Original subtitles

Carl! Hej!

–Vill du ses igen? –Ja, gärna.

Vad gör man med din utbildning?

Man programmerar, sysslar med systemutveckling.

Spännande.

Sahim Abdullah har ett stort nätverk av sovande terrorceller.

Hitta terroristerna. De kan leda oss till honom.

Hej, broder!

–Hur är det med honom? –Datorerna ligger nere.

De kommer inte åt journalerna. Utan dem vågar de inte operera.

Vad i helvete är det här? Svara!

Elda upp henne med de andra.

Hjälp!

Någon!

Hjälp!

Hjälp oss!

Här borta! Här, på båren.

–Allvarlig skada i bakhuvudet. –Hon måste till intensiven.

UNIVERSITETSSJUKHUS

Till flygplatsen, tack.

–Ditt uppdrag var att hitta dem. –Vi skulle förhöra dem.

Det var inte det jag fick höra.

Du måste gå till mig.

Nya order, mr Hamilton.

Mike briefade mig.

Syftet var väl att få dem att prata?

För att kunna kartlägga Abdullahs organisation.

Ditt uppdrag var att hitta terroristerna. Inget mer.

Är det bara Mike jag kan lita på att göra vad som krävs?

Du har ställt till det.

Jag vill ut.

Du fattar fortfarande inte. Det finns ingen väg ut. Levande.

Det brann i ett industriområde i Hamburg. Tre kroppar hittades.

Förmodligen terroristerna från Kungsträdgården.

Enligt tyska polisen är alla tre skjutna på nära håll i huvudet.

SÄPO–polisen som var med Carl ligger på sjukhus–

–efter ett slag mot huvudet.

Hon kom in samma tid som branden pågick.

–Hur är det? –Jo, jag har inte sovit.

–Det är bara Carl i skallen. –Jag förstår det.

Säpo kommer att fråga om Carl.

Om vi inte har nåt att ge dem ligger hela OP5 jävligt risigt till.

Så välkommen hem.

–Tack ska du ha. –Varsågod.

Hej.

–Hur är det med dig? –Vet inte.

Rikard skickade med lite kläder till dig.

Läkarna sa att du hade fått ett kraftigt slag mot huvudet.

Så...vad var det egentligen som hände inatt?

Kristin.

–Vi borde ha kontaktat tyskarna. –Okej?

–Varför gjorde du inte det? –Hamilton.

Han drog från BND när vi väntade på andra dragningen.

Jag hittade honom i garaget med en IMSI–catcher.

–Han skulle lokalisera dem själv. –Vad fan säger du...?

Jag blev tvungen att välja.

Antingen hänga på och hitta dem eller förlora dem.

–Har du sagt nåt till tyskarna? –Nej.

Bra. Då gör vi såhär, Kristin...

Du åker hem och vilar upp dig. Sen får jag en fullständig rapport.

Kommer tyskarna innan dess så minns du inte ett dugg.

Du har fått en blackout på grund av den här huvudskadan.

Tills vi har kommit på en trovärdig historia som kan förklara haveriet.

Krya på dig.

Han dödade terroristerna och satte eld på dem. Hamilton.

Vi har ingen aning om vem han är.

Ge mig sparken om du vill, men ha inte kvar honom på Säpo.

Han ska få svara för sig.

Vi behöver SÄPO:s tekniker och utrustning.

Allt är en fråga om var vi står i relation med dem.

Så vad hände exakt i Hamburg?

Cooper berättade om nåt som heter Paperstone Sky.

Man tog ett antal killar från olika NATO–länder.

Man plockade dem till programmet och de fick träna tillsammans.

Hej. Får jag komma in?

–Vad vill du? –Prata.

Förlåt att jag inte har hört av mig. Jag var tvungen att avsluta nåt.

–Avsluta nåt? –En relation.

För att...?

–Jag tycker om dig. –Okej...

Jag tycker om dig också. Jag blev sårad när du bara försvann.

Förlåt.

–Var det nån därborta? –Ja.

–Var hon snygg? –Inte i närheten.

Jag skulle vilja se sommarhuset som du pratade om.

–Vadå, nu? –Kan vi inte det?

Då måste jag packa...

–...och ringa farsan och låna bilen. –Ja.

–Menar du allvar, eller? –Ja.

Hej!

–Jag tar den. –Tack.

–Titta vem som kommer här! –Hej!

Åh, vad jag har längtat efter dig.

Får jag se på dig.

Hej!

Älskling, vi går in här så får mamma prata med sin kompis.

–Vad är det här? –Du bad mig hämta Ida.

Kristin!

Trodde du att vi inte skulle träffas?

Du hamnade på sjukhus, vi blev oroliga.

Rikard behövde hjälp. Förstår du?

Jag önskar att du hann träffa mamma. Ni hade kommit bra överens.

Mormor var i Birmingham en sommar och blev gravid.

Så kom mamma. Det sprack ju. Sen träffade hon Erik från Stockholm.

Det var han som hade hela den här ön.

När de gick bort så ärvde vi ön.

Det är mest jag och pappa som är där nu.

Jag har varit där varje sommar sen jag var barn. Hallå?

Ja?

Du är ju inte här direkt.

Jag har lite huvudvärk bara.

På den här ön går det inte att må dåligt.

Nej.

–Är du okej, eller? –Ja.

Jag ska köpa öl till ikväll. Vill du ha nåt?

Är du rädd att jag ska se att du inte kan lägga ut? Lossa båten.

Nej, men jag tänker att du gärna vill visa att du kan det.

Köp dina öl så går jag och bländar nån annan med mina skills.

Din förlust.

Ta av dig hjälmen.

Ta av den.

Det är pappas hoj. Jag skulle bara...

Jag trodde att du var nån annan. Kör försiktigt.

–Ta på den här. –Jag klarar mig.

Du vet inte hur jag kör. Eller hur?

Tack.

Vad fan håller du på med? Va?

–Får jag köra? –Nej. Absolut inte.

Du är fan inte klok.

Hej. Jag skulle vilja tala med Carl Hamilton.

–Han bor i stan. –Han är varken hemma eller på jobbet.

–Får jag ställa några korta frågor? –Vem är du?

Jag är hans chef.

"Militärens säkerhetstjänst."

Jag vill prata med hans mamma. Är hon vaken?

–Ja, men jag måste varna... –Jag vet, jag vet.

Jag vill bara ställa några korta frågor.

–Okej. Varsågod. –Tack.

Maria. Nu kommer det att komma in en man här.

Han är Carls chef. Det är ingen fara, han ska bara ställa några frågor.

Jag är därute. Ingen fara.

Så.

Jag finns härute om du vill nåt.

Maria Hamilton?

Jag skulle gärna vilja tala om Carl Hamilton.

Carl...

Carl.

Ja. Det var hans fel.

Carl!

Maria. Så.

Maria. Det är ingen fara.

Jag ska bara öppna där bak.

Hallå. Ska vi gå in, eller?

Hej, Birger. Det är Kristin. Jag står utanför, vill du öppna?

Okej.

Tack.

–Hej. –Hej.

Kom in. Kom in.

Vill du ha nåt?

–Typ te? –Har du sprit?

–Varsågod. –Tack.

Vad hände?

Hjälpte du honom? Hamilton?

Det är lugnt, han lyckades med mig också.

Jag hjälpte honom att köra numret. Numret som gick till den där Abed.

–Näslund försöker ducka det. –Har han sagt det?

Jag berättade om IMSI–catchern.

Det blir en katastrof för relationen med tyskarna om de får reda på det.

–Får jag sova här? –Här?

Det är...kaos hemma. Också.

–Kan jag bara få sova här? –Ja, såklart...

Jag ska bara röja i gästrummet.

–Vet du vad, skit i det här... –Nej...

–Jag kan sova på soffan. –Nej, nej...

Vad är det här?

Det övre är koden som slog ut sjukhuset.

Det undre är kod för kamerorna i Kungsträdgården.

Jag lyfte ut koderna som är nycklar.

Analyserade nätverkstrafiken, tog sönder en binär i vardera fallet.

Jag försöker klura ut om det är samma avsändare.

Lindgren, Hamilton och Sahim Abdullah.

Al Qaida–ledaren som sägs ligga bakom dådet i Kungsträdgården.

Som ytterst ledde Rashida, Nazzir, Sami, Abed och Fawad.

–Rikard? –Ja.

–Ska du inte svara? –Nej.

Norling och Borisov hade mejlkontakt. Det delade Hamilton med mig.

Och vad gällde det?

Fabricerade artiklar om Lindgrens död.

Lindgren...

–Elena Beljajeva. –Vem är det?

En rysk kvinna som hittades mördad igår i Stockholm.

Enligt ryska konsulatet var hon Borisovs fästmö.

Okej.

Hon fastnade på en kamera på sjukhuset på väg till Norlings rum.

–Varför har du inte berättat det här? –Jag hittade det för nån timme sen.

Det var order från Näslund att du skulle vila, för hjärnskakningen.

–Ulf och Eva sitter med det... –Sånt måste du berätta på en gång.

Får jag se?

Det är hon i vitt där.

Där går hon mot Norlings rum.

–Vad gör hon därinne? –Bra fråga.

En timme senare är hon död enligt obducenten.

–Var var Hamilton när det hände? –På kontoret.

Vänta, han... Han köpte energidryck–

–och vi pratade möjliga flyktvägar i Tyskland.

–Så gick han till sin plats. –Och sen?

Han försvann kort därefter.

Vi ska till Säpo. Kom.

Tänk att du aldrig har varit här.

–Jag var väl inte cool nog. –Nej, du var nog inte det.

Ska jag ta de här?

Så de där hittade du.

Det är morsan och farsans bröllopsglas. De är svindyra.

Nej. Ta dem.

Du var liksom tjock och konstig i skolan.

–Vad hände? –Tjock och konstig?

Ja, vad fan. Du flyttade till USA, började plugga.

Har du blivit en sån där hacker nu, eller?

Precis.

Skitbra, då kan du laga mitt iCloud.

–Behöver du hjälp? –Ja, det är fan alltid fullt.

–Jag kan fixa din iCloud åt dig. –Sjyst.

Hur känns det att vara hemma?

Konstigt.

Nu är det skönt.

Och familjen?

Pappa har jag inte pratat med på tio år.

Och mamma... Hon blir bara sämre. Kommer inte ihåg vem jag är.

–Hon tror att jag är min bror. –Har du en bror?

Jag hade en bror. Han dog när jag var 11.

Vad hände?

Alltså, han...

Vi var på...

Jag orkar inte prata om det.

–Förlåt, du behöver inte... –Det gör inget.

Jag... Jag går en sväng bara.

Jag plockar upp lite så länge.

–Ska jag hjälpa? –Nej, absolut inte.

Eller förresten... Kan du hjälpa mig med en grej?

Kan du kolla när Carl Hamilton lämnade jobbet i förrgår?

–17:23. –17:23. Tack.

–Ulf! –Är inte du sjukskriven?

Elena Beljajeva, vad har ni hittat?

–35 år, uppvuxen i St. Petersburg... –Ta mig till mordplatsen.

Nån av er två. Vi kan inte köra, vi har druckit.

–Okej, jag kan behöva ut en sväng. –Tack.

–Vart ska du? –Jag kommer strax.

Hej. Kristin Ek, säkerhetspolisen.

Vi söker den här kvinnan och undrar om hon har varit här.

–Är det nån du känner igen? –Ja, hon var här.

Sen var det en kille som skulle till samma förråd som hon.

–Var det han? –Yes.

Jag behöver ert övervakningsmaterial.

Det har redan varit en kvinna här som har fått det. Från polisen.

Du har gett... Polisen har varit här och hämtat materialet?

Hon visade en bricka, så jag gav henne det. Igår.

–När var hon här? –Igår.

–Finns det nåt från när hon var här? –Javisst.

Då ska vi se. Igår...

Sen har jag det här när hon går ut.

Ludvig! Kom och kolla!

Ludvig!

Mamma! Mamma!

Hjälp!

Jag är ledsen, Carl.

–Haig skickade dig. –Hon litar inte på dig längre.

Släng ifrån dig kniven.

–Släng ifrån dig kniven! –Okej.

–Du måste inte göra det här. –Vi gör det vi blir tillsagda.

Jag gjorde mitt jobb, försökte hitta Abdullah.

Du fattar fortfarande inte. Det finns ingen Abdullah.

Förlåt.

Jag kan förklara!

Text: Gunilla Hay www.sdimedia.com