Original subtitles

De har skickat en man till Sverige för ett terrorattentat.

De kallar honom för Resenären, al-Musafir.

Han är utskickad av Gud till er. Han ska leda er på Guds väg.

Viktoriasalen har många möjligheter. Man kan göra den gigantisk...

Fatima Zukic är anhållen i sin frånvaro–

–efter att ha pistolhotat två kollegor.

–Har intresset för religion ökat? –Vad är det för fel på religion?

Från Ibbe.

Är det biljetter? Vi ska åka! Vi ska åka!

Du ska hem nu. Om skylten är tänd, hämtar en bil dig nästa morgon.

Nej, nej...

Vad är det för snubbe som bor här?

Farsans kompis från Bosnien. De var i samma förband i specialstyrkorna.

Porucnik hjälpte oss till Sverige, alltså med mamma när pappa skjutits.

–Hur gammal var du då? –Fem.

Kolla...

Kolla.

–Tycker du att vi är lika? –Mm.

Det här var strax innan han dog.

TELEFONSIGNAL

–Hallå. –De tog mig!

De tänkte ta Latifa och piska mig! Det var fruktansvärt!

–Vilka då? Polisen? –Ja, när jag skulle kolla lampan.

–Vi hinner dö innan vi får åka hem. –Nej, skylten kommer att tändas.

De är bra människor. Jag känner dem, du kan lita på dem.

–De kommer att döda oss. –Nej, det kommer de inte.

–Har du inget annat att ge mig? –Va?

Be Husam att prata om Resenären.

–Vad snackar du om? –Jag behöver nåt att gå på.

Du skiter i mig. Du skiter fullständigt i mig.

Du vill att jag ska spionera, men du låter mig dö här.

–Nej, jag lovar dig. –Jag får aldrig se Stockholm igen.

Pervin, jag lovar, jag kommer...

–Du driver henne för hårt. –Tycker du?

Ja. Du kommer att tappa henne om du fortsätter. Hon blir rädd.

Fast hon har bara mig.

Hon kommer att ringa igen.

–Vem pratade du med? –Ingen. Jag pratade inte.

–Men förut, då? –Varför sover du inte?

–Vem pratade du med, Pervin? –Med Latifa, så klart. Vem annars?

Jag pratar alltid med henne, berättar om våra problem. Hon har ont i magen.

Vad gör du uppe, då?

Du är inte den enda som inte kan sova. Jag ville inte störa dig, så...

Vad är problemet? Kan du inte bara släcka, så går vi och lägger oss.

De här blev helt perfekta.

–Vem vill ha? –Jag.

–Mamma? –Jag orkar bara en till. Tack.

–Det var sjukt gott. –Inte såsen.

Vilken frukost, Sulle! Mmm.

–Jag ska dra nu. –Vart ska du?

–Jag ska shoppa med Aïda. –Har du inte saker så det räcker?

Köp en eyeliner till mig!

–Är du nervös, Suleika? –Ja, lite.

–Ni vinner alltid mot Södertälje. –Men inte Sollentuna.

–Och Vingåker har vi aldrig mött. –Ni vinner turneringen.

Om jag inte jobbat, hade jag kommit och hejat.

–Nästa gång. Jag ska gå och packa. –Okej.

–Hej då. –Hej då.

Hoppas ni vinner nu, älskling.

Kom ihåg, de är räddare för er än ni är för dem.

Hej då, pappa.

Skicka bilder.

–Jag älskar er. –Älskar dig. Hej då.

SMS-SIGNAL

–Hej, bitch! Dags att dra. –Tja! Hoppa in.

"Salaam aleikum!" Jag är glad att se dig.

–Sätt dig. –Tack så mycket.

–Var det tungt att säga hej då? –Ja.

Men det är Allah som prövar min tro, och jag är tacksam för det.

Nu ska vi till våra kärleksfulla systrar i Raqqa.

–Shit... Åk! Det är min syster! –Ta det lugnt.

Snälla, åk! Hon får inte se oss.

–Lisha är inte din fiende. –Hon kommer att skvallra. Ibbe!

–"Salaam aleikum", Lisha! –Dra! Du ska ut. Dra, stick härifrån!

–Hon ska visst vara här. –Men vi ska ju...

Ja. Hon ska med.

Men hon har ingen biljett, ingen packning, ingenting.

–Det har hon. –Det ligger där bak.

–Då åker inte jag. –Sulle, vänta. Vänta, Sulle.

–Varför är du så upprörd? –Hon ska inte med.

–Varför inte? –Hon vet inget om islam.

–Jo, faktiskt. Hon lär sig fort. –Hon är ett barn.

Sulle, jag ska berätta varför du vill åka ner till Raqqa.

Du vill förenas med Allah, leva det liv som Allah vill att vi ska leva.

Det finns inget större än det. Är det inte så?

–Jo. –Varför ska inte Lisha få leva så?

Förlåt.

Du behöver inte säga förlåt, du är en bra storasyster.

Du vill bara skydda din lillasyster.

–Ska vi dra nu? –Ja. Det är dags.

Varför går du inte bara till pressen? Du kanske stoppar attentatet.

Vad ska jag säga? "Nånstans, nån gång kanske det sker ett attentat."

Om de fattar att jag har en källa i Syrien, så får vi problem.

Varmt.

Jag vet inte vem som sköt i Hedemora och har inte nått kristna förbundet.

Ett eller flera attentat kommer att ske – men när, var, hur?

–Vad ska du göra, då? –Det enda jag har att gå på är Nadir.

Hoppas att han leder mig till nån i kretsen.

Jag får sätta teknik på hans bil.

–Vill du att jag...? –Nej, det går inte. Inte på firman.

Håll koll på honom i dag och säg till när han lämnar huset.

Varsågod.

Okej, systrar, då lämnar jag er här.

–Ska inte du med? –Jo, om några dagar.

Ta hand om Lisha nu. Ni kommer att älska Raqqa.

Men varför ska du inte med?

Jag kommer. Vi ses i al-Dawla al-Islamiya.

–Ska vi gå? –Vi ses.

Jonas Holm, Hedemorapolisen. Du var ju intresserad av gamla skjutfältet.

Jag kom på att där stod en bil för några veckor sen med gamla bekanta:

Jakob och Emil Johannisson.

–Jakob känner vi till rätt väl. –Berätta mer.

En riktig buse, tills han satt sista vändan. Då blev han tydligen frälst.

–Frälst? –Ja, han blev muslim tydligen.

–Lillbrorsan fick han med sig också. –Tack! Skicka allt du har på dem.

–Planet är 20 minuter försenat. –Vad fan.

–Hinner vi med flyget till Turkiet? –Ja, Kerima.

Skicka en bild till pappa, med basket!

Yes!

–Vad då? –De slog Södertälje.

–Vilka möter de nu? –Vingåker.

Passagerare med BK4606 till Frankfurt ombedes påbörja boarding–

–vid gate 26A.

–Shit...! Är det där vi ska bo? –Det är där ni ska bo.

Får jag se?

–Är det där våra rum? –Visst är det fint!

–Har alla egna rum? –Nej, att bo tillsammans är roligare.

–Alla tre? –Ja.

–Sulle snarkar. –Va? Det gör jag inte alls.

Jo. Så här...

–Nej, det gör jag inte. –Jo, hela tiden.

–Så, Özkan. Var det bara det? –Japp.

Gå hem och ta en whisky.

Fast då hinner jag se Sulles sista match.

–Stick i väg nu. Hälsa från mig. –Ja, det ska jag. Hej då.

–Hej, Calle. Något nytt? –Jag kollar bilstölder, hittar inget.

–Vad har hon för preferenser? –Toyota, men det finns inga stulna.

Okej. Du når mig på mobilen resten av dagen.

Suleika, det är pappa. Ring mig direkt, det är viktigt!

Lisha, jag får inte tag på Sulle. Ring när du hör det här.

Järvagårdsvägen 18A.

Telefonsvarare: Kerima här. What's up, bitch?

Tuba, hitta flickornas pass!

–Hittar du dem? Hittar du dem? –Bara våra, inte tjejernas.

Vi måste få tag på den där polisen. Jag skrev hans nummer på ett kuvert.

Här!

–Calle. –Hej. Det är Suleiman Wasem.

Du var här angående vår dotter Suleika. Hon har rymt!

Hon har rymt till Syrien med sin syster. Du måste hjälpa oss.

–Lugn. När hände det här? –Nu!

De kanske redan sitter på planet. Du måste hjälpa oss!

Jag behöver namn och personnummer.

–Suleika Wasem, hon har 00... –...06...

...0620-0162.

–Och Lisha Wasem har 021007... –...2210, nej!

–...2246. –Ja.

Reser de med nån fler?

Kanske med Sulles kompis Kerima.

–Okej, jag ringer tillbaka. –Okej.

Han ska ringa tillbaka.

–Hej. –Hej.

–Hej, Kerstin. –Hej, George. Snart dags.

–Ja. Hur går det med allt? –Bra. Louise skrev på hemsidan.

–Såg du det? –Nej.

–Ni får inte skriva så. –Va?

–FSMK. Ni får inte nämna oss. –Jamen, ni är ju arrangörerna.

Jag har sagt det: Det finns en hot- bild mot oss, du kan inte nämna oss.

–Hur länge har det legat uppe? –Sen i går.

Ta bort det på en gång.

Polisassistent Carl Hammargren här. Jag har ett brådskande ärende.

–Hur går det, Lisha? –Bra.

"Immediate boarding", vi måste skynda oss.

–Vi får aldrig tillbaka dem. –De kommer tillbaka.

Den här polisen kommer att hitta dem. De är tillbaka i kväll.

–Nej... –Jo.

SMS-SIGNAL

Vad säger han?

Det är en bild... Det är de.

–Är det rätt tjejer på bilden? –Ja. Har ni hittat dem?

–Ja, men vi missade dem. –Var är de nu?

De är på väg till Istanbul.

Lyssna, jag har pratat med den turkiska polisen.

Så fort tjejerna har landat, kommer de att omhändertas.

Jag har fått klartecken–

–att du och jag sätter oss på nästa plan till Istanbul och hämtar dem.

–Låter det bra? –Ja, okej.

Bra. Sätt dig i en taxi, så möts vi på Arlanda.

Okej, hej då.

Okej.

–Fast sen, då? Hur ska det bli sen? –Vad då "sen"?

Hur ska vi leva tillsammans? Hur ska jag ändra deras tankar?

Jag vet inte.

–Vad betyder det? –"Jag talar inte arabiska."

–Nja... –Hur säger man "Jag vill ha O'boy"?

TELEFONSIGNAL

De har hittat dem! De har hittat dem!

Vi har en jättelång resa framför oss.

Vi kommer att stanna till för att gå på toa, äta.

Sen ska vi hämta några systrar på vägen.

Det blir en lång natt i bilen. I morgon förmiddag är vi i Raqqa.

De har åkt till Ankara.

De turkiska tjejerna fick 2 000 kr var för att leda oss till Istanbul.

Men vi kan fortfarande ta dem, hör du det?

Det finns ett ställe nära Gaziantep–

–där de flesta passerar över gränsen till Syrien just nu.

Hörru!

Nu flyger vi till Gaziantep. Där väntar två poliser på oss.

De kommer att ta oss till gränsen, så att vi hinner före tjejerna.

Vet vi att det är rätt ställe?

Nej.

Det är sant, det är sant... Jag drömde inte.

–Ahmed... Jag dödade honom. –Va?

Det är blod här. Jag dödade honom. Jag håller på att bli galen, Pervin.

–Det kan vara vad som helst. –Jag har dödat honom!

Barnen under trappan, jag dödade dem! Jag har dödat Ahmed också!

Han lämnar mig inte. Det är därför han inte vill lämna mig i fred!

Det är därför. Jag måste berätta för Omar. Jag måste gå till Omar...

Det var jag! Det var jag som mördade Ahmed.

Han försökte våldta mig. När du sov tog han sig in.

Jag högg ihjäl honom med en kökskniv.

Han ligger i grannens brunn.

Du vet vad det här betyder, va? De kommer att döda oss, Pervin.

–De kommer inte att få reda på nåt. –Du har dödat en muslim.

Jag har dödat ett svin som försökte våldta mig. Vad skulle jag ha gjort?

Tog han dig?

–Tog han dig? Pervin, tog han dig? –Nej.

–Ljug inte. Han tog dig, va? –Nej.

–Jo, han tog dig. Jag ser ju. –Nej, då skulle jag döda mig själv.

Ta på dig den där. Jalla, vi ska gå.

–Ta på dig din niqab! Vi ska gå! –Vart då?

–Vi ska berätta för Omar. –Nej, inte för nån.

En muslim ljuger inte för en muslim. Jag vänder inte Allah ryggen.

Det var självförsvar, för din skull, för Latifas skull, för vår skull.

Fattar du inte det?

Jag måste be. Jag måste be. Jag måste be...

–Kom. –Ska vi ta med våra väskor?

Ta med alltihop.

In där.

Era systrar ska följa med till Raqqa.

I Islamiska staten har man på sig en sån här. – Ta av dig scarfen.

Sen tar du den här.

–Kan jag få era mobiltelefoner? –Va?

–Mobiltelefonerna. –Vi får väl tillbaka dem?

Ja, ni får dem i Raqqa.

Tack.

Du ska ha den här över huvudet som ett hårband.

Jag hörde just att fler tjejer är på väg. Jag måste stanna och möta dem.

Hej då, systrar.

–Skulle inte hon med? –Tydligen inte.

Hur ska vi då få tillbaka våra mobiler?

–Jag orkar inte... –Du har dödat en muslim.

–Jag har dödat en våldtäktsman. –Våldtäktsman?

–Vem har han våldtagit? Vem? –Han försökte våldta mig.

–Han tog dig, eller hur? Han tog dig. –Nej, det gjorde han inte.

Du ljuger. Jag ser ju att du ljuger.

–Du ljuger. –Men vad spelar det för roll?

Du är smutsig. Du är inte längre min hustru, vet du det?

Du är död för mig.

Jag kommer inte att komma tillbaka.

NADIRS TELEFON RINGER

Hej, älskling. Jag är där nu. Är det nåt annat vi behöver?

Okej, bra. Jag kommer snart. Hej.

Yes, yes! Vi ska hem! Vi ska hem!

Alldeles stilla nu, Fatima. Lägg dig ner. Lägg dig ner, sa jag.

Du har pistolhotat två poliser. Jag blir inte fälld om jag skjuter dig.

–Lugn. –Lägg dig ner, alldeles stilla.

–Snälla, hjälp mig... –Håll käften! – Polis! Backa!

–Han är inte polis, jag ber dig! –Håll käften...

Flytta på dig! Flytta på dig!

Fuck!

Silverfärgad Subaru, regnummer...

Fan!

Sulle? Lisha?

–Är det de? –Fucking släpp mig!

Är det de, Calle? Är det de?

Sulle? Lisha!

–Släpp mig! Släpp mig! –Sulle!

Vad fan gör du, jävla svin!

Släpp mig!!

Lisha! Lisha!

Lisha!!

Sulle! Sulle!

Lisha! Lisha!

Lisha!

Lisha!!