All language subtitles for I.am.a.Killer.S01E03.720p.WEB-DL.DD5.1.H.264

Frågan "tänk om?"
ställer jag till mig själv varje dag.

Tänk om jag inte hade gått in?
Tänk om jag inte hade skjutit ihjäl honom?

Man plågar sig med såna frågor.

Det är i princip allt man gör här inne.

Man reflekterar.

Man tänker på allt som händer...

...allt som inte händer
och allt man önskar skulle hända.

SEN DÖDSSTRAFF ÅTERINFÖRDES
I USA 1976

HAR ÖVER 8 000 MÄNNISKOR
DÖMTS TILL DÖDEN

DET HÄR ÄR BERÄTTELSEN OM
DEN DÖDSDÖMDE FÅNGEN ♪01306201

Jag heter Justin Wiley Dickens.

Jag dömdes för mord och rån.

Jag fick dödsstraff.

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

Jag gick in och sköt ett skott.

När jag kom närmare
sköt jag ett skott till.

Skottet gick in i hennes kind
och stannade i hennes käke.

Jag tvingade honom bakom ett skrivbord
och högg honom cirka 25 gånger.

Jag kunde inte fatta
att jag hade dödat någon.

Jag ångrar inget.

Jag högg mannen i soffan.

FÄNGELSET JAMES V. ALLRED
IOWA PARK I TEXAS

1995 DÖMDES JUSTIN DICKENS
TILL DÖDEN

FÖR ATT HA BEGÅTT ETT MORD
NÄR HAN BARA VAR 17 ÅR GAMMAL

DICKENS HAR ALDRIG NEKAT TILL DÅDET

MEN HAR ALLTID VIDHÅLLIT
ATT DET LIGGER MER BAKOM HISTORIEN

Jag föddes i Amarillo i Texas i juli 1976.

Jag föddes två månader för tidigt
eftersom min mamma missbrukade kokain.

Det var en ständig kamp,

men mina föräldrar höll ihop
tills jag var 13.

Sen skilde de sig för gott, och sen...

Det var... tufft.

Jag var på gatan med mamma.

Hon var en hemlös missbrukare
som snattade i affärerna.

Vi tog droger tillsammans,
åkte in tillsammans,

släpptes mot borgen
och fortsatte och fortsatte.

Dallas Moore var tatuerare.
Han var väldigt charmig,

kunde snacka, tog alla under sina vingar
och höll dem så nära han kunde.

Jag var vilse som barn
och letade efter en fadersgestalt.

Jag drogs till honom
och blev hjärntvättad av honom.

Martha var Dallas Moores fästmö.

Om de inte hade varit
så beroende av droger

hade de varit schysta vänner.

Jag träffade Dallas och Martha
när jag var runt 15.

Jag och en kompis snodde en massa gräs.

Jag åkte hem till Dallas Moore
och frågade om han ville köpa det.

De hade en kokainfest.

Alla sköt kokain.

Jag sa att jag inte ville prova
eftersom min mamma knarkade.

Jag hade sett vad nålar gör med folk.

Han sa att det satt i huvudet.
Det hade inget med kroppen att göra.

Han fick mig att snorta kokain.

Ett par dagar senare,
efter att ha festat där dygnet runt...

...lyckades han övertala mig
att skjuta kokain.

När jag väl hade skjutit kokainet
snortade vi aldrig mer.

Jag var helt vilsen.

MARS 1994

När jag var 17
festade vi en vecka i sträck.

Dallas somnade.

Han låg och sov i sängen.

Då tog Martha 28 gram kokain
från hans ficka.

Hon tog en massa helt själv.

Innan solen hade gått upp fick hon panik.

Hon bad mig och min polare
Craig Pennell att köra henne

så att hon kunde sälja lite
och få pengar till att betala Dallas.

En knarkare tänker bara på knark.

Man ser inte konsekvenser.
Man tänker inte på dem.

Vi fick inte sålt nåt.

Vi tog resten av kokainet.

På vårt sista stopp,
innan vi släppte av Martha,

hörde vi att Dallas Moore
jagade oss med en pistol.

När Dallas hittade mig
var klockan runt två på natten.

Jag låg och sov på Craigs soffa.

Jag vaknade med en kniv mot halsen.

En annan knarkare, Eddie Ramos,
var också där.

De diskuterade hur de skulle döda mig.

Craig kom in, och Dallas gav oss stryk.

Han slog oss med en pistol.

Sen sa han åt oss
att följa med hem till honom.

Vi åkte dit...
och han lade all skuld på mig.

Han sa åt mig att köra Martha
till Amarillo Boulevard.

Hon skulle fnaska ihop pengarna.

När jag gick med på det slog han mig
så hårt att jag nästan svimmade.

Han sa: "Skulle du låta Martha fnaska?"

Han sa att jag skulle fixa hans pengar.

Han pekade på en skidmask
som hängde på väggen.

När han hamnar i trubbel
löser han dem med skidmasken.

Han sa: "Jag förväntar mig
att du gör detsamma.

Jag bryr mig inte vad du gör,

bara du fixar mina pengar."

Jag och Craig tog Craigs bil.

Det enda stället där jag visste att det
fanns en pistol var hos min farfars far

ute på landet.

Vi körde tillbaka till stan,
och jag sa "stanna här, stanna här".

Jag letade efter nåt som vi kunde göra.

Han sa: "Nej, jag vet ett ställe
nära mina farföräldrar."

Vi körde genom Amarillo.

Vi stannade vid pantbanken
och juveleraren Mockingbird.

I BUTIKEN FANNS ÄGAREN JIM JACOBS
OCH KUNDEN FRANCIS ALLEN CARTER

JUVELERARE

När jag tänker på det nu

kunde jag inte ha vetat
vad som skulle hända.

Men dagen kändes fel. Den kändes fel.

Jag gjorde det för att jag
var mer rädd för Dallas

än för de rättsliga konsekvenserna.

Jag gick fram till dörren och ringde på.

RING PÅ

De såg mig och släppte in mig.

Jag sa att jag skulle gifta mig
och ville prova en ring.

De vände ryggen mot mig, och då...

...tog jag fram pistolen.

Jag sa: "Ner på golvet.
Jag skämtar inte. Jag dödar er."

Mr Jacobs låg där jag inte såg honom.

Mr Carter låg mellan de två diskarna
med ansiktet mot mig...

...bara 1,5 m ifrån mig.

Det låste sig för mig.
Jag visste inte vad jag höll på med.

Jag borde ha sagt: "Upp med händerna,
ge mig pengar och släpp ut mig."

Men det är lätt att säga i efterhand.

Från ingenstans tacklade mr Carter mig.

Han fick omkull mig.

Det hände blixtsnabbt.

Han sa inte ett ord.

Han tryckte in mig i väggen.

Jag reste mig och sköt ett skott
som träffade honom i bålen.

Sen gled jag nerför väggen
och höll pistolen så här.

Han tog tag i pistolpipan, ryckte till,
och kulan gick genom hans hand

och träffade honom i pannan.

Jag sa: "Åh nej..."

Mr Jacobs sprang ut
genom en dörr på sidan.

Jag försökte ta mig ut genom entrén.

Jag sköt de sista två skotten mot låset.

Jag missade.

Jag försökte sparka upp dörren.

Jag kom inte ut.

Jag sprang ut på baksidan.

JUVELERARE OCH PANTBANK

När jag tittade åt vänster såg jag
att Craig körde i väg utan mig.

Vi fick ögonkontakt, men han bara körde.

Jag tänkte: "Det är så typiskt."

Jag sprang därifrån.

Jag tänkte:
"Jag fattar inte hur jag kunde döda nån."

Den tanken snurrade
runt, runt i mitt huvud.

Jag tänkte inte på
om jag skulle komma undan.

Jag var bara... chockad.

TRE DAGAR EFTER RÅNET
GREPS JUSTIN DICKENS AV POLIS

Justin, kan du identifiera dig?

Jag heter inspektör Campos.
Det här är Montano.

- Vad heter du?
- Justin Wiley Dickens.

Bra.

De sa: "Sir, vi vet vad som har hänt.

Din kompis Craig Pennell
har berättat allt för oss."

Jag började gråta och sa: "Förlåt,
det var inte meningen att döda nån.

Det var inte meningen."
Det var allt jag sa.

Kan du tala om från början
om det var planerat?

Det var inte planerat.

Jag visste inte
att det fanns dödsstraff...

...men jag visste
att jag låg riktigt risigt till.

AMARILLO I TEXAS

UNDER DICKENS RÄTTEGÅNG
GAV ÅKLAGAREN JAMES FARREN

EN HELT ANNAN VERSION
AV HÄNDELSERNA

RANDALL COUNTYS DOMSTOL

Rånet och mordet på juveleraren
på Mockingbird Street

ägde rum 12 mars 1994.

Det var mitt första stora mål
efter att ha blivit delstatsåklagare.

Justin Wiley Dickens var instabil.

JAMES FARREN
DELSTATSÅKLAGARE

Han hade nåt slags "Napoleonkomplex".
Han var inte särskilt stor.

Han kompenserade för det
genom att svassa och visa

att han var en stor och farlig typ.

När det gäller hans rationalisering

och urskuldande för att ha begått rånet,
att han är rädd för Dallas Moore,

tror jag att det är
som med de flesta lögnerna.

Man blandar in lite sanning
för att göra det mer trovärdigt.

Det handlade nog mer om förödmjukelse
än att få stryk.

Han blev utom sig när han
förödmjukades inför andra människor

som kände honom på grund av
sin starka önskan att övertyga alla.

"Jag är inte så stor fysiskt sett,
men jag är farlig. Bråka inte med mig."

Jag tror att det är som bevisen visar,

att det var precis det som hände
under rånet på Mockingbird Street.

Francis Allen Carter närmade sig honom

för att få honom att avbryta rånförsöket.

"Lägg ner pistolen. Gör det inte.
Du förstör ditt liv.

Vi kan väl prata om det?
Du vill inte detta."

Dickens reagerade som vanligt, med våld.

Han sköt Francis Allen Carter till döds.

Dickens sa bland annat till sitt försvar
att Francis Allen Carter

provocerade honom
till att använda pistolen.

Det är en av frågorna
som juryn måste besvara,

huruvida offret provocerade fram
den tilltalades handlingar.

Om svaret på den frågan är ja
kan det omöjligt bli dödsstraff.

Den typen av kamp kan inte ha ägt rum
när han blev skjuten.

Det som han beskriver
kan omöjligen ha hänt

utan att han fick mängder av blod på sig.

De tekniska bevisen tyder på
att han var en bra bit

ifrån Francis Allen Carter
när skotten avfyrades.

Jag tror inte att Jacobs såg en kamp.

Jag tror att han bara antog
att det var det som hände.

När han ställde sig upp

hade han bara en sak i tanken,
att fly ut genom dörren.

Jag tror att det fick Dickens
att gripas av panik och börja skjuta,

inte nån tackling av Francis Allen Carter.

Justin Wiley Dickens förtjänade
den dom som han fick av juryn.

Han förtjänade dödsstraffet på grund av
den han var och vad han gjorde,

och även på grund av offret
som han valde att ta ifrån oss alla.

Francis Allen Carter var en
av de mest exemplariska människorna

som jag har hört talas om,
och Dickens tog allt det ifrån oss.

CLAYTON I NEW MEXICO

Jag heter Barbalee Blair.

Jag jobbade som lärare med Allen
från 1978 fram till hans död 1994.

Jag heter Kim Leal.

Mr Carter var min engelsklärare.

Jag är numera själv engelsklärare
i samma klassrum

som jag hade mina lektioner med mr Carter.

Allen var en komplex,

dynamisk, intressant, motsägelsefull,

förvirrande man som älskade barn.

Han ser så ung ut.

- Det var han.
- Ja.

Han var 50, men han
betedde sig inte som en 50-åring.

TILL MINNE AV F. ALLEN CARTER

De barnen som han hjälpte mest
var de som riskerade att råka illa ut.

Han såg till att det inte blev så.

De som kanske inte skulle klara sig
gjorde det tack vare Allen Carter.

Han såg alltid vilka som var svagare.

Han vägrade låta ett barn misslyckas.

MOCKINGBIRD
JUVELERARE OCH PANTBANK

När vi hörde talas om det
visste ingen att det hade skett ett rån

eller att han hade blivit skjuten.

Vi visste bara att han hade dött.

I skolan dagen därpå
fick vi reda på fler detaljer.

Jag minns att lärarna i personalrummet

pratade om hur Allen hade reagerat.

Vad hade Allen gjort under ett väpnat rån?

Vad hade du gjort? Vad hade jag gjort?

Ingen av oss kunde tänka sig
att Allen skulle konfrontera med våld.

Stark. Dynamisk.

Det var han.

Men jag kan inte föreställa mig att Allen
skulle ge sig på en beväpnad man.

Han var bara inte sån.
Han hade inte agerat på det sättet.

Men jag kan tänka mig
att han pratade med kraft och styrka

för att få den här ungdomen,
vem han är var,

att förstå vad det var han gjorde.

Det är inte acceptabelt. Man gör inte så.

Allen hade förväntat sig att ungdomen
skulle ge efter, förstå

och inse det, men så blev det inte.

DEN VERSIONEN AV HÄNDELSERNA
SOM FARREN UPPGAV

BESKREV DICKENS
SOM EN MEDVETEN MÖRDARE

FÖRSVARET TVINGADES
MOTBEVISA DETTA

FÖR ATT HAN INTE
SKULLE DÖMAS TILL DÖDEN

ÖPPET

Jag heter Rus Bailey och var
Justin Wiley Dickens försvarsadvokat.

Justin verkade vara
en hyfsat trevlig kille.

Han var inte underbar,
med tanke på vad som hade hänt,

men jag gillade honom.

- Hur står det till?
- Bra, tack.

- Bra.
- Tack så mycket.

I mordrättegångar är det alltid troligt
att man yrkar på dödsstraff.

Så är det bara.

Det första vi gjorde
var att erkänna till dråp,

vilket är ett mindre allvarligt brott
för Justin att vara skyldig till.

Frågan är huruvida
det var Justins avsikt att döda mr Carter

för att han kände för det eller ville det.

Mr Farren läste samma rapporter som jag.

Rent realistiskt kunde det bara
ha gått till på ett sätt.

BUTIKENS PLANLÖSNING

När Justin drog pistolen

var det en disk mellan Justin
och de två personerna i butiken.

GLASDISK

Han sa åt dem att lägga sig ner.

Plötsligt inser han vilket
otroligt dumt misstag han begår.

Jag tror att när han
vänder ryggen till mr Carter

tar sig mr Carter förbi disken.

I händelserna som följer blir han skjuten
när de slåss om pistolen.

Det fanns ett ögonvittne, mr Jacobs,

men han skrev inte på sin redogörelse
utan mr Farrens godkännande.

Jag vet faktiskt inte varför.

Om jag lämnade en redogörelse

hade jag kunnat leva med det
eftersom det var sant.

De tekniska bevisen tyder på
att han var en bra bit

ifrån Francis Allen Carter
när skotten avfyrades.

Jag begriper inte
hur de kunde acceptera det.

Jag hade antagit att polisen
skulle använda teknisk bevisning

för att fastställa var kulorna hamnade
och varifrån de kom.

Det hade kunnat ge klarhet

i kampen mellan
Justin Dickens och mr Carter.

Men man gjorde inte det.

De tyckte inte att det var relevant.
Det kunde ha gjort stor skillnad för oss.

Men polisen jobbar inte för försvaret,
de jobbar för delstaten Texas.

RANDALL COUNTY-POLISEN
TX1910000

Justin verkade vara en mycket ung man
som var livrädd.

Vi kunde fastställa
att Dallas Moore hade hotat honom

för att få tillbaka pengar för nåt
som Justin och mr Moores fru hade gjort.

Om Dallas Moore hade vittnat

hade man kanske insett
att det fanns fler variabler

än vad delstaten
var villig att erkänna för juryn.

Om hans fru hade kommit dit utan Dallas

hade hon kunnat vittna om vad
som hade hänt mellan honom och Justin.

Men plötsligt var mr Moore

och många andra vittnen
som vi ville ha borta.

Jag vet inte vad som hände,

hur det blev så, men vår utredare
kunde inte hitta honom.

Jag menar inte att delstaten gjorde fel,

men Dallas höll sig själv
om ryggen så att säga.

Ja, jag förstår varför han stack.

Men han hade varit
till stor hjälp för oss.

ALBUQUERQUE I NEW MEXICO

Jag träffade Justin två år
innan det hände, i sjunde klass.

CHANTE MOORE
DALLAS MOORES DOTTER

Vi gick i sommarskola tillsammans.

- Jag ska mata honom.
- Bates, vill du äta?

Inga matrester här hemma.

Justin var en lite vild lantis
som pratade om svinjakt

och pil och båge.

Han var rätt vild som barn.

Okej, hörni. Kom.

Sara, var snäll.

Min pappa kände hans mamma genom droger.

Var snälla.

Jag stötte på Justin hemma hos min pappa.

Jag förstod att mina vänner gjorde mer än
bara rökte gräs och drack sprit på fester.

Pappa var väldigt karismatisk.
Folk gillade att vara med honom.

Han är inte helt olik
en mycket trevligare Charles Manson.

Han får med sig folk.

Han får människor att göra som han vill.

Han åkte in och ut ur fängelset.

Varje gång han kom ut ur fängelset
blev han inte bättre utan sämre.

Det blev bara värre och värre

med fler och fler åtal
tills vi hamnade här 25 år senare.

Han har varit efterlyst i åtta månader.

Han band fast en 83-årig kvinna
och skadade henne i hennes hem.

Sånt tror man inte
att ens pappa skulle göra.

EFTER ATT HA VARIT PÅ FLYKT
I NÄSTAN NIO MÅNADER

GRIPS DALLAS MOORE
I POTTER COUNTY I TEXAS

HAN RISKERAR FEM LIVSTIDSSTRAFF
FÖR ÅTAL

SOM EJ ÄR RELATERADE
TILL DICKENS BROTT

POTTER COUNTYS FÄNGELSE

Pappa tyckte "Fort Worth",

men mamma lät inte honom kalla mig det,
så det blev Dallas istället.

Mitt namn dök upp
typ 58 gånger under rättegången.

Alla ville prata med mig.

Jag var showens stjärna.

Jag ljuger inte.
Det håller de flesta med om.

Min dotter presenterade mig för Justin.
Sa hon det?

Den lille skiten.

Han har orsakat
så mycket skada i mitt liv.

Min fru gillade honom.

De stal över 28 gram från mig.

Sa han det?

De tog allt när jag låg och sov.

Jag satte min pistol mot grabbens huvud
och sa att vi skulle till Martha.

De skulle be om ursäkt
för att de lät henne åka.

Och för att de rånade mig.
De var ju mina vänner.

Han lade all skuld på mig.

Han pekade på en skidmask
som hängde på väggen.

Han sa: "Jag bryr mig inte vad du gör,
bara du fixar mina pengar."

Det där... Jag svär vid Gud
med handen på Bibeln.

Det där är en uppdiktad lögn.

Jag sa aldrig "gör det och gör det,
och hämta mina pengar",

eller att han skulle råna nån.
Det är skitsnack.

Jag ville inte ha nåt att göra
med hans skit och hade ingen aning om

att han skulle göra så där.

Jag släppte honom.

Han rånade ju inte mig.
Min fru rånade mig.

Då sa jag: "Kör min fru till motellet
och ha koll på henne.

Se till att ingen torsk
stannar längre än 15 minuter.

Låt henne tjäna mina pengar.
Det var hon som tog mina grejer.

Kan du göra det?"

Han sa: "Ja, jag ser till
att slynan fnaskar."

När han sa så slog jag till honom.
Kolla hans polisfoton.

När han vaknade
lät jag inte honom ställa sig.

Jag sparkade ut honom ur mitt hus

och sa åt honom att aldrig komma tillbaka.

"Du kan inte betala, inte köpa nåt,
inte göra nåt, inte be om ursäkt.

Jag vill aldrig mer se dig i mitt hus."

Det sa jag till honom.

Jag vägrar att bli jämförd
med Charles Manson.

Fattar ni?

Jag vill inte bli inblandad
i mordet på den där mannen,

för jag var inte inblandad i det.

Han var inte skyldig mig nåt.

Hans skuld var betald
när jag knockade honom.

Han borde få en chans,
men inte på min bekostnad genom att säga:

"Jag sa åt honom att göra det."

Jag hade sagt om jag sa så, men nej.

Om han rånade nån
var det för att imponera på min fru.

ALBUQUERQUE I NEW MEXICO

Jag heter Martha Cummins-Bell nu.

Jag blev drogfri 1997.

Jag är mamma till sju barn.

- Fyra mackor och två sallader.
- Okej. Tack.

Jag jobbar i en verksamhet...

MARTHA CUMMINS-BELL
DALLAS MOORES EXFRU

...som behandlar människor
med personlighetsstörningar.

De är nästan alltid självmordsbenägna
eller skadar sig själva.

Jag kan relatera till det.

Jag sa upp bekantskapen
med Dallas för längesen.

Jag är inte rädd för honom längre.

MARTHA MEDVERKADE INTE HELLER
UNDER DICKENS RÄTTEGÅNG

HON HAR ALDRIG BERÄTTAT OFFENTLIGT
OM HÄNDELSERNA

SOM LEDDE TILL BROTTET

Han är bara nervös.

Gud...

Jag kommer ihåg när jag träffade Justin.

Jag bodde i en lägenhet med Dallas.

- Den var söt.
- Den...

Det är Justin.

Jag trodde att han var 12 år gammal.

Där är han, Martha.

Han var en liten gatugrabb.

Justin är han som är liten och kort.

Justin verkade så oskyldig.

Där är Dallas.

Dallas var tio år äldre än mig, och jag
träffade honom när han hade suttit inne...

...i nästan tio år
i ett fängelse i Missouri.

Vi gillade nog att allt var så spännande.

Och... drogerna.

Dallas var äldre än oss
och hade suttit i fängelse.

Han var bara så häftig.

- Där stoppar Ben en pistol i pappas mun.
- Där är Kenny.

- Minns du honom?
- Är pistolen äkta?

Ja, den är äkta!

- Är det kulor i den?
- Det tror jag inte.

Det fanns skäl till
att vara rädd för Dallas.

"Dallas somnade. Då tog Martha
28 gram kokain från hans ficka."

Jag tror inte att jag gillade
att han hade kokainet i sin ficka.

Och...

Jag ville ha det i min ficka, så en kväll

gav jag honom massor av Valium.

Han somnade,
och jag tog kokainet från hans ficka.

Craig, Justin och jag
började ta av kokainet,

och vi nådde en punkt i påsen
då det inte fanns nån återvändo.

Då visste jag...

Jag visste att det var kört för oss.

Jag visste att Dallas förväntade sig
att bli ersatt för det.

Vi var vettskrämda allihop.

Jag vet inte varför Justin
fick ta allt ansvar.

En skidmask satt fastspikad
på väggen i vår husvagn.

Dallas pekade på skidmasken och sa
att det var så han fixade sina skulder.

Justin gjorde det som han trodde
att han var tvungen att göra.

Han ville nog inte skada nån.

Han ville bara betala Dallas.

Jag vet att en man dog.

Det är den andra sidan av det här.
Någon dog.

Men... Justin blev också av med sitt liv.

Justin sköt.

Craig körde bilen.

Jag stal knarket.

Om jag hade varit kille
och inte gift med Dallas

hade jag nog också varit i bilen.

Jag förstår inte hur nån
kan dömas till döden för nåt sånt.

Dickens sa till sitt försvar

att Francis Allen Carter provocerade honom
till att använda pistolen.

Om svaret på den frågan är ja

kan det omöjligt bli dödsstraff.

Det fanns ett ögonvittne, mr Jacobs,

men han skrev inte på sin redogörelse
utan mr Farrens godkännande.

JIM JACOBS VAR DET ENDA VITTNET TILL
VAD SOM HÄNDE I BUTIKEN MOCKINGBIRD

I RÄTTEN ANSÅG MAN ATT JACOBS BEVIS
GAV STÖD TILL ÅKLAGARENS VERSION

HAN HAR INTE PRATAT OM VAD SOM
HÄNDE DEN DAGEN SEN RÄTTEGÅNGEN

DALLAS I TEXAS

Allen var lärare.

Vid sidan av...

JIM JACOBS, F.D. ÄGARE MOCKINGBIRD
JUVELERARE OCH PANTBANK

...köpte och sålde han smycken.

Han var en god vän.

Allen och jag var där tillsammans,
och en kund kom till entrén.

Den var skyddad med ett elektroniskt lås.

Vi släppte in honom och lät honom
se sig omkring medan vi gjorde affärer.

Sen drog han en pistol och sa:
"Det här är ett rån. Ner på golvet."

Och vi gjorde som han sa.

Vi lade oss på golvet.

Han sa "sära på er", av nån anledning.

Plötsligt, jag vet inte varför,
bestämde sig Allen för att agera.

Han reste sig upp, tog sig förbi disken...

...och gav sig på grabben.

Han försökte ta pistolen ifrån honom
när det small.

Det var det första skottet.

Det andra kom när han
försökte få bort pistolen.

Det gick genom hans hand
och träffade honom i huvudet.

Det som träffade Allen den andra gången
var säkert det som dödade honom.

Då sprang jag ut genom bakdörren.

Jag tror inte att Jacobs såg en kamp.

Jag tror att han bara antog
att det var det som hände.

De tekniska bevisen tyder på
att Dickens var en bra bit

ifrån Francis Allen Carter
när skotten avfyrades.

Farren är duktig på sitt jobb.
Det har jag inga invändningar mot.

Men jag förstår inte varför han
tror sig veta vad jag såg.

Jag sa till honom
att Allen försökte ta pistolen

när skotten gick av.

Hur gör man det på avstånd utan
att vara nära nog att ta tag i pistolen?

AMARILLOS VETERANS DAY-PARAD

HÄR LEVER HOPPET

Sorg försvinner aldrig.

Den förändras.

Man känner sig ledsen, arg,
förvirrad och frustrerad.

Man känner sig ensam i världen,
men den försvinner aldrig.

Det gör ont i ditt hjärta, hela tiden.

Jag heter Christi Carter och är dottern,

den väldigt stolta dottern
till Allen Carter.

Pappa sålde smycken i Amarillo
varje lördag.

Just den lördagen

hade jag en dålig känsla och ville inte
att han skulle åka till Amarillo.

Han ringde mig klockan halv fem.

Jag hör fortfarande hans röst.

Han sa: "Jag älskar dig, gumman.
Jag ringer när jag kommer hem."

Det var allt.

Jag tittade på nyheterna klockan fem.

De bröt in med nyheter

om att skott hade avlossats
på Mockingbird pantbank och juvelerare.

Jag visste direkt...

Jag visste direkt
att det hade hänt pappa nåt.

Jag åkte till sjukhuset.
Då levde han fortfarande.

Han hade just gått bort
när mamma kom till Amarillo.

Jag fick berätta för henne.

Pappa skulle bara försöka ta pistolen

om han kände att det var stört omöjligt
att övertyga Dickens med ord

att inte göra det
eller lägga ner pistolen.

Men pappa var sån.

Pappa fick en tapperhetsmedalj i Vietnam
för att ha räddat tre andra soldaters liv.

Den som är ett snäpp under
Navy Cross-medaljen.

Det var det pappa gjorde.

Han försökte hitta en lösning.

Han visste inget annat,
han gjorde inget annat.

Om han försökte ta pistolen
var det precis det han gjorde.

En ung man hade det svårt
och han ville hjälpa honom.

Om jag besökte Dickens tror jag...

...att han inte hade brytt sig.

Men jag vill att han ska se
att livet fortsatte för oss.

Det har varit svårt och smärtsamt.

Att vara 20 år gammal och förlora
sin pappa, och se sin mamma ensam...

...och sakna honom...
och jag saknade honom...

Men han tog inte ifrån oss allt.

Jag vill att han ska veta
att jag har förlåtit honom.

Det innebär inte att jag gillar honom
eller vill vara hans brevvän...

...men för att gå vidare
var jag tvungen att förlåta honom.

Men jag tror inte att han bryr sig.

Nåt som alltid kommer att hänga kvar
i mitt huvud om Dickens...

...är rättegångens allra sista fråga.

James frågar honom:

"Nu när du har träffat
mr Carters fru och dotter,

och mamma och syskon,
hur känner du för vad du gjorde?"

Dickens tittade på oss,
sen på James Farren och sa:

"Mr Farren, det var väldigt tråkigt
att det här hände mig."

Jag är hemskt ledsen för att jag sa det.

Förlåt.

Jag...

Jag var en idiot.

Det jag sa var säkert
förkrossande och elakt...

Jag har ingen ursäkt för det.

90 DAGAR EFTER DEN FÖRSTA INTERVJUN

GODKÄNDE TEXAS JURIDISKA MYNDIGHET

YTTERLIGARE EN INTERVJU
MED JUSTIN DICKENS

Han har orsakat
så mycket skada i mitt liv.

Den lille skiten.

Jag sa aldrig "gör det och gör det,
och hämta mina pengar",

eller att han skulle råna nån.

Jag vägrar att bli jämförd
med Charles Manson.

Fattar ni?

Jag vill inte bli inblandad
i mordet på den där mannen,

för jag var inte inblandad i det.

Jag träffade fel person
i en väldigt betydelsefull tid...

...i mina ungdomsår...

...och det skapade katastrof och tragedi.

Jag var Dallas lilla skyddsling.
Han var min idol.

Jag trodde inte att han var farlig.

Jag trodde att han var ett stort barn
tills masken föll av,

och det riktades mot mig.

Jag stal knarket.

Jag vet inte varför Justin
fick ta allt ansvar.

Dallas pekade på skidmasken och sa
att det var så han fixade sina skulder.

Om jag hade varit kille
och inte gift med Dallas

hade jag nog också varit i bilen.

Det känns bra.
Allt jag vill är att sanningen blir hörd.

Det är min börda att bära.
Jag lever med vad jag gjorde.

Det är inte...

Det förändras aldrig.
Det blir inte lättare.

Allt jag ville var att nån
skulle tala sanning om det.

JUSTIN DICKENS HAR ALLTID VIDHÅLLIT

ATT DE SLOGS I BUTIKEN DEN DAGEN

HAN HAR ALDRIG FÅTT SIN VERSION
BEKRÄFTAD

Han sa: "Det här är ett rån.
Ner på golvet."

Plötsligt, jag vet inte varför,
bestämde sig Allen för att agera.

Allen försökte ta pistolen
när skotten avfyrades.

Det gick genom hans hand
och träffade honom i huvudet.

Jag får gåshud.

Jag trodde aldrig
att nån skulle erkänna nåt sånt,

att jag inte gick in
kallblodigt och hänsynslöst.

Alltså... Jag var rädd.

Jag var ute på okänt vatten.

Jag visste inte vad jag höll på med
och befann mig i en situation...

Jag vet inte vad jag ska säga.
Det var det sista

jag hade förväntat mig att få höra.

Jag vill att han ska veta
att jag har förlåtit honom.

Det innebär inte att jag gillar honom
eller vill vara hans brevvän...

...men för att gå vidare
var jag tvungen att förlåta honom.

Nu när du har hört det,
vill du säga nåt till Christi Carter?

Tack.

Jag vet att jag är värdelös, men tack.
Jag menar det. Tack.

JAMES FARREN VIDHÅLLER
ATT JIM JACOBS TAR FEL

OCH ATT TEKNISKA BEVIS
UTESLUTER ATT EN KAMP

ÄGDE RUM
NÄR FRANCIS ALLEN CARTER SKÖTS

OM DET INTE VORE FÖR ATT FEDERALA
LAGAR FÖRBJUDER DÖDSSTRAFF

FÖR DE SOM ÄR UNDER 18
NÄR BROTTET ÄGDE RUM

HADE JUSTIN DICKENS AVRÄTTATS 2005

ISTÄLLET, EFTER 10 ÅR SOM DÖDSDÖMD,
HAR HANS DOM ÄNDRATS TILL LIVSTID

MED 40 ÅR SOM LÄGSTA GRÄNS

HAN KAN BLI VILLKORLIGT FRIGIVEN
TIDIGAST ÅR 2034

Undertexter: Sebastian Andréasson