Original subtitles

Det krävs mycket för att förvåna mig.

Bravo. Du har lyckats.

Du handskas ju så lättvindigt med mina känslor,

så jag måste ha rätt att fråga:

hur länge har du vetat att du inte tänkte gifta dig med mig?

Det här är lika förvirrande för mig.

Knappast.

Jag tycker så mycket om dig.

Men inte lika mycket som en viss person?

Ansåg hon att ni hade en tyst överenskommelse?

Grät hon och bönade och bad?

Förlåt, Winnie.

Jag ville inte göra dig ledsen.

Jag blir bara så...

Du pratade ju med min far häromdan, och...

Gud, mamma var så säker. Hon har redan bokat tid med pastorn.

Och Paris-lägenheten ska få ny inredning.

Allt det här är så förödmjukande.

Varför gav du mig falska förhoppningar? Kan du svara på det?

Man vet inte en sak förrän man vet den. Inte en minut innan.

Så fort jag var säker på mina känslor, kom jag hit för att meddela dig.

Vore det inte värre om jag insett detta om en vecka?

Eller ett år?

Jaha...

När blir det bröllop, då?

Jag tänker inte gifta mig.

Det var det värsta.

Nu är jag ännu mer förvirrad än förut.

- Hon har inga känslor för mig. - Obesvarat?

Blir jag lämnad för en obesvarad kärlek?

Och du nöjer dig ändå inte med med mig? Min Gud.

Nöja mig med dig?

Winnie, du är enastående.

Du är värd nån som inte bara nöjer sig med dig.

Tro inte ett ögonblick att du är värd nåt mindre

än en kärleksfull make som du verkligen kan lita på.

Lova att du inte berättar om det här förrän jag har ordnat mina affärer.

Det är många som väntar sig vår förlovning.

Jag reser utomlands för att slippa allt prat

när det kommer ut. Kan du ge mig två veckor?

Lovar du?

Ja.

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

EN PERFEKT KYRKOGÅRD AV BEGRAVT HOPP

SVÄR DU ATT VARA MIN BÄSTA VÄN FÖR ALLTID?

MAN BEHÖVER STORA ORD FÖR ATT UTTRYCKA STORA IDÉER

FÖR ATT SOVA I ETT TRÄD I MÅNSKENET

Hur gick det, tror du?

- Jag vill inte gå där utan dig. - Jag längtar härifrån.

Har nån en papperspåse?

Jag kom nog inte in.

Om jag blev godkänd, tar du emot mig om jag svimmar?

Det gör du.

Kommer in, menar jag.

Queens-studenter, jag har era provresultat här.

Jag är stolt över hur hårt alla har arbetat

och hur bra ni skötte er. Avonlea kan vara stolt över er.

Och nu...

Varsågoda.

Herregud!

Diana kom in.

- Diana, du kom in! - Jag kom in.

Gilbert och Anne på delad förstaplats.

Med det betyget säger jag au revoir, för PEI: s grädda ska till Paris.

Grattis.

- Tack. - Är det nåt annat du vill säga?

Vill säga... till mig?

Jag...

Grattis.

Allihop.

Det är med ett tungt men stolt hjärta som jag säger en sista gång:

Slut för idag.

- Ni var en underbar lärare. - Potatis-glödlamporna var bäst.

Får jag hälsa på er innan jag åker till Queens?

Jag hade tänkt bjuda dig.

Anne!

Anne! Anne!

Miss Stacy, kan vi prata?

- I förtroende? - Självklart.

Jag kan inte förklara just nu,

men jag ska inte gå på Sorbonne.

Med det här betyget kommer jag väl in i Toronto?

Det är väldigt sent att söka.

Men om ni kunde...

- ...skriva till er vän? - Emily? Ja visst, så gärna.

- Det och mitt betyg räcker nog. - Jag ska genast skicka ett telegram.

Gilbert hade inget att säga. Han nämnde inte min lapp.

- Förvånande. Jag trodde att han var... - Anständig? Snäll? Trevlig? Tydligen inte.

Men nu har jag mitt svar

och jag är fri.

Och vet du vad? Vi ska bli rumskompisar.

- Hoppas jag. - Det ska vi!

Vilken dröm. En perfekt avslutning på det här kapitlet i våra liv.

Besläktade själar arm i arm på väg mot framtiden.

Kan jag ge mina föräldrar en trolldryck

- så de låter mig gå? - Om jag vore Puck kunde jag förtrolla dem.

"Läkdomskraft jag åt dina ögon fick."

När de vaknar inser de sina misstag.

Åh. Vi behöver en ny.

Sju dagar tills vi breder ut vingarna och svävar.

Sju dagar tills vi breder ut vingarna och svävar.

Ska jag inte följa med?

Skriken kommer höras ända till ditt hus.

De älskar dig. De nekar dig inte det du verkligen vill.

Lycka till. Och kom ihåg att det är din framtid, inte deras.

Det är inte din framtid, det är vår!

Hade jag en son, vore det annorlunda men det har vi inte.

Så det är din skyldighet att göra ett gott parti.

Svekfulla barn!

Hur kunde du?

Hur kunde du vara så självisk?

Kära nån, kära nån.

Se vad du gör mot din mor!

Varför betyder det inget vad jag vill?

Nu räcker det.

Du har bara en uppgift i ditt liv, och du ska uppfylla den.

Du ska slutföra den!

Sen kan du förhandla med din man om vad du vill göra.

Bra gjort. Flickan är en skatt.

Det är så mycket att göra innan du reser, men vi kan ju börja.

Rachel ska ge dig en koffert att packa i, och nästa vecka ska vi beställa kängor,

och köpa hattar, blusar, kjolar och din första korsett.

Jag hade hoppats att korsetter skulle bli omoderna det nya året 1900.

De är så obekväma.

Vad vet du om det, du har ju aldrig haft nån på dig?

Jag föreställer mig det.

Men den kanske är bra för att hålla fjärilarna på plats.

Flyttningen. College. Det stora okända.

Det är hemskt att lämna Grönkulla.

Jag älskar det så.

Hur ska jag kunna trivas nån annanstans?

Jerry, vi vill att du ska flytta hit.

- Vad? - Vi behöver mer hjälp när Anne är borta.

Jag är inte död, jag går bara på college.

Anne kanske inte ens kommer tillbaka.

Hon tar examen och får ett yrke.

Vi måste prata om framtiden.

- Jag vet inte vad jag ska säga. - Ska du ersätta mig?

Det är ett praktiskt beslut.

Det är förnuftigt.

Tänk på saken.

Då får ni ju en pojke till slut.

De här fina fruktträden har verkligen tagit sig.

De behövde bara pysslas om.

Får jag visa en sak?

Ser du det här? Om några dagar kan vi skörda dem.

Du är så duktig.

Jag är stolt över dig.

Ska man inte få säga sin mening här?

Hallå!

Hallå?

Hallå?

Kära Anne, eftersom vi skiljs åt,

kanske för alltid,

måste jag få lätta mitt hjärta.

Du är föremålet för min innerliga tillgivenhet.

ANNE

Det är bara du som har nyckeln till mitt hjärta.

Bli inte orolig. Jag väntar mig inget positivt svar,

men jag känner att jag inte borde hemlighålla mina känslor.

Jag är inte förlovad, och tänker inte bli det

om det inte...

...är med dig, Anne, min Anne med ett E.

Det har alltid varit och kommer alltid att vara du.

Med kärlek, Gilbert.

P.S. Tack för pennan. Och lycka till på Queens.

Det kunde jag ha hämtat själv.

Jag vet, men jag...

- Behöver du hjälp att mjölka? - Nej.

Det är bara en nu.

- Jag sålde Pride till Andrews. - Sålde?

- När? Varför? - Praktiskt beslut.

Vi behöver inte lika mycket mjölk när du är borta.

Men jag fick inte säga farväl.

Prejudice är kvar.

Visste du det här?

- Matthew anpassar saker. - Ja! Det blir som om jag aldrig funnits!

ANNE

Verkligen, Gilbert?

Kunde du inte ens se mig i ögonen? Världsklass.

Tänk om...? Åh.

Skiljas åt.

Inte, hjärta.

Queens, förlovad.

Älskar inte...

Orolig. Inte, ensam, för evigt.

Diana, vilar du? Jag har senaste nytt.

Glöm kvällen vid ruinerna. Gilbert älskar inte mig.

Och han skrev ett brev med min egen penna för att meddela det.

Diana?

Vad har hänt?

Jag kan inte flyga.

Vad säger du? Du låter...

Har du feber? Diana? Svara.

Jag är inte viktig.

Jag kan inte flyga.

Förbjöd de dig att börja på Queens?

Stackars Diana.

De har vingklippt dig.

Vad tyst du är idag.

Det är tråkigt att du måste åka utan Diana,

men din framtid är ändå ljus.

Var det inte kul att köpa saker för äventyret?

Vill du prova den här?

Fatta mod, kära vän, allt är inte förlorat.

Det här blir ett spännande nytt kapitel i ditt liv.

- Det finns ingen tvekan om det. - Jag vill vara lycklig.

Men jag kan inte.

Diana är i förtvivlans djup och jag är så orolig för henne,

Gilbert gifter sig med sin drömflicka och det är inte jag.

- Och Matthew... - Det är ingen fara med Matthew.

Nej. Han har redan fullt upp med livet utan mig.

Så.

Den sitter bra på dig.

Stora damen. Ska vi prova klänningen som jag har sytt?

Tänk så mycket roligt du kommer att få vara med om i den.

Jag vill inte resa.

Jag vill sköta min sysslor och sitta framför brasan som en familj.

Jag vill att allt ska vara som förut.

Jag har räknat tunnorna inför skörden imorgon.

De räcker nog.

Bash?

Bash?

Jag löste ut den från pantbanken.

Jag skäms och ångrar mig fruktansvärt.

Förlåt att jag gjorde er båda illa.

Be inte mig om ursäkt. Den du borde be om förlåtelse är död.

Efter att vi träffades,

har jag varit nykter,

- och försökt bättra mig. - Du är inte välkommen här.

Jag svär på att jag är förändrad.

Jag vill vara Delphines bror.

Elijah.

Tack för att du återlämnade fars medalj, men var snäll och gå.

Du hade chansen. Många chanser! Du är inte välkommen här!

Får jag besöka Mary innan jag går?

För din mors skull, får du besöka henne.

Och du får sova i ladan inatt.

Men sen vill jag aldrig se dig mer.

Förlåt mig, mamma.

Förlåt mig.

Förlåt.

Jag förstår din oro, Eliza.

De är i den åldern.

De prövar gränser och säger emot.

Olydiga och lögnaktiga.

Det har varit ett stormigt år för oss båda.

Ja.

Ni fick utstå allt det där härkomst-tjatet.

Så respektlöst efter alla era omsorger. Precis som min Diana.

Det kändes lite så för mig också.

Och jag var så rädd för förändringar.

Jag lärde mig den hårda vägen att ju mer jag försökte hindra henne,

desto mindre betydde jag.

Genom att förneka hennes mogna behov

riskerade jag att förlora henne.

Tack.

Sa jag verkligen så? Vilken otrolig dag.

BESLÄKTADE SJÄLAR

Ser du fram emot Queens?

Det borde jag.

Åh, miss Stacy, tänk om jag aldrig blir lycklig.

Strävan efter evig lycka.

Det är helt orimligt att förvänta sig att vara glad hela tiden.

Det är helt enkelt inte realistiskt.

Man kan inte uppleva glädje om man aldrig har upplevt sorg.

De som kan nå de högsta höjderna kan också störtas i djupet.

- Det är en balans. - Det är det som är det fina.

Det ska jag komma ihåg.

Åh. Jag glömde nästan.

Det här är min adress i Charlottetown. Jag hoppas att ni skriver till mig.

Ser du?

Jag är ledsen över att säga adjö,

men ändå glad att jag känner dig.

Hej. Jag igen. Har det kommit nåt?

Åh!

Oj! Kära nån!

Jag fick brev från mrs Thomas, som hade Anne först. En besvikelse.

Hon tror att hon kan ha några saker från Shirley-huset,

men hon verkade lite virrig.

Varför sitter du där som en sten?

Hoppas du begrundar din okänslighet mot vårt barn.

- Min vadå? - Dina praktiska beslut och allt.

Hon tror att du inte bryr dig.

Jag råder dig att skärpa dig. Förklara dig.

Nej, men.

Jag vet att du önskar det bästa för Anne.

Och att du tänker på hur tomt det blir utan henne,

men Anne vet inte det.

Hon är sårad och förvirrad.

- Hon vill att du saknar henne. - Jag vill inte att hon oroar sig.

Jag vill att hon börjar leva sitt eget självständiga liv och...

Du får prata med henne.

- Tala om för henne hur du känner. - Anne?

Ja, och gör det snart. Annars förlorar du henne två gånger.

Vi ses snart, kära Snödrottning.

Anne.

Vi ska hämta kofferten.

Välkomna, studenter. Jag är mrs Blackmore.

Det är ett nöje att välkomna er till mitt hem.

Hoppas ni ska trivas lika bra som jag och ha en fin tid här.

Lily hjälper er,

men eftersom hon är dövstum, kan ni inte ringa.

Hej och välkomna till Blackmore.

Och ja, Lily kan läsa på läpparna.

Ni ska komma i tid till måltiderna,

och ni får inte vara ute på kvällen.

Seriösa studenter som ni skulle förstås aldrig drömma om

att göra mig besviken eller bryta mot reglerna.

Vi ska ha så kul här.

Och nu utan vidare omsvep, välkomna in.

Nej. Spring inte.

Tack.

- Åh! - Det är så vackert!

- Ska vi dela rum, Anne? - Jag lovade ju att inte snarka.

Mrs Blackmores ansikte ser ut att ha blivit manglat.

Mang! Jag döper henne till Mang!

Har ni sett husreglerna?

"Ingen får vara ute efter nio, ljuset släcks tio.

Herrbesök får bara tas emot i salongen på lördagar mellan två och fyra."

Miss Cuthbert!

Miss Cuthbert!

Det är ett brev till Anne.

- Ända från Skottland. - Milde tid!

Undrar vad det står.

Gilbert! Gilbert!

Du kom in! På UT!

Ja!

Välsigne dig, mamma. För att du älskade mig villkorslöst.

Jag lovar att göra dig stolt.

Min son,

du och jag har bråkat om hårda hjärtan

och barnuppfostran. Men jag undrar om...

Det finns alltid sånt man inte vet.

Elijah.

Jag har ett villkor om du ska stanna.

Du måste lära känna din syster

och uppfostra henne kärleksfullt som din mamma uppfostrade dig.

- Vi måste genast ge henne det. - Men om det är nåt tråkigt?

- Vi stöttar henne.. - Hon åkte ju nyss.

- Jag vill inte vara till besvär. - Dumheter.

Ta dig samman. Vi åker i morgon.

Jerry kan meddela Josephine Barry.

Josephine Barry? Varför det?

Anne behöver ha nån vän där när hon läser brevet.

- Är det rätt hus? - Det liknar mer ett slott.

Anne, de är här!

- Vi måste ha gått fel. - Ursäkta att vi stör.

Miss Josephine väntar på er. Kom in.

Matthew. Marilla. Så kul att se er.

Cole, du ser så pigg ut.

Välkomna, kära Cuthberts.

Matthew, visst var det evigheter sen?

Så underbart att äntligen få träffa Annes kära mamma.

Jag gjorde de här åt dig.

Som tack för ditt besvär. Jag ville inte komma tomhänt.

Vad har vi här?

Mina plommonpuffar.

Berömda plommonpuffar.

Jag placerade blommor i era rum,

- ifall ni vill övernatta. - Den är ännu finare på dig

än jag hoppades.

Marilla, vilken fin klänning du har gjort.

Jag längtar efter att öppna brevet.

Detta är ett stort ögonblick. Det känns livsavgörande.

- Vill du inte vara ifred? - Vi kan gå.

Nej.

Nej. Ni är min familj.

Vi öppnar det tillsammans.

Kyrkan har inga fler uppgifter.

Det finns inga fler släktingar och inget har hörts från mina föräldrar.

Åh, Anne, är du ledsen?

- Stackare. - Jag beklagar.

Jag lovar. Jag mår bra.

Det är förstås tråkigt men jag har inte mindre än förut.

Så jag mår bra.

Du tog verkligen emot det där brevet med fattning,

men jag känner dig så bra att jag vet...

Vilken förtjusande plats att övernatta på.

Jag är väldigt nöjd.

Alltså...

Är det nåt du glömde att ta med dig?

- Vi kan hämta det åt dig. - Kan ni hämta Belle?

- Och Butterscotch och Bertie... - Här får du.

Det är pengarna jag fick för Pride, vår ko.

Det är respengar,

så att du kan besöka Grönkulla när du vill.

Men bara om det passar bra för dig och inte är en distraktion.

Innan du åkte var jag rädd

för att visa mina känslor för jag ville inte hålla dig tillbaka.

Men jag vet att dina känslor sårades.

Förlåt mig.

Jag kommer att sakna dig varje dag.

Jag älskar dig så mycket.

Åh... Matthew.

Vi ses snart igen.

Vi ses snart.

Skolan börjar i morgon, jag ska utforska stan.

Det är ett nytt kapitel i mitt liv, jag måste veta vad det handlar om. Hej då.

- Hej då. - Hej då.

Vår modiga flicka.

Brevet var en grym besvikelse, men hon visade inget.

Vi kan ta färjan och hälsa på mrs Thomas.

God dag.

Om jag känner er får ni berätta vilka ni är.

- Minnet är inte vad det har varit. - Är ni mrs Thomas?

Jag vet vem jag är.

Jag heter Marilla Cuthbert och det här är min bror Matthew.

Jag skrev till er.

Nix.

Det gäller den föräldralösa flickan ni tog emot för många år sen,

Anne Shirley.

Shirleys.

Shirleys.

- De var skottar. - Ja, det var de.

Minns ni nåt mer om dem?

- Hur de såg ut, eller... - Deras förbaskade träd.

De vägrade beskära grenarna.

Mina tomater måste flyttas.

- Har hon fortfarande djävulen i sig? - Vem?

Den där dumma flickan.

Hon brukade sitta framför det här skåpet

och prata för sig själv i timmar.

Menar du Anne?

Det är sant att hon hade en låtsasvän.

Några av deras saker fanns i skåpet.

- Shirleys? - Vem annars skulle jag prata om?

Där finns inte mycket. Jag orkar inte ta itu med det.

- Får vi ta en titt? - Det är låst.

Nyckeln har kommit bort.

Nej, men, den där var min mammas.

Den gillade jag aldrig. George har dålig smak.

- George? - Han är död. Det vet du.

Vad står det? Åh.

Den där kommer jag inte ihåg.

Vad står det?

"Blomsterspråket.

Till min Bertha,

så att du kan dela din kärlek till naturen med dina elever.

Med kärlek, Walter."

Winifred.

Hej.

Hej. Tänka sig att träffa dig här.

Du ser pigg ut, Anne.

Lycklig.

Du är lika vacker som vanligt. Du är väl på väg till Paris.

- Så han har sagt det till dig? - Inte precis, men de flesta av oss vet.

Otroligt. Han lovade ju.

- Kom du för att gotta dig? För isåfall... - Gotta mig?

Jag förstår inte.

Obesvarade känslor.

Jag borde ha fattat.

Jag beundrar dig.

Du är upptagen. Jag går.

Jag ville inte störa. Jag gick bara förbi.

Hoppas du och Gilbert får ett underbart liv tillsammans.

Vänta. Vet du verkligen inget?

Har Gilbert inte sagt nåt?

Om vadå?

Diana, mr Barry. Jag visste att ni var ombord.

Jag byter plats. Jag var för nära rökvagnen.

Jag får gratulera till förlovningen.

Det är väl en virvel av bröllopsplaner just nu.

Jag råder dig att säga ja till allt.

Förlåt, jag lovade att inte säga nåt tidigare.

Jag är inte förlovad och ska inte till Paris.

- Blir det Queens i alla fall? - Jag ska faktiskt studera i Toronto.

Det är bättre för min karriär.

Ja, ha en trevlig resa.

Nej!

Så du struntade i att säga nåt till Anne?

Om jag bara haft tillfälle, så. Jag gick faktiskt...

Du har haft massor av år på dig!

Erkänn att du fastnade för henne när hon kom till Avonlea

och slog dig i huvudet med griffeltavlan.

Du såg så förälskad ut när ni dansade

även om du samtidigt uppvaktade en debutant

som du helt fräckt gick på marknaden med utan förvarning.

Sen kom du till ruinerna och krävde

att Anne skulle fatta ett livsavgörande beslut på 30 sekunder!

Sen låtsades du inte om hennes brev, fast hon skrev att hon älskade dig.

Vilket brev?

Diana, vilket brev?

Jag måste kolla.

Jag har livlig fantasi, så jag måste kolla att det är på riktigt.

Anne, jag måste få veta. Har du verkligen känslor för mig?

Tolv.

- Jag måste gå. -Men...

Du kom ju nyss. Vart ska du?

Toronto. Universitetet.

Det är en lång resa och jag måste vara där idag.

Okej.

Hej då.

Brevvänner?

Som du vet har jag väldigt fin reservoarpenna.

Jag måste springa. Jag lämnade väskorna på tåget.

Diana?

- Får jag bli din rumskompis nu? - Så du kommer till Queens?

Gilbert. Vi har dina väskor. Skynda på nu. Ta den här vagnen.

Tack, snälla.

- Jag skriver. - Jag skriver.

- Jag har följdfrågor. - Jag med.

Hej, Cuthberts!

Varför är ni inte på Grönkulla?

BLOMSTERSPRÅKET

Jag kan inte fatta det.

Min mamma var lärare.

Titta!

13 JULI 1883 ANNES FÖRSTA PICKNICK

Handstilen ser ut som min.

Rött hår.

Den här boken är den saknade pusselbiten.

Ni uppfyllde min önskan.

Min födelsedagsönskan.

Min livslånga önskan.

Du var en önskan som uppfylldes som jag inte visste att jag hade.

Kära Gilbert,

jag ser ut som min mamma.

Undertexter: Anna Norman