Original subtitles

Det är nåt lurt med den familjen.

Kolla upp Mi Mis man och restaurangen.

Nej!

–Vad har vi här? –Pilsnerkorv.

–Är det scoutledaren? –Haqvin? Han är konstig.

–Hur går det med ryssjävlarna? –Det går bra.

Vi slår till på onsdag kväll kl. 10.

Med Bäckström borta ligger hela avdelningen öppen.

Du vill att jag ska sätta dit honom?

Jag hittade en mördad tjej i skogen en gång.

Till Sally.

–Är du gift? –Nej. Man vill träffa den rätte.

Har det hänt nåt?

Det var inte hon som dog här. Det var inte Jaidee!

–Okej, alla är i position. –Så. Boris Borovsky.

Har kört in sin bil via södra infarten.

Förhoppningsvis med tsaren Ivan Vasiljevitj, vårt huvudmål.

Ursäkta, ursäkta mig. Polis. Jag måste tyvärr ta den här.

Jag ska iväg på ett jävligt viktigt jobb. Tack.

Plattan i botten, det är brådis.

–Nu kör vi. –Ja.

Vi väntar väl in Bäckström?

Det ser lite tjockt ut här, kör via Solna.

–Ja, det kan vi göra. –Annars hade du fått göra det ändå.

–Okej, vi måste köra nu. –Ge honom några minuter.

Du sa ju själv att han absolut ville vara med. Eller hur?

Ursäkta. Hoppsan.

Jag kan ta en sexa renat, tack.

Skulle inte du jobba? Va?

Vill du att vi ska sumpa det här? Annars måste vi köra nu.

Jag är så redo som man kan bli.

Ska vi?

Yes? Bra.

Då kör vi!

–Rum klart. –Rum klart.

–Rum klart. –På tolvan sen när ni är klara.

Övervåningen säkrad.

–Polis! –Polis!

Rum klart!

Tänd!

Vi behöver ljus!

Det är bara GPS:en här.

–Och en radio som pratar. –Piss!

–Ja, rum klart. –Det är uppfattat.

De har blåst oss, Toivonen.

GPS–jäveln.

Voi perkele...

Vi måste sluta ses så här. Min älskarinna börjar fatta misstankar.

Jag hittar inget. Hans kollegor är inte att räkna med heller.

Jag behöver hjälp, nåt konkret.

–Nudeln. –Nudeln?

Nudeln Severin. Han hatar Bäckström.

De var partners förut, sen kom fru Severin emellan.

Vad fan ser de i honom?

Det går ett rykte om att Bäckström stal konst från en brottsplats–

–och att Severin såg det hela men har av nån anledning hållit tyst.

–Varför? Om han hatar honom. –Det blir din sak att ta reda på.

–Morrn, morrn. –God morgon.

Kommissarie, vad bra att du är hemma igen!

–Det gäller Dödskallen... –Det passar inte just nu.

Jag såg Haqvin på spaningstavlan bredvid Bullens pilsnerkorv och...

Det är jättebra. Men det funkar inte just nu, Edvin.

–Okej... –Okej.

Nej, men vafan... Kom förbi stationen lite senare i dag–

–så kör vi ett spaningsmöte, bara du och jag.

–Ja. Hej då. –Hej då.

Vem är Sally?

Är det hennes ställe?

Det är farmor och farfars sommar– stuga. Jag var där mycket som barn.

Och Sally?

Sally var grannflickan...

Varje gång jag tar på mig ett nytt fall så...

...tänker jag på den där stugan, träden, vattendraget, ängarna.

Sensommar. Ljummet i vattnet, kallt i luften.

Det finns inget mysterium som inte går att lösa.

Vad hände?

Med Sally.

Evert! Evert!

Jag vet inte det. Inte än.

Ja. Aha.

Okej, tack.

Tekniska har kollat varenda centimeter. Det är helt länsat.

Så klart, de visste att vi var på väg.

Boris kan ha upptäckt GPS:en under bilen.

Eller så såg han dig när du installerade den.

Det var en handfull människor här–

–som visste att vi skulle slå till i går kväll.

Du menar att nån har läckt härifrån? Vem då?

Jag tror han är redo för förhör.

Olsson, kommer du med mig?

–Bäckström! Välkommen tillbaka. –Tackar, tackar.

–Vi saknade dig i går kväll. –Ja, planet var lite sent.

–Fick du fram nåt där nere? –Ja, faktiskt.

Och jag ska alldeles strax berätta vad.

–Har du tatuerat dig? –Infinity. Samma som Jaidee hade.

De satte på den, Jaidees nattlinne och smycken på en annan kropp.

Vadå, vilken kropp?

De bytte ut Jaidees kropp mot en annan.

–Jaha, vem då? –Nån som var jävligt lik Jaidee.

Och som hade en infinity–tatuering?

Ja. Den ser jävligt verklig ut, men är faktiskt bara en gnuggis.

Krävs starka grejer för att bort det där.

Det kan vänta.

Det här bytet av kroppar måste ha skett innan tsunamin.

Enligt alla uppgifter var deras bungalow omöjlig att nå–

–innan Jaidee återfanns.

Så de måste ha vetat att tsunamin var på ingång.

Vilket de naturligtvis inte kunde veta.

Då menar du alltså att de, i det inferno som rådde där–

–hade sinnesnärvaro nog att inte bara hitta en död kropp–

–utan även nån som var lik Jaidee?

Och tog sig ner till en bungalow som inte gick att nå–

–och klädde kroppen i nattlinne och smycken.

–Glöm inte gnuggisen. –Men...

Ja, garva ni. Ni får det där jävla skrattet i halsen sen.

–Det var så. –Varför skulle Jaidee vilja vara död?

Därför att det är ett klassiskt bedrägerifall.

Ja, men var är pengarna i så fall?

Efter Jaidees död var Daniels ekonomi körd i botten–

–och företaget såldes för en spänn.

Det låter ju inte så klassiskt.

Nej, men jag tar in Anna, Jaidees väninna, på förhör en gång till.

Hon var ekonomiansvarig då. Nadja, försök hitta henne.

Nej, Nadja. Vänta med det.

Vi ska höra en möjlig gärningsman nu.

Här händer det grejer när man är borta. Vem?

Gerhard Rönndahl. Mi Mis man.

Ja, ja. Vad fan väntar vi på?

Vad tror ni att jag har gjort?

Vi vet att du försökte spola ner din bokföring.

Men det är ju inte riktigt allt.

Eller hur?

–Kaffe? –Va?

Vill du ha kaffe? Du verkar behöva lite.

Ja, tack. Kaffe.

–Slå dig ner. –Tack.

–Svart? –Visst, det blir bra.

–Så där. –Tack.

–Dumt det där med bokföringen. –Ja, det var inte så smart.

De är lite trögspolade, de där boksluten.

Men jag vill inte förlora Mi Mi.

Restaurangen Mi Mi, förmodar jag.

Om du fattade vad jag har slitit för att få den att gå runt.

Och Mi Mi, hon var ju... Hon var ju skitvacker.

Och så sa hon att hon var en bra kock också.

Och sen när vi hade flyttat till Sverige och startat Mi Mi, så...

Nej, du vet. Hennes kyckling smakade skosula.

–Fy fan. –Så, en dag så var hon borta...

...med alla värdefulla apparater. Med lönekassan...

–Och då såg du rött? –Nej.

Men Naphraporn, städerskan som Arbetsförmedlingen skickade–

–hon sa att hon kunde laga mat.

–Och det kunde hon? –Om hon kunde laga mat?

Alltså, hon lagade så jävla bra mat.

Men Mi Mi står ju som delägare fortfarande.

Okej, det är därför du vill få henne dödförklarad.

Ja. Så Naphraporn och jag kan ta över helt och hållet.

Nu kommer ju det inte att inträffa om hon får bestämma.

På ditt kontoutdrag syns att du har skickat pengar till Mi Mis familj.

–För att få dem att hålla tyst? –Om vadå?

Åklagaren här tror att du har mördat Mi Mi.

Hur skulle jag kunna göra det?

Ja, det är ju det vi vill att du ska klämma ur dig nu.

Men annars så får ni väl sätta på de där handfängslen igen–

–och gå ner i cellen.

Halloj!

Hon bor i Danmark!

Hon bor där med sin nya man, och så har hon en korvkiosk.

Men vafan...

Mi Mi Rönndahl, numera Åse Johansen.

Driver en korvkiosk utanför Tivoli.

Så då är Gerhard inte vår mördare.

Nej, men han mutade familjen för att få dem att påstå att hon var död.

Vet du var den där Anna håller hus?

–Jag jobbar på det. –Ring mig så fort du hör nåt.

Hej, jag har inte tid med dig. Jag har ett viktigt möte.

–Med rikspolischefen? –Med TV.

I Frihamnen och jag är redan sen.

–Precis som till tillslaget i går. –Mitt plan...

–Landade i tid. –Ja, men...

Okej, jag erkänner. Jag var jetlaggad.

Nu ser du ut att vara på gott humör.

Men det är väl för att jag och Toivonen misslyckades.

–Varför skulle det glädja mig? –Du kritiserar ju utredningen.

Därför att ni fortfarande inte har gripit nån.

Varför var du då inte på plats i går?

–Jag hade viktigare saker för mig. –Som vadå?

Det tycker jag nog inte att du har med att göra.

Vad säger du, ska vi dra och tröstäta på det nya indiska stället?

Jag har en grej jag måste fixa.

Boris.

Hej.

–Hwass. –Hej, Jessica Törnfelt på NFC.

Jag ringer angående det här DNA–ärendet, 49867.

–Ja, vad blev resultatet? –Samma som förra gången.

–Jaidee Johnson. –Är ni helt säkra på det nu?

Vi gör ju inte fel på samma test två gånger i rad.

Du ska ha resultatet på mejl nu. Ska nån mer ska ha det?

–Nej, tack. Det räcker med mig. –Okej, tack hej.

Hej.

Hallå, Ankan. Fickringer du, eller?

–Hur gick mötet på TV–huset? –Jo, men det gick bra.

–Jag har precis kommit ut därifrån. –Okej.

–Vart ska du nu, då? –Nadja ringde.

Hon har ordnat ett möte med den här Anna...

Vill du ha skjuts? Jag råkar vara precis i närheten.

–Jaha, är du? –Ja, om du är i Frihamnen, vill säga.

–Ja, ja, för fan. –Okej, då kommer jag och hämtar dig.

Det behövs inte. Jag hoppar precis in i min taxibil här nu.

Hej.

–Hallå? –Kan du få loss ett spaningsteam?

–Javisst, vad har hänt? –Jag har visuell på Boris.

Jag förstår inte. Hur fick de ner kroppen i bungalowen?

Hur får vi försöka lista ut sen, nu ska vi först försöka komma på varför.

Här.

Kan du beskriva deras affärsidé?

Ja, enkel. De köpte mark billigt från thailändare–

–och sålde dyrt till västerlänningar. Jaidees pappa var militärhöjdare–

–så hon kunde ta vissa genvägar genom honom.

–Militären styr ju det mesta där. –Ändå gick affärerna dåligt.

Nej.

När Daniel sålde företaget 2006 så fick han en krona.

Ja, men det var efter min tid.

Och jag vet att de hade lite problem med likviditeten just när Jaidee dog.

Ja, de hade chansen att köpa en fantastisk strandmark–

–för fyra miljoner kronor. Planen var att sälja vidare den–

–till ett engelskt hotellbolag för 24 miljoner kronor.

Och som jag förstått det lyckades Daniel få fram pengarna till slut.

Hur då?

Kanske genom Jaidees livförsäkring...

Ja, men då hade jag i alla fall slutat.

–Varför det? –Jag fick ett annat jobb.

–Hur var Daniel som chef? –Bra.

Men inte riktigt som Jaidee?

Du gillade henne.

Men hur nära var ni egentligen?

2004, när ni firade jul, så bodde du upp i hotellkomplexet–

–långt ifrån deras fina strandbungalow.

Ja, men vi gjorde massor med saker ihop.

Men inte så mycket på nätterna.

De var på Golden Flamingo och fiskade.

–Du fick inte vara med. –Nej, nu måste jag...

Du måste ingenting. Vi kan fortsätta det här samtalet nere på station.

Ja...

Ingen vill väl vara det tredje hjulet.

Eller det fjärde snarare.

De letade efter en viss typ.

Och hon skulle vara lång, mörk och asiatisk.

–Inte en siffra rätt. –Nej.

Hej. Jaha... Har du tappat nåt?

–Jag söker Severin. –Okej.

–Du har besök här. –Ja...

–Kan vi prata ostört? –Ja, det är bara vi här.

–Ska jag gå, eller? –Ja...

Jag tar kaffe, då.

Bäckström.

För två år sen såg du hur han stal en tavla från en brottsplats.

Nej, det där vet jag ingenting om.

Varför skyddar du en kollega som han?

Jag har...

Alltså, Bäckström...

Jag har försökt...

Titta. Titta hur det gick.

Jag kan fixa ett kontor med utsikt över hela stan till dig.

Om du följer med till internutredningen...

Nej, sluta. Innan du hamnar här du också.

Är du en riktig polis, eller?

Då följer du med och berättar vad du vet.

Annars kastar jag ut dig på gatan innan dan är slut.

Visst. Jag lever hellre i en sko– kartong än bråkar med Bäckström.

Nu förstår jag varför de kallar dig Nudeln.

Jag heter Severin! Sven Otto Hilding Severin!

Bra, du kan ju bita ifrån.

Du har dan på dig.

Toivonen. Toivonen!

Ja, hej. Jag hörde att ni hade satt span på Boris igen.

–Bra jobbat. –Jag tror jag vet vem läckan är.

De hade alltså 24 miljoner skäl att fingera Jaidees död.

–Har ni kunnat spåra pengarna? –Nej, så klart inte.

De har ju skött det smart, så de har klarat sig hittills.

Daniel sålde företaget för att gömma affären–

–och har nog skött allt via bulvaner eller skalbolag.

De måste ha haft nån jävel som hjälpt dem–

–för att sköta transaktioner och gömma pengarna i nåt skatteparadis.

–Vem då? –Nån jävel, sa jag ju.

Men om Jaidee verkligen dog i tsunamin–

–så kan Daniel fortfarande ha fått pengarna från försäkringen.

Inget av det du säger motbevisar DNA–testet från Thailand.

Vi behöver få det nya svaret från NFC.

Ja, ja. Jag har legat på, men det är semestertider nu, som du sa.

Jag ber dem skynda sig.

Okej, jag hörde var du sa, Olzzon.

Nu är det så här att jag tror att jag vet hur de bytte kroppen.

Vi har fått fram lite nya pikanta uppgifter.

Jaidee hade nämligen för vana att bjuda hem folk till sovrummet.

Och hon föredrog, nu citerar jag en väninna:

"Långa, mörka, asiatiska kvinnor."

–Vadå, har du fått svar? –Va? Nej.

Men vi skulle för fan behöva få fram det där DNA–svaret–

–så vi kan slå fast att svenska tsunamipolisen har klantat sig.

Då har vi vårt genombrott.

Ja du, Bäckström. Jag håller med dig för en gångs skull.

–Bäckström, kommer du med här? –Nej, verkligen inte.

–Jag har nånting att meddela. –Ja, meddela på då.

Du är suspenderad med omedelbar verkan.

Vafan... Gäller det Thailandsresan?

I samband med de fackliga förhandlingarna förklarar jag allt.

Utan Thailandsresan hade jag inte gjort det här genombrottet.

–Jag går inte in på orsakerna. –Skönt, då slipper jag bry mig.

–Gör det inte värre. –Jag är ju på väg att lösa fallet.

Gå frivilligt eller så kallar jag på uniformerad polis.

Nu... Jaha... Ja, gör det. Gör det.

–Du ger mig inget val. –Lycka till!

Du hittar inte en jävel i det här huset som släpar ut mig!

Allvarligt, ni behöver inte gå ut så här.

–Det är bara förnedrande för alla. –Som man bäddar får man ligga.

För fan, släpp. Det här är löjligt.

–Försvinn. –Som man bäddar får man ligga.

Jag är snart tillbaks. Då hamnar du i cykelkällaren, jävla rövhål.

Hallå! Vad gör du här?

Jag ska träffa kommissarien.

–Bäckström är tagen ur tjänst. –Är han sjuk?

–Han är suspenderad. Det betyder... –Jag vet vad det betyder.

Då vet du att det är när en polis misstänks ha begått grova fel.

–Det skulle kommissarien aldrig göra. –Jag är ledsen, Edvin.

Men hur går det med Dödskallemysteriet nu, då?

Jag skulle prata med honom om Haqvin och Bullens pilsnerkorv.

–Vad är det nu han har lurat i dig? –Inget.

Haqvin gömde konservburken på samma ställe som dödskallen.

Det måste vara han! Ta in honom på förhör och gör husrannsakan i stugan.

Edvin, det här är en mordutredning. Det är inget som barn ska...

Du, det är sommar, du har sommarlov.

Du borde väl bada, spela fotboll och bara ha kul?

Inte hänga på en dassig polisstation. Eller hur?

Okej.

–Okej. –Okej. Hej då.

Du kan försöka se det så här: Det är sommar.

Du har precis fått betald semester. Du kan göra vad du vill.

Jag tänker i alla fall åka ut till havsbadet, ta en tidig middag–

–och kanske promenera längs stranden. Låter inte det som nåt?

Nämen, för fan! Verkligen inte!

Om tillfället dök upp, om du fick chansen–

–att inte längre vara kommissarie Evert Bäckström–

–vem skulle du vilja vara då?

Jag vet, det är en hisnande tanke. Men tänk på det.

Även du kan bli en ny människa.

Buss 312 mot Adelsö/Ekerö avgår från plattform 4.

Tackar.

Tack.

Men den här utsikten kan man inte se sig mätt på.

Nej, verkligen inte.

–Jag menar havet. –Jaha. Jaså, det?

Du sa nånting om att jag skulle kunna bli...en annan människa.

Ja, men du skulle ju aldrig sluta vara du.

Så hoppet är ute för min del?

Nej, men du har alltid varit en liten mästerdetektiv.

Det har du varit ända sen det där hände med Sally.

–Om det är okej att prata om det. –Det är okej. Det var länge sen.

När jag är tillsammans med dig, så är du inte bara polis.

Du kanske kan bli nåt mer. Med mig.

Ja... Det är klart det vore skönt att slippa ligga och räkna lik–

–i stället för får när man försöker somna.

Är det sånt du tänker på?

–Tänker du på det nu? –Nej.

–Vad tänker du på, då? –Nu tänker jag på havet.

Och dig.

–Hur skulle du göra? –Hur menar du?

Om du inte bara skulle vara Tina Bonde, Sveriges bästa PR–kvinna.

–Det har jag faktiskt inte tänkt på. –Men tänk nu, då.

Jag kan drömma om... Det här får du inte säga till nån.

Jag älskar mina klienter.

Men vilka jävla självupptagna barnungar de är.

Nej, jag skulle vilja slippa alla människor.

–Vi kanske ska rymma? –Är det inte det vi har gjort?

Jag menar rymma på riktigt. Till Hawaii eller nåt.

Nej, rymma... Det går inte. Tro mig.

Varför inte? Har du försökt?

Det är från Thailand, jag måste ta det.

–Hej, min vän. –Bäckström, min gode vän.

Jag har ett spår om Golden Flamingo.

Barchefen på Flamingo 2004 minns kvällen innan tsunamin.

En av barflickorna, Jada Jing, lämnade baren–

–med en vit man och hans asiatiska fru.

Som Daniel och Jaidee.

Han kommer ihåg det för barflickan aldrig kom tillbaka.

Jada Jing?

Ja, du borde ha en bild på henne i mobilen nu.

Hur går det?

Vi får skippa efterrätten. Jag vet nog hur det har gått till nu.

Ville inte du slippa tänka på alla mordgåtor?

Ja, men just därför måste jag lösa dem. Så jag slipper tänka på dem.

Har du ström i kärran så vi klarar oss till NFC?

För nu ska vi fan gå till botten med det här.

Hörru! Stanna!

Stanna!

Stanna, säger jag!

Som jag sa så börjar alla gå hem nu...

Som jag sa är det jävligt viktigt.

Det gäller tsunamin 2004 och mörkläggningen av ett mord.

–Jag kanske kan hjälpa dig. Hej. –Hej, hej. Tjenare.

Evert Bäckström. Du känner säkert igen mig från TV, "Spaning".

Jag har ingen TV.

Men jag har skrivit en avhandling om DNA–identifikationerna då.

–Mamma, vi skulle ju gå hem nu. –Vem är det du tittar på?

Det är min kompis Keyo. Ska jag berätta om när jag träffade henne?

Vi kanske kan gå upp då.

Enligt den svenska tsunamipolisen så omkom Jaidee Kunchai Johnson–

–i tsunamin. Men det gjorde hon inte.

När de sitter och äter frukost–

–ligger en annan kvinna kvar i deras bungalow och sover.

Hon ser ut som Jaidee, har hennes kläder och samma tatuering.

Åh, jävlar...

De överlevde alltså tsunamin–

–och insåg att nu har vi världens möjlighet–

–att blåsa försäkringsbolaget på 3,8 miljoner.

En portier identifierade sedan liket som Jaidee.

Men här står det att Jaidees mamma Ratchanee också har intygat det.

Och hur lyckades de undkomma den svenska tsunamipolisen?

Fråga inte mig. Det är du som har gjort en avhandling i ämnet.

Allt jag vet är att man topsade alla svenskar–

–och sen jämförde med säkrat DNA hemifrån.

Men i Jaidees fall så finns inget sånt.

Det fanns ju kroppar man inte kunde ta nåt DNA ifrån.

Som låg i vatten för länge och löste upp sig.

–Jada Jing låg bara i ett dygn. –I saltvatten, ja.

Så då får du inte nåt saliv.

Och håret är påverkat. Men det finns ju andra kroppsprover man kan ta.

Benmärg, dra loss en tand...

–Men det gjorde man inte här? –Nej...

–Något fick dem att inte göra det. –Något eller någon.

Okej, nu kommer de.

Nej.

–Snälla, frun. Vi måste. –Nej.

Snälla, fem minuter åtminstone. Fem.

–Nej, nej, nej. Nej. –Men ni vet att vi måste.

Vänta, vänta.

Jag är jätteledsen, men vi måste få göra vårt jobb.

–Jag har... –Vad är det här?

Titta, jag... Ja, men du ser. Det finns ju hårstrån på det.

–Ta den. Ta hela. –Okej.

–Okej? –Jag ska se om det ger nåt.

Mamman skulle med sin makt som gammal officersänka–

–kunna få dem att gå förbi protokollet.

Och det skulle i så fall inte vara första gången.

Jag vet att du har sjukt mycket att göra–

–men jag vill gärna ha svar på DNA–provet–

–så vi får bekräftat att det är Jaidees skalle vi har hittat.

Det skickade jag i dag. Till er utredningsledare.

–Vad heter hon? –Hon heter Hwass...

Det är Edvin. – Hallå, Edvin.

–En bil förföljer mig! –Varför skulle nån förfölja dig?

Jag har gjort inbrott!

Sa du inbrott?

–Vad händer? –Prata lite tydligare. Jag hör inte.

–Jag vet inte vad jag ska göra! –Var är du nånstans?

Nu kommer de!

Vilka kommer?

Fan!

Edvin? Hallå?

Text: Pablo Diaz Bernal www.sdimedia.com