Original subtitles

Det är svårt att försöka minnas

och komma fram till hur jag kände eller vad jag tänkte.

Och placera mig själv i situationen.

Under en lång tid

har det känts som om jag såg på utifrån.

Det var som att se nåt på en skärm,

inte som nåt jag upplevde.

TEXAS JURIDISKA MYNDIGHET ALFRED D. HUGHES-FÄNGELSET

SEN DÖDSSTRAFF ÅTERINFÖRDES I USA 1976

HAR ÖVER 8 000 MÄNNISKOR DÖMTS TILL DÖDEN

DET HÄR ÄR DÖDSDÖMDE FÅNGEN ♪ 01096142:S BERÄTTELSE

Jag heter Miguel Angel Martinez.

Jag blev dömd för mord och fick dödsstraff.

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

Jag gick in och sköt ett skott.

När jag kom närmare sköt jag ett skott till.

Skottet gick in i hennes kind och stannade i hennes käke.

Jag tvingade honom bakom ett skrivbord och högg honom cirka 25 gånger.

Jag kunde inte fatta att jag hade dödat någon.

Jag ångrar inget.

Han högg mannen i soffan.

1991 DÖMDES MIGUEL ANGEL MARTINEZ TILL DÖDEN

FÖR SIN INBLANDNING I ETT FRUKTANSVÄRT BROTT

MAN HAR ALDRIG RIKTIGT FÖRSTÅTT MOTIVEN SOM LÅG BAKOM DET

LAREDO I TEXAS

Jag tycker inte att jag hade ett särskilt annorlunda liv

eller andra erfarenheter än helt vanliga tonåringar.

Jag gick i skolan, träffade folk och ville festa.

Jag minns att det var

en vardag, men jag tror att vi hade semester eller nåt.

Jag träffade Venegas tidig eftermiddag.

Vi var skolkamrater.

Vi gick i samma klass.

Han berättade om en fest

som skulle vara den kvällen,

och att vi skulle träffa Milo.

Milo Flores.

Han och jag brukade umgås.

Jag hängde hemma hos honom. Vi gick på fest tillsammans.

Venegas var 16 då. Flores var 17, och jag var 17.

Milo hade en egen lägenhet bakom sina föräldrars hus.

Hans pappa var rik, åtminstone i mina ögon.

Milo kunde skaffa droger som inte jag kunde, så vi umgicks.

Vi rökte marijuana och tog kokain.

Venegas brukade...

ta mycket och bli väldigt uttrycksfull.

Jag gillade inte att han var med.

Det var nog nästan midnatt.

Han var väldigt taggad, väldigt hyper,

och han ville dra och göra nåt,

där och då, gå ut och kasta sten på en bil eller ett hus. Göra nåt.

Så blev det den kvällen.

Det fanns ingen anledning. Vi planerade inget

och hade ingen direkt avsikt med att välja just det huset.

Milo och jag hade varit där förut några gånger.

Vi hade gått in i huset med nycklar

och tagit saker som vi bytte mot droger.

Jag kände han som bodde där. Jag visste att han bodde ensam.

Jag hade jobbat för honom.

Jag träffade honom när jag var 15.

Han blev intresserad av mig. Det var...

Man kan nog säga att han såg nån som behövde...

en pappa, eller att han såg nån

som hade det svårt och ville hjälpa till.

Jag hade fått nycklar till hans hus.

Jag hade sovit över där flera gånger.

När vi skulle till jobbet på morgonen

skjutsade han mig dit.

Vi bestämde oss för att åka till det huset.

Det skulle vara som vi hade gjort förut.

Ingen skulle vara hemma och vi skulle ta nåt.

Men Venegas insisterade

på skadegörelse, att slå sönder nåt.

Vi tog med oss ett basebollträ,

en yxa och några knivar.

Milo släppte av oss två kvarter bort

så att han kunde köra ett långsamt varv,

hinna köra runt och sen plocka upp oss.

Det skulle inte ta särskilt lång tid.

När vi kom fram till huset...

fick jag en dålig känsla.

Venegas gick fram till huset.

När han kom tillbaka sa han att det var nån där inne.

Det var en överraskning, en chock.

Och...

Jag ville dra därifrån.

Jag tänkte: "Jag måste sticka härifrån."

Något hände. Något var annorlunda med honom.

Han hade ett uppdrag.

Han skulle varken stjäla eller slå sönder nåt.

Han trodde att han utförde ett uppdrag åt Satan.

Satan ville ha deras själar.

Jag gick inte därifrån

för att jag blev rädd för honom.

I mitt minne verkar händelserna sakta ner efter det.

Jag vet inte vad som hände när,

eller hur lång tid som gick mellan mina olika minnen.

Jag minns att jag stod lutad över en man

som låg och sov i soffan,

som var nån meter från ytterdörren.

Jag vet varken hur gammal han var eller hur han såg ut.

Venegas hade yxan.

Och...

han högg honom.

Han högg honom en gång.

Vi hade båda varsin kniv.

Han högg mannen i soffan.

Jag vet inte hur lång tid det tog.

Det känns som om det gick väldigt fort.

Det jag minns är att Venegas såg på mig och sa att det var min tur.

Och...

jag hade en fällkniv som jag öppnade.

Jag såg på kroppen som låg där nere och högg honom.

Sen... gick jag.

Jag gick till husets bakdörr

ut mot trädgården.

Jag vet inte hur länge jag var där ute.

Det måste ha varit ganska så länge. När jag gick in igen...

stod Venegas där.

Det jag inte visste var att medan jag var där ute

hade han huggit en person till.

Nån som var i ett av de andra rummen.

Jag minns att jag sa att jag ville därifrån.

Han sa åt mig att ge honom yxan.

Sen gick han till rummet i andra änden av hallen.

Jag såg inte vad han gjorde.

När han kom tillbaka sa han

att det var en kille där

och att Satan ville ha deras själar.

Vi tog en tv som stod i vardagsrummet...

och hans bil.

Sen vi körde vi i väg. Vi körde hem till Milo.

Vi körde dit där han skulle vänta på oss,

men han var inte där.

Då åkte vi hem till honom.

Han sa åt mig att inte gå in, att han skulle prata med Milo.

Han kom tillbaka efter... Jag vet inte hur länge.

Efter det minns jag att jag åkte med Venegas till fler hus.

Det var sen eftermiddag när jag kom hem.

Jag såg aldrig mer Venegas.

Jag kommer ihåg att Milo ville prata med mig den kvällen.

Han var orolig för Venegas. Han sa nåt om honom.

Och...

Det var sista gången jag pratade med Milo innan jag greps av polis.

OFFREN IDENTIFIERADES SOM:

20-ÅRIGE RUBEN MARTINEZ,

14-ÅRIGE DANIEL DUENEZ

BÅDA FRÅN NUEVO LAREDO I MEXIKO

OCH JAMES SMILEY, 33,

EN RESTAURANGÄGARE

OCH BAPTISTPRÄST FRÅN LAREDO I TEXAS

Tack Herre, för dina mirakel i våra liv och i våra hjärtan.

Herre, fyll oss med din ande. Men Herre, när predikan...

Jag heter Jay Dickey och det här är baptistkyrkan.

...vi ska lyssna på allt som pastor Ben har att säga.

Ingen hade kunnat tro, av alla människor,

att Jim Smiley skulle utsättas för en sådan attack.

Vi tar aldrig oss tid till att dela med oss av Guds lära.

James hade... Vi kallade honom Jim. Han hade en underbar personlighet

och ett härligt sinne för humor och allt sånt.

Jim gjorde missionsarbete i Nuevo Laredo

med ett barnhem som han hjälpte några missionärer med.

Han åkte mycket fram och tillbaka,

och han betalade för det mesta själv.

Han älskade människor och var alltid aktiv

på ett eller annat sätt med att hjälpa familjer i behov,

och även ungdomsgruppen.

Vi hade en ganska så stor ungdomsgrupp,

och Jim var väldigt aktiv i den och andra delar av kyrkan.

Ingen hade kunnat tro att nåt sånt skulle hända Jim Smiley.

Han hade gett dig tröjan som han hade på sig för att hjälpa dig.

Vi förlorade tre människor

som inte hade någon som helst anledning till att dö.

...vi tar emot det som Han erbjuder...

Jag är kristen och tror att alla kan gottgöra sig,

men det sades att det kan ha pågått nån form av satanisk ritual först.

Förlåt oss...

Det var en yxa.

Vi ber i Jesu namn, amen.

Det är rätt extremt.

Toppen av isberget, pyramiden,

i polisarbete är mord,

för man får utreda dödandet av en annan människa.

JESUS TORRES ÄR ASSISTERANDE POLISMÄSTARE PÅ LAREDO-POLISEN

1991 LEDDE HAN UTREDNINGEN AV TRIPPELMORDET

Jag ska svänga höger här. Sen kör vi mot huset.

Jag var den ende kriminalinspektören som arbetade då. Det var på natten.

Min personsökare pep, så jag ringde polisstationen.

De sa att poliser hade åkt till ett hus

och hittat döda kroppar.

Han ville ha dit en mordutredare.

Här är det.

När jag kom hit stod här polisbilar med ljusen på.

Polisen som var först på plats berättade för mig vad han hade sett inne i huset.

Sen gick jag in i huset.

Jag reagerade på det våld

som hade använts för att döda de tre personerna.

Deras kroppar och huvuden var sönderslagna. De var slagna och huggna

på ett extremt våldsamt sätt.

Alla tycks ha legat och sovit.

Det yngsta offret, som var 14 år, gjorde troligen motstånd.

Det fanns tecken i rummet på att han hade kämpat för sitt liv.

De andra två offren dödades medan de sov.

Nåt annat som var oroväckande...

I det stora sovrummet, där husets ägare dödades,

fanns det ett krucifix som hade vänts upp och ner.

Hade gärningsmannen gjort så

som ett tecken på djävulsdyrkan, eller var det bara på skoj? Ingen aning.

Eftersom det inte fanns några tecken på inbrott...

INGEN SKADA PÅ YTTERDÖRREN

...hade gärningsmannen gått in i huset med nyckel.

De flesta mord utförs av personer som offret känner.

En av de tilltalade, Miguel Martinez,

visade sig vara en före detta anställd hos mr Smiley,

som var husets ägare.

Den andre var Venegas, Miguel Venegas.

De två var direkt ansvariga för morden.

De hade en tredje vän,

som hade lånat ut mordvapnen till dem.

Det blev en stor fråga här...

då den vännen var son till en domare.

Jag heter Manuel Flores och kommer från Laredo.

TILLTRÄDE FÖRBJUDET

Jag har arbetat som advokat sen 1975.

Jag var delstatsdomare i 20 år och kommunal domare i fyra år.

Jag hade aldrig trott att den typen av fall som man bara hör talas om

en dag skulle bli verklighet för mig.

MANUEL "MILO" FLORES TACKADE NEJ

TILL ATT BLI INTERVJUAD I DEN HÄR DOKUMENTÄREN

HANS PAPPA, MANUEL FLORES SR., GICK MED PÅ ATT TALA Å HANS VÄGNAR

Det var morgon, och jag skulle till jobbet,

när två poliser knackade på dörren.

Som jag minns det sa de:

"Yxmorden som har varit på nyheterna,

vi tror att yxan är hemma hos dig."

Jag blev förstås chockad.

Jag frågade min son.

"Har nån lånat yxan?" Han sa ja.

"Var är den?" "Den ligger vid veden."

"Kom hit med den."

Jag tog den och gav den till dem.

Kom, Crystal. Duktig flicka.

Jag tror att det var utredare Torres

som bad om att få intervjua min son.

Jag var oerhört rädd att han kanske var inblandad.

Han kanske hade gjort nåt.

Han sa att han kanske var med Martinez där hemma,

och sen kom Venegas. Eller så kom både Venegas och Martinez.

Jag minns inte exakt hur det var. Hur som helst förklarade han

att de pratade om att slå sönder ett hus.

De skulle göra nåt dåligt mot nån som verkade vara bra, men som inte var det.

De frågade honom:

"Varför tog de med din kniv?

Varför tog de yxan som stod ute i carporten?"

Han sa: "De ville ha en pistol, men jag sa nej.

Eftersom de bara skulle förstöra huset tänkte jag inte så mycket på det.

Jag ville bara bli av med dem, för de var så konstiga."

Min son hade tillgång till våra vapen.

Senare fick jag veta att han hade ljugit för honom,

hittat på nåt, för att inte ge honom en pistol.

Han är en vänlig människa som aldrig skulle skada någon.

Utredare Torres sa: "Vi vet precis vad som hände.

De två pojkarna som begick morden

har båda erkänt och förklarat vad som hände.

Sett till omständigheterna

kan din son inte ha vetat vad som skulle hända."

Han åkte därifrån.

De sa själva att de inte hade pratat om att döda någon.

Det var en idé som Venegas fick när de gick in

och såg att det låg folk och sov där inne.

När de skulle gå sa Venegas nåt i stil med:

"Vi går tillbaka och tar deras själar."

Men det var bara början.

Min son vittnade om att de hade varit hemma hos oss,

och att min son hade skjutsat dem till området där de begick brottet.

När det hamnade i tidningarna uppstod många problem.

Folk började prata, och man antog att jag hade använt mitt inflytande

för att rädda min son från åtal.

Det finns ingen som helst sanning i det.

Jag hade föredragit att han hade stått inför en jury

och förklarats oskyldig.

Det fanns inga bevis på att han var skyldig.

Därför vill jag inte att han ska blandas in.

Jag vill inte att alla dårar där ute ska tvinga honom att genomlida

all den smärta som han har haft sen 1991.

Jag vill bara att han ska leva ett normalt liv utan allt detta.

Jag vill att det ska försvinna.

DOMSTOL

Man får det första samtalet.

Man åker dit och säkrar bevisen, säkrar området

och börjar utredningen från noll.

O.J. HALE HAR JOBBAT SOM UTREDARE FÖR DELSTATSÅKLAGAREN

I LAREDO I NÄSTAN 50 ÅR

HAN LEDDE UTREDNINGEN FÖR ÅTALET MOT MARTINEZ

Här är vapnen som användes.

BEVIS

Yxan är här.

De är handhållna.

När man krossar nåns skalle med den och blodet sprutar överallt

och benet splittras... Det är handhållna vapen.

Det krävs rätt mycket. Man måste verkligen gilla det man gör.

Det är inget man gör utan att veta vad man håller på med.

Dessutom gjorde man det, och sen gick man till nästa rum

och gjorde det igen, och sen gick man till nästa rum och gjorde det igen.

Det är nåt kontinuerligt...

i ens huvud att utföra sån ondska.

En av gärningsmännen sa

att djävulen sa åt honom att gå tillbaka och ta deras själar.

Hur kunde djävulen vara inblandad?

Jag tror att det har med droger att göra.

De hade tydligen tagit droger,

och när man är hög

kan man hallucinera och höra röster.

I just det här fallet vet jag inte.

Man får nog fråga den som gjorde det.

Om man tror på Gud, och Gud tror på djävulen,

då vet man att djävulen finns.

MIGUEL VENEGAS VAR 16 ÅR OCH FÖR UNG FÖR ATT FÅ DÖDSSTRAFF

ISTÄLLET ACCEPTERADE HAN ETT FÄNGELSESTRAFF PÅ 41 ÅR

DET GJORDE ATT HAN INTE BEHÖVDE VITTNA I RÄTTEN

OCH HAN HAR ALDRIG PRATAT OM MORDEN OFFENTLIGT

TEXAS JURIDISKA MYNDIGHET

COFFIELD-FÄNGELSET MICHAEL-FÄNGELSET

Det som jag nu ska berätta...

har jag inte berättat för någon

på grund av villkorlig frigivning och vad folk ska tro om mig.

Det slog slint i min hjärna när jag var sju eller åtta år.

När jag var åtta år blev jag...

övertygad om att jag var djävulens son.

I Juarez fanns det en massa svarta änkan-spindlar.

Jag tänkte att om jag var djävulens son

skulle ingen av spindlarna bita mig.

Jag fyllde en burk med spindlar. Jag fångade dem, tog av min tröja,

lade mig ner och sa till mina vänner: "Jag är djävulens son."

Sen tog jag av locket och hällde ut spindlarna på bröstet.

Jag blev aldrig biten,

så det övertygade mig om att jag var djävulens son.

Det var en liten fas som jag gick igenom.

Sen gick det över.

SOM 13-ÅRING FLYTTADE VENEGAS FRÅN JUAREZ I MEXIKO

TILL LAREDO I TEXAS

Jag träffade Martinez mitt andra år i high school.

Jag kände inte Manuel Flores. Jag visste inte att hans pappa var domare.

En kväll när vi, du vet, drog några linor...

antydde Manuel Flores:

"Det är ju alltid jag som fixar kolan."

Det var sant.

Det var han som hade pengar. Vi hade inga pengar.

Jag gillar inte att man säger så till mig.

Jag gillar inte att snylta. Jag gillar inte att ta saker från nån.

Jag sa: "Så...

...vad ska vi göra? Vi har inga pengar."

Martinez hade en nyckel till ett hus,

och de ville åka dit och stjäla nåt.

Killen hade tydligen en pengagömma.

Martinez kände honom.

Jag sa: "Gärna det. Det låter bra. Strålande!

Hur ska vi skrämma honom så att han ger oss pengar?"

Manuel Flores sa: "Jag har en pistol."

Jag var på. "Vi kör!" Jag ville ha mer kokain.

Då sa Manuel åt oss att vänta, försvann och kom sen tillbaka

och sa: "Pappa har låst in pistolen i ett skåp."

Då sa jag: "Låt mig låna dina knivar."

Han höll alltid på och slipa några knivar.

"Okej."

Jag sa: "Visa mig boden." Vi gick dit.

Jag ser mig omkring och hittar en yxa och ett basebollträ.

Jag sa: "Vi tar den och basebollträet."

Sen sa jag: "Vi kan väl lika gärna döda honom?"

"Äh, det kommer du inte att göra."

Jag kommer från en machokultur.

Blir man utmanad så blir man.

Jag hade tagit hallucinogener under dagen.

Och... Ja, och kokain då.

Men jag kände ändå att jag visste vad jag gjorde.

Han skjutsar oss. Sen drar han.

Vi går till huset...

och tittar in genom fönstren, och jag ser tre snubbar där inne.

Det förändrar allt.

"Jäklar, vi sticker."

Jag sa: "Vi kan inte sticka."

Då smyger det sig in i mitt huvud att jag måste döda alla tre.

Plötsligt minns jag när jag var liten, med spindlarna.

Jag såg det som ett tecken.

Och jag sa: "Fler själar till djävulen."

Vi går till killen i soffan. Han sover.

Jag har yxan.

Och jag...

...tänker på det... Men jag är hög också.

Samtidigt vill jag tagga till för att göra det.

Då vaknar killen.

Han vaknar och tittar på mig.

Sen somnar han igen.

Då tänker jag: "Djävulen hjälper mig."

Jag blev övertygad om det.

Jag slår honom med yxan.

Sen...

Jag vet inte om jag lät yxan sitta kvar i hans huvud,

eller om jag lade den åt sidan och började hugga honom i bröstet.

Martinez sa att han bara högg honom en gång.

Det kan jag inte svara på.

Jag vet inte om det var en gång, två gånger...

Jag fokuserade på annat.

Jag tänkte: "Jag måste dra härifrån.

Jag måste döda de andra och sen dra."

Det var det jag tänkte.

Sen ser jag plötsligt inte Martinez längre.

Jag fick veta senare att han hade gått ut för att spy.

När han kom tillbaka sa han: "Du, jag vill inte göra det här."

Jag sa: "Gå inte ut ur huset igen förrän vi är klara.

Annars dödar djävulen oss."

Det hade jag i mitt huvud.

Det var det jag trodde på. Det var så jag tänkte.

Jag sa...

Jag sa: "Ställ dig åt sidan. Jag tar hand om resten."

Jag gick till barnets... Jag visste inte att det var ett barn

förrän jag gick in och högg honom i magen.

Jag hörde hans röst.

"Hörru," sa han. "Hörru."

Sen såg jag honom. Han var ett barn.

Jag gick till rummet jämte, där Smiley låg och sov.

Jag tog yxan och högg honom i huvudet.

Det var det.

Vi hittade inga pengar. Vi tog en tv, en videobandspelare,

små ringar eller vad det var.

Jag vände upp och ner på några krucifix.

Sen tog vi bilen.

Jag var glad, för jag skulle inte dö.

Det var...

den största anledningen till varför jag gjorde det.

Om nån tycker att det låter vettigt?

För mig var det det.

Jag tog tre liv. Det gjorde jag.

Jag kan inte ljuga.

Jag kan inte säga att jag inte gjorde nåt så fruktansvärt.

De 41 åren som jag fick var som ett litet slag på handen bara.

Även om jag sitter av hela straffet, vilket jag nog kommer att göra...

Även om jag sitter av hela straffet, betalar inte det ens för ett liv.

Det fanns ingen anledning. Vi planerade inget

och hade ingen direkt avsikt med att välja just det huset.

Jag kände han som bodde där. Jag visste att han bodde ensam.

Jag hade jobbat för honom.

Det skulle vara som vi hade gjort förut.

Ingen skulle vara hemma och vi skulle ta nåt.

Men Venegas insisterade på

skadegörelse, att slå sönder nåt.

Jag minns inte... Så minns inte jag det.

Hans minne verkar vara selektivt. Men det är ju allas.

Jag lägger inte skulden på honom. Vi gör det tillsammans.

Det var hans idé att åka till det huset.

Han visste vad vi skulle göra. Vi är lika skyldiga båda två.

Huruvida han accepterar fakta,

eller om han säger: "Jag trodde att han skämtade."

Nej, du deltog.

Han sa inget,

åtminstone inget specifikt, om hans relation till mr Smiley.

Han ville inte ens säga hans namn.

När vi var i huset frågade jag vem snubben var.

"Han är bara en bög." Så sa han, att han var en bög.

Smiley var en pedofil.

Det sa i alla fall min advokat, den första advokaten jag hade.

Jag var så ung. Jag sa: "Vad fan är en pedofil?"

Han sa: "Jag har familjer som är villiga att vittna i rätten

om att mr Smiley var på deras barn."

Jag vet inte vad Martinez berättade för er,

men han hade bott med den här mannen.

Jag heter Joe Rubio.

Jag var delstatsåklagare i 20 år här i Webb County.

Jag var åklagare i mordfallet mot Miguel Angel Martinez.

Det fanns många rykten om Jim Smiley,

men inga bevis som bekräftade dem.

Tvärtom ansåg alla som vi intervjuade...

F.D. DELSTATSÅKLAGARE I WEBB COUNTY

...att Jim Smiley var en utomordentlig människa.

Jag vet inte om folk gör det för att vara elaka och bara vill ha skvaller.

De fick ryktena att bestå.

Att jag ens behöver kommentera och säga

att han inte ägnade sig åt opassande aktiviteter

kastar ännu en skugga över honom.

Det har aldrig funnits några som helst bevis för det

annat än att han var hängiven sin familj, sin kyrka och sitt arbete.

När Miguel Angel Martinez fick dödsstraff...

...var han en av de yngsta med den domen.

Vi erbjöd Martinez, i utbyte mot ett erkännande,

livstids fängelse.

Han ville inte erkänna, och tvingade därmed fram en rättegång.

I rättegången dömdes han till döden.

ÅR 2002, EFTER EN INTERNATIONELL KAMPANJ,

BYTTES MIGUEL MARTINEZ DÖDSDOM TILL LIVSTIDS FÄNGELSE

Det var många som hörde av sig om det här.

Vi satte oss ner, och jag bestämde att trots att vi hade lyckas

med att få en dödsdom

var det inte rättvist att han fick dödsstraff när hans medbrottsling,

som vi tyckte bar ett större ansvar, som var den som uppviglade,

enlig lag inte kunde få dödsstraff.

Därför ändrade vi hans dom.

De ville åka dit och stjäla nåt.

Sen sa jag: "Vi kan väl lika gärna döda honom?"

"Äh, det kommer du inte att göra."

Jag kommer från en machokultur.

Blir man utmanad så blir man.

JURY

Jag vill inte spekulera i vad som hände och inte hände.

I en sån situation måste man se till

hur trovärdig den personen var.

Hur länge har du känt honom? Hur länge har ni umgåtts?

Bevisen pekar på att de tog droger den dagen,

mycket droger, och drack mycket alkohol.

Ibland säger folk saker

utan att mena det. Det är bara skryt.

Jag tror att de bestämde sig först när de kom dit

när Venegas sa: "Djävulen vill ha deras själar."

Det var då de gick tillbaka in i huset och begick morden.

Vår ståndpunkt var att det var då de bestämde sig.

Flores-grabben åkte inte med dem dit. Han var aldrig där.

Fallet presenterades för en jury.

De tittade på bevisen och bestämde att de var tillräckliga

för att fälla Venegas och Martinez, men inte Milo Flores.

Senare tittade även Texas Rangers på det.

FBI tittade också på det, och det väcktes inga fler åtal.

Ingen kom fram till nån annan slutsats.

Jag tror inte att jag nån gång har sagt

att Milo specifikt

var skyldig till nåt.

Därmed inte sagt att han inte var det.

90 DAGAR EFTER SIN FÖRSTA INTERVJU

GICK MIGUEL MARTINEZ MED PÅ ATT BLI INTERVJUAD IGEN

Jag har en livstidsdom. Milo har ingen dom.

Mitt perspektiv är, och har alltid varit,

att försöka jämställa det som han bär ansvar för

med det som jag bär ansvar för.

Jag försöker likställa

hur han behandlades och hur jag blev behandlad.

Jag försöker hitta nån slags...

...jämlikhet.

Hans minne verkar vara selektivt. Men det är ju allas.

Jag hade tagit hallucinogener under dagen.

Men jag kände ändå att jag visste vad jag gjorde.

Jag tog tre liv.

Det gjorde jag. Jag kan inte ljuga.

Jag kan inte säga att jag inte gjorde nåt så fruktansvärt.

De 41 åren som jag fick var som ett litet slag på handen bara.

Det är ganska otroligt...

Jag vill inte säga att jag är förvånad över att ni ens fick prata med honom.

Ni säger att Venegas har funnit frid och kan erkänna,

nu när han har fått sin dom på 41 år,

allt som han inte ville erkänna till eller ens prata om innan.

Med en dom på 41 år hade jag kunnat säga många saker.

Jag har inte det. Jag har livstid.

Vad jag än säger,

hur jag än agerar, ser verkligheten ut så.

Du ställer vissa frågor, men de förändrar inte den verkligheten.

Det är inte möjligt för mig

att svara på dina frågor som en katharsis.

Det finns en verklighet som jag står inför när vi är klara här.

De ville åka dit och stjäla nåt.

Killen hade tydligen en pengagömma.

Martinez kände honom.

Nej, det är en lögn.

Antingen har han ingen koll alls, eller så ljuger han dig rakt i ansiktet.

Sen sa jag: "Vi kan väl lika gärna döda honom?"

"Äh, det kommer du inte att göra."

Jag kommer från en machokultur.

Blir man utmanad så blir man.

Jag vet inte ens var jag ska börja.

Jag har inte alla svaren.

Jag vet inte vad de sa. Jag var utanför bubblan.

Det är därför som det är så mycket

som är obegripligt för mig. Det är svårt

att minnas hur det var

och ge ett motiv och en anledning till nåt

som bara Venegas och Milo kan.

Det som ni har fått fram i er egen utredning,

i era samtal 25 eller 27 år senare,

kanske är nära sanningen, men det är inte hela sanningen.

Alla erkänner inte

sånt som är smärtsamt att erkänna.

Sån är verkligheten. Sånt är livet.

De pratade om att slå sönder ett hus.

De skulle göra nåt dåligt mot nån som verkade vara bra, men som inte var det.

Vad det betyder?

Det är väldigt tydligt vad det betyder.

Frågan är vad det dåliga är.

Det finns saker

som jag personligen inte har bearbetat fullt ut.

Jag har gjort det jag behövde för att kunna gå vidare,

så att de inte skulle vara

ett ankare runt min hals.

Men kedjan har bara blivit längre, och ankaret är fortfarande kvar.

I många år har det känts som om

det enda sättet för mig att handskas med det har varit

att sätta mig själv åt sidan

och tänka på

de andra som var inblandade, och på nåt sätt

acceptera att vad som än händer mig

så är det bara en småsak.

Jag hanterar det.

EFTER ATT HA FÅTT SIN DÖDSDOM ÄNDRAD

HAR MIGUEL MARTINEZ KUNNAT BLI VILLKORLIGT FRIGIVEN SEN 2006

TILL DAGS DATO HAR HAN VID VARJE TILLFÄLLE NEKATS

PÅ GRUND AV HUR GROVT BROTTET VAR

Undertexter: Sebastian Andréasson