Original subtitles

Mapungubwe i Sydafrika. En plats som är så hård och farlig-

-att generationer av forntida folk- stammar tvingades överleva genom...

...att överge de svaga.

Det verkar extremt, men det är en extrem miljö.

Våra fötter bränns.

-Är det vad jag tror? -Spring inte.

Här finns inte utrymme för medlidande.

För första gången-

-ska fyra grupper från tidigare säsonger följa samma regler.

Om du inte hjälper till kan vi inte hjälpa dig.

-Det här kan inte fortsätta. -Han behöver inte vara här.

Om de vill överleva den stora utmaningen i 40 dagar och nätter.

-Kan de utnyttja färdigheterna... -Ja.

...och hävda sitt värde?

-Bravo! -Med mina bara händer!

Eller kommer de köras bort...

Imorgon får du lämna oss.

-Vi kommer överge dig. -...och tvingas klara sig själva?

Det är ett dödsstraff att vara ensam här.

Det är något där. Det kommer närmare.

Spridda över 180 km² forntida folkstamsmark-

-intar fyra överlevarpar den stekheta terrängen-

-i den högsta temperaturen som uppmätts.

I nordväst rör sig Gwen och Wes in mot kullarna-

-där plågsamma taggar täcker landskapet-

-och hjordar av elefanter trampar ner alla uppfattade hot.

Som generationer av folk före dem-

-hänger deras överlevnad på en hård princip.

-Vi måste överge de svaga. -Ja.

Det är svårt nog att själv vara bäst.

-Absolut. -Än mer att släpa på död vikt.

Om man inte vill leka, kan man få leka själv.

Ja. Den här utmaningen är något helt annat.

-Okej. Nu kör vi. -Vi klarar det här.

De bäst anpassade överlever. Jag tänker inte bära omkring på någon.

Vi måste hjälpas åt. Man hjälper till eller så åker man ut.

Ganska enkelt.

-Du måste se det här. -Vad är det?

-Jag har något speciellt. -"Epic babe". Snyggt.

Jag kommer från Alaska och är kvalificerad-

-för att klara utmaningen eftersom jag klarat 21 dagar.

Min erfarenhet som överlevare, gårdsägare-

-polis och fembarnsmamma.

Det är ---varmt.

Alaskabuske till afrikansk buske.

Vi får se, men vi anpassar och överträffar oss själva.

I sydöst, där marktemperaturen kan nå 60 grader-

-intar Dawn och Suzanne ett torrt dödligt område-

-som kryllar av giftiga huggormar-

-och Afrikas lömskaste mördare, leoparden.

Marken är ofruktbar.

Jag förstår att man inte vill ha eftersläntrare här-

-och inga svaga människor som är skadade.

-De svaga och gamla blir uppätna. -Ja.

-Så överlevde man i forntiden. -Ja.

Vi är framme.

Om någon inte hjälpte till i folkstammarna här-

-var det en stor belastning att ha den kvar i stammen.

Det bränner redan i fötterna.

Jag har härlig kanadensisk hud. Ganska blek.

Vi kan inte släpa på någon-

-och oroa oss för lejon, noshörning och flodhäst.

Det är varmt under fötterna.

Fem kilometer norrut-

-har Makani och Bulent stött på kal mark med taggbuskar-

-där lejon bor och hyenor bråkar om de få tillgångar som finns.

Jag önskar ingen att vandra omkring här ensam.

Vi måste hålla ihop.

Det är bättre att vara fler, men även sämre.

Mer konflikt, mer drama...

Den lugna buddisten i mig vill säga att alla kan komma överens.

Jag är lite hårdare. Jag har inga problem att överge folk.

Jag har blandade känslor inför gruppen.

Jag är en alfahane. Jag är rak och har inget filter.

Folk tycker att jag är en fullständig ---.

Jag har lärt mig av tidigare utmaningar och hoppas-

-kunna använda det nu. Men det här är något helt annorlunda.

Jag bryr mig om uppdraget, inte dina känslor.

Jag ska inte få dig att må bättre.

Jag ska nå dag 40 och slutföra uppdraget.

Oj, vad varmt det är.

Det är så varmt.

14 kilometer västerut närmar sig Jon och Sarah Kwenaflodens strand.

En gång var det grönskande. Nu är det en smutsig damm-

-där stora nilkrokodiler bor.

-Vattensituationen kommer bli stor. -Ja.

Och krokodiler är ett stort problem.

Botten av näringskedjan.

Ta bort telefoner och vapen så är vi bara hårlösa apor.

Människor hör inte hemma här barfota och nakna.

Jag vet inte vad det är, men den kan bitas.

Allt här ute vill ---dig. Nu smutsar vi ner oss.

Jag känner mig lyckligt lottad som är i en grupp-

-som har klarat 21 dagar.

Det är inte lätt att överleva i den här miljön-

-och jag tror att det finns folk som kommer vara en nagel i ögat.

Men i en överlevnadssituation drar man ut den och fortsätter framåt.

-Naken. -Nu kör vi.

-Ta väskan och se vad vi har. -Ja.

Jag antar att den här är min. Det här är min kniv.

Varje överlevare har tagit med en egen kniv...

Härligt.

...och ett unikt verktyg för att öka chanserna att överleva.

Smart.

Varje grupp får en gryta att koka vatten i-

-för att inte torka ut i hettan.

-Sista föremålet är en karta. -Ja.

Det verkar finnas vatten här. Vi har inget annat val.

-Vi måste sydöst. -Det är långt.

-Det är en... -...en bit att gå.

-Vi måste. Vi går hitåt. -Jag följer efter.

DAG 1

-Ser du nåt vatten? -Nej.

Herregud. Det är så varmt.

Hettan är tryckande. Det är som en ugn.

-Ja, verkligen. -Det suger ut all vätska ur oss.

-Hörde du det där? -Ja.

Jag hörde något morra. Det lät som en leopard.

Ja, jag hörde.

-Leopardspår här. -Ja.

-Kolla, en tand. -Trevligt.

-Varsågod. -Sjukt.

Det finns saker som kan ta tag i mig med händerna-

-och slita av min --- med sina fötter. Läskigt.

-Välkommen till Afrika. -Ja.

-Det är så varmt för fötterna. -Jag måste stå på lövhögen.

-Det här är dumt. -Herregud. Kom igen. Jag måste...

Det är inga modeskor direkt.

Nej. Det tar ett tag innan vi får det igen. Solen börjar gå ner.

Vi behöver vatten.

-Vi behöver vatten. -Inte en chans. Det är en kudu.

Om kudun inte överlever här så är det inget skämt.

Det blir en tuff utmaning och det här är bara början.

-Kan vi använda det här? -Ja.

-Hornen kan användas. -Ja.

Jag är glad att ha Dawn som partner, för i 21-dagarsutmaningen-

-hade jag en manlig partner och vi kom inte överens.

Det är längre till vattnet än jag trodde.

Det är smartare. Vad vet jag?

Du blåser bort veden.

Jag är frustrerad. Jag är hungrig. Jag är gnällig och trött.

Men det är inte bara jag som ska leta ved.

Tråkigt att du är sur, men jag har inte bara slöat.

Jag är glad att jag är här med en stark kvinna.

Mina fötter kommer få brännskador.

Snart kan jag inte gå längre i hettan.

Okej. Vi kanske kan göra dig ett par skor.

Baobabträd. Vi kan skära av lite bark.

-Ja. -Bra grejer.

Det är ganska torrt, men vi kan nog få ut nåt av det.

Att gå på sanden är jättevarmt.

Det är nog 40 grader om inte mer.

Jag är från Alaska och går inte barfota så ofta.

Jag har få möjligheter att vänja fötterna.

Första uppgiften nu blir därför att skydda mina fötter.

-Du ska också få nåt. -Mina fötter mår ganska bra.

Det är varmt, men jag kommer inte få sår.

De klarar sig över stenarna.

-Varsågod. Absolut. -Tack. En sak avklarad.

Om vi följer stigarna borde de leda till vatten.

Jag har sett minst tre olika sorters bajs.

Stort bajs, mindre bajs och litet bajs.

Om det finns vatten kommer de vara där.

-Då kan vi grilla. -Okej. Jag äter inte kött.

-Vad? -Jag gillar inte kött.

-Äter du inte kött? -Nej.

Du får äta allt kött själv.

Okej. Då får du lite gräs.

Okej.

Det är en del av buddismen att inte vilja döda.

I den förra utmaningen fastade jag mer eller mindre i 21 dagar.

I en 40-dagarsutmaning-

-hoppas jag kunna hitta växter längs vägen.

Det är det grönaste jag sett hittills.

-Det är mopane. -Ja, ät.

Få i dig lite näring. Min partner är vegan.

Vanligtvis hade jag frågat om personen var dum.

Nu försöker jag bita mig i tungan-

-och vara så lugn som möjligt. Vi får se.

Jag kan äta den rå, men bäst att koka den.

-Allvarligt? -Ja.

-Det här är brutalt. -Säg till när.

-Redo? -Ja. Kör.

2,5 KILOMETER FRÅN VATTEN

Det går inte att beskriva hur varmt det är.

Hur het jorden är. Jag har inte upplevt nåt liknande.

Jag trodde att gå på aska på Montserrat var jobbigt.

Detta är vulkanstenar blandat med pimpsten-

-och de är väldigt vassa.

Det är som att huden brinner

Jag är pensionerad infanterisoldat.

Mitt liv har gått ut på överlevnad. Men Afrika är på allvar.

-Okej. Jag skakar av smärta. -Ja.

Det är illa när gjutjärn är svalare än marken.

-Ja. En svart gjutjärnsgryta... -En gjutjärnsgryta går att stå på.

-Den är svalare än marken. -Det är tredje gradens brännskador.

Jag är otroligt varm. Jag har olidligt ont.

Och det är dag 1.

När hettan stiger över Valley of the Banished...

...har grupperna ingen aning om att fler överlevare-

-förbereder sig för att inta terrängen-

-med den sällsynta möjligheten att komma tillbaka-

-efter att inte ha slutfört 21-dagarsutmaningen.

Självförtroende är något jag inte saknar.

Det här är inget undantag.

Det är ett uppdrag som jag måste ta mig igenom.

Nu vill jag ut dit. Jag ska korsa mållinjen.

Jag ska klara 40 dagar. Inget tvivel om det.

Jag ska erövra Afrika. Jag är ny och förbättrad. Redo att köra.

Det känns lite ensamt just nu, men så är det.

Det är revansch. Jag bryr mig inte om andra.

Vi har rätt att vara här lika mycket som andra.

Landskapet ser ut som en elefantrumpa.

Ja. Det blåser nedåt.

Vi vill vara åt det hållet så att ingen känner vår lukt.

-Ja. -Det ser smutsigt ut.

Vi måste definitivt koka det.

Vem vet vem som bajsar här? Men vi har i alla fall vatten.

Ja. Ja.

Det finns fisk. Jag ser dem i hörnet.

-Sådär. -Hemma äter jag inte fisk.

Men när det tryter så äter du väl fisk?

-Jag vill inte. -Okej.

Du måste ändå fånga den. Nu går vi.

Precis som alla andra fick Makani och Bulent en XL-värdering, eller XLR-

-baserat på färdigheter och erfarenheter sen tidigare.

Som vegan och jägare har Makani och Bulent olika-

-överlevnadssätt och börjar på 6,8 i XLR.

Vi vill inte vara så nära vattnet.

-Nej. -Bara nära nog för att ha tillgång.

Så långt bort att vi inte riskerar platsen.

Det här är min tredje unga partner, för jag älskar dem.

Vi är väldigt olika. Hon är surfare.

Jag är veteran och polis. Jag tror inte att vi är en bra match.

Men jag ger det en chans och försöker jobba ihop med henne-

-och lösa det.

Det är varmt.

-Här finns skugga. Ett träd. -Och där finns ben.

-Ja. -Nån var hungrig och...

Det här är en ryggkota. Det är ett stort djur.

-Den är stor. -Ja. Någon fick en festmåltid.

Vad ska vi göra? Träd är bra. De ger skugga.

-Ja, skugga. -Oj. Taggar.

-Det är både taggar och värme. -Jag ser träden.

-Vi gör ett försök. -Det är skyddat...

-...och finns en öppning längst ner. -Det är inte så illa.

-Vi har skugga och en sida täckt. -Trädet hjälper mycket.

-Nåväl. -Det är vår bästa chans.

Jag vill gå in där. Jag vill öppna upp lite.

Okej. Jag fixar några grenar och säkrar upp kanterna och du...

-...fixar insidan. Det blir bra. -Okej.

Vi har en plats. Vi hittade vatten. Det är inte mycket-

-men förhoppningsvis tillräckligt. Vi såg fisk i vattnet.

Det är bra. Men först ska vi bygga en boma-

-sen göra upp eld. Och om vi har tid ska vi äta fisk.

Vi hittade en plats. Och där har vi vatten.

Där borta.

Där är ett fint träd som blir bra ved. Och där.

Det var en tuff resa. Men vi kom fram. Där finns fisk.

I dammen. De dyker upp ibland. Så det finns mat-

-till Bulent. Och här finns mopanilöv-

-på träden. Och längre ner.

Det är bra. Vi måste bara få upp en boma. Inte för långt från vattnet-

-men inte för nära djuren som kan komma hit.

Så, ja...

Det här är brutalt.

Mina tinningar bultar just nu.

-Jag ser det. -Ser du vatten?

-Ja. -Härligt.

Den synen gillar jag. Oj, vilken lättnad.

-Jag tror att jag ser en krokodil. -Ja, den dök upp nyss.

-Inte den jag såg. -Vi har krokodiler.

-Vi har många. -Det är en bjässe.

Den är nära två meter lång.

Jag visste att det skulle finnas krokodiler.

Men att ha en som-

-ockuperar din livlina är väldigt stressande.

Vi är vid det enda vatten vi sett på hela dagen...

Naturen kommer vara ett problem nära allt vatten.

Vi är nära en stig som är ganska stor.

Vi kanske får grannar. Vi sätter upp en eld.

-Ja. -Vi är delvis igenom dag 1.

Min partner, Sarah, är grym. Hon vet vad hon gör.

Hon är tuffare än jag och det känns bra. Jag gillar det.

Jag gillar att vi är här och det känns bra.

Jon, en sopletare och Sarah, en lantbrukare.

Båda var lösningsorienterade och anpassningsbara-

-i tidigare utmaningar, vilket ger dem 7,1 XLR.

-Härligt med eld i rovdjursland. -Det känns redan bättre.

Vad tänker du om den här platsen?

Det ser redan ut som en boma.

En boma är en rund skiljemur av pinnar och taggiga grenar-

-som ska skydda överlevarna från rovdjur.

-Det finns skugga. -Det är det viktiga.

Det är skuggigt och nära vatten.

Vi vill ha vår boma här, nära vattnet.

Jag har bränt mig och läpparna gör ont. Jag behöver vatten.

Jag ser det, men vet att vi måste koka det-

-så vi måste ha eld och komma igång.

Dawns militärträning och Suzannes mentala stabilitet-

-gör att duon börjar på 6,5 XLR.

Men Afrikas tuffa terräng börjar ta ut sig.

Att gå omkring där var verkligen jobbigt.

Jag har bränt upp fötterna.

Vi måste fokusera på boman, men vi har ont om tid-

-att få det som vi vill med den lilla energi vi har.

Oj. Det där måste bort. Ser du det där, Dawn?

-Det är en tass med päls. -Vill vi ta ner den?

-Ja. -Oj, det stinker.

Jag gissar att en leopard dödat den.

-Ja. -Och tagit upp den där...

...och festade loss.

-Det luktar nog illa. -Det kan man säga.

-Det luktar riktigt illa. -Ja.

-Vi måste vara försiktiga. -Sådär.

Det är mycket myror på den. De äter den.

-Så klart de gör. -Inget gammalt byte.

-Nej, vi är i ett jaktområde. -En riktig jägare.

Den afrikanska leoparden drar upp byten-

-som väger tre gånger dess vikt för att skylla det från asätare.

Jag är orolig för första natten.

Leoparder är opportunister.

Speciellt eftersom det varit torka här i sju år.

De svälter och jag ser nog god ut.

Vi är i en farlig miljö.

Saker ser oss och vi vet inte om det.

-Här finns fina spår. -Ja.

Vi närmar oss nu.

-Det är ett rovdjur. -Vad är det?

Kanske en hyena med så mycket kalcium.

Det kanske är vitt på toppen-

-för att den ätit ben.

Jag älskar jakt. Jag är jägare.

Afrika är nåt annat. Mycket kan döda dig här ute.

-Herregud. -Elefantspår, kanske.

Det var mitt största hinder i utmaningen i Brasilien.

Miljön var tuff.

Men det här tar det till en ny, extrem nivå.

Oj! Den platsen verkar ha ödelagts av djur.

-Ja. -Det ser ut som ett månlandskap.

-Det finns vatten. -Härligt. Snyggt jobbat.

Jag ser träden. Här har man redan börjat bygga en boma.

Problemet är att det ligger precis vid stigen.

Träden där visar att det nog finns elefanter-

-i området. Det är en risk vi kan ta.

Ja. Jag gå bakom skyddet-

-och hackar och kastar till dig.

Bra. Jag börjar städa ut här inne.

Gwen verkar härlig. Jag gillar henne. Hon kan mycket.

Det är häftigt. Hon är en tuffing.

Jag vet inte hur dina fötter mår, men du är en tuffing.

De är ömma, om jag ska vara ärlig.

-Nåväl... -Men jag står ut.

De här hjälpte. Så, tack för hjälpen, partner.

Ja. Vi hjälps åt.

Wes verkar vara pålitlig och en bra partner.

Han hjälpte mig att göra skor. Det var fantastiskt.

Vi har nog samma inställning.

Vi har nog hittat en bra plats att jobba med.

Vi bygger lägret ihop.

Jag gillar Wes. Det kommer bli bra. Vi klarar 40.

Med sina erfarenheter och liknande strategier-

-blir Wes och Gwens värdering 7,9 XLR.

-Eld. -Ja. Det är Sydafrika.

I 40 dagar kommer allt att vara emot en.

Man måste jobba bra ihop för att klara det.

Annars överlever man inte.

Det här är en ny nivå.

Det verkar finnas vatten. Jag vill dit för att få vatten.

Solen går ner. Jag måste röra på mig.

Jag ska bestämt få min revansch.

I min förra utmaning lämnade jag Panama på dag 13-

-för jag kom inte överens med mina partners.

Ska du bara stå där?

Du är inte min chef, så sluta med det där.

-Börja jobba, då. ----ta dig.

Kör inte omkring med mig för då får vi problem.

De som skulle hjälpa mig lämnade lägret.

Bygg dig ett läger, för vi sticker.

Jag vill inte ha med dig att göra.

Det tog psykiskt på mig. Jag bestämde mig för att åka-

-för det gick inte att överleva.

Jag ger upp. Jag sticker härifrån.

Solstrålarna är brutala. Det är som att vara i en ugn.

Jag är i underläge och vissa kommer nog känna-

-att jag inte borde vara här. Men jag ska motbevisa dem.

-Hej! -Herregud.

-En naken person kommer hitåt. -Ja.

Jag kan ha fel. Vi har nog fått värmeslag.

-Hur går det? -Hej.

Jag väntade mig inte fler nakna personer.

-Nej. Verkligen inte. -Jag heter Seth. Hur går det?

-Ganska bra. Jag heter Suzanne. -Trevligt att träffas.

-Dawn. -Trevligt att träffas.

-Ni är grymma. -Den är grym mot oss.

-Ja, så kan man se det. -Vi gick i timmar.

Det var brännhett. Mina fötter är helt...

-Ja. -Hennes fötter är brända.

Det är svårt för oss att gå omkring här just nu.

Vad kan jag hjälpa till med?

Du kan hjälpa oss att stärka upp vår boma.

För vi är på en farlig plats.

-Vi hittade ett kadaver. -Ja.

-En leopard har dödat den. -Jaså?

I ett träd. Så vi är i ett jaktområde.

Okej. Då börjar jag hugga och dra hit saker.

Vi kan lägga det i en cirkel.

-Perfekt. -Nu måste jag vara grym.

Jag kom precis. Tjejerna är trötta och har jobbat.

-Varje steg är jobbigt idag. -Jag ska hjälpa dem...

-...och hoppas att vi kan bli en grupp.

-Jag förväntade mig inga fler. -Inte jag heller.

Vi välkomnade ju honom.

Vi börjar med förtroende och tar det därifrån.

-Det är en hård miljö. -Ja.

-Man kan inte vara ensam. -Nej.

Men vi kan stå på oss och ha samma tankar.

-Vi räknas inte för vi är kvinnor. -Precis.

Med tanke på vår dynamik hoppas jag inte det blir så.

Jag känner inte Seth. Det förändrar dynamiken-

-när man är två och det kommer en till.

Jag gillade att bara vara jag och Dawn-

-och vi fick nu en till variabel och jag är skeptisk.

Men han är också man. Jag har inget emot honom för att han är man.

Men jag är en stark kvinna som säger vad jag tycker-

-och är uppriktig. Det ska bli intressant-

-att se hur det går. Vi får se hur det går.

Jag är glad, för jag är utmattad.

-Ja, vi ser det som en bonus. -Ja.

Vi accepterar det så kanske det förblir en bonus.

Seth kom nyss. Han verkar positiv, uppriktig och motiverad-

-vilket vi behöver nu.

Jag känner av symptomen på värmeslag-

-och det här är bara dag 1.

Ska vi tränga ihop oss i natt?

Ja. Vi hade bara planerat för oss två.

-Ja. -Ja, det är lugnt.

-Okej. -Det är inte perfekt, men...

Det kommer bli bra.

-Det kommer bli en lång natt oavsett. -Ja.

Ett steg i taget i Afrika.

Jag har varit på en 21-dagarsutmaning och slutförde 13 dagar.

Jag är en skrikare. Jag är känd för det.

Det var jag. Jag skrek häcken av mig på stranden. Jag äger det.

Få ut mig!

Jag är överlevare så jag har kunskap.

Jag är internationell pilbågsjägare och får jaga med pilbåge.

Jag måste närma mig vatten för det börjar bli grönare här.

Förra gången brydde jag mig inte om det mentala spelet-

-och nu tänker jag inte bli omkullkastad här ute.

Nej. Jag kommer gå iväg om jag märker att blodtrycket ökar.

Jag tänker inte flippa ut. Jag kommer stå på mig.

Inga galna utspel, Afrika. Det ska inte hända.

Där är människor.

-De börjar nog komma ut nu. -Jag ser nakna människor.

-Nakna människor. -Oj.

-Hej. -Jäklar. Vad händer här?

-Är du ensam? -Ja.

-Wow. Välkommen. -Jag heter Kate.

-Trevligt att träffas. -Desamma.

Du med.

När jag såg Kate kände jag igen henne från tidigare utmaning-

-där hon blev galen. Hon tappade det helt.

Jag tänker att det här är den sämsta partnern jag kan få.

Vill ni visa vad ni har börjat på så kan vi...

Ja. Det är här.

Första intrycket är att jag har sett deras program-

-och jag vet vad de har gjort tidigare-

-och de kan döma mig också.

Jag hoppas att Makani inte ska leva på fotosyntesen-

-för det funkar nog inte så bra.

Jag är i fotosynteshimlen.

Bulent är en tölp. Hoppas han är snäll mot mig.

Du behöver inte, men du behöver inte fånga fisk heller.

-Säg bara vad du menar. -Jag vill veta vad du tänker.

Bulent är otrevlig. Han tror nog-

-att han kan allt om allt.

Såhär glad är jag.

Det är vad jag har att jobba med.

Här är det. Vi jobbar på att bygga upp ytterkanterna.

Ja. Är ni oroliga för hyenorna?

-Ja. Definitivt. -Det är det största problemet.

-Vad tror du, Kate? -Ska ni ha en eld där inne?

-Ja, en liten. -En liten...

Det är lugnt, men elden kommer bli svår.

Ja, och jag är dubbelt så stor som du.

Men jag hämtar saker utifrån.

Jag ska se vad som finns omkring.

Jag ser en bättre plats för en boma.

Jag uppskattar ansträngningen, men det är lågt och trångt.

Det är inte säkert att ha en eld där.

Det här är mer öppet. Det krävs mer arbete för att stänga in-

-men det är ett bättre alternativ. Och sen har vi högen med ved-

-sidan om. Jag jobbar smart och inte hårt.

Hallå. Får jag visa er en sak?

-Ja. -Okej.

Är det en mer passande... Vad heter det?

Ja. Det finns en underbar hög med ved sidan om.

Då behöver vi inte leta ved till kvällen.

-Hur lång är du? -180 centimeter.

Det är därför du går så snabbt. Du har långa ben.

Vi är som små pysslingar. Hon tar ett steg och vi tar 17.

Det här vill jag visa. Om ni tittar här-

-så är det luftigt upptill så att vi kan ha en större eld.

-Intressant. -Jag tror inte att alla tre...

-...får plats i den lilla. Eller vill ni det?

-Ni har ju gjort arbetet. -Jag har en fråga.

-Visst. -Hinner vi bygga upp det?

-Ja. -På en timme?

Vi kan ta allt därifrån och flytta hit.

Eller så kan vi vara här i natt och där imorgon.

Men vi får inte plats tre stycken och en eld där.

Okej. Du får fixa insidan.

-Ska jag städa upp? -Så fixar vi utsidan...

-...och tar hit grenarna som jag högg ner.

-Okej. -Visst.

Kate har en poäng. Men jag vet inte om det är smart att göra det ikväll.

Men Kate tror att vi klarar det, så vi får se hur det går.

Annars får vi försöka med något annat.

Solen går ner snabbt. Vad tror du?

-Vi har kanske 30 eller 45 minuter. -Ja.

Vi har nog 30 minuter på oss innan solen går ner.

Du kanske kan samla ihop lite fnöske?

-Så att vi kan tända elden. -Ja.

-Jag fortsätter att bära saker. -Okej.

Jag vet inte om de vill att jag tar över men det gjorde jag.

Var du tvungen att välj den tyngsta stocken?

-Jag? Den där? Vill du byta? -Ja.

-Herregud. Ska du döda mig? -Det blir snart mörkt.

Vi måste prioritera. Skydd, eld, vatten. Det är allt.

Om ni inte vill vara hemlösa vid midnatt-

-borde vi inte lägga mer ved på elden.

Jag tror inte att det kommer funka med Kate. Men vi får se.

Jag försöker vara en lagspelare.

Vi får se hur det går.

Det där ---känner jag igen.

Jag vill inte vara där det finns elefanter.

Det är 5,5 år sen min utmaning i Nicaragua.

Moder natur kommer att vara min ---.

Jag är högst i näringskedjan.

Jag tar mig förbi allt hon säger.

-Vad tog du med dig? -Silvertejp.

Det här är ett multiverktyg.

Mitt största hinder var min hälsa.

Jag hade problem i mag-tarmkanalen och avslutade tidigt.

Utifrån min tidigare utmaning-

-kan framtida lagkamrater ha fel tankar om mig.

Framförallt att jag lätt ger upp, vilket är långt ifrån sanningen.

Hallå.

-Hej. -En, nej, två nakna personer.

-Hej. -Jag går runt här.

-Oj. -Tredje hjulet här.

-Hallå, där. -Hur går det?

-Tjena. -Det här var en överraskning.

-Vi väntade oss inte någon mer. -Nej.

Hoppas jag är en positiv överraskning.

-Visst. -Det beror på hur hårt du jobbar.

Jag har fått höra att jag är en finger---.

Antingen en trevlig överraskning eller obehaglig.

-Bra att veta. -Just nu alternativ två.

Ni vänjer er.

-Du har silvertejp med dig. -Ja, då har vi filtar.

-Du är silvertejp-killen... -Kalla mig inte det.

Jag kastar dig nedför stupet. Jag skojar.

Ny utmaning, samma föremål. Jag sa säga en sak.

Jag kommer inte att gå med på att bli övergiven.

Jag säger redan nu att jag är en arbetshäst.

Det kommer du inte ens att fundera över. Det blir bra.

Jag är en åsna och de är som arbetshästar.

Jag släpper rullen. Vad behöver göras?

Stenar, ved, boma-bygge.

Okej. Jag börjar hämta saker.

Vi lär nog känna varandra under de kommande dagarna.

Jag är inte glad över det här.

Vi har en timmes dagsljus kvar och här kommer Josh.

Han tog med silvertejp sist och han avbröt.

Det oroar mig lite. Hoppas han har lärt sig en läxa.

Vi får se. Det kommer att bli mysigt.

Tur att du är liten.

Det kan nog bli bra bitar av stocken här.

-Vi flyttar den närmare. -Ödsla inte energi på att hugga än.

Jag tänkte att det var bra för att bygga upp en boma.

Det känns obekvämt nu. Gwen och jag hade det bra.

Nu förändrades dynamiken. Jag var inte beredd på det.

-Titta på honom. -De där är bra.

-De där är bra. -Jag tar de här två...

-...den raka här och den här en stund.

-Ja. -Det blir basen i min vävmaskin...

-...för att göra filtar. -Okej.

Vi kanske ska vänta med att göra något med buskarna-

-tills vi har det väsentliga på plats?

-Hur mycket behöver vi? -Mycket.

Kanske lika höga som du?

Ingen ---. Jag förstår att Gwen och Wes-

-tycker att jag är en märklig person här.

Men jag är här för att hjälpa dem att överleva.

Jag anstränger mig lika mycket oavsett om de gillar mig eller inte.

Jag börjar markera revir här.

Bra. Markera på.

Olika personligheter lär sig att jobba ihop.

Antingen så går det eller så går det inte.

Något av dem blir det. Vi får vänta och se.

-Ska vi spela klädpoker? -Vi har redan förlorat.

-Jäklar. Där försvann den tanken. -Ja.

Det finns inte en kotte här. Det är tufft utan en partner.

Jag har upplevt det. Man måste ha hjälp där ute.

Det är svårt att klara sig själv.

Min förra utmaning var här i Sydafrika. Jag var kvar i 11 dagar.

Det svåraste var när min partner åkte hem-

-för det fanns krokodiler-

-lejon, leoparder och allt annat runt lägret.

Oj. Det finns krokodiler intill mitt läger.

Jag är rädd för mitt liv.

Det tär på en både mentalt och fysiskt.

Det är för mycket. Nu vill jag åka hem.

Att avsluta för tidigt var jobbigt.

Men det ska inte få hända nu.

Nu är jag mentalt och fysiskt redo-

-och vet att jag kan använda mina erfarenheter.

Pilbågsjakt, snaror, tågvirke, fiske.

Det finns många möjligheter här i Afrika.

Vi ska klara 40 dagar.

Jag ser en annan människa.

Hej!

En människa.

-Okej. -Vad händer?

-Vad händer? -Vem ---är det?

Det verkar vara fler som är vilse här.

-Är du ensam? -Ja. Jag heter Ryan.

-Jag heter Jon. -Jon?

-Hur går det? -Trevligt att träffas.

-En person till. -Jag hittade en person till.

-Ja, människor. -Hej.

Hej. Den behöver jag inte. Jag heter Ryan.

-Jag heter Sarah. Trevligt. -Trevligt att träffas.

Det är otrevligt här ute.

Ja. Vi har sett flera krokodiler. Leopardspår där borta.

Ja. Leoparden dricker där borta.

Vi bygger en vägg för att hålla den borta.

Ja, det förstår jag.

Det börjar bli mörkt och vi är inte klara.

Jag hämtar hit lite ---.

Okej. Jag hjälper till att bära material.

Ryan verkar vara en jordnära kille.

Han ser självsäker ut men jag vet inte vem han är.

Han är en främling i lägret som vi byggt-

-utifrån att vi bara ska vara två.

Känner du honom? Jag känner inte igen honom.

-Jag minns inte honom. -Men han log när han kom.

Man kan inte begära mycket mer här ute.

-Han verkar jobba hårt. -Ja. Det är bra. Han väntade inte.

Jag hade väntat tills vattnet var klart.

Först tänker jag att vi har en till att hantera.

Men han kommer och är redo att sätta igång.

Jag vet inte hur han håller sig vaken utan vatten.

Jag uppskattar honom. Men vi måste bygga klart vår boma.

Du är ett odjur. Kolla där.

Ja, titta. Sätt den här där det finns en pinne.

Jag vi bygger längs stigen.

Det är vilt här ute.

-Ja. -Det är på riktigt.

Min första utmaning här i Sydafrika var att-

-när solen går ner är det tre timmar av kaos.

-Ärligt talat var jag rädd. -Jaså?

Det var många djur omkring oss som morrade och slogs.

Jag tänkte: "Jäklar."

Nu känner jag mig rädd-

-för jag vet hur hemskt det är och att jag ska vara här i 40 dagar.

Vi har eld, men vår vattenkälla är full av krokodiler.

Vi måste vara på vår vakt nere vid vattnet.

Nu är det sista delen av dörren.

-Sista ljuset? -Ja.

Jag har aldrig upplevt jorden...

Jorden är brännhet. Så var det verkligen.

Så mina fötter är extremt... De är råa nu.

De är brända. Jag är orolig för natten.

Fokus ligger på att elden brinner hela tiden.

Jag har nog pil och båge nära till hands och en yxa i handen.

Vi sover nog i shift om vi ens kan sova.

Här är jag igen med min silvertejp och tillverkar en mugg.

Den borde vara vattentät.

Joshua har gjort fina muggar åt oss.

Vi ska få vår första...

-Den har lite... -Den läcker.

-Ja, du får dricka fort. -Ja.

Vi kan dricka ur grytan.

Den läcker längs hela botten.

-Den borde inte göra det. -Jag vill inte förlora vattnet.

Det kan bli en lång natt.

Jag hör saker där ute.

Bulent snarkar så högt att jag inte vet om det är på riktigt.

-Är det du? -Nej.

Det är något där.

Jag ser inte så långt med kameran.

Jag trodde inte vi skulle sova ändå.

Ja. Vi har definitivt...

Vänta. Ser ni det?

Herregud.

Om något kommer in hit har vi ingen utväg.

Jag känner mig inte trygg.

-Kan du sluta? -Herregud.

-Försöker du skrämma mig? -Nej, jag vill skrämma det där.

Gud. Jag vill inte bli uppäten av lejon.

Jag känner mig inte trygg. Det är för mycket.

Jag är i mitt huvud.

När man är i en miljö där man ska överleva-

-så tär det på hjärnan.

DAG 2

-Vi måste förstärka vår boma. -Ja.

Alla ljud i natt gör att vi måste bygga en bra bit till.

Varje dag tills den blir riktigt tjock.

I natt hörde jag djupa andetag.

Det gör oss spända. Vi får svårt att sova.

Ska jag fylla upp här? Vill ni göra det?

-Ja. -Okej.

Dawn sov ingenting. Hon vred sig och var rädd.

Hoppas att det bara är inbillning.

Det var jobbigare igår än jag trodde att dag 1 skulle vara.

Jag har brännskador på fötterna.

Varje gång jag går känner jag en smärta jag aldrig upplevt förut.

Och häromkring finns det många rovdjur.

Många saker kan vara livshotande för mig.

Det är mycket psykologiskt att ta in.

Det fick mig att känna känslor som jag inte vill känna.

Jag kanske får samma trauma som jag fick-

-under den förra utmaningen.

Jag kom direkt från kanadensiska armén.

Det var många känslor som jag tryckt undan.

Jag hoppade av på dag 9.

Mentalt klarade jag inte en natt till.

Jag vet inte. Jag har enormt mycket ångest nu.

Det är ett mentalt spel.

Det snurrar i mitt huvud och många saker behöver bearbetas.

Det är morgon.

Sarah och Ryan lägger ut bete och krokar i vattnet.

Jag är här och kokar vatten.

Vi försöker att få lite mat.

Och få ordning på huset. Det är dagens plan.

Det finns krokodiler i vattnet.

Det finns två precis där.

Det är en nilkrokodil som tittar på mig.

Som en attackubåt. När den ser nåt går den ner under vattnet.

Vi vill inte gå för nära kanten, men jag vill ha protein.

Ta det du kan och in i busken.

Med sina 5 meter och över 230 kilo-

-kan nilkrokodilen kasta sig två meter upp ur vattnet på en sekund-

-och krossa sitt byte med över 350 kilo per kvadratcentimeter.

-Det börjar hända nåt på linan. -Bra.

Den fastnade på kroken. Det kan ha varit en krokodil.

Jag trodde att jag hade en sten när jag fick den.

Det är nog en krokodil som kollar in dig.

Vi ska nog ta det lugnt.

Jag tappade nyss en krok.

Har ni sovit nåt?

Jag är allergisk och mina bihålor och min näsa är fulla.

-Jag kommer bli allergisk mot snark. -Du borde ta medicin mot det.

Jag måste bara somna före dig.

Bulent snarkar högt.

Jag försökte höra de vilda djuren igår-

-för att ha lite koll, men det gick inte.

Jag går till vattnet för jag har inte sett det.

Du kan ta pilbågen med dig.

Ska du hämta ved?

Jag hämtar ved och täpper igen hålen.

-Okej. -Jag går och jagar.

Jag går här, för jag tror det finns mer där.

Jag letar efter en plats att liva på i skuggan.

Jag ska kanske gillra en fälla.

Igår tog jag nästan på mig rollen som ledare.

Jag kom sent. De hade haft flera timmar på sig-

-och när jag kommer gör vi samma jobb-

-som de gjort i flera timmar på en halvtimme.

Jag behöver folk som är som jag och vill anstränga sig lika mycket.

Det börjar bli varmt och planen är att ta det lugnt.

Det är ingen liten tävling. Det är 40 dagar. Det är ett maraton.

Om man försöker få allt gjort-

-kommer man bränna sig och misslyckas.

Det är Afrika. Det är brutalt.

Herregud. Där är 50 impalor.

En är precis där.

De kom undan pilen och den hamnade mellan dem.

Bra att veta att jag kommer över vattnet härifrån.

Det är bra att veta.

-Hur var natten? -Lång.

Natten var jobbig.

Vi tror att vi hörde elefanter gå förbi och vi har sett spår.

Det finns elefanter överallt. Vi måste säkra upp vår boma.

Vi måste sätta taggar överallt.

Jag gör en filt.

Jag är uppenbarligen den enda som behöver det.

Men jag behöver en. Jag huttrade i natt.

Vet du vad? Jäklar. Det var perfekt.

-Vad gör Josh? -Oj. Vad är det där?

-Det är hans filt. -Okej.

Joshua gör inget som behöver göras.

Vi har kämpat hårt för att få saker gjorda.

Han verkar undvika att hjälpa till i lägret.

Filtar är inte det viktigaste att göra idag.

Mitt tålamod tryter. Hur känner du för honom?

Jag gillar inte det här om jag ska vara ärlig.

Inte jag heller.

Vi klarade oss bra utan honom.

-Ja. Men han får en chans. -Ja.

Vi får se vad han kan och hur det går.

Jag ville bara veta om vi tyckte lika.

Jag tror det. Jag hade önskat att vi hade samma prioriteringar.

Men jag ger Joshua alla möjligheter att jobba som en lagmedlem.

Men just nu har han en bit kvar.

Det blir bra för ikväll. Men det är varmt här ute.

Vila när det är varmt. Stressa inte för mycket.

Det är min strategi. Jag tar en tupplur nu.

Okej.

Jag ser till att din boma är fin. Det fixar jag. Ja.

Han kommer vila hela dagen.

Jag och Sarah fiskade vid vattnet.

Vi får se om vi får napp.

Jäklar. Jag har napp.

-Ja! Titta där. Vad söt. -Ingen bjässe, men det är en fisk.

Ska vi använda den som bete istället för att äta den?

Ja. Det kan vi göra.

Jag offrar detta protein för att få mer protein.

Det kommer jag göra.

Mal...

De kommer nappa för de har ingen mat här.

-Jag har fått napp. -Bra. Ja!

-Var det en mal? -Ja. Den fick mig också.

Men i slutändan kommer vi äta upp den.

Krokodilen spanar in oss där.

Jaså? Den vill ha fisk.

-Jag har fått napp. -Ja! Bravo!

Håll den borta från kanten.

Ja! Det är så framgång låter.

Protein!

Jag har en fisk.

Jag har den.

Ja! Bra jobbat.

Bra jobbat.

-Det är en mal. -Hej, kompis.

Där har vi den. Det är en bjässe.

-Ja. -Kolla in den där!

Ja! Titta här. Vi kommer äta gott idag.

Det känns som att jag inte kan dricka nog med vatten.

-Inte jag heller. -Jag måste komma ikapp.

-Jag är redan uttorkad igen. -Ja.

Jag behöver vatten. Jag är uttorkad.

Det är jättevarmt och väldigt torrt. Torkan torkar ut allt.

Nästa gång vi är ute och du är kvar-

-kan du väl se till att elden brinner?

Det är viktigt att vattnet kokar.

Annars kan vi inte få i oss nog med vatten.

Jag fixar det.

Nu tar törsten över allt annat.

Jag är överhettad. Hjärtat rusar.

Vi kämpar mot klockan för vatten.

Varje gång vi passerar dricker vi-

-och när den nya är klar vill vi desperat ha mer.

Det tar tid att koka och kylas ner. Man dricker varmt vatten.

Som tur är har vi en bäck framför oss.

Vi ska hitta var den börjar-

-och se om det kommer rent vatten därifrån.

Det måste komma någonstans härifrån.

Det går igenom marken och filtreras.

Om vi tar bort all smuts borde vi kunna dricka det.

Då behöver det inte kokas.

Det måste rinna rent och klart vatten-

-för att jag ska stoppa ner huvudet där.

Ja, det sipprar ut vatten här.

Vi lämnar det här och ser vad som händer.

Vi får se först innan vi ödslar mer tid.

-Låter som en plan. -Vi kommer snart tillbaka...

-...och ser hur det ser ut.

Joshua verkar inte göra särskilt mycket.

Nej.

Jag vill kunna jaga småvilt här. Kanske en fågel.

Vi kommer kunna äta något.

Jag ser kycklingmiddag.

Joshua har inte gjort nåt idag tills lägersysslorna var klara.

Plötsligt ville han jaga. Han satte igång med det.

Dumskalle. Jaga fåglar.

Han vill inte jobba på dagen. Han vill bara leka.

Wes och jag hämtar ved, vatten och rustar upp lägret.

Det är frustrerande att han inte gör nåt.

Han behöver inte vara kvar om han inte hjälper till.

Fåglarna flög iväg. De flög sin kos.

Storleken och omfattningen av mina känslor här i Sydafrika-

-är otrolig.

Att vara så utsatt och skör i dessa element är svårt.

Det är på riktigt.

Gänget? Hur mår ni?

-Hur mår du? -Jag har försökt tänka.

Jag tycker att det är svårt.

Det känns jobbigt efter igår. Det har ni nog märkt.

Ja. Det var brutalt.

Ju mer jag pressar det, desto mer...

-Ångest? -Ja.

-Okej. -Det påverkar mig på ett sätt...

-...som jag inte vill för att komma vidare.

Jag vill inte vara en belastning. Så jag kommer åka hem.

Jag önskar att jag kunde fortsatt resan med er-

-men jag vill inte sätta mig i den här sortens-

-situation och miljö. Så en kram från er, tack.

Jag fick ta beslutet att åka hem och det gör ont.

Jag respekterar det och har varit där.

Det är galet hur snabbt jag kom nära Dawn.

Man vill inte se folk i din flock må dåligt.

Och inte heller se dem åka.

Men man vill se dem göra det som är rätt för dem.

Jag kom hit och hade gjort jobbet och alla förberedelser.

Jag gjorde allt för att förbereda mig-

-för att överleva i Afrika. Men det är inget skämt.

Det är liv eller död och det kräver ditt sinne, din kropp och själ.

Om en av dem inte funkar klarar du dig inte.

Att åka hem är bättre för mig och bättre för mina partners.

Jag väntade mig inte att förlora nån så tidigt.

Nej. Herregud.

Jag känner inte Seth bättre än Dawn.

Jag vet att han inte slutförde sina 21 dagar.

Nu när det bara är vi undrar jag om han kan klara 40 dagar.

Innan det blir varmare kan vi plocka gräs till taket.

-Ja. Jag vill jaga. -Okej.

Du tänker väl inte vara ute i solen?

Min förra partner åkte hem på dag 4 och det-

-efter att ha varit i solen hela dagen när det är som varmast...

-Ja. -Varje dag.

BRASILIEN, SUZANNES

21-DAGARSUTMANING

Jag vill inte tjata, men du börjar bli röd-

-och jag vet inte hur ofta du dricker.

Jag måste hitta mat.

Under utmaningen i Brasilien-

-på grund av medicinska skäl och värmeslag...

-Bröstet känns tungt. -Ett, två...

-Stå upp. -Det var tre.

Min partner åkte hem på dag 4 och jag var ensam i 17 dagar.

Att förlora Dawn förstärkte vikten av att fatta smarta beslut.

-En dödlig cykel. -Så jag hoppas...

Jag hoppas att du inte ska bli solbränd.

Som överlevare vet jag inte ens om jag vill jobba med Seth-

-eller har problem med det. Det kan gå hur som helst.

Okej. Ska vi?

Nu kör vi. Jag har en bra känsla.

Att förlora Dawn var jobbigt för vår grupp.

Jag måste finnas för min partner.

I förra utmaningen var det sociala mitt största hinder-

-men jag har växt som person.

Jag har jobbat på mina sociala färdigheter och gör allt jag kan-

-för att vi ska klara 40 dagar. Det är min revansch.

Idag går jag upp över krönet med bågen och försöker jaga.

Det finns mycket djur vid vattenhålet på andra sidan.

Men att inte bli upptäckt är en utmaning.

Vi behöver protein. Som jägare är det min plikt.

Det är mitt ansvar.

Jag hör något över min vänstra axel.

Jag hörde en hel flock impalor. De var nära men överrumplade mig.

Även bra jägare missar djur.

Adrenalinet pumpar.

Bra jobbat. Från bäcken, upp hit, koka och kyla ner.

Det är ett heltidsjobb i Sydafrika nu.

Jag vilar och väntar tills solen sjunker lite.

Finns det vatten här?

Ja. Det är inte klart. Jag satte nyss ner det.

Det tar 20 minuter. Sköt du nåt?

Nej, men jag tror att det löser sig senare.

Jag måste få nåt i mig oavsett hur varmt.

Jäklar. Det är varmt.

Gwen och jag kommer bra överens. Vi jobbar bra ihop.

Båda två klarade 21-dagarsutmaningen.

Vi ser framför oss att vi klarar 40 dagar.

Men vi kan inte... Men vi klarar inte av en tredje.

Han måste hjälpa till, annars får han åka hem.

Joshua?

Att hitta mat är bra, men vi behöver hjälp med annat.

Vår boma är inte så tät som den borde vara.

Hämta vatten en gång i timmen.

Nån måste göra det. Vi har gjort det hittills.

Det är inte jag som är slapp eller såsar omkring.

Jag gör mitt bästa nu.

Det är okej.

Men du kan tänka att utifrån kan det se lite konstigt ut.

Där kanske jag ser det lite annorlunda.

Jag kan se att Wes tycker att jag är ---.

Jag bryr mig inte. Jag är en lagspelare.

De som säger emot mig vill bara göra mig arg.

Okej. Med tanke på var solen är borde jag vila.

Jag måste jaga skuggan idag.

Seth har varit borta hela morgonen och man kan dö i den här värmen-

-om man inte är uppmärksam.

Jag uppskattar att han vill jaga, men det är farligt.

Hoppas han kommer tillbaka snart.

Solen går ner och jag måste hjälpa Suzanne.

För vi har en lång natt framför oss.

Jag måste ta mig till skuggan.

Solen kokar mig och stenarna är som lava.

Marken är riktigt varm.

Det är brännande hett.

-Hej. Bra att du är tillbaka. -Ja.

Och?

Jag kom nära några impalor.

Men de vände och jag missade dem så de stack.

Jag blir orolig när du planerar att vara längre i solen.

Jag förstår. Jag gör inget med flit för att lämna dig här ensam.

Vi måste ta en risk när vi jagar.

Visst. Men jag vill ta beräknade risker.

Oj. Nu blev jag riktigt yr.

-Okej. Du måste sitta ner. -Ja.

Det här var jag rädd för.

Det kan gå från det där till värmeslag ganska snabbt.

-Jag vet. -Mår du bra?

-Ja. -Är hjärtslagen okej?

Jag måste bara sitta ner.

-Det här går jättebra. -Ja.

-Redo att hugga in på den här. -Ja, hugg in.

-Ja. -Jag gör det på det grymma sättet.

-Ja, ta en tugga. -Ja.

Den här är nog klar.

-Gänget. -Ja.

Det är dag 2 i Sydafrika och vi frodas.

Fortsätt såhär i 39 dagar till.

Om man kan ha det såhär varje dag går det bra för mig.

Att kunna använda dessa resurser i mer än ett syfte-

-är det bästa sättet att förbereda oss för en lång överlevnadsutmaning.

Vem är det?

En patrullerande naturvårdsvakt stannar och pratar med överlevarna.

-Hur går det? -Vad händer?

Jag vill bara prata med er-

-om hur nära vattnet som ni utnyttjat ni är.

Jag är inte bekväm med det.

Förra året, i vattenhålet bakom er-

-kom det hit några från Botswana och en krokodil tog en av kvinnorna.

I det här vattenhålet. Inget annat, utan här.

Minst två krokodiler där är över två meter.

Tänk på att krokodiler kan kasta sig upp snabbt-

-dubbla sin längd upp ur vattnet, snabbt nog för att ta en antilop-

-som är tio gånger snabbare än er.

Ja. Vi är jagade.

Ni blir jagade utan att ens veta om det.

Avstånd till vattnet är för er säkerhet.

Ta inga risker.

Det är ett problem, för vi måste gå ner till vattnet.

Det är vår källa till mat.

De bara väntar på att jag ska halka.

Om man trillar i slits man i bitar av krokodiler.

Sov på saken.

Något blev attackerat där ute.

-Vad var det? -Kanske en nyala.

Den skrek och sen slutade den.

Han sover igenom allt.

Ja. Kate och jag är vakna och han snarkar.

Så länge elden brinner borde det vara okej.

För om den slocknar kommer något in.

DAG 3

Ja, vi måste snurra den.

Bulent bara sov hela natten.

Han ville inte sköta elden. Han snarkar och jag kan inte sova.

Något dog mitt i natten.

Något skrek och sen slutade det.

-Någon fick en god måltid. -Ja.

Tack för hjälpen med elden i natt.

Jag sa, tack för hjälpen med elden i natt.

-Veden var ju bakom henne. -Ja. Strunt samma. Vi var varma.

Bulent startade den och vi höll den igång.

Men det tar två sekunder att starta elden-

-och hela natten att hålla igång den. Vi vill ha det lika.

Ja. Jag med.

Jag bryr mig inte om han använde tändstålet.

Det kan ju jag göra.

Det gör inte att jag kan sluta hjälpa till.

Du jobbade i två minuter. Jag jobbade i tolv.

Vet du vad? Jag vill också sova.

De la veden bakom Makani. Jag måste sträcka mig över henne för att nå-

-och jag vill inte göra henne obekväm.

Det var inte okej för Kate och jag ska berätta-

-om hennes klagomål. De som inte bryr sig om vad hon tycker.

Vill du ha det som dörr? Perfekt.

-Den här värmen... -Det är för varmt.

Ja, nästan så.

-Hur går det, Josh? -Jag kan inte hålla mig vaken.

Afrika är en ---.

-Jag vill vila hela dagen. -Vad tänker du om Joshua?

Förmodligen samma som du, men jag har fått nog.

-Ja. Jag släpar inte på honom. -Nej.

Om det bara var vi skulle vi ha nog med vatten.

-Ja. -Det är jag orolig för.

-Jag håller med. -Jag har nästan fått värmeslag.

Vi kollar in källan här.

Vi har 10 centimeter vatten här, Gwen.

-Det är bra. -Den fylls upp bra.

Det här är nog så bra det kan bli.

Antingen funkar det eller inte. Vi producerar inte nog med vatten.

Just nu, med tre personer, räcker det inte.

Jag kommer snart att svimma. Så...

-Okej. Jag fattar. -Jag måste göra nåt.

-Det smakar kranvatten. -Härligt.

-Det smakar rent. -Ja. Underbart.

Det smakar inte djur.

Herregud. Titta här.

Vad händer, Joshua?

Jag tänker sitta här och vänta på fåglar.

Okej.

Joshua sitter bara och slöar i lägret.

Vi har redan pratat om att han inte hjälper till.

Mer kan man inte göra. Vi kan inte släpa runt honom.

Utifrån omständigheterna här i Sydafrika-

-kommer vi inte klara 40 dagar utan att han hjälper till.

Vi måste ta ett beslut om vi vill utesluta Joshua.

Ovanligt att han har sovit igenom sysslorna-

-och sen skulle jaga när det passade honom.

Han tog en gryta vatten för att du sa åt honom.

-Ja, jag vet. -Det var allt.

Inte en enda pinne ved. Och vi har slitit hela dagen.

-Jag vet. -Så, nej.

Det är därför uteslutning finns.

-Ja. -För folk som oss...

-...som jobbar hårt och vi vill inte släpa på död vikt.

Han måste inte åka hem, men han kan inte vara här.

Om han vill vara här kommer han förstå det-

-för han måste göra allt själv.

Jag är redo att utesluta honom ur vår grupp.

Jag håller med.

Genom hela den 40 dagar långa utmaningen-

-får varje grupp en uppdaterad XL-värdering, eller XLR.

Det följer utvecklingen och sannolikheten att du överlever.

Krossad av Afrikas brutala miljö och dödliga rovdjur...

Herregud.

...blev Dawn den första att lämna utmaningen.

-Afrika är ingen lek. -Att Suzanne fortsätter med Seth...

-...som visar tecken på värmeslag.

-Jag känner mig yr. -Det gör att gruppens...

-...XL-värdering går från 6,5 till 5,8.

-...jag med. -Trevligt att träffa dig.

-Dig med. -Efter mötet med Makani och Bulent...

-...har Kates beslutsamhet att hävda sig...

De kanske inte tycker att jag borde ta över, men det gjorde jag.

-...skapat spänning i gruppen. -Jag behöver jämlikar.

Jag ska berätta om hennes klagomål för nån som bryr sig.

Deras XLR går från 6,8 till 6,2.

Efter att Ryan träffade Jon och Sarah längs Kwenafloden...

-Hur går det? -...fick snabbt ett övertag...

-...i den rikliga källan...

Jag fick en! Ja. Titta här.

Det är dag 2 i Sydafrika och vi frodas.

...endast för att inse att det har ett dödligt pris.

Ni blir jagade utan att veta om det.

Om ni trillar i slits ni i bitar av krokodiler.

Det är ett problem, för det är vår källa till mat.

Deras XL-värdering sjunker från 7,1 till 6,7.

Efter att överlevarna-

-Wes och Gwen motvilligt tagit in Joshua i lägret...

Det var en överraskning.

...hade de snabbt olika tankar om prioriteringar.

Mat är viktigt, men vi måste hjälpas åt med allt.

Där har jag nog en annan uppfattning.

Med begränsad tillgång till vatten och Joshuas hjälpsamhet-

-i värmen har Wes och Gwen insett att han är en belastning.

-Jag tänker inte bära honom. -Nej.

Deras XLR går från 7,1 till 6,2.

Samma fuffens.

Vi måste ta ett beslut om hur vi vill göra.

-Det går inte att lösa. -Nej.

Han ändrar sig i en minut och blir sen likadan igen.

Jag har varit med om det.

Jag är redo att utesluta honom ur vår grupp.

Ja, han är lat under dagen och vill inte hjälpa till-

-och går bara ut och jagar när han vill för det är roligt.

Han måste bort.

Den här utmaningen måste han klara av själv.

-Jag tror på den här planen. -Josh! Joshua.

Kom hit.

Jag måste vara ärlig mot dig.

Gwen och jag har kommit fram till att överge dig.

Vad trevligt. Efter tre dagar.

Första dagen gjorde vi allt och-

-kan inte jämföras med igår och idag.

Jag försökte prata med dig om det.

Du vill inte erkänna att det var ett problem.

Jag förstod inte att det var ett problem.

Vi hamnar efter. Förlåt, men det gör vi.

Det är struntprat. Ni klarar er bra.

Jag är inte orolig för er. Jag sticker.

-Så Joshua... -Ja.

Vill du börja om och skapa ett eget läger?

Vi kan prata om det.

Vill du lämna din kniv? Vill du...

De har redan min kniv. De kan få silvertejpen.

Jag sticker. Jag börjar inte om.

Det finns ingen anledning att överge någon.

Jag bryr mig inte om dem. Förvisning är ett egoistiskt verktyg.

Så gjorde de här.

Fallet med Joshua var flera olyckliga händelser-

-och det var nåt som behövde göras.

Det var nåt vi behövde göra.

Inget jag gjorde i den gruppen hade varit bra nog.

Jag ser det inte som att jag är förvisad. Det är ---.

Att skicka ut någon ensam här är ett dödsstraff.

Därför lämnar jag utmaningen.

I Sydafrika överlever den mest livsdugliga.

Folk som inte hjälper till dör.

Vi har 40 dagar. Vi har inte plats för några fel.

Vi måste vara starka för att klara utmaningen.

Översättning: Josefine Ekdahl Iyunomg.com