Original subtitles

AVONLEA GAZETTE MARKNADSNUMRET

Anne?

Klockan är fyra på morgonen!

- Var i all världen... Vad i allsin... - Förlåt, Marilla,

men vi ville ha tidningen klar tills på söndag.

Avonlea vill läsa om marknaden

och jag ville ändra en sak så jag kilade ut ett tag.

Det är vårt ansvar att informera samhället.

Nästa gång kan du väl ta ditt samhällsansvar

- när det är ljust ute. - Ja.

Du var nästan uppe hela natten.

Du får stanna hemma från kyrkan.

- Så du inte blir sjuk. - Det var inget äventyr.

Jag lovar. Det var nödvändigt.

Tack. Jag går och lägger mig.

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETLFIX

EN PERFEKT KYRKOGÅRD AV BEGRAVT HOPP

SVÄR DU ATT VARA MIN BÄSTA VÄN FÖR ALLTID?

MAN BEHÖVER STORA ORD FÖR ATT UTTRYCKA STORA IDÉER

FÖR ATT SOVA I ETT TRÄD I MÅNSKENET

AVONLEA GAZETTE MARKNADSNUMRET

"Vad är rättvist? av Anne Shirley Cuthbert."

Marilla.

Din Anne tar upp en hel sida med sina tankar idag.

Hon har alltid varit bra på det.

Matthews besynnerliga rädisa omnämndes.

Jag får gratulera, jag måste säga att det var synnerligen välförtjänt.

- Kommer inte Anne hit? - Hon sover.

Jag är förvånad över att du är här.

Du måste vara utmattad efter nattens arbete.

Anne hade lite extra arbete. Hon är väldigt entusiastisk.

Får jag se?

Vad är det?

Kära nån.

KVINNORS SJÄLVBESTÄMMANDE

DUMMA URÅLDRIGA REGLER

UPPROR

"MÄN GÖR INTE KVINNOR HELA KVINNOR ÄR HELA FRÅN BÖRJAN"

Anne!

Josie!

Varför talade du inte förstånd med vår argsinta Robespierre?

Vi visste inget.

Hon frågade inte oss.

Detta var en skoltidning. Inte en pamflett.

Det här ska vi reda ut.

Får jag be er vända uppmärksamheten till dagens läsning?

Varför tillät du det? Vad sa du?

- Inget! - Det tror jag nog.

- Ni flickor babblar alltid. - Lugna er.

Båda. Snälla.

Jag ska försöka förhindra katastrofen.

Det här tråkiga får inte störa arrangemanget mellan dig och Billy.

Andas djupt. Andas.

Det handlar inte om vems fel det är.

- Fel? Jag har inte... - Sluta.

Vem som gjort vad spelar ingen roll.

Vi ska bara se till att få honom tillbaka.

Få honom tillbaka? Han är inte trevlig!

Det spelar ingen roll.

Jag är ledsen men det är en sak du måste förstå.

Du försatte dig i en situation. Det var ditt val.

Nu har du ett rykte om dig.

Flickor med rykten, de kan inte välja.

Mamma, han gjorde illa mig.

Jaså. Men du överlevde tydligen.

Det var nog inte så farligt.

Ta en titt. Och sätt dig ner.

Förklara dig.

- Ursäkta? - Din artikel.

Eller "manifest" kanske jag ska säga?

- Det var sanning. - Men det behövde inte stå i tidningen.

Det är exakt där sanningen ska uttryckas.

- Dina åsikter är inte... - Det är ingen åsikt.

Är det inte sant att om jag gifter mig, kan mitt liv säljas till högstbjudande

- för några åkrar och kor? - Så stod det inte!

Får jag inte ens ha en åsikt? Får du det?

Matthew rådfrågade dig inte ens innan han nästan gjorde sig av med gården.

Våga inte använda vår skuldsättning som bränsle för din stridslystnad.

- Jag är inte stridslysten! - Stackars Josie Pye, då?

Jag nämnde inte henne. Det handlar om alla kvinnor.

Varför var det då bara Josie som sprang ut gråtande?

Tack för att du tar dig tid.

Jag lovar att tänka över saken noga, allt kommer säkert att ordna sig.

Odräglig karl. Finns det nån värre lukt än manlig desperation?

Billy, vi ska ta dig till Charlottetown och hitta en lämpligare ung dam.

- Det hela är olyckligt. - Det är ett mirakel.

- Vi slipper Josie som svägerska. - Ni går för långt.

Har ni alla glömt att jag var i samma situation för två år sen?

- Struntprat! Det är inte samma sak. - Inte?

Avonlea dreglade över hur opassande jag var.

Jag var nästan utskämd.

Allt glömdes bort när Ted Phillips friade.

Så Billy kan ordna detta.

Genom att upprätta Josies rykte.

Det står i din makt att göra det.

Du har all makten.

Alltihop.

Det här är stor skillnad.

Skillnaden är att du tyckte att jag var värd att försvara.

Josie är inte din dotter så du struntar i henne.

Vidare till nästa.

Tänk att idag pratar alla om henne,

men samtidigt är hon redan gårdagens nyheter?

Ha lite perspektiv, kära du. Småstäder glömmer inget.

Med tanke på ryktena du nämnde och ett visst bröllop,

har vi tur som inte är utskämda.

Tur? Jag fick verkligen kämpa.

Ett moraliskt felsteg till, och vem vet var vi hamnar.

När du säger det, vet jag en lukt som är värre än manlig desperation.

Hyckleri.

Jag behöver luft. Ursäkta mig.

College har gjort henne så vältalig.

- Hur illa var det i kyrkan? - Det var 100 % illa.

Matematiskt uttryckt.

Hur blev det så? Jag skrev om rättvisa och jämlikhet.

Det är väl dygdigt?

- Jag tänkte inte ens på Josie. - Nej, det var uppenbart.

Diana.

Förlåt, Anne, men du skulle ha sett Josies min.

Hjälp mig.

- Hur kan jag ställa det till rätta? - Be om ursäkt.

Men jag tror på vad jag skrev. Tidningen är rätt plats för idéer.

Nej, Anne.

Be Josie om ursäkt.

Tack snälla du.

Misströsta inte. Adjö!

Adjö.

Josie.

- Men det var hans fel! - Du borde inte ha skrivit om det!

Du har alltid varit avundsjuk. Du ville dra ner mig till din nivå.

Grattis, Anne, nu är jag slödder.

Precis som du.

Allihop.

Allihop.

Vi har grälat nog om incidenten. Hur vill ni gå till väga?

Jag föreslår att vi pratar med en normal ljudnivå.

Vi grälar om fel sak.

Det handlar inte om vad Anne skrev. Utan om vad som är rätt.

Vad som är rätt? Min rubrik var Vad är rätt?

Anne. Det är dags att lyssna. Gilbert, förklara.

Jag menar, vad som är rätt mot oss.

Du borde ha föreslagit idén så att vi kunde samarbeta.

Vi kan säkert diskutera jämlikhet utan att förstöra nåns liv.

Har du en åsikt om jämlikhet nu?

Den är samma som igår, om du besvärat dig med att fråga.

Men jag såg dig förhandla på marknaden om en bit mark. Jag menar... en fru.

Okej, då. Bäst jag förklarar min plan innan rummet självantänder.

Hädanefter följer vi strikt de regler som jag trodde var självklara.

Jag är redaktör.

Alla artiklar ska godkännas av mig

innan de trycks. Annars trycks de inte.

Förstått?

Underbart.

Dela nu in er i grupper och diskutera innehållet i nästa nummer.

Anne.

Var min artikel ogenomtänkt? Den var fullt begriplig för mig.

Jag ville rätta till ett missförhållande.

Den var inte ogenomtänkt. Den fick oavsiktliga konsekvenser.

Men den var intressant och tankeväckande.

I en större tidning med fler läsare som är öppna för förändringar,

kanske den hade tagits emot väl.

Är det sant?

Ja.

Men varför kom du inte till mig? Olycksfall kunde ha undvikits.

Vi ska ge röst åt de röstlösa, inte tysta dem ännu mer.

Jag kände att den borde publiceras genast.

Jag förstår den impulsen. Men om nya idéer ska få fotfäste,

måste de planeras och genomföras noga.

Din obetänksamhet omintetgjorde ett intelligent samtal.

Och skadade din vän.

Jag har försökt be om ursäkt.

Hur gick det?

Dåligt.

Mitt enda råd är att du ska försöka igen.

Får jag skriva rättelsen? Jag kan försöka förklara...

Det tror jag säkert. Men det får du inte.

Tyvärr får du inte skriva fler ledare. Du måste ta konsekvenserna.

Bekanta dig med ditt nya jobb,

gödselspalten.

Var inte orolig,

det här är ett jordbrukssamhälle. Det är ett populärt ämne.

Mina herrar, ska vi börja?

Tack för att ni kom med kort varsel.

Som ni,

fick jag en chock när jag läste såna dumheter i vår lilla tidning.

- Men jag har en strategi för... - Det finns bara en strategi.

- Vi återtar tryckpressen. - Det är onödigt. De är barn...

Det är inte det första övertrampet.

Nej, minsann. Jag minns en artikel om vildarna

som gör Gud vet vad i våra skogar.

- Skalperar och stjäl. - Vi kommer bort från ämnet.

Och den där dödsrunan? För den färgade kvinnan?

- Hon hette Mary. - Jag har släktingar som stred i krig

utan att för den skull hedras med nån dödsruna.

Barnen tar sig friheter och publicerar vad de vill.

Vi tar tillbaka tryckpressen.

Låt oss fokusera. Jag har flera idéer...

Vi bör avvakta med att återta tryckpressen.

Samhället har nöje av att se sig skildrat i tidningen.

Dessutom har barnen nåt att göra under sommarlovet.

Instämmer. Som mor...

Jag var inte färdig. Artikeln gjorde visst intryck på dig.

- Hysteriska avbrott. - Ursäkta. Jag är inte hyst...

Som jag sa.

Istället för att lägga ner tidningen, ger vi dem rättesnören

och en lista på olämpliga ämnen.

På så sätt slipper vi överraskningar.

- Är alla för? - Vänta...

- Ja. - Avgjort.

Anne Shirley-Cuthbert måste tillrättavisas.

Enkelt. Hon får inte vara kvar.

Mrs Lynde, ni kan väl meddela miss Stacy vårt beslut,

som kvinna till kvinna?

Man ska ju bli rädd för monstret,

men han gjorde mig så sorgsen.

Han var så sårad och övergiven.

- Frankenstein var alltid galen. - Doktorn?

- Jag antar... - Nej, nej.

Monstret.

Frankenstein är doktorn.

Eller menade du att doktorn, fast han verkade normal,

egentligen var ett monster inombords?

Vad? Jag...

Visst var det fint att vädret speglade personernas känslor?

Det märkte jag inte.

Men jag gillade när varelsen stal kälken. Det var toppen.

Du är en stilig varelse.

Det medger jag.

Jag undrar om...

Om vi kan göra nåt annat,

istället för att prata?

Det är vanvett! Det är orättvist.

Det handlar inte om tidningen längre.

Nej, det handlar om män

som störs av kvinnor. Av de nya tiderna.

- Jag förstår inte. - Hattmode för herrar. Så aktuellt.

Vad ska det bli härnäst? Cigarrer? Mustaschvax?

Ska styrelsen bestämma vad de får skriva om?

Ja, det är de nya reglerna.

Rachel är lika upprörd som jag. Men de röstade omkull henne.

- Allt på grund av min artikel? - Låt mig förklara.

Detta handlar inte om Annes artikel. Detta är censur.

Censur på grund av trångsynthet.

Det är skillnad på uppvigling och förtal.

- Vad är skillnaden, exakt? - Åsikter är lagliga, förtal är inte det.

Anne skrev en artikel som var provocerande.

Styrelsen använder den som förevändning för att begränsa tryckfriheten.

Alla får uttrycka sina åsikter. Även om de inte är populära.

Vad anser du, Matthew?

Ni behöver inte fler manliga åsikter.

Vad kan vi göra? Hur kan jag hjälpa till?

Jag glömde ettan...

Tidningsjargong.

Jag är så jäktad.

Anne. Jag är ledsen.

Styrelsen tänker bara låta tidningen fortsätta...

Om jag får sparken.

STORY CLUB: 1896-1898

Jag önskar att jag hade bättre nyheter. Det är nog bäst att lyda ett tag,

och hoppas att de ger med sig längre fram.

- Ingen tvingar dem att läsa tidningen. - Precis.

Vad är det för riktlinjer?

Vädret? Hattmodet. Jordbruk.

"Men inget om djuruppfödning."

- Det var bra att de sparkade henne. - Vad sa du?

Anne skulle bara säga: "Använd er fantasi."

Och förstöra resten av tidningen för oss andra.

Glöm inte hur det här började.

Billy Andrews var respektlös mot Josie Pye.

Anne borde inte ha lagt sig i.

Hon försvarade nån som behandlats illa. Det kunde ha varit du.

"Kvinnor är viktiga i sig själva, inte i relation till en man."

Är det nån som inte håller med?

"Alla borde få bestämma över sin kropp, och behandlas med respekt och värdighet.

Att säga 'stopp' och inte pressas, hånas och få höra att en man vet mer

om vad vi vill, än vi själva."

Vad anser du, Moody? Vet du mer om vad Ruby vill än hon själv?

- Jag vet knappt en sak. - Jag vet verkligen mer än så.

"Kvinnor behöver inte män för att bli hela. Kvinnor föds hela."

Hon skulle försvara vem som helst av er. Trots det ni säger om henne.

Hon är sån.

Jag vet att ni är arga på mig.

- Nej då, Anne. - Förlåt oss.

- Vi förstod inte. - Vad?

Förlåt. Du borde inte ha fått skulden.

Jag tänkte bara säga...

Jag har såna här åt er alla.

- Jag har en plan. - Bra, för miss Stacys plan är jättedålig.

Annes bondpojke har blivit så lång.

Undrar om han har en bondflicka.

Jag har nåt till dig.

Vad har vi här?

Ett förslag.

Servera teet, så är du snäll.

Du har ju sagt att du är orolig för gårdens framtid.

Och om vi har pengar för oförutsedda utgifter.

Det är inget som du behöver oroa dig för.

Raring.

Men det gör jag.

Du har inte tänkt på att handla på terminsmarknaden.

- Onödigt. - Jag håller inte med.

Ett enda terminskontrakt på majs, 5 000 skäppor eller 127 ton...

Ingen mjölk?

Jag gör det.

Som jag sa skulle det stabilisera våra inkomster

och skydda oss i händelse av en katastrof.

- Katastrof? - Genom Guds ingripande eller oförnuft.

Te överallt.

- Förstår du vad jag menar? - Så klart.

Självklart bör vi gardera oss. Det är grundläggande.

Billy förstår säkert inget av det.

Det är på grund av Billy jag säger det.

Om du lät mig arbeta med honom...

En kvinna kan inte leda en verksamhet som vår.

Tyvärr, raring.

Nu är det kallt.

En dag kommer du att göra din make stolt.

- Hej då. - Tack.

Viktig dag i morgon.

Jätteviktig.

- Det är inte detsamma utan Josie. - Jag saknar henne också.

Stackars Josie. Kan du tänka dig?

Äntligen får man sin första kyss.

Det ska vara romantiskt, men man är så rädd?

Det räknas kanske inte ens.

Det räknas nog bara om båda vill, och har känslor för varann.

- Vi ses imorgon. - Hej då.

Hej då.

Hej då.

Får jag rida ut på Midnight?

- Jag måste göra en sak. - Bara du är hemma i tid för dina sysslor.

- Jag söker Josie. - Vem ska jag hälsa från?

En medkännande vän.

Jag anade inte hur artikeln skulle drabba dig.

Jag var tanklös och impulsiv. Jag ville göra nåt bra, men skadade dig.

Men det var inte meningen.

Men jag gjorde det.

Du behöver inte förlåta.

Det är inte därför jag är här. Du borde vara arg så länge du vill,

men du ska veta att jag förstår hur orätt jag handlade.

Jag ber hemskt mycket om ursäkt.

Du får slå mig igen.

Du har färg i ansiktet.

Vi planerar en aktion i morgon. Vi ska visa vår solidaritet.

Alla på tidningen är med. Du kan också vara med.

Glöm det.

Jag vill fråga en sak.

Hur kom du på att skriva om jämlikhet och värdighet?

Du har inte så värst mycket erfarenhet av det.

Jag har jämt fått kämpa med känslan av att vara värdelös

eller en som bara behövs ibland, för jag är flicka och kan inte göra nytta.

Ja. Slödder.

Ja. Det.

Men jag har ju varit samma person hela tiden.

Jag var ändå värd att älska, fast ingen gjorde det förut.

Ingen har rätt att bestämma vad man är värd.

- Vill du verkligen inte vara med? - Nej, det vill jag inte.

Vill du ha skriftligt?

Anne. Får jag prata med dig?

Jag behöver råd. Om min flickvän.

Din flickvän?

Har du en flickvän?

Alltså...

Allt har varit bra.

Jag tycker om henne.

Vi promenerar. Vi läser samma bok.

- Vi har kysst varann. - Jerry!

Vilken överraskning.

Nej, det är förvirrande.

Hon tycker bara om att kyssas, inte att prata.

- Åh. - Det känns som att jag inte duger.

Hon är ju rik förstås, och jag är fattig.

- Så hur kan hon tycka om mig? - Sluta.

I hjärteangelägenheter borde inte pengar betyda nåt.

Du brukar inte nedvärdera dig själv så här. Hon tycks förakta dig.

Hon låter inte som nån trevlig person.

Men Diana är ju din bästa vän.

Diana?

- Du och Diana? - Har hon inte sagt nåt?

Där ser du, hon skäms för mig!

Matthew.

Tror du... att allt det här kan leda till nåt bra?

Anne.

Hon vill arbeta för förbättringar.

Så...

Vi ska stötta henne i hennes försök.

Det är vårt jobb.

Jag går och lägger mig. Det händer mycket i morgon.

Ja, minsann.

Din skönhet kan de inte ta ifrån dig.

God natt, raring.

Vad gör du här?

Jag gillar dig.

Jag menar...

Fortfarande.

- Jag gillade dig också. - Jag kan rätta till det här.

Ska jag göra det?

Jag vill inte ha nåt av dig. Du behöver inte rädda mig.

Vänd på den.

Godmorgon!

Jag tänkte hjälpa till.

Anne?

Vad är det?

Vem ska du träffa?

Mig eller Jerry?

Varför sa du inget?

- Är det för det jag skrev om Josie? - Nej, det började flera veckor före det.

Veckor?

- Det betyder inget. - Hur kan kyssar inte betyda nåt?

Vet inte. Jag trodde det, men de gjorde inte det, men jag ville inte sluta...

- Du är obegriplig. - Det var därför jag inte kunde berätta.

Igår...

...berättade Jerry för mig om en flicka

som var grym.

Jag kunde aldrig tro att det var min bästa vän.

- Vem är du? - Jag är ändå jag!

Jag lovar.

Jag borde aldrig ha trasslat in mig med honom.

- Varför det? - Det vet du.

Ja.

Jerry sa att du fick honom att känna sig enkel.

- Det är inte mitt fel. - Inte?

Vi är ju påfallande olika.

Jag tänkte skona hans känslor och försvinna till Paris.

Är det så du gör med mig?

Väntar tills du kan börja ditt förutbestämda liv

- med arkitektur och fina ostar? - Nej!

Med de rätta människorna?

Självklart inte. Hur kan du säga så?

Jag har aldrig dugt åt dig heller.

Våga bara inte.

Jag har alltid varit på din sida.

Du avfärdar vår vänskap på grund av en enda sak.

Du kan inte visa dig med en gatunge som jag.

Så var det dags igen.

Stackars tragiska Anne Shirley-Cuthbert.

- Det är synd om dig. Du vinner. - Nej, Diana. Du vinner.

Flickor som du vinner alltid.

Om du var min vän, skulle du förstå.

- Det är du tydligen inte. - Det har du aldrig varit.

Äntligen säger du nåt som är sant.

Jag vill ha min hemgift.

Jag tänker inte gifta mig på länge.

Jag ber dig respektfullt om hemgiften nu.

Det är din make som ska ha den.

Har du blivit galen? Var det vansinne du tog examen i?

- Var snäll. Prissy vill vara självständig. - Alla flickorna är galna.

Alla överreagerar.

Vad är det för fel på status quo?

Det gav dig tak över huvudet och fina kläder,

och vi behövde inte lyfta ett finger. Jag är för det.

Att döma av fars mindre välvilliga min, gissar jag att det är nej.

De tänker väl inte utebli? Efter allt det här?

Ha förtröstan.

Bara ett förslag. Jag kommenderar inte dig.

Välkomna, välkomna!

Jane sa att du hade en tokig idé

som hon absolut var emot. Så jag måste ju komma.

- Får jag vara med? - Ju fler, desto bättre!

Vår stund närmar sig.

Är ni redo att kämpa för det rätta?

- Ja! - Vi är med.

Prissy. Jag tog med extra.

Ta Dianas bräda. Hon kommer inte.

Okej. Nu ska vi föra oväsen!

Ja!

- Följ med till stadshuset! - Kom nu!

Kom och var med!

Till stadshuset, allihop!

Till stadshuset, allihop!

Den här vägen! Gå!

Kom! Den här vägen!

Kom så går vi in.

Vad tusan är det frågan om?

Ursäkta. Vi sitter i sammanträde.

Om jag får be.

- För sjutton. - Vad fan är...

God morgon. Detta är en organiserad aktion.

Detta är en skandal! Det är vad det är.

- Hur vågar ni... - De har rätt att yttra sig.

Vad i helsike är det frågan om?

Vi är inte här för att provocera.

Vi är här för att ni ska lyssna på oss.

Ni har försökt att tysta våra röster,

men, vi har ett meddelande till er.

YTTRANDEFRIHET ÄR EN MÄNSKLIG RÄTTIGHET

- Gå dit upp. - Ja.

Seså, nu räcker det verkligen.

Gå ner.

Tack för förslagen.

Stacy!

Få barnen att lyda!

De är inte barn.

Och de är inte olydiga.

Nå?

- Är du nöjd? - Jag är så glad att Josie kom.

Försök igen.

Vad tror du kommer att hända nu?

Definitivt ett nytt elektriskt och noga redigerat nummer

och allmän folkupplysning.

Förhoppningsvis!

Tack, miss Stacy.

Jag kommer att sakna er i Queens.

- Det där gjorde du bra. - Vi gjorde det bra.

Vad sa du till klassen som fick dem att ändra åsikt om mig?

Jag nämnde att du alltid lyckas rätta till saker.

Fast tidigare händelser tyder på motsatsen.

Apropå det...

Borde vi inte gräla om nåt just nu?

Antagligen.

Vill du börja?

- Jag kommer inte på nåt. - Inte jag heller.

Efter alla dessa år,

vem visste att vi skulle jobba så bra i L-A-G.

Winifred har haft sån tur.

Tack för idag och allting.

Jag ska gå hem.

Undertexter: Anna Norman