All language subtitles for Tunn.Is.S01E05.SWEDiSH.720p.WEBRip.X264-AVRATTNING_track6_[swe]

Det är inlägg på sociala medier
som visar hur korrupt du är.

Finns det nån sanning i det?

Amerikanerna
tror Ryssland ligger bakom det.

–Är det mina mejl?
–Hoppas din fru inte ser dem.

–Vad är det du vill?
–Avsluta mötet.

Jag kan inte godkänna att vi ger
Grönland ett sånt ekonomiskt stöd.

Ryssarna attackerar mig
och du flirtar med deras delegat.

Hon använder dig
för att komma åt mig.

–Och Reuters intervju?
–Vilken intervju?

Med dina barns biologiska mamma.
Hon hävdar att adoptionen är olaglig.

Det är mina barn!

Blöder du fortfarande?

Jag vet inte.

Det behöver ju inte
vara nåt allvarligt.

Det är helt normalt
att gravida blöder lite.

Hur vet du det?

Min fru Ina är barnmorska.

De gravida
hittar ständigt på ursäkter–

–för att komma över på en kopp kaffe
och prata.

Så jag har hört alla möjliga
och omöjliga symtom och orsaker.

Är de...? Är de på väg snart?

Det börjar klarna upp.

Jag kollar täckningen igen. Inas
bästa råd är att bara slappna av.

–Vad händer, Enok? Var är du?
–Vi behöver en räddningshelikopter.

–Det är Liv, hon blöder.
–Dina koordinater?

Vi är i Ittoqqortoormiit,
i en jaktstuga.

Lokalpolisen vet var det är.
Och vi behöver få hit tekniker.

Vi har hittat en grav.
Kanske fler än ett lik.

Fan... Rör ingenting,
och var försiktiga.

Uppfattat.

Hej, Sasha.

LÅST
LÄGG FINGRET MOT SKÄRMEN

Hej. God morgon.

Liv, de är här.
Nu ser vi till att du kommer iväg.

–Åh, Liv... Är du okej?
–Ja.

–Var är graven?
–Den är där borta.

Jag ska ingenstans förrän
jag sett vilka som ligger där.

Jo. Du behöver en läkare. – Du med.

Jag stannar. Jag hittade det här,
jag kan hitta resten.

–Vad är det här?
–Amerikanerna som kollar området.

–Vi tittar på den.
–Den är där uppe.

–Är det allt det här?
–Ja, det här området.

Okej. Gör det ni ska.

Lyssna på mig nu.
Du måste ta hand om dig själv nu.

–Ja?
–Elsa?

–Är det så illa?
–Det är en offentlig avrättning.

–Sånt som händer, tyvärr.
–Nej, det är inget som bara händer.

Jag känner att jag tappar stöd
från regeringen.

Fokusera på det vi kom hit för.
Få det här avtalet underskrivet.

Martin tänker avsluta mötet.

–Och jag vet varför.
–Va?

Varför står det på ryska?
Har du fått det från dina vänner?

"Fått" är
en lite generös omskrivning.

–Liam. De kommer att spåra det här.
–Nej, det är ett foto av ett mejl.

Men i alla fall, titta här.

Vad är det här?

Det här är Martin Overgaards
hela internethistorik.

Mejl, platsangivelser,
tidsangivelser, allt.

Jag vet mer om den mannen
än jag önskar att jag visste.

Han är under utpressning, Elsa.

Det är hans jacka...
Det är hans jacka!

–Liv!
–Det är hans jacka.

Du, ta det lugnt.

–Det är hans jacka...
–Okej.

Vi vänder på honom.

Det är inte han...

–Marius.
–De ville intervjua mig.

Hur är det?

De borde ha tagit mig
i stället för min dotter.

Det finns tyvärr inte så mycket
vi kan göra just nu.

–Drar vi oss ur avtalet med Beluga?
–Nej!

Inte? Har du inte hört
vad ryssarna har gjort?

Om de är oskyldiga så begår vi
avtalsbrott genom att dra oss ur.

Men om de däremot är skyldiga,
visst.

Marius, de har din dotter.

Elsa. Jag beklagar verkligen det
här med den biologiska mamman.

Tack.

Tänker du fortfarande
skicka hem rådet?

Ja, vi avslutade ju aldrig mötet.

Men det var väl det
du skulle göra i går?

Vi har viktiga frågor att ta upp. Ska
ryssarna få komma undan med detta?

Vad föreslår du, Martin?

Vi måste stå enade.

Jag känner fortfarande
att det här inte är rätt forum.

Rådet handlar ju om
arktiskt samarbete.

Då ser vi till att samarbeta.

Har du något förslag?

Jag tycker att vi ska driva igenom
ekonomiska sanktioner.

Om Danmark håller med, kan
ryssarna inte borra efter oljan.

Det måste vi diskutera där hemma.

Ni har väl telefoner i Danmark?

Vi kan väl ta dagen på oss,
rådfråga våra regeringar–

–och förbereda ett uttalande
till i kväll?

Ursäkta.

Varför vill han så gärna hem?

Han är nog bara nervös
att situationen ska eskalera.

–De har hittat kroppar.
–Herregud...

Nej... Åh, nej.

–Hur länge har de legat där, tro?
–Svårt att säga.

Vi brukar utgå från kroppstemperatur
eller likfläckar.

Men de här frös till is
på mycket kort tid.

Det kan finnas blodfläckar
inne i stugan...

Enok, låt teknikerna göra sitt jobb,
okej?

Katarina, jag vill stanna här.

Jag vill försöka följa efter dem.
Jag har vänner i Ittoqqortoormiit.

Vi kan säkert hitta dem.

De kan snöskotrar, de kan åka
flera hundra kilometer på en dag.

Men vi känner till området.
Jag hittade ju stugan.

Vi kanske kan räkna ut vart de ska.

–Vi har amerikanska flyg...
–De känner inte till området.

Sluta nu. Släpp det.

Det är bortkastad tid.
Och jag behöver dig i Tasiilaq.

Liv? Vi är klara. Han är inte där.

Du behöver inte göra det här.

–Jag måste vara säker.
–Ja...

Tekniker, sluta ett litet tag.

Jag är här.

Jag kommer att hitta dig.

Jag har inte så mycket att meddela
just nu.

Men det stämmer
att polisen har hittat kroppar.

De är ännu inte identifierade.
Jag kan inte gå in på detaljer–

–men det finns bevis
för rysk inblandning.

Amerikanska trupper
övervakar området.

Vi tvingar dem på flykt.
Vi börjar närma oss. Tack.

–Meddela mig så fort du vet nåt.
–Uppfattat.

Du är den första som får veta.

Hur mår du, raring?

Han var inte bland de döda.

Men du då? Och barnet?

Hur är det med henne?

Elsa.

Gustav har börjat skicka hem
ryska diplomater.

De skissar på ett förslag
för sanktioner mot Ryssland.

–Varför vet du det här och inte jag?
–De överväger att kalla hem oss.

Det är ju precis vad ryssarna vill!

De tror att avtalet
är av underordnad betydelse.

–Vi har andra saker att oroa oss för.
–Nej, det har vi inte.

Elsa... Hela Sverige tror
att du har stulit dina barn.

Du är inte rätt person
att fronta det här avtalet just nu.

Jag tänker inte låta dem vinna.

–Liv!
–Elsa...

Hur är det? Hej.

Jag är så lättad
att han inte var med bland de döda.

Det var ingen tillfällighet.

Jag ska gå rakt på sak.
Barnet mår bra.

Det är inga skador
eller inre blödningar.

Så...?

Du repar dig om du tar det lugnt.

Så jag ska bara stanna i sängen?

Ja, inte ska du ut
på fler slädutflykter.

Men allvarligt, din kropp tål inte
mer fysisk eller psykisk påfrestning.

Fortsätter du så här, kan det
få allvarliga följder för ditt barn.

–Förstår du det?
–Ja.

Tack.

Det var väl härligt att höra, va?
Vad fint.

Okej. Nu ska jag ordna
med din hemresa.

Polisen här har all hjälp de behöver.
Och amerikanerna...

–Det räcker inte!
–Får vi vara ensamma en liten stund?

Liv, du hörde doktorn.
Du kan inte stanna här och fortsätta.

–Det kan få konsekvenser.
–Elsa, jag kan ta vara på mig själv.

–Och barnet?
–Vad vet du?! Du har inga egna!

Förlåt...

Jag förstår om du inte vill lyssna.

Men jag säger det här
för jag bryr mig.

Jag vet...

Men Elsa, om de låter Viktor leva...

...så är det för att de har en plan
med att de inte dödade honom.

Han är ju gisslan
för att du ska säga upp avtalet.

–Marius.
–Jag vill se dem.

Snälla, sluta!

Jag har sett dem. Det är bara män.

Hur kan du vara så säker?

Jag såg dem. Bara män.

–Men var är hon, då?
–Vi ska hitta henne.

Vi ska hitta henne.

Hej.

–Förlåt mig.
–För vad?

–Jag använde det här mot dig.
–Det är för sent nu.

–Jag förstod inte.
–Men det borde du ha gjort.

För du lät samma sak
hända i Etiopien.

Tack för att ni tar er tiden.

Vi har just bevittnat
en obegriplig tragedi.

Om jag kunde ha gjort något
annorlunda för att förhindra det här–

–så är jag uppriktigt ledsen.

Men just nu vill jag prata
om en annan fråga.

Som ni alla vet, har mina barn
varit förstasidesstoff i dag.

Jag har just talat med dem
om deras biologiska mor.

Dog inte hon under kriget?

Men det var vad vi trodde.

När vi träffade er så jobbade
vi som forskare i Etiopien.

En massa flyktingar
som försökte fly undan striderna–

–kom förbi den här lilla byn
där vi bodde.

Vi hittade dem övergivna,
försummade–

–på gatorna nära krigszonen.

Vi ville ta hand om dem
tills någon gjorde anspråk på dem.

Veckorna gick
och det var ingen som kom.

Så vi trodde att alla i er familj
hade dött.

Och när vi var tvungna
att resa hem så...

–Vi hade ju inga egna barn.
–Varför hade ni inte det?

Det blev bara så.

Men ni ska veta att ni två är det
mest fantastiska som har hänt oss.

Okej?

Vi kunde aldrig tro att deras mor
fortfarande var i livet.

Men... Jag är väl medveten om–

–att nån i min position
inte kan begå såna misstag.

Och man kan inte ignorera en mor
som kommer med såna anklagelser.

Därför har jag bestämt mig
för att ta mitt ansvar...

...genom att avgå
som Sveriges utrikesminister.

Men jag vill också ta
mitt ansvar som mor.

Det är våra barn som
får betala priset för våra beslut.

Mina flickor kommer att vara
i 40–årsåldern år 2050.

De kanske kommer att undra om oss.

Vill vi verkligen att de ska undra
varför vi inte gjorde något–

–när det fortfarande fanns tid?

Ska vi förstöra deras framtid
mitt framför ögonen på dem?

Den frågan kommer vi
att besvara här i Tasiilaq.

Därför har jag talat
med Sveriges statsminister–

–och han har gett mig full befogenhet
att agera i Sveriges intresse–

–under återstoden av det här mötet.

Sen, när mötet avslutas,
kommer jag att sluta med politiken.

Tack.

Ni kan ställa frågor senare.

Hörru, vad gör du?

Hörru!

Hjälp!

Han är här!

Du vill inte göra det här.

–Låt honom gå.
–Vi tar in honom på förhör.

Han är ryska vaktchefen.
Han har diplomatisk immunitet.

Jag beklagar detta.

Vad sysslar du med? Vi kan inte bara
släppa honom. Du går för långt.

Din idiot!

–Vad gör du, Sasha?
–Moskva ringde.

Jag har blivit komprometterad.
Du tog en bild på mitt mejl.

–Jag vet inte vad du pratar om.
–De spionerar på din telefon, Liam!

–Va...?
–Vet du vad du har gjort?

De kommer att döda mig.
De tror att jag visade dig det.

De tror att jag arbetar
emot Ryssland.

Du måste erkänna. Du måste berätta
för Bojan vad du gjorde.

Det går inte. Och jag känner på mig
att vi kommer att skickas hem i dag.

Då säger jag till alla
att du bröt dig in i mitt rum–

–och tog bilden.
Jag drar med dig ner i fallet.

Du blir den som raserade relationerna
mellan Ryssland och Sverige.

Sasha.

God kväll.

Ursäkta? Du heter Anton, inte sant?

Jag har en vän i Ryssland
som skickade mig det här mejlet–

–men det är på kyrilliska.
Du kanske kan hjälpa mig...

Fan, förlåt!

Jag är hemskt ledsen.

Förlåt.

Ja, hej. Det är Liam. Sa inte ni
att min telefon skulle vara säker?

Nej, uppenbarligen inte.
Annars hade jag inte ringt.

Den är inte bara avlyssnad,
de har tillgång till allt.

Skaffa fram en ny telefon.
En säker telefon. Nu!

Det skiter jag i!
Jag ska ha en säker telefon!

Vi är överens om att du hanterade
situationen alldeles utmärkt.

Det var allt.

–Vad sa han?
–Ingenting.

Och nu då?

–Nu genomför vi det vi kom hit för.
–Går det fortfarande?

Absolut.

Låt oss säga att vi fortfarande
kämpar mot ryssarna–

–och fortsätter med det. Hur då?

Martin vill ju avsluta mötet
och Gustav vill att vi åker hem.

Det finns ett sätt.

–Det kan vi inte.
–Jo, det kan vi.

Det är det enda språket
de här människorna förstår.

Gör det för den goda sakens skull.

Elsa, de har tvingat dig att avgå.
De har tagit Viktor.

De har smutskastat
och misstänkliggjort dig–

–som minister, människa
och inte minst som mamma.

Jag är verkligen ledsen, Elsa.

Det bekräftar bara betydelsen
av det vi försöker göra.

De som är emot oss
skyr inga som helst medel.

Det här är mitt sista ministermöte
innan jag avgår.

–Du avslutar väl inte det i förtid?
–Har det inte gått för långt?

Nej. Det gör bara
min övertygelse starkare.

Ska vi stå enade mot Ryssland?
Förstår du hur det kan sluta?

Du... Ryssland vill köpa
den där oljekällan.

Och de kommer att finansiera
Grönlands självständighet.

Det kan vi inte veta.

Jo, det kan vi.
Så fort det här köpet är klart–

–kommer de att utropa
sin självständighet.

Och blir ihågkommen som den
minister som förlorade Grönland.

Hur förhindrar vi det genom att
stå enade i rådet mot Ryssland?

Vi sparkar ut dem,
så kan vi få igenom avtalet.

Om du skriver på så blir det bindande
för Grönland också.

Du räddar klimatet och ditt anseende.

Mitt anseende? Sånt ska väl inte
diktera internationella avtal?

Alltså, helt ärligt...

–Har de nånting på dig?
–Nej.

–Vad tänker du på?
–Nej, jag vet inte.

De hade ju definitivt nånting på mig.

Okej...

Tänk igenom det här.

Han har gått igenom
allt vårt bevismaterial.

Är det nåt du vill säga?

De här två tillhör besättningen,
men...

Vilka det här är vet jag inte.

De flesta av kropparna har skottsår.
De här två kan ha varit förövare.

Men de ser inte särskilt ryska ut.

Jag ordnar ett DNA–test. Det dröjer.

Visst, vi väntar när svaren
finns i Ittoqqortoormiit.

Och när jag äntligen hittar nån att
förhöra, tvingas jag släppa honom.

Enok, du var på väg att gripa
någon i ryska delegationen!

Det hade aldrig hänt om du hade
låtit mig stanna i Ittoqqortoormiit.

Du hade bara hittat is och snö.

Hela min ungdom har jag jagat där,
jag vet hur man ska leta.

Lägg av med din romantiska smörja
om den gamla goda tiden.

Vi har amerikanska armén
som scannar av området åt oss.

De känner inte mitt land.
Det gör inte du heller.

–Vad gör ni här egentligen?
–Det är avspärrat.

Avspärrat.

Qaqiffik är en förening
för anonyma alkoholister.

Förstår ni? Tack.

Men vi betalar ingen avgift.
Vår avgift består av–

–att vi stöttar och hjälper varandra
efter bästa förmåga.

I hopp om att bli fria
från alkoholens klor.

–Hej!
–Hej! Vad fint att ni är här!

Nej, vad fina!
Nej, vad du är snäll. Tack.

Det växer inga riktiga blommor
på Grönland.

Men det gör det nog i framtiden.
Tyvärr.

Hur går det?

Jag måste visa en grej.

–Du måste slicka av tallriken.
–Va?

Du ska slicka tallriken,
så får du ett fint barn.

Det är en gammal grönländsk sed,
så...

Okej...

Ja!

Det här är från minneskortet
som jag hittade där uppe.

Jag tror det tillhör
den där tjejen som är försvunnen.

Titta på det här klippet.

–Vad gör ni här egentligen?
–Det är avspärrat.

När är det ifrån?

Det är från två dagar innan
vi hittade graven.

Gå tillbaka lite.

Aaja, du kan sitta med din iPad.

Han där är en dansk soldat
i Siriuspatrullen.

Siriuspatrullen
är en liten dansk elitenhet–

–som övervakar norra Grönland
på hundsläde.

Jag hade hoppats på att det här
skulle vara nån av gärningsmännen.

Tänk om...

Vadå, en dansk soldat?

Tänk om vi jagar fel personer.

Ja, men... Det var ju
en rysk agent ombord.

Är det nån som vill smutskasta
Ryssland så är det Danmark.

Ryssland vill ha vår olja
och göra Grönland självständigt.

Tänk efter.

Kan jag få kortet? Jag måste
registrera allt som bevismaterial.

Kortet ligger där.

Ina. Ville du inte prata i dag?

I dag ville jag bara lyssna.

Det går jättebra.

Jag heter Gappi.
Vill du gå tolvstegsprogrammet?

–Ja.
–Vad bra.

Jag kan bli din sponsor om du vill.

–Tack.
–Ingen orsak.

Hej då.

"Jag är rädd."

"Men jag gör det ändå, Jonathan,
så är jag aldrig mera rädd."

"Åh, Nangilima."

"Ja, Jonathan. Jag ser ljuset."

"Jag ser ljuset."

Hej.

Jag är verkligen ledsen.
Det var inte meningen att såra dig.

Och jag har stor respekt
för din erfarenhet och kunskap.

–Jag dricker inte.
–Du...

Du kan inte åka till Scoresbysund.
Jag behöver dig här!

Man behandlar inte folk
så om man vill behålla dem.

Du har rätt. Du är så professionell
och jag ber om ursäkt.

Det var bara det
jag kom för att säga.

Vill du komma in?

Får jag bjuda på nåt?

Vi kan öppna vinflaskan
om du vill ha ett glas.

Ja, tack.

Tack.

Det har varit en hård dag.
Jag tar också ett glas.

Bad du Siriuspatrullen
att undersöka området?

De blev underrättade,
men de använder hundsläde.

Inte det effektivaste för att söka av
40 000 kvadratkilometer. Hur så?

Det slog mig bara att det är
det området som de patrullerar.

–God afton.
–God afton.

Så, då är vi alla här.

Ryssland har brutit mot alla etiska
regler inom internationell diplomati.

Jag anser att det är dags
att vi slår tillbaka.

Världssamfundet inför
ekonomiska sanktioner mot dem.

Det struntar de i.
De vill bara förhindra–

–att vi skriver på avtalet och
sätter stopp för deras oljeaffärer.

Jag vet att det är svårt, men jag
tycker att vi ska sparka ut dem–

–och skriva på avtalet. Vad säger ni?

–Att vi behöver tid att prata om det.
–Då tar vi oss tid.

När vi kom hit avsåg alla
att skriva på avtalet.

Om vi åker hem nu, så skulle vi
i princip säga till världen–

–att man blockera internationellt
lagstiftande med ett terrordåd.

–Elsa har rätt i det.
–Tack.

Men det här har inget med rådet
att göra.

Det vore bättre att åka hem...

Vill du att de ska plocka oss
en i taget?

Du inser väl att om nån ska sparka ut
dem, så är det jag som värd?

Ja. De anföll ert land.
De har kidnappat oskyldiga.

Ni borde ha förklarat dem
persona non grata för länge sen.

Jag har redan föreslagit ekonomiska
sanktioner för parlamentet hemma–

–men det här är för mycket.

–Nöjd med utsikten?
–Det är inte det.

–Vadå?
–Dina ärr.

Jaha. Jag var i Bosnien –94
med fredsbevarande styrkan.

Det är granatsplitter.

Kvarlämnad av en grupp.

Vad hände?

En amerikansk räddningsenhet
hittade mig.

Jag blev opererad i åtta timmar.

De sa att det var ett mirakel
att levern ens funkade.

Så jag åkte till Danmark för att
hitta nåt mindre spännande att göra.

Och blev polis.

Wow, det var som fan...

Har du några ärr? Du har sett mina.
Nu vill jag se dina.

Du har ju lite mer att handla med.

Kom igen. Är du en fegis?

Okej, okej.

Va?

Det var en isbjörn som gjorde det.

Gick igenom tre lager skinnkläder.

Min far fick den på flykt
innan den gjorde mer skada.

Och här är klon som gav mig ärret.

Är det sant?

Nej, det är bara min blindtarm.

Hon har rätt. Det vore ett
styrkebesked att skriva på avtalet.

Och vi skulle sätta stopp
för oljeindustrins barbarism.

Lätt för er att säga. Men om ryssarna
väljer att svara aggressivt–

–så är Finland det första
som står i deras väg.

USA står bakom er.

Tack, men vi är inte med i NATO
och har inga garantier.

–Vi ska väl inte ut i krig?
–Nej!

Om vi är enade,
vågar de inte förklara krig.

STOPPA AVTALET
SÅ FÅR HAN LEVA

Text: Pablo Diaz Bernal
www.sdimedia.com