Original subtitles

- Mamma! - Hj�lp mig att ta av halsbandet.

Le.

- Mamma! - Lena!

Lena! Lena!

FYRA M�NADER SENARE

H�r �r det.

De �r fr�n Natalie.

"V�lkomna till ert nya hem."

Vad rart.

- Det var inte meningen att bl�ta ned dig. - Ingen fara, det torkar.

- Var �r du, Tobey? - Beckett, �ntligen �r ni h�r.

- Hej, Natalie. - V�lkommen. H�r �r din Hamilton-uniform.

Jag tror att den... Bra, det �r precis r�tt storlek.

- Beckett, det h�r �r min son Tobey. - Hej.

- Jag tyckte att jag h�rde n�n. Hej, Tobey. - Hej, Miles. Hur �r det?

- Tack s� mycket. - Gillar ni st�llet? Det var min exmakes.

Var �r utkastet? F�rl�ggaren v�ntar.

- Kan du inte sova? - Det blir aldrig m�rkt h�r. Bra, va?

Jag gillar m�rker.

Hamilton �r en j�ttebra skola.

Det var tur att Nat fick in dig.

Jag vet att det �r jobbigt, men det h�r blir bra f�r oss. En nystart.

Okej, pappa.

- F�ljer du inte med? - Jag vill inte sk�mma ut dig. Ha kul nu.

- V�lkommen, Rebecca. Jag �r rektor Neal. - Jag heter Beckett, inte Rebecca.

Beckett, sj�lvklart.

Mina damer, det h�r �r Beckett Warner. S�g hej.

Du kan ta platsen l�ngst bak.

Jaha, vad har h�nt v�r hj�ltinna?

- Sunday? - Hon blev deflorerad.

- Hon �r inget v�rd f�r sin familj. - J�ttebra. Fler id�er?

Hej, nya tjejen. Du ska nog vara f�rsiktig.

- Jen. Varf�r b�rjar du p� Hamilton? - Jag flyttade just till stan.

- Jaha. Jobb eller skilsm�ssa? - Min mamma dog.

Jaha. Jag beklagar. Vad trist.

Du tappade det h�r.

Jag vet inte... Jag kan inte andas.

Andas.

Jag kan inte, Sunday. Det ordnar sig. Kom, vi pratar p� mitt kontor.

TILLTR�DE F�RBJUDET ST�NGT F�R RENOVERING

Beckett?

Tr�dg�rden �r st�ngd f�r renovering.

- F�rl�t. - Ingen fara. F�lj med mig. Kom.

Kom.

- Det h�r �r grundarnas salong. - Hej, Moira. Kom in, Beckett.

Det h�r �r Sarah Wilson, en Hamilton-mamma som sitter i styrelsen.

- Vivienne Carpenter sk�ter h�gstadiet. - Vi pratade just om din pappa.

- Han �r Miles Warner. - Natalie ger ut hans nya bok.

- Jag beundrar din pappa. - Vi l�ste hans f�rra.

- Det var s� vacker poesi. - Vi �r s� glada att ha dig h�r.

Vi tr�ffades i college.

Beckett! Hur m�r du?

- M�r du bra? - Ja, jag �r bara yr.

Jag tar dig till skolsk�terskan. Kom.

- Pamela hj�lper henne. - Jag h�rde om mamman. S� sorgligt.

- Det d�r �r v�l en rektaltermometer? - I s� fall sitter den r�tt.

- Ni �r friska, Sunday. - Nej, jag �r sjuk.

- Du h�rde, Chloe. Ut. - Ja, jag ska g�.

- Det ordnar sig. Okej? - Kom nu.

- Var f�rsiktig. Alla �r sjuka h�r. - V�nta, Chloe.

F�ljer du med mig?

Hoppa upp och s�tt dig.

- Jas�, du �r den nya tjejen? S�g Pamela. - Beckett.

L�gg dig ned.

- Hur m�r du? - Jag m�r bra. Jag blev bara lite yr f�rut.

- Jag gillar ditt halsband. - Tack. Det var mammas.

- Har du �tit idag? - Ja, men s�kert inte tillr�ckligt.

Okej, under tungan. Bit ihop.

Jag minns f�rsta dag som elev h�r. Det var l�nge sedan.

Det blir b�ttre. D�s�.

Det ser bra ut. Du �r nog tr�tt.

- Ligg kvar h�r ett tag, s� h�mtar jag dig. - Tack.

Lena!

Lena! Lena!

De har s� olika bakgrund.

Det �r en utmaning och en g�va.

- Vi ser oss som en familj. Vi �r stolta... - Det �r precis vad hon beh�ver just nu.

- Vad g�r du h�r? - Hej. Din skolsk�terska ringde.

- Vi l�t dig sova ett tag. M�r du bra? - Ja.

- Tack �n en g�ng. - Ingen fara, jag jobbade �nd� sent.

Miles.

- Hur m�r du, Beckett? - Mycket b�ttre.

- Hej, jag �r miss Lawrence. - Hej, Beckett.

- �r du redo, Pamela? Vi letade efter dig. - K�r f�rsiktigt.

Beckett, det h�r �r fakultetens bokklubb.

- Ska vi b�rja, mina damer? - Det f�r blodet i rullning en fredagkv�ll.

Fly medan ni kan. Trevligt att tr�ffas.

Sjuksystern verkar trevlig f�r att vara skolsk�terska.

Hall� d�r!

Vad g�r du? Kom tillbaka.

Vad �r det?

- Vad �r det? - Mammas halsband.

- Hj�lp mig! - Nej, nej, nej. Nej! G�r det inte!

Herregud.

ELEV TAR LIVET AV SIG PRIVATSKOLA I SKR�CK

Sunday Wilson, 16, tog livet av sig p� Hamiltons internatskola.

Kom in. F�rsta d�rren p� h�ger sida.

- Beckett, f�r jag komma in? - Jaha, hej.

- Jag ville kolla hur du m�r. - J�ttebra.

Det h�r l�g p� mottagningen. Jag t�nkte att du ville ha det.

Tack.

- Din pappa sa att polisen var h�r igen. - Ja.

Jag sa att jag s�g Sunday sk�ra sig.

Jag borde ha sagt n�got tidigare.

Beckett, hon hade m�tt d�ligt l�nge.

Det var jag som borde ha gjort mer, inte du.

- Pamela hade mat med sig. �r du hungrig? - Lite.

Beckett sa att du gick p� Hamilton.

N�r ins�g du att du ville bli skolsk�terska?

- Det h�r �r j�ttegott. - Jag l�ste �rtmedicin i Paris.

- D�r l�ste jag delar av din f�rsta bok. - Varf�r inte hela?

Jag blev distraherad. Jag blev k�r.

Jaha. Ja, det f�rklarar saken. Och?

Han dog.

- F�r Beckett sluta p� Hamilton? - Troligtvis.

Pappa, jag vill inte fly.

- �r du s�ker? - Ja, jag �r s�ker.

Bra. Det �r bra.

�lskling, hur m�r du?

- Jag m�r bra. Jag ska nog l�gga mig. - God natt, �lskling.

Tack f�r att jag fick komma.

- M�r du b�ttre? - Ja, det �r okej.

- Hur l�nge stannade Pamela? - Hon gick strax efter att du d�sade till.

- Det var sn�llt att hon h�lsade p� dig. - Ja.

Du, Beckett... Vet du vad jag jobbar med?

Du �r v�l terapeut?

Efter Sunday Wilsons d�d pratar jag med eleverna varje vecka.

- Gick Sunday hos dig? - Ja, det gjorde hon.

T�nker du ofta p� Sunday? Vad t�nker du?

Varf�r hon tog livet av sig. Om hon var r�dd. Vad hon var s� r�dd f�r.

- Vad tror du att hon var r�dd f�r? - Vet inte. Du pratade med henne varje dag.

- Det �r Sundays mamma. - Oj, vad bra hon �r p� att vara ledsen.

Var det hemskt sagt?

Hennes dotter krossade dig n�stan. S�g vad fan du vill.

T�nk att Pamela �t hos er. Hennes gammel-gammel-mormor grundade skolan-

- s� hon �rvde sjukt mycket pengar. Har hon och din pappa pippat �n?

- Vad s�ger du, Jen? - F�rl�t, var det of�rsk�mt?

- Visste Chloe att Sunday skulle hoppa? - De var b�stisar.

- De skulle beh�lla oskulden ihop. - Jag �nskar att jag hade k�nt Sunday mer.

Jaha. Fr�ga Tobey, de var ihop.

- K�nner du honom? - Hurs�? Gillar du honom?

- Det �r sinus, inte cosinus. - Tack.

Jen sa att du och Sunday hade varit ihop.

Nja. Vi h�ll varandra i handen och matade varandra med pommes frites en sommar.

Det var allt.

Kom nu.

Aj.

- Vilken v�ning bor du p�? - Tolfte. Kom.

Hej, Eddie.

Jen.

Beckett, det h�r �r min mamma.

- Beckett, s� trevligt att tr�ffas. - Detsamma.

- Har du �tit �n, v�nnen? - Ja, Ava. Jag tog en sallad.

Okej.

Det �r allt hon g�r. Hon tr�nar, "tar vitaminer" och dricker.

Inte vatten, s�klart.

S�g du hur hon ser p� mig? Som om jag vore m�gel som �cklar henne.

Jen, jag gillar ditt rum.

Pam s�ger att jag ska skapa en egen v�rld eftersom mamma �r alkoholist.

Min pappa �r alkoholist, de kan g� p� AA-m�ten ihop.

- Knappast. - Hur l�nge har du g�tt hos doktor Kent?

En g�ng i veckan sen jag var liten. Jag har ingen pappa, men en stadig terapeut.

Mamma och Kent gick i skolan ihop. Kom, vi m�ste f� dig ur uniformen.

De h�r �r fina.

Snurra den. Du m�ste h�gre �n s�.

- Hej, Jenski. - Vad g�r du, Hirsh? Sitt d�r borta.

Jag kan nog slunga iv�g det h�r chipset med tungan.

L�mnar chipset din mun s� leml�star jag dig.

- Hej igen. - Hej.

- Skejtar du? - Inte direkt.

Prova.

Okej.

S�ja.

- Vill du l�ra dig? - Vill du l�ra mig?

Pamela �r h�r f�r att tr�ffa dig. Jag trodde att du skulle komma tidigare.

- Hej. - Hj�lp mig, hon sp�ar mig.

Var d�? Hur kunde jag missa det?

- Stanna och hj�lp mig. - Jag �r tr�tt, jag ska l�gga mig.

D� sticker jag ocks�.

Beckett, jag ville ge dig en sak.

Jag t�nkte att den skulle sitta bra p� dig.

Jag kunde inte l�ta bli.

- Den �r j�ttefin. Tack. - Vars�god.

Pappa?

Hj�lp mig! Hj�lp mig att kamma mig! Sn�lla!

Hj�lp mig! Hj�lp mig!

Kom igen, Beckett.

Vakna, �lskling. Kom igen. S�ja.

Det var bara en mardr�m.

Det �r ingen fara, v�nnen. Allt �r okej.

Jag dr�mde om Sunday inatt.

Jas�?

Hon bad mig att kamma henne.

- Kammade du henne? - Jag ville.

- Beckett, vem kammade dig? - Mamma.

Vad fint.

- Tror du att du kunde ha hj�lpt din mamma? - Hon fick ett art�rbr�ck, jag kunde inte.

Det st�mmer. Men �r det vad du k�nner, eller vad du tror att du ska k�nna?

Jag vet inte.

Du m�ste inte. Sl�pp ut k�nslorna n�r de kommer.

Tills dess ska du f� ett recept.

De hj�lper dig att sova.

- Hej. - Du f�r min gamla br�da.

- Vilken kn�pp stil du har. - Jag gillar att vara kn�pp.

En Ollie �r som att hoppa p� ett ben.

N�r bak�nden sl�r i marken l�mnar du br�dan och framfoten glider fram-

-och r�tar upp br�dan. Jag visar dig.

N�t s�nt. Prova, du.

Jag har dig.

- Okej. - Okej.

Bra. J�ttebra. T�nk inte f�r mycket, tr�na in r�relserna.

Det var bra. N�stan.

Nej, jag kan inte �ka sj�lv.

Hej.

- Var har du varit? - I parken med Jen och Tobey. Jag SMS: ade.

- �r det d�rf�r du luktar hasch? - Det var v�l n�gra som r�kte.

- Det g�r inte ihop med din medicin. - Jag r�ker inte hasch.

- Kom hem vid sju n�r du har l�xor. - Du beh�ver inte s�ga att jag har l�xor.

Miles.

- �r allt bra? - Ja, det �r bra.

Natalie �vertalade din pappa att tala p� v�r v�lg�renhetsgala.

Han �r inte s� glad �ver det.

Jag tror att han saknar dig.

Beckett?

Tar du dina tabletter?

Bra. Har du dr�mt n�gra fler mardr�mmar?

Nej.

Men... Ibland h�r jag ljud som inte �r p� riktigt.

Ser du saker?

D�r �r du ju, jag v�ntade p� dig. Kom, s� sticker vi.

- Du har v�l gjort det h�r f�rut? - Ja, och jag �r hygienisk. Det vet du.

- Okej, k�r p�. - Tobey kommer att �lska det h�r.

Det �r inte f�r hans skull.

Visst. Jag har handskar, is, extra alkohol-

- och en extremt tunn n�l. R�kna till femton, bara.

Ett, tv�...

Tre...

Fyra...

Aj.

Fem.

Vackert.

De f�rtj�nar varandra.

D�s�. Visa nu.

Okej.

- Inte illa. Din l�rare m�ste vara otrolig. - Vem?

- Nu f�r du l�ra mig att surfa. - Jag surfar inte l�ngre.

- Varf�r inte? - P� grund av mamma.

- F�rl�t, det var en dum fr�ga. - Ingen fara. Du skulle bli en bra surfare.

S�, vill du f�lja med mig hem?

- Jag har haft roligt idag. - Ja, jag med.

- Bokstavligen fem sekunder, jag sv�r. - De �r h�ngivna sin f�rg.

- Du bl�der. - Det �r ingen fara.

S�tt dig.

Visa mig.

Det kan svida lite.

- S�, nu �r det b�ttre. - Tack, syster.

- S�nk, Tobey. - Gud, mamma. Knacka.

Beckett, g� hem. Nu.

Hej.

- Var �r pappa? - P� ett m�te.

Vi fick n�gra recensions-ex till bokklubben.

Natalie har ringt.

Vi gjorde ingenting.

Skyndar man in i n�got som ska vara vackert-

-s� kan det bli fult. F�rst�r du?

- Vet pappa om det h�r? - Nej. Det beh�ver han inte heller.

Om du lovar att inte skynda in i n�got med Tobey.

G�r du det?

Ja.

God natt, Beckett.

Hj�lp mig. Hj�lp mig!

- N�r ska du tr�ffa Tobey igen? - Aldrig, om Natalie och Pamela best�mmer.

D� kan vi vara vita som sn� ihop.

- Hurs�? - Hirsh var med Chloe inatt.

36.

Hj�lp mig.

LIKEN EFTER TV� 16-�RIGA HAMILTON-ELEVER HITTADE

BLODF�RLUST

Dr Kent avbokade v�rt m�te, vill du komma hem till mig?

- Hur �r det? - Jen...

- Det har h�nt f�rut. - Vilket d�?

Usch, jag tror att mamma k�nde de tjejerna.

- Jag m�ste g�. - Beckett?

Beckett.

Hej d�.

Jag undrade om du k�nde de h�r tv� tjejerna.

- Nej, jag k�nde dem inte. - Ava sa att hon k�nde dem.

- Ni gick ju i skolan ihop. - Ja, det gjorde vi.

Men hon gick i en annan klass, hon var n�gra �r �ldre �n jag.

Beckett, tro inte p� allt Ava s�ger. Hon har personliga problem just nu.

Det har du s�kert m�rkt.

G� tillbaka till lektionen.

F�rst n�r Odysseus kommer hem �r den heroiska cykeln avslutad.

Det �r det jag vill att ni skriver om. En cykel ur ert eget liv.

Skriv n�got modigt. Ni f�r hela helgen p� er.

Chloe. Chloe.

Blommorna du ritade p� lektionen, Sunday hade dem i h�ret n�r hon dog.

Du, Beckett... Jag vill inte leka med dig.

- Var hittade du det? - N�gon n�mnde det, s� jag kollade upp det.

- Ser du samband mellan dem och Sunday? - Nej, det finns ett samband.

T�nk p� saken. Alla gick p� Hamilton och alla tog livet av sig.

- Vad p� skolan f�r elever att ta sina liv? - Jag vet inte �n.

Pappa.

Jag vet inte varf�r jag lovade. Jag vill inte l�sa. M�ste jag det?

Ja.

Var �r min slips? Jag vet att den �r h�r.

Hej, �lskling. Kom, det �r dags att �ka.

S� vacker.

- Hej, Natalie. - Hej, hur �r det? Vad fina ni �r.

- Tack. Var �r Toby? - Hemma. Han har mycket i skolan.

Han var ledsen att inte f� tr�ffa dig. Kom in.

Hej.

Semper et aeternum. "I evighet och f�r alltid."

Urs�kta oss, Beckett.

- Jag �r bara tr�tt. Tr�tt p� allt det h�r. - Du �r inte tr�tt, Ava. Du �r full.

Hej, jag har sett dig f�rut. Har du bott i Perugia?

Nej, tyv�rr. Det kanske var n�gon som var lik mig?

G� TILL TR�DG�RDEN

Nej, sn�lla. Sn�lla, var inte arga p� mig.

- Vi �r inte arga p� dig. Vi �r besvikna. - Ava.

- Malia! Malia! - Kalla mig inte f�r det.

Du beh�ver sova.

Kom.

- Du m�r b�ttre i morgon. - Okej.

Kom, vi g�r ut.

- Det �r l�st. - Jag har mammas nycklar.

Vad �r det?

Beck.

Vart ska du? Beck.

Jag har letat �verallt. Var har du varit?

- �r du inte hemma och pluggar? - Jo.

- Har du nyckeln hit? - Ja, sj�lvklart.

L�mnar din mamma nycklarna d�r du kan ta dem? Konstigt.

- Vad letar du efter?

- Vad �r det h�r? - Det �r en Shirley Temple.

- Vad �ckligt. Hur kan du dricka det? - Jag gillar det. Skyll dig sj�lv.

- L�gg dig inte d�r, den �r �cklig. - De g�r rent den.

- G� ut om du vill, Jen. - Det �r ingen bra id�.

- Vad g�r du? - Kollar vad Pamela ger Chloe f�r piller.

Det h�r �r Vicodin. Schyst.

Vi kanske inte ska rota bland Pamelas mediciner.

- Kan vi inte g� h�rifr�n? - Sluta klaga.

Avbr�t jag n�got?

Jag m�dde d�ligt, s� jag letade efter n�got mot sm�rtan.

Tobey och Jen, g� ut till de andra.

Vi gjorde ingenting, Pamela.

Sunday gav mig det dagen d� hon dog.

Min familj har sk�tt skolan i generationer. Det �r privata saker.

F�rs�ker du att testa mig, Beckett?

Inbrott i skolans lokaler �r �ver gr�nsen. F�rst�tt? Hur t�nkte du?

- Jag m�dde d�ligt! - Ljug inte!

Pappa, f�rst�r du inte vad som h�nder?

Hon gav Sunday tabletter och f�rs�ker ge dem till Chloe nu. Lyssna!

Hon �r skolsk�terska. Hon skriver ut medicin till eleverna.

- Det �r mer �n s�! - Vad pratar du om?

Pamela, f�rklara ditt jobb. Vad menar hon?

- G� inte n�r jag pratar med dig. - L�mna mig ifred!

Rebecca, jag pratar med dig. Rebecca.

- Vad �r det? - Ingenting.

- Det �r en bit metall i din navel. - Vet du vad, pappa? Den �r min.

- Min! Ut h�rifr�n! - F�r jag prata med henne?

- Ut! - Visst.

Du p�minner om mig sj�lv i din �lder.

Du �r s� envis.

Jag �r inte lik dig alls, vad du nu �r.

- Beckett? �lskling? - Prata med mig, Beckett. Prata med mig.

Det �r ingen fara, �lskling. Det �r ingen fara. Jag �r h�r.

Det �r ingen fara. Det ordnar sig. Okej?

Vars�god.

Jag kommer hem ganska sent.

- Du f�r lova att inte l�mna l�genheten. - Okej.

Jag �lskar dig.

Hamiltons flickskola i Riverdale grundades av Malia Hamilton 1912 i hennes hem.

- Hej, Hirsh. - Hej.

Litar du p� mig? Du m�ste prova det h�r.

H�ll dig lugn och v�nta. Lita p� mig.

LAMIA DEN SOM SLUKAR BARN

UNGDOMENS K�LLA. EVIG UNGDOM. BLOD FR�N EN OSKULD. BYTA SKEPNAD.

Hej, det �r jag. Urs�kta.

- Hej. - Hej, kan du komma hit? Det �r viktigt.

- Jag kan inte. - Jag menar allvar, kom hit.

- Vad �r det? - Jag m�ste visa n�t. Kom hit nu.

- Vem �r det? - Det �r jag.

Vad �r det d�r?

Vakna.

- Du �r v�l fortfarande oskuld, Beckett? - Vakna, Beckett.

Du dr�mmer bara.

Vakna, Beckett. Din pappa bad mig att titta till dig.

- Har du tagit din medicin idag? - Ja.

- Du har drogat mig. - Du skar dig.

- Jag g�r rent det. Ligg stilla. - Nej.

- Jag �r r�dd att du ska skada dig. Lugn. - Nej. Sl�pp mig!

- Du �r en av dem. - Du �r uppr�rd, det f�rst�r jag.

Jag g�r dig inte illa, jag lovar.

Gud, vad du skr�ms.

Vad vackert, vad �r det?

Den �r till dig.

Du, vad �r det?

Tobey, du ska veta att om n�got skulle h�nda mig-

-s� skulle jag aldrig skada mig. Okej?

- Beckett, vad �r det som h�nder? - Du skulle aldrig tro mig.

- Det �r klart att jag g�r. - Det �r Pamela och bokklubben.

De f�rs�ker m�rda mig, Tobey.

- D�r fick jag dig, allt. - Ja.

Beckett.

- Du m�ste inte g�ra det h�r. - Men jag vill.

Hej. Jag b�rjade undra om du skulle vakna.

- F�r jag l�na en skjorta? - Ja.

- Jag borde g�. Din mamma vaknar nog snart. - Hon gick faktiskt nyss.

Hon kommer sent, efter bokklubben.

- Tr�ffas de ikv�ll? - Ja, hurs�?

- Tobey, jag m�ste l�na din telefon. - Beck, vad �r det som h�nder?

F�rl�t!

- Det h�r �r galet. Vi ringer polisen. - Miles, jag vet att det �r sv�rt. Ungar...

- Hur kunde det h�r h�nda? - Ungar g�r s�. Hon kommer n�r hon vill.

Tro mig.

Okej.

- Det �r Beckett. - Var �r du? Alla letar efter dig.

Lugn. Jag f�rklarar sen. Kom och tr�ffa mig.

- Sn�lla, kom och tr�ffa mig. - Varf�r har du Tobeys telefon?

- Jen? - Mamma �r h�r, jag ringer upp dig strax.

- Hej, �lskling. - Hej, mamma.

Vad vacker du �r.

Vad h�nder?

- Urs�kta. �r Jen hemma? - Jag tror att hon �r i sitt rum.

Jen? Jen?

Jen?

Jen?

- Hej, det �r jag. - Tobey, de har Jen. Vi m�ste hj�lpa henne.

De t�nker d�da henne. Tro p� mig. Jag �r r�dd.

- Kan vi ses vid tunneln? - Okej. N�r det blir m�rkt.

- Hall�? - Jen, det �r Tobey. �r allt bra?

Ja, det �r bra. Jag �r med mamma och har j�ttetr�kigt.

- S� du m�r bra? Okej, jag m�ste l�gga p�. - Okej. Ditt missfoster.

Tobey!

- Tobey, vi m�ste g�. - V�nta, Beckett.

Vad �r det?

Beckett.

- Tobey, lyssna p� mig. - De kan hj�lpa dig, ta dig i s�kerhet.

Tobey tycker mycket om dig.

G�r inte det h�r sv�rt f�r honom.

Den h�r �r din.

Kom.

F�rl�t.

Sluta!

Pamela?

Pamela? Jag kan inte v�nta l�ngre. Du svarade inte i din telefon.

- Vi m�ste g�ra n�got. - N�r du ringde pratade jag med Beckett.

- Var �r hon? - Jag vet inte. Hon ringer dig ikv�ll.

Okej?

Det �r okej. Det �r ingen fara.

Det h�r �r Becketts.

Jag vet inte hur det kom hit.

- �r du s�ker att hon hade det p� sig? - Ja.

Jag har s� mycket pappersarbete.

Jaha. Jag �ker v�l hem och v�ntar p� att hon ringer.

Om jag blir klar med det h�r i tid...

D� kommer jag hem, s� kan vi vara tillsammans. Det ordnar sig.

Miles.

Det �r dags.

Jen?

Allt kommer att ordna sig.

Du ska veta att du �r hos mig f�r alltid.

Nej. Sn�lla.

Hj�lp mig, n�gon!

Jag v�grar att g�da dig.

Alverna.

- N�r du tog �ver henne var hon ren. - Det �r inte mitt fel, hon flydde.

Ditt blod �r v�rdel�st f�r mig nu, men mitt blod...

Det kan hj�lpa dig att leva.

Var inte r�dd.

Smaka.

Nej, mamma.

G� med oss.

Du �r min. Du �r min.

Nej!

Beckett, det �r ingen fara. Jag �r h�r. Beckett, det �r �ver.