och lasterna zoomar

konstant ur Paris, så finns det många parisisker. Och tur är det, för det

kommer behövas en jävla massa parisisker. Eller så måste jag ta mig

ett blås nu, nu, nu!

Så, så, så.

Jag är kärken.

Jag har också någonting att berätta för er, förstår ni?

Min mamma var som ifrånskild, och jag...

Ursäkta.

Lycka till i alla fall.

Har ni en cigarett, herre?

Nej, herre. Jag följer inte.

Chambre 64.

Voilà, monsieur. Des cigarettes, s'il vous plaît. Voilà,

monsieur. La 65 est libre.

Oui, la clé. Voilà, monsieur.

Vous êtes bien aimable, madame.

Godnatt, Betty!

En café complet, s'il vous plaît.

Det är en paquet de cigarett.

Je regrette, monsieur.

Je n'ai plus de cigarett.

Ja, om cigaretten är slut så kan ni ta ett förbannade sönderostade kaffe och

hälla upp i häcken på er!

Vercel café sur votre derrière.

S'il vous plaît.

Är det cigaretter?

Bra, va?

Så här.

Bra!

Välkomna till Dolce Vita.

Tack, madame.

Välkomna!

Jag vill göra en del av golvet.

Med din far?

Ja.

36, roger.

Fötter, roger.

5 kvar.

36, roger.

Lasternas summa är konstant.

Men då får man ligga i om man ska komma upp i två paket om dagen.

–Får du ge mig en cigarett?

–Varför inte?

Jag fumerar inte.

Vill du ha mat med mig?

Älskling.

Min kära Valeri, har du något att säga?

Så, inget mer?

Inget mer.

Titt mig, Volvo med D har hållit sitt typ där.

D'accord.

Skål för det.

Skål.

Vi ska hjälpas åt att lura dig.

Skål.

Det är min fru som har dykt upp från Stockholm.

Gunhild.

Excusez-moi.

Je m'excuse, mademoiselle Gunhild.

–Jag hoppas att ni inte har cigaret. –Nej, jag röker inte heller.

Bra jobbat, Monty.

Du har inte fumit.

Det är helt rätt.

För henne är det okej.

Men framför allt inte andra.

Annars...

Hej. Hej.

Nu.

Vad är det du gör där?

Kom in i ditt rum och gör ditt verkliga jobb.

Självklart!

Gick det bra?

Ja.

Vet du vad han sa?

Gör ditt verkliga jobb.

Tack!

Du är avskedad, congédié.

Ni kan hälsa detektivfirman i Stockholm att ni är avsågade.

Adjö, mon plaisir.

Gunnhild! Gunnhild!

Min

son!

Ja?

Min son!

Vad vill du, pappa?

Du har svikit mig, min son.

Du röker igen.

Förlåt mig, pappa. Jag kunde inte.

Du måste kunna.

Men vad ska jag göra?

Hjälp mig, pappa. Vad ska jag göra?

Älska min son.

Kärleken är störst.

Det har jag lärt där uppe.

Jag försökte, men det gick inte längre.

Prat!

Du måste finna den rätta.

Den rätta?

Hon som lyfter dig mot himlen.

Men var?

Jag vet inte ens vad hon heter.

Hon heter... Ah!

Gryningen!

Jag talar gärna svenska om ni vill.

Flygvärdinnan, vad heter hon?

Flygvärdinnan.

Sådana uppgifter får vi tyvärr inte lämna ut.

Det gäller livet. Jag dör.

Jag dör. Det gäller livet.

Lugna er lite.

Hon heter Morris.

Morris. Beatrice Morris.

Var är hon?

Säg inte Australien. Ni har faktiskt tur. Hon har ledig dag i dag.

Var?

Var är hon nånstans? Hotell Scribd. De flesta bor där.

Välkomna, Morris!

Beatrice!

–Var är jag?

–På mitt hotellrum.

–Vem är inte du?

–Beatrice Morris.

Det vet du väl? Du frågade efter mig hos Porteña.

Ja, jag vet.

Jag ville bara kolla.

Att jag är vaken.

Du är vaken.

–Hej, Beatrice.

–Hej, Dante.

Åh, Beatrice, jag måste sluta röka.

Det är ganska konstigt att vi två har träffat varandra.

För jag är nog den som kan förstå ditt problem bäst av alla, tror jag.

Min pappa hette nämligen Philip Morris.

Philip Morris?

Ja. Inte den riktiga Philip Morris, men en släckning till honom som också heter

Philip.

Mamma träffade honom på en fjällsemester.

Och han ville sluta röka, men han fick inte.

För tjocka släkten.

Hur skulle det se ut med en Philip Morris som inte rökte?

Så fick han hjärtinfarkt och dog knall och fall.

Och då svor jag att aldrig röka mer.

Så du har... ...kedjorökt kanske?

Vaknat på morgonen och känt dig som en trälåda i munnen.

Jo, du.

Åh, Beatrice, hjälp mig.

Ja, om jag kan.

Vet du vad lasten av summa är?

Konstant.

Det är väl lite frisk luft, tror jag.

Syran, va?

–Vad? –Vad, mademoiselle?

–Så, nu går vi på mitt rum. –På våra rum?

Ja, jag åker till ditt rum och så åker jag till Dolce Vita.

Snälltan, det måste du.

Ja, jag måste. Alltså ändå åker vi till mitt rum eller så går vi till Dolce

Vita.

Lugn, Dante.

Lugn. Ja, men vad ska vi göra? Jag får spade om jag inte får en cigarett.

Eller dig.

Vi kan väl... ...spela luffarsack ett tag.

Om du vill.

Nej, det vill jag inte.

Nej, Dolce Vita.

Men snälla Dante, åk inte dit.

För min skull.

För din skull? Vad gör du för min skull då?

Nästan vad du vill.

Var det inte så här häftigt? Jag är inte van vid sånt här.

För helvete, klockan är över elva. Jag kan inte hålla mig längre.

Röker jag efter tolv så missar jag mina sjutton miljoner.

Sjutton miljoner!

Förresten struntar jag mina sjutton miljoner.

Det kan väl hända att jag inte måste röka nu.

Jag kanske kan behärska mig.

Jag kanske kan göra det.

Men däremot så är jag galen i dig.

Det är därför jag håller på med den här utpressningen.

Därför att jag är galen i dig.

Beatrice? När du slutade röka, blev du

också en sexualgalning då?

Vem låg du med då?

Norska murarförebundet, avdelning 48.

Beatrice, nu måste jag röka. Kom ska jag visa dig något.

Titta på dem.

Längst ner i avgrunden.

De luktar säkert väldigt illa.

Och titta här, en våning högre upp.

Ett paket om damerökarna.

De som säger att de kan sluta när de vill.

Om de bara vill det.

Här står småblåsarna och putar med mun kring filtret.

Tack, Beatrice.

Jag ska nog inte röka.

God jul.

God jul, Knut.

Birger.

Vilken skurk han är, din farbror.

Ja, men det är inte det värsta.

Han har anlitat Carl Gustav Sickred.

Sickred? Little Sickred Service.

De randiga kostymerna.

Nu är jag såld.

Camel present.

Ritualen.

Det är ju man tänder en camel.

Jo man tar ut ur sitt paket en camel. Beatrice.

Beatrice!

Världens mest rökta cigarett är Camelot. Tackar du för det rök så får du se

Camelot i min.

Som ett leende.

Camelot som en smal oas i äktet.

Tusen och en dag utan obehag. Rökans bästa vän. Camelot är den. Det är min.

Som ett...

Så gör jag en salad.

Beatrice, kolla korven.

Jag klarar inte det här en månad till.

I rymmer.

Det sägs om kejsar Napoleon.

Att var han än befann sig på jorden så behövde han bara blunda för att känna

doften av korsikan.

Känn. Vad är det som luktar så gott?

Myrten.

Jag har fått lukt.

Jag har fått lukt.

Hör ni, ni korsikaner? Jag har fått lukt.

Hahaha!

Kan jag?

En

stor

som den här. Ja, jag vet.

Det går som tagg.

Ja, tack.

Hur är det?

Varsågod. Vad sa du?

Cigaretter? Dra ut, helvete!

Det är inte bra att försöka.

Om du inte har fumit innan middagen, så kommer något trist att hända.

Vad gjorde du med honom?

Inget.

Äntligen. Inte ännu.

Ljuset.

Ljuset.

Det är verkligen det bästa.

Ljuset.

Ljuset.

Ge mig en cigarett.

Det var inte så lättare.

Bandit.

Nej, nej, nej. Jag kommer att lägga på mig själv.

Ja, om du vill.

Mm.

Nu ska vi ha ett litet samtal. Du och jag, Dante, Evert, Carl, Birger, Rudolf,

Alighieri, lovar och svär att säga sanningen, hela sanningen och ingenting

annat än sanningen.

Nu är det på dagen ett år sedan.

Vi läste upp Hugo Algeris testament.

Och nu frågar jag dig, Dante Algeri.

Har du under den stipulerade tiden levat i fullständig avhållsamhet från

tobak? Ja.

Den här bilden tog en av mina anställda på Korsika för två veckor sedan.

Ja, då så.

Då är alltså pengarna mina.

Men det är lögn. Jag har rökt aldrig. Jo, det är visst. Det kan cyklet

hemtyga. Och vad säger det här cyklet?

Herr Dante Algeri har alldeles rätt.

Det var lögn det jag sa nyss.

Vad i helvete säger du cyklet?

Jag sa bara att han aldrig rökte.

Har du blivit spritspråkande galen?

Då har jag fått en miljon kronor för att säga att han gjorde det.

En miljon!

Åh, skamligt!

De pengarna har jag ju redan fått.

De har jag i Schweiz.

Men nu råkade jag helt apropå träffa direktör Dante Algieri.

En skogvaktarhydda på Korsikan. Och då lovade han mig två miljoner. Om jag sa

sanningen. Och de två miljonerna har jag inte fått än. Därför säger jag

sanningen. Annars vore jag dum.

Usling. I fängelse ska du.

Kan på så högt ni böter det här, Romi.

Du kan känna det blåst på arvet, gubbe.

Du ska få med mig att göra. Skriv upp det.

Du kommer aldrig hitta mig. Jag är förklädd.

Låt oss dansa.

Låt oss dansa. Vi blir saliga.

Där ingen anteppa finns Låt oss bada i det

morgonfriska Dofternas mängder I vår längtans

land Där ingen har gått över till prins

Låt oss dansa, låt oss dansa I det

saligas höjder I det skimra...

Blir man lätt religiös.

Vi har samlats här idag inte därför att vi vill tvinga någon till något.

Utan därför att vi av hjärtat unnar alla er som lever i tobakens bojor.

Att ha det lika fint som vi.

Vi vill skänka alla missioner.

Låt oss dansa i de saliga salar. Låt oss mätta

våra sinnen i de saliga salar.