All language subtitles for I.am.a.Killer.S01E05.720p.WEB-DL.DD5.1.H.264

Det var ett turbulent förhållande.

Vi var på barer fem-sex kvällar i veckan.

Vi hade väldigt kul.

Vi spelade dart och biljard varje kväll.

Jag ville aldrig skada henne.
Jag älskade henne.

SEDAN DÖDSSTRAFFET ÅTERINFÖRDES
I USA 1976

HAR MER ÄN 8 000 PERSONER
DÖMTS TILL DÖDEN FÖR MORD

DET HÄR ÄR BERÄTTELSEN
OM INTERN ♪999306

Jag heter Charles Thompson.
Jag har suttit i dödscell i 18 år,

totalt 19 år i det här fallet.

Jag fälldes för överlagt mord,
dubbelmord.

Det var min flickvän och en annan man.

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

Jag gick fram och avlossade ett skott.

När jag kom närmare
avlossade jag ett till.

Hon blev skjuten i kinden,
och kulan fastnade i käken.

Jag tog med honom bakom disken
och knivhögg honom ungefär 25 gånger.

Det var ofattbart.

Jag förstod inte
att jag precis hade dödat nån.

Jag ångrar det inte.

Jag knivhögg honom, killen i soffan.

I APRIL 1999
FÄLLDES CHARLES THOMPSON

FÖR MORDEN PÅ DARREN CAIN
OCH DENNISE HAYSLIP

Funkar det?

Hör ni mig bra?

Okej.

Nu hör jag bättre.

Jag träffade Dennise på min födelsedag.

Det fanns kemi mellan oss direkt.

Vi drack några öl och började prata.

Vi kom väldigt bra överens.

Jag tillbringade natten med henne.

Inom loppet av två veckor
hade jag flyttat in hos henne.

Hon log alltid och skrattade, så sorglös.

Hon hade skilt sig och var 38 år.

Nu tog hon igen allt skoj
som hon hade missat.

Så brukade hon säga.

Damen kunde spela biljard,
hon kunde kasta pil.

Och hon var festens medelpunkt.

Där var jag, 27 år gammal.

Och jag tyckte att hon var perfekt.
Jag var kär i henne.

Vi hade några gräl.

En gång, på Saint Patrick's Day,
slog hon till mig och jag henne.

Och jag ångrade mig.
Åh, vad jag ångrade mig.

Men jag var full, och hon slog till mig.

Jag förlorade humöret
och smällde till henne några gånger.

Hon fick en blåtira,
och jag tror att hennes läpp sprack.

Det kom upp under rättegången.
Det är inget som jag är stolt över.

Det var första gången
som jag slog en kvinna.

Vi var väldigt kära
och tillsammans igen när det hände.

Åtalet försökte framställa mig
som en arg ex-pojkvän.

Det stämde inte.

RICCAS HANDGJORDA STÖVLAR
OCH SKOR

ÖPPNAR KL. 12 VARJE DAG

Jag började misstänka
att hon träffade Darren

när hon berättade
helgen innan händelsen ägde rum

att hon hade legat
med bartendern på Kelly's.

Jag hade träffat honom flera gånger,

men hade ingen aning om
att han dejtade min tjej.

Jag borde ha fattat det
när vi var på baren.

Han gav oss fria drinkar,
och det slog mig inte varför.

Jag tänkte bara:
"Wow, han är verkligen schyst mot oss."

Hon hade tydligen ätit lunch där
flera gånger och umgicks med honom.

Kvällen när det hände

gick vi till baren
som vanligt på onsdagar.

Vi kastade pil
och åt biff och potatis för fem dollar.

Min vän vittnade under rättegången

om att vi stängde baren
som vi brukade göra på onsdagar.

Sen åkte vi hem.

Darren kom förbi
vid tretiden på morgonen

för han ville vara med henne igen.

Vi började bråka.

Sheriffen kom och sa åt oss
att gå därifrån.

Jag återvände kl. 6 för att hämta
mina grejer och gå till jobbet.

Då låg mannen i sängen med henne.

Vi började tjafsa,
och det ena ledde till det andra.

Som jag minns det

tog han en kökskniv ur knivstället

och började hota mig med den.

Pistolen kom fram.

Jag tror att jag tog den
i hennes garderob.

Så mannen hotade mig med kniven

och sa åt mig att gå.

Då siktade jag på honom och sa:

"Hörru, det är bäst
att du lägger ner kniven."

Så det var lite av ett dödläge mellan oss.

Det som hände sen
är lite suddigt för mig.

Jag var fortfarande bakfull
och lite berusad.

Som jag minns det angrep han mig.

Om man läser utlåtandet
från rättsläkaren...

...kom det första skottet
från två-tre meters håll.

Han rusade mot mig.

Det andra skottet avlossades
från knappt en meters håll.

Allt är suddigt efter det.

Vi tumlade runt och slogs om pistolen.

Det hände så snabbt.

Jag minns att vi slogs...

...att vapnet gick av
och att hon träffades.

Hon blev skjuten i kinden,
och kulan fastnade i käken.

Hon hamnade mellan oss
och blev skjuten i munnen.

Jag kollade till henne
och trodde att hon var död.

Jag tog upp telefonen och ringde
larmcentralen, men kom inte fram.

Jag sprang därifrån. Jag flippade ur.

Efter att brottet hade begåtts

åkte jag hem till en kompis
och plåstrade om mig.

Sen svimmade jag av chocken.

Jag gick upp några timmar senare,
och då var det på nyheterna.

Min kompis tittade på det

och hon sa:
"Jag tror att du är med på tv."

Jag började kolla och fick se henne.

"Herregud, hon lever."
Sen började jag gråta.

De filmade när hon kom ut

på båren med ett bandage runt ansiktet

innan de körde in henne i ambulansen.

Jag ringde pappa och berättade.

Han började prata direkt. "Polisen har
varit här och letat efter dig.

Du är beväpnad och farlig."

"Okej", sa jag.

"Tala om var du är, min son.
Du måste överlämna dig till polisen."

Då gjorde jag det.

THOMPSON ANKLAGADES FÖR DRÅP

PÅ DARREN CAIN

OCH FÖR GROV MISSHANDEL
AV DENNISE HAYSLIP

AKUTMOTTAGNING

DENNISE KÖRDES TILL SJUKHUSET
FÖR OPERATION

De sa åt henne
att hon skulle bli återställd.

Det var ett rutiningrepp för dem.

De väntade sex timmar innan de gjorde
nåt. Det var inte livshotande.

Före själva operationen

lade de henne på sidan

och kontrollerade med ett endoskop

för att se till
att allt satt på rätt plats.

Alla lämnade salen
för att tvätta sig inför operationen

och hon fick inte luft.

De sprang in, gjorde en nödtrakeotomi,

gav henne elchocker och fick liv i henne.

Men det var för sent.
Hon var redan hjärndöd.

Hon låg i ett sjukhusrum i fyra dagar
med beslut om att inte återupplivas.

KL. 21.25 DEN 6 MAJ 1998

STÄNGDES DENNISES RESPIRATOR AV

EFTER DENNISES DÖD ÄNDRADE POLISEN
ANKLAGELSERNA MOT THOMPSON

De tog med mig till domstolen
sju dagar efter att det hade hänt.

"Det är inte dags för det nu."
Då sa de: "Jo, det är det. Kom igen."

Så jag åkte till domstolen,
och de sa till mig:

"Vi lägger ner anklagelserna
om dråp och grov misshandel."

Jag tittade på domstolsbiträdet
och frågade: "Vad betyder det?"

De skulle gå vidare med mordanklagelser.

Jag tittade på biträdet, och han sa:
"Det betyder dödstraff, grabben."

"Dödsstraff? Vad menar ni?"

Då sa han:
"Du anklagas för dubbelmord."

"Jag dödade henne inte,
det var sjukhuset."

Jag hade redan pratat med min familj
i telefon

och fått veta att det var komplikationer,

att sjukhuset hade kvävt henne.

Jag var helt knäckt.

Familjen stämde sjukhuset
för vållande till annans död.

Jag förstår att det var
en väldigt jobbig tid för dem.

AKUTINGÅNG

Ja, det var sorgligt.

Jag älskade henne

och tänker fortfarande på henne
varje dag.

På orsaken till att jag är här.

Jag önskar att hon hade fått leva
och vittna om det

för då hade hon berättat vad som hände.

CHARLES THOMPSON ÅTALADES
FÖR DUBBELMORD DEN 12 APRIL 1999

HANS FÖRSVARARE HÄVDADE
ATT DENNISES DÖD

VAR SJUKHUSETS ANSVAR,
INTE THOMPSONS

Läkare hatar advokater,
och de hatar att vittna.

I synnerhet om de tror
att de har ett finger med i spelet.

De har försäkringar på miljontals dollar.

Det kostar dem inte ett öre.

De kan erkänna att de dödade henne,

och det kostar dem inte ett öre.

THOMPSONS FÖRSVARSADVOKAT

Ingen i den medicinska världen
skulle bry sig.

Jag heter Ellis McCullough,

och jag var Charles Victor Thompsons
första försvarsadvokat.

Den första rättegången hängde

enbart på tolkningen
av de medicinska bevisen.

Att orsaken till Hayslips död

var behandlingen på sjukhuset.

Åklagarsidan höll fast vid åtalsgrunden:

"Antag att offret inte hade fått
nån medicinsk behandling."

Det ansåg jag vara löjligt.

För det finns nästan inga skador
som inte kan orsaka dödsfall

om de förblir obehandlade.

Åtalsgrunden borde ha varit
att oavsett situationen...

SKRIFTLIGT DOKUMENT

Hon dog inte på brottsplatsen.

Hon förblödde inte, de hann hämta henne.

SATT UPPRÄTT, ÖPPNA ÖGON
INGA SVÅRIGHETER ATT ANDAS

Det var en svår skada.
Det tänker jag inte förneka.

Men de hade alla medel för att rädda
hennes liv och visste hur man gjorde.

Det gick ändå inte.

Enligt min mening,
med vanlig medicinsk vård,

skulle hon ha överlevt.

OM DENNISE HADE ÖVERLEVT

SKULLE THOMPSONS MAXSTRAFF
HA VARIT LIVSTIDS FÄNGELSE

Folk gör misstag.
Folk gör dumma grejer.

Han drabbades nog
av ilska och svartsjuka.

"Om jag inte får henne
ska ingen få henne."

DENNISE HAYSLIPS BROR

Jag heter Michael Donaghy,
och jag är Dennises bror.

Bilden på henne
när hon lutar sig framåt...

Hon satt på båren och lutade sig framåt

så att hon inte skulle kvävas
av sitt eget blod.

Det var fruktansvärt.

Det har etsat sig fast i mitt minne.

Jag pratade med en läkare där,

och han sa: "Hon är allvarligt skadad,

men vi ska ta med henne om en liten stund
och göra rent såret."

Så jag gick till resten av familjen och sa
att allt skulle bli bra.

Hon skulle överleva.

Hon skulle troligtvis få talfel,

och hon skulle få ärr i ansiktet.

Åtta-tio timmar senare

gick det från att ha varit okej

till att hon i princip var hjärndöd.

AKUTMOTTAGNING

Det tog väldigt hårt på mig

eftersom jag hade sagt till alla
att det skulle bli bra.

Jag vet inte vad som hände.

AKUTMOTTAGNING

Men nåt hände och...

En sak kan jag säga, och det är
att läkare skyddar andra läkare.

De skyddar varandra.

Läkare är inte trollkarlar.
De är inte perfekta.

De är människor.

De har fått mer utbildning generellt sett

än mannen eller kvinnan på gatan.

Men de är fortfarande människor.

FÖRSVARETS
MEDICINSKT SAKKUNNIGE

Jag heter Paul Radelat och är patolog.

Försvarets ståndpunkt var
att skadan inte var dödlig.

Hon dog på grund av
olyckliga omständigheter på sjukhuset.

Det var min uppgift att styrka den åsikten

så gott jag kunde
inom hederlighetens gränser.

Kulan trängde in i de övre luftvägarna

och skapade en blödning
precis där luftstrupen börjar.

Det bekymrade läkarna,

och de agerade utifrån det.

JOURNALER VISAR

ATT DENNISES ANDNINGSTUB
LOSSNADE I LUFTSTRUPEN

HON VAR UTAN SYRE I FEM-TIO MINUTER

AKUTMOTTAGNING
MEMORIAL HERMANN

Jag tror inte
att läkarna försökte dölja det.

Jag är kanske naiv i det avseendet.
Jag tror att de försökte göra sitt bästa.

Det är lätt att göra ett misstag.

Jag vet inte om de gjorde ett,
men det är en väldigt svår situation.

Jag är inte säker på att nån skuld,
som jag tolkar ordet...

...bör läggas på vårdpersonalen.

De hade inte för avsikt att skada.

Skytten, kan vi nog med säkerhet säga,
hade för avsikt att skada.

SVARET PÅ HAYSLIPS STÄMNINGS-
ANSÖKAN OM FELBEHANDLING VAR

ATT SJUKHUSPERSONALEN
INTE VAR SKYLDIGA

TRINITY LUTHERAN
KYRKA OCH SKOLA

Ja, det var sorgligt. Jag älskade kvinnan.

Jag tänker på henne varje dag
och på varför jag är här.

DENNISE HAYSLIPS SON

Jag önskar att hon hade fått leva
och vittna om det,

för då hade hon berättat vad som hände.

Hon låg i ett sjukhusrum

med inget mer än dropp i fyra dagar

och beslut om att inte återupplivas. Jag
dödade henne inte, det gjorde sjukhuset.

Jag hade pratat med min familj i telefon

och fått veta att de hade kvävt henne,

att det var komplikationer
och att hon låg i koma.

Var ska jag börja?

Hon hamnar inte på sjukhus
om man inte skjuter henne.

Det är en lätt ursäkt att ta till.

Det är lätt att skylla på sjukhuset.

Så jag skulle...

Det skulle jag också göra
i hans situation.

Ändå är sanningen den
att han höll vapnet mot nåns ansikte

och tryckte av.

Vi vet att det hölls nära för det var
brännskador efter krutet på hennes kind.

Jag heter Wade Hayslip.

Dennise var min mamma.

Mamma var en godhjärtad person.

Hon lärde mig allt som jag behövde veta
om medkänsla.

Jag hoppas att Chuck förstår.

Jag hoppas att han förstår

den dominoeffekt som han har startat.

Följderna som det har fått.

Jag känner det varje dag.

Som jag minns det angrep Darren mig.

Jag sköt ett skott, ett till
och sen slogs vi.

Resten är suddigt för mig.

Är det bara "suddigt"?

Han sköt ett skott, två skott...
Han sköt fem gånger.

När han låg ner med ansiktet mot golvet
satte han en kula i bakhuvudet.

Okej.

Hur kan det vara suddigt?
Det är tydligt och klart.

Det är uppenbart.

Och avsiktligt.

Jag tror att jag tog pistolen
i hennes garderob.

Jag minns att vi slogs, att vapnet gick av
och att hon träffades.

Jag kommer inte ihåg exakt
vad som hände.

Det är...

Han tog inte upp att dörren var uppbruten

och att dörrkarmen var sönderslagen.

Konfrontationen ägde rum
i vardagsrummet och i köket.

Jag vet inte
hur han kom in i garderoben.

Det påminner om femåringar.

När man kommer på dem med
att göra nåt dumt,

och de vidhåller
att de inte har gjort nåt.

Även om man såg när de gjorde det.

Så känns det, det är...

Resten av världen vet,

men av nån anledning håller han fast
vid den här lögnen.

Kvällen när mordet ägde rum

hade vi varit på Bimbo's,
Dennise, Chuck och jag.

Vi spelade dart och åt biff,
en helt vanlig kväll.

TIDIGARE VÄN OCH BARTENDER

Jag heter Missy Cook,
och vi är på Bimbo's i Houston, Texas.

Det är ett lokalt vattenhål.

Egentligen en ökänd pub
som har legat här i årtionden.

Dennise var så jäkla fantastisk.

Hon var en sån person
som man träffade

och så fort man började prata
med henne

tog det bara fem minuter och sen var det
som om man hade känt henne jämt.

Hon var som en syster, som en moster,

hon var en bästis,
hon var en barndomskompis.

Hon hade en personlighet
som fick folk att slappna av.

Dennise och Chuck
var ett omaka par i mina ögon.

För det första var det hans ålder,
han var yngre.

Jag minns inte första gången
jag träffade honom

för i barbranschen
har man femtio personer framför sig.

Om jag får spekulera utifrån min ålder
och tidsperioden

tyckte jag nog att han var söt.

Men jag tror även
att jag ganska snabbt insåg

att det var nåt fel på honom.
Det var bäst att vara på sin vakt.

Hon kom in på baren en gång
med en blåtira sent på kvällen

och ville prata med mig:
"Kolla vad han har gjort."

Det var mörkt på baren.

"Vad pratar du om?"

Då sa hon:
"Jag har mycket smink på mig."

Jag frågade vad fasen hon höll på med.

"Varför är du med den killen?
Ta dig ifrån honom.

Han är labil.
Han dricker för mycket och tar kokain.

Gör dig av med den killen."

Hon sa: "Jag vet, jag måste göra det."

Jag kände mig orolig

eftersom jag visste att Dennise
försökte sätta gränser för Chuck.

Vem kunde tro att det skulle hända?

Vi står precis utanför brottsplatsen.

Dennise bodde i området bakom oss.

DARRENS FÖRE DETTA CHEF

Jag heter Jim Kelly.

Jag ägde restaurangen

där Darren jobbade som bartender
den kvällen.

Som jag förstod det
var Dennise färdig med Chuck.

Jag vet faktiskt
att hon var färdig med Chuck

för hon berättade det för mig.

Hon hade dumpat Chuck
eftersom han var...

Jag minns att hon sa: "Han är ett kräk!"

Sen träffade hon Darren,
och de var varandras motsatser.

Om du ställde den ena killen här
och den andra där

var den ena lyckad
och den andra misslyckad.

Darren var väldigt social och vänlig.

Han hade ett fint leende och...

Han var på väg nånstans i livet.

De hade bara varit ihop några veckor
när det hände.

Den kvällen jobbade Darren
som bartender hos mig,

och han ringde för att fråga mig en sak.

Chuck hade hotat Dennise,

och han ville åka dit
och titta till henne.

Skydda henne om han dök upp.

Jag sa att det var okej att åka.

Det är nåt jag ångrar än i dag.

Darren åkte dit.

De började slåss.

Darren gav honom en omgång,
såvitt jag förstår.

Sen sa han: "Chuck, det här är dumt

för hon kommer inte att dejta dig,
hon dejtar mig.

Vill du ta en öl med mig?"

Det berättade han för mig på telefon.

Chuck gick med på det,
och de pratade igenom saken.

Efter konfrontationen med Chuck

ringde Darren till mig och sa
att det kändes bra.

Det kändes som om Chuck och han
hade kommit överens,

och han trodde att det var över.

Chuck skulle gå åt ett annat håll,

och Dennise och Darren
kunde gå åt sitt.

Det blev förstås inte så.

Om jag förstår saken rätt
gick Chuck därifrån

och sen kom han tillbaka
och knackade på.

Darren öppnade,
och då sköt han honom i bröstet.

Sen gick han in
och sköt honom i bakhuvudet.

Efter det jagade han Dennise
i lägenheten,

fick tag på henne
och sköt bort hennes ansikte.

När jag kom hit
var Dennise fortfarande kvar.

Ambulanspersonalen skulle
ta med henne.

Darren befann sig innanför dörren.

Jag såg att han låg på golvet.

Sheriffen sa: "Han är död. Han är borta."

Och jag vände mig om.

I efterhand, när man vet vad som hände,

vad är det för människa
som skakar nåns hand, går sin väg

och kommer tillbaka några timmar
senare för att mörda två personer?

Vilken typ av människa
kan göra nåt sånt?

SHERIFFKONTOR OCH HÄKTE

JURYMEDLEM

Här har han sparkat in dörren.

Ja, han har brutit upp den.

Jag minns att det visades upp
under rättegången.

Jag heter Harrell Rodgers

och var jurymedlem
under Charles Thompsons rättegång

gällande överlagt mord på två personer.

Vi såg inte så många bilder
på Dennises skador.

Jag minns inte att det

var en stor del av juryns överläggningar.

ÅKLAGARENS BEVIS

Jurymedlemmarna accepterade nog
det faktum

att om han inte hade skjutit henne
i ansiktet på det sättet

skulle hon inte ha dött.

Så han var skyldig till mordet på henne.

Vår huvudfråga var ifall killen var
ett fortsatt hot mot samhället.

Det kom även upp andra saker
under rättegången

som övertygade oss om
att han var en väldigt farlig person.

En av de mest påfallande sakerna
under rättegången

var Diane Zernias vittnesmål.

THOMPSON GICK HEM TILL SIN VÄN
DIANE ZERNIA

DIREKT EFTER SKJUTNINGEN

UNDER FÖRHÖRET BERÄTTADE DIANE
VAD THOMPSON HADE SAGT TILL HENNE

Det hände så fort.

Jag minns att vi slogs,

att vapnet gick av och att hon träffades.

Hon hamnade mellan oss
och blev skjuten i munnen.

Sen kollade jag till henne
och trodde att hon var död.

Jag sprang därifrån. Jag flippade ur.

Det är inte samma uppgifter
som Diane Zernia anförde.

Enligt vittnesmålet
hade han berättat för Diane

hur Dennise Hayslip blev skjuten.

Han sa att han hade sagt till Dennise:

"Jag kan skjuta dig också, bitch."

Sen hade han siktat mot hennes käke
och avfyrat pistolen.

Diane var den räddaste person
som jag nånsin har sett

i ett vittnesbås eller nån annanstans.

Hon var väldigt mager för det första,

och hon var så blek.

Ögonen var stora som dollarmynt,

och hon var vettskrämd.
Hon var rädd för den här killen.

DIANE ZERNIA VAR HUVUDPERSON
I EN INSPELNING SOM SPELADES UPP

VID SJÄLVA STRAFFBESLUTANDET
UNDER THOMPSONS RÄTTEGÅNG

NÄR THOMPSON SATT HÄKTAD

SPELADES ETT SAMTAL IN MED EN POLIS
SOM JOBBADE UNDER TÄCKMANTEL

OCH SOM UTGAV SIG
FÖR ATT VARA TORPED

Okej, i dag är det den 7 juli 1998.

Klockan är 17.45.

Jag ska gå bort och försöka få kontakt
med Charles Thompson,

gällande anstiftan till mord.

Charles Thompson?

Tja!

- Är du Thompson?
- Ja.

Okej. Jag har väntat i tio minuter.

Hur lång tid tar det att få in alla?

- Det kan ta ett tag.
- Okej.

Det känns inte helt bra
att komma hit till fängelset.

Det är inget vidare.

Brottsprovokation är
den tekniska termen.

En individ skickades under täckmantel
till cellen

och lyckades säkra information
från Chuck.

Jag läste tidningen i dag.

För att juryn ska kunna väcka åtal

tar de in vittnen
som får lämna sina uppgifter.

Vittnet i det här fallet
måste jag ta hand om.

Okej. När du säger ta hand om...

Jag trodde
att den där Max skulle döda henne.

Han jävlades med mig
och gjorde det inte.

Jag hade redan gett Max pengar,
och han jävlades med mig.

- Hur mycket har han fått?
- Hundratjugofem dollar.

Som handpenning.

Är det tjejen som du sa att du ville döda?

- Ja.
- Okej.

Jag måste bli av med henne.

Hon är åklagarvittne,
och det enda vittne de har.

Jaha. Hur svårt skulle det vara

för mig att hitta bruden
och fixa henne?

Inte svårt. Du kan få adressen.
Har du en penna?

Nej, jag kommer ihåg den.
Okej, då kör vi.

Så Thompson säger till honom:
"Du måste döda vittnena åt mig.

Folk som jag har erkänt för."

Du sitter i juryn, och vad hör du?

En full idiot går in i ett hus,

dödar en person och skjuter en annan
som senare dör,

erkänner det
och försöker sen få vittnet mördat.

Bryr man sig om nåt annat?

Vad snackar vi om?

- Hur mycket?
- Säg en summa.

Okej, om du har adressen

dödar jag henne för 1 500.

Nu måste jag memorera det.

Diane Zernia. Z-E-R...

Diane Zernia. Diane, Diane, Diane Zernia.

Var ligger det nånstans? Vilket är det?

Det är i stadsdelen... , längs... .

Okej, då vet jag.

Det är ett viktorianskt hus

och brevlådan är svart- och vitfläckig,

den ser ut som en ko.

Hon är 48-50 år gammal.

Hon är mamma och har en 14-årig dotter.

Okej.

När du kommer ut får jag 1 500 dollar.

- Inga problem.
- Okej?

Jag menar det.
Jag söker upp dig om du inte betalar.

- Jag ska betala. Jag ger dig mitt ord.
- Då så, bitchen är död.

Det enda en man har här i världen
är sitt ord.

Ja, så är det. Håll det, okej?

- Ja, inga problem, kompis.
- Då så.

Vi ses. Nu sticker jag.

Det var en riktig vändpunkt för mig.

Vi tänkte mycket på det faktum

att om nån hade lyckats utföra mordet
åt honom

skulle han inte ha ångrat sig
över huvud taget.

Han skulle ha varit överlycklig över
att hon var borta.

Det var första gången
som jag började tänka:

"Vänta lite, livstids fängelse är kanske
inte rätt beslut för den här killen."

Den här killen var kapabel
att orsaka enormt lidande.

DEN 6 APRIL 1999

DÖMDES CHARLES THOMPSON
TILL DÖDEN

SEX ÅR SENARE FICK THOMPSON
EN FÖRNYAD PRÖVNING

PÅ GRUND AV
ATT INSPELNINGEN VAR OLAGLIG

JURYN I DEN RÄTTEGÅNGEN

FICK INTE HÖRA DEN INSPELNINGEN

Jag förstår inte hur man kan mörda nån.

Det kvittar hur arg man är.

Jag vet inte. Vissa verkar ha det i sig.

JURYORDFÖRANDE
VID OMPRÖVNING AV STRAFFET

Jag heter Kristen Merttens.

Jag var juryordförande vid Charles Victor
Thompsons omprövning.

Vi skulle inte avgöra om han var skyldig
eller oskyldig, utan titta på straffet.

Om han skulle få livstid

eller dömas till dödstraff igen.

Försvaret riktade in sig på

att hon hade dött på sjukhus
sex dagar senare.

För mig var det irrelevant.
Han hade skjutit henne i ansiktet.

Och han mördade nån före henne.

Jag tror att Darren försvann i målet.

Hans död togs inte upp lika mycket
som Dennises gjorde.

Jag tycker synd om hans familj.

Jag är helt övertygad om att han åkte dit
för att döda Darren

och för att döda Dennise.

Darren skulle hålla tassarna borta.

Han skulle inte vara inblandad.

Och jag tror att det blev personligt
när han dödade Dennise.

VID OMPRÖVNINGEN AV STRAFFET

DÖMDES THOMPSON TILL DÖDEN
EN ANDRA GÅNG

När det gäller nån som Chuck,

så är han narcissistisk.
Han gillar uppmärksamheten.

Om han blev dömd till livstids fängelse

skulle det vara en gåva till honom
med tanke på hans personlighet

och med tanke på hans karaktär.

Jag minns tydligt

att när domen hade lästs upp
och vi satt i överläggningsrummet,

kom domaren in och pratade med oss.

Det gjorde även åklagarsidan.

Jag minns att jag ställde frågan:

"Finns det nån möjlighet
att han kan komma ut?

Mitt namn är offentligt.
Det skapar en viss oro."

Domaren svarade: "Det är löjligt.
Nej, han sitter i dödscell nu."

Fyra dagar senare får jag veta
att han har rymt.

"Landsomfattande efterspaning
av Texas-internen som rymt."

Ett litet tidningsurklipp.

EFTER SEX ÅR I DÖDSCELL

LYCKADES THOMPSON TA SIG UR HÄKTET

MED ETT FALSKT ID-KORT
OCH RÄTTEGÅNGSKLÄDER

Jag jobbade
och fick ett samtal på parkeringen.

Jag tror att det var nån
från åklagarämbetet

som berättade
att Charles Thompson hade rymt.

"Kände jag mig säker?

Skulle det kännas bättre
med polisbevakning?"

Såna saker.

Jag sa nej, för jag kände mig inte hotad.

"För många fängelseinterner
är Charles Victor Thompson,

som gick ut genom dörren
på Harris County Jail

och var fri i fyra dagar
innan han greps igen i Louisiana,

en manipulativ, självisk
och vilsen person

som sköt och dödade sin ex-flickvän
och hennes nye pojkvän."

CHARLES VICTOR THOMPSON
DÖDADE SIN EX-FLICKVÄN

OCH HENNES POJKVÄN

Det som utmärkte sig

var att han ansträngde sig för att rymma

och lyckades.

Sen åkte han fast för att han
hade blivit full i en spritbutik,

eller på nån bensinstation eller affär
i Louisiana.

DÖDSDÖMD FÅNGE HITTAD

Han hoppade på ett tåg
och gjorde alla de här sakerna,

lyckades ta sig ur häktet,
men blev full och åkte fast.

Då måste man säga: "Vilken idiot."

Men det är kanske inte rättvist

för jag vet ju inte...

Jag vet inte hur det är
att vara på rymmen.

Jag vet inte hur det är
att sitta i fängelse

i tio år, som det var på den tiden.

Det förvånar mig inte alls

att han kunde snacka sig ut.

Han var charmig, slug
och väldigt manipulativ.

Chuck är en manipulationskonstnär.

EFTER EN OBLIGATORISK PAUS
PÅ 90 DAGAR

TILLÄT TEXAS JUSTITIEMYNDIGHET
EN INTERVJU MED CHARLES THOMPSON

Hallå.

Jag mår bra.

Inga överraskningar i dag?

Mitt liv är en öppen bok.

Charles Victor Thompson gick ut
genom dörren på Harris County Jail

och var fri i fyra dagar
innan han greps igen i Louisiana.

Vår huvudfråga var ifall killen var
ett fortsatt hot mot samhället.

Jag har nog motbevisat att jag är
ett fortsatt "hot mot samhället".

Jag rörde mig
i den fria världen i fyra dagar.

Jag passerade gamla damer
utanför shoppingcentren

när de klev ur sina bilar,
och jag tog dem inte.

Jag rånade inte nån.
Jag misshandlade inte nån.

Jag skadade inte nån.

Men om man lyssnar
på dödsstraffsrättegångarna

pepprades juryn: "Han är ett framtida
hot. Han kommer att döda igen."

Som jag förstod det
var Dennise färdig med Chuck.

Jag vet faktiskt
att hon var färdig med Chuck

för hon berättade det för mig.

Och det var innan hon började
dejta Darren.

Ja, det låter rätt.
Det sa hon säkert till honom.

Vi gjorde slut, blev ihop igen,
gjorde slut,

blev ihop igen och dejtade
andra personer. Vi hade ett...

Jag vet inte vad man kallar det.
Vi kunde inte låta bli varandra.

Vi återvände alltid till varandra.

Vem vet? Hon skulle nog ha kommit
och hälsat på mig i fängelset.

Hon var en sån kvinna.

Om jag hade planerat att göra det,
som de hävdade,

varför skulle jag ringa först?

Jag gick till telefonautomaten
och ringde henne.

Jag sa att jag skulle komma
och hämta jobbgrejer,

och hon sa: "Jag ska lägga mig."

Jag frågade: "Är Darren där?"
Hon sa nej.

Jag sa att jag skulle komma
om fem minuter och lade på.

Hon somnade om.

Jag gick in i sovrummet,

tog fram kläder och grejer ur byrån.

Hon satte sig upp i sängen: "Herregud!"

Då insåg jag att det låg nån
bredvid henne i sängen.

Jag försökte inte väcka henne,
utan bara hämta mina grejer.

Jag sa ju att jag skulle komma.

Så när jag såg honom där
började jag tjafsa med henne.

"Herregud!" Det blev bråk.

En individ skickades under täckmantel
till cellen

och lyckades säkra information
från Chuck.

De var kompisar och ändå försökte han
leja nån för att mörda henne

så att hon inte kunde vittna
under rättegången.

Det är pinsamt. Vad ska jag säga?

Jag var en förvirrad missbrukare.

En alkoholist
som fattade ett dåligt beslut,

ännu ett dåligt beslut
och ännu ett dåligt beslut.

Jag blev upprörd över
att Diane ändrade sin utsaga.

Jag tyckte att hon ljög.

Men det är faktiskt inget
som jag vill prata om.

Jag önskar att det inte hade hänt.

Det var dåliga omständigheter.

Jag ville inte Diane nåt illa.

Jag hyser ingen ilska alls.

Jag känner att...

...det som kommer
i och med dödsstraffet

är skäligt och rättvist.

Att gå och hoppas på
att nån ska dö i 20 år?

Jag menar, okej...

Jag...

Jag skulle inte kunna hata nån så länge.

Det ligger inte för mig.

Ni vet vad de säger om hat.
Det är som att dricka gift.

Undertexter: Marie Hansson