Original subtitles

Tidigare i Star Trek: Discovery:

Med Enterprise i rymddocka, lyckas Pikes och Discoverys uppdrag

att hitta rationella f�rklaringar f�r de sju signalerna �nnu inte.

D�rmed �ven en chans till en relation med Spock.

Dator, visa Stj�rnflottans avbild av signalerna.

Spock ritade signalerna tv� m�nader innan de d�k upp.

I princip identiska.

Amanda.

Jag stal Spocks journal.

- Jag v�ntar p� en uppdatering om Spock. - Han �r efterlyst f�r mord.

Han d�dade tre l�kare och flydde.

Trodde det l�g bakom honom, men den �r tillbaka.

- Vad d�? - Din bror kallade den R�da �ngeln.

Visionen f�r�ndrade honom.

Det var ingen vision.

- Det var jag. - Vad gjorde du?

- Jag ska hitta honom. - Nej.

Det ska jag.

Har den.

Efter att jag tr�ffades av den m�rka materian b�rjade jag se ett sp�ke.

Hon hette May, men �r d�d.

- Jag blir galen, Michael. - Du beh�ver Stamets.

- Vi borde ha resultat snart. - D�r �r kapten. D�rifr�n flyger han.

Som jag misst�nkte. Du har en eukaryotisk organism.

- Svamp? - Det h�r kan g�ra ont.

S�kerhetsintr�ng av ok�nd varelse i maskinrummet.

Aktivera karant�nrutin Alfa-Omega.

- Aktivera. - Inkommande transport.

- Kapten. - V�lkommen ombord, nummer ett.

Haveriet rasade genom hela systemet, styrning, navigering, impuls och warp.

Louviers maskinteam arbetar dygnet runt.

Enterprise kommer aldrig att ha en maskinchef mer k�r i ett skepp.

Enterprise �r visst det enda skeppet som haft problem.

Han varnade mig. Det d�r j�kla hologramsystemet.

Be Louvier slita ut det.

Vi anv�nder vanliga bildsk�rmar fr�n och med nu.

Jag hatar hologrammen. De ser ut som sp�ken.

- Han sa att jag skulle s�ga det. - Jag sa det.

- Ostburgare, pommes, habaneros�s. - Vill du ha t�ndv�tska med?

Det passar med milkshaken.

- Ledsen att ni �r fast i rymddockan. - Jag har varit produktiv.

Unders�kt anklagelserna mot Spock?

Det �r sv�rt att f�rest�lla sig

att han skulle ha m�rdat tre personer p� Stj�rnbas fem.

- Hur tar manskapet det? - De vet bara att han �r i trubbel.

Det �r n�got mer.

Ber�tta.

Stj�rnflottan klassificerade hans fall som niv� ett.

Ovanligt med s�dan granskning f�r tj�nstem�n.

Det saknar motstycke, s� jag gr�vde lite.

- Med tillst�nd? - B�ttre om du inte vet.

Jag m�ste f�rst f� veta varf�r du valde att kringg� Federationens rutiner.

N�got med utredningen st�mmer inte.

- Jag sl�pper honom inte utan strid. - Jag h�ller som vanligt med.

Kapten Pike till bef�lsrummet.

Jag �r sen till genomg�ngen. Ledsen att jag inte kan stanna.

- N�sta g�ng. Var f�rsiktig. - Du med, nummer ett.

Vi borde kalla den annat �n May.

Den ser ut som en klump,

men det �r en av de mest sofistikerade livsformer jag har sett.

Den har medvetenhet och intention.

Tilly, myceln�tverket kopplar inte bara samman liv.

Det innesluter det. Det �r en kuv�s.

Som ett... hem?

Jag har undrat varf�r den visade sig som May,

vilket fick mig att t�nka p� den riktiga May jag k�nde.

Jag var...

Jag var en konstig unge, hade inte m�nga v�nner,

och ingen trodde p� mig, inte ens jag sj�lv, men hon gjorde det.

Hon ville f� kontakt med mig, och k�mpade verkligen.

Men jag var nog inte den v�n hon beh�vde.

Du var s�kert v�nligare �n du tror.

Det �r du alltid.

Tack, men jag visste inte ens att hon d�tt.

Det k�nns som att jag tog henne f�r givet, flickan som tyckte att jag var unik.

Jag har j�mf�rt R�da �ngeln

med alla bevingade livsformer i Federationen.

�nnu inte hittat n�got.

Ledsen, ibland har universal�vers�ttaren sv�rt att omvandla mina tungklick.

Mitt svar var: inget i det k�nda universum.

Det kanske inte �r en art, kanske bara en av sitt slag.

En mutation?

Reder vi ut hur den �r kopplad till signalerna

- kan vi identifiera den. - Om vi bara visste vad den beh�ver.

Kommend�rkapten Nhan, U.S.S. Enterprise.

- V�lkommen ombord. - Skickar du saltet?

Kommend�rkapten Saru, kan du bidra med n�got?

Ledsen, jag vaknade med ett akut rhinovirus i morse.

- S� du �r f�rkyld. - Det var jag f�rra veckan, det s�g.

Saurier, sex n�skanaler.

- �ven de b�sta, Linus. - Till era stationer.

Detmer, s�tt kurs f�r 108 riktm�rke fyra, maximal warp.

Ja, sir.

Mr Saru, du ser d�lig ut.

Du �r �verarbetad. G� och vila dig.

Som du �nskar, sir.

Burnham, ett ord.

Jag f�rst�r att din f�rsteofficer �r p� v�g till rymddockan.

- Var bes�ket informativt? - Nummer ett �r r�dig.

Folk brukar hamna i skuld till henne.

Hon hittade hemligst�mplad information p� Stj�rnbas fem.

H�r �r warpsignaturen fr�n skytteln som Spock stal

fr�n psyket. Jag har satt oss p� en kurs som avsk�r honom.

Vi borde n� honom inom n�gra timmar.

Sir... efter allt som h�nt,

m�ste jag l�ta bli att tr�ffa Spock.

Jag f�rst�r inte.

Jag vill inte g�ra det v�rre.

Han �r p� rymmen, oavsett omst�ndigheterna.

Och som Amanda f�reslog...

Jag �r troligen den siste som borde l�gga sig i detta problem.

- Jag h�ller inte med. - Han �r vilsen.

Du �r b�ttre l�mpad att hj�lpa honom.

Jag har t�nkt igenom detta.

Sn�lla, lita p� mig.

Mitt f�rtroende f�r dig �verskuggar inte uppdraget.

Det blir inte l�tt f�r n�gon av oss att bem�ta vad som h�nt Spock.

Att n� honom m�ste vara prioritet.

- Status, Detmer? - N�got drev oss ur warp.

Hastigheten sjunker, roder svarar inte.

Sk�ldar upp, r�d beredskap. �r det en traktorstr�le?

Kraftigare �n s�. Jag kan inte h�ja sk�ldarna.

Prelimin�r analys antyder p� multifas-stasisf�lt.

- Det st�r ut v�ra sk�ldar. - Vi har stannat helt.

- Vad som �n har oss, har l�st fast oss. - Som en fluga i ett n�t.

Och d�r �r spindeln.

Detta �r nytt f�r Stj�rnflottan.

565 kilometer i diameter

med en massa p� 6,39 g�nger tio upph�jt till tjugo kilogram.

En blandning av organisk och icke-levande materia.

Den �r �ven ur�ldrig.

Avl�sningarna tyder p� 100000 �r gammal.

Organisk? �r det en slags livsform?

Det kanske �r en spindel. Jag hatar dem.

Det �r f�r tidigt att tilldela den antropomorfiska s�rdrag.

Den har �nnu inte svarat p� anrop.

Men vi har detta.

Sf�ren vibrerar.

Datorn extrapolerade hur den kan l�ta baserat p� omringande str�lning.

Jag vill veta vad den �r ute efter.

Kommunicera med den eller sl� ut den, fort.

Jag f�rst�r vad som st�r p� spel.

- Vi arbetar s� fort vi kan. - Varf�r talar du klingonska?

Jag kan inte l�sa sk�rmen. �r det arabiska?

Mina kontroller har sp�rat ur.

Tysta larmen. Kan n�n ber�tta vad som h�nt?

Universal�vers�ttarna m�ste vara trasiga.

Kapten Pike, sf�ren svarade p� anropet.

Och sen gick det s�h�r:

Har n�gon id�er?

Saru?

V�lkommen till Babels torn.

Du kan fler spr�k �n n�gon p� skeppet.

Ja, 94.

Universal�vers�ttaren har invaderats av ett virus.

Den �vers�tter allt till ett annat spr�k.

Jag har �gon och �ron, Burnham.

Dator, bibeh�ll roderstabilitet

vid 148 fr�n axeln.

Bekr�ftat.

Bekr�ftat.

- Fungerade det? - Ja. Jag f�rst�r dig.

Jag kan fortfarande inte l�sa. Detta �r nog tau cetianska.

�r jag den ende som l�rt mig ett annat spr�k?

Jag har lokaliserat reserv�vers�ttaren.

F�r stunden kan alla som talar jordengelska kommunicera.

Resten av bes�ttningen och datorn �r en annan sak.

Bryggan m� vara lagad, men viruset forts�tter spridas

i systemet. Jag kan prova t�mma huvudgr�nssnittet.

Vi m�ste kunna kommunicera f�r att ha en chans

att bryta oss loss. G�r det.

Ja, sir.

Jag g�r. Stanna och �vervaka stationerna.

Alla system har automatiserats.

Givet omst�ndigheterna beh�ver du en �vers�ttare

bara f�r att sk�ta turboliften.

- Fixar du detta? - Vi �dslar tid.

Vi har k�rt full diagnostik, men maskinrummet �r �nnu op�verkat.

- Vi uppdaterar om det f�r�ndras. - Tack, f�nrik.

Om vi inte kan flyga, m�ste vi kanske hoppa iv�g.

Spordriften �r redo, sir.

Aktivera den, sen kopplar vi in mig i den,

ifall vi m�ste pysa.

Universal�vers�ttaren fungerar inte l�ngre h�r.

Kan jag hj�lpa dig.

S�vida du inte kan leda om plasmaregulatorn

att h�mta str�m fr�n rel�dosan, s�... nej.

- Du �r...? - Jett Reno, fr�n Hiawatha.

Jag fick skjuts fr�n asteroiden.

Maskinchefen skickade mig f�r att avsk�rma de kritiska drivsystemen.

Visste inte att ett v�xthus kunde driva n�got,

men vad vet jag? Jag �r ingen bonde.

Bonde?

Ber�tta vad du tycker, f�r vi bryr oss.

Det borde ni. Antimateria och dilitium m� vara f�rlegat,

men �r alltid p�litligt.

Varf�r segla n�r man kan krypa?

Du k�nner inte mig. Jag kan inte f�rn�rmas.

S�rskilt inte av n�n som f�rs�ker flyga p� svampar

som jag petar av pizzan.

- Sporer �r rena, f�rnybara. - Medf�ljer dressing?

Vet du hur m�nga planeter som har f�rst�rts av dilitiumgruvor?

Hur m�nga strider som utk�mpats f�r det? Nej.

Du �r en av de som inte ens �verv�gt det.

Och du �r en s�n d�r som f�rst sk�mtar

men sen blir uppr�rd f�r att du inte kommer p� ett svar.

- Har du tuggummi? - Vindruva. Jag...

Det var inte l�nge sen jorden kv�vdes av f�roreningar.

Sen vaknade vi och p� en generation

- blev allt fr�n bilar till br�drostar... - Vill du...?

...t�ckta av solpaneler.

G�rdagens solpaneler �r dagens svamp.

Jag kan laga grejer med silvertejp.

Kan May ha haft n�got att g�ra med sf�ren?

En gigantisk varelse fr�n v�rt universum och en mycelart fr�n n�tverket?

De har lika mycket gemensamt som jag och mekanikern.

Jag kan laga den liknelsen med silvertejp med.

Jag har isolerat kommunikationssystemen. Redo att starta om?

Anger omstartssekvensen.

Nu.

Burnham till bryggan.

Universal�vers�ttaren �r �ter i drift p� hela skeppet.

Saru, vad �r det?

Detta �r ingen f�rkylning.

Nej. Det �r det inte.

- Vad �r det f�r brus? - Ner!

Det finns mer av den varan. Hundra gigaelektron volt

fl�dar genom rel�erna.

Datorn isolerade avdelningen f�r att begr�nsa skadan.

- Livsuppeh�llande systemen �r aktiva. - De kan d�da oss.

Om syret fattar eld, friteras vi som pommes.

Vi kan avleda str�mmen f�r att fungera som �skledare.

D�rren kan vara v�r jord.

Och str�mmen skulle avledas ut genom skeppets ramverk.

Fr�gan �r hur vi leder str�mmen �ver dit?

En gas kan g�ra det n�r den joniserats.

Sporerna f�r en argon-xenonblandning f�r att bromsa f�rruttnelse.

Vi kan begr�nsa gasen med beh�llarna.

- V�r version av en �skledare. - Ingen dum id�.

Det �r min version av dressing, men den r�ddar liv.

Bryggan, vad h�nde? Sk�t sf�ren p� oss?

Nej. EPS-ledningarna �verladdas. Systemen bryter samman.

- Viruset sprids. - Vad h�nder med skeppet?

- Vi m�ste till bryggan. - Nej, du m�ste till sjukstugan.

Gasa p�!

- Gas�verf�ring p� 100 %. - G�r du det manuellt?

Ja, f�r du t�nker ju inte g�ra det.

Tryck p� knappen!

�r du okej?

K�nns som att jag blivit tr�ffad av blixten f�r andra g�ngen.

Reno?

Reno, �r du okej?

Konstigt dr�m, jag spelade trummor f�r Prince

och jag s�g duvor och en basker.

Okej d�.

V�nta.

Den �r borta.

Tilly!

Hon sl�pper inte!

Hon sl�pper inte!

Vad h�nder med honom?

- Jag hoppas att dr Pollard vet. - S�ndarna �r nere,

s� jag m�ste �nd� titta in i sjukstugan.

Akuta br�nnskador p� niv� ett. Skicka icke-kritiska till sjukstuga tv�.

- Doktorn? - Ta med honom hit.

F�rh�jd puls och binjureniv�er,

f�rh�jd hj�rnaktivitet.

Sm�rtan hade gjort en m�nniska medvetsl�s.

- Vad g�r vi �t det? - Inget.

Det �r en effekt av mitt tillst�nd.

Obehag i �gonen?

Nej. Kelpier kan se l�ngre in i ljusets spektrum �n m�nniskor.

Jag ser ultravioletta blixtrar.

Osynliga f�r er, men motsatsen f�r mig.

- �r detta vanliga symtom? - Detta �r po�ngl�st!

Och skeppet s�tts ur funktion medan vi �dslar tid.

Sf�ren har inte visat sig vara v�lmenande.

Sn�lla...

Kommend�rkapten, dr Pollard f�rs�ker hj�lpa dig.

Ja. Det �r unikt f�r oss.

Och det �r d�dligt.

�r du s�ker?

Jag har aldrig varit mer s�ker.

N�r jag vaknade i morse...

...hoppades jag att det bara var en f�rkylning.

Men nu m�ste jag m�ta sanningen.

Jag vet inte varf�r,

men jag b�rjar tro att sf�ren utl�ser

den kelpiska biologiska process som kallas Vahar'ai.

Det �r h�ndelsen som signalerar n�r kelpier �r redo

att v�ljas ut till slakt av Ba'ul,

rovdjursarten p� min hemv�rld Kaminar.

Men h�r finns inga Ba'ul.

Det kvittar.

Kelpiens ganglier inflammeras bara s�h�r n�ra v�r d�d.

Jag �r slav f�r min biologi.

Vi l�ter inte dig d�.

Det m�ste finnas n�got vi kan g�ra.

Det finns det inte.

Kelpiens som genomg�r Vahar'ai d�r antingen i gallringen,

eller drivs till vansinne av Vahar'ais effekter.

Oavsett vilket �r d�den oundviklig.

Mycelvarelsen har f�st sig vid Tilly.

Vi f�rs�ker frig�ra henne. Maskinrum till bryggan, kom in.

- S�ndarna �r nere. - Skeppet med.

Jag vet att jag m�ste vara i karant�n.

Eller oss.

Jag m�r lite konstigt.

Jag borde vara livr�dd, men �r inte det.

May vill inte g�ra mig illa.

Kan du se May igen? Hur vet du att den �r godartad?

May var l�skig och jobbig och h�ll aldrig tyst,

men gjorde mig aldrig illa.

Hon sa att hon hade en plan f�r mig. Att jag var hennes chans.

Tror du att hon kan ha manipulerat dig?

Hon sa att du gjorde det. Att du f�rs�kte f�rgifta mig mot henne.

Nu skr�mmer hon mig ist�llet.

Klumpen verkar uts�ndra hallucinogener

- f�r att p�verka hennes k�nslor. - Tror du att hon snedt�nder?

Eller f�r att lugna henne, s� hon inte �r r�dd.

Eller s� hon inte k�mpar emot.

Om Saru tror att sf�ren utl�ste Vahar'ai,

kan vi bota honom om vi flyr.

Problemet �r att frig�ra oss.

Varf�r attackerar den s� l�ngsamt?

Ineffektivt, eller hur? Den m�ste beh�va n�got.

Den tar vad den beh�ver.

Utan datorn havererar v�ra prim�ra system,

inklusive warpk�rnan.

Hela avdelningar har sk�rmats av, inklusive maskinrummet.

Livsuppeh�llande �r bara nere p� 60 %.

Det �r inte logiskt f�r ett virus att d�da sin v�rd.

Du tilldelar ett ok�nt v�sen en k�nd medicinsk diagnos.

Vi kanske kan bromsa viruset.

Om vi kan analysera dess egenskaper kanske vi kan skapa digitala antikroppar.

D� kanske vi kan bryta oss loss.

I teorin. Men det blir en l�ngsam process, som en myrarm� som �ter en vattenbuffel.

- Jag g�r till vetenskapslabbet. - Du beh�ver mig.

Kommend�rkapten Burnham fixar det.

Du beh�ver inte riskera din h�lsa mer.

Jag �r d�ende, kapten.

Men jag �r sannerligen inte d�d.

Antikropparna bromsar virusets framfart.

Livsuppeh�llande p� 47 %.

Du undrar varf�r jag h�ll detta hemligt.

Du beh�ver inte b�ra det sj�lv.

Hur f�rklarar jag

f�r kvinnan som k�mpat s� h�rt f�r sin r�tt att ta sitt n�sta andetag

att min ras �r en som underkastar sig?

Jag �r din v�n.

Vi ska aldrig d�ma varandra.

Till min egen skam...

...�r det min natur att d�lja sig.

Jag har l�rt mig flera spr�k, men aldrig delat mitt eget,

i r�dsla av att avsl�ja mitt eget utanf�rskap.

F�r jag be om en tj�nst?

Sj�lvklart.

Vad som helst.

Jag har f�rt en privat logg sedan jag gick med i Stj�rnflottan

och jag vill be dig att katalogisera dem

s� att n�r generalorder ett inte l�ngre g�ller kelpier...

...f�r de veta att en resa som min �r m�jlig.

Det vore en �ra.

- Skrev du om ditt liv f�re Stj�rnflottan? - Mitt liv b�rjade

n�r jag gavs flyktingstatus av Federationen.

N�r de bearbetade min ans�kan p� stj�rnbas sju...

...s�g jag f�r f�rsta g�ngen livsformer fr�n hela universum.

Somliga med mindre �n vad jag hade,

men �nd� med en dr�m om n�got b�ttre.

Jag lyssnade.

Varje ber�ttelse jag h�rde,

skapade ett utrymme inom mig att k�nna mer...

...att �lska mer.

Jag gick med Stj�rnflottan f�r att hj�lpa dem i n�d,

- p� det s�tt jag blev hj�lpt. - Du �r

den mest empatiske sj�l jag vet.

Det fanns bara ett sm�rtsamt f�rbeh�ll n�r jag ansl�t mig.

- Jag fick aldrig �terv�nda hem. - Varf�r?

Fler ultravioletta blixtrar.

De blir starkare och mer frekventa.

- Jag h�mtar n�got fr�n sjukstugan. - Nej.

Jag klarar mig.

Kaptenen bad dig �terv�nda till bryggan snarast.

Jag kan forts�tta arbeta h�r.

Spock �r �nnu i maximal warp.

Stannar vi h�r, missar vi honom.

Tilldela kraft till l�ngdistanssensorerna. Tappa inte skytteln.

Vi kan �nd� inte sp�ra honom l�nge till.

H�r om maskinrummet kan leda om kraft till deflektorn.

H�jer vi sk�ldarna kanske vi kan bryta oss ur stasisf�ltet.

- Kan vi hoppa iv�g d�? - Nej, sir.

- Vi har inte skrovkavitation nog. - Maskinrummet g�r �nnu inte att n�.

S�kerhetsprogrammen st�nger ner delar av skeppet.

Hur g�r det h�r?

Digitala antikropparna fungerar, fast l�ngsamt.

Jag har inga fler val.

F�rlorar vi Spock, kan vi inte skydda honom.

Till�telse att g� till maskinrummet?

Jag kan hj�lpa dem f� kraft till sk�ldarna.

Det till�ts.

- Vad �r det? - D�rrarna �ppnas inte

- och saken �r fast i Tilly igen. - Kan ni f� av den?

Jag kan sk�ra av den, utan en skr�ma.

D�lig id�.

Hon kan d� ifall den �r symbiotisk.

Tack f�r att du kom d�.

- Jag ville hj�lpa er st�rka sk�ldarna. - Systemet har skurit av v�r avdelning.

- Vi n�r inte warpk�rnan. - Michael!

Jag �r j�ttetr�tt.

Vad p�g�r?

Klumpen g�r henne medvetsl�s fr�n och till.

- Varf�r d�? - Vi kan inte direkt fr�ga den.

Jo, det kan vi.

Detta �r ett �vertonsgr�nssnitt.

Det kopplar mina neuroner till myceln�tverket.

Det kan koppla ihop mig med Tillys centrala nervsystem.

L�t May tala med Tillys mun.

- Vad sa du? - Vi ska prata med den.

Vi m�ste f� veta vad den vill ha.

Det beh�ver vi med.

Sf�ren f�rs�ker ber�tta n�got och vi har inte lyssnat.

- S�tt fart d�! - Vi har henne.

Saru, kan sf�ren f�rs�ka tala med oss

med viruset som f�rsta kontakt?

Javisst. Jag har varit s� blind.

De ultravioletta v�gorna upprepas som bokst�ver i en mening.

- �verallt! - Sluta. Du g�r dig sj�lv illa.

Nej, nej.

Du kallade mig en empatisk sj�l och det st�mmer.

Mina ganglier svarar p� milj�f�r�ndringar, likt ett varningssystem.

S� det �r inte konstigt att jag b�rjade m� d�ligt

strax innan sf�ren angrep oss.

- Varf�r...? - Jag vet vad den s�ger.

Inte f�rsta kontakt, Burnham.

Sista kontakten.

Den kom till oss f�r att d�.

- May? - Fortfarande jag.

Signalen �r kass. Den m�ste st�rkas. Hj�rnbarksimplantat.

- Talar du om trepanering? - Borra ett h�l i skallen, ja.

Lappar du ihop henne med silvertejp efter�t?

- Kanske. - Hon har r�tt.

Och du tycker nog det med.

D� g�r vi detta ihop.

Detta �r allt jag har. S�g att du har en laserskalpell.

Vi g�r det som f�rr i tiden. Vi m�ste sterilisera borren.

F�rsta hj�lpen �r d�r.

Jag fick upp sk�ldarna. Vi avancerade lite, men stasisf�ltet har oss �nnu.

Str�mniv�erna kommer och g�r.

Tv� dussin arbetare fast under d�ck. Livsuppeh�llande havererar.

Jag l�ser av en energiansamling inuti sf�ren.

H�gsta punkt 10000 kelvin och �kar.

- Laddar den vapen? - L�ser inte av n�gra vapen.

Men den inre temperaturen �r nu 20000 kelvin.

Avled kraft till vapnen.

L�s p� dess radialaxel, f�rbered fotontorpeder.

- Ja, sir. Laddar torpeder. - Kapten, skjut inte!

Sf�ren vill inte orsaka skada.

Allt pekar p� motsatsen. Den f�rst�r oss.

Nej, den f�rs�ker skicka ett meddelande.

Vi fick det. Vi ska skicka v�rt svar.

T�nk om Vahar'ai, min d�dsprocess,

utl�stes f�r att sf�ren ocks� �r d�ende?

Kan du s�ga det d�r igen?

Vi kelpier har ett s�rdrag som h�rdkodats i v�rt DNA. Empati.

Jag k�nner att sf�ren f�rs�ker skapa kontakt.

F�rs�ker dela n�got innan den d�r.

Jag litar p� Sarus k�nsla. Sf�ren attackerade oss inte.

Jag tror att jag kan urskilja dess kommunikationsmetod.

- Detmer, status p� Spocks skyttel? - L�mnar v�ra sensorer om sex minuter.

Tappar vi hans warpsignatur �r den f�rlorad.

S�tt ut en avsk�rningskurs. Vi skyndar oss dit efter�t.

Ja, sir.

Forts�tt prata och fort.

T�nk om sf�ren inte angrep universal�vers�ttaren,

utan f�rs�kte l�ra oss dess spr�k?

F�r den vill bli ih�gkommen

och att dess historia ska bevaras med Discovery.

Men det g�r inte om vi inte sl�pper in den.

Den drog oss ur warp och slet n�stan s�nder skeppet.

T�nk om den f�rg�r oss n�r vi s�nker sk�ldarna?

Dator, justera sk�rmen f�r att visa ultraviolett.

Detta �r ljusm�nstret som jag har sett,

om och om igen,

orsakat av sf�rens virus.

Dator, k�r ljusm�nstret genom universal�vers�ttaren.

Jag tror att vi ser p� flera spr�k,

s� avancerade och kunskap s� omfattande att v�rt system �verbelastades.

Sf�ren �r 100000 �r gammal.

T�nk vad den vet, vad den har sett.

Detta faller under Discoverys f�rsta syfte, som vetenskapsfarkost.

Det var som... Ett f�rst�rkt hj�rnbarksimplantat.

Hej, tjejen.

- Vad �r din favoritl�t? - Vad?

Din favoritl�t. Sjung den f�r mig.

Trots att jag �r �ver hundra tusen km bort.

K�nner jag mig stilla.

Och mitt rymdskepp verkar veta Vart det ska.

- H�lsa min fru att jag �lskar henne. - Hon vet.

May?

Du ville tala med mig? H�r �r jag.

Vad vill du ha? Vem �r du?

Jag �r fr�n en art k�nd som JahSepp.

Vi levde i harmoni tills en inkr�ktare

b�rjade dyka upp i olika intervall

och f�rst�rde v�rt ekosystem.

S� ni beh�ver hj�lp med att bli av med inkr�ktarna?

Ni �r de destruktiva inkr�ktarna.

Hoppen?

Discoverys hopp?

Jag tog en stor risk som br�t n�tverkets gr�ns f�r att n� er.

Risk? Du infekterade min v�n. Du h�r inte hemma i henne.

Du flyger fr�n kuben. Jag n�dde inte dig. I Tilly hittade jag May Ahearn,

n�gon som hon hade gett en andra chans.

N�r hon litade p� May skulle jag f� henne

- att ge mitt budskap till dig. - Jag kan bara be om f�rl�telse.

Jag visste b�ttre.

Jag vet b�ttre.

Jag g�r vad som helst f�r att l�sa det.

- Jag ber bara att du sl�pper Tilly. - Jag kan inte.

Jag har andra planer f�r henne.

Fel.

- Nej! - Nej!

Tilly!

Sf�rens temperatur n�rmar sig tio upph�jt till sex kelvin.

V�ra vapen �r verkningsl�sa.

- Soltemperaturer. - Tecken p� k�rnkollaps.

Om vi har r�tt, n�r �verf�ringen �r f�rdig,

kan sf�ren d�, vetandes att den kommer att leva vidare.

Vi kan v�lja att uppfylla v�r del i dess �de

eller l�ta den blekna bort, utan att minnas av n�gon.

Spocks skyttel �r n�stan borta.

F�rbered att s�nka sk�ldarna.

Om det g�r snett, �verladda warpk�rnan och skjut den mot sf�ren.

Sm�llen kommer decimera den.

N�r den sl�ppt, avled kraft till sk�ldarna och l�t chockv�gen f�ra bort oss.

F�rutsatt att vi inte f�r�ngas f�rst.

�ven om ni kanske inte har r�tt,

�r jag bunden av min ed att inte l�ta den f�rsvinna f�r evigt.

Kommend�rkaptener, ta era stationer. Jag f�ljer er.

L�jtnant Detmer, s�nk sk�ldarna.

Ja, sir. Sk�ldar nere.

SK�LDAR S�NKTA

Bryce, �ppna alla kanaler.

Owosekun, avled alla datorresurser till kommunikationscentralen.

Ja, kommend�rkapten. Nu f�r vi se.

HUVUDDATORK�RNA

ANALYSERAR DATA�VERF�RING

�verf�ringen laddas ner.

Biblioteket bearbetar p� 20 % �ver maxkapacitet.

- Vi f�r �nd� in allt. - N�r sm�ller hon?

Om sekunder. Energiniv�erna �r skyh�ga.

- Detmer, hinner vi undan i tid? - Nej. Vi �r �nnu fast i stasisf�ltet.

- �verf�ring klar. - Skjut warpk�rnan.

- Datorn svarar inte. - Detonation bekr�ftad.

H�rt akterut, full impuls.

Det �r s� vackert.

Ljuset �r som musik.

Ja, det �r det.

Jag f�rst�r inte hur vi �nnu �r vid liv.

Sf�rens stasisf�lt bytte polaritet en nanosekund

innan detonationen och vi knuffades undan.

Dess sista g�rning var att r�dda oss, s� att vi kunde ber�tta dess historia.

R�ck mig bl�slampan.

Andas, Tilly.

Andas. Ta det lugn.

Kom hit. Du �r okej. Du �r fortfarande du.

L�ngsamt.

Stamets till Burnham, vi har Tilly. Hon �r okej.

Nu �r det min tur.

Ta mig till min kammare.

Jag l�mnade mitt hem med en handfull fr�n.

�r detta fr�n din hemv�rld?

Det �r blomman som markerar s�songsskiftet p� Kaminar.

N�gonstans l�ngs med v�gen f�rlorade jag vem jag var.

S� fokuserad p� att vara Stj�rnflottans b�sta kelpier,

definierad av min rang och uniform.

Tills det var allt jag blev.

Du har fel. Se vad du har uppn�tt.

Du hittade dig sj�lv bland stj�rnorna.

Du hittade ditt mod.

Din styrka.

Du r�ddade s� m�nga liv, Saru.

Inklusive mitt.

Det �r dags.

I f�rsta l�dan hittar du en kelpisk kniv.

En minnessak som jag besk�r blommorna med.

Du m�ste...

...sk�ra av mina ganglier och g�ra slut p� mitt lidande.

Jag beh�ver din hj�lp, s� att jag kan d� i frid,

innan sm�rtan och galenskapen tar �ver mig.

Tack, Michael.

M�ste vi g�ra detta?

�r det verkligen oundvikligt?

Jag �r ledsen.

Jag vet hur sv�rt det �r f�r dig.

Hur m�nga du redan har f�rlorat.

Jag hade gjort det sj�lv...

...men jag �r f�r svag.

Efter all denna tid...

...efter allt som vi har varit med om...

...inser jag nu att du �r min familj, Saru.

Jag k�nner detsamma...

...om dig.

Du �r den ende som k�nner mig.

Du ersatte min syster p� Kaminar.

Siranna.

Kniven var hennes.

Jag l�mnade henne utan att ta farv�l.

Lova mig,

oavsett hur skr�mmande eller sm�rtsamt det m� vara, lova mig

att du reparerar ditt f�rh�llande med Spock.

Om du och jag kunde knyta an, kan du g�ra detsamma med honom.

Sn�lla?

Jag lovar.

Farv�l.

Jag �lskar dig, Saru.

Michael, vad �r det?

Jag r�rde dem knappt.

De f�ll ut av sig sj�lva.

Jag f�rst�r inte.

Jag borde vara...

Dina vitaltecken �r normala igen. Hur m�r du?

Jag har aldrig k�nt n�got liknande.

R�dsla har alltid varit mitt livs riktlinje.

Men nu...

...�r den borta.

Och jag k�nner... styrka.

Min egen styrka.

Du kan anse dig vara redo f�r tj�nstg�ring.

Trots att jag talar 94 spr�k,

finns det tillf�llen d� orden inte r�cker till.

Rapporter kommer in fr�n vetenskapsteamen.

Sf�ren gav oss inte bara sitt spr�k.

Vi har f�tt allt den har sett och upplevt de senaste 100000 �ren.

Dess arv.

Och ditt arv har ett nytt kapitel.

Som �r nytt och besv�rande.

Kelpiernas liv har alltid kretsat kring d�den och den roll Ba'ul spelade.

Mitt folk kallar det Den stora balansen.

Det �r sanningen vi r�ttar oss efter.

- Men du motbevisade den. - Precis.

Och du fr�gade varf�r jag inte kunde �ka hem.

Det �r f�r att jag lovade kapten Georgiou att uppr�tth�lla generalorder ett,

att inte l�gga mig i min arts �de.

Men nu, med vetskapen om att vad mitt folk har accepterat som sanningen

�r en l�gn...

Vad inneb�r det f�r oss?

F�r min art? F�r min planet?

Kriget mellan de kvart�ra stj�rnsystemen

och Roquar'ri-imperiet varade ett sol...

- Fr�n sf�ren? - Datorns �vers�ttning.

Det �r som v�r galax D�dahavsrullar.

Forskare kommer att studera detta i �rhundraden.

Tack vare dig och Saru.

- Hoppas det var v�rt kostnaden. - Kostade oss ingenting.

Jag gick igenom sf�rens sensorarkiv

och hittade det sista den s�g. Spocks skyttel.

Jag sp�rade den bortom v�rt omf�ng.

Conn, Burnham skickar koordinater f�r Spocks skyttel.

- Ange kurs och spara inte p� krutet. - Ja, sir.

Fr�n och med nu

ska jag se till att du inte beh�ver bli inblandad i vad som h�nder din bror.

Tack, kapten, men jag har �ngrat mig.

Jag kan inte �verge honom.

Oavsett mina misstag, m�ste min bror veta att jag alltid �r d�r f�r honom.

Oavsett vad.

Vi m�ste st�nga d�rren till n�tverket f�r evigt.

G�r bara de sista ber�kningarna.

Hej. Hall�? Hej. Det �r jag!

S�g ni det d�r?

- Vad? - May.

Hon var d�r, sen f�rsvann hon.

Din hallucinogen kanske �nnu klingar av.

Nej, jag sv�r.

Det �r naturligt att vara paranoid i ditt tillst�nd.

N�got st�mmer inte.

Hall�?

Tilly! Hall�?

Wow, har du alltid varit en �verl�gsen varelse?

Hall�?

F�r...

�vertonerna i din aura...

Jag t�nkte exakt samma sak om din aura.

Vad har du f�r damm p� ansiktet?

Det �r p� ditt med.

- Det smakar... - Psilocybin?

Psilocybin.

Den drogade oss.

Sl� mig j�tteh�rt.

- Varf�r gjorde jag s�? - F�r jag m�ste hitta f�rbandsl�dan.

Vi beh�ver en spruta impedrizin var, s� vi kan komma ner.

Nu m�ste Tilly f� en.

V�nta, var �r hon?

Tilly?

V�nta.

Herregud, den tog henne. Nej, nej!

Tilly?

Nej!

Undertexter: Tomas Lundholm