Original subtitles

Prata inte med främlingar.

Tacka inte ja om du erbjuds skjuts. Håll dig nära Gilbert hela tiden.

Har du allt nu? Pengar till returbiljetten

- och färjan? - Ja.

Tänk om du blir sittande nånstans...

Store tid, Anne.

- Marilla. - Du är den du ser ut som.

Det är farligt att se ut som ett gatubarn. Vet du vad för människor som åker tåg?

Jag. Jag har åkt tåg många gånger utan dig.

Jag är en van resenär.

Ge henne en extra penny till mat.

Du vet hur hon blir när hon är ute på äventyr. Hon glömmer äta.

Hon kan bli utmattad och svimma i ett dike!

Det har jag aldrig gjort.

Påstigning, sista utropet!

- Sista utropet! - Fast du oroar dig,

är jag tacksam för att jag får söka efter min familj.

Det kommer fylla ett tomrum som jag inte ens visste att jag hade!

Gilbert, vakta henne tills ni är hos miss Josephine.

- Tack för att du ville vara förkläde. - Jag reser ändå varje söndag.

- Jag är faktiskt fullt kapabel att.... - Jag ska hålla henne från diket.

Påstigning!

Hallå där!

- Hade du löst biljett? - Skulle du ha sålt en om jag frågat?

Hördu.

Hallå där!

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

EN PERFEKT KYRKOGÅRD AV BEGRAVT HOPP

SVÄR DU ATT VARA MIN BÄSTA VÄN FÖR ALLTID?

MAN BEHÖVER STORA ORD FÖR ATT UTTRYCKA STORA IDÉER

FÖR ATT SOVA I ETT TRÄD I MÅNSKENET

Hon är fäst vid dig.

- Marilla. - Det är fånigt.

Men jag har inget emot att eskortera dig.

Men det har jag. Jag klarar mig själv.

Vet du ens vad mitt mål är?

Detta är en viktig, personlig resa och jag behöver inte dig.

Ja.

Jag har märkt det.

- Förlåt, jag menade inte.... - Ingen fara.

Hoppas att du inte är alltför orolig för Anne, Marilla.

Det är nog vanligt

att barn vill veta var de kommer ifrån.

När hon vet det,

- är saken ur världen. - Ja.

Även om hon hittar nån släkting tror jag...

Låt mig vara.

Jag tror jag går hem så jag slipper höra ditt eviga prat.

Men vi ska ju båda följa med miss Stacy.

Bara vi två, då?

Ja...

En tryckpress väntar.

Leve det skrivna ordet!

Modiga lilla krokus.

Är inte årstider underbart? Den nya skänker sånt hopp.

Tycker ni inte det?

Åh.

Jag menar bara att livet kan vara svårt ibland.

Förtjänar vi inte alla nya möjligheter?

En ny start eller åtminstone känslan av en.

Hur känner ni lantbrukare för årstider?

Jag gör väl det.

Antar jag.

Jag måste tacka er.

Tryckpressen blir en sån lättnad för barnens stackars handleder.

Särskilt nu när vi har fler läsare. Anne är en viktig medarbetare.

Ni måste läsa hennes artikel om mi'kmaq-folket... Vilket underbart träd.

Det här landskapet är rena poesin.

Utsökt.

Anne kallar mig en besläktad själ.

Jag kan... Ja.

Jag är van att bo i en stad och det har sina goda sidor, men...

Liljekonvaljer

Ta min trädgårdsgång

Önskar du inte Att få höra deras pling?

Det kan bara hända När älvor dansar kring

Min lilla pojke är hemma!

- Gode Gud, försöker du mörda mig? - Han är sannerligen god.

För god för att ge mig den här fina pojken en sån fin dag.

Jag har frågor och jag vill inte höra några invändningar.

Var har du varit? Mår du bra? Vilka umgås du med?

Saktare, kvinna. Vad ska jag svara på först?

Vad kan du säga som inte krossar din mors hjärta?

Sen när har du ett ömtåligt hjärta?

Sen alltid, när det gäller dig.

Du är så stilig. Du behöver bara ett mål mat.

Gillar du ännu min hönssoppa?

Vet du vem som frågar om din soppa?

- Gamla mr Edwards. - Varför drar du upp honom?

Jag har jobbat åt honom hela livet. Han vet inte vad jag heter.

Men hör på. Han går ju i sömnen.

Ja, jag hittade honom i kohagen en morgon.

Det bor en ny familj mitt emot tvätten nu.

Pappan vaknade en natt av ett ljud.

Han trodde att det var ett djur, och var nära att skjuta mr Edwards.

Mr Edwards är en ny man efter upplevelsen.

Nej. Jag har tvättat hans kalsonger.

Han byter inte gärna åsikt, eller underkläder.

Hur står det till, Bash?

- Jag hoppades träffa dig. - Jag tänkte hälsa på.

Se hur du har det hos tyrannen här.

Jag är öppen för goda råd.

Säg inte åt henne att lägga sig när hon inte vill. Hon blir argsint.

Hon blir som ett småbarn. Rusar omkring och tjuter.

- Det är inte sant! - Jodå. Han känner dig minsann.

Du borde komma oftare. Jag behöver stöd.

Det borde jag.

Det här stället...

Det här är ju en riktig gård.

Så ljust.

Mamma, minns du fönstren vi hade under affären?

Lika litet som insekterna på golvet.

Precis tillräckligt med ljus för att inte bli galen.

Jag kan gärna bo så här.

Det är mycket att göra. Mer än Bash och Gilbert klarar.

Lantluften kan nog få en man att vilja stanna ett tag.

Rör dig inte.

Vi ville skriva, men hade ingen adress.

Delphine, kom och hälsa på din bror.

Det är honom jag pratat om, varje dag sen du kom till världen.

- Vill du inte hålla henne? - Nej.

Jag är smutsig efter resan. Babyn är så ren och fin.

Jag ska göda min pojke med så mycket färsk mat

att han inte kommer ut genom dörren.

Tack.

- Ingen orsak. - Jag... vi ses vid...

Tåget.

Jag har saknat dig så mycket!

Jag och mina kamrater går på gallerier.

Likasinnade, du hör ju själv.

Vi tittar och tittar på tavlorna.

- Du är i din rätta miljö. - Om du ändå var där. Igår...

- Faster Jo! Rollings! - Miss Anne.

- Underbart att se dig! - Dig också, kära flicka. Så lång!

Har du inte fått på dig stövlarna än?

Jag har aldrig mött nån som tar sån tid på sig.

Jag är urgammal och jag är snabbare än han.

Borde du inte vara mer tålmodig vid 100 års ålder?

Hör du hur han behandlar mig?

Han vill göra mig överflödig.

Vänj dig inte vid det.

Det verkar gå dåligt här.

Cole har berättat om ditt sökande.

Ett ädelt och oundvikligt, känslomässigt sökande.

Men vad du än upptäcker, bra, dåligt eller varken eller,

ska du veta att du är så mycket precis som du är just nu.

Åh!

DR WARD - ALLMÄNLÄKARE

Vi måste sluta träffas så här.

Men här är vi igen, mr Bones.

Och ni ser inte piggare ut än när vi senast träffades,

eller ska jag säga dammade ihop?

Doktorn kan nog inte hjälpa er.

Ni måste ta hand om er bättre, unge man.

Ni tynar bort.

Jag vet inte vad ni tror om mig,

men ni har just stämt träff med min fars hagelbössa.

Men den som får lappa ihop er igen, blir jag.

Det blir ju alltid kvinnans lott.

Att ni har mage att vara så fräck, fast ni saknar ju mage,

vilket är tur om ni blir skjuten.

Var det en olyckshändelse?

Ni är stilig när ni är botfärdig, mr Bones.

Jag kan förlåta.

Ska ni se föreställningen? Bara en biljett för en?

Har ni biljetterna, mr Bones?

Tyvärr är det utsålt.

- Goddag, mr Blythe. - Goddag, miss Rose.

Om det går för sig för mr Bones,

får jag lov att bjuda på te?

Det låter trevligt.

Försiktigt.

Att hamra är nog bra för själen.

Att slå till nåt om och om igen.

Ibland är det... just vad man behöver.

Är nåt på tok?

Jag behöver goda råd.

Mrs Lynde tycks ha åtagit sig uppdraget

att vara en himlens ängel... och hitta en make åt mig.

Du har känt Rachel i åratal. Hur stoppar man henne?

Jag har nog dåliga nyheter vad gäller det.

- Jag var rädd för det. - Du verkar klara dig bra på egen hand.

Om det är vad du föredrar.

Tack.

Jag sa bara att jag saknar sällskap, och det gör jag,

men jag trivs ändå med livet som det är!

Mina reparationsprojekt, mina promenader,

ha tid att tänka, jag ser ingen plats för romantik.

Ja, då så.

Fast jag väntade mig inte Anne.

Kärleken kan väl storma in...

...och ställa till oreda

bland allt som man hade ordning på,

i sitt liv.

Men jag ångrar inget.

Så jag ska lyssna på Rachel?

Åh... Jag lyssnar aldrig på Rachel.

Spöklikt. Det ser nästan hemsökt ut.

BARNHEM

- Hur länge var du här? - I perioder när mina föräldrar dött.

De var fattiga och de älskade mig väldigt,

men febern tog dem när jag var tre månader,

så från dess, tills jag var 13.

Jag blev utplacerad,

men jag kom alltid tillbaka.

Nej, dumskalle. Varför är du så dum?

Tog dina föräldrar din hjärna?

- Varför får jag inte låtsas? - För att det inte är på riktigt.

Du får inte vara med om du gör fel.

Var inte så barnslig.

Jag försöker.

Hur är det?

- Vet du vem vi måste prata med? - Föreståndarinnan.

Tror du att du kan komma när det passar dig? Ingen middag.

Så går det. Sluta lipa, annars blir det värre.

Det ser nästan drägligt ut i dagsljus.

Var det hemskt här?

Det är ett barnhem.

Värre än en del.

Bättre än andra, säkert.

Tack för att ni tar hand om dem.

- Deras mor är död. - Hur gamla?

Fyra, fem, sex, nåt sånt.

Uppkäftiga också. Det gör dem gott att vara här.

Vill ni ha tillbaka dem senare eller ska jag säga att ni är död?

Död, tack.

- Pappa! - Jag kan inte ta hand om er! Det går inte!

Gå nu!

Pappa!

Det är vår tur.

Ja, vad vill ni?

Ska ni lämna eller hämta?

Ingetdera.

Hon bodde här på hemmet, en lång tid.

Hon heter Anne Shirley. Vi söker information om familjen.

Pratade du mycket?

Har du slut på ord nu?

Nå? Varför kommer du till mig?

Har ni några uppgifter om mig?

- Mina föräldrar? - Vi kan ha haft.

Vi hade problem med råttor och då städades allt bort.

Om dina föräldrar lämpade av dig här, har vi inget skrivet om det.

Walter och Bertha Shirley.

De lämpade inte av mig. De dog av feber.

Om du säger det, så. Men vi har inget.

Jag vill se en sak.

Brukade du vara här?

Jag smög hit för att skriva.

Jag hann inte hämta dem när jag flyttade härifrån.

Jag var inte beredd på att komma till Grönkulla.

"Luften i prinsessan Cordelias fängelse var fuktig.

Hon var nära att mista vettet i det ständiga mörkret.

Hotet mot hennes förstånd var överhängande.

Men det var även vissheten om att räddningen var nära.

Prinsessan med sitt korpsvarta, förut morotsröda hår,

skrattade då hon flydde genom spökskogen.

Åter infångad, smög hon till tornet för att skriva,

i vissheten att hon inte skulle förbli fånge."

- "En flygande ödlehäst. Bara..." - Det är så fånigt!

Fattar du inte? Jag trodde att jag var prinsessan Cordelia!

Jag levde här...

...i en helt sinnesrubbad fantasivärld!

Vad är sant egentligen? Vad inbillade jag mig mer?

Tänk om mina föräldrar inte är döda? De kanske bara ville bli av med mig.

Jag minns inte vem som sa att de älskade mig.

Tänk om jag hittade på det också?

Jag är så dum. Det är patetiskt.

Nej. Inte patetiskt.

Det var det som räddade dig, flykten in i fantasin.

Din verklighet är sprudlande.

Vacker. Den gjorde dig till den du är.

Du kan drömma och se möjligheter.

Inte bara fantisera. Dina erfarenheter gör dig fantastisk.

Du har sån inlevelseförmåga.

Och är mest frisinnad av alla jag känner.

Och egoistiskt...

...är jag tacksam,

för du förstod och accepterade mig.

Det...

...räddade mitt liv.

Ursäkta mig.

Ser man på.

Är det inte prinsessan Cordelia?

Jo, det är det.

Du kom ut.

Har du fått en oäkting som du vill bli av med?

Ursäkta? Hur vågar du!

Så blankputsad nu.

Men du är ännu skräp inuti, eller hur?

Jag beklagar att du är kvar.

Jag arbetar här. Jag är inte kvar.

Jag får betalt. Tror du att...

Du har slutat darra.

Jag var inte beredd på att det...

Att vara där...

Hon. Jag var inte beredd på henne.

Men det är nog bra.

Att inse att mardrömmar inte är så skrämmande

utan mörkrets beskydd.

Men det räcker inte.

Även om jag önskar det.

Att det du sa i tornet vore nog, men det är det inte.

Jag vill veta vilka mina föräldrar var.

Jag vill veta att jag inte hittade på allt. Att jag var älskad.

Då tar vi reda på om de lever.

Det står väl i kyrkböckerna?

Vi kan följa med färjan tillbaka.

Det är för sent idag, men jag ska göra det.

Jag reser tillbaka och hittar dem, om det så är det sista jag gör.

Ursäkta.

Fortsätt.

- Vill du ha... - Åh, nej. Inte för mig, tack.

Jaha...

...Winifred.

Hur gammal är du?

Är det er första gång, mr Blythe?

Hur visste du det?

Jag kan hjälpa dig. Jag serverar, du betalar.

Vi pratar inte om intressanta saker som ålder,

politik, drömmar.

Om man har roligt, gör man nåt fel.

- Du har visst gjort det här förut. - Och det var lika tråkigt varje gång.

Det går bra att prata om vädret, men det är för enkelt.

Inredningen, den senaste predikan i kyrkan.

Du ska ge mig komplimanger för...

- Åh, ditt hår är... - Kuggfråga. Inga komplimanger.

Ska vi börja om?

Miss Rose, tack för att ni ville följa med till den här tesalongen.

Visst är det förtjusande?

Eller hur? Blommorna är så fina.

Jag undrade vad ni ansåg om predikan

senast ni var i... vilken kyrka ni nu går i.

Jag tyckte om stycket om de som ska brinna i helvetet.

- Tyckte ni om det? - Väldigt mycket. Jag tycker om hetta.

Mr Blythe!

En bättre dam hade sagt adjö.

Men du skrattade.

Det kanske betyder att vi borde gå.

Åh... Det här kan jag.

- Åh! - Förlåt. Jag trodde...

Det bästa med att kunna reglerna,

är att man vet hur man bryter mot dem utan fara.

Du har mycket att lära.

Jag behöver nog en lektion till.

Såja, sötnos. Mamma tar hand om dig.

Har du sovit?

Ska inte mammor kunna trolla?

Vad har du att gråta för?

Du har ju allting.

Ett ordentligt hus,

en pappa. Till och med en till, fin vit pappa.

Ville du säga nåt?

Är jag till besvär, mor, i ditt fina, vita, nya liv?

Jag vill så gärna ha dig här,

men du får inte dricka när du är med lillan.

På det viset. Upprustningen.

Du vill inte att den nya babyn tar intryck av den som blev fördärvad.

- Mary. - Ingen fara, jag skar mig.

På det viset.

Du gillar att vara hjälte.

Du bara måste kasta dig in, eller hur pappa?

Får jag säga det?

Jag känner igen den blicken. Pappa vill lägga mig över knäna.

Det är nog bäst att du går.

- Bash, ingen fara. - Ja, Bash.

Det är ingen fara. Det är ingen fara med babyn.

Dig ville hon ju ha. Jag var bara en black om foten.

Hon var för dum för att hålla på sig.

Gå och lägg dig.

Och nyktra till.

Snälla du.

Du, pappa. Jag gillar inte bestraffningar,

så försök inte tvätta min mun med tvål.

Tvål skulle inte hjälpa.

Du måste vara trött, du har åkt godsfinka och gått hit,

och fått veta om den nya babyn. Det är mycket.

- Jag förstår. - Gör du?

Är du min vän?

Ska du prata snällt och tämja mig och få mig att äta ur handen på dig?

Du är nog för veklig för att konfrontera nån som levt mitt liv.

Vi har alla levt liv.

Min mor uppfostrade andras barn.

Den enda som verkligen borde älska mig, tycktes inte göra det.

Sorgligt, pappa.

men vi är vuxna nu så lämna det och kom till saken.

Vad är planen med massa?

Seså. Aldrig att du är vän med den vita killen.

När ska du mörda honom i sömnen

och få lagfart på huset?

Det finns ingen plan. Han är min vän och det angår inte dig.

Det tror jag inte mer än jag tror att Mary älskar dig.

Du är bara en väg ut. Ingen i The Bog skulle befatta sig med henne.

Talar du illa om din mor igen, slår jag ut tänderna på dig.

Jag kanske hade fel om dig.

Du kan ha en familj om du vill. När du inte super, gillar jag dig.

Och din syster borde lära känna dig. Men tvinga inte din mor att välja.

Rachel! Vad trevligt.

- Du vet att du inte behöver knacka. - Jo, då.

Får jag ta din kappa.

Jag ska göra te, så kan du berätta det senaste.

Ja visst,

jag har faktiskt nyheter.

Och vilket mirakel att du vill höra dem för en gångs skull.

Berätta allt.

Miss Stacy är redo för en friare.

- Jaså... - Och jag har fått i uppdrag att hitta en.

- Av vem? - Damen själv,

på sätt och vis. Jag menar att hon kommer att tacka mig.

- Har du en plan? - Som äktenskapsmäklerska,

ska man bara kasta friare mot väggen tills en fastnar. Det handlar om volym.

Ett sånt underbart sammanträffande.

Hon måste vara röd om öronen i stallet.

Hon är här nu.

- Hon arbetar med Matthew. - I stallet?

Stallet passar sig inte för en dam!

Så. Försiktigt.

- Så där ja. - Triumf! Det kallar jag lagarbete.

Jag kallar det en skam!

Detta var just vad jag menade. Du får aldrig tag på en man

- om du uppför dig som en. - Få tag på?

Är det som att fiska? Jag älskar fiske.

Du verkar inte bry dig om ifall du blir en gammal ungmö.

- Nej. - Hjälp!

Det gäller att handla snabbt. Detta är som växelbruk.

Matthew, förklara vad som händer om man inte skiftar grödorna.

- Jag lägger mig inte i. - Det ska jag säga. Jorden blir utarmad.

- Är jag jorden? - Sen tar skadedjuren över.

- Åkern. Den blir full av spindelväv. - Och åkern är?

Och försök så ett frö där sen. Det skrumpnar ihop och dör.

Ja, det får ju inte ske.

Du borde ha vetat bättre.

Hur gick det med sökandet?

Bra.

Följde Cole dig till barnhemmet?

- Kändes det bra att återvända? - Det var trevligt att träffa Cole.

Vad fick du reda på?

Föreståndarinnan hade ingenting.

Men om det inte är för mycket besvär,

vill jag åka igen nästa vecka. För att titta i kyrkböckerna.

Inga problem.

Jag är ganska slut. Jag går och lägger mig, om det går bra.

Det går så bra.

Sov gott.

Snälla. Hjälp mig.

Jag känner en sån tomhet, jag måste få veta nåt om min familj,

min mor.

Jag måste få veta att jag har hört ihop med nån, nånstans.

Jag behöver bevis på att jag var älskad.

Gilbert är hemma. Jag sa att Elijah är här.

Nu blir han inte rädd för spöken om de båda går upp på natten.

Mår du bra?

Mitt hjärta krossas... när jag tänker på hur sviken han måste känna sig,

när han ser mitt nya liv med min nya familj.

Ett barn som får det så mycket bättre än han.

Du är så överseende. Hans sätt att prata med dig...

- Han fick skämmas för min skull. - Du fick också skämmas,

- för nåt som inte var ditt fel. - Det spelar ingen roll.

Jag visste hur det skulle bli för honom.

Jag lovade mig själv

att jag skulle älska honom tillräckligt för att gottgöra det.

Vad är det här?

- Inget. - Aha, inget. Jag förstår.

En vanlig dag då du svärmar och har blommor i knapphålet.

Mary, Bash sa att Elijah är här.

- Typiskt dig att byta ämne. - Hoppas det går bra.

Han fick sova i din fars rum.

Självklart, det är ingen helgedom.

Han är inte uppe med tuppen.

Fastän, vi tänkte att han kunde börja med det,

så kan han hjälpa till här, med alla äpplen i år och allt.

Ja.

Och nämnde jag "ja"?

Jag meddelar det.

Okej, då.

Berätta.

Ja, det finns en flicka.

- Hon arbetar på... - Herregud! Mary!

Är han borta?

- Gilbert, jag... - Jag är så ledsen.

Det är en bra artikel som Anne har skrivit.

Den ger... En tankeställare.

"Mitt besök i en mi'kmaq-by."

Gillar ni min artikel?

Vi litade på dig och du uppför dig så här?

Dåraktigt, barnsligt, enfaldigt och opålitligt.

- Umgås med vildar. - De är inte det.

Lögn. Du gick in i skogen med dem. Du kunde ha blivit dödad.

Det där sa jag bara för att...

Jag förbjuder dig att resa nånstans, inklusive Nova Scotia.

- Snälla Marilla.... - Inte ett ord till.

- Varför gör du så här? - För att jag älskar dig!

Hon menade det... att hon älskar dig.

Undertexter: Anna Norman