Original subtitles

HoundDawgs EXCLUSiVE PREMiERE

Jag lovar, vi klarar deadlinen.

Hon har haft en jobbig tid, men är på rätt spår igen.

Och om jag kan ska jag försöka få henne härifrån.

Vi ska hitta en ny miljö, ja.

Oroa dig inte. Det löser sig.

Hon är redo nu. Jag ser henne här. Har jag nånsin ljugit för dig?

Okej.

Okej.

Hej då.

- Ska du iväg? - Ja.

Jag har ett möte. Jag berättar om det sen.

Älskling.

Du kan aldrig gissa vem jag träffade i dag.

Jag mötte en fantastisk författare, en äkta kameleont, precis som du.

Du hade verkligen gillat att få träffa honom.

Vi har bara två månader kvar.

De gav oss mer tid. Om vi inte levererar i tid river de kontraktet.

Jag vet, jag vet. Jag kan bara... Jag hittar inte min stil längre.

Jag kan inte skilja böckerna som Norman har skrivit-

- från böckerna jag har skrivit.

Exakt. Och därför betalar de dig så bra.

Jo, men det är inte samma sak.

I Normans böcker kunde jag känna stämningen bakom orden.

Vännen, du tar inte dina tabletter.

Om du inte tar din medicin kommer du aldrig över det som hände.

Max... Jag kommer inte ihåg nåt längre.

Det är som om det inte finns nånting inne i mig förutom ett -

- stort, mörkt tomrum.

Förlåt. Jag vet att det måste vara jättejobbigt för dig också.

Och jag uppskattar verkligen att du har fixat mer tid åt mig.

Vad ska vi göra, Max?

Jag vet inte. Det är ju du som måste...

Nej.

Nej, jag frågar dig.

Vad ska vi göra?

Vi får honom att skriva klart boken.

Och vi levererar i tid. Jag lovar, ingen kommer att se nån skillnad.

Och med nästa - vem vet?

Eller -

- så åker vi tillbaka.

Drick lite.

Är du okej?

Ja. Jag är lite trött, men jag mår bra. Du?

Bra att vi åkte hit igen. Man måste ta itu med även plågsamma minnen.

- När man inte minns nånting också? - Särskilt när man inte minns nånting.

Kom.

Gud. Förlåt att jag inte tog emot er. Jag var och handlade och trodde...

- Ingen fara. Allt ser ut som i fjol. - Ingenting förändras här.

- På byrån sa de att du hette Sarah. - Sara.

Det här är min vackra fru Alice. De sa att du bor här, det är kanon.

Så du behöver bara tänka på att bli frisk och skriva klart boken.

Tack för blommorna, Sara. Vita rosor är min...

Favorit. Jag vet, frun.

Jag hämtar väskorna i bilen.

Jag tar dem. Jag måste ändå ringa. Ta med Alice till hennes rum.

Jag ska bara ta in det här i köket.

Oroa dig inte, Alice. Allt kommer att bli bra, du ska se.

Jag hörde att du var författare.

Inte precis, nej. Jag skulle vilja vara det, men...

- Vad gör du då? - Nej, jag skriver.

Men jag har inget att visa upp.

- Förstår du? - Inte precis.

Jag skriver det som andra människor säger åt mig att skriva i deras namn.

- I USA kallas vi spökskrivare. - Det låter ändå intressant.

Läser du? Jag menar - tycker du om att läsa?

Inte mycket. Mest tidningar, ibland nån bästsäljare.

- Känner du till Norman Dunst? - Bara till namnet.

- Är du härifrån? - Född och uppvuxen.

- Jag har aldrig varit utomlands. - Jaså?

Jag vill åka till Los Angeles och bli skådis.

Jag står inte ut med tanken att leva på den här ön livet ut.

Nej, lämna det. Jag fixar det. Tack.

Okej, då är jag klar här. Ska jag hälla upp ett bad åt dig?

Nej, nej. Jag tror faktiskt att jag ska lägga mig en stund.

- Självklart, ja. - Nej, faktiskt, kanske...

Jag ska skriva lite. För jag är ju här för att skriva.

Men du kan gå. Jag klarar mig. Tack.

Okej.

Det vore roligt att låta nån annan skriva boken som lagts ut på dig.

- Roligt? Hur då? - Vart har din humor tagit vägen?

Du skickar vidare jobbet du fick, sen köar alla för att köpa boken.

Rena rama bröderna Marx.

Hur är det med Norman egentligen?

Det förvånar mig inte om vi en dag hör att han knivmördat sin familj.

Det vore tragiskt nog också slutet för oss.

Älskling, jag skojar. Kom igen, han är alltid packad.

Du är det enda som håller honom vid liv.

Förlåt. Jag är bara... trött.

Ja, jag förstår. Gå och lägg dig, okej?

Är det här verkligen mitt hus?

Jag menar, hur är det möjligt att jag inte kommer ihåg nånting?

Du låg i koma i två veckor.

Jag vet, men det är bara typ... borta.

- Jag är rädd, Max. - Jag vet.

Kom, vi går och lägger oss.

Okej.

Max.

Jag hittar inte mina piller. Jag la ner dem, men de är borta.

Jag har doktorns recept och kör till apoteket i morgon. Försök sova nu.

Hej. Okej. Tre såna där, tack.

Tackar.

- Tack så mycket. - Tack. Hej då.

- God morgon, frun. Kaffe? - Ja tack.

Och säg inte frun. Jag känner mig gammal.

- Kalla mig Alice. - Visst, frun. Oj, jag menar Alice.

- Juice, fruktsallad, yoghurt. Okej? - Det är perfekt. Tack.

Jisses, Alice! Vad hände?

- Nån i badrummet stirrade på mig! - Det är ingen här. Det är jag, lugn.

- Är du säker på vad du såg? - Ja, det var nån som stirrade på mig.

Det är kanske minnen som kommer upp till ytan, kanske en glimt av nåt.

Oroa dig inte för det.

- Här är dina piller. Ta dem. - Tack.

Slappna av, älskling. Det är okej. Det är okej.

Tack.

Är du han? Så i stort sett tänker och känner du som han?

- Kan du förklara hur det funkar? - Jag läste alla hans böcker.

Förlaget skickar sammanfattningar av intrigen med massa anteckningar.

Vi har några möten med redaktörerna och sen börjar jag jobba.

Och jag har lovat att inte säga till nån det som jag nu sa till dig.

Wow. Är det svårt?

När jag skrev i andras namn kände jag mig friare än nånsin förr. Fattar du?

- Varför skriver du inte i eget namn? - Jag är inte en sån människa.

Det ligger inte för mig att skapa historier eller karaktärer.

- Jag är bättre på att härma. - Svårt att tro.

Vad är egentligen skillnaden? Identitet är en så abstrakt idé.

Även när vi är oss själva så härmar vi andra undermedvetet.

När du skriver, hur vet du hur långt du ska gå?

Måste du inte känna för dina karaktärer?

Norman sa: Karaktärer måste ha sina skäl, men också sina hemligheter.

Tycker du det?

Vet du att det här är mitt hus?

Och jag har inget som helst minne av det. Ingenting.

I fjol när jag var här med min man Max skrev jag på en av hans böcker-

- och jag råkade ut för en otäck bilolycka på kustvägen i närheten.

Jag hamnade i koma.

Och två veckor senare vaknade jag på ett sjukhus i LA.

Det var åtminstone vad de sa hade hänt till mig.

Vem sa de åt dig att vara?

Nej, jag skojar bara. Jag vet att du är du.

- Jag måste jobba. Tack för snacket. - Tack för juicen.

Älskar du din man?

Wow. Vilken fråga.

Har han stött på dig?

Jag hade inte klandrat honom.

Du är vacker.

Jag ska läsa boken.

Tack.

- Claudia. Hur är det med dig? - Du tar fel på person.

- Jag glömmer inte ansikten som ditt. - Jag är ledsen, du tar fel.

God morgon, Alice. Du kom inte ner, så du får frukosten på sängen.

Akta, det är varmt.

Är det nåt som är fel?

Snälla Sara. Det är bara pinsamt.

- Vad pratar du om? - Jag ska förklara för dig.

Jag tolererar mycket, men inte det här.

Jag måste prata med min man.

Hon är bara en tjej från stan.

- Är hon din flickvän? - Nej.

Älskar du henne?

Varför tittade du på mig så där?

Förlåt, det är... Jag antar...

I stället för att bli chockad av att se dig blev jag ännu kåtare.

- Ta inte hit henne igen. Förstått? - Så klart, ja.

Till Max

Hur känner du dig?

Som en som för första gången besöker en plats där hon har varit.

- Som déjà vu. - Antagligen.

Tack ska du ha.

Tack.

- Vad tycker du om henne? - Hon verkar jättetrevlig.

Berättade hon om sina planer att åka till LA och bli skådis?

En till skådis i LA? Originellt.

Eller hur?

I morgon flyger jag till London på ett par dar.

Jaså? Varför?

Kontakter, PR. När vi är här i Europa så är alla i London.

- Okej. - Jag ska gå och läsa.

- Drack inte din man sitt kaffe? - Kan inte du ta det? Sätt dig.

Jag berättade inte om i fjol, när jag råkade ut för den hemska olyckan.

Det var nån som dog.

Ibland gör tanken på det mig helt förkrossad.

Och andra gånger får jag känslan-

- att de bara hittade på allt för att lura mig.

Så att jag miste kontrollen över mig själv så att de kunde utnyttja mig.

Minns du verkligen ingenting?

Jag önskar att jag kunde hjälpa dig.

Jag vet. Jag märker det.

För nya vänskaper.

Och nystarter.

Hej.

Jag ska inte hoppa. Om det var det du trodde.

Om jag hade velat knuffa dig då? Du tänkte väl inte på det.

Ingen är här och strömmen är så stark att din kropp spolas upp om månader.

- Och varför skulle du göra det? - Folk gör saker av märkliga skäl.

Jag skulle aldrig kunna skada nån med vilje.

Det säger alla.

Vi är goda människor när det inte finns nån drivfjäder.

Men när vi får en drivfjäder blir allt mer invecklat.

- Wow. Ska jag bli impad eller rädd? - Det är upp till dig.

Är du amerikan?

- Ja. Hur visste du det? - Din amerikanska engelska.

Självklart. Dumt av mig.

Ja du, jag ska inte stjäla mer av din dyrbara tid.

Du ser trött ut. Ska jag köra dig?

Tack för skjutsen. Tack, snälla.

I stället för att mörda mig så körde du mig hem.

Vänj dig inte vid det.

Alice. Vi ses om ett par dar. Kram - Max.

Jaha, du är tillbaka. Jag har tappat upp ett bad åt dig.

Tack.

Vad föredrar du? Citronverbena eller mjölk och honung?

Bestäm du.

Mjölk och honung. Sött och varmt.

Jag har tänkt.

På vad?

Jag vill ta med dig till ett ställe.

Jag ville ge dig en present.

- En present? Varför? - Bara för att... du är du.

Vart ska vi då?

Du får vänta och se.

- Du håller mig på sträckbänken. - Det är en överraskning.

Jo, men jag hatar överraskningar. Säg vart vi ska.

Jag tänker på ditt ärr och att du alltid försöker dölja det.

Ärr har skönhet, men du har inte hittat den.

Och?

- En tatuering? - Nåt litet, fint, kanske en blomma.

Om du gör ärret till nåt vackert så kanske du kan acceptera olyckan.

Då påminner det dig om det vackra i livet.

Att varje dag är värd att leva för.

Då kanske du tittar på det ibland och tänker på mig.

- Max mördar mig om jag tatuerar mig. - Det var en dum idé.

Vi går in! Kom.

Den är perfekt.

För första gången på evigheter känner jag mig så... levande.

Och allt är tack vare dig.

Jag ska ta med dig ut och shoppa. Nu bränner vi lite stålar.

- Kolla vad vi har här då... - Det kan man kalla snygga brudar.

Ni två ser ut att vara skojfriska. Ska vi inte gå och ta oss ett glas?

- Ur vägen för oss. - Annars slår du mig med väskan?

- Dra åt helvete från oss, sa jag. - Du var mig en ilsk liten subba.

Spring!

Det där var fantastiskt.

Du är otrolig.

Jag vet inte med dig, men jag behöver en sup.

- Vill du ha? - Nej tack.

Jaha...

Kan du inte ta på dig den här lilla blåsan?

Jag vill se om den ser ut som jag föreställde mig den.

Har du tänkt på mig?

På sätt du inte ens kan tänka dig.

I kväll ska vi byta roller.

Jaså?

Jag bestämmer när du får röra mig.

Säg att du vill ha mig.

Jag vill ha dig, Sara.

Och nu ska jag älska med dig.

Jag vill att du ska se på.

- Hallå? - Sover du fortfarande?

- Vad är klockan? - Snart tolv. Hade du en hård natt?

Faktiskt... så minns jag inte när jag senast sov så här länge.

Du, jag har jättedåliga nyheter.

- Norman försökte ta livet av sig. - Norman, vad då?

Han lyckades nästan ta livet av sig. Han är verkligen illa däran.

Jag kan inte prata nu, men jag berättar allt när jag kommer hem.

Sara...?

Sara?

Sara?

Hallå?

Sara?

Det är Sara. Jag kan inte svara, men säg nåt så ringer jag sen.

Jäklar!

Sara?

- Jag ville ge dig en present. - Jag känner mig så... levande.

Är du okej?

- Vad gör du här? - Du tappade nåt i går.

Jag hittade det vid er grind och tänkte...

- Det måste ha trillat ur din ficka. - Jag hade inget i min... ficka...

Det här är min handstil.

Men jag har inget minne alls av det här.

Förlåt. Vill du ha nåt att dricka?

Ja, det vore gott.

Jag ber om ursäkt. Jag är inget bra sällskap just nu.

Jag mår inte så bra.

Bor du här själv?

Nej, nej. Med min man Max, men han är iväg på en affärsresa.

Och en kvinna jobbar här, men hon måste ha åkt och handlat.

- Vad är det du lider av? - För tillfället - allt.

Jag tycker att människor är vackrare när de lider.

- Verkligen? - Ja.

Jag tror att lycka är en falsk myt.

Jag måste iväg, så... du ska få lida ifred.

- Du har inte druckit nåt. - Jag tycker inte om iste.

Gud, Sara! Var har du varit? Jag hittade dig inte.

- Känner du honom? - Jag måste berätta nåt.

- Norman försökte ta livet av sig. - Din författare?

Ja. Och jag är helt knäckt. Även om jag bara mött honom ett par gånger.

Sen fick jag hallucinationer där ute eller så var det minnen som dök upp.

- Men jag mår inte alls bra, Sara. - Allt kommer att bli bra.

Det känns konstigt, som om jag blir till honom eller han till mig.

- Det är väldigt förvirrande. - Men du är inte han.

Och du är inte döende.

Jag testade det där pillret.

Ingen läkare skrev ut det.

- Vad menar du? - De är inte precis antidepressiva.

- Vad är det i pillren då? - Valium och lsd. En otäck tripp.

- Hej. Vad har hänt? - Hej.

Jag skulle köpa frukost och motorn bara dog.

- Får jag ta en titt? - Varsågod.

Du ser faktiskt ut att veta vad du gör.

Jag växte upp på en ranch i Texas och pappa lärde mig laga bilar-

- innan jag kunde läsa. Han ville ha en son, även om han aldrig sa det.

Döm aldrig hunden efter håren. Du är en kvinna med många talanger.

Ja, det är jag.

- Vatten. Har du det? - Ja.

Då så.

Det där borde göra susen.

Ska jag köra dig hem?

Nej, jag ska springa lite till. All din härliga mat gör mig fet.

Du blir inte fet ens om du försöker.

Och jag vet ett bättre sätt för oss att bränna kalorier på.

- Det låter trevligt. - Vi åker till min favoritplats.

Du är svår att motstå.

- Tar du med alla dina kvinnor hit? - Nej, bara de utländska.

Ni är lättare att imponera på.

- Hur ska det bli med oss? - Bra fråga.

Om Norman dör blir det svårt.

Jag måste flyga hem till LA.

Och allt blir ännu svårare än vad det redan är.

Det var ju bara en tidsfråga innan du skulle åka.

Det var en romans. Sen får det vara bra med det.

Jo, men jag vill inte åka hem. Efter olyckan var allting... grått.

- Nu är allt i färg. - Stanna då.

Stanna här hos mig.

Jag kan inte stanna. Jag måste hem och ordna allt.

Och vem vet? Kanske hitta mig en ny Norman.

Jag vill bara inte förlora dig.

Du känner mig inte ens.

Tänk om du lär känna mig och ser att jag inte är den du trodde.

Jag är beredd att ta den risken.

Och Max?

Jag tror inte att jag nånsin har älskat honom.

Jag tror att jag är mer beroende av honom.

Ta med mig då. Bli beroende av mig, Alice.

- Gör jag det rätt? - Här, jag ska visa dig.

Du bara... ja, tryck ner försiktigt. Precis så där.

Det är svårare än det ser ut.

Alice.

Hej. Du är hemma tidigt. Hur är det med honom?

- Har du skrivit klart nånting? - Jag frågade om Norman.

Jag vet att du frågade om Norman. Han kan sväva mellan liv och död.

Vad händer om han dör?

Du måste skriva klart boken. Skriv nånting, vad som helst.

- Skriv klart boken! - Jag kan inte.

Jag kämpar, men jag mår inte bra. Nåt är fel här.

- Jag hallucinerar. Pillren är kassa. - Det där är bara ursäkter.

Vi skulle aldrig ha åkt hit igen.

- Nej, nej... - Jo, allt var mitt fel.

Han kommer att dö.

Herregud.

Vi måste träffa en annan författare. Om vi är hemma i morgon kväll...

Du lyssnar inte på mig, Max. Jag åker inte härifrån.

Va? Varför?

Jag...

Jag vill inte förlora henne.

Förlora vem?

- Sara. - Hemhjälpen?

- Jag tror att jag är kär i henne. - Hör du vad du säger?

Vad menar du med att du är kär i henne?

Har du knullat henne?

Har du knullat henne?

Sara!

Sara!

Ta dina saker och stick härifrån med en gång.

- Jag vill prata med Alice. - Ta dina saker och stick.

Det är mitt hus och du är avskedad. Nu!

- Eller måste jag ringa byrån? - Det behövs inte.

Nej... Nej, nej, nej. Sara. Vänta!

Vänta! Sara, det löser sig. Jag ska prata med honom.

- Jag vete fan hur jag tänkte. - Nej, jag kan fixa det.

Han skulle ringa min byrå. Då är det kört.

För helsicke! Du hade inte rätt att skicka iväg henne.

Skulle jag sitta här och se på? Du har förstört oss.

- Du brände det. - Hon hjälper mig bättre än nån annan.

Hur hjälper hon dig? Du är sjuk i huvudet.

- Du förstår inte. - Nej, jag förstår inte.

Vart ska du nu?

Jag ska bo på hotell tills jag kan flyga hem. Det är slut.

Max. Max, vänta!

Vänta, vänta, vänta.

- Jag ville inte såra dig. Verkligen. - Du förstörde oss.

Precis som du förstör allt.

Snälla Sara, svara, svara, svara...

Det är Sara. Jag kan inte svara, men säg nåt så ringer jag sen.

Jävlar. Vem ringer?

- Vad är det? - Dåliga tankar.

Som?

Glöm det, du hade inte förstått.

Okej, vad gör vi nu?

Nu... är det bara du och jag.

Slappna av.

- Jag har väntat för länge på detta. - Jag vill inte knulla. Låt mig vara.

Max, jag vill inte. Låt mig vara nu!

Vill du inte knulla? Du ska knulla ändå.

Det är Sara. Jag kan inte svara, men säg nåt så ringer jag sen.

Hej, Sara, det är jag.

Max stack.

Jag vill så gärna träffa dig. Jag vill röra, smaka på, hålla dig.

Max tog in på hotell. Jag tror att jag vet var han är.

Jag ska köra dit nu och kolla att han är okej.

Men... jag vill verkligen vara med dig.

Jag älskar dig, bara... dig.

Snälla, kom hem.

Hej då.

- God dag. Vad kan jag göra för er? - Min man Max Gazar kom hit i dag.

Ja. Ett ögonblick bara.

Jag ska fixa ett kort åt er. Har ni nåt bagage med er?

Om jag har bagage? Nej, jag har knappt mitt vett med mig i dag.

Varsågod. Rum 25, ner i korridoren på vänster sida. Trevlig vistelse.

Och jag som trodde att du var helt knäckt.

Vad fan gör du här?

Sara...?

- Jag förstår inte. - Alice, du skulle inte veta...

Skulle inte veta vad?

Att du knullade min man?

Du kände honom hela tiden, va? Ni var redan ett par.

Var vi två och allt det här bara en sjuk jävla lek?

- Nej, Alice! - Ni två äcklar mig.

Och du...

Du krossade verkligen mitt hjärta.

- Fan. - Det är så hemskt.

- Ändrade planer. - Jag vet inte...

Jag vet inte längre. Vi har kanske gått för långt. Det är inte rätt.

Du får allt du drömt om, precis som jag lovade. Låt mig bara få tänka...

Det är slut. Jag vill inte vara en del av det.

Du är en stor del av det här och hon tar aldrig tillbaka dig.

Du var det enda bra i hennes liv och du svek henne.

Vi svek henne, Max. Jag gjorde bara som du sa.

Jag klantade mig.

Hon förtjänar inte det här.

Flickan föll troligen ner på klipporna - eller ner i havet.

Vi avslutade aldrig utredningen, men du vet väl det mesta.

Jag pusslar så sakteliga ihop bitarna.

- Vi hittade aldrig kroppen. - Vad ska du göra?

- Jag? - Ja.

Jag ska ta reda på vad som hände. Jag ger inte upp i första taget.

Och du?

Jag tycker att du ska ta den här.

Den kanske hjälper dig.

Tack.

Hallå?

Okej, vem är det? Jag kommer ner direkt.

Jag är strax tillbaka.

- Ursäkta, känner jag dig? - Kan vi prata lite? Det går fort.

Jag vill prata om den unga flickan som är i ditt rum - Sara Borg.

Som du säkert minns, vilket jag är säker på att du gör-

- så dog hennes tvillingsyster i en bilolycka i fjol.

Om jag inte misstar mig så körde din fru bilen, va?

Och?

Och som du säkert vet så hittades aldrig hennes kropp.

Vet du...

I såna här fall, med tanke på hur extremt lika systrarna var-

- och det faktum att det inte finns nån nära anhörig som kan vittna-

- är det svårt att säkert slå fast vem av systrarna som dog.

Jag har redan berättat allt jag vet för polisen.

Så om du inte har nåt att berätta för mig, vilket du inte verkar ha-

- så bryter vi nu.

Jävla subba.

Jävlar. Vem ringer?

- Jävlar! - Alice!

Så du kom alltså ihåg till slut.

Det ante mig att du var här. Hoppas att jag inte störde dig.

Du skulle hoppa, va? Eller har du svårt att bestämma dig?

Det är ditt problem, Alice. Du kan inte ens fatta det enklaste beslutet.

Du kan inte skriva en historia.

Du skriver det som andra säger åt dig att skriva.

Och du gör det i deras stil så att ingen ser nån skillnad.

Vad var det Norman alltid sa?

- Karaktärer måste ha sina skäl. - Men också sina hemligheter.

Just det, men också sina hemligheter. Jo, för resten...

- Norman är död. - Varför gör du det här?

När jag fått ut din livförsäkring stämmer jag Normans dödsbo-

- och bevisar att alla rättigheter till de sista romanerna tillhör dig.

Bästsäljare! Miljontals ex sålda!

Icke att förglömma det vi äger. Det måste väl vara värt nåt?

Men Sara då?

Det är dags, Alice. Det blir en suverän död.

Mycket dramatisk.

Hej då, Alice.

Förlåt, Alice. Jag är hemskt ledsen för det jag har gjort.

Snälla du, förlåt mig.

Den här gången går vi vidare.

Bort, fördömda fläck! Bort, säger jag!

Ett, två...

Nu är rätta tiden att göra't.

Helvetet är mörkt.

- Hej. - Hej.

Får jag?

Tackar.

Inte så illa, va?

- Letar du efter tjejen du träffade? - Jag hoppades kunna hitta Alice.

Alice är inte hemma. Men hon kommer snart.

- Du kan vänta på henne om du vill. - Visst.

Jag fortsätter öva, om det är okej.

Fy, mylord, fy! En soldat och rädd?

Macbeth.

- Imponerande. - Jag älskar Shakespeare.

Jag ska på audition och detta kändes helt rätt.

Pluggar du för att bli skådis? Intressant.

Varför frukta att det blir bekant då ingen kan ställa oss till ansvar?

- Alice visade videon. - Det måste känts konstigt för dig.

Det är rörande. Vem skulle trott att gubben hade så mycket blod i sig?

Konstigt att det inte dödade er relation.

Tvärtom. Det gjorde oss starkare.

Det är som ett utbyte av känslor. Har jag rätt?

Har du gjort nån ny upptäckt? Nåt som inte ens jag känner till?

Jag såg vad som hände vid stupet.

Han hade kanske skjutit henne, men hade inte gjort det.

Säg inte att du flög över Atlanten för att säga det.

Några fler missade detaljer i videon?

Se menlös ut som blomman.

Var likväl ormen där under.

- Akt 1, scen 5. - Låt mig bjuda dig nåt att dricka.

Ett glas iste hade kanske smakat gott för dig.

Jag måste ändå komma på om du är Claudia eller Sara.

- Eller så får jag aldrig veta det. - Säger du att jag dödade min syster?

Gjorde du det? Eller har hon aldrig funnits?

För att vara småstadssnut har du rätt livlig fantasi.

Men jag vet vad som är lagligt och olagligt.

Och förresten så hatar jag iste.

Vad fan ska vi göra nu?

Det är okej. Jag vet vem du är.

Du är du och din syster och det är helt okej med mig.

Hjälp mig nu flytta på liket innan det blir en fläck på golvet.

Hej. Hur är det? Det är bra, tack. Vad heter du?

Kristina.

Med K eller C? K, okej.

Jag hoppas att du ska gilla boken. Hej då.

Hej. Trevligt att träffa dig. Vad heter du?

- Alexia. - Hur stavar du det?

- Jag är ett stort fan. - Tack.

Jag är glad att du tycker om mina böcker. Ha en bra dag.

- Hej. - Hej.

Vad heter du?

Jag är glad att du gillar mig. Mycket nöje. Hej då.

Hej. Hur är det? Trevligt att träffa dig.

Vad heter du? Denny? Med Y eller I-E?

Team Wild Animals Only Released On: www.HoundDawgs.org

Text: Thomas Jansson Scandinavian Text Service 2017

Ansvarig utgivare: Anders Melin