Original subtitles

Det var ett turbulent förhållande.

Vi var på barer fem-sex kvällar i veckan.

Vi hade väldigt kul.

Vi spelade dart och biljard varje kväll.

Jag ville aldrig skada henne. Jag älskade henne.

SEDAN DÖDSSTRAFFET ÅTERINFÖRDES I USA 1976

HAR MER ÄN 8 000 PERSONER DÖMTS TILL DÖDEN FÖR MORD

DET HÄR ÄR BERÄTTELSEN OM INTERN ♪999306

Jag heter Charles Thompson. Jag har suttit i dödscell i 18 år,

totalt 19 år i det här fallet.

Jag fälldes för överlagt mord, dubbelmord.

Det var min flickvän och en annan man.

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

Jag gick fram och avlossade ett skott.

När jag kom närmare avlossade jag ett till.

Hon blev skjuten i kinden, och kulan fastnade i käken.

Jag tog med honom bakom disken och knivhögg honom ungefär 25 gånger.

Det var ofattbart.

Jag förstod inte att jag precis hade dödat nån.

Jag ångrar det inte.

Jag knivhögg honom, killen i soffan.

I APRIL 1999 FÄLLDES CHARLES THOMPSON

FÖR MORDEN PÅ DARREN CAIN OCH DENNISE HAYSLIP

Funkar det?

Hör ni mig bra?

Okej.

Nu hör jag bättre.

Jag träffade Dennise på min födelsedag.

Det fanns kemi mellan oss direkt.

Vi drack några öl och började prata.

Vi kom väldigt bra överens.

Jag tillbringade natten med henne.

Inom loppet av två veckor hade jag flyttat in hos henne.

Hon log alltid och skrattade, så sorglös.

Hon hade skilt sig och var 38 år.

Nu tog hon igen allt skoj som hon hade missat.

Så brukade hon säga.

Damen kunde spela biljard, hon kunde kasta pil.

Och hon var festens medelpunkt.

Där var jag, 27 år gammal.

Och jag tyckte att hon var perfekt. Jag var kär i henne.

Vi hade några gräl.

En gång, på Saint Patrick's Day, slog hon till mig och jag henne.

Och jag ångrade mig. Åh, vad jag ångrade mig.

Men jag var full, och hon slog till mig.

Jag förlorade humöret och smällde till henne några gånger.

Hon fick en blåtira, och jag tror att hennes läpp sprack.

Det kom upp under rättegången. Det är inget som jag är stolt över.

Det var första gången som jag slog en kvinna.

Vi var väldigt kära och tillsammans igen när det hände.

Åtalet försökte framställa mig som en arg ex-pojkvän.

Det stämde inte.

RICCAS HANDGJORDA STÖVLAR OCH SKOR

ÖPPNAR KL. 12 VARJE DAG

Jag började misstänka att hon träffade Darren

när hon berättade helgen innan händelsen ägde rum

att hon hade legat med bartendern på Kelly's.

Jag hade träffat honom flera gånger,

men hade ingen aning om att han dejtade min tjej.

Jag borde ha fattat det när vi var på baren.

Han gav oss fria drinkar, och det slog mig inte varför.

Jag tänkte bara: "Wow, han är verkligen schyst mot oss."

Hon hade tydligen ätit lunch där flera gånger och umgicks med honom.

Kvällen när det hände

gick vi till baren som vanligt på onsdagar.

Vi kastade pil och åt biff och potatis för fem dollar.

Min vän vittnade under rättegången

om att vi stängde baren som vi brukade göra på onsdagar.

Sen åkte vi hem.

Darren kom förbi vid tretiden på morgonen

för han ville vara med henne igen.

Vi började bråka.

Sheriffen kom och sa åt oss att gå därifrån.

Jag återvände kl. 6 för att hämta mina grejer och gå till jobbet.

Då låg mannen i sängen med henne.

Vi började tjafsa, och det ena ledde till det andra.

Som jag minns det

tog han en kökskniv ur knivstället

och började hota mig med den.

Pistolen kom fram.

Jag tror att jag tog den i hennes garderob.

Så mannen hotade mig med kniven

och sa åt mig att gå.

Då siktade jag på honom och sa:

"Hörru, det är bäst att du lägger ner kniven."

Så det var lite av ett dödläge mellan oss.

Det som hände sen är lite suddigt för mig.

Jag var fortfarande bakfull och lite berusad.

Som jag minns det angrep han mig.

Om man läser utlåtandet från rättsläkaren...

...kom det första skottet från två-tre meters håll.

Han rusade mot mig.

Det andra skottet avlossades från knappt en meters håll.

Allt är suddigt efter det.

Vi tumlade runt och slogs om pistolen.

Det hände så snabbt.

Jag minns att vi slogs...

...att vapnet gick av och att hon träffades.

Hon blev skjuten i kinden, och kulan fastnade i käken.

Hon hamnade mellan oss och blev skjuten i munnen.

Jag kollade till henne och trodde att hon var död.

Jag tog upp telefonen och ringde larmcentralen, men kom inte fram.

Jag sprang därifrån. Jag flippade ur.

Efter att brottet hade begåtts

åkte jag hem till en kompis och plåstrade om mig.

Sen svimmade jag av chocken.

Jag gick upp några timmar senare, och då var det på nyheterna.

Min kompis tittade på det

och hon sa: "Jag tror att du är med på tv."

Jag började kolla och fick se henne.

"Herregud, hon lever." Sen började jag gråta.

De filmade när hon kom ut

på båren med ett bandage runt ansiktet

innan de körde in henne i ambulansen.

Jag ringde pappa och berättade.

Han började prata direkt. "Polisen har varit här och letat efter dig.

Du är beväpnad och farlig."

"Okej", sa jag.

"Tala om var du är, min son. Du måste överlämna dig till polisen."

Då gjorde jag det.

THOMPSON ANKLAGADES FÖR DRÅP

PÅ DARREN CAIN

OCH FÖR GROV MISSHANDEL AV DENNISE HAYSLIP

AKUTMOTTAGNING

DENNISE KÖRDES TILL SJUKHUSET FÖR OPERATION

De sa åt henne att hon skulle bli återställd.

Det var ett rutiningrepp för dem.

De väntade sex timmar innan de gjorde nåt. Det var inte livshotande.

Före själva operationen

lade de henne på sidan

och kontrollerade med ett endoskop

för att se till att allt satt på rätt plats.

Alla lämnade salen för att tvätta sig inför operationen

och hon fick inte luft.

De sprang in, gjorde en nödtrakeotomi,

gav henne elchocker och fick liv i henne.

Men det var för sent. Hon var redan hjärndöd.

Hon låg i ett sjukhusrum i fyra dagar med beslut om att inte återupplivas.

KL. 21.25 DEN 6 MAJ 1998

STÄNGDES DENNISES RESPIRATOR AV

EFTER DENNISES DÖD ÄNDRADE POLISEN ANKLAGELSERNA MOT THOMPSON

De tog med mig till domstolen sju dagar efter att det hade hänt.

"Det är inte dags för det nu." Då sa de: "Jo, det är det. Kom igen."

Så jag åkte till domstolen, och de sa till mig:

"Vi lägger ner anklagelserna om dråp och grov misshandel."

Jag tittade på domstolsbiträdet och frågade: "Vad betyder det?"

De skulle gå vidare med mordanklagelser.

Jag tittade på biträdet, och han sa: "Det betyder dödstraff, grabben."

"Dödsstraff? Vad menar ni?"

Då sa han: "Du anklagas för dubbelmord."

"Jag dödade henne inte, det var sjukhuset."

Jag hade redan pratat med min familj i telefon

och fått veta att det var komplikationer,

att sjukhuset hade kvävt henne.

Jag var helt knäckt.

Familjen stämde sjukhuset för vållande till annans död.

Jag förstår att det var en väldigt jobbig tid för dem.

AKUTINGÅNG

Ja, det var sorgligt.

Jag älskade henne

och tänker fortfarande på henne varje dag.

På orsaken till att jag är här.

Jag önskar att hon hade fått leva och vittna om det

för då hade hon berättat vad som hände.

CHARLES THOMPSON ÅTALADES FÖR DUBBELMORD DEN 12 APRIL 1999

HANS FÖRSVARARE HÄVDADE ATT DENNISES DÖD

VAR SJUKHUSETS ANSVAR, INTE THOMPSONS

Läkare hatar advokater, och de hatar att vittna.

I synnerhet om de tror att de har ett finger med i spelet.

De har försäkringar på miljontals dollar.

Det kostar dem inte ett öre.

De kan erkänna att de dödade henne,

och det kostar dem inte ett öre.

THOMPSONS FÖRSVARSADVOKAT

Ingen i den medicinska världen skulle bry sig.

Jag heter Ellis McCullough,

och jag var Charles Victor Thompsons första försvarsadvokat.

Den första rättegången hängde

enbart på tolkningen av de medicinska bevisen.

Att orsaken till Hayslips död

var behandlingen på sjukhuset.

Åklagarsidan höll fast vid åtalsgrunden:

"Antag att offret inte hade fått nån medicinsk behandling."

Det ansåg jag vara löjligt.

För det finns nästan inga skador som inte kan orsaka dödsfall

om de förblir obehandlade.

Åtalsgrunden borde ha varit att oavsett situationen...

SKRIFTLIGT DOKUMENT

Hon dog inte på brottsplatsen.

Hon förblödde inte, de hann hämta henne.

SATT UPPRÄTT, ÖPPNA ÖGON INGA SVÅRIGHETER ATT ANDAS

Det var en svår skada. Det tänker jag inte förneka.

Men de hade alla medel för att rädda hennes liv och visste hur man gjorde.

Det gick ändå inte.

Enligt min mening, med vanlig medicinsk vård,

skulle hon ha överlevt.

OM DENNISE HADE ÖVERLEVT

SKULLE THOMPSONS MAXSTRAFF HA VARIT LIVSTIDS FÄNGELSE

Folk gör misstag. Folk gör dumma grejer.

Han drabbades nog av ilska och svartsjuka.

"Om jag inte får henne ska ingen få henne."

DENNISE HAYSLIPS BROR

Jag heter Michael Donaghy, och jag är Dennises bror.

Bilden på henne när hon lutar sig framåt...

Hon satt på båren och lutade sig framåt

så att hon inte skulle kvävas av sitt eget blod.

Det var fruktansvärt.

Det har etsat sig fast i mitt minne.

Jag pratade med en läkare där,

och han sa: "Hon är allvarligt skadad,

men vi ska ta med henne om en liten stund och göra rent såret."

Så jag gick till resten av familjen och sa att allt skulle bli bra.

Hon skulle överleva.

Hon skulle troligtvis få talfel,

och hon skulle få ärr i ansiktet.

Åtta-tio timmar senare

gick det från att ha varit okej

till att hon i princip var hjärndöd.

AKUTMOTTAGNING

Det tog väldigt hårt på mig

eftersom jag hade sagt till alla att det skulle bli bra.

Jag vet inte vad som hände.

AKUTMOTTAGNING

Men nåt hände och...

En sak kan jag säga, och det är att läkare skyddar andra läkare.

De skyddar varandra.

Läkare är inte trollkarlar. De är inte perfekta.

De är människor.

De har fått mer utbildning generellt sett

än mannen eller kvinnan på gatan.

Men de är fortfarande människor.

FÖRSVARETS MEDICINSKT SAKKUNNIGE

Jag heter Paul Radelat och är patolog.

Försvarets ståndpunkt var att skadan inte var dödlig.

Hon dog på grund av olyckliga omständigheter på sjukhuset.

Det var min uppgift att styrka den åsikten

så gott jag kunde inom hederlighetens gränser.

Kulan trängde in i de övre luftvägarna

och skapade en blödning precis där luftstrupen börjar.

Det bekymrade läkarna,

och de agerade utifrån det.

JOURNALER VISAR

ATT DENNISES ANDNINGSTUB LOSSNADE I LUFTSTRUPEN

HON VAR UTAN SYRE I FEM-TIO MINUTER

AKUTMOTTAGNING MEMORIAL HERMANN

Jag tror inte att läkarna försökte dölja det.

Jag är kanske naiv i det avseendet. Jag tror att de försökte göra sitt bästa.

Det är lätt att göra ett misstag.

Jag vet inte om de gjorde ett, men det är en väldigt svår situation.

Jag är inte säker på att nån skuld, som jag tolkar ordet...

...bör läggas på vårdpersonalen.

De hade inte för avsikt att skada.

Skytten, kan vi nog med säkerhet säga, hade för avsikt att skada.

SVARET PÅ HAYSLIPS STÄMNINGS- ANSÖKAN OM FELBEHANDLING VAR

ATT SJUKHUSPERSONALEN INTE VAR SKYLDIGA

TRINITY LUTHERAN KYRKA OCH SKOLA

Ja, det var sorgligt. Jag älskade kvinnan.

Jag tänker på henne varje dag och på varför jag är här.

DENNISE HAYSLIPS SON

Jag önskar att hon hade fått leva och vittna om det,

för då hade hon berättat vad som hände.

Hon låg i ett sjukhusrum

med inget mer än dropp i fyra dagar

och beslut om att inte återupplivas. Jag dödade henne inte, det gjorde sjukhuset.

Jag hade pratat med min familj i telefon

och fått veta att de hade kvävt henne,

att det var komplikationer och att hon låg i koma.

Var ska jag börja?

Hon hamnar inte på sjukhus om man inte skjuter henne.

Det är en lätt ursäkt att ta till.

Det är lätt att skylla på sjukhuset.

Så jag skulle...

Det skulle jag också göra i hans situation.

Ändå är sanningen den att han höll vapnet mot nåns ansikte

och tryckte av.

Vi vet att det hölls nära för det var brännskador efter krutet på hennes kind.

Jag heter Wade Hayslip.

Dennise var min mamma.

Mamma var en godhjärtad person.

Hon lärde mig allt som jag behövde veta om medkänsla.

Jag hoppas att Chuck förstår.

Jag hoppas att han förstår

den dominoeffekt som han har startat.

Följderna som det har fått.

Jag känner det varje dag.

Som jag minns det angrep Darren mig.

Jag sköt ett skott, ett till och sen slogs vi.

Resten är suddigt för mig.

Är det bara "suddigt"?

Han sköt ett skott, två skott... Han sköt fem gånger.

När han låg ner med ansiktet mot golvet satte han en kula i bakhuvudet.

Okej.

Hur kan det vara suddigt? Det är tydligt och klart.

Det är uppenbart.

Och avsiktligt.

Jag tror att jag tog pistolen i hennes garderob.

Jag minns att vi slogs, att vapnet gick av och att hon träffades.

Jag kommer inte ihåg exakt vad som hände.

Det är...

Han tog inte upp att dörren var uppbruten

och att dörrkarmen var sönderslagen.

Konfrontationen ägde rum i vardagsrummet och i köket.

Jag vet inte hur han kom in i garderoben.

Det påminner om femåringar.

När man kommer på dem med att göra nåt dumt,

och de vidhåller att de inte har gjort nåt.

Även om man såg när de gjorde det.

Så känns det, det är...

Resten av världen vet,

men av nån anledning håller han fast vid den här lögnen.

Kvällen när mordet ägde rum

hade vi varit på Bimbo's, Dennise, Chuck och jag.

Vi spelade dart och åt biff, en helt vanlig kväll.

TIDIGARE VÄN OCH BARTENDER

Jag heter Missy Cook, och vi är på Bimbo's i Houston, Texas.

Det är ett lokalt vattenhål.

Egentligen en ökänd pub som har legat här i årtionden.

Dennise var så jäkla fantastisk.

Hon var en sån person som man träffade

och så fort man började prata med henne

tog det bara fem minuter och sen var det som om man hade känt henne jämt.

Hon var som en syster, som en moster,

hon var en bästis, hon var en barndomskompis.

Hon hade en personlighet som fick folk att slappna av.

Dennise och Chuck var ett omaka par i mina ögon.

För det första var det hans ålder, han var yngre.

Jag minns inte första gången jag träffade honom

för i barbranschen har man femtio personer framför sig.

Om jag får spekulera utifrån min ålder och tidsperioden

tyckte jag nog att han var söt.

Men jag tror även att jag ganska snabbt insåg

att det var nåt fel på honom. Det var bäst att vara på sin vakt.

Hon kom in på baren en gång med en blåtira sent på kvällen

och ville prata med mig: "Kolla vad han har gjort."

Det var mörkt på baren.

"Vad pratar du om?"

Då sa hon: "Jag har mycket smink på mig."

Jag frågade vad fasen hon höll på med.

"Varför är du med den killen? Ta dig ifrån honom.

Han är labil. Han dricker för mycket och tar kokain.

Gör dig av med den killen."

Hon sa: "Jag vet, jag måste göra det."

Jag kände mig orolig

eftersom jag visste att Dennise försökte sätta gränser för Chuck.

Vem kunde tro att det skulle hända?

Vi står precis utanför brottsplatsen.

Dennise bodde i området bakom oss.

DARRENS FÖRE DETTA CHEF

Jag heter Jim Kelly.

Jag ägde restaurangen

där Darren jobbade som bartender den kvällen.

Som jag förstod det var Dennise färdig med Chuck.

Jag vet faktiskt att hon var färdig med Chuck

för hon berättade det för mig.

Hon hade dumpat Chuck eftersom han var...

Jag minns att hon sa: "Han är ett kräk!"

Sen träffade hon Darren, och de var varandras motsatser.

Om du ställde den ena killen här och den andra där

var den ena lyckad och den andra misslyckad.

Darren var väldigt social och vänlig.

Han hade ett fint leende och...

Han var på väg nånstans i livet.

De hade bara varit ihop några veckor när det hände.

Den kvällen jobbade Darren som bartender hos mig,

och han ringde för att fråga mig en sak.

Chuck hade hotat Dennise,

och han ville åka dit och titta till henne.

Skydda henne om han dök upp.

Jag sa att det var okej att åka.

Det är nåt jag ångrar än i dag.

Darren åkte dit.

De började slåss.

Darren gav honom en omgång, såvitt jag förstår.

Sen sa han: "Chuck, det här är dumt

för hon kommer inte att dejta dig, hon dejtar mig.

Vill du ta en öl med mig?"

Det berättade han för mig på telefon.

Chuck gick med på det, och de pratade igenom saken.

Efter konfrontationen med Chuck

ringde Darren till mig och sa att det kändes bra.

Det kändes som om Chuck och han hade kommit överens,

och han trodde att det var över.

Chuck skulle gå åt ett annat håll,

och Dennise och Darren kunde gå åt sitt.

Det blev förstås inte så.

Om jag förstår saken rätt gick Chuck därifrån

och sen kom han tillbaka och knackade på.

Darren öppnade, och då sköt han honom i bröstet.

Sen gick han in och sköt honom i bakhuvudet.

Efter det jagade han Dennise i lägenheten,

fick tag på henne och sköt bort hennes ansikte.

När jag kom hit var Dennise fortfarande kvar.

Ambulanspersonalen skulle ta med henne.

Darren befann sig innanför dörren.

Jag såg att han låg på golvet.

Sheriffen sa: "Han är död. Han är borta."

Och jag vände mig om.

I efterhand, när man vet vad som hände,

vad är det för människa som skakar nåns hand, går sin väg

och kommer tillbaka några timmar senare för att mörda två personer?

Vilken typ av människa kan göra nåt sånt?

SHERIFFKONTOR OCH HÄKTE

JURYMEDLEM

Här har han sparkat in dörren.

Ja, han har brutit upp den.

Jag minns att det visades upp under rättegången.

Jag heter Harrell Rodgers

och var jurymedlem under Charles Thompsons rättegång

gällande överlagt mord på två personer.

Vi såg inte så många bilder på Dennises skador.

Jag minns inte att det

var en stor del av juryns överläggningar.

ÅKLAGARENS BEVIS

Jurymedlemmarna accepterade nog det faktum

att om han inte hade skjutit henne i ansiktet på det sättet

skulle hon inte ha dött.

Så han var skyldig till mordet på henne.

Vår huvudfråga var ifall killen var ett fortsatt hot mot samhället.

Det kom även upp andra saker under rättegången

som övertygade oss om att han var en väldigt farlig person.

En av de mest påfallande sakerna under rättegången

var Diane Zernias vittnesmål.

THOMPSON GICK HEM TILL SIN VÄN DIANE ZERNIA

DIREKT EFTER SKJUTNINGEN

UNDER FÖRHÖRET BERÄTTADE DIANE VAD THOMPSON HADE SAGT TILL HENNE

Det hände så fort.

Jag minns att vi slogs,

att vapnet gick av och att hon träffades.

Hon hamnade mellan oss och blev skjuten i munnen.

Sen kollade jag till henne och trodde att hon var död.

Jag sprang därifrån. Jag flippade ur.

Det är inte samma uppgifter som Diane Zernia anförde.

Enligt vittnesmålet hade han berättat för Diane

hur Dennise Hayslip blev skjuten.

Han sa att han hade sagt till Dennise:

"Jag kan skjuta dig också, bitch."

Sen hade han siktat mot hennes käke och avfyrat pistolen.

Diane var den räddaste person som jag nånsin har sett

i ett vittnesbås eller nån annanstans.

Hon var väldigt mager för det första,

och hon var så blek.

Ögonen var stora som dollarmynt,

och hon var vettskrämd. Hon var rädd för den här killen.

DIANE ZERNIA VAR HUVUDPERSON I EN INSPELNING SOM SPELADES UPP

VID SJÄLVA STRAFFBESLUTANDET UNDER THOMPSONS RÄTTEGÅNG

NÄR THOMPSON SATT HÄKTAD

SPELADES ETT SAMTAL IN MED EN POLIS SOM JOBBADE UNDER TÄCKMANTEL

OCH SOM UTGAV SIG FÖR ATT VARA TORPED

Okej, i dag är det den 7 juli 1998.

Klockan är 17.45.

Jag ska gå bort och försöka få kontakt med Charles Thompson,

gällande anstiftan till mord.

Charles Thompson?

Tja!

- Är du Thompson? - Ja.

Okej. Jag har väntat i tio minuter.

Hur lång tid tar det att få in alla?

- Det kan ta ett tag. - Okej.

Det känns inte helt bra att komma hit till fängelset.

Det är inget vidare.

Brottsprovokation är den tekniska termen.

En individ skickades under täckmantel till cellen

och lyckades säkra information från Chuck.

Jag läste tidningen i dag.

För att juryn ska kunna väcka åtal

tar de in vittnen som får lämna sina uppgifter.

Vittnet i det här fallet måste jag ta hand om.

Okej. När du säger ta hand om...

Jag trodde att den där Max skulle döda henne.

Han jävlades med mig och gjorde det inte.

Jag hade redan gett Max pengar, och han jävlades med mig.

- Hur mycket har han fått? - Hundratjugofem dollar.

Som handpenning.

Är det tjejen som du sa att du ville döda?

- Ja. - Okej.

Jag måste bli av med henne.

Hon är åklagarvittne, och det enda vittne de har.

Jaha. Hur svårt skulle det vara

för mig att hitta bruden och fixa henne?

Inte svårt. Du kan få adressen. Har du en penna?

Nej, jag kommer ihåg den. Okej, då kör vi.

Så Thompson säger till honom: "Du måste döda vittnena åt mig.

Folk som jag har erkänt för."

Du sitter i juryn, och vad hör du?

En full idiot går in i ett hus,

dödar en person och skjuter en annan som senare dör,

erkänner det och försöker sen få vittnet mördat.

Bryr man sig om nåt annat?

Vad snackar vi om?

- Hur mycket? - Säg en summa.

Okej, om du har adressen

dödar jag henne för 1 500.

Nu måste jag memorera det.

Diane Zernia. Z-E-R...

Diane Zernia. Diane, Diane, Diane Zernia.

Var ligger det nånstans? Vilket är det?

Det är i stadsdelen... , längs... .

Okej, då vet jag.

Det är ett viktorianskt hus

och brevlådan är svart- och vitfläckig,

den ser ut som en ko.

Hon är 48-50 år gammal.

Hon är mamma och har en 14-årig dotter.

Okej.

När du kommer ut får jag 1 500 dollar.

- Inga problem. - Okej?

Jag menar det. Jag söker upp dig om du inte betalar.

- Jag ska betala. Jag ger dig mitt ord. - Då så, bitchen är död.

Det enda en man har här i världen är sitt ord.

Ja, så är det. Håll det, okej?

- Ja, inga problem, kompis. - Då så.

Vi ses. Nu sticker jag.

Det var en riktig vändpunkt för mig.

Vi tänkte mycket på det faktum

att om nån hade lyckats utföra mordet åt honom

skulle han inte ha ångrat sig över huvud taget.

Han skulle ha varit överlycklig över att hon var borta.

Det var första gången som jag började tänka:

"Vänta lite, livstids fängelse är kanske inte rätt beslut för den här killen."

Den här killen var kapabel att orsaka enormt lidande.

DEN 6 APRIL 1999

DÖMDES CHARLES THOMPSON TILL DÖDEN

SEX ÅR SENARE FICK THOMPSON EN FÖRNYAD PRÖVNING

PÅ GRUND AV ATT INSPELNINGEN VAR OLAGLIG

JURYN I DEN RÄTTEGÅNGEN

FICK INTE HÖRA DEN INSPELNINGEN

Jag förstår inte hur man kan mörda nån.

Det kvittar hur arg man är.

Jag vet inte. Vissa verkar ha det i sig.

JURYORDFÖRANDE VID OMPRÖVNING AV STRAFFET

Jag heter Kristen Merttens.

Jag var juryordförande vid Charles Victor Thompsons omprövning.

Vi skulle inte avgöra om han var skyldig eller oskyldig, utan titta på straffet.

Om han skulle få livstid

eller dömas till dödstraff igen.

Försvaret riktade in sig på

att hon hade dött på sjukhus sex dagar senare.

För mig var det irrelevant. Han hade skjutit henne i ansiktet.

Och han mördade nån före henne.

Jag tror att Darren försvann i målet.

Hans död togs inte upp lika mycket som Dennises gjorde.

Jag tycker synd om hans familj.

Jag är helt övertygad om att han åkte dit för att döda Darren

och för att döda Dennise.

Darren skulle hålla tassarna borta.

Han skulle inte vara inblandad.

Och jag tror att det blev personligt när han dödade Dennise.

VID OMPRÖVNINGEN AV STRAFFET

DÖMDES THOMPSON TILL DÖDEN EN ANDRA GÅNG

När det gäller nån som Chuck,

så är han narcissistisk. Han gillar uppmärksamheten.

Om han blev dömd till livstids fängelse

skulle det vara en gåva till honom med tanke på hans personlighet

och med tanke på hans karaktär.

Jag minns tydligt

att när domen hade lästs upp och vi satt i överläggningsrummet,

kom domaren in och pratade med oss.

Det gjorde även åklagarsidan.

Jag minns att jag ställde frågan:

"Finns det nån möjlighet att han kan komma ut?

Mitt namn är offentligt. Det skapar en viss oro."

Domaren svarade: "Det är löjligt. Nej, han sitter i dödscell nu."

Fyra dagar senare får jag veta att han har rymt.

"Landsomfattande efterspaning av Texas-internen som rymt."

Ett litet tidningsurklipp.

EFTER SEX ÅR I DÖDSCELL

LYCKADES THOMPSON TA SIG UR HÄKTET

MED ETT FALSKT ID-KORT OCH RÄTTEGÅNGSKLÄDER

Jag jobbade och fick ett samtal på parkeringen.

Jag tror att det var nån från åklagarämbetet

som berättade att Charles Thompson hade rymt.

"Kände jag mig säker?

Skulle det kännas bättre med polisbevakning?"

Såna saker.

Jag sa nej, för jag kände mig inte hotad.

"För många fängelseinterner är Charles Victor Thompson,

som gick ut genom dörren på Harris County Jail

och var fri i fyra dagar innan han greps igen i Louisiana,

en manipulativ, självisk och vilsen person

som sköt och dödade sin ex-flickvän och hennes nye pojkvän."

CHARLES VICTOR THOMPSON DÖDADE SIN EX-FLICKVÄN

OCH HENNES POJKVÄN

Det som utmärkte sig

var att han ansträngde sig för att rymma

och lyckades.

Sen åkte han fast för att han hade blivit full i en spritbutik,

eller på nån bensinstation eller affär i Louisiana.

DÖDSDÖMD FÅNGE HITTAD

Han hoppade på ett tåg och gjorde alla de här sakerna,

lyckades ta sig ur häktet, men blev full och åkte fast.

Då måste man säga: "Vilken idiot."

Men det är kanske inte rättvist

för jag vet ju inte...

Jag vet inte hur det är att vara på rymmen.

Jag vet inte hur det är att sitta i fängelse

i tio år, som det var på den tiden.

Det förvånar mig inte alls

att han kunde snacka sig ut.

Han var charmig, slug och väldigt manipulativ.

Chuck är en manipulationskonstnär.

EFTER EN OBLIGATORISK PAUS PÅ 90 DAGAR

TILLÄT TEXAS JUSTITIEMYNDIGHET EN INTERVJU MED CHARLES THOMPSON

Hallå.

Jag mår bra.

Inga överraskningar i dag?

Mitt liv är en öppen bok.

Charles Victor Thompson gick ut genom dörren på Harris County Jail

och var fri i fyra dagar innan han greps igen i Louisiana.

Vår huvudfråga var ifall killen var ett fortsatt hot mot samhället.

Jag har nog motbevisat att jag är ett fortsatt "hot mot samhället".

Jag rörde mig i den fria världen i fyra dagar.

Jag passerade gamla damer utanför shoppingcentren

när de klev ur sina bilar, och jag tog dem inte.

Jag rånade inte nån. Jag misshandlade inte nån.

Jag skadade inte nån.

Men om man lyssnar på dödsstraffsrättegångarna

pepprades juryn: "Han är ett framtida hot. Han kommer att döda igen."

Som jag förstod det var Dennise färdig med Chuck.

Jag vet faktiskt att hon var färdig med Chuck

för hon berättade det för mig.

Och det var innan hon började dejta Darren.

Ja, det låter rätt. Det sa hon säkert till honom.

Vi gjorde slut, blev ihop igen, gjorde slut,

blev ihop igen och dejtade andra personer. Vi hade ett...

Jag vet inte vad man kallar det. Vi kunde inte låta bli varandra.

Vi återvände alltid till varandra.

Vem vet? Hon skulle nog ha kommit och hälsat på mig i fängelset.

Hon var en sån kvinna.

Om jag hade planerat att göra det, som de hävdade,

varför skulle jag ringa först?

Jag gick till telefonautomaten och ringde henne.

Jag sa att jag skulle komma och hämta jobbgrejer,

och hon sa: "Jag ska lägga mig."

Jag frågade: "Är Darren där?" Hon sa nej.

Jag sa att jag skulle komma om fem minuter och lade på.

Hon somnade om.

Jag gick in i sovrummet,

tog fram kläder och grejer ur byrån.

Hon satte sig upp i sängen: "Herregud!"

Då insåg jag att det låg nån bredvid henne i sängen.

Jag försökte inte väcka henne, utan bara hämta mina grejer.

Jag sa ju att jag skulle komma.

Så när jag såg honom där började jag tjafsa med henne.

"Herregud!" Det blev bråk.

En individ skickades under täckmantel till cellen

och lyckades säkra information från Chuck.

De var kompisar och ändå försökte han leja nån för att mörda henne

så att hon inte kunde vittna under rättegången.

Det är pinsamt. Vad ska jag säga?

Jag var en förvirrad missbrukare.

En alkoholist som fattade ett dåligt beslut,

ännu ett dåligt beslut och ännu ett dåligt beslut.

Jag blev upprörd över att Diane ändrade sin utsaga.

Jag tyckte att hon ljög.

Men det är faktiskt inget som jag vill prata om.

Jag önskar att det inte hade hänt.

Det var dåliga omständigheter.

Jag ville inte Diane nåt illa.

Jag hyser ingen ilska alls.

Jag känner att...

...det som kommer i och med dödsstraffet

är skäligt och rättvist.

Att gå och hoppas på att nån ska dö i 20 år?

Jag menar, okej...

Jag...

Jag skulle inte kunna hata nån så länge.

Det ligger inte för mig.

Ni vet vad de säger om hat. Det är som att dricka gift.

Undertexter: Marie Hansson